Del XI – Framtiden

Efter ett väldigt turbulent år är vi naturligtvis väldigt tacksamma över vad vi har presterat sportsligt och till den kommande säsongen ser vi ut att kunna få en helt annan kontinuitet i laget. Den trista, men absolut nödvändiga, frågan är dock om vi har råd med detta?

Totalt sett använde vi oss av 23 spelare i Superettan under säsongen. Åtta av dessa hade medverkat i en eller flera av våra allsvenska matcher 2015. Sex av dessa hade medverkat i tio matcher eller fler, men bara tre hade medverkat i hälften eller fler av de allsvenska matcherna: Henrik Gustavsson, Månz Karlsson och Ammar Ahmed.

Vi hade tappat 75 % av den totala matchsumman (om man räknar i hopp samtliga spelares matcher), 96 % av de gjorda målen samt 95 % av assisten. I dessa siffror är Henrik Gustavsson medräknad som truppspelare under säsongen, vilket han inte var när säsongen startade.

Att vi tappade så många spelare (19 stycken som hade medverkat i Allsvenskan) på bara en säsong, har aldrig tidigare inträffat i föreningens historia.

Av de nya spelarna hade fyra allsvenska erfarenheter: Jonathan Asp, Simon Helg, Shkodran Maholli och Björn Westerblad. Ytterligare en, Jens Jakobsson hade erfarenhet från Superettan.

Övriga tio hade ingen erfarenhet av elitfotboll och hälften av dem hade inte ens spelat A-lagsfotboll tidigare.

Jon Birkfeldt, Joakim Juhlin, Mahmoud Eid, Simon Alexandersson och Fredrik Alm hade spelat A-lagsfotboll i lägre divisioner.

Alberto Catenacci, Kevin Deeromram, Samuel Holm, Marijan Cosic och Adrian Petersson, hade däremot inte gjort det. Till denna kategori kan vi ju också nästan lägga Simon Marklund och Lucas Öhrn, som bara hade gjort var sitt inhopp i Allsvenskan 2015.

Mycket stark utveckling utifrån förutsättningarna

Utifrån dessa förutsättningar, och det kaos som rådde runt omkring, var det en fantastisk utveckling vi såg av spelartruppen, både som lag, men också individuellt.

Av de yngsta tog ju Kevin Deeromram och Alberto Catenacci jättekliv, men Simon Marklund, Marijan Cosic och Samuel Holm utvecklades också starkt.

I ”mellankategorin” av fortfarande unga spelare med inga eller ringa erfarenhet av elitspel tog Shkodran Maholli, Mahmoud Eid och Simon Alexandersson jättekliv, men Hampus Holmgren, Sebastian Ramhorn och Jon Birkfeldt utvecklades också starkt.

Även i den ”äldre” kategorin med mer erfarenhet av elitspel utvecklades också Björn Westerblad, Ammar Ahmed och Simon Helg kraftigt under säsongens gång.

Utvecklingen har skett främst i det offensiva spelet och under kommande säsong hoppas vi givetvis på en stark utveckling i defensiven. Det finns goda förhoppningar om detta eftersom vi har behållit de flesta spelarna och genom kontinuitet har vi möjlighet att bygga upp en gemensam spelidé hur vi ska agera i försvarsspelet, vilket givetvis inkluderar samtliga spelare.

– Jag tror vi tjänar på sikt att vi ändå har släppt lite på tyglarna och låtit entusiasmen flöda och inte alltid pekat med hela handen, berättade Roar Hansen på medlemsmötet den 25 augusti.

Roar Hansen och Andreas Thomsson har därefter också varit tydliga med att det framöver blir mer fokus på försvarsspelet, nu när förutsättningarna är bättre för det.

Truppen 2017

På målvaktssidan är Gustav Jansson mycket glädjande kvar och tillsammans med utespelarna ska vi kunna skapa en större trygghet. Gustaf Halvardsson finns också som målvaktbackup.

Både i backlinjen och på mittfältet har vi en slagsida åt höger, där alternativen är många. Däremot är de färre till vänster och vi kommer nog få se en högerfotad vänsterback emellanåt.

För Hampus Holmgren, Jon Birkfeldt och Johan Ramhorn är det naturligt att spela högerback, men de två sistnämnda kan också spela mittback. Centralt är ju också Alberto Catenacci och Sebastian Ramhorn starka alternativ, med unge Adrian Petersson som backup. Till vänster är Jonathan Asp vår naturlige vänsterback.

På mittfältet blir det intressant att se vem av Simon Marklund, Marijan Cosic, Samuel Holm eller Joakim Juhlin, som tar kommandot. Eller kliver Simon Alexandersson åter ut till höger igen? Alexandersson är förstås ett hett alternativ högre upp i banan, det är även Marklund och Holm medan Juhlin är ett alternativ på en defensivare position centralt.

Centralt har vi starka kort i Björn Westerblad och Jens Jakobsson. I den sistnämndes fall önskar vi förstås en fin utveckling nu när han får vara med från början. Just en sådan utvecklingskurva har vi också sett på flera av våra sommarförvärv, där Ricardo Santos är det främsta exemplet på senare år. Det blir också mycket intressant att se om Fredrik Holster lever upp till de högt ställda förväntningarna att ersätta Ammar Ahmed på ett bra sätt.

Till vänster är naturligtvis Simon Helg given på förhand. Utmanare om mittfältsplatser är även Oliver Bohlin Westman och Fredrik Alm. Den sistnämnde är också ett alternativ på topp.

På topp är Emil Bellander den mest utpräglade forwardsspelaren, medan Simon Alexandersson har breddat sitt register. Samtidigt söker vi efter en ersättare för Shkodran Maholli, vilket spelartyp det kan bli tal om påverkar säkert om vi kommer fortsätta spela 4–1–4–1 (eller liknande kombination) eller om vi går tillbaka till 4–4–2 (som vi ändå spelade några matcher under hösten).

Vi har tappat många mål

Om vi inte förlorar någon mer spelare så innebär det att vi har tappat 30 % av matchsumman i Superettan (37 % av startmatcherna) och hela 63 % av målen. Även om siffrorna inte är i närheten av omsättningen inför förra säsongen så har vi tappat en hel del matcher, men på får spelare. Vi har också tappat tre av våra största målskyttar som svarade för samtliga av våra 33 ”tappade” mål, genom Shkodran Maholli (15), Ammar Ahmed (10) och Mahmoud Eid (8).

Vi ersatte ändå Eids målskytte på ett fint sätt under hösten. Med en fortsatt utveckling på många fötter, tror jag att fler målskyttar kan kliva fram och avlasta, men det är klart att det är tufft att komma upp till 53 mål igen. Sätter vi försvarsspelet bättre och decimerar antalet insläppta mål rejält, så är ju det ännu mer värt i slutändan. 

Ekonomin måste gå ihop

Jag hoppas verkligen inte att det är någon som undgått att vi levt långt över våra tillgångar under 2016, men med tanke på vissa kommentarer behövs nog ändå ett förtydligande.

Men vadå, på medlemsmötet den 1 december pekade ju styrelsen på ett överskott på 21 000 kronor vid årets slut, så då är ju allt grönt eller?

Nej, det är det förstås inte då minst 5,5 miljoner (det kan vara ännu mer) har tillkommit efter extra ordinära intäkter, enligt följande:

Uefa Solidarity Payment	2 364 000
Bidragsgivare	1 175 000
Spelarförsäljningar	1 000 000
Extra SEF-stöd	492 000
Insamlingen	281 000
Ungdomsbonus	250 000
Totalt	5 562 000

Jag vet inte det exakta beloppet för spelarförsäljningarna, men det är rimligt att tro att den faktiska summan är runt en miljon. Det extra SEF-stödet härrör från att vår tabellplacering var fyra platser bättre än budgeterat. Detta är beräknat från 2014 års siffror. Beloppet kan därmed variera något, men summa summarum rör det sig knappast om någon stor förändring.

Ja, men skit samma. Vi gick ju ändå plus under 2016, så vad är problemet?

Det är just denna frågeställning som är problemet!

Det räcker ju inte att vi räddades av ett antal gynnsamma faktorer under 2016. Vi vill ju naturligtvis fortsätta att leva under 2017, under 2018 och oändligt många år till. Det är ju det som är det allra viktigaste att föreningens existens inte hotas!

Det behövs naturligtvis ingen Einstein för att räkna ut att pengar inte kommer fortsätta att ramla ned från himlen som de gjorde under 2016. Man behöver inte heller vara ekonomiprofessor för att förstå att kostnaderna kommer att öka ännu mer under 2017!

Den enkla ekvationen klart mindre intäkter och klart större kostnader innebär naturligtvis ett gigantiskt underskott!

Stort bortfall av intäkter 2017

Av de extra ordinära intäkter som jag listat kan vi bara budgetera med avtalade pengar från eventuella bidragsgivare/mecenater, redan klara spelarförsäljningar samt eventuellt en något högre placering i Superettan än tia.

De övriga intäkterna kan vi inte budgetera med. Vi vet att vi inte får ett öre från Uefa Solidarity Payment under 2017, av den enkla anledningen att vi inte spelade i Allsvenskan 2016. Lika solklart är det då att vi fick ta del av detta fantastiska, och helt nödvändiga tillskott, tack vare att vi spelade i Allsvenskan 2015. Någon tacksamhet för att vi spelade i Allsvenskan 2015, och på så vis fick ta del av dessa livsviktiga pengar, har dock aldrig den nuvarande styrelsen riktat.

Krasst sett kunde vi alltså tappa 5,5 miljoner i intäkter. Vi hoppas dock att bidragsgivare fortsätter att skjuta till och förhoppningen är ju också att den redan klara försäljningen av Shkodran Maholli bidrar en bit på vägen genom att Roar Hansen har fått större mandat som Manager. Vi fick dock inte mycket för Mahmoud Eid trots att det var 1,5 år kvar på avtalet, men det bidrog naturligtvis att han mer eller mindre såldes ut på grund av den ytterst prekära ekonomiska situationen. Däremot så verkar folk se helt annorlunda på läget nu, tack vare alla extra ordinära intäkter och då blir också förhandlingsläget ett annat, när man inte tycks vara tvungen att sälja. Dessvärre är det bara en skenbar bild av läget.

Kostnaderna har skjutit i höjden

På årsmötet den 29 februari visade styrelsen upp en minusbudget på 675 000 kronor. Kostnadssidan från den budgeten spräcktes med ytterligare 3 749 000 (sett till den prognos vi fick på medlemsmötet den 1 december).

På medlemsmötet den 1 december visade också klubbchefen Mattias Persson upp siffror på att extra pengar hade investerats i spelartruppen. Bara sedan medlemsmötet den 25 augusti fram till medlemsmötet 1 december redovisades en ökning i investering i spelartruppen på 845 000 kronor (sett fram till årsskiftet).

Det är därmed verifierat att spelarlönerna för 2017 kommer att vara avsevärt högre än under 2016. Det är ju också glasklart att det blir dyrare. Att förlänga spelaravtal blir alltid dyrare, med undantag om man har ramlat ur en serie eller något extra ordinärt med spelare om är på väg nedåt på ålderns höst. Denna typ av extra ordinära spelare är dock väldigt sällsynta. De spelare vi har i truppen nu är istället på väg framåt i sin utveckling och därmed blir de förstås också dyrare.

Även utanför själva spelartruppen har lönekostnaderna utökats.

På medlemsmötet den 25 augusti berättade kassören Leif Hansson:

– Vi har dock tillfälliga kostnader för 2016 på 1,8 miljoner (personalkostnader och ÅPG) som ej drabbar oss 2017. Det var ju en del personalavgångar som kostade.

Owoeripengarna på 500 000 behöver vi inte betala igen, men att vi ska ”tjäna” in 1,3 miljoner i lönekostnader, är förstås inte möjligt, med tanke på de nyanställningar som har gjorts.

Gigantisk sponsorbudget

För att täppa igen den stora ekonomiska luckan som uppstår under 2017 har klubbledningen valt att öka sponsorbudgeten till 10,3 miljoner kronor!

På årsmötet den 29 februari var sponsorbudgeten för 2016 som bekant 6 875 000 kronor. På medlemsmötet den 25 augusti berättade vår kassör Leif Hansson att budgeten istället var 5 700 000. Efter påpekande om den stora differensen, förtydligade Leif att pengarna däremellan (1 175 000) var ett bidrag och inte skulle ses som sponsring.

På medlemsmötet den 1 december var dessa 1 175 000 återigen tillbakaflyttade som sponsorpengar och kallades då istället för ”riktad sponsring”. Detta innebar att sponsorpengen som visades upp den 1 december var 5 924 000. Exkluderat bidraget på 1 175 000 blir summan 4 749 000 att jämföra med den sponsorsumma som presenterades den 25 augusti på 4 700 000.

	Exklusive Bidrag	Inklusive Bidrag	Bidrag
Budget 2016	6 875 000	6 875 000
Prognos 25/8	4 700 000	5 875 000	1 175 000
Prognos 1/12	4 749 000	5 924 000	1 175 000
Differens, Budget - 1/12	-2 126 000	-951 000

Hur man än ser på det är det långt upp till budgeten på 6 875 000 kronor, men detta år ska budgeten ändå upp med ytterligare 3 425 000, vilket innebär en ökning med 117 % om vi utgår från det belopp vi fick in via sponsring (4 749 000). Om vi utgår från sponsringen inklusive bidraget (5 924 000) blir ökningen 74 %.

Hur vi än räknar så är den förväntade ökningen oerhört kraftig. På medlemsmötet påvisades att 4,4 miljoner redan var mer eller mindre säkrade och däri ingick bidragspengar från mecenater. Om detta är korrekt innebär det ändå att 5,9 miljoner saknas, vilket alltså är 1,15 miljoner mer än vad vi fick in i sponsorpengar 2016. Självklart ingår också en hel del av sponsorpengarna från 2016 i de klara för 2017, däribland XL Bygg. Låt säga att Mecenater går in med 2,2 miljoner och Sponsring via flerårsavtal också är 2,2 miljoner. I så fall måste vi öka sponsringen på befintliga sponsorer, alternativt hitta nya i storleksordningen 3,35 miljoner, vilket i så fall innebär en ökning med 71 %.

	Exklusive Bidrag	Inklusive Bidrag	Bidrag
Prognos 1/12	4 749 000	5 924 000
Budget 2017	8 100 000	10 300 000	2 200 000
Förväntad ökning	3 351 000	4 376 000
Procentuell ökning	71%	74%

Det är alltså en mycket tuff uppgift och frågan är om det finns någon förening i världen som ökat sin sponsorbudget så kraftigt utan att den har avancerat i seriesystemet?

Det måste väl i så fall handla om något alldeles extra ordinärt.

Effektivitet

På medlemsmötet berättade vår klubbchef Mattias Persson, och visade presentationsmaterial om sponsringen och dess effektivitet för 2015, 2016 och den förväntade effektiviteten 2017.

Mattias ville påvisa att det var högre effektivitetsgrad 2016 än 2015. Jag har inte alla siffror för 2015, men väl dem för 2014.

Under 2014 betalades hyra för ÅFF Center i Linköping och vi hade högre kostnader för LED. Avtalet för LED-skärmarna var uppgjort att betala hyreskostnader på tre år, för att sedan köpa ut LED-skärmarna för cirka ett halvt årshyresbelopp. Det har köpts till skärmar i olika omgångar och på så sätt har kostnaderna för dem sjunkit undan för undan. Nu återstår endast underhållet för dem.

Trots att vi betalade nämnda kostnader, så hade vi 2014 en resurskostnad på 36 % (sponsorkostnader/sponsorintäkter).

Under 2016 var den reella resurskostnaden 44 %.

Självklart har jag tagit med löner (inklusive sociala avgifter med mera) och allt annat som rör sponsringen för 2014. Vad Mattias har tagit med 2016 vet jag inte mer än att han hade lagt in bidraget (som Roar Hansen ordnade via sina kontakter). Bidraget har jag därmed självklart exkluderat, eftersom ingen marknadspersonal har arbetet med detta. Jag har dock inte exkluderat de sponsrade pengarna till träningslägret eftersom jag inte vet beloppet. Spelare och ledare ordnade sponsorpengarna till träningslägret vilka har konterats som sponsorpengar.

För 2017 visade Mattias upp siffror på att resurskostnaden bara ska vara 23 %, men då har han återigen räknat in bidrag från mecenater på intäktssidan. På kostnadssidan har han räknat med en ökning med 294 500 kronor, vilket innebär en ökning med 14 %.

Bidragspengar borde naturligtvis inte vara med i denna uträkning och dessutom har säljresursen, ökats från en 95%-ig tjänst till 180%, vilket rimligtvis bör belasta kostnadssidan med ett betydande belopp.

Återigen behöver man inte vara någon ekonomiprofessor för att se att Mattias siffror är felaktiga och orimliga. Ökar man försäljningen ökar förstås också kostnaderna för produkterna. Att få till en 85%-ig tjänst för 294 500 skulle innebära en månadslön på cirka 16 000. Det är förstås inte trovärdigt.

Föreningen kommer alltid i första hand

En budget för 2017 efterfrågades på medlemsmötet den 1 december, men någon budget för hela föreningen fick vi inte se. Vi kan dock konstatera att den blir oerhört tuff att få ihop, vilket naturligtvis mycket beror på den turbulens vi haft i vår förening på senare år.

Som jag har berättat i olika krönikor och skrivelser i tio års tid, så är skillnaden oerhört stor i ekonomier mellan Allsvenskan och Superettan.

En anpassning till den lägre serien var därmed fullständigt nödvändig och det borde förstås alla ha varit införstådda med. Detta för att kunna vara förberedd att verkligen optimera resurserna. Däri ingår givetvis att nyttja den kunskap som har investerats i personalen och säkerställa en kvalitativ överlämning från dem som tvingas sluta till dem som får ta över. Det är naturligtvis inte helt lätt, men genom transparens och kommunikation är det naturligtvis möjligt.

Att arbeta i en förening är inte som ett vanligt arbete. Många tar ut en betydligt lägre lön än vad de hade kunnat få på ett annat arbete och många arbetar mycket mer än de ordinarie timmarna eftersom de brinner för föreningen i fråga. Därmed är det naturligtvis lättare att komma fram till en lösning via tydlig kommunikation, än vid ett annat arbete där själva jobbet och pengarna är betydligt mer styrande. Arbetar man inom en förening så hamnar givetvis föreningens väl och ve i första hand.

Därmed är det också givetvis fullständigt ovidkommande om man är anställd i föreningen eller inte. Finns inte ekonomiska förutsättningar för att behålla alla anställda så är det ju inga konstigheter. Vem eller vilka som är anställda är naturligtvis också irrelevant, bara uppgifterna sköts på ett optimalt sätt efter förutsättningarna.

Om man brinner för föreningen, så lämnar man ju givetvis inte föreningen bara för att man inte är anställd längre. Plikten som medlem finns givetvis kvar så länge man lever. Detta innebär ju givetvis att ÅFF prioriteras högre än att vara alla till lags. Precis som vi försöker skydda våra barn från faror, försöker vi skydda vår älskade förening. Det är givetvis en naturlag.

Kansliet blev uteslutet

Under den korta tid som Sverre Moum var kassör under 2014 var det självklart att samtliga inom organisation involverades i det ekonomiska budgetarbetet. När Sverre sedan, mycket tråkigt nog hoppade av på det sätt han gjorde, var det dock slut med att försöka lösa problemen tillsammans. Transparensen och kommunikationen upphörde nästan helt från styrelsens sida till de anställda och inte heller kunde de anställda nå fram med sin kommunikation till styrelsen. På detta sätt går det naturligtvis inte att bedriva en verksamhet.

  

Sammanfattande kan man säga att uppsägningar var tvungna att ske, men de gjordes på fel sätt, vilket har kostat och kommer kosta oss även i framtiden. Sedan kostade det också att bygga upp nytt och i detta fall har också flera personer fallit bort på vägen. Självklart går det inte att skildra detta förfarande med ett mildare uttryck än kaos. I annat fall har man ju inte velat ta till sig vad som försiggått i vår kära förening under de senaste åren!

Och de ideella i matchorganisationen blev misskrediterade

Organisatoriskt har vi naturligtvis oerhört mycket att tacka alla ideellt arbetande vid matchevenemangen. Det är ju tack vare dem som vi har kunnat genomföra våra hemmamatcher. Det är ett sammansvetsat gäng där de flesta har arbetat väldigt många år inom föreningen. Dessa personer kräver så lite tillbaka. De gnäller inte utan är nöjda att göra en insats för föreningens bästa. Därmed borde det vara solklart för alla att det ville väldigt mycket till för att kioskvärdinnorna skulle gå till pressen den 4 november.

Läs artikeln i Corren: http://www.corren.se/sport/arenapersonal-hoppar-av-aff-om4366384.aspx

Måste ges rätt förutsättningar

Den 5 januari skrev Martin Carlsson-Wall en artikel i IdrottensAffärer.se. Martin är Associate Professor, docent och chef för Center for Sports and Business, vid Handelshögskolan i Stockholm. Tillsammans med sina forskarkollegor har han kommit fram till en del intressanta synpunkter, förvisso självklara, men ändå tänkvärda.

Martin menar att för stort fokus läggs på spelarna och att kansliet, som är en viktig del av kärnan hamnar i skymundan. Dessutom måste kansliet ges förutsättningar och kravsättas samt att långsiktighet måste finnas.  

Läs artikeln här: http://www.idrottensaffarer.se/kronikor/2017/01/det-kravs-en-nationell-strategi

Martin skriver också:

”Hittills har aldrig någon pratat om talangutveckling i relation till sin kanslipersonal!

Varför är det så? Varför är vi överens om att det finns tydliga samband mellan ekonomiska muskler och idrottsprestation samtidigt som vi ofta bortser från kansliets centrala roll för att skapa ekonomiska muskler?”

Eftersom vi har varit, och fortfarande ändå är, på en hög nivå tävlar vi som bekant med kombattanter som i många fall har bättre ekonomiska förutsättningar än oss. Detta innebär att budgeten för personalstyrkan på kansliet är mindre än motståndarnas. Genom detta är det underförstått att resurserna måste optimeras bättre och styrelsen måste vara ännu tätare involverade tillsammans med kanslipersonalen än i de så kallade storklubbarna. Det är just punkten att få förutsättningar som är jätteviktig. Det är ju bara då man kan kravsätta.

Det finns förvisso utbildningar för klubbchefer och liknande, men det är en oerhört komplex värld att jobba administrativt inom en idrottsförening, så den enda riktiga utbildningen är att få erfarenhet i en elitklubbs kansli. Samtidigt gäller förstås då att styrelsen måste vara närvarande för att kunna fatta rätt beslut.

Konsekvensanalys innan förändring

Självklart måste det finnas en vilja att förändra till det bättre, men det är förstås omöjligt utan att först göra en konsekvensanalys för att kunna bemöta den starka kultur som finns inom en idrottsförening.

En del nydanande har upphandlats centralt genom SEF. Det har länge varit på tal om en gemensam digitalisering av svensk fotboll, efter förebilder från ligorna i Holland och Norge, där vår förening givetvis haft representanter som varit del av detta. Under 2014 togs beslutet om ett gemensamt CRM-system, WI-FI på arenorna, gemensamt biljettsystem och POS-system. Dessa delar är alltså inget som den nuvarande styrelsen har arbetet fram, men bland annat på grund av bindande avtal ska det först nu tas i bruk fullt ut.

Förhoppningen är givetvis att vi precis som övriga elitföreningar kan dra nytt av den gemensamma digitaliseringen. Det är förstås inte gratis utan tas av de gemensamma SEF-pengarna och vi kommer förmodligen inte se någon omedelbar effekt, utan detta är mer långsiktigt där vi säkerligen skulle få en större utväxling av det i Allsvenskan.

Ekonomin knappast på första plats längre

För att styra Åtvidabergs Fotbollförening måste det finnas en affärsmässighet som är anpassad till våra förutsättningar. Eftersom denna inte infunnit sig under de senaste väldigt turbulenta åren, har oron gnagt mest hela tiden över vår väldigt utsatta ekonomiska situation.

Det som jag finner som oerhört skrämmande är att väldigt många ser så nonchalant på ekonomi. Styrelsen, genom främst Magnus Andersson, klargjorde för ett år sedan att ekonomin kommer på första och andra plats. Även i skrivelser var inställningen att budgetarbetet skulle ske med stor försiktighet. Med tanke på dessa uttalanden fann jag det mycket märkligt att vi fick se en budget på årsmötet den 29 februari som uppenbarligen var orimlig att uppfylla.

Trots det här oerhört besvärliga ekonomiska året, så dundrar ledningen på med skenande kostnader och en sponsorbudget som saknar motstycke i övertro. Det är så långt ifrån en försiktighetsprincip det går att komma!

Sporten har räddat oss hittills

Vi får vara oerhört glada att vi var kvar i Allsvenskan 2015 och på så sätt fick ta det av ”Uefa Solidarity Payment”-pengarna. Det är ju också genom rätt rekryteringar och vidareutveckling av spelare som vi räddat oss kvar i elitfotbollen. Det har dessutom skett med råge, vilket innebär mer SEF-pengar in än budgeterat. De unga spelarnas utveckling har gett oss ungdomsbonus samt att vi kunnat sälja spelare. Sportens ledare har också ordnat finansiering av flera av spelarna genom goda kontakter, bland annat genom nämnda bidrag. Vi måste givetvis i första hand vara oerhört tacksamma mot bidragsgivaren!

Insamlingen på 281 000 är den enda post av de extra ordinära intäkterna som inte härrör från sporten.

Vi kan därmed konstatera att sporten har genererat 5 281 000 av dessa extra ordinära intäkter. Utan dessa hade årets resultat (enligt prognos 1 december) hamnat på ett underskott på 5 260 000 kronor!

Sporten har alltså räddat oss från en fullständig katastrof!

Samtidigt så har naturligtvis sporten kostat mer än vad vi hade råd med, men det är ju varken tidigare sportchefens eller tränarnas fel. Sporten har följt direktiven från styrelsen och utifrån sina förutsättningar arbetet mycket väl, vilket är det som de ska kravsättas efter.

Därmed borde det vara glasklart för alla att det är styrelsen som är helt ansvariga för den ekonomiska hanteringen och det är de som ska kravsättas!

Vi kan inte blunda lägre

Sportsligt sett ser det bra ut inför 2017 men vad hjälper det när det ekonomiska läget är oerhört utsatt! Det står utom allt tvivel att vi måste ha hjälp av mecenater för att klara säsongen. Det finns också mecenater som är villiga att ställa upp med väldigt stora belopp, men självfallet vill de att pengarna ska göra nytta och inte bara läggas på toppen av ett stort svart slukhål som drar med sig allt i fallet.

Det måste finnas en ledning som klarar av att sköta Åtvidabergs Fotbollförening på ett affärsmässigt sätt efter vår kultur och våra förutsättningar. Därmed är det nu hög tid att dra upp huvudet ur sanden, se sig själv i spegeln och gå till handling för ÅFFs bästa!

Del X – Spelartruppen

I denna del tittar vi närmare på spelartruppen lagdel för lagdel och spelare för spelare.

Målvakterna

I seriespelet vaktade Gustav Jansson målet i 29 superettanmatcher och Henrik Gustavsson i en.

Gustav Jansson

Det var givetvis väldigt viktigt att vi kunde behålla vår burväktare, som vaktade målet i de elva av de tolv sista matcherna i Allsvenskan 2015 och som totalt har spelat 28 allsvenska matcher. 30-åringen är med sin rutin och sin papparoll en väldigt viktig lagspelare. I målet var det förstås tufft att släppa in 50 mål, men de flesta avsluten kunde inte Gustav göra mycket åt då han blev utelämnad efter svagt försvarsarbete av utespelarna. Gurra gjorde några stormatcher där han räddade oss, bland annat genom att rädda två straffar, men har på det hela gjort bättre säsonger. Jansson får dock möjligheten, liksom resten av vårt lag, att lyfta defensiven inför den kommande säsongen, då vi hoppas att Gurra äger sitt målområde på ett lite bättre sätt och är mer resolut i sina beslut att ge sig ut eller stanna kvar. Offensivt har Gustav utvecklas och han var faktiskt involverad i förspelet i 17 av våra mål, varav 4 i högre grad. Dessutom var ju Jansson nära att nicka in en kvitteringsboll i slutskedet borta mot GAIS. Vi är naturligtvis mycket glada att Gustav Jansson är kvar hos oss åtminstone en säsong till.

                     

Henrik Gustavsson

Fimpen gjorde sin sista match i vår tröja hemma mot Örebro i den senaste allsvenska matchen på Kopparvallen. Trodde vi. Det blev dock en comeback med ytterligare två matcher, den första i svenska Cupen borta mot Sandviken och den andra borta mot serieledaren Sirius. 40-åringen fick fullt upp, men visade att gammal är äldst genom att göra en supermatch trots att han släppte in tre mål. Om det blir någon mer match i ÅFF-tröjan återstår att se. Totalt är Henrik Gustavsson nu uppe i hela 671 A-lagsmatcher varav 525 tävlingsmatcher och 473 i seriespel.

Gustaf Halvardsson

Gustaf satt på bänken en match i Allsvenskan 2015 och 17 matcher i Superettan denna säsong. En A-lagsmatch från start blev det i träningsspelet, Vimmerby hemma (0–1) och i genrepet mot Jönköping hoppade Gustaf in och höll nollan i den mållösa fajten. 18-åringen, som kom från Nyköpings BIS 2015, har varit med på flera landslagsläger, senast nu i januari för P19-landslaget. Halvardsson har dock inte spelat någon landskamp ännu.

Sammanfattning Målvakterna

Eftersom Henrik Gustavsson och Ludvig Bergström hade lämnat efter säsongen 2015, hade vi förstås en tunnare målvaktsbesättning, men efter Fimpens återkomst fick vi tillbaka bredden. Någon riktig konkurrenssituation blev det dock aldrig. Gustav Jansson tog tillbaka sin plats mellan stolparna efter Fimpens stormatch i Uppsala. Inför den kommande säsongen ser det ut som Gustaf Halvardsson blir ende backupen bakom Gustav Jansson. Eller?

Försvaret

Inför säsongen förlorade vi många försvarsspelare. Högerbacken Martin Lorentzson tappade vi redan under sommaren 2015. Skadedrabbade högerbacken Petter Gustafsson lämnade dock efter säsongen, liksom vänsterbackarna Andreas Dahlén och Pontus Nordenberg. Mittbackarna Daniel Hallingström och Alberis da Silva var inte heller kvar.

Trots allt hade vi tre backar kvar som spelade en del matcher tillsammans under hösten 2015: Månz Karlsson, Sebastian Ramhorn och Hampus Holmgren. Vi behövde dock få in ett antal nya backar för att ersätta de flyktade. Valen föll på Jon Birkfeldt, Alberto Catenacci, Jonathan Asp och Kevin Deeromram.

Under säsongen tvingades vi sedan förända en hel del i backlinjen på grund av skador och avstängningar. Jon Birkfeldt var borta under en lång period under försommaren/sommaren, medan Jonathan Asp var borta under hösten och Sebastian Ramhorn både under sommaren och hösten.

Åtta spelare startade i backlinjen under säsongen: Månz Karlsson (26 matcher), Hampus Holmgren (21), Kevin Deeromram (21), Alberto Catenacci (16), Jon Birkfeldt (13), Sebastian Ramhorn (12), Jonathan Asp (10) och Adrian Petersson (1). Dessutom fick mittfältsspelare gå ned i backlinjen under matcherna efter bland annat utvisningar. Björn Westerblad tog klivet ned som mittback några gånger.

Högerbacksplatsen besattes av tre spelare: Hampus Holmgren (21), Jon Birkfeldt (7) och Jonatan Asp (2). De tre växlade om under våren, medan Hampus tog en mer fast högerbacksplats under hösten.

Vänsterbacksplatsen besattes också av tre spelare: Kevin Deeromram (21), Jonatan Asp (6) och Jon Birkfeldt (3). De tre växlade om under våren, medan Kevin tog en mer fast vänsterbacksplats under hösten.

Som mittback startade sex spelare matcher: Månz Karlsson (26), Alberto Catenacci (16), Sebastian Ramhorn (12), Jon Birkfeldt (3), Jonathan Asp (2) och Adrian Petersson (1). Sebastian Ramhorn och Månz Karlsson utgjorde mittbacksparet de första elva omgångarna, medan Alberto Catenacci och Månz Karlsson utgjorde mittbacksparet i 13 av de 18 sista omgångarna. Fem gånger tvingades vi till en annan mittbackslösning på grund av avstängningar på någon i duon: Månz & Jon (2 gånger), Alberto & Jonathan, Alberto & Jon samt Alberto & Adrian.

Den vanligaste backlinjen under våren var:

Jon Birkfeldt, Sebastian Ramhorn, Månz Karlsson, Kevin Deeromram.

De spelade dock bara fyra matcher från start enligt den uppställningen (under hela säsongen).

Under hösten var det lite bättre kontinuitet då följande backlinje startade tillsammans i åtta matcher:

Hampus Holmgren, Alberto Catenacci, Månz Karlsson, Kevin Deeromram.

Hampus Holmgren

Hampus kom till oss från finska Vasa IFK inför säsongen 2013. Dessvärre stoppade återkommande skadeproblem finländarens framfart till en början. Det var först under hösten 2015 som högerbacken debuterade i Allsvenskan. Tio allsvenska matcher blev det varav sju från start. Denna säsong tog 21-åringen allt eftersom en ordinarie plats till höger i backlinjen. Offensivt var Hampus inblandad i en hel del av våra mål (22 stycken mer eller mindre), och som vi har kunnat konstatera tidigare startade många av våra anfall från vår högersida. Hemma mot AFC United gjorde han sitt första A-lagsmål. Defensivt hade vi vissa problem på vår högerkant, men vi får också ha i beaktande att Hampus spelade med hela nio olika mittfältsspelare framför sig och ingen av dem spelade fler än sex matcher på positionen. Dessa spelare var också väldigt offensivt lagda. Holmgren spelade själv till höger på mittfältet i en match. Hampus är en rivig och energirik spelare, men som behöver förbättra sitt positionsspel samt spel man mot man. Holmgren var juniorlandslagsman redan innan han kom till vår klubb och har nu även fått prova på U21-landslagsspel vid fyra tillfällen för Finland. Vi hoppas nu att Hampus får fortsatt kontinuitet och möjligheten är god då avtalet är förlängt till och med 2018.

Alberto Catenacci

Alberto var ett nyförvärv från Brommapojkarna inför säsongen. 18-åringen hade inte spelat en enda A-lagsmatch, med det BP som åkte rakt igenom Superettan ned i division I. Därmed är naturligtvis utvecklingen i vår förening anmärkningsvärd. Catenacci var tidigare mittfältare men Roar Hansen såg färdigheter hos honom som lämpliga för att spela mittback. Efter ett inhopp borta mot GAIS startade Alberto borta mot Ängelholm. Det var en darrig startdebut och Alberto orsakade en straff samt fick ytterligare en straff emot sig tack vare ett skandalöst domslut. Catenacci fick fortsatt förtroende och spelade därefter upp sig betänkligt. Man ska också komma ihåg att han hade vissa skadeproblem under våren. För att vara första halvåret som mittback och sin ungdomliga ålder gjorde Alberto det okej. Det finns förstås en hel del att jobba på så som att förbättra fotarbetet, positionsspelet och att öka spelförståelsen, men Alberto visade redan under säsongen energin och följsamheten finns samt att huvudspelet är gott. Precis som Gustaf Halvardsson blev Alberto uttagen till landslagsläger för U19 nu i januari (även om han sedan inte kunde delta). Precis som med Hampus är avtalet förlängt till att gälla över 2018. Därmed hoppas vi naturligtvis på en fortsatt god utveckling.

Månz Karlsson

Inför 2014 värvades Månz Karlsson till vår klubb för att ersätta Erik Moberg. Med facit i hand kan vi konstatera att Månz inte lyckades komma upp till Mobergs nivå. Under tre säsonger har ändå 27-åringen varit en värdefull spelare för oss och det var givetvis viktigt att han var kvar inför denna säsong, när så många andra spelare lämnade. I backlinjen var också Karlsson den ende vi hade kvar med rutin och Månz fick försöka axla manteln i en ovan ledarroll. Under säsongen har Karlsson ofta fått kritik, men det har inte varit helt lätt att hålla ihop styrkorna i de skiftande backuppställningarna. Självklart var också kravbilden på Månz större än på de yngre medspelarna, men om vi ser mer objektivt på saken, så gjorde Karlsson färre misstag (i förhållande till speltiden) vid de insläppta målen än de flesta andra försvarsspelarna. Lite för ojämnt var det dock för att man ska vara helt nöjd. I sina bästa stunder är Månz en kompetent mittback som med fränhet och beslutsamhet kan avväpna motståndarna, stöta fram och även sätta fram en fin passning, men han tappar ibland fokus och tar farliga beslut. Vi tackar Månz för hans insatser. Den kommande säsongen återvänder nämligen Månz tillbaka till Östers IF, som tog steget tillbaka i eliten och blir alltså vår seriekonkurrent kommande säsong.

Kevin Deeromram

Kevin kom sent in i vår trupp som ett lån från Djurgården. Någon allsvensk match hade dock inte Kevin spelat i DIF. Den flyfotade 19-åringen visade direkt på offensiva kvaliteter och oberäknelighet då han gjorde mål i träningsmatchen borta mot Öster, genom att lyfta in bollen i det bortre krysset från vänstra sidlinjen. I seriespelet debuterade Deeromram med ett inhopp i premiären borta mot Varberg och efter en lite svajig vår tog Kevin en ordinarie plats under sommaren och hösten, till vänster i backlinjen. Kevin påminner om Jesper Arvidsson på så sätt att han ofta är inblandad i de mål vi släpper in, även om det fanns flera spelare som var inblandad i ännu fler, men han är också inblandad väldigt mycket i våra gjorda mål, vilket innebär att summan av kardemumman ändå blir bra. Kevin var den försvarsspelare som var inblandad i klart fest av de mål vi gjorde (27 stycken). Med sin snabbhet, teknik och fina inlägg utgjorde Kevin ett farligt hot från vänster. Snabbheten och följsamheten lämpade sig också bra i defensiven, där Deeromram i sina bästa stunder också kunde agera riktigt bra. Däremot tappade han ibland koncentrationen och öppnade därmed upp för motståndarna. Kevin har spelat två U17- och sex U19-landskamper, varav två denna säsong (i oktober). Potentialen att bli en riktigt bra spelare finns, men tyvärr blir det ingen fortsättning då han ser ut att hamna i Thailand och Ratchaburi Mitr Phol.

Jon Birkfeldt

Jon har skolats i Helsingborgs IF och värvades från division II-laget Helsingborgs IF Akademi. Dessvärre hade Birkfeldt en del skadeproblem under säsongen. Han var indisponibel i omgång 9–16, kom tillbaka till matchen borta mot Assyriska, men fick en hjärnskakning i första halvlek och var borta i ytterligare två matcher. Därefter kom Jon tillbaka men tvingades avstå de tre sista matcherna på grund av nya skadebekymmer. Jag var lite tveksam efter att ha sett Jon under träningsspelet, men även Birkfeldt tog ett stort kliv under säsongen trots skadebekymren. 13 startmatcher blev det, 7 som högerback, 3 som mittback och 3 som vänsterback. Självklart vore det intressant att se vad en skadefri Jon kan uträtta då han får kontinuitet. Några gånger ställde han till det för sig, men sett till misstag vid målen per match gjorde han näst minst misstag i backlinjen. Potentialen finns verkligen, då 20-åringen är ett kompetent alternativ både till höger och centralt i backlinjen. Birkfeldt besitter ett gott huvudspel, är fysiskt stark i duellspelet och har även en fin passningsfot i högertassen, när han får tid på sig. Jag tror att Jon kan utvecklas till en riktigt bra back om han blir lite rappare i fötterna och därmed mer följsam i defensiven samt jämnare i passningsspelet. En U17-landskamp och två U19-landskamper finns på meritlistan. De två U19-landskamperna spelade han i oktober, hela matchen mot Finland (2–1) och andra halvlek mot Danmark (0–1). I den andra halvleken mot Danmark spelade inte mindre än tre ÅFF-are, förutom Jon, Kevin Deeromram och Marijan Cosic.

Sebastian Ramhorn

Sebastian lånades in från Kalmar FF till höstsäsongen 2015 och han spelade 12 startmatcher i Allsvenskan som högerback eller mittback. 20-åringen var ett gott tillskott och vi blev naturligtvis glada över att vi kunde förlänga låneavtalet ytterligare en säsong. Efter en något instabil inledning på säsongen växte Sebastian ut till vår främste försvarsspelare och var också den som gjorde minst misstag vid de insläppta målen (i förhållande till speltiden). I en annars offensiv trupp sätter alltid Ramhorn försvarsspelet i första hand, där han agerar och värderar väl efter sin förmåga. Han försöker sig inte på svårare saker än han klarar av, till skillnad från andra spelare som ibland tar lite för stora risker. Med sin styrka och tuffhet är han en besvärlig motståndare och han har också Tom Petterssons förmåga att offra sig för att täcka bort farliga mållägen. För sin ålder är han också en väldigt mogen spelare, som är väldigt professionell. Just detta epitet gör att vi hyser stora förhoppningar på att han ska komma tillbaka fint efter den mycket trista korsbandsskadan i ena knäet som han ådrog sig i den 12:e omgången och som innebar att han missade resten av säsongen. Offensivt slog Sebastian till genom att göra mål två bortamatcher i följ mot Ljungskile och Degerfors. Elva allsvenska matcher i Kalmar har han spelat sedan tidigare, samt 26 U17- och 13 U19-landskamper.

Jonathan Asp

Jonathan inhämtades från division I-laget FC Höllviken, men hade dessförinnan spelat för Trelleborgs FF under flera år och bland annat noterats för 44 allsvenska matcher och 25 matcher i Superettan. Asp var dock skadedrabbad under säsongen. En skada under försäsongen gjorde att han var disponibel först till den sjätte omgången och i Svenska Cupen borta mot Sandviken blev han skadad på nytt (ledband i ena knäet) och var åter ur spel i de tio sista omgångarna. I seriespelet blev det 13 startmatcher, 6 som vänsterback, 2 som mittback, 2 som högerback och 3 till höger på mittfältet. Jonathan fick alltså ingen större kontinuitet under säsongen beträffande position men han spelade samtliga sina 13 startmatcher i följd i omgång 8–20. 26-åringen är värdefull med sin rutin och har i grunden ett tryggt spel inom sig samt är bra med båda fötterna, även om vi hade hoppats på lite mer stabilitet och fokus. Nu när Kevin lämnar har givetvis Jonathan ett gyllene läge att sno åt sig platsen till vänster i backlinjen och får bara Asp vara skadefri kan han säkert höja sin nivå. Jonathan har en del erfarenhet från ungdomslandslagen: 3 U17, 1 U19 och 3 U21.

Adrian Petersson

Under hösten lyftes den egna produkten upp i A-truppen. Redan under försäsongen fick 16-åringen känna på A-lagsspel, men debuten i Superettan skedde borta mot AFC United i den näst sista omgången. Adrian spelade då från start som mittback, men fick en trist debut genom att direkt dra på sig en varning och i andra halvlek åkte han på en målchansutvisning. Spelmässigt gjorde Adrian förutom detta okej ifrån sig. Han är stor och tuff för sin ålder och spelar även moget. Petersson spelade en P15-landskamp under 2015 och följde upp med åtta kamper för P16-landslaget under 2016 och är givetvis ett intressant namn för framtiden. Debuten är alltså redan avklarat och avtal är skrivet fram till 2019.

Lucas Öhrn

Lucas är också en kille som kommit upp i A-truppen via Fotbollsgymnasiet och Tipselit. 19-åringen kom från IK Viljan Strängnäs 2014 och fick känna på allsvenskt spel 2015 med ett inhopp hemma mot Malmö FF. Denna säsong blev det två inhopp, borta mot Dalkurd som högerback och hemma mot GAIS till vänster på mittfältet. Tyvärr har Öhrn haft en del skadebekymmer de senaste åren, men får förhoppningsvis vara skadefri framöver och han står under avtal till och med 2018. Lucas är en ganska rejäl spelare, men behöver naturligtvis få mer speltid för att utvecklas och höja tempot i sitt spel. Han passar bäst som mittback, men kan även spela ytterback och yttermittfältare.

Kommentarer backlinjen

Omsättningen bland backarna var alltså stor och vi hade många unga försvarsspelare. Förutom Månz Karlsson (27 år) och Jonathan Asp (26) var alla andra ungdomar i åldern 16–21 år. Denna säsong var ett mycket lärorik år för dessa unga spelare och vi hoppas därmed att det ger frukt i form av fortsatt utveckling, både på det individuella planet, men också i förmågan att spela ihop en backlinje där vi förhoppningsvis får större kontinuitet under den kommande säsongen.

Månz Karlsson och Kevin Deeromram är givetvis stora avbräck, men förhoppningen är givetvis att Sebastian Ramhorn kommer tillbaka från sin skada på ett fint sätt och får då möjligheten att spela med sin tvillingbror Johan Ramhorn. Det är nämligen klart att vi lånar båda tvillingarna från Kalmar FF den kommande säsongen. Johan var utlånad till GAIS under säsongen och han medverkade i 21 matcher i Superettan, samtliga från start. För det mesta spelade han högerback, men även centralt och till vänster i backlinjen. Två mål blev det, varav ett efter retur mot oss på Kopparvallen. I Kalmar har det blivit fyra allsvenska matcher. 20-åringen har också ett antal landskamper på meritlistan: 22 U17 och 9 U19. Johan är både till spelstil och till utseende mycket lik Sebastian, så det kan bli svårt att hålla reda på vem som är vem under 2017…

Vi har en ung och intressant backlinje inför den kommande säsongen med flera alternativ till höger och centralt, men bara Asp som renodlad till vänster. Fler spelare kan naturligtvis ändå spela även till vänster. Vi har också mittfältsspelare som Björn Westerblad och Jens Jakobsson som kan ta ett kliv ned om det kniper.

Mittfältet

Även på mittfältet tappade vi en hel del spelare. Kantspelaren Ruben Lameiras lämnade redan under sommaren och efter en mycket lång karriär lade vänstermittfältaren Kristian Bergström skorna på hyllan. Slutade gjorde också skadedrabbade innermittfältaren Bruno Marinho. Högermittfältaren Martin Christensen samt centrala höstlånet Tor Øyvind Hovda lämnade de också liksom David Lundgren. Kort innan seriepremiären tappade vi också Mauricio Albornoz.

Vi hade därmed bara kvar en ordinarie mittfältare i form av Ammar Ahmed. Simon Marklund var den andra mittfältaren som var kvar men han hade bara noterats för ett kort inhopp.

Nya mittfältsherrar behövde alltså införskaffas, vilka blev följande: Joakim Juhlin, Simon Helg, Marijan Cosic, Samuel Holm och Björn Westerblad. Från Tipselit flyttades Oliver Bohlin Westman upp och under hösten tillkom även Jens Jakobsson. Mahmoud Eid värvades in i första hand som forward, men kom att spela en del matcher på mittfältet.

Hela 13 spelare startade på mittfältet under säsongen:

Simon Helg (30 matcher), Ammar Ahmed (29), Björn Westerblad (28), Jens Jakobsson (12), Mahmoud Eid (6), Simon Marklund (5), Marijan Cosic (5), Simon Alexandersson (5), Joakim Juhlin (4), Jonathan Asp (3), Samuel Holm (2), Hampus Holmgren (1) och Shkodran Maholli (1).

Vi hade alltså en trio som spelade nästan samtliga matcher tillsammans och Jens Jakobsson slet åt sig en ordinarie tröja när han tillkom.

På den högra mittfältsplatsen var variationen mycket stor. Hela tio olika spelare startade till höger på mittfältet: Mahmoud Eid (6), Simon Marklund (5), Simon Alexandersson (5), Marijan Cosic (4), Jonathan Asp (3), Simon Helg (2), Samuel Holm (2), Joakim Juhlin (1), Hampus Holmgren (1) och Björn Westerblad (1).

Till vänster var kontinuiteten en helt annan: Simon Helg (28), Joakim Juhlin (1) och Marijan Cosic (1).

Centralt spelade vi med två spelare från start i 19 matcher och med tre centrala spelare i 11 av matcherna. Jens Jakobsson spelade som defensiv mittfältare i samtliga de 11 matcherna. Framför Jens spelade då två offensiva mittfältare. Ammar Ahmed och Björn Westerblad spelade 10 matcher vardera samt Joakim Juhlin och Shkodran Maholli varsin match.

Innermittfältare i 4–4–2-uppställningen var: Ammar Ahmed (19), Björn Westerblad (17), Joakim Juhlin (1) och Jens Jakobsson (1).

Björn Westerblad och Ammar Ahmed startade tillsammans på innermittfältet i de 19 första omgångarna och totalt i 27 matcher, så de fick verkligen möjlighet att spela ihop sig, vilket också gav frukt i framför allt det offensiva spelet. Björn & Shkodran och Ammar & Joakim var de två övriga kombinationerna framför Jens när vi spelade 4–1–4–1, samt Ammar & Jens (när vi spelade 4-4-2 i epilogen).

Eftersom vi skiftade så mycket till höger varierade mittfältsuppsättningarna kraftigt.

Den vanligaste 4–4–2-uppställningen på mittfältet var:

Mahmoud Eid, Björn Westerblad, Ammar Ahmed, Simon Helg.

Kombinationen startade i fem matcher.

Den vanligaste 4–1–4–1-uppställningen på mittfältet var:

Jens Jakobsson –

Simon Alexandersson, Björn Westerblad, Ammar Ahmed, Simon Helg.

Kombinationen startade i fyra matcher.

Mahmoud Eid

Mahmoud värvades från Nyköpings BIS och kändes lite som ett annat sörmlandsförvärv från Eskilstuna. Inte för att Viktor Prodell och Mahmoud Eid är speciellt lika i sin spelstil, utan mest för att det var en ovanligt kvalitativ spelare som ändå blivit kvar i en lägre serie i några år. Trots en skada under försäsongen, kom Eid igång riktigt bra från seriestart, med ett förtjusande skott i krysset. Totalt blev det åtta fullträffar innan vi tyvärr tappade honom till Kalmar FF i augusti. Tre mål satte 23-åringen efter långskott och fem var närskott. Eid var klinisk i sina avslut och han skapade utrymme att vara det tack vare utmärkt tajming och fin teknik, samt att han höll igen, siktade och placerade in bollarna utan att ta i för kung och fosterland. Vi hade ett antal lägen under hösten som jag tänkte efter en sumpning: ”den hade Eid satt”.

Eid var ett mycket gott förvärv, med sin styrka, snabbhet, teknik och fart. Han var också en väldigt bra passningsspelare både i det korta och långa spelet. Mahmoud var inblandad i 20 av våra mål, vilket är riktigt bra med tanke på att han bara spelade 16 matcher (samtliga från start) innan han lämnade. Mahmoud startade 6 matcher till höger på mittfältet och 10 på topp. I det defensiva fanns det däremot en del övrigt att önska och han var också inblandad i en hel del mål som vi släppte in, vilket berodde på att han ibland tappade fokus och blev loj, eller för het, då han drog på sig sex gula kort och därmed två avstängningar. visade han dock rätt sida till, så kunde han ta tag i defensiven också. För Palestina har Eid noterats för 12 landskamper och 1 mål. I Kalmar under hösten blev det ingen succé men ändå 2 mål på 10 matcher, varav 3 från start.

Ammar Ahmed

Ammar Kom från Östersunds FK inför 2015 och tog en hyfsat ordinarie plats på innermittfältet med 19 startmatcher och totalt 28 matcher i Allsvenskan. Det var en jobbig säsong som inte riktigt passade Ammar, då vi aldrig fick någon lugn och ro. Ahmed hade mycket boll, men medspelarna hade inte riktigt farten och ibland vände och vred också 28-åringen för mycket när det väl fanns spelare som löpte. Defensivt hade Ammar också sina brister. På det hela var han ändå ett bra nyförvärv, som hade presterat bättre med en rejäl starkt defensiv mittfältare bredvid sig.

Denna säsong utvecklades Ammar mycket. Han fick en nyckelroll och växte med den, inte som verbal ledare men som fältherre på mitten där han styrde och ställde i det mesta, med sin fina teknik, höga tempo och fina passningsspel. Han springer också mycket, är snabb, har bollen nära sig och är kvick att byta riktning. Med andra ord är han mycket svårstoppad. Defensivt kunde också Ammar vara riktigt bra och med sina flinka fötter avväpnade motståndarna, men det fanns också perioder där insatserna skiftade stort när han inte var lika initiativrik i vare sig defensiven eller offensiven.

I Allsvenskan gjorde Ahmed bara ett mål men ökade till hela tio i Superettan. Fyra av dem var straffmål, tre direkt på frispark, två långskott och bara ett närskott. Totalt var alltså hälften av skotten långskott, varav de snyggaste var mot Örgryte, från närmare 30 meter på Gamla Ullevi upp i det vänstra krysset via målvakten och på Kopparvallen när han smekte bollen ribba in vid det vänstra krysset. Ahmed låg bakom flest mål av alla våra spelare (39 stycken), vilken innebär närmare ¾ av alla våra mål. Å andra sidan var han inblandad i en hel del av de mål vi släppte in också. Även om det så klart är enklare att visa framfötterna i Superettan gick Ammar ändå framåt och är helt klart en god allsvensk spelare. Dessvärre är han inte kvar i vår förening utan har återvänt till vår seriekonkurrent Dalkurd FF (där han spelade innan han kom till ÖFK). Detta är givetvis ett stort avbräck.

Björn Westerblad

Införskaffandet av Björn möjliggjordes av att Mauricio Albornoz lånades ut till IFK Göteborg. Båda affärerna gjordes klart precis innan seriestarten. Westerblad var en av fem spelare i Ängelholms FF som inte gick med på att sänka sin lön i ÄFF och kunde därmed byta till ÅFF. Det var en rutinerad superettanspelare som vi fick till oss med 183 superettanmatcher i Ängelholm och 30 i Trelleborg. I TFF blev det också 15 allsvenska matcher och i Helsingborg 2 allsvenska matcher. Till en början verkade Björn lite otränad och hittade inte riktigt rätt på konstgräset. Det såg ut att gå lite för snabbt för honom, men på naturgräset var han nyttig. Efterhand växte dock Björn in även på konstgräset.

Precis som Ammar kunde Westerblad ibland blanda och ge och slarva lite för mycket i passningsspelet, samt vara lite ofokuserad och otillräcklig i närkampsspelet. Det var kanske lite symptom av att det räckte i ett lag som Ängelholm, men vi hade högre krav. För det mesta var dock Björn rejäl i defensiven med sin rutin att placera sig rätt och tajma in brytningarna resolut och rejält. Han var väldigt nyttig för att stabilisera vår defensiv på mittfältet och fick också kliva ned som mittback i några matcher där vi drabbades av skador och utvisningar.

När Jens tillkom fick Westerblad en ännu offensivare roll och var giftig när han kom rättvänd. Med sin fina blick för spelet lade han ett antal magnifika genomskärare perfekt avvägda. Björn låg bakom nästan lika många mål som Ammar (38 stycken), men var också inblandad i en hel del bakåt. Sitt första mål i ÅFF-tröjan satte han i sista matchen mot sitt gamla gäng Ängelholm. Det finns en stor möjlighet till en bra utveckling under den kommande säsongen, genom att han får vara med från början under den viktiga försäsongen. Förhoppningsvis kan 31-åringen bli jämnare (höja lägstanivån) och bli ännu mer fokuserad i det defensiva arbetet. Björn är också en bra person som passar in i vår förening (kaptensämne) och har nyligen även fått en roll som assisterande tränare för U19-laget.

Simon Helg

Simon värvades från GIF Sundsvall, där det inte blev mycket speltid under 2015 delvis beroende på skador. Totalt blev det ändå 40 allsvenska matcher för Giffarna och 34 dessförinnan för Hammarby. I Superettan var facitet 59 matcher i Sundsvall och 44 för Bajen. Simon gjorde också en del mål sammanlagt 10 i Allsvenskan och även 10 i Superettan. Efter en ojämn vårsäsong där skillnaden mellan lägstanivån och högstanivån var stor utvecklades 26-åringen till en riktig nyckelspelare under hösten. Under våren var han mer avvaktande i man-mot-man-situationerna på vänsterkanten och vände hem istället för att våga rusa längs kanten. Under hösten utnyttjade han dock farten oftare, vilket var mycket effektfullt.

Helg låg bakom många mål när han bröt fram på vänsterkanten och slog inlägg. Simon gjorde också fyra mål själv. Två mål satte han efter inbrytning från vänster ända in i målområdet, hemma mot Trelleborg och Örgryte. Årets mål pangade han stenhårt in i högra krysset borta mot ÖIS. Helg satte även ett långskott hemma mot Degerfors i det högra krysset. Defensivt gick också Simon fram rejält under hösten och föll oftare ned för att hjälpa till att täcka och avlasta Kevin. Helg var totalt sett inblandad i 34 av våra gjorda mål men också en hel del av våra insläppta. Kommande säsong hoppas vi på ännu bättre fokus i defensiven, större jämnhet, samt att han verkligen nyttjar sin snabbhet, teknik och fina vänsterfot, för inlägg och skott. Sörmlänningen har även meriter från 18 U17- och 11 U19-landskamper.

Jens Jakobsson

Jens var på gång till oss redan inför säsongen, men eftersom situationen var som den var i vår klubb, så gick han förlorad till norska Tromsö IL. Det blev dock inget spel i Tippeligaen. När Mahmoud Eid lämnade och en bidragsgivare gick in och stöttade blev övergången möjlig. Tidigare hade Jens spelat 90 matcher i division I med Vasalunds IF och 44 matcher i Superettan för Assyriska FF. Hos oss kom 26-åringen in som en mittfältslibero för att stadga upp defensiven. Jag har tidigare varit inne på att vi inte släppte in färre mål tack vara åtgärden men det fanns många andra orsaker till detta. Jens var förvisso inblandad i många av baklängesmålen, och inte så mycket i offensiven, men det berodde naturligtvis på hans utsatta roll framför vår backlinje.

Att komma in mitt i säsongen i en ny roll både för honom och resten av laget var förstås inte lätt, när det kom till att hitta rätt position vid inläggsspel, vilken spelare som skulle ta vilken zon och vilka motståndare. Vi åkte på en hel del sådana mål, både med och utan Jens på planen. Just de delarna finns ju hög förhoppning att kunna förbättra ju mer tid spelarna får träna och spela matcher tillsammans vilket vi får chansen till under den kommande säsongen. Jakobsson är en rejäl superettanspelare med mycket energi som tar jobbet och är viktig som bollvinnare. I sina bästa stunder har han också visat upp fin passningskvalitet, även om den under säsongen var lite för ojämn. Även om det inte blev så mycket i offensiven så fick Jens äran att göra ett riktigt fint förstamål i vår tröja med långskottet i vänstra krysset borta mot Värnamo. Kan Jakobsson putsa bort ojämnheterna ska han kunna utvecklas till en allsvensk spelare.

Simon Marklund

Simon kom från Storfors AIK 2015 till vårt Tipselitlag och studier på fotbollsgymnasiet, sedan gick det snabbt. Som 16-åring debuterade norrbottningen i Allsvenskan med ett inhopp i epilogen borta mot Gefle. Denna säsong blev det 19 matcher i Superettan varav 7 från start, fem startmatcher till höger på mittfältet och två på topp. Under maj missade Marklund tre matcher i Superettan eftersom han spelade EM-slutspel för U17-landslaget i Azerbajdzjan. Simon startade samtliga fyra matcher, men efter bland annat segrar mot England och Frankrike föll Sverige mot Holland i kvartsfinalen med 0–1. Därefter hade Marklund sin främsta period med sex startmatcher i följd. Simon visade då prov på god energi, spel i högt tempo, och ett gott passningsspel. Under hösten blev det dock ett litet bakslag, vilket ju egentligen är helt naturligt för en så unga spelare som fick många ögon på sig.

Under återstoden av säsongen blev det bara inhopp och Simon var då lite för ivrig och försökte spela i ett högre tempo än han klarade av och tappade på så sätt en del boll. Trots den begränsade speltiden var Simon inblandad i 14 mål som vi gjorde, flera gånger genom god press på motståndarna. Marklund är bara 17 år men har redan fått vara med en säsong och har naturligtvis stor potential med sin kvickhet och överhuvudtaget en mogen blick i det offensiva spelet. Det han främst behöver förbättra är att hitta känslan och tajmingen för att komma rätt till boll och motståndare genom att anpassa farten. Marklund måste också våga ta avslut oftare. Simon har noterats för 9 U17- och 2 U19-landskamper, samtliga under 2016.

Marijan Cosic

Marijan var ett nytillskott från Djurgårdens Tipselitlag inför säsongen. Cosic medverkade faktiskt i 23 matcher i Superettan men bara 5 av dem var från start. Därmed var Marijan vår klart meste inhoppare. Det roligaste var nog borta mot Halmstad då Cosic mycket vackert gjorde sitt första mål i vår tröja. Efter att han elegant tog emot Kevin Deeromrams fantastiska genomskärare från vänster pangade Marijan in bollen rakt upp i det högra krysset. Fyra av de fem startmatcherna spelade Cosic annars under våren. Marijan startade fyra matcher till höger på mittfältet och en från vänster. Cosic var inblandad i sju av våra mål, varav sex i mycket hög grad. 20-åringen agerade ungdomligt ojämnt under sin första seniorsäsong. I sina bästa stunder nyttjade han sin kvickhet, fina teknik och högertass genom gott passnings- och inläggsspel. Efter 10 U17-landskaper (2011–2013) fick Marijan en ny chans i landslaget då han spelade hela U19-landskampen mot Danmark i oktober. Kan Marijan bara vässa defensiven genom att läsa spelet bättre, samt överlag värdera skarpare, så finns potentialen att bli jämnare och därmed utvecklas starkt.

Joakim Juhlin

Joakim studerade tidigare på fotbollsgymnasiet i Åtvidaberg och spelade i Tipselitlaget. Två A-lagsmatcher blev det i Östgötacupen 2008 och 2009. Efter spel i Katrineholms SK i division IV, samt Värmbols FC i division II och III, kom Julle tillbaka till vår klubb. Klivet från trean var förstås stort och 25-åringen har en stor kroppsbyggnad. Det tog därmed lite extra tid att hantera den betydligt ökade träningsmängden samt att komma in i tempot. Joakim spelade tio matcher i Superettan varav fyra från start, på alla olika platser på mittfältet. Sina bästa matcher gjorde Julle mot uppflyttade Halmstad, med ett tidigt inhopp hemma och från start borta. Joakim startade också de två första matcherna i Superettan men hade sedan skadeproblem innan han kom tillbaka under försommaren. Juhlin är en nyttig rejäl, tuff och stark mittfältare, som hade lite svårt att hänga med ibland och tappade en del boll. Trots den begränsade speltiden var han tidigt avstängd efter tre gula kort. Det var en nyttig säsong för Juhlin på väg att komma in i tempot och kan han fortsätta slipa på tajming, teknik och hålla koncentrationsnivån uppe hela tiden, så kan han bli värdefull under den kommande säsongen.

Samuel Holm

Samuel kom precis som Cosic från Djurgårdens tipselitlag. 19-åringen var länge bara inhoppare men fick till slut chansen från start i två matcher i rad (som högermittfältare), borta mot Värnamo och hemma mot GAIS i oktober. Totalt blev det 15 matcher i Superettan. Samuel var också totalt inblandad i sju mål som vi gjorde. Jag tyckte att Samuel gjorde det bra på innermittfältet i träningsmatchen hemma mot Norrköping, men kändes sedan för juniormässigt under våren. En tydlig utveckling skedde dock under hösten. I grunden är Samuel en snabb spelare med ganska bra teknik och bollbehandling. Under hösten vågade han ta för sig lite mer. Den ungdomliga hackigheten arbetades bort bättre genom att Holm blev aktivare utan boll. Samuel sprudlade mer av energi och jagade betydligt mer aktivt för att stressa motståndarna när han hoppade in på topp under hösten. Även Samuel Holm har med sig några ungdomslandskamper i bagaget – 3 U19-kamper. Kan Holm fortsätta på den inslagna vägen och tuffa till sig lite i närkamperna så kan han bidra på ett fint sätt under den kommande säsongen.

Oliver Bohlin Westman

Oliver är ytterligare en sörmlänning som spelade för Trosa IF och Syrianska FC innan han kom till vårt Tipselitlag och fotbollsgymnasiet. 18-åringen flyttades upp i A-truppen inför säsongen. Bohlin Westman återfanns på bänken i 7 superettanmatcher, men fick ingen speltid. Under träningsmatcherna medverkade han dock i fyra matcher och fick speltid i U19- och U21-laget.

Kommentarer mittfältet

På mittfältet hade vi mer rutin än i backlinjen genom trion som spelade frekvent: Björn Westerblad (31 år), Ammar Ahmed (28) och Simon Helg (26). Sedan kom ju även 26-årige Jens Jakobsson in i bilden och 25-årige hade viss erfarenhet, men inte från hög nivå. Övriga mer eller mindre renodlade mittfältare fanns i åldersspannet 17–20 år. Vi har därmed förväntningar på en stark vidare utveckling ur denna grupp och det är främst från denna grupp som vi hoppas att vi kan få större kontinuitet på vår högerkant där det blir spännande att se vem som tar kommandot av Simon Marklund, Marijan Cosic och Samuel Holm samt Joakim Juhlin. Precis som i backlinjen har vi alltså en slagsida till höger när det gäller alternativen.

Jag har beskrivit vårt spelsystem som 4–1–4–1 när Jens Jakobsson tillkom. Ibland har formationen ställts upp som 4–2–3–1. Hur det än må vara så har Jens alltid tagit en defensivare roll än övriga mittfältare. Ibland hade också Björn Westerblad en defensiv utgångsposition bredvid Jens, men ofta lite framför och ibland mer utpräglat till höger när Simon Alexandersson spelade till höger på mittfältet i en offensiv roll. Ammar spelade oftare lite till vänster och i en tydligare offensivare roll även om Björn också var med högt upp i banan (betydligt högre än Jens).

Att Ammar Ahmed lämnar är givetvis ett mycket stort avbräck, men vi har fått in en högst kometens ersättare.

Fredrik Holster

Vi plockar alltså in ytterligare en sörmlänning. Fredrik var av intresse för oss redan inför säsongen 2006, men gick då från Nyköpings BIS till Häcken och det dröjde alltså elva år innan han kom till vår förening. Vi har dock haft honom som motståndare många gånger. I Häcken blev det ingen större framfart men 3 matcher i uefacupen 2007/08 varav ett inhopp borta mot Spartak Moskva. Utvecklingen gick vidare i Väsby United hösten 2008 och sedermera spelade han där ihop med Magnus Eriksson. Från hösten 2010 blev det spel i GIF Sundsvall och 2012 dundrade han in ett långskott mot oss på Norrporten Arena. Detsamma gjorde även Simon Helg i inledningen på matchen, men vi tog ikapp 0–2-underläget till 3–3. 2013/14 blev det en kort sväng till Azerbajdzjan och Ravan FK.

Under de tre senaste säsongerna har Holster spelat för Assyriska och på Södertälje Fotbollsarena gjorde han ett av de fyra målen mot oss under den gångna säsongen. När det stod klart att AFF åkt ur efter kval mot Norrby, så föll mina tankar direkt på att Fredrik skulle vara en ypperlig ersättare för Ammar Ahmed. Att det sedan också blev så gladde mig därmed ur den sportsliga aspekten. Den ekonomiska aspekten ber jag att få återkomma till. Holster är en teknisk spelbegåvad offensiv mittfältare, som gillar att vara spindeln i nätet precis som Ammar. Fredrik är lite större och rejälare samt är en vass avslutare som kan få en nytändning hos oss. Defensivt finns en del övrigt att önska och 28-åringen måste vara beredd på höga krav att också ta hemjobbet. Holster har spelat 18 U17- och 12 U19-landskamper. Det totala facitet i Allsvenskan är 31 matcher och 5 mål samt 188 matcher och 32 mål i Superettan.

Vi har alltså tappat den ende kvarvarande mittfältsspelaren som fick gott om speltid i allsvenskan 2015. Å andra sidan är han den ende mittfältsspelare som vi har tappat, förutom Mahmoud Eid, som jag ändå ser främst som forward. Vi har därmed en god möjlighet att spela ihop ett tryggare mittfält genom kontiniuteten och vi kan ju också disponera Jens Jakobsson under hela säsongen.

Anfall

Vi tappade många försvars- och mittfältsspelare. I frontlinjen fick vi bygga helt nytt då vi endast hade Kenny Hildeby kvar och han hade endast noterats för två inhopp i Allsvenskan 2015. Redan under sommaren skänkte vi bort Victor Sköld. Vår främste målskytt, med sex fullträffar, John Owoeri tappade vi efter säsongen. Liksom Mario Jelavic och Ajsel Kujovic.

Tre nya spelare togs in, som direkt på de första träningarna levde väl upp till förhoppningarna och såg redan då riktigt spännande ut. Det handlade förstås om Shkodran Maholli, Mahmoud Eid och Simon Alexandersson. Dessutom tog vi in 18-årige Fredrik Alm.

Under säsongen startade fyra olika spelare på topp: Shkodran Maholli (27 matcher), Mahmoud Eid (10), Simon Alexandersson (10) och Simon Marklund (2).

I de matcher vi startade med två toppforwards var de olika kombinationerna: Maholli & Eid (10 matcher), Maholli & Alexandersson (7) samt Maholli & Marklund (2).

Shkodran Maholli

Shkodran värvades från Halmstads BK, där 23-åringen hade spelat i nästan hela hans karriär, men moderklubben är Hyltebruks IF. Debuten i Allsvenskan skedde 2011, men efter många skadedrabbade säsonger, blev det tillslut ändå bara 17 allsvenska matcher (4 från start) och inget mål i HBK. Under 2015 var Shkodran fri från sina skador och fick en del speltid i början av säsongen, men i den mållösa matchen på Kopparvallen blev det bara ett kort inhopp och under hösten blev det riktigt skralt med speltid. Tillslut blev det 12 allsvenska matcher varav två från start. 2 U19-landskamper finns också i bagaget.

En spelare med tidigare stora skadeproblem, som knappt fått någon speltid i ett svagt Halmstad och dessutom inte hade gjort ett enda seriemål, ja, det verkade inte på pappret som ett direkt kanonförvärv. När han dessutom sade att han skulle vinna skytteligan, så var det säkert många som skrattade. Det skrattet tryckte dock Maholli långt ned i struparna – för det var ju precis det han gjorde – vann skytteligan på 15 fullträffar efter att ha gått upp i ledning efter ett äkta hattrick på 14 minuter i den sista omgången hemma mot Ängelholm! Och detta trots att Shkodran missade en hel del fina mållägen under säsongen, främst under våren. Fram till omgång 23 hade han faktiskt bara gjort 6 mål, men på de sista 6 matcherna gjorde han hela 9 mål! Ett tillägg för att få ihop matematiken var att Shkodran var avstängd i den näst sista matchen. 

Maholli kan Ibland vara lite loj när humöret är emot, då kan fokus hamna på domare och annat, samt att han går hem från offsideposition. För det mesta bidrar han dock med väldigt mycket energi, styrka, tuffhet och snabbhet. Shkodran har inte världens bästa teknik. Det ser lite kantigt ut men är ofta funktionellt och han kan slå fantastiska passningar, och han är väldigt Jobbig att möta. Under våren tog Maholli i lite för mycket i avsluten och var ibland lite feltajmad. Under sluttampen av serien var han dock kyligare och placerade in bollarna, vilket också gav rejäl utdelning. Shkodran är giftig inne i boxen och gjorde fem mål med huvudet, fem pytsar på närskott, två returer samt ett ur friläge. Maholli slog också till med två fina långskott i det vänstra krysset mot Ängelholm, ett på Ängelholms IP och ett på Kopparvallen.

Utvecklingen på Maholli är verkligen remarkabel och vi är naturligtvis mycket glada över att den skedde i vår klubb. Shkodran var totalt inblandad i 38 mål och när han var på rätt humör kunde han även bidra gott i defensiven. Jag minns med glädje hur han jobbade hem, vann boll i vårt straffområde och slog en mästerlig djupledsboll som sedermera ledde fram till vår 2–0 mål hemma mot Ljungskile. Maholli har sagt till pressen att han är sugen på att gå till en allsvensk klubb och det vore naturligtvis ett oerhört stort avbräck om han sticker nu. Det borde ju finnas möjlighet till en ännu större utväxling kommande säsong om vi kan behålla honom, även om det förstås är svårt att nå upp i samma målskörd efter en sådan succésäsong!

Simon Alexandersson

Simon provspelade med oss redan inför säsongen 2015, då han hoppade in i den första träningsmatchen hemma mot Örebro SK och gjorde två mål när vi vände till en 3–2-seger. Något avtal blev det dock inte då, men väl inför denna säsong. Vetlandakillen var en flitig målskytt hemma i Hvetlanda GIF 2011 till sommaren 2013 med 47 fullträffar i division IV Elit och division IV (en nivå lägre). Efter en kort period i engelska Hartlow Town, blev det två säsonger i division II med Vimmerby IF, där 24-åringen svarade för sammanlagt 25 fullträffar i tvåan.

I vår klubb hade Alexandersson tuff konkurrens med Maholli och Eid under våren. Det märktes att det var ett stort steg från tvåan till Superettan och det kändes som steget skulle ha varit för stort om han kommit till oss redan 2015. Under sommaren började dock Simon få riktigt bra fart på benen, tajmade in bollen bättre och visade fin kyla både i passningsspelet och i avsluten. Simon slog också en hel del matchavgörande passningar och assist och kom själv upp i riktigt fina 9 mål, vilket faktiskt bara var ett färre än han gjorde i tvåan 2015. I augusti–september lossnade det rejält med sju mål på fem matcher. Simon gjorde mål i samtliga dessa fem matcher, varav två i cupmatchen mot Sandviken och två i matchen därefter hemma mot Degerfors. Samtliga fullträffar satte Simon inom tio meter från mål och tre nästan in på mållinjen (sex närskott, två returer och en nick). Simon var Inblandad i 24 av våra mål. Totalt sett var Alexandersson den effektivaste spelaren i Superettan av de som gjorde minst sju mål med 35 % av avsluten i mål.

Totalt blev det 28 matcher i Superettan varav 15 från start, 10 på topp och 5 till höger på mittfältet. Under hösten utvecklade Alexandersson inte bara sina offensiva egenskaper utan också de defensiva, där han blev allt bättre på att ta hemjobbet där Simon, precis som i offensiven, använde sin styrka på ett bättre sätt än under våren. I tvåan räcker det ofta att vänta in bollen men inte i elitfotbollen måste man ta för sig mer och kötta in i bollbanan, vilket Simon var bättre på under hösten. Med facit i hand skulle vi ha tagit in Simon redan 2015. Det hade så klart varit ett ännu högre steg till Allsvenskan men han var redan då ett klart bättre alternativ än Mario Jelavic och Ajsel Kujovic. Inför den kommande säsongen hyser vi naturligtvis stora förhoppningar på Alexandersson och att han kan utvecklas ännu mer. Genom sin storlek (193 cm lång och 85 tung) har han bland annat potential att utveckla huvudspelet.

Fredrik Alm

Fredrik kom från AFK Linköping inför säsongen och visade redan under träningsspelet på stor energi och löpvilja. Alm tog inte det stora klivet denna säsong, men han är bara 18 år och det är ett stort steg från division II. Fredrik hade också en del skadeproblem under säsongen. Det blev fem inhopp i Superettan, fyra under våren och ett i näst sista omgången mot AFC United. Samtliga inhoppen var på topp varav de bästa i omgång 6 och 7 hemma mot Trelleborg och borta mot GAIS då han var en frisk fläkt, som rörde om i grytan. Alm satt också på bänken i 13 matcher utan att hoppa in. Får bara Fredrik vara skadefri finns det naturligtvis goda möjligheter till en god utveckling. Likt Simon Marklund gäller det att Alm hittar tajmingen till bollen och inte rusar på i för hög hastighet, för att på så sätt få en bättre bollkontroll.

Kenny Hildeby

Kenny kom till vårt tipselitlag 2014 från IK Viljan Strängnäs och debuterade i seriespel med två allsvenska inhopp 2015. Denna säsong blev det dock ingen speltid i seriespelet och efter att ha suttit på bänken vid sju tillfällen lånades Hildebuy (som speakern i Ljungskile sade) ut till Carlstad United i division I under hösten. I CU blev det 1 mål på 11 matcher, varav 3 startmatcher. Efter säsongen gick vårt avtal med Kenny ut och han kritade istället på för Carlstad United.

Kommentarer Anfallet

Det är ju närmast osannolikt egentligen att en spelare från division II, en från division I och en som knappt fått speltid och aldrig hade gjort ett enda seriemål i A-lagssammanhang (förvisso från allsvenskan) – kunde få en sådan fantastisk utveckling i vår förening. Denna trio gjorde tillsammans hela 32 mål! Och detta trots att Simon fick begränsat med speltid under våren och Eid lämnade under sommaren! Båda dessa spelade också en del matcher på mittfältet.

Även om våra forwards inte är juniorer så är de ändå unga Alexanderson är 24 år och Maholli och Eid är 23. Det brukar ta tid att bli målskyttar av rang i elitfotbollen, men utvecklingen hos dem gick alltså väldigt snabbt. Trots att Eid gjorde sin sista match i vår tröja den 2 augusti borta mot Örgryte fortsatte vi alltså att göra mål. Vi gjorde faktiskt fler mål efter att Eid gjort sin sista match, 28 stycken vilket ger 2,15 mål per match (28/13). Dessförinnan var målsnittet 1,47 mål per match (25/17). Det berodde dock inte på att vi blev av med en god offensiv kraft utan att vårt lag blivit mer samspelt och även individuellt lyfte sig fler spelare, och inte minst då Simon Alexandersson.  

Mahmoud Eid förlorade vi under sommaren, men vi har nu tagit in en rejäl spelare som ersättare.

Emil Bellander

Emil är en reslig spelare på 193 cm och 94 kg tung. Moderklubben är uppländska Alunda IF men 23-åringen (har redan fyllt år under 2017) kom i unga år till Gefle IF. Debuten i Allsvenskan skedde 2013 och det totala facitet är 36 allsvenska matcher, men bara 4 från start. Två mål har också Bellander gjort i högsta serien. Att det inte har blivit mer speltiden beror till stor del på grund av skadeproblem. Under ett helt år från hösten 2015 till fjolårshösten var Emil indisponibel på grund av problem med en inflammerad hälsena. Den gångna säsongen var han dock tillbaka, hoppade in i de sex sista matcherna i Allsvenskan och gjorde ett mål. I bagaget finns också 3 U19-landskamper och 2015 var han utlånad en kort period under sommaren till Brommapojkarna – fyra matcher och ett mål i Superettan. Ett inhopp Europa League från 2013 (borta mot Qarabag FK från Azerbajdzjan) finns också på meritlistan. Bellander har inte spelat i Allsvenskan mot oss men väl ett antal U21-matcher.

Bellander är en tuff rejäl spelare, som är duktig på att hålla i bollen och är även vass inne i straffområdet. Avtalet är skrivet fram till 2018 och det blir intressant att se vad han kan få för utveckling i vår förening. Bakgrunden är slående lik Shkodrans och det föll ju väl ut…

Kort sammanfattning

Under säsongen varierade startelvorna i stor utsträckning främst på grund av skador och avstängningar. Endast vid ett tillfälle spelade vi med exakt samma startelva i matchen efter. Det var i omgång 3 och 4 som vi spelade med samma startelva borta mot Ljungskile och hemma mot Assyriska:

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren, Sebastian Ramhorn, Månz Karlsson, Jon Birkfeldt –

Marijan Cosic, Ammar Ahmed, Björn Westerblad, Simon Helg –

Mahmoud Eid, Shkodran Maholli.

Förhoppningen är naturligtvis att vi får mer kontinuitet överlag under den kommande säsongen, vilket det finns goda förhoppningar om eftersom vi behållit nästan alla spelare.

Fortsättning följer i del XI – Framtiden (men det kan dröja några dagar)