Mycket viktig revansch

Efter tre matcher i rad där vi tidigt släppt in det första målet var det nu vår tur att ta ledningen och med målet kom också tryggheten i spelet och då var det egentligen inget snack om var de tre poängen skulle hamna.

Bara två matcher i år (Landskrona och Öster) är sämre än insatsen på Söderstadion då vi föll med 0–2. Nu fick vi gruvlig revansch när vi kom upp i den nivå som vi ska spela på. Det fanns en liten oro att vi skulle ha för stor respekt för motståndarlaget bara för att de heter Hammarby. Men vår tränare Andreas Thomsson förmedlade på ett bra sätt att vi inte skulle möta något märkvärdigt lag och precis som mot AIK i cupen gick våra mannar ut och spelade på med fokus på vårt eget spel.

Vi har släppt in många onödig mål i de senaste matcherna och hamnat i underläge i de tre senaste. Kulmen nåddes i Värnamo, där tre slarvmål satte oss i en mycket besvärlig sits. Vi fick med oss en poäng där men vi förstod alla att vi inte kunde fortsätta att skänka bort baklängesmål. Det kändes som en väckarklocka att försvarsspelet skulle skärpas och värderingen i passningsspelet skulle bli bättre inför denna match. Det får vi också verkligen säga att det blev.

Första halvan av första halvlek var riktigt bra. Vi tog kommandot direkt, med ett snabbt varierat passningsspel där hela planens bredd nyttjades på ett bra sätt. Bollinnehavet var mycket stort och Hammarby kom inte ur pressen. Vi låg högt och tätt i positionerna och kunde på så sätt pressa till oss bollen högt upp i banan.

Thomas Olsson vann bollen i den 13:e minuten, höll rutinerat i och hittade Haris Radetinac till höger. Haris slog sedan ett perfekt skärande inspel som Magnus Eriksson via försvararben kunde trycka in.

Hammarby kom in i matchen efter halva första halvlek och Kristian Bergström tvingades avväpna Sebastian Castro-Tello i farligt läge. Domaren Lars Olsson från Umeå var sedan nära att bjuda in bortalaget i matchen på allvar. Först missade han en solklar hands på en hammarbyspelare som fick stor fördel av sitt handbollspel och det var tur att Henrik Gustavsson räddade. Alberis da Silva togs sedan mycket ojuste bort och återigen kom Hammarby till avslut när vi skulle fått en solklar frispark.

Vi kom tillbaka i slutet av halvleken och Johannes Hopf tvingades till en bra räddning på Jesper Arvidssons frispark nere vid höger stolprot. Haris Radetinac spelade sedan snyggt fram till Magnus Eriksson men högerskottet räddade målvakten.

Vi rivstartade även den andra halvleken. Bruno Marinho fick kanonläge men sköt utanför. 2–0 kom dock redan i den 52:a minuten. Henrik Gustavsson räddade när Max Forsberg kom farligt fri från vänstersidan och vi ställde om snabbt. Haris Radetinac slog ett inlägg från höger som nickades bort, men Magnus Eriksson fick en fot på bollen och hann precis hejda sig i nästa moment då Thomas Olsson kom störtande i bättre läge. Hemvändaren gjorde inget misstag utan dundrade in bollen. Detta var första seriemålet i ÅFF sedan frisparken i slutskedet fram till 3–3 hemma mot Motala AIF 1996.

Magnus Eriksson var sedan riktigt på gång. I bra läge sköt han utanför. Kort senare var han på väg att bli fri på vänstersidan, men blev bryskt neddragen av Jose Monteiro, som redan hade ett gult kort men hammarbyspelaren undslapp ofattbart nog ytterligare ett gult kort som skulle ha inneburit utvisning.

Efter en frispark som Henrik Gustavsson fick i skopan var Fimpen alert och kastade ut till Magnus Eriksson som kom fri från halva plan men målvakten kunde rädda. 3–0 skulle dock komma i den 64:e minuten. Kristian Bergström bröt bollen högt upp i banan och spelade fram till Oscar Möller som avancerade, såg ut att tappa läget men vände om och placerade in bollen med vänstern.

Vi såg ut att ha stenkoll på matchen men så reducerade bortalaget i den 77:e minuten. Isac Pupo slog ett långt inlägg från vänster som Paulinho Guará mötte direkt med en volley upp i det vänstra krysset. Där var vi inte riktigt vakna och målet får främst Alberis da Silva ta på sig. Jesper Arvidsson fanns också där men hade en spelare längre ut att hålla ögonen på.

Viktor Prodell var sedan nära att punktera matchen men inspelet från vänster skarvade Viktor utanför. Det kunde sedan ha blivit riktig spänning men Henrik Gustavsson räddade Paulinho Guarás nick.

I slutskedet var dock aldrig Hammarby nära utan vi var närmare ytterligare ett mål. Kristian Bergströms och Haris Radetinac skott gick dock utanför.

På det stora hela var det här en mycket gedigen insats där de våra stundtals visade upp en mycket underhållande fotboll med vägvinnande spel med bra rörelse och få tillslag på bollen.

Henrik Gustavsson hade en normal arbetsdag i Superettan. Det vill säga inte speciellt mycket att göra men räddningen på Max Forsbergs halva friläge och Paulinhos nick var bra. Dessutom var Fimpen trygg i det höga spelet vid hörnor och frisparkar.

Efter några darriga försvarsinsatser tog nu samtliga försvarsspelare revansch på sig själva. Ingen vet hur länge Erik Moberg blir borta och det gäller att alla lyfter sig för att täta luckan. Det lyckades bra denna gång. Vi var lite sårbara en bit in på första halvlek då Hammarby sökte långa bollen i djupet. Det var ett svaghetstecken att inte försvarsspelarna hann ned när Magnus Eriksson föredömligt stoppade upp anfallet i den 27:e minuten då Sebastian Castro-Tello höll på att bli fri, men Kristian Bergström redde ut det hela. Likaså var det slappt att släppa in det tredje målet. Men på det stora hela var det ett mycket tryggare försvarsspel som visades upp gentemot tidigare.

Anton Tinnerholm tog stor revansch efter matchen i Värnamo och visade att han är förstavalet på högersidan med sin offensiva prägel, men var också nu mer noggrann i sin defensiv och i passningsspelet.

Alberis da Silva hittade nu tillbaka till en nivå med mycket bättre värderingar att stöta fram fullt då det fanns backup och avvakta när chansen var minimal att komma först på bollen och samtidigt stor att bli överspelad.

Daniel Hallingström låg bra i sin position och höll ihop laget väl. Jesper Arvidsson uppträdde nu också mer disciplinerat.

I en sådan här mach syns verkligen att vi har ett mittfält av hög allsvensk klass. Haris Radetinac visade nu vad han är kapabel till och hjälpte Anton på högerkanten mycket bättre i det defensiva spelet än tidigare. Samtidigt störtade Haris fram med fart på högerkanten och då är han mycket svårstoppad.

Efter två matcher där Thomas Olssons form verkade gå i stå, visade nu 35-åringen vilken tillgång han är. Genom att vara mer på tårna kastade han sig resolut in i närkamperna och skillnaden mot de som ännu inte har Thomas rutin, är att när han bestämt sig för att gå in i en duell så gör han det inte bara utan han fullföljer fullt ut och kommer därmed oftast ut med bollen. Äntligen fick vi också utdelning när Olsson kommer i andravåg och det viktiga 2–0-målet är också viktigt för Thomas personligen.

Bruno Marinho hittar allt bättre samspel med Thomas. Bruno gjorde nu en riktigt bra match och blir extra bra när resten av laget backar upp brassens energiska presspel. Rörelsemönstret var också mycket bra och passningskvaliteten har också varit hög i de senaste matcherna, vilket ofta är grunden till vår offensiv.

Kristian bergström sprang enormt mycket och låg också bakom väldigt mycket i offensiven samtidigt som han visade ett uppoffrande spel i defensiven och brytningen av friläget på Sebastian Castro-Tello var fantastisk att se, liksom brytpasset till Möllers 3–0 mål. Med tio målgivande passningar leder Pligg Superettans assistliga tillsammans med Falkenbergs Tobias Nilsson.

Vi har också ett forwards av hög allsvensk klass, som är oerhört tufft att möta. När vi leder matcher och våra hårt jobbande Magnus Eriksson och Oscar Möller ligger på rulle är vi riktigt giftiga.

  

Magnus Eriksson blir bara bättre och bara bättre. Han var lite för het i närkamperna i början men stötte sedan lagom. Varefter fick Mange flera fina lägen. Det blev ett mål och en assist blev det denna gång, men det kunde blivit mera. Efter sex mål på de fem senaste matcherna har Magnus gjort 11 mål och 7 assist, vilket bara ger en poäng mindre än Victor Claesson som toppar Superettans poängliga.  

Oscar Möller var tillbaka i startelvan för första gången sedan bortamatchen mot Brommapojkarna. Oscar var inte lika delaktig som Magnus, men ändå oerhört viktig och målet var ett typiskt Möller-mål, när det hela såg ut att vara över så tog han sig ändå igenom på nåt sätt och lyckades tråckla in bollen. Nu har Möller gjort mål två matcher i följd och ligger nia i Skytteligan med åtta fullträffar.

Viktor Prodell avlöste Oscar Möller sista 20 minuterna och var lite oaktsam om bollen till en början, men höll sedan värdefullt i bollen och var också nära att bli målskytt på Magnus Erikssons inspel men skarven gick utanför.

Amir Suljic och Steinar Strömnes hoppade in i slutet och bidrog genom att spela av matchen.

Det återstår nu åtta matcher och därmed 24 poäng att spela om. Eftersom serieledande Ängelholm och trean Sundsvall också vann har en trio ryckt i tabellen. Vi har tre poäng upp till Ängelholm men samtidigt tre poäng till godo på Sundsvall. Ner till tabellfyran Ljungskile har vi nio poäng och 17 mål. Just Ljungskile väntar på bortaplan på lördag. Då är det stenhårt jobb som gäller!

Tveka inte utan häng med bussresan och stötta de våra i toppmatchen. Anmäl dig till ÅFF-kansliet 0120 – 129 47 eller Torbjörn Nilsson 070 – 257 83 16, senast på onsdag.

Matchfakta

ÅFF – Hammarby IF 3–1 (1–0)

1–0 (13) Magnus Eriksson (Haris Radetinac)

2–0 (52) Thomas Olsson (Magnus Eriksson)

3–0 (64) Oscar Möller (Kristian Bergström)

3–1 (77) Paulinho Guará

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (2:a)

Domare: Lars Olsson, Umeå.

Publik: 4 615

Övrig statistik

Avslut totalt  13–4

Avslut på mål  5–3

Avslut i målställningen 0–0

Hörnor  5–5

Frisparkar  17–11

Offside  3–3

Varningar  1–1

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Thomas Olsson (ut 89), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Oscar Möller (ut 74).

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 74), Amir Suljic (in 89), Steinar Strömnes (92 MM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Besart Kalludra, Daniel Swärd.

Moralen räddade slarvet

För tredje matchen i rad räddar vi poäng trots underläge. Vi var en hårsmån från 1–4 med kvarten kvar men lyckades få 3–3. Det här håller dock inte i längden utan större noggrannhet och skärpa måste till om det här ska sluta lyckligt.

Efter att vi hamnat onödigt i underläge två matcher i rad kändes det nödvändigt att vi skulle bli mer rädda om bollen och inte gå bort oss med massor av spelare framför bollen. Detta kändes speciellt viktigt mot ett spelskickligt Värnamo som dessutom hade självförtroende efter många vinster på sistone.

Men vad händer då? Jo, vi slarvade betänkligt i passningsspelet och bjöd motståndarna med horribla felpassningar. Mål nummer ett som vi släppte in föll dock efter ett simpelt inkast, nästan ända nere vid vår hörnflagga. Anton Tinnerholm var inte på hugget, tappade sin markering på den farligaste motståndaren Victor Claesson, som tog sig fram längs med kortlinjen. Våra övriga försvarare tappade också fokus och Bujar Ferizi kunde sedermera sätta det första målet.

Inte nog med detta. Kort senare gick vi bort oss igen och Värnamo kunde anfalla på vår högersida utan att någon av våra spelare visade pondus i närkamperna trots många chanser att stoppa motståndarna. Hemmalaget hade också flyt då Vlado Zlojutros skott tog på en av de våra och in i det främre krysset.

Efter en halvtimmes spel kom så de våra underfund med att Värnamo egentligen inte var något märkvärdigt lag i defensiven. Med fart i mitten tog bland annat Haris Radetinac sats och ytor öppnades så länge det gick undan.

Reduceringsmålet i den 36:e minuten kom också av fart och fläkt. Haris Radetinac höll i bollen bra och lämnade över till Anton Tinnerholm som stormade fram på högerkanten och slog ett fint inspel till Magnus Eriksson, som skarvade in bollen invid den bortre stolpen.

Haris Radetinac drog sedan på sig en varning, efter att inte ha tagit tillräcklig spelbredd för att öppna för Anton Tinnerholms passning och kom då sent in i situationen. Men att domaren Kristoffer Karlsson lät spelet stå still i tre minuter med tjafs, är bara för dåligt. Genom detta kom vår offensiv av sig.

I den andra akten tryckte vi på duktigt mot motståndarmålet från början, men saknade den rätta skärpan i sista avgörande passningen och i avsluten, men med tålamod skulle lägena uppenbara sig. Men så hände det som inte fick hända. En felpassning av Anton Tinnerholm och Värnamo ställde om väldigt snabbt genom snabbe nytillskottet Donald Wellington och Vlado Zlojutro blev tvåmålskytt.

Detta mål kom som en chock då Värnamo inte hade haft något i andra halvlek. Vi höll på att vika ned oss och Vlado Zlojutro fick en jättechans att bli tremålskytt och helt skjuta oss i sank, men från bara några meter sköt han i ribban.

Kort senare anföll vi mycket snyggt med klapp-klapp-spel på vänsterkanten. Daniel Hallingström slog en snabb frispark efter en offsideavblåsning långt ned på egen planhalva. Kristian Bergström fick bollen och hittade en mötande Oscar Möller som direktskarvade ut till Jesper Arvidsson. Möller vände om och sprintade i djupled medan Jesper slog bollen till Magnus Eriksson som direktskarvade perfekt in i Oscars löpväg. Möller hade bara att vinkla in bollen invid den bortre stolpen. Jublet hann knappt lägga sig för 52 sekunder senare var det dags igen. Värnamo försökte spela upp bollen på vår högerkant men Anton Tinnerholm och Thomas Olsson pressade gemensamt till sig bollen. Thomas spelade sedan en boll i djupet till Christoffer Karlsson som störtade fram centralt och hittade Kristian Bergström som direktskarvade fram till Magnus Eriksson. Mange vände elegant in mellan två försvarare, kom fri och rullade kyligt in 3–3 med "fel" fot invid den vänstra stolpen.

Vilken glädje bland oss 200–300 ÅFF-are på plats. Från uträknade till kvittering. Hemmalaget såg rejält skärrat ut och tänk om vi även kunde få in ett fjärde mål.

Kanske var våra spelare lite för heta på gröten offensivt, men nog blåste också domaren sönder matchen i slutskedet och vi tappade takten för att få till det där trycket som behövdes för ett segermål. Åtta frisparkar till hemmalaget efter vår kvittering och ingen till oss säger det mesta om domarinsatsen i slutet. Även i övrigt blev vi bestulna på flera klara frisparkar.

Att vi inte vann får vi dock skylla alla slarvfel. Det kändes upplagt för Erik Moberg och Daniel Hallingström som mittlås, men då var alltså olyckan framme och Moberg lär vara borta några matcher till.

Alberis da Silva var riktigt bra tidigare men har haft det tyngre de senaste matcherna. Brassen måste väljare enklare uppspelsvägar och komma tillbaka till sina vältajmade framstötar.

I Erik Mobergs frånvaro är det viktigt att Daniel Hallingström får kontinuitet som mittback och känner att han får ta ett större ansvar.

Anton Tinnerholm spelade snyggt fram till vårt första mål, men hade det tungt i övrigt. Att markera vid ett livsfarligt inkast får inte missas. Att spelet svajar en del för en 20-åring får man köpa men när en mindre bra dag uppenbarar sig måste man också kunna utnyttja Steinar Strömnäs tryggare spel genom ett byte.

Jesper Arvidsson spelade upp sig i den andra halvleken och vi vann en hel del mark på vänsterkanten genom ett enklare spel i djupledsspelet på marken.

Haris Radetinac firade en del triumfer offensivt med bra fart, men det duger inte att halvhjärtat jobba i defensiven. Det gjorde det inte direkt lättare för Anton Tinnerholm. Haris tappade också boll flera gånger i livsfarliga lägen.

Kristian Bergström vaknade till i våra bra perioder och spelade perfekt fram till vårt tredje mål, men även Pligg slog flera livsfarliga felpassningar.

Jag tyckte att Thomas Olsson skötte sig förvånansvärt bra i sin debut mot Degerfors, men sedan har inte utvecklingskurvan gått framåt så som jag hoppats. Ofta står han lite för mycket på hälarna och är inte på tå, men när han väl kommer till så gör han det bra i duellspelet. Det finns även mer att få ut av passningsspelet.

Bruno Marinho var den på mittfältet som klarade sig bäst, med sitt uppoffrande spel och goda tanke bakom passningsspelet. Att han utgick på grund av kramp är också ett gott betyg åt arbetsinsatsen.

Christoffer Karlsson ersatte och köttade på bra, lite för bra med tanke på varningen som gör att han är avstängd mot Hammarby. Succébyte får man väl ändå säga för Stoffa var inte på banan ens i två minuter innan vi både reducerade och kvitterade.

Längst fram finner vi matchens bästa ÅFF-are i Magnus Eriksson som jobbade och gjorde två fina mål. Därmed har Mange gjort tio mål och ligger på delad tredjeplats i Superettans skytteliga tillsammans med Ängelholms Sebastian Andersson. Jönköpings Branimir Hrgota (12 mål) och Värnamos Victor Claesson (11 mål) är de enda som är före. Magnus har efter tio raka matcher utan mål nu gjort fem mål på de fyra senaste matcherna. Magnus är också delad tvåa i Superettans poängliga med 16 poäng. Leder gör Victor Claesson med 18 poäng.

Viktor Prodell hade ingen av sina bästa dagar men kunde mycket väl ha blivit målskytt i första halvlek.

Oscar Möller bytte av Viktor och Oscar behövs verkligen med sitt djupledsspel, men kan ännu tydligare visa sina löpvägsintentioner för sina medspelare. Vid målet gjorde han det väldigt bra och vinklade säkert in bollen invid bortre stolpen.  Detta var Möllers sjunde mål i år och därmed ligger han tia i Superettans skytteliga.

Henrik Gustavsson hade märkligt nog inte mycket att göra utöver målen, där han inte hade stor chans på de öppna lägena som bjöds.

Naturligtvis förtjänar alla spelare beröm för moralen att trots ett mycket svårt läge hämta upp till en poäng som förhoppningsvis är värdefull i slutändan. Men risken finns ju att Ängelholm och Sundsvall kommer att fortsätta att ta väldigt många poäng och då måste vi också göra det. Avståndet ned till lagen bakom har dock ökat, men naturligtvis kan fler lag blanda sig i toppstriden.

Chanserna att reparera poängförluster minskar med antalet matcher som återstår och för att vi i framtiden ska undvika poängtappen måste vi bli mer rädda om bollen. Vi är ju vassa i djupled när vi löper och släpper bollen på marken framför löpande spelare. Vi måste jobba med det enkla och inte slarva bort bollen. Moralen kan inte rädda oss varje gång!

Sist måste jag berömma bemötandet i Värnamo. Polisen mötte upp på ett fantastiskt sätt, inte för att stävja något bråk (det är ju aldrig aktuellt när ÅFF-supportrar kommer på besök) utan för att vara behjälpliga för oss att hitta till arenan. Jag är säker på att ett sådant bemötande är det absolut bästa för att stävja våldsbenägna personer, istället för förnedrande nät och annat trams.

Matchfakta

IFK Värnamo – ÅFF 3–3 (2–1)

1–0 (24) Bujar Ferizi

2–0 (26) Vlado Zlojutro

2–1 (36) Magnus Eriksson (Anton Tinnerholm)

3–1 (64) Vlado Zlojutro

3–2 (77) Oscar Möller (Magnus Eriksson)

3–3 (78) Magnus Eriksson (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: Haris Radetinac (7:e), Christoffer Karlsson (3:e, avstängd mot Hammarby)

Domare: Kristoffer Karlsson, Göteborg.

Publik: 2 328

Övrig statistik

Avslut totalt  6–9

Avslut på mål  4–6

Avslut i målställningen 1–0

Hörnor  5–5

Frisparkar  16–16

Offside  4–4

Varningar  1–2

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Thomas Olsson, Bruno Marinho (ut 76), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 66).

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 66), Christoffer Karlsson (in 76).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Steinar Strömnes, Prince Eboagwu, Amir Suljic, Daniel Swärd.

Euforisk glädje!

Näst efter uppflyttningar och cuptriumfer är det inte ofta som man fått uppleva en sådan glädje som i går. En vändning av detta slag sker ju bara i drömmen men i går blev den en sanndröm!

Att en match inte spelas i 90 minuter har vi bittert fått erfara många gånger, men denna gång var stopptiden av godo. Vi har gjort sena viktiga mål tidigare också. Senast när vi gick upp i Allsvenskan 2009 gjorde vi mål i slutminuterna borta mot Norrköping, hemma mot Assyriska och borta mot Vasalund, när vi säkrade avancemanget. Men att vända underläge till seger med två sena mål – nej det har jag aldrig tidigare upplevt och det har ju blivit några matcher sedan 1985…

Detta är någonting man drömt om många gånger och nu slog drömmen alltså in, vilket är helt fantastiskt. Känslan är ju inte direkt svagare av att allt såg så hopplöst ut. Vi tryckte på som om vi var både en och två man fler på banan under andra halvan av andra halvlek, men det tycktes vara helt omöjligt att få in bollen.

Vi tyckte att Oscar Möller ofta kom ute på högerkanten i stället för att finnas inne i boxen för att vräka in bollen, men efter att ha slagit in bollen från höger dröjde Möller kvar på högerkanten. Vi hade tidigare saknat folk för att plocka upp bollar vid längre inlägg, men nu såg jag att Oscar var kvar. Måtte han få bollen och det fick han. Med styrka och kraft ryckte han och slog bollen snett inåt bakåt efter att ha tunnlat en motståndare. Magnus Eriksson satte foten till och tunnlade också en motståndare och bollen for in i nätmaskorna. Vilken enorm glädje att vi äntligen fick hål på Jönköping. Nu skulle vi i varje fall kunna få en pinne, men tänk om vi kunde göra ett mål till! Då vore det ju hela fulländat. Kristian Bergström var målmedveten och var inte nöjd utan ville ha mer . Bollen spelades fram till Magnus Eriksson som med styrka höll i bollen, vände om och slog en genial och samtidigt helt perfekt boll i en 180-gradersomvändning. Pligg kom helt fri och tvekade inte. Med högern vek han in segermålet i bortre hörnet. Vilken glädje – den går på intet sätt att beskriva, alla for om kring som om de varit fullständigt tokiga av segerrus och hela Kopparvallen kokade.

Det var som om det kändes i högerfoten under veckan, känslan att vika in den i bortre hörnet. Nu förstod jag ju att det inte var jag som skulle göra det… Men att Kristian Bergström gjorde det målet med högerfoten var en riktig högoddsare.

Vilken moral våra mannar visar. Det är lätt att vika ner sig när allt är emot men det här ger ett enormt självförtroende inför framtiden, precis som Thomas Olsson påpekade efter matchen. Nu har vi vänt underläge till seger tre gånger under de senaste sex matcherna. Och att kunna vända så sent är ju fantastiskt viktigt att ta med sig, samtidigt som våra motståndare måste känna att vi blir väldigt svårslagna.

Det kändes naturligt att laguppställningen skulle bli densamma som startade matchen på Stora Valla med den skillnaden att Magnus Eriksson ersatte avstängde Haris Radetinac på topp.

Även om vi startade matchen rätt bra offensivt så kändes inte vår defensiv stabil. Vi låg för långt ifrån våra motståndare och tog inte kampen mot ett, som alla visste, tufft spelande Jönköping. Därför kändes Södras anfallsförsök farliga. I den 16:e minuten var det färdigt. Vi hamnade i numerärt underläge efter vård av Daniel Hallingström, men mittfältet borde ha hjälpt till bättre. Alberis da Silva kom fel i situationer två gånger och chansade istället för att försöka styra ut Andreas Tegström ut på kanten. Vår brasse åkte istället på en tunnel och södraspelaren fick öppen gata för att rulla in 0–1.  

Vi drabbades inte av samma panik som tidigare under säsongen eftersom vi vänt matcher på sistone, men det var fortfarande inte stabilt försvarsmässigt och offensivt utnyttjade vi inte det fina underlaget som tidigare. Bollen släpptes inte till enklare alternativ och passningskvaliteten var för svag, genom dessa åkte vi också på farliga omställningar. Chanser skapades ändå för både ett och två mål redan innan paus, men antingen gick skotten utanför eller också räddade målvakten Niklas Helgesson.

Vi hade heller inget flyt med domaren Niklas Abrahamsson från Sollefteå, som efter diskussion med sin assisterande domare Fredrik Johansson från Hässelby dömde bort en solklar straffspark, där både hands och armbågar i ryggen på Thomas Olsson förekom. Vi borde dessutom haft ytterligare en straff för hands.

I andra halvlek blev trycket allt mer intensivt. Jönköping backade hem och våra spelvändningar som ofta lyste med sin frånvaro i första halvlek blev allt mer frekventa. Att bortalaget tröttnade såg vi i varningsstatistiken då de gröna, trots att domaren släppte många ojustheter, drog på sig fem gula kort i andra halvlek. Christer Persson borde dessutom ha blivit utvisad då han satsade brutalt efter att redan ha fått ett gult kort.

Sett till övertaget borde vi ha kommit till fler vassa målchanser men många av inläggen var av alldeles för svag kvalitet, antingen för långa eller rakt till målvakten. Alla var också för ivriga och trängdes framför mål. Det måste finnas någon vid bortre delen av straffområdet som skulle snappa upp förlupna inlägg.

Men så kom alltså utdelningen till slut efter två mycket fina mål.

Henrik Gustavsson hade en ganska lugn dag på jobbet men gjorde en fin räddning när Tommy Thelin rann igenom i första halvlek.

Försvarsmässigt såg det inte stabilt ut i första halvlek. Uppställningen kändes som den bästa för dagen, men visst är det bättre med Anton Tinnerholm till höger och två av trion Erik Moberg, Daniel Hallingström och Alberis da Silva i mitten. Daniel kom inte till sin rätt till höger och både Moberg och da Silva gjorde grova misstag i första halvlek. Alberis som för några matcher sedan klev fram så bra har inte nått samma nivå de senaste matcherna. Jesper Arvidsson var också illa ute i den första akten.

I den andra halvleken spelade samtliga försvarsspelare upp sig och bidrog genom att sätta bättre fart på bollen.

På mittfältet fick alltså Anton Tinnerholm förtroendet till höger och han jobbade och slet kopiöst men fick inte till inläggen. Thomas Olsson kändes inte helt bekväm på konstgräset, men glänste stundtals och var nära en succécomeback med mål redan efter 17 sekunder, men skottet gick utanför. Med tiden kommer nyttan av 35-åringen på plan att bli allt större.

Bruno Marinho hade problem med passningsspelet till en början men man får också komma ihåg att han har bollen väldigt mycket, hämtar boll, håller i boll och slår många bra passningar. Bruno bidrog starkt till det tryck vi fick i andra halvlek.

Även Kristian Bergström bidrog till det kolossala övertaget i den andra akten genom väldigt många löpmeter och pådrivande, tempohöjande passningsspel. De fasta situationerna var inte av tillräckligt god kvalitet, men det var ändå välförtjänt att Pligg fick avgöra den här matchen. Sex mål har nu Bergström gjort under året och tillsammans med åtta assist ligger han tvåa i Superettans poängliga, två poäng mindre än Värnamos Viktor Claesson.

Längst fram var Magnus Eriksson tillbaka från start och efter en lång svacka utan mål verkar Mange åter vara i måltagen. Magnus jobbade kopiöst matchen igenom och fick också välförtjänt göra mål och assisterade dessutom vackert till Pliggs segermål. På de senaste tre matcherna har Magnus därmed gjort tre mål och två assist. Totalt har Magnus därmed gjort åtta mål och ligger femma i Supsrettans skytteliga. Tillsammans med fem assist är Mange trea i poängligan en poäng efter Pligg.

Viktor Prodell bidrog också i offensiven om än inte i samma utsträckning som de tre föregående. Att Magnus och Viktor är lite för lika i sin spelstil för att spela ihop är ingen nyhet, men i den andra halvleken fungerade det ändå rätt bra.

Självklart är det bra att få in en djupledslöpande Oscar Möller, men han var inte färdig för att starta den här matchen.  Nu kom han in och gjorde det bra. Vi ville se honom mer inne i boxen, men om han inte dröjt sig kvar där ute till höger i straffområdet så hade vi nog inte fått någon poäng i den här matchen.

Amir Suljic gjorde ett bra inhopp med pigga ben mot ett tröttkört Jönköping och drev på pressen. Det samma gjorde Daniel Swärd som löpte bra i djupet och kom in med positiv energi.

Naturligtvis måste hela laget hyllas för att ta tag i matchen efter en inte allt för bra första halvlek och så målmedvetet oförtrutet forcera in målen i slutet av matchen.

Vi har nu fyra raka segrar, vilket inte har hänt sedan inledningen av Superettan 2008. Tio matcher återstår och hur många poäng som krävs törs jag inte sia om. Ängelholm (två poäng efter oss) har 11 matcher utan förlust, varav sex segrar och Sundsvall (tre poäng efter oss) har efter förlusten på Kopparvallen radat upp sju raka segrar. Det är därmed en oerhört formstark topptrio som går in i sista tredjedelen av serien. I denna omgång spelar Giffarna borta mot Ljungskile i kväll och i morgon har Ängelholm bortamatch mot jumbon Qviding.

Bakom topptrion har däremot fältet spruckit upp. Bland förhandsfavoriterna är Hammarby och Assyriska hela 12 poäng efter oss, men de har en match mindre spelad. Till Degerfors på fjärde plats skiljer nu sex poäng och DIF spelar borta mot Assyriska i kväll. Även femman Falkenberg (nio poäng efter oss) spelar i kväll, borta mot Västerås.

Nästa motståndare är Värnamo borta på söndag och innan dess spelar IFK borta mot sexan Brommapojkarna (som är tio poäng efter oss) på måndag. Vi kommer att anordna en bussresa till ett mycket förmånligt pris till den matchen. Håll ögonen öppna här på officiella hemsidan framöver för mer information om detta. Det är tio matcher kvar och naturligtvis behöver laget allt stöd i kampen om en återkomst till Allsvenskan.

Matchfakta

ÅFF – Jönköpings Södra IF 2–1 (0–1)

0–1 (16) Andreas Tegström

1–1 (90) Magnus Eriksson (Oscar Möller)

2–1 (92) Kristian Bergström (Magnus Eriksson)

Varningar ÅFF: Jesper Arvidsson (5:e), Anton Tinnerholm (1:a)

Domare: Niklas Abrahamsson, Sollefteå.

Publik: 2 940

Övrig statistik

Avslut totalt  21–6

Avslut på mål  13–5

Avslut i målställningen 1–0

Hörnor  11–4

Frisparkar  12–6

Offside  2–3

Varningar  2–5

Laget

Henrik Gustavsson –

Daniel Hallingström, Erik Moberg, Alberis da Silva (ut 84), Jesper Arvidsson –

Anton Tinnerholm, Thomas Olsson (ut 80), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 67).

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 67), Amir Suljic (in 80), Daniel Swärd (in 84 F).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Steinar Strömnes, Christoffer Karlsson, Prince Eboagwu.

En oerhört viktig seger

Jag har upplevt flera spännande matcher på Stora Valla men detta var första gången i en toppstrid. Det var väldigt tungt efter den första halvleken men de våra visade på en stark moral och det var oerhört skönt att vi kunde vända underläget till seger med 2–1.

• Vi måste göra första målet
• Vi kan inte vinna på bortaplan
• Vi kan absolut inte vinna på naturgräs

Dessa tre påståenden har ältats till leda och då kan det också leda till en fiktiv sanning. En sanning som på ett psykologiskt plan påverkar spelare, ledare och anhängare på ett negativt sätt. Enda sättet att komma ur en sådan negativ spiral är att motbevisa påståendena.

Efter fyra raka bortaförluster har vi nu tre raka poängmatcher utanför Kopparvallen. Dittills på hemmaplan obesegrade Brommapojkarna hade vi på fallrepet men tappade till 2–2 efter Oscar Möllers utvisning. På svårspelade Valhalla blev vi första laget att göra tre mål på täta Qviding. Och nu lyckades vi även vinna på gräs mot en toppkonkurrent. Dessutom vände vi underläge till seger precis som i hemmamatchen mot Brommapojkarna. Av de fem senaste matcherna totalt har vi därmed vunnit fyra och vänt underläge i två av dem. Enda poängtappet de senaste fem matcherna var bortamatchen mot BP. 13–5 är också en fin målskillnad på dessa matcher.

Om vi nu går tillbaka till matchen mot Degerfors, så kändes det som vi var det bättre laget redan från början. Hemmalaget låg inte så högt i pressen som väntat och det var skönt att vi fick komma in i matchen, känna på underlaget och rulla runt. Därför kom baklängesmålet som en chock. Att samma chock mot Degerfors skedde på Kopparvallen i våras gjorde inte det hela bättre. Inte nu igen! Detta var också ett mycket onödigt mål. Att Thomas Olsson inte nådde bollen är inte mycket att säga om men att Bruno Marinho inte kunde täcka av mot målet var naturligtvis olyckligt. Att vår backlinje stod och tittade på istället för att gå i press på skytten var också riktigt illa. Inte heller var Henrik Gustavsson på tårna för att mota det inte allt för märkvärdiga skottet.

Ja, det var väldigt många delar som fallerade vid det målet och det får naturligtvis inte ske. Men nu gjorde det, det. Tidigare har vi haft svårt att jobba utifrån ett sådant ödesdigert mål men nu finns det en mer målmedveten moral i gänget för att arbeta vidare. Serien går snart in i de tio sista matcherna och chanserna att reparera skador minskar. Det gäller att ta vara på varje chans för att vi tillslut ska kunna ta oss tillbaka till Allsvenskan.

Den första halvleken var inte bra från något av lagen. Degerfors såg inte alls intresserat ut av att spela fotboll utan låg bara kvar i sina försvarsställningar och satsade på en och annan kontring, vilket i och för sig kändes livsfarligt i och med att de levererat genom detta spel tidigare i år. Men denna gång hade de för dålig kvalitet i sina omställningar, vilket naturligtvis också berodde på att de mötte en svår motståndare.

Vi kom ganska enkelt fram i banan och hittade bra vägar fram på högerkanten där Anton Tinnerholm var giftig, men varför inte mata ännu mer bollar på en fungerande väg? Blåsten förstörde en hel del och bollarna hamnade ofta på vägrenen eller i vägs ände när Alberis da Silva och de andra i backlinjen skulle slå de långa bollarna på djupet. Jag har eftersökt de där bollarna men med bättre adress och av spelare som åtminstone är i närheten av mittlinjen.

Vi kom ändå fram tillräckligt många gånger för att åtminstone nå en kvittering innan paus, men vi hade inte marginalerna med oss. Degerforsarna fick ut en fot i sista stund och våra avslut var för svaga. Vassaste läget fick Anton Tinnerholm på sin egen retur men han lyckades inte lyfta över den liggande målvakten Brian Edwards.

Trägen vinner ofta, om tron är tillräckligt stark och det var den denna gång. Vi började den andra halvleken starkt. När ett lag blir starkt tillbakapressat uppstår lätt situationer då de tar till allt mer desperata metoder för att freda sig.

Jag var beredd på att Haris Radetinac skulle få frispark, men blev förbannad över att det gula kortet på förövaren Tobias Solberg uteblev. Men när jag förstod att vi hade fått straff så kändes det ju okej, om vi satte den förstås!

Jag var allt orolig, för Jesper Arvidsson hade haft problem i matchen och sådant brukar avspegla sig hos en straffskytt. Men Jeppe var hur lugn och säker som helst. Brian Edwards gick åt rätt håll men straffen var hård och målvakten var inte direkt nära att ta den.

Underbart! Så snabbt mörker kan förvandlas till ljus.

En annan åskådare som såg straffsituationen i en bättre vinkel förklarade att nedsparkningen var moment nummer två i ojusteheten och att drag- i-tröjan/knuff-förseelsen började inne i straffområdet och då kan det ju inte bli annat än straff. TV-reprisen stärker också detta men var Solbergs gula kort tog vägen är en gåta.

Trots målet vaknade vi inte helt till liv utan det gjorde istället Degerfors som kröp ur sina skyttegravar och började anfalla, stundtals riktigt otäckt farligt. Tack vare ett fint uppoffrande spel för att reparera vad andra medspelare ställt till med kunde vi freda oss. På det stora hela skapade vi klart flest chanser och det var skönt att vi fick ledningsmålet rätt snabbt.

Kristian Bergström slog en hörna från höger i den 70:e minuten. Bollen hamnade hos Magnus Eriksson som tog emot, ryckte till vänster och slog ett kalasinlägg som Daniel Hallingström elegant hängde in vid den vänstra stolproten.

Med lite mer kylighet i anfallsspelet hade vi avgjort matchen med ytterligare mål, men det blev spännande in i det sista. Stormen reddes dock ut och vi är nu tre poäng före Degerfors istället för tre efter som i paus.


Henrik Gustavsson borde ha kunnat mota det första målet och hade ett farligt utkast till en motspelare. I övrigt gjorde han det bra. Det var inte helt lätt då Degerfors hade en hel del fasta situationer och det var tufft i boxen men Fimpen vågade och vann allt i luftrummet.

Lagledningen valde att ändra en del i startelvan och man måste beundra dem för att våga. Efter tio matcher utan mål gjorde Magnus Eriksson två mål senast mot Qviding, men fick ändå börja på bänken. Att bänka en spelare på det sättet kan inte vara lätt, men om Andreas Thomsson ville få in någon mer djupledsspelare så var det ju antingen Viktor Prodell eller Magnus Eriksson som skulle stryka på foten. Prodell har i flera matcher visat på bra form och var också framgångsrik i denna match med sina bollmottagningar och vidareleveranser.

Att ha Magnus Eriksson (7 mål) och Oscar Möller (6 mål) på bänken visar på en enorm bredd i truppen som inget annat lag i den här serien kan visa upp.

Haris Radetinac spelade på topp istället för Magnus och hade en del framgång när han inte behövde tänka så mycket på defensiven. Han är ju också stark i huvudspelet och verkade kunna löpa lite rakare mot mål än när han spelar på kanten. Det var dock en svår match då utrymme inte fanns eftersom Degerfors backade hem.

Anton Tinnerholm gjorde två mål som högermittfältare i Landskrona och visade nu också framfötterna genom flera fina attacker ända in mot mål. Eftersom Haris nu är avstängd mot Jönköping har Anton skaffat sig mer erfarenhet av mittfältsspelet men han behöver få ännu fler bollar att jobba på. Dessutom har han blivit mognare i sitt defensiva arbete och tjuvrusar inte på samma sätt som tidigare utan avvaktar precis lagom för att slå till i rätt ögonblick.

Daniel Hallingström flyttades åter ut på högerbacksplatsen och det såg inte helt bekvämt ut i första halvlek och han var sedan bättre som mittback. Äntligen fick Danne göra årets första mål och ett riktigt viktigt sådant. Förmodligen spelar Danne högerback även mot Jönköping, men det ska inte behöva vara något problem.

Alberis da Silva har efter några lysande insatser haft lite problem på sistone och inte vågat kliva fram på samma sätt och när han väl gjorde det så fick han en horribel varning. Att brassen blev utbytt var logiskt då det inte såg helt stabilt ut, men förhoppningsvis kommer Alberis tillbaka mot Jönköping.

Erik Moberg var också tillbaka i passivitet till en början men växte med mer ansvar sedan Alberis gick ut och var kung i luften när Degerfors matade in bollar i slutet av matchen.

Jesper Arvidsson hade precis som på Valhalla problem med sin position och bollbehandling men spelade upp sig, satte den livsviktiga straffen och gjorde en fantastisk brytning i straffområdet. Och ja, TV-reprisen visar också att brytningen var på bollen.

Kristian Bergström kom inte upp i sin klass i offensiven men gjorde ett stort jobb i defensiven och kom bland annat i undsättning i sista stund då Christophe Lallet höll på att få fritt skottläge.

Bruno Marinho har inte heller kommit upp i den nivå han bemästrar på sistone men kan nog med tiden bilda ett riktigt starkt och balanserat centralt mittfält med Thomas Olsson.

Ja, Thomas Olsson gjorde ju äntligen comeback i ÅFF-tröjan. Jag har väntat länge på detta. Eftersom åren gått var jag inte längre säker på att jag skulle få uppleva detta, men nu är det faktum. Steget, rörelsemönstret och de kvicka snurrarna känns igen som om det var i går. Naturligtvis har Thomas utvecklats under sina många år i Allsvenskan och internationellt cupspel, men han var väldigt bra innan dess också.

Med tanke på att han inte spelat någon seriematch från start sedan den 3 oktober förra året (Göteborg – Mjällby 0–0) gjorde han det riktigt bra. Jag hade på känn att han skulle starta och kanske spela 60 minuter men nu blev det över 80 minuter, vilket inte är illa. Thomas har bara tränat med vårt lag några dagar och är inte upp i fullt matchtempo, men det syns vilken respekt motståndarna har för honom. I och med detta vinner han extra tid att briljera med sitt passningsspel vilket skiljer sig genom lugnet och avvägningen i passningarna gentemot övriga spelare i serien. Många spelare kan slå passningar i hyfsat rätt riktning men hårdheten för att en medspelare ska kunna löpa in i bollbanan och ta emot bollen med rätt fot är det inte många som bemästrar så som Thomas Olsson. Och han lyckas med detta även med yttersidor och på volley. Olsson är ju också en stark bollvinnare, men i det fallet finns nog ännu mer att hämta då han fått mer matchtempo och tajmar närkamperna bättre. En varning blev det denna gång och det var farligt nära även en andra ostskiva och därigenom ett rött kort.

Förutom sina goda tekniska spelegenskaper är ju Thomas också en ledare på planen som medspelare har respekt för. Med ännu mer tid med grabbarna ska han kunna styra övriga spelare rätt i sina positioner och hitta ett bra samspel med Bruno Marinho på mitten. Kristian Bergström ska också kunna utnyttja ytan till vänster bättre med kvalitativa bollar från Thomas.

Även i andravågsspelet ska Thomas på ett bättre sätt kunna plocka hem bollar från forwards och leverera vidare med större kvalitet än andra spelare. Och han ska även kunna möta i ännu större utsträckning för uppspel från backlinjen. Detta kräver en del löpmeter men det ska en vältränad Thomas Olsson klara, bara övriga lagmedlemmar också ställer upp på att ge precis allt för att vi ska ta oss tillbaka till Allsvenskan!

Magnus Eriksson tog petningen på rätt sätt och var energisk i sitt inhopp. Mange gjorde en fin prestation vid framspelningen till segermålet, men kunde ha varit lite kyligare i slutet av matchen. Högerfoten behöver också tränas upp då det blir för lättläst att täcka av skotten för försvararna.

Oscar Möller hoppade också in och det var viktigt att han fick speltid för att komma tillbaka efter skada. Blir han bara fri från knäproblemen har vi ett riktigt gott sparkapital i höst.

Christoffer Karlsson har hoppat in de fyra senaste matcherna och är perfekt att stoppa in för att kötta mot tröttkörda motståndare.

Amir Suljic som spelat de sex senaste matcherna från start fick nu inte ens hoppa in. Det fick inte heller Prince Eboagwu och Daniel Swärd. Och till nästa match är förhoppningsvis Steinar Strömnes åter i speldugligt skick. jag tycker också att Eric Jangholm Melin har sett allt starkare ut i U21 på sistone. Konkurrensen är fantastisk, vilket kan vara nog så viktigt i höst. Alla vill ju ha kontinuitet men om det finns så många bra spelare måste vi kunna tillåta oss att också ändra efter spelare som är i bäst form. Det svåra är att avgöra vem som kommer att vara bäst i nästa match.

Elva matcher återstår, varav tre på naturgräs (de tre närmaste bortamatcherna) och sex hemma på Kopparvallen. Vi har med våra tre raka segrar nu satt press på övriga topplag och det ska bli spännande att se om de klarar pressen i kväll och på måndag.

Sedan hoppas jag verkligen att folk sluter upp på lördag mot Jönköping. Vi vill alla tillbaka till Allsvenskan och måste då ge vårt stöd från läktaren för att vi ska lyckas.

Matchfakta
Degerfors IF – ÅFF 1–2 (1–0)
1–0 ( 5) Niklas Klingberg
1–1 (50, straff) Jesper Arvidsson
1–2 (70) Daniel Hallingström (Magnus Eriksson)
Varningar ÅFF: Thomas Olsson (1:a), Alberis da Silva (1:a), Haris Radetinac (6:e, avstängd mot Jönköping),
Domare: Mattias Nyman, Kungsbacka.
Publik: 3 336

Övrig statistik
Avslut totalt 5–14
Avslut på mål 3–9
Hörnor 6–8
Frisparkar 13–13
Offside 1–3
Varningar 1–3

Laget
Henrik Gustavsson –
Daniel Hallingström (MB 58), Erik Moberg, Alberis da Silva (ut 58), Jesper Arvidsson – Anton Tinnerholm (HB 58), Thomas Olsson (ut 82), Bruno Marinho, Kristian Bergström – Haris Radetinac (HM 58), Viktor Prodell (ut 76).

Inbytta ersättare: Magnus Eriksson (in 58 F), Oscar Möller (in 76), Christoffer Karlsson (in 82).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Daniel Swärd, Amir Suljic, Prince Eboagwu.

Äntligen seger i Götet

Om det var jobbig inför matchen mot Västerås så var det än värre mot Qviding på Valhalla i Göteborg.

Minnena är många från Qviding, Valhalla och Göteborg. Det var ju qvidingmatchen som verkligen förstörde för oss 2008, förlust med 0–2 på Kopparvallen. Samma siffror blev det även borta mot de lila 2009, efter en riktigt svag insats. Illa var det även länge på Valhalla 2008 men tack vare en bra avslutning tog vi ikapp 0–2 till 2–2. Vi har också spelat två kryss mot Örgryte 0–0 2007 och 2–2 2008.

Göteborg överhuvudtaget har inte varit något favoritresemål. Jag hade inför denna match sett 18 matcher de senaste tio åren i Götet men bara fått vara med om tre segrar. De två matcherna mot Häcken som jag inte bevittnade 2002 och 2003 slutade med förlust. Senaste segern vi tog i Göteborg var just mot Qviding på Torpavallen 2006 (2–1), men nu visade vi att vi kan vinna i Göteborg igen och på Valhalla IP för första gången.

Många uttrycker en sådan här match som måstematch, så är det naturligtvis inte då chansen funnits kvar på Allsvenskan även om vi inte vunnit, men nog ska man ändå ha som krav att vi ska vinna mot Qviding. Som jag var inne på i kartläggningen inför matchen, så hade ändå de lila spelat jämna matcher på Valhalla IP och detta var inget undantag.

Qviding är ett division I-lag som är bättre på hemmaplan och om vi inte kommer upp i en högre nivå än i går så är skillnaderna utjämnade. Vi var bättre än mot Landskrona och Öster men nivån var farligt nära för att vi skulle tappa poäng.

Självklart gjorde den undermåliga mattan sitt till att vi inte fick igång rullet. Vid varenda markpassning såg man hur bollen studsade fram och det är klart att det stannar upp spelet då man måste täcka upp extra i bollmottagningarna. Det är märkligt att en sådan matta kan vara godkänd för elitspel då det finns klara restriktioner för konstgräs. Den här typen av billigare konstgräs där stråna ligger ned och det är gummigranulat ända upp till ytan borde inte vara tillåtet.

Nå väl. Det gäller som alltid att anpassa spelet efter underlaget. Vi fick tidigt ledningen med 1–0 och behövde inte jaga för ytterligare mål. Ytor fanns också att lägga säkrare bollar på djupet precis som det förstamålet uppkom, där Anton Tinnerholm löpt in bra mellan ytter- och innerback och fick en väl avvägd boll av Haris Radetinac. Tinnerholm avancerade in mot mål och satte 1–0 i med en yttersida i invid bortre stolpen.

Vi släppte in hemmalaget i matchen på ett onödigt sätt. Haris spelade slarvigt in bollen centralt när fina möjligheter fanns att fortsätta sätta boll på djupet. Jesper Arvidsson kladdade bort bollen på andra kanten och Qviding kunde därmed ställa om. I numerärt underläge på mittfältet backade vår backlinje och kom för sent i duellerna vilket resulterade i många frisparkar emot. Därmed fick hemmalaget ett visst tryck sista kvarten på första halvlek och det var tur att Hannes Sahlins skott tog i ribban.

Det var sedan oerhört skönt att vi tidigt i andra halvlek fick 2–0 på straff. Haris Radetinac stormade fram som vi längtat att se honom och då kan det ju bli straff. Det blev det denna gång och det var starkt av huvuddomaren Dragan Banjac att ta hjälp av assisterande domaren Matija Rafaj, för det är ju ett team som dömer matcherna. Huruvida det var straff eller inte går dock att diskutera.

Ordinarie straffskytten Jesper Arvidsson lämnade vackert över till Magnus Eriksson som inte gjort mål på tio raka matcher. Men nu var det dags. Johan Hagman gick tidigt till höger och Mange rullade säkert in bollen till vänster. Det var ett fint läge för Magnus att få fart på målskyttet eftersom han hade psykologiskt övertag på Johan Hagman i och med två mål, varav en straff på Kopparvallen i våras. Nu blev det även ett andra mål i fritt läge fint placerad invid den främre stolpen efter framspelning av Haris Radetinac. Ett mål som avgjorde den här matchen till stor lättnad för alla oss berörda.

Dessförinnan var vi mycket illa ute. Det var rent svagt att inte vara mer alert efter vårt 2–0-mål. Efter ett inkast tilläts Qviding göra instick i straffområdet och Anders Augustsson föll lätt i kontakt med Daniel Hallingström. Det var ju klart att vi var tvungna att vara extra försiktiga i och med att vi fick en straff som inte var direkt solklar. Nu fick alltså hemmalaget en kompensationsstraff. Henrik Gustavsson gick ovanligt tidigt (till höger) och Hannes Sahlin rullade in bollen till vänster.

Det kändes mycket onödigt och vi sjönk ned till en riktigt låg nivå med panikinslag när Qviding matade in långa bollar och inlägg. Henrik Gustavsson fick också jobba för att freda målet, men så kom alltså 3–1-målet och om vi inte fått det vet i sjutton om vi klarat det här.

Det märktes tydligt bland både spelare och publik (ganska många ÅFF-are) att det var en stor lättnad när slutsignalen gick.

Henrik Gustavsson fick en hel del att göra och gjorde det bra. Att han för första gången släppte in en straff direkt av de fyra vi fått emot oss kan han naturligtvis inte lastas för. Däremot är det ovanligt många straffar som vi har dragit på oss.

Anton Tinnerholm var äntligen tillbaka på sin högerbacksposition och var riktigt bra i inledningen och gjorde också det viktiga, och vackra, 1–0-målet. Fyra fullträffar har det blivit i år vilket är riktigt bra. Avslutningen på matchen blev dock tuff då snabbe och flinke Fuad Hyseni spelade bort en tröttkört Anton några gånger.

Jag har förordat Alberis da Silva och Daniel Hallingström som mittbackspar tidigare, men den här gången var det inte lyckat. Alberis stötte inte fram på samma vis som tidigare, kom för sent in i duellerna vilket ofta ledde till frispark emot. Peter Nilsson var duktig i luften, men nog har da Silva besegrat starkare spelare. Markspelet i slutet av matchen var också osäkert.

Daniel Hallingström vann många viktiga dueller men missade och tappade också boll i farliga lägen i andra halvlek.

Jesper Arvidsson var inte alls lika säker i bollmottagningarna som vanligt och tappade boll i farliga lägen. Överhuvudtaget fungerade inte vår vänsterkant speciellt bra, då Kristian Bergström aldrig riktigt kom in i matchen. Ofta sökte sig Pligg djupt in centralt istället för att gå på den friare ytan på vänsterkanten.

Haris Radetinac på andra kanten kan också betydligt bättre, genom att vara mer aktiv och spela enklare, men man få också komma ihåg att Haris låg bakom alla målen genom att fixa en straff och spela fram till de två andra målen. Därmed ligger både Kristian Bergström och Haris Radetinac i topp på Superettans assistliga (tillsammans med Falkenbergs Tobias Nilsson) på åtta målgivande passningar.

Vårt innermittfältspar Bruno Marinho och Amir Suljic, som spelat tillsammans de fyra senaste matcherna, kom aldrig riktigt in i matchen. Det blev lite för mycket kamp för deras smak och det är viktigt att ha en Christoffer Karlsson att sätta in som på ett bättre sätt tog kampmomentet och lyckades avvärja farliga situationer i ett tidigare läge.

För första gången petades Erik Moberg från en startplats i ÅFF, men han kom in på en låg position framför mittbacksparet och stabiliserade upp på ett bra sätt på en ovan position. Det känns bra att vi har en fin konkurrenssituation om mittbacksplatserna.

Förhoppningsvis får vi också in Thomas Olsson på innermittfältet så snart som möjligt och får då en tempofylld tvåvägsspelare som samtidigt är en pådrivare som vi har saknat under många år.

Längst fram spelade Magnus Eriksson och Viktor Prodell. Och äntligen fick alltså Mange göra mål, två gånger om dessutom. Senaste målet var mot Värnamo. Nu är Magnus målbäst i ÅFF med sju fullträffar och kan med ökat självförtroende förhoppningsvis fortsätta att producera under hösten.

Viktor Prodell låg bakom 3–1-målet och var viktig med att hålla bollen, men eskilstunasonen kan betydligt bättre och måste löpa betydligt mer. Bara för att Oscar Möller inte var tillgänglig i denna match kan inte Viktor känna sig säker på en plats i laget då Daniel Swärd knackar på dörren för en plats i startelvan. 21-åringen fick nu bara göra ett kort inhopp.

Nej, det här var ingen spelmässigt bra insats, men man måste plocka fullpoängare i sådana här insatser också för att hänga på i toppen. Det känns nu extra angeläget i och med att de lag som nu finns i toppen också är i bra form och har sviter med många poäng på sistone. Ängelholm i topp har tio raka utan förlust och vi har tio poäng av tolv sista fyra. Degerfors har repat mod efter dubbla förluster mot Sundsvall och vunnit två matcher. Sundsvall i sin tur har fem raka segrar och Falkenberg 13 poäng av 15 möjliga de senaste fem. Just dessa lag möts i en hängmatch på torsdag och en eventuell vinnare går upp på samma poäng som vi. I kväll möts föresten två topptippade lag som har stor press på sig. Landskrona har nu hela sex poäng upp till en plats ovanför det negativa kvalstrecket och Hammarby har sex pinnar upp till oss. Vi har gjort ett litet ryck till två andra topptippade lag och har sex poäng tillgodo på Assyriska och sju till Brommapojkarna. Dessutom har vi klart bättre målskillnad än dessa båda lag.

Så lite anekdoter
• Tre mål i en bortamatch har vi inte gjort sedan 3–0-matchen mot Trelleborgs FF ifjol
• Detta var första matchen i år som Qviding släppte in fler än två mål på hemmaplan
• Detta var första gånger i år som Qviding föll med mer än uddamålet på Valhalla IP

Smolk i glädjebägaren var annars ett möte med Thomas Wernersson efter matchen. Vår egen produkt som till TV-programmet ”På spåret” sagt att hans starkaste fotbollsminne var det förnyade kontraktet med ÅFF i Allsvenskan 1978. Detta trots att han vunnit Uefacupen med IFK Göteborg. Det visar sig att detta var tomma ord, för efter vår fruktansvärda degradering till Superettan uttryckte han följande till Fotbolldirekt.se: ”Alltså, jag älskar ju Åtvidaberg, men de hör faktiskt inte hemma i allsvenskan.”

Naturligtvis kunde jag inte låta detta gå obemärkt förbi och frågade om han var orolig efter matchen. Först förstod han inte och jag påminde om vad han sagt och jag frågade om han ångrade sitt uttalande, men det gjorde han inte.

Jag förklarade att vi lever för det här och tror på det. Vad är det annars för mening med att leva om man inte tror på Allsvenskan. Varför ska man då överhuvudtaget bry sig om man vinner eller inte om det ändå inte leder till något.

Thomas sa bara: ”Det är väl roligt och sportsligt hör de hemma i Allsvenskan”.

Med risk för att bli riktigt förbannad gick jag därifrån. Det är liksom ingen idé att prata med en vägg. Thomas Wernersson borde vara en viktig ambassadör för vår förening men förlöjligar istället sin moderklubb. ”Sportsligt hör de hemma i Allsvenskan”. Jahå är fotboll månne en sport? Jag lever i varje fall efter den devisen och jag tror inte att vi skulle ha någon publik alls på matcherna om fotboll inte längre är en sport, så måste det förbli och det är vår plikt som trogna supportrar att sätta stopp för personer som Thomas Wernersson som vill avveckla svensk fotboll!

Hans uttalanden fungerar för övrigt som extra stor tändvätska för detta ändamål!

Alla till Stora Valla!
Tveka inte utan anmäl dig till bussresan till denna toppmatch där Thomas Olsson förhoppningsvis gör comeback i vårt kära ÅFF. Enklast anmäler du dig genom att kontakta Almer Ljutika på tel. 073 – 501 30 85.
Se mer info om bussresan här


Matchfakta
Qviding FIF – ÅFF 1–3 (0–1)
0–1 (19) Anton Tinnerholm (Haris Radetinac)
0–2 (57, straff) Magnus Eriksson
1–2 (60) Hannes Sahlin
1–3 (83) Magnus Eriksson (Haris Radetinac)
Varningar ÅFF: Bruno Marinho (5:e), Haris Radetinac (5:e), Jesper Arvidsson (4:e).
Domare: Dragan Banjac, Haninge.
Publik: 365

Övrig statistik
Avslut totalt 13–8
Avslut på mål 5–4
Avslut i målställningen 1–0
Hörnor 3–1
Frisparkar 18–16
Offside 1–2
Varningar 2–3

Laget
Henrik Gustavsson –
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –
Haris Radetinac, Amir Suljic (in 77), Bruno Marinho (ut 68), Kristian Bergström –
Magnus Eriksson (ut 88), Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Christoffer Karlsson (in 68), Erik Moberg (in 77), Daniel Swärd (in 88).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Eric Jangholm Melin, Andreas Johansson, Prince Eboagwu.

Skön seger mot Västerås

Sådana matcher som den mot Västerås är alltid jobbiga eftersom alla kräver seger. Det är då extra skönt att få en tidig ledning och det blev ju en rätt enkel seger till slut.

Vi har dock varit i denna situation många gånger förut men inte alltid klarat av det. Det gäller att hålla skärpan och farten i passningsspelet uppe. Det tycker jag också att vi gjorde. Även om man skulle åka på ett mål i baken mot ett lag som Västerås så ska det inte behöva betyda någonting. Vi är så pass mycket bättre att chanser ändå kommer skapas om vi håller spelet uppe, men det är klart att om vi sjunker till den nivån vi hade mot Landskrona och Öster, ja då hade vi fått stryk även i denna match.

Nu behövde vi dock aldrig oroa oss för detta då utdelningen kom redan i den elfte minuten. Kristian Bergström slog in en hörna från vänster. Daniel Hallingström nickade men bollen gick vidare till Haris Radetinac som klippte till på volley och Viktor Prodell bröstade in 1–0.

2–0 kom i den 31:a minuten. Magnus Eriksson spelade en bra boll till höger där Haris Radetinac kom in med bra fart, blev av med bollen men kämpade den tillbaka och tryckte in bollen i mål.

3–0 föll bara några minuter in på andra halvlek på frispark strax utanför straffområdet till höger. Haris Radetinac petade bollen till Kristian Bergström som klippte in bollen lågt vid den främre stolpen. Christian Caulker i bortamålet var på bollen men kunde inte rädda.

I den 65:e minuten avgjorde Kristian Bergström när han prickade in 4–0 och blev därmed tvåmålskytt. Haris Radetinac spelade in från höger och Kristian Bergström sköt. Via en försvarare gick bollen i en båge över Sierra Leones landslagsmålvakt.

Två mål gjordes alltså efter fasta situationer. Vår tränare Andreas Thomsson har betonat vikten av att utnyttja fasta situationer och att laget tränat och fokuserat extra på detta på sistone, vilket också har givit utdelning. Vi har gjort fem mål efter fasta situationer på de tre senaste matcherna att jämföra med fem på de fjorton matcherna dessförinnan.

De två andra målen föll efter ett snabbt passningsspel och bra löpningar i maxfart, vilket är underbart att se.

Insatsen som helhet med 4–0 var så klart väldigt bra. Spelmässigt finns det, som alltid, vissa förbättringspunkter. Försvarsmässigt var det stabilt men Västerås tilläts sticka upp lite för mycket för att man ska vara hundraprocentigt nöjd. VSK hade alla sina fyra hörnor mellan vårt första och andra mål. Det såg då virrigt ut och vi kunde inte lyfta bort bollen på ett säkert sätt.

Annars kom bortalagets två riktiga chanser när vi redan hade 3–0. Jonas Hellgren sköt högt över inne i straffområde och Henrik Gustavsson gjorde en riktigt fin räddning när Mattias Mete mötte ett inlägg från vänster vid den bortre stolpen.

Det var skönt att Henrik Gustavsson fick hålla nollan, så mycket hade han inte att göra men räddningen på Metes skott var riktigt högklassig.

Att förändra för mycket i en backlinje kan vara vanskligt, men vi har sex försvarsspelare som fått relativt mycket speltid, vilket underlättar det hela. Nu var vi ju tvungna att förändra på grund av Jesper Arvidssons avstängning och Erik Mobergs fotskada.

Som helhet fungerade backlinjen bra och Alberis da Silva växer mer och mer ut som given mittback i förstauppställningen. Den styrkan och beslutsamheten i huvudspelet saknade vi när han var skadad. Överhuvudtaget är det viktigt att ha spelare som vågar stöta fram framför sin motståndare och när det inte var möjligt att kliva fram täckte han klokt utan att dra på sig någon onödig frispark. Brassen var också giftig i offensiven eftersom vi skapade så många hörnor (14 stycken) och var nära att knoppa in bollen vid flera tillfällen.

Den andra mittbacksplatsen borde i första hand Daniel Hallingström och Erik Moberg slåss om. Denna gång blev valet naturligt i och med Eriks fotskada. Även om Moberg gjorde en väldigt bra första halvlek mot BP så tycker jag ändå att Daniel varit jämnare under säsongen och därmed måste Erik Moberg var hundraprocentigt återställd för att kunna konkurrera mot Qviding.

Anton Tinnerholm ställdes åt sidan efter en svag insats i Växjö, men han var ju inte direkt ensam att göra en dålig insats där. Som ung spelare får man också ha en större förståelse att insatserna pendlar. 20-åringen är vårt bästa alternativ som högerback och ska då också spela där. Anton spelade nu vänsterback och gjorde det riktigt bra men är ju ännu bättre på rätt sida. Speciellt i denna typ av matcher mot sämre motståndare där fart och djupledslöpningar är a och o för att trasa sönder motståndarförsvaret är det viktigt att han spelar.

Steinar Strömnes är ett säkert alternativ att kasta in för att säkra upp defensiven, men har inte samma offensiva kvaliteter.

Offensivt då, ja här fick vi åter prov på fantastisk anfallsfotboll som får en att njuta. På hemmaplan har vi haft några riktigt fina stunder av hög allsvensk klass där inte många motståndare kan stå pall. Återigen hade vi ett sådant där enormt tryck mot motståndarmålet med fyra hörnor i rad där vi vann bollen högt upp och med fyndigt snabbt passningsspel hittades spelvändning på spelvändning. Men det blev kanske lite för mycket lek istället för att distinkt komma till avslut. Vid ställningen 3–0 må det väl ändå vara hänt.

Vi har väntat hela året men nu klev verkligen Haris Radetinac fram och visade vilken bra fotbollspelare han är. 25-åringen låg bakom samtliga fyra mål genom ett eget mål och tre assist. Just hans fullträff fram till 2–0, vill jag lyfta fram extra. Det är så han ska komma, med full fart in från höger in i straffområdet. Det är naturligtvis svårt att få fullständig kontroll på bollen i den höga farten och Haris fick det inte nu heller men vann tillbaka med stor vilja och vräkte in bollen i mål.  Låt säga att han kan lyckas göra två mål på fem sådana försök, men om han istället avvaktar och stannar upp med bollen gör han inga mål på fem försök. Valet är därmed enkelt och kan dessutom bädda för andra att raka in bollen eller att få en straff med sig.

Kristian Bergström ska naturligtvis också prisas extra för sina två mål och sitt fältherrearbete. Det är en fröjd att se 37-åringens spelglädje i en sådan här match, med stort deltagande och arbete över stora ytor. Ingen assist i dag men seriens främste både vad gäller assist och poäng (tillsammans med Värnamos Viktor Claesson) talar sitt tydliga språk om värdet. Dessutom är han nu bara fem mål ifrån Veine Wallinders 112 serie- o kvalmål (främst i ÅFF). Hinner Pligg ikapp redan i år måntro?

Bruno Marinho fortsatte att jobba på oförtrutet med sitt aggressiva rappa spel och Amir Suljic fick chansen från start för femte matchen i rad och spelade vårdat, men borde kunna våga lite mer i offensiv riktning nu när han fått förtroendet. Christoffer Karlsson kom in med bra energi sista 25 minuterna och även broder Pontus Karlsson fick göra ett efterlängtat inhopp. Det har bara blivit ett tidigare i år (mot Ängelholm).

Längst fram visar Viktor Prodell allt mer att han ska spela från start. Det som möjligen motsäger chansen är det svaga inhoppet senast mot BP, men genom att ta en sådan gruvlig revansch på sig själv ska han naturligtvis belönas med en startplats. Mål i varannan match sedan hemmamatchen mot Assyriska talar också sitt tydliga språk. Fyra mål på de sju senaste matcherna trots att 23-åringen bara startat tre av dem är ett fantastiskt facit. Förutom målet visade Proddan upp ett stort spel med teknisk elegans men också, glädjande nog, ett stort arbete genom att ta löpningar och vara tuff i närkamperna.

Magnus Eriksson jobbade också på bra och spelade fram till Haris mål, men hade inte samma flyt med bollen som tidigare och kanske skulle behöva få lite speltid i U21-laget för att få igång målskyttet.

Daniel Swärd kom in sista kvarten i stället för Mange och visade på bra kampmoment. 21-åringen har helt klart gått framåt och om han nu bara vågar gå lite rakare mot mål och ta avslut så kommer Daniel gå framåt ännu mer.

Totalt sett har vi hela fyra spelare som har gjort fem mål eller fler; Oscar Möller och Viktor Prodell på sex mål samt Magnus Eriksson och Kristian Bergström på fem. Inget annat lag har fler än två som gjort fem mål eller fler (Degerfors och Sundsvall). Tio lag har bara en skytt som gjort fem mål eller fler och tre lag har ingen målskytt som nått upp i fem mål (Qviding, Ljungskile och Landskrona).

Vi har alltså en spridning på målskyttet som kan vara nog så viktig i det långa loppet och överhuvudtaget så har vi ju gjort klart flest mål av samtliga lag i Superettan (35 stycken). Näst bäst är Degerfors med 28 fullträffar. Speciellt hemma på Kopparvallen har vi vräkt in mål, hela 27 stycken, vilket innebär i snitt tre mål per match.

På bortaplan måste vi dock bli bättre och nu får vi chansen på konstgräs mot jumbolaget Qviding. Det känns också i år extra viktigt att vinna de här matcherna mot de sämre lagen eftersom serien är så väldigt jämn och många av toppkonkurrenterna har gått bort sig mot de sämsta lagen.

Västerås har bland annat besegrat Falkenberg (borta) och Brommapojkarna (hemma). Sundsvall fick bara med sig en poäng från Swedbank Park. Vår nästa motståndare Qviding har ännu inte vunnit någon hemmamatch men spelat fyra kryss och har den täta målskillnaden 6–10 på Valhalla, vilket också då vittnar om fyra uddamålsförluster.

Qvidings enda seger togs mycket sensationellt borta mot dåvarande serieledaren Assyriska och en poäng togs också borta mot Ängelholm. Hammarby fick bara med sig en pinne från Valhalla. Märkväl att det bara är vi och Degerfors som spelat tre matcher mot de båda jumbolagen. De andra topplagen har chansen att tappa fler poäng mot dem i och med att de har två matcher kvar mot dem.

Som synes har bara vi och Degerfors hittills tagit full pott av topplagen mot de båda jumbolagen och kan vi även besegra Qviding så har vi en stor fördel gentemot de andra. Men det finns alltså fog att tro att det blir en betydligt tuffare uppgift att betvinga det lila laget på bortaplan.

Matchfakta

ÅFF – Västerås SK 4–0 (2–0)

1–0 (11) Viktor Prodell (Haris Radetinac)

2–0 (32) Haris Radetinac (Magnus Eriksson)

3–0 (49) Kristian Bergström (Haris Radetinac)

4–0 (65) Kristian Bergström (Haris Radetinac)

Varningar ÅFF: inga

Domare: Kristoffer Karlsson, Göteborg.

Publik: 2 206

Övrig statistik

Avslut totalt  16–3

Avslut på mål  10–2

Avslut i målställningen  1–0  

Hörnor  14–4

Frisparkar  14–13

Offside  3–4

Varningar  0–2

Laget

Henrik Gustavsson –

Steinar Strömnes Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Anton Tinnerholm –

Haris Radetinac, Amir Suljic (ut 70), Bruno Marinho, Kristian Bergström (ut 90) –

Magnus Eriksson (ut 79), Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Christoffer Karlsson (in 70), Daniel Swärd (in 79), Pontus Karlsson (in 90).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Eric Jangholm Melin, Andreas Johansson, Besart Kalludra.

Spelarstatistik finner ni som vanligt på officiella sidan här (klicka i bilden för bättre skärpa)

Cirkeln sluten

Jag minns det som i går. Rädslan. Varje dag denna förskräckliga väntan. Väntan på det som inte fick ske.

Efter säsongen 1997 var det många rykten om att Thomas Olsson och Kristian Bergström skulle lämna ÅFF. Det fick naturligtvis inte ske. Fyrstegsraketen som presenterades 1992 hade ju följts till punkt och pricka med avancemang till tvåan 1993 och steget upp i ettan 1995. Det som återstod var klivet upp till Allsvenskan, men för att vi skulle klara steget 1998 var det en förutsättning att vi fick behålla Olsson och Pligg.

På den tiden var inte internet speciellt utvecklat och avslöjanden kom i stället i första hand av den dagliga pressen. Jag prenumererade då som nu på Corren, men eftersom jag bodde i Hult i Tjustbygden så kom tidningen först vid lunchtid. Det var därmed en fruktansvärd väntan när jag jobbade i skogen med farsan. Varje lunch ringde vi hem till morsan för att meddela att allt var okej. Skogsarbete innebär ju en viss riskfaktor.

Tiden där i början på november var inte rolig. Varje lunch bävade jag för att ringa hem. Jag ville ju verkligen inte få det där fruktansvärda beskedet, men att inte veta var ju inte bättre. Jag försökte tyda min mors signaler direkt, för jag visste ju inte om hon skulle våga säga sanningen. Hon kanske trodde att jag skulle bli så besviken att jag skulle tappa koncentrationen i mitt arbete och göra mig illa?

Med nervös stämma frågade jag direkt och distinkt:

– Har det hänt nåt?

– Nä, sa morsan

– Är det riktigt säkert

– ja, det har inte stått nåt idag heller, försäkrade min mamma.

Så där höll det på ett antal dagar, men tisdagen den 11 november kom så det fasansfulla beskedet. Morsan kunde inte dölja hur det låg till och förkunnade att både Olsson och Pligg var förlorade – till IFK Norrköping av alla klubbar.

Allt raserades i tanken. Allsvenskan som jag hade längtat så oerhört efter såg nu ut att vara förlorad. Allt kändes hopplöst. De pengar vi skulle få för de båda skulle inte räcka för att skaffa tillräckligt goda ersättare, inte ens i närheten. När den dåvarande styrelsen dessutom skänkte bort våra spelare för en spottstyver fattade man nada.

Var de lika blinda som en del andra åskådare på Kopparvallen – á la de som trodde att alla våra spelare var värdelösa. ”Di platser inte i Norrköping” hördes om våra stjärnor. Men herregud det var ju Norrköping det handlade om och inte Barcelona. Klart som tusan att de skulle vara tongivande även där, vilket de också var.

Thomas Olsson hade precis som i ÅFF fortsatta skadeproblem, men på det stora hela har han under ett drygt decennium varit en av Sveriges allra bästa mittfältare, vilket också 238 allsvenska matcher och 28 mål vittnar om. Ingen spelare har avverkat fler matcher i högsta serien för vår klubb. Janne Olsson har spelat 234 allsvenska matcher i ÅFF.

Ur ett nationellt perspektiv tycker jag att Olsson ofta varit underskattad trots allt han har gjort i sina allsvenska klubbar. Hade han fått vara mer skadefri är jag säker på att han fått landslagsuppdrag.

Kristian Bergström har vunnit assistligan flera säsonger i Allsvenskan och kommit upp i 172 allsvenska matcher. 24 mål har det också blivit och 2 A-landskamper har avklarats.

Naturligtvis skulle vi tjänat stora pengar när duon sedan fortsatte till Malmö FF 2003, men tack vare skandalöst skrivna avtal fick vi även vid denna övergång en spottstyver mot vad vi skulle ha haft.

Det fanns en del som var skeptiska när Kristian Bergström skulle komma tillbaka 2004, för det var ju ingen billig lösning. Men man måste se den nytta Pligg har gjort sedan han kom tillbaka till klubben, med 219 seriematcher 51 mål och 71 assist.

Nu sluts alltså cirkeln när även Thomas Olsson med två SM-guld i bagaget kommer hem till Fotbollens Mecka efter tretton och ett halvt år i andra klubbar. Många gånger har Thomas fått frågan om han skulle avsluta sin karriär i ÅFF. Svaren har ofta tytt på att så skulle bli fallet, men det har dröjt och dröjt.

Jag minns själv bakom Valhalla när vi på stopptid gick i fatt till 2–2 borta mot Örgryte i toppmötet 2008.

– Om vi nu går upp i Allsvenskan så kommer du väl hem, skrek jag över parkeringsplatsen i glädjeyran.

Och jodå, Thomas svarade att han då skulle komma tillbaka.

Nu blev det ju ingen uppflyttning 2008, men nog var vi många som trodde att Olsson skulle komma hem när vi äntligen tog steget upp i Allsvenskan året efter. Ja, det gick ju alltså att nå storserien utan Thomas men det dröjde alltså till 2010 innan vi äntligen fick träda upp på den scenen där vi hör hemma. Tyvärr ville IFK förlänga kontraktet och då kunde vi inte stå emot ekonomiskt och kanske var inte heller Olsson redo att flytta hem?

Efter IFKs kräftgång fick Thomas oväntat mycket speltid och förhoppningen om en utlåning under sommaren blev allt mindre. Droppen var ändå att Olsson inte ens fick hoppa in i epilogen mot Gefle. Den enda spelaren som hade något att spela för i Göteborg fick alltså inte ens chansen att försvara den säkra 2–0-ledning som IFK hade och den tappade ledningen till 2–2 fick ju en direkt förödande konsekvens för oss. Som jag skrev i årskrönikan så kunde det bara betyda en sak för Thomas Olsson anno 2011 = frysboxen.

Ett inhopp har Thomas gjort i allsvenskan i år och han är förstås matchotränad, men att han fortfarande besitter kvaliteter råder det inget tvivel om.

Minnena är förstås många från Thomas Olssons tidigare karriär i ÅFF. Någon speciellt stor målskytt har vår produkt aldrig varit men jag väljer ändå Olssons senaste tävlingsmål i ÅFF-tröjan. Vi fick en riktigt bra comeback i elitfotbollen 1996 och hängde med i toppen av söderettan. I derbyt hemma mot Motala torsdagen den 23 maj var vi dock riktigt illa ute, men i den 89:e minuten fick vi en frispark precis utanför straffområdet rakt framför mål. Alla förväntade sig att Kristian Bergström skulle skjuta men det blev istället Thomas Olsson som med sin högertass urläckert skruvade in bollen i det högra krysset inför ett enormt jubel. Målet betydde att vi avancerade till allsvensk kvalplats.

Är då Thomas Olsson frälsaren?

Ja, det är ju viktigt att förstå att en spelare gör inget lag. Vi supportrar och spelare kan ju inte andas ut och tänka att nu så ska vi klara att gå upp i Allsvenskan utan vidare. Naturligtvis bidrar Thomas med ett stort kunnande, professionalism och ledaregenskaper som vi har saknat i laget tidigare. Och Olsson är en tvåvägsmittfältare som är tuff i närkamperna samt tempofylld och kvalitativ i sitt passningsspel. Det är helt enkelt ett väldigt bra nytillskott, som också förhoppningsvis får andra spelare att lyfta sig. Så visst är detta kanon, men det krävs fortfarande ett stenhårt arbete av allt och alla för att vi ska nå tillbaka till Allsvenskan.

Det var många minnen och känslor som seglade genom huvudet när han verkligen satt där på presskonferensen. Och det känns samtidigt overkligt att han efter så många år äntligen är tillbaka igen. Välkommen hem Thomas!

I detta nostalgiska ögonblick känns det också relevant att rikta blickarna tillbaka till 1995 då SVTs Fotbollskväll gjorde ett långt reportage och bland annat intervjuade Ken Olofsson den då 19-årige Thomas Olsson.

Det blev inget nytt häckentrauma i varje fall

Fyra poäng mot BP är naturligtvis bra, men i ledning 2–0 och stenkoll på matchen är givetvis besvikelsen stor att vi inte blev det första laget att bortabesegra Brommapojkarna denna säsong.

Semestertider inbjuder många fler än vanligt att se ÅFF på bortaplan och det var riktigt roligt att se dominansen av blått på Grimstas läktare. För egen del innebar det en dagsutflykt med ett besök på Gröna Lund. Med en femåring finns ännu inte behovet av att åka hisnande berg-och-dal-banor och liknande. Som inbiten fotbollssupporter behöver man heller inte den extra kicken som sådana upplevelser ger. Spänningen räcker till och blir över så gott på fotbollsplanen. Gårdagen var inget undantag. Tvärtom. Det blev en fruktansvärd kväll och visar ånyo på hur viktigt det är att inte ta ut något i förskott.

Det märktes på de våra att det var en viktig match mot en av toppkonkurrenterna för det var en avvaktande inledning. BP var inte heller på hugget från början. Visserligen fick Andreas Eriksson ett bra läge men sköt högt över och Pablo Pinones Arce sköt rakt på Henrik Gustavsson. Dessförinnan var Oscar Möller nära att styra in Haris Radetinac inspel.

Vi fick in det förlösande ledningsmålet och det på ett lite turligt vis.

I den 17:e minuten slog Kristian Bergström en frispark ur högerinnerposition och Alberis da Silva nickade mot den bortre stolpen. Bollen hade gått utanför men hemmalagets mittback Nicklas Carlsson lyckades på något konstigt vis få bollen i eget mål. Pontus Segerström var nära självmål två gånger om på Kopparvallen senast och det var väl inte då mer än rätt att vi fick årets första självmål.

Målet släppte lite på nervknutarna och vi blev tryggare med bollen

I den 23:e minuten ökade Oscar Möller på till 2–0 då han elegant vände bort flera BP-försvarare och satte bollen bakom Kristoffer Nordfeldt i BP-målet.

Fyra minuter senare fick Oscar Möller ett bra läge att öka på till 3–0 då han var framme på returen efter Magnus Erikssons skott, men avslutet gick dessvärre utanför.

I mitt tycke backade vi hem lite för mycket i avslutningen på första halvleken. BP var visserligen väldigt blekt. Passningsspelet var långsamt och de avgörande passningarna ledde inte till några målchanser. Detta var också en frukt av ett gott försvarsarbete där vi låg rätt i positionerna genom alla lagdelar. Alberis da Silva fortsatte att stöta framför sin motståndare och det gjorde nu också Erik Moberg som gjorde sin bästa halvlek för säsongen. Riktigt kul var det också att se Jesper Arvidssons goda försvarsarbete mot Aziz Corr Nyang, som inte kom loss alls lika bra som på Kopparvallen.

BP kom ut som ett bättre lag i andra halvlek, men skapade också chanser. Daniel Hallingström spelade in till Oscar Möller i den 50:e minuten men skarven smet tyvärr strax utanför. Tre minuter senare var Axziz Corr Nyang offside när han sprintade på från vänsterkanten men assisterande domaren Peter Arnesson lät flaggan vara nere. Som tur var föll rättvisa då vår forne spelare missade öppet mål.

Huvuddomaren Antti Kanerva har gjort många dåliga matcher i sin karriär, men den här tog priset. Antti kom snett in i matchen från början och lät solklara situationer gå helt obemärkt förbi trots att båda frispark och varning var befogat. Droppen som fick bägaren att rinna över för Oscar Möller var när vår anfallare inte fick frispark med sig trots att fällningen strax utanför BPs straffområde var solklar. Möller blev förbannad och protesterade varvid han fick ett gult kort. Oscar visste mycket väl vad domaren var kapabel till denna dag men kunde trots detta inte hålla tyst utan fortsatte att snacka och fick ytterligare en varning och blev därigenom även utvisad.

Det är naturligtvis oförsvarligt agerande av Oscar Möller som på ett sådant allvarligt sätt drabbar hela föreningen. Samtidigt var det bra att han bad om ursäkt genom Corren.

Antti Kanerva måste också rannsaka sig själv. Han måste inse att flera domslut var felaktiga och att en reaktion då kommer från spelarna. För att vara domare måsta man ha lite känsla. Att sedan i någon sorts vendetta mot allt och alla strö ut kort till båda lagen för småsaker ger bara ett löjets skimmer.

Överhuvudtaget bör bedömning ses över. Jag bevittnade TV-matchen mellan GIF Sundsvall och Brommapojkarna när Christian Brink blev utvisad efter att ha dragit på sig två gula kort efter smågruff med Pablo Pinones Arce. På väg ut från planen skällde Brink ut assisterande domaren efter noter. Naturligtvis är det oförsvarligt agerande, men fyra matchers avstängning! Om någon utför en vårdslös satsning på planen som sätter en spelare ur spel under en hel säsong blir straffet knappast fyra matcher. Det måste väl ändå vara viktigare att skydda spelarnas medverkan gentemot några ordyttringar?

Självklart skulle vi ändå ha klarat av att vinna matchen med en man mindre en dryg halvtimme, men nu gjorde vi inte det.

Vi mycket nära 3–0 då Magnus Eriksson tog sig fram längs den högra kortlinjen, skottet träffade Nordfeldt i ändalyktan och målvakten hade stor tur och fick se bollen gå precis utanför stolpen.

Istället reducerade BP snöpligt i den 71:a minuten. Efter flera lägen tryckte till sist nyss inbytte Mauricio Albornoz in 1–2. Henrik Gustavsson var på nicken men kunde inte rädda. Det var riktigt svagt att vi inte fick bort bollen där.

I den 79:e minuten föll så dessvärre även kvitteringen. Efter ett inspel från höger av Tim Björkström var Mauricio Albornoz före Erik Moberg och kunde skarva in 2–2.

Man blev livrädd för ett nytt häckentrauma där vi tappade 3–1 till förlust 3–4 trots en man mer på banan. Men denna gång var både lagledning och spelare mer skärpta och insåg att det var dags att slå vakt om 2–2 i första hand och inte chansa för att få in 3–2.

Det kunde ändå ha slutat riktigt illa men Alberis da Silva var räddande ängel på mållinjen då Aziz Corr Nyang fick fritt läge framför mål i den 84:e minuten.

Det är frustrerande som spelare att inte få med sig solklara domslut från domarna men låt publiken få utlopp över din egen ilska som spelare så slipper du bestraffning. Det är mitt råd. Vi hade verkligen behövt det här rycket förbi det koppel av lag som jagar oss. Men vi kan nog summera det här som en sexpoängsmatch när säsongen är över och då tog vi ändå en pinne och snodde samtidigt två för BP, allstå tre poäng gentemot dem.

Henrik Gustavsson svarade för en bra insats men var precis som hela laget lite skärrad efter BPs mål i slutet.

Försvarslinjen kan ta med sig första halvleken som mycket bra. Vi kommer inte fram i banan lika naturligt med Daniel Hallingström som högerback men nu skötte sig Erik Moberg och Alberis da Silva till stora delar mycket bra i mittförsvaret. Jesper Arvidsson städade också upp bra på vänsterkanten. Svagt dock av Jeppe och Danne att dra på sig kort för fördröjande av spelet när de visste vilket humör domaren var på.

Det som oroade var att Aziz Corr Nyang åter fick fritt utrymme efter utvisningen. Med en man kort måste naturligtvis alla spelare höja sig lite extra. Vi människor har många djuriska beteenden kvar. Som ordspråket ”bättre fly än illa fäkta”. Men på en fotbollsplan kan man inte fly även om kroppen sänder sådana signaler. Viljan att få bort bollen som innan BPs första mål måste vara betydligt större.

Haris Radetinac tog ett större offensivt ansvar efter utvisningen men skulle även ha tagit ett större defensivt ansvar. Amir Suljic och Bruno Marinho var bra stora delar av matchen men föll också ur ramen i slutet och kanske skulle Christoffer Karlsson, som gjorde det bra när han kom in, bytts in tidigare för att kötta på i mitten.

Kristian Bergström gjorde en bra arbetsinsats och det får man sannerligen också säga om Magnus Eriksson som flera gånger var nere i defensiven som sista man och avvärjde kontringsförsök. Tyvärr gjorde inte Viktor Prodell något bra byte med Mange. Det går inte an att stå och vänta på bollen i ett sådant läge utan det gäller att springa och röra om och jobba stenhårt för varje boll.

Det syntes att Oscar Möller fortfarande besväras av sitt knä, men han är en målskytt och fick ny kraft efter målet. Om han inte blivit utvisad hade västervikarn säkert kunnat ställa till mer oreda i offensiven.

Trots allt ligger vi tvåa och har nu de båda jumbolagen Västerås hemma på lördag och Qviding borta söndag 31 juli. Det gäller nu att våga spela på med fart och fläkt jag tycker att vi fortfarande hade problem att sätta riktigt med fart på bollen vilket gjorde att vi fick svårare att spela oss förbi våra motståndare. Där finns en klar förbättringspotential.

Matchfakta

IF Brommapojkarna – ÅFF 2–2 (0–2)

0–1 (17) Självmål (Nicklas Carlsson)

0–2 (23) Oscar Möller

1–2 (71) Mauricio Albornoz

2–2 (79) Mauricio Albornoz

Utvisning ÅFF: Oscar Möller (58, 2 varningar)

Varningar ÅFF: Jesper Arvidsson (3:e, avstängd mot Västerås), Daniel Hallingström (5:e)

Domare: Antti Kanerva, Olofstorp.

Publik: 809

Övrig statistik

Avslut totalt  16–11

Avslut på mål  7–6

Hörnor  5–5

Frisparkar  9–15

Offside  4–0

Varningar  5–4

Utvisningar 0–1

Laget

Henrik Gustavsson –

Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Erik Moberg, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Amir Suljic (ut 80), Bruno Marinho (ut 90), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 73), Oscar Möller.

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 73), Christoffer Karlsson (in 80), Steinar Strömnes (in 90)

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Anton Tinnerholm, Pontus Karlsson, Daniel Swärd.