Fantastiskt hjärta efter fatalt domarmisstag

Man känner en enorm stolthet för den disciplinerade kämpainsatsen som våra spelare stod för efter den horribla utvisningen på Andreas Dahlén redan efter 20 spelade minuter.

Borta mot Mjällby i fjol åkte vi på en horribel utvisning på Alberis da Silva borta mot Mjällby och denna gång var det Andreas Dahlén som fick syna det röda kortet. Gemensam nämnare är domaren Markus Strömbergsson.

Tydligen har domarna fått restriktioner om att vara hårdare när spelare satsar med rakt ben, men det här är ju löjligt och förstör för alla som lever för sina fotbollslag. Just den här situationen händer i varje match och renderar aldrig rött kort. Men givetvis drabbar det oss! Det är en sak när det handlar om att komma med sulan först med uppenbar risk att skada motspelaren, men Andreas tog ju bollen först med stäckt vrist och tån först och gjorde sedan allt för att undvika att skada Mats Solheim. Det var ju motståndaren som tajmade helt fel och det ena benet lyfte Dahlén över norrmannen och det andra veka han ihop för att göra sammanstötningen så liten som möjligt. Det är rent bedrövligt att Markus inte kunde se på situationen som en helhet, när han dessutom stod i bra position.

”Jag skulle ha blivit vansinnig om jag hade fått den” sade Mats Solheim själv till Cmore efter matchen, vilket om något bevisar det felaktiga domslutet.

En utvisning genererar också automatisk avstängning i nästföljande match och det känns förjäkligt att vi ska bli dubbelt straffade av ett domarmisstag. Precis som spelare, ledare och övriga måste rannsaka sig själva efter mindre lyckade insatser måste också domarna göra det.

Det kändes oerhört tufft att åka på den där utvisningen för hur skulle vi klara 70 minuter med en man mindre på banan? Märkligt nog, eller kanske tack vare utvisningen vaknade våra spelare till efter den svaga starten på matchen där vi inte var på tå från början och Kalmar fick övertaget utan att ens spela bra. Efter utvisningen spelade samtliga av våra spelare med hjärtat men också med hjärnan genom att ligga rätt i sina positioner. Med en man mindre blev det också naturligt att inte överarbeta situationerna utan att spela enkelt för att inte sätta sig själv eller medspelarna i trängda lägen, vilket är en av många goda aspekter att ta med sig i fortsättningen.

En annan var att vi inte släppte till en enda riktig målchans samtidigt som vi skapade flera riktigt bra. Det hade alltså varit rättvis om vi vunnit matchen, men en poäng var okej. Förvisso hade Kalmar bollen 67 % av tiden, men det oftast på ”ofarlig” mark. Vid fjolårets möte på Guldfågeln Arena hade vi bollen i 60 % av tiden men föll ändå med 0–2.

Trots en man mindre på banan fick inte Henrik Gustavsson allt för mycket att stå i, men genom att placera sig rätt motade han de skott som gick på mål och vid inläggslägen höll han också rent. In- och utsparkarna var också okej.

En liten farhåga var att mittbacksparet Daniel Hallingström och Erik Moberg skulle bli lite för passiva, men i ett lågt försvarsspel fanns Tom Pettersson där framför som stötte på ett förtjänstfullt sätt.

Erik Moberg växer allt mer till en given spelare som mittback och följde upp med en ny bra insats, där han placerade sig bra, vann allt i luften och var dessutom snabb att täcka av vinklarna mot målet de få gånger som KFF kom riktigt nära vårt mål. Moberg var också nära att nicka in bollen efter frispark i den 31:a minuten men målvakten Etrit Berisha kunde rädda.

Daniel Hallingström stod bara för ett misstag då han slog en indianare på egen planhalva, men skötte sig i övrigt mycket bra och hade ett fint samspel med Erik Moberg. Prio ett var att täcka ytor och det gjorde Danne riktigt bra, men han vann också en hel del boll.

Anton Tinnerholms aggressiva spelstil var extra viktigt när vi tvingades ligga ännu lägre i försvarsspelet, än vad som var tänkt med full besättning. Anton tog ett stort ansvar på högerkanten och även om de offensiva attackerna stundom strandade såg han till att tappa bollen på rätt ställen.

Andreas Dahlén blev horribelt borttagen ur spel efter bara 20 minuter. Alla spelare får bollen för långt ifrån sig ibland och det drabbar Andreas då och då, men han brukar reda ut situationerna men nu straffades han stenhårt för att han försökte och dessutom gjorde allt för att inte skada motståndaren.

Martin Christensen blev också drabbad eftersom vi var tvungna att göra en defensiv förändring. Dansken har ju sina främsta egenskaper i offensiven och blev utbytt i den 24:e minuten.

Allan Olesen kom istället in som vänsterback och gjorde därmed årsdebut i Allsvenskan. Stundom hade dansken lite problem med Melker Hallberg, men på det stora hela löste han situationerna bra.

Tom Pettersson fick ett viktigt uppdrag att hålla rent framför backlinjen och han gjorde det riktigt bra med sin fräna attackerande spelstil, både i luftrummet och i markspelet. Passningsspelet var inte alltid på topp men bollarna som gick fel gjorde det på rätt ställen.

Daniel Sjölund hade en tung inledning på matchen men växte in och tog också ett mycket bra defensivt ansvar samtidigt som han spelade fram till två fina lägen, för Viktor Prodell och Oscar Möller.

Kristian Bergström fick också ägna sig mycket åt det defensiva spelet, vilket han gjorde bra. Pliggs vänsterfot hittade nu också rätt på de fasta situationerna och slog en riktigt fin frispark när Erik Moberg nickade i den 31:a minuten.

Viktor Prodell började matchen anonymt, men när han fick agera ensam på topp efter utvisningen tog han verkligen sitt jobb och var oerhört stark i att ta emot bollar, hålla i och fördela när övriga lagmedlemmar kommit upp i offensivare positioner. Dessutom sprang Proddan mer. Det enda som fattades var ett mål. Kan Viktor uppträda på det här viset när vi är 11 man på plan, ja då kommer också målen.

Oscar Möller bytte av Prodell sista 20 minuterna och västervikarn stärker sina aktier. Vi har fått se den ”gamla” Möller i de två senaste inhoppen, med mycket spring och tuffhet i närkamperna. En lobb i slutskedet kunde ha resulterat, men Oscar gick istället på kraft och sköt högt över.

Imad Zatara började på topp, precis som fjolårets möte på Guldfågeln Arena, men flyttades ner på höger mittfält. Vår palestinske landslagsman stod för en stark insats i defensiven och han sprang enormt mycket. Imad visade också, på många för dagen, sköna undanrensningar i trängda lägen. Med lite flyt hade Zatara avgjort tillställningen då han fick bollen till skänks efter en snedspark av målvakten, men tyvärr fick Imad inte riktigt kontroll på bollen för att skicka den in i övergivet mål.

Petrit Zhubi bytte av en trött Zatara sista kvarten och visade också att han kan ta sin defensiva uppgift på allvar. Det är också viktigt att ta med sig i spel 11 mot 11.

Nya John Owoeri fick alltså inte chansen att visa upp sig, vilket inte på något sätt var anmärkningsvärt. Det är inte lätt att komma in som ny forward och jobba defensivt. Vi behövde en mer fysisk spelare i frontlinjen med en man färre än motståndarna. Johns chanser att visa vad han går för på allsvensk nivå kommer.

Det här var naturligtvis en match som sög krafter men det är en hel vecka till nästa mycket viktiga match mot tabelljumbon Djurgården. Självklart stärker det att hålla nollan i 73 minuter med en man mindre. Det fanns många egenskaper i matchen som vi ska ta med oss i fortsättningen. Jag är också säker på att vi i klacken hjälpte till att ge energi till våra spelare. Stort tack till alla som sätter sin röst på spel för att hjälpa fram laget. Hoppas att vi blir fler i framtiden för våra röster behövs!

Kalmar FF – ÅFF 0–0

Utvisning ÅFF: Andreas Dahlén (20)

Varningar ÅFF: Imad Zatara

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 5 289

Övrig statistik

Bollinnehav 67 – 33

Avslut 11 – 7

Avslut på mål 5 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 8 – 4

Frisparkar 7 – 10

Offside 4 – 0

Utvisningar 0 – 1

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 24), Tom Pettersson, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (VB 20, VM 24) –

Imad Zatara (VM 20, HM 24, ut 76), Viktor Prodell (ut 71)

Inbytta ersättare

Allan Olesen (in 24 VB), Oscar Möller (in 71), Petrit Zhubi (in 76 HM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Emmanuel Dogbe, Mattias Mete, John Owoeri.

Misstagen fällde oss på nytt

Jämn match med få målchanser för både oss och motståndarna, så har det sett ut under säsongsupptakten på Allsvenskan och fruktansvärt nog föll vi för tredje gången på fem matcher, efter 1–2 hemma mot IFK Göteborg.

I en halvtimmes spel var det en rätt dålig match med flera felpassningar och bolltapp av båda lagen. Både vi och Göteborg hade dock mycket folk på rätt sida om bollen och det blev därmed chansfattigt. Därefter tog vi tag i matchen och hade flera goda möjligheter att ta ledningen men kvaliteten och beslutsamheten var inte tillräckligt god.

Efter ett väldigt fint anfall på stopptid av den första halvleken med många passningar slog Anton Tinnerholm ett inlägg in i straffområdet från höger som Viktor Prodell direktskarvade till höger där Daniel Sjölund blev helt fri, men mottagningen blev lite för kort och istället för att vrida in bollen i det bortre hörnet gick skottet mitt på målvakten John Alvbåge som kunde rädda.

Vi hade verkligen behövt det där målet mot den försvarsstarka serieledaren. Precis som vi borde haft ledningen på Örjans Vall i paus i onsdags. Återigen fick motståndarna ny energi under pausen. Trots detta var de tio första minuterna i början på andra halvlek i vår favör, men det kändes som våra spelare var nöjda med att rulla ut serieledaren, genom stundtals fint brodyr. Fotboll handlar dock om att göra mål och för att kunna göra mål måste man komma till avslut. Men istället för skott, kom en till passning och en till passning…

I den 55:e minuten slog Kristian Bergström ett för kort inlägg från vänster och Göteborg vann bollen precis utanför eget straffområde. Det ska vi så klart klara av, men det gjorde vi inte ifjol på Gamla Ullevi när Göteborg ställde om från eget straffområde och gjorde 1–0. Dessvärre upprepades eländet. Emmanuel Dogbe tittade bara på bollföraren Sam Larsson och släppte helt Philip Haglund. Förmodligen kände sig Dogbe tvungen att avlasta Anton Tinnerholm som också hade Tobias Hysén till höger att hålla reda på, men det gäller att säkra centralt i första hand och Emmanuel kom på mellanhand. Erik Moberg tittade också på boll vid främre stolpen där han inte hade någon uppgift och borde ha tagit en centralare position när han såg att Anton täckte av vinkeln mot målet för Hysén. Tom Pettersson därbakom hade Hannes Stiller att hålla ögonen på. Tobias Hysén slog inlägget mellan Erik och Tom och där dök en helt omarkerad Philip Haglund upp och knoppade in bollen bakom en chanslös Henrik Gustavsson.

Det första målet var inte helt lätt att försvara sig emot men det andra är egentligen helt ofattbart att vi släpper in. Första insläppta målet mot Gefle borde ha väckt tankarna att inte ta några risker då de våra trodde faran var över efter ett dåligt inlägg och Anton Tinnerholm joggade ut på bollföraren. Nu hände det osannolikt igen då Philip Haglund lyfte en dålig boll på chans från höger. Hela vårt lag tycktes tro att bollen skulle gå ut över kortlinjen och Anton joggade på nytt, men Sam Larsson hann få fatt i bollen och för sent satsade Anton på att återvinna den och blev därmed bortspelad. Emmanuel Dogbe tappade markeringen på Hannes Stiller och när Sam spelade snett bakåt hade Stiller all tid att sikta in sig på det bortre hörnet.

Precis som på Gamla Ullevi i fjol tillät IFK oss att komma långt in på deras planhalva i slutet, men för lite rörelse, för mycket kladd och obeslutsamhet ledde att vi inte kom till många avslut. Det var första när Oscar Möller kom in som vi skapade hot i djupled.

Reduceringsmålet kom till slut i den 89:e minuten. Henrik Gustavsson kastade snabbt ut bollen till Petrit Zhubi som tog sats från egen planhalva och sprintade förbi flera motspelare. Han nådde nästan IFKs planhalva innan han släppte ut bollen till höger där Oscar Möller kom stormande och tryckte in 1–2.

Vi fick en hörna i den 94:e minuten där bollen dansade framför målet men tyvärr fick vi inte in bollen.

Återigen fick vi se prov på vilka fördelar de så kallade storlagen får av domarna och det är ju egentligen inte så konstigt. När AIK häromsistens inte fick ett mål godkänt på grund av offside så var det stora trumman på av mediakåren, men sådant är ju vardagsmat för oss men då bryr sig inte media. För samma typ av förseelser fick Göteborg frispark men inte vi och frisparkar i slutet hade vi behövt i jakten på mål.

Henrik Gustavsson hade inte mycket att göra på målen, men tappade också några bollar lite oroande och måste åter hitta rätt i in- och utsparkar i större utsträckning. Påpassligt låg dock Fimpen bakom vårt reduceringsmål genom det snabba utkastet till Petrit.

Det är synd att Anton Tinnerholms fina offensiva intentioner i matchen där han låg bakom mycket på högerkanten smolkas av ännu ett avgörande försvarsmisstag.

Erik Moberg inger ett lugn i försvarsspelet med sin trygghet och agerar, för det mesta,  som den klippa han varit under tidigare år, men några gångar var det nonchalant som när han släppte Tobias Hysén på insidan mot kortlinjen i början av matchen.

Alberis da Silva tvingades tyvärr utgå redan efter halva första halvlek på grund av vadkänning och vi tvingades åter till en förändring i backlinjen då Tom Pettersson flyttades ned som mittback. Det gick emellertid bra för Tom på sin ordinarie position, vilket lovar gott inför framtiden.

Andreas Dahlén stod, precis som Anton Tinnerholm för en hel del framåt. Ingen av de båda kantspelarna har fantastisk teknik men spelar efter förmågan. Anton är dock lite ettrigare än Dahlén som kan bli passiv ibland, vilket ibland är av godo i defensiven.

Martin Christensen lyckades inte följa upp sin fina första halvlek från Örjans Vall. Tyvärr var han tillbaka i att överarbeta lägena med överstegsfinter, blev stillastående och hamnade i tidsnöd med inläggen därav den försämrade kvaliteten på dem. Riktigt trist var det att han överarbetade ett fint målläge i början av andra halvlek.

Petrit Zhubi bytte av Martin efter en knapp timmes spel och i en offensiv satsning var det lyckat även om det tog lång tid innan han visade sig från sin bästa sida. Genomlöpningen som bäddade för Möllers mål var magnifik.

När Tom Pettersson gick ned som mittback i mitten på den första halvleken kom Emmanuel Dogbe in. Många befarade säkert att Göteborgs tuffa innermittfältare Jakob Johansson och Philip Haglund skulle mala ned oss, men Dogbe är tillräckligt kvick med bollen för att hinna undan närkamperna och fördelade boll på ett bra sätt. Emmanuel vann också en hel del boll, men har en hel del att jobba på i försvarsspelet där han dessvärre var delaktig i båda baklängesmålen.

Daniel Sjölund svarade ånyo för en stor arbetsinsats och ligger bakom mycket av vårt spel som spindeln i nätet. Både vi och han hade verkligen behövt det där målet i slutet av första halvlek, men ålänningen måste våga ta skott oftare! Det håller inte att bara hitta bollar i sidled vi måste hitta rakare lösningar mot mål också.

Kristian Bergström var precis som Sjölund väldigt delaktig i vårt spel och gjorde mycket bra men de fasta situationerna höll inte samma fina klass som på sistone, med för många ballongbollar.

Efter Imad Zataras succématch mot AIK har han inte lyckats hålla uppe kvaliteten på samma fina sätt. Trist också att läsa i Corren om att han tycker att det är skönt att slippa det ”tråkiga” försvarsspelet som forward. Ja, utan försvarsspel så blir det ju inte speciellt roligt. Imad gör ändå mycket nytta men har inte haft det rätta flytet i de två senaste matcherna.

Oscar Möller bytte av Zatara den sista kvarten och det var det enda roliga med den här matchen att Möller visade prov på sitt gamla rätta jag, men målmedvetenhet och kraft i löpningarna. Viktigt var ju som kronan på verket att västervikarn gjorde sitt första allsvenska mål för året. I fjol spräckte han Malmös målnolla på hemmaplan och i år Göteborgs målnolla totalt. Förhoppningsvis växer Oscar av detta och fortsätter producera i poängmatcher.

Viktor Prodell växte i slutet av första halvlek, vann allt fler bollar och gjorde på det hela taget en betydligt bättre insats än i Halmstad, men fortfarande saknas det där lilla extra i löpmeter. Ett mål skulle verkligen behövas. Proddan fick ett bra läge i slutet på första halvlek men fick inte riktigt till skottet i trängt läge.

Vi har haft otur med skador i säsongsupptakten men vi har en fin bredd i truppen och kan klara vilket lag som helst ändå, men det är de små marginalerna som avgör. Det gäller därmed att inte bjuda motståndarna på så många mål som vi har gjort och vi måste våga ta fler avslut. Det är mycket bättre att få slut på anfallen än att åka på en omställning som vid 0–1-målet. Spelmässigt fanns det en hel del som antyder att formen kan vara i antågande med fint kombinationsspel på ett tillslag stundtals. Med skarpare försvarsspel och ett effektivare försvarsspel ska vi kunna lyckas riktigt bra. Se bara på Göteborg, de leder Allsvenskan med ett primitivt geflespel, då ska väl vi också kunna lyckas genom att ”spela” fotboll. Eller är det bara gnet som gäller i Allsvenskan i år? Jag tror inte att det håller i längden utan att vi är på rätt spår.

Nästa spår går mot Kalmar och då får vi hoppas att fler spelare är disponibla så att vi får ännu fler alternativ för att dyrka upp KFFs försvar på Guldfågeln Arena. Tveka inte att anmäla er till bussresan på lördag.
Se merinformation om resan här

ÅFF – IFK Göteborg 1–2 (0–0)

0–1 Philip Haglund

0–2 Hannes Stiller

1–2 Oscar Möller (Petrit Zhubi)

Varningar ÅFF: Emmanuel Dogbe (2:a)

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 5 105

Övrig statistik

Bollinnehav 57 – 43

Avslut 8 – 10

Avslut på mål 5 – 6

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 4 – 2

Frisparkar 13 – 7

Offside 3 – 2

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Erik Moberg, Alberis da Silva (ut 24), Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 59), Tom Pettersson (in 24 MB), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (ut 75), Viktor Prodell.

Inbytta ersättare

Emmanuel Dogbe (in 24 MM), Petrit Zhubi (in 59 HM), Oscar Möller (in 75 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Daniel Hallingström, Christoffer Karlsson, Mattias Mete.

Kluvna känslor

Efter den första halvleken borta Mot Halmstad var man besviken att vi inte hade ledningen med åtminstone ett mål, men efter slutsignalen kändes det som en lättnad att vi fick med oss en pinne hem.

Det är märkligt hur en matchbild kan förändras så markant från den första halvleken till den andra. I den första akten tog vi tag i matchen rejält och lyckades bemästra den ojämna planen, med fina kombinationer stundtals. Vi kom också fram i ett flertal fina mållägen som borde ha resulterat.

Det är alltid en fara när man dominerar men inte får utdelning. Halmstad var säkert väldigt missnöjda med sin första halvlek och taggade av att göra något bättre av den andra akten. I andra halvlek fick vi också se mer av det HBK-spel som är deras signum med mycket fysik och tyngd. Vi höll emot genom att fajtas, men kvaliteten i övrigt var på en helt annan nivå än i första halvlek.

Redan i den första halvleken spelade vi ibland för mycket konstgrässpel. Det vill säga med små marginaler, men felstudsar ställde till vissa spratt. I den andra halvleken blev planen uppsprungen och det var svårare att rulla boll. Omställningen klarade inte våra spelare av och vi fick aldrig något ordnat passningsspel. Utan fick jaga och jaga boll. Våra forwards var för dåliga på att öppna ytor och bollförare drällde för mycket med bollen. Sidledspassningar som funkar bra på konstgräs blev nu livsfarliga och HBK hade några riktigt feta chanser för att ta ledningen.

Henrik Gustavsson höll nollan för andra matchen i rad och har fått betydligt bättre hjälp av sina utespelare på sistone. Fimpen höll undan i det tuffa luftspelet. Kvaliteten i in- och utsparkar har vi dock sett bättre.

Anton Tinnerholm fajtades hårt, men kom inte upp i samma klass som mot AIK.

Erik Moberg höll ihop försvarsspelet på ett bra sätt med sitt goda huvudspel och blick för spelet.

Alberis da Silva fajtades hårt i duellspelet och höll undan även om det inte var klockrent alla gånger.

Andreas Dahlén tappade position några gånger och passningsspelet behöver bli säkrare på egen planhalva.

Martin Christensen gjorde åter en bra första halvlek, när han spelade enkelt och kom till inläggslägen, vilka bäddade för tre av våra största chanser. I den andra akten försvann han nästan helt när vi inte längre var spelförande.

Daniel Sjölund var nyttig matchen igenom, men får lägga ned för mycket energi på att vinna tillbaka bollar som han tappat. Ett enklare spel krävs ibland, speciellt på en ojämna gräsplan.

Tom Pettersson fick utrymme för sin stora energi i den första halvleken när han stred om bollarna över stora ytor, men i den andra kom han ofta på mellanhand och vi tappade överhuvudtaget positionsspelet flera gånger i den andra akten.

Kristian Bergström går från klarhet till klarhet genom en stor insats i båda riktningarna och Pligg var verkligen i händelsernas centrum genom att han fick två av de fetaste chanserna men det ena skottet räddades och andra gången sköt han över i drömläge. I den andra halvleken revanscherade han sig genom att rädda två mål efter hörnor.

Imad Zatara kom inte upp i samma nivå som mot AIK, men låg ändå bakom en hel del framåt i första halvlek och fick ett jätteläge utan att få in bollen. I andra halvlek blev det lite för mycket kladd med bollen med omställningar som följd.

Viktor Prodell kom inte alls upp i sin potential i denna match därtill löpte han alldeles för lite.

Oscar Möller byttes in. Han fick inte mycket uträttat i offensiv riktning men jobbade i defensiven.

Mattias Mete hoppade också in sista tio minuterna och hann inte uträtta så mycket men höll i bollen bra några gånger.

På förhand var det okej med en pinne i denna match och för första gången vi höll nollan i en gräsmatch i seriespel sedan vi var i Halland senast och mötte Falkenbergs FF våren 2011 (2–0).

Mot IFK Göteborg på söndag måste vi upp i en högre och jämnare nivå men på konstgräset blir det andra förutsättningar.

Halmstads BK – ÅFF 0–0

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund, Tom Pettersson

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping.

Publik: 3 846

Övrig statistik

Bollinnehav 53 – 47

Avslut 7 – 9

Avslut på mål 6 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 9 – 7

Frisparkar 14 – 17

Offside 0 – 1

Varningar 2 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Erik Moberg, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 67), Tom Pettersson, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (HM 67), Viktor Prodell (ut 80)

Inbytta ersättare

Oscar Möller (in 67 F), Mattias Mete (in 80 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, Christoffer Karlsson, Emmanuel Dogbe, Petrit Zhubi.

Underbart skön seger!

Efter två raka inledande förluster var det oerhört jobbigt och nervositeten var verkligen  påtaglig inför matchen mot AIK. Avslutningen på matchen var också en ren pina i rädsla för ett insläppt mål men vi klarade av det och kan glädjas och andas ut efter en mycket viktig trepoängare.

AIK är naturligtvis ett lag som vi ska besegra på Kopparvallen och detta var den tredje raka viktorian mot dem på Kopparvallen utan insläppt mål. Men efter problemen i anfallsspelet och misstag i försvarsspelet i säsongsinledningen hade självförtroendet fått sig en törn och vikten av poäng var viktigare än att bjuda på strålande fotboll.

AIK hade inte heller bjudit på fotbollsunderhållning i säsongsupptakten och en tillknäppt matchbild var väntad. Det innebar dock inte en match utan situationer. Genom att värmen äntligen kom kunde Kopparvallens matta få sin välbehövliga bevattning för att speeda upp spelet. Nu är vi ännu inte riktigt i form för att utnyttja kontgräsmattans fördelar till fullo men vi lyckades vända spelet och hitta luckor hos det försvarsstarka motståndarlaget i tillräckligt utsträckning för att göra mål i början på andra halvlek.

Efter en frispark i den 59:e minuten bröt det stora jublet ut. Kristian Bergström lyfte in bollen och Nils-Eric Johansson fick inte bort bollen bättre än att Martin Christensen på ett fint sätt bröstade med sig bollen och petade fram bollen till Imad Zatara som från snäv vinkel i straffområdet till höger fick på en fin träff och därmed gjorde 1–0 via den bortre stolpen. Ett fantastiskt underbart mål!

Äntligen kunde vi jobba utifrån en ledning och det är klart att våra spelare var väldigt måna om att hålla den. Man hade hoppats på att vi kunde hålla i bollen lite bättre, komma till fler möjligheter och på så sätt få avslut på anfallen, men lite för enkelt kunde AIK komma till attacker. När det gällde att offra sig för varandra och freda i eget straffområde så ska alla våra spelare ha heder, för där fajtades det verkligen om varje boll. Positionsspelet och förmågan att täcka undan för inlägg var också betydligt bättre än vid tidigare matcher.

Henrik Gustavsson visade nu vilken fantastisk målvakt han är. Det handlade inte bara om att han gjorde strålande räddningar i andra halvlek, han var också bra ute och täckte av när motståndarna fick chansen. De många undanboxade inläggen och hörnorna var ett otroligt viktigt styrkebesked.

Anton Tinnerholm växte nu ut till den goda försvarsspelare som han är. Med mer resoluta ingripanden blev också de offensiva framstötarna mer rejäla och Anton hade framgångsrikt samarbete med Martin Christensen och Imad Zatara.

Daniel Hallingström stod bra pall i den första halvleken med rutin och rejäla ingripanden, men tvingades tyvärr kasta in handduken i början på andra halvlek efter ljumskproblem.

Alberis da Silva kom in istället för Danne och gjorde därmed årsdebut i Allsvenskan. Brassen agerade väldigt förtjänstfullt när AIK tryckte på med inlägg och räddade ett mål. Det var härligt att se da Silva i slag.

Erik Moberg gjorde också allsvensk årsdebut och spelade hela matchen som mittback. Vid något tillfälle chansade Erik och Robin Quaison smet igenom men på det stora hela agerade Moberg så stabilt som vi är vana att se honom från fornstora dagar, genom att vara rejäl i luftrummet, snabb och svårpasserad i markspelet, samt att styra sina medspelare.

Andreas Dahlén blandar och ger i passningsspelet men har kommit in i vårt lag allt bättre och jobbade hårt för att hitta defensiva lösningar, samtidigt som han hittade fram bra på vänsterkanten några gånger.

Martin Christensen har sett allt bättre ut och fick nu chansen från start, vilket han var väl värd och gav Nils-Erik Johansson fullt upp. Martin kom oftare fram i banan och till inläggslägen än vad som var fallet i fjol. Det var ju också Martin som bäddade för Imads mål när han bröstade med sig bollen med frenesi och hade sinnesnärvaro att bara peta bollen i läge för Zatara. Dansken tröttnade därefter, vilket inte var konstigt efter alla löpningar.

Daniel Sjölund visade nu att han är en nyckelspelare för oss, då han levde upp till de högt ställda defensiva kraven. När han höll på att bli av med bollen lösta han det på ett bättre sätt genom sin kampvilja att reda ut situationerna. Offensivt är han också viktig men kan bli lite kvickare i passningsspelet och höja kvaliteten.

Tom Pettersson flyttades upp på mittfältet och det passade bra att han kunde få utlopp för sin energi, när det fanns en backlinje därbakom. På mitten kan därmed Tom förhoppningsvis få fart på sitt potentiellt fina passningsspel.

Kristian Bergström visade åter att gammal är äldst, i positiv bemärkelse. 39-åringen stod åter för en strålande arbetsinsats och var ju oerhört nära ett riktigt drömmål då han dräpte en stenhård volley mot krysset, men bollen tog i insidan på stolpen och for längs med mållinjen. Precisionen i frisparkar och hörnor har också hållit en hög nivå på sistone.  

Imad Zatara flyttades upp på topp och svarade för sin bästa insats hittills i ÅFF-tröjan och då minns vi förra årets fina insats på Strömvallen. De många löpningarna och kvalitativa bollbehandlingen i fart var det som vi behövde. Sällan har en målskytt förtjänat att avgöra en match efter en så god insats även i det övriga spelet. Även när Imad flyttades ner på högermittfältet svarade han för många uppoffrade och vältajmade brytningar. Kan bara Zatara vara i närheten av denna insats och bli jämnare så ser det riktigt ljust ut.

Viktor Prodell gjorde också mycket nytta med sin bollbehandling och finurlighet, men kunde ha varit lite mer resolut i det fina omställningsläget efter Alberis räddning i den 61:a minuten. Med ännu större arbetsvilja och rakhet mot mål kommer också de egna målen.

Oscar Möller hoppade in och svarade för en bra arbetsinsats men måste försöka göra saker lite enklare och säkrare.

Jag hade förväntat mig att Joel Rajalakso skulle få chansen att hoppa in efter två mål i U21-laget i tisdags, men matchbilden passade kanske bättre för Mattias Mete att hålla i bollarna. Mete gjorde det stundom bra, men precis som Möller kan han agera med mindre marginaler.

Summa summarum en bra arbetsinsats från samtliga för att bärga denna viktiga trepoängare. Det var det enda som gällde denna lyckliga dag. Nu rustar vi inför framtiden och på Örjans Vall på onsdag behöver vi inte alls känna pressen att stå för de fina fiolerna. På en ojämn gräsmatta kommer det bli mycket kamp och kampen mot AIK på Kopparvallen lovar gott.  

ÅFF – AIK 1–0 (0–0)

1–0 (58) Imad Zatara (Martin Christensen)

Varningar ÅFF: Anton Tinnerholm, Mattias Mete

Domare: Tobias Mattsson, Karlstad.

Publik: 4 941

Övrig statistik

Bollinnehav 43 – 57

Avslut 8 – 17

Avslut på mål 5 – 10

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 5 – 12

Frisparkar 10 – 13

Offside 0 – 1

Varningar 2 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 53), Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 67), Tom Pettersson, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 83) –

Imad Zatara (HM 67), Viktor Prodell (ut 83)

Inbytta ersättare

Alberis da Silva (in 53 MB), Oscar Möller (in 67 F, VM 83), Mattias Mete (in 83 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Christoffer Karlsson, Emmanuel Dogbe, Joel Rajalakso.

Misstagen fällde oss på nytt

Det såg länge lovande ut hemma mot Malmö FF, men till sist var det ändå grova misstag som fällde oss på nytt, när vi föll med 1–3.

Det var betydligt bättre fart på både ben och boll från start än det vi fick se på Strömvallen i premiären. Med det utgångsvärdet var det nästan en självklarhet att så skulle bli fallet. Första halvan av första halvleken var kontrollerad men utan chanser för båda lagen. Den andra halvan blev mer chansrik, men åter var det för obeslutsamt i avgörande lägen, med för många tillslag på bollen och därmed för långsam väg mot öppen yta. Även om det var bättre fart så måste beslutsamheten att gå rakt på mål vara större och inte rulla runt för mycket.

Försvarsmässigt gjorde vi det länge bra, men obeslutsamhet och passivitet vid några tillfällen drabbade oss hårt.

Efter ett långsamt anfall i den 38:e minuten fick Simon Thern fritt utrymme att vända in från vänsterkanten och slå ett (misslyckat) inlägg. Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Daniel Hallingström och Anton Tinnerholm fanns alla med möjlighet att stänga till i ytan men de var alldeles för passiva. Kristian Bergström var däremot alert och höll Jiloan Hamad bakom sig, men bollen gick förbi dem och eftersom Andreas Dahlén helt tappade markeringen på Magnus Eriksson, så fick vår förre spelare Magnus Eriksson fritt utrymme att pricka in bollen. Dalle kunde dock ha gjort sig större för att täcka skottet men det gick förbi. Henrik Gustavsson var tvungen att förflytta sig snabbt för att inte lämna högersidan öppen och hann inte stanna upp, men var ändå nära att styra undan bollen. Mange höll igen sin glädje men firade betydligt mer än när han gjorde mål hemma mot AIK förra året.

Vi släppte alltså åter in ett mål efter att väldigt många av våra spelare fallerat i sitt agerande. Det var egentligen ingen målchans och precis som i Gävle så gjorde motståndaren mål efter ett anfall med låg kvalitet.

Efter målet tappade vi direkt kvalitet i spelet och det var oerhört skönt att vi kunde kvittera innan paus. I slutminuten av halvleken tog sin Anton Tinnerholm fram på ett bra sätt och blev nerriven utanför straffområdet. Kristian Bergström tog hand om frisparken lite till höger om målet och slog ett lågt skott och studsen ställde Johan Dahlin i MFF-målet.

Glädjen grusades dock av att Mohammed Abubakari tvingades kliva av planen precis i slutet på halvleken på grund av en lårskada. Emmanuel Dogbe kom därmed in till den andra halvleken.

Det såg lovande ut inledningsvis på den andra akten och vi oroade framför MFF-målet några gånger utan att få riktig spets, men så i den 57:e minuten tog istället Malmö åter ledningen. Vi gick bort oss med tre spelare på högerkanten; Imad Zatara, Emmanuel Dogbe och Anton Tinnerholm, som alla var för passiva och tappade position. Ricardinho fick loss bollen, men Anton Tinnerholm hade alla möjligheter att täcka av inläggsvägen, men precis som vid baklängesmålet på Strömvallen så joggade han fram mot inläggaren. Inlägget gick mot Magnus Eriksson, som Tom Pettersson helt tappat markeringen på, och Mange kunde enkelt nicka tillbaka bollen bortom den vänstra stolpen, där Erik Friberg sprintade in och prickade in bollen invid den bortre stolpen. Naturligtvis skulle Emmanuel Dogbe följt med Friberg men han tappade bort honom helt. Daniel Sjölund hade också alla möjligheter att täcka av skottvinkeln och hade dessutom Jiloan Hamad att hålla ögonen på, men var alldeles för passiv.

När man ser reprisbilderna, så slås man av hur otroligt bolltittande våra spelare var, samma problem har vi sett ett flertal gånger. Det finns någon sorts prestige att inte behöva vrida på huvudet för att ha koll på sin omgivning, men att lite på sin insikt är på tok för riskfyllt och vi har ju sett ett otal gånger vad som sker om man struntar på att vrida på huvudet som är a och o för en fotbollspelare med spelsinne.

Återigen sjönk vår moral och vi såg ut att spela helt utan självförtroende. Kristian Bergström levererade sedan några fina bollar som kunde bäddat för fina chanser, men Andreas Dahlén hann inte riktigt fram på den första genomskäraren och Viktor Prodell missade straffsparken att lägga fram Oscar Möller i frilägesposition grovt. Kort senare slog Daniel Sjölund en riktig indianare på egen planhalva som Jiloan Hamad snappade upp och tog fart in i straffområdet, där han alldeles för enkelt tilläts gå emellan passiva Andreas Dahlén och Daniel Sjölund. Emmanuel Dogbe hade återigen släppt Erik Friberg som helt fri inne i straffområdet kunde ta emot, vända om och pricka in bollen. Daniel Sjölund försökte täcka av men var alldeles för seg i vändningarna. Anton Tinnerholm joggade åter och Simon Thern kunde också lika gärna fått bollen i fritt läge.

Vi släppte alltså in ett mål efter otrolig passivitet, där våra spelare inte tog jobbet för att freda vårt mål.

Efter målet sjönk spelnivån till högst division I-klass och Malmö kunde enkelt rulla runt för att spela av matchen. Att vika ner sig så fullständigt får naturligtvis inte ske. Vart tog hungern vägen med fina slutforceringar som vi tidigare har lyckats med?

Vi får inte låta oss knäckas efter två matcher i Allsvenskan. För att undvika kvalitativa brister finns det inga genvägar utan det gäller att jobba med grunderna i varje, varje situation. Det vill säga att varje sekund vara fokuserad på sin uppgift och att ta löpningarna fullt ut varje, varje gång för att komma på rätt försvarssida eller för att öppna i offeniven!

Henrik Gustavsson har redan släppt in fyra mål, men har fått väldigt svag hjälp av våra utespelare och kan inte lastas för målen. Med en osäkerhet i försvarsspelet har inte heller Fimpen nått sin kapacitet.

Anton Tinnerholm började komma igång så smått i offensiven (ordande ju frisparken som vi gjorde mål på), men gick ofta lite för långt istället för att spela enkelt som varit hans signum. Vi har också sett Antons fina uppoffrande spel men nu har han uppträtt passivt vid flera matchavgörande situationer.

Daniel Hallingström har varit klart bäst i backlinjen så här långt, men det har inte varit lätt att hålla ihop en försvarslinje som spretar.

Tom Pettersson hade en tuff uppgift att hålla Magnus Eriksson stången. Han klarade det någorlunda, men den förre U21-landslagsmannen har så mycket högre potential än vad han hittills har visat, inte minst i passningsspelet.

Andreas Dahlén växer in i sin roll allt mer och kom fram bra på kanten några gånger, men agerade som övriga för passivt vid flera tillfällen som var matchavgörande.

Imad Zatara var inte alls lika aktiv som på Strömvallen, men dribblade fortsatt in bland motspelare istället för ifrån. Försvarsspelet som var helt okej mot Gefle var nu inte alls uppe i samma nivå.

Martin Christensen bytte av Zatara för att spetsa vår offensiv i underläge, men vid detta tillfälle hade hela vårt lagbygge tappat kraft och dansken fick aldrig bra bollar att jobba med.

Vi var väldigt glada över att en av allsvenskans främsta mittfältare var tillbaka och Mohammed Abubakari visade åter hur vi med hans stora jobb kan få övertag på innermittfältet, även om en del passningar gick till fel adress. Dessvärre tvingades Mommo ge upp strax innan paus på grund av att han slog upp sin tidigare lårskada. Det är väldigt olyckligt att vår mittfältsmotor nu kan bli borta en tid.

Emmanuel Dogbe kom in till den andra halvleken och gjorde det helt okej till en början då han låg i rätt position och fördelade boll på ett bra sätt, men sedan började han också hålla i boll för länge och tappade bort Erik Friberg, vid båda hans mål. Det återstår alltså fortfarande en hel del arbete i försvarsagerandet.

Daniel Sjölund gör förstås en hel del nytta och i andra halvlek vågade han äntligen avlossa bössan vid ett tillfälle med ett bra skot som målvakten räddade, men så passivt försvarsagerande och slarv i passningsspelet i andra halvlek som vid målen håller naturligtvis inte.

Kristian Bergström var vår främste spelare i denna match. Arbetsinsatsen och passningarna/inläggen med vänsterfoten satt fint. Dessutom gjorde Pligg vårt första mål för året i Allsvenskan och därmed slipper vi i varje fall hetsjakten från 2010 att vi inte kan göra mål. Det var också första gången som Kristian satte en frispark direkt i mål sedan Sirius hemma 2009. Samtidigt är nu Bergström vår främste målskytt i ensamt majestät beträffande serie- och kvalmål med 113 fullträffar, men det är så klart en klen tröst.

På topp visade Oscar Möller betydligt bättre spring i benen än på Strömvallen, som antyder att han är på gång och får han bara lite flyt så kommer också tekniken sitta bättre, nu studsade bollen ifrån honom i avgörande lägen. I andra halvlek tappade Möller kraft och valde svåra alternativ framför de enkla.

Mattias Mete kom in sista kvarten istället för Möller och gjorde ett bättre inhopp än på Strömvallen men fick ändå inte mycket uträttat eftersom vi var ett slaget när han kom in.

Viktor Prodell var okej i första halvlek då hela laget var mer samlat i anfallsspelet, men tappade mycket i andra halvlek, då han missade moment som han aldrig annars missar och agerade för passivt.

Publiksiffran på 3 501 var förresten ett skämt. Vi har ett lag i Allsvenskan men det är tydligen många som inte ser det som viktigt eftersom de inte tar sitt ansvar och sluter upp på Kopparvallen!

Det finns så mycket mer att få ut av våra spelare. Det gäller att analysera och snabbt gå vidare och nu finns en hel träningsvecka för att slipa på formen och komma tillbaka med ett sjuhelsikes fajterhjärta hemma mot AIK nästa söndag!

ÅFF – Malmö FF 1–3 (1–1)

0–1 (38) Magnus Eriksson

1–1 (46) Kristian Bergström

1–2 (57) Erik Friberg

1–3 (67) Erik Friberg

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 3 501

Övrig statistik

Bollinnehav 42 – 58

Avslut 7 – 9

Avslut på mål 3 – 4

Hörnor 2 – 5

Frisparkar 12 – 9

Offside 0 – 7

Varningar 0 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 63), Mohammed Abubakari (ut 46), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Oscar Möller (ut 76), Viktor Prodell

Inbytta ersättare

Emmanuel Dogbe (in 46), Martin Christensen (in 63), Mattias Mete (in 76).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Erik Moberg, Alberis da Silva, Petrit Zhubi.

Förgeflig premiär

Vi hade ingen press på oss att till varje pris vinna matchen på Strömvallen, men vi skulle åtminstone ha en poäng. Efter en svag insats blev vi dessvärre förutan.

Det var inte mycket som gick med oss. Till att börja med fick vi börja matchen i en hård motvind. För ett lag som Gefle med långa toppforwards passade det perfekt att skicka långa bollar och det kändes farligt nästan varje gång. Det osade riktigt hett då Tom Pettersson helt missbedömde en långboll och Jakob Orlov kunde spela in framför mål men som tur var kom Mikael Dahlberg försent för att styra bollen i öppet mål.

Vi fick bara stundtals till ett någorlunda passningsspel men det gick ofta för långsamt och de fina spelvändningarna som varit vårt signum lyste med sin frånvaro. Mot slutet av halvleken skapade vi i varje fall ett par skapliga lägen.

Känslan inför den andra halvleken var ändå relativt god. Med vindens hjälp skulle vi kunna låsa fast bollen på Gefles planhalva och därifrån spela oss till målchanser. Vinden mojnade dock och vi saknade fortsatt det rätta flytet i passningsspelet. När vi väl fick lägen så var mottagningarna för svaga eller så gick avsluten utanför.

Vi fick åter ett skräckexempel på hur det kan gå efter spel med små marginaler då Daniel Sjölund skulle slå en för snål och svår boll, istället för det öppnare alternativet till vänster där Kristian Bergström stormade fram. Istället för ett halvt friläge så åkte vi på en omställning. Det ska vi förstås klara men det var alldeles för passivt agerande av samtliga spelare. Att strunta i att agera efter att det första inlägget från höger blev alldeles för långt får aldrig ske. Ändå stötte inte Anton Tinnerholm ut och Jens Portin kunde helt ohotad måtta in bollen som gick förbi Mikael Dahlgren men Jakob Orlov kunde spela in bollen förbi en passiv Andreas Dahlén och en helt omarkerad Alexander Falsetas kunde raka bollen i öppet mål. Daniel Hallingström och Tom Pettersson hade nämligen fastnat vid den vänstra stolpen och mittfältarna kom inte ner och hjälpte till.

Målskytten skulle överhuvudtaget inte ha varit på plan för han skulle ha blivit utvisad redan i den 23:e minuten. Imad Zatara stoppades bryskt av Alexander Falsetas, men domaren Martin Hansson lät spelet gå för att utdela det gula kortet senare, men i nästa moment gick Falsetas även hårt åt Kristian Bergström i excellent omställningsläge, men Alexander fick bara ett gult kort. Det var väldigt fegt av Hansson att inte plocka fram två gula kort. Detta ger helt fel signaler och Falsetas förstod att han redan ”kvalificerat” sig för det gula kortet och inte skulle få mer, därmed kunde han meja ner Pligg också för att förhindra en farlig målchans för oss utan erforderligt straff.

Vi skulle också haft en straff då en hemmaspelare motade en boll i huvudhöjd med handen.

Spelarna i de båda lagen var dock lika dåliga som domarna och den här matchen förtjänade ingen vinnare. Det känns oerhört tungt då bara en liten kvalitetsförbättring hade gjort att vi skapat fler målchanser och därmed borgat för en kvittering.

Henrik Gustavsson har tvingats avstå några matcher på grund av skada men gjorde nu sitt för att täppa till mellan stolparna. Det var en tuff match med många inläggslägen och några gånger var Fimpen lite för sen men gjorde på det hela en helt okej match och målet var inte lätt att värja sig ifrån.

Anton Tinnerholm har haft en hackig försäsong med skador och sjukdom. Han behöver mer kontinuitet för att komma igång på allvar. Denna gång var det för många misstag.

Daniel Hallingström var den som höll ihop försvaret på ett mycket fint sätt då han med följsamhet löpte med och klarade många situationer med sin rutin att gripa in vid rätt tillfälle. Den här matchen lovar gott.

Tom Pettersson behöver precis som Anton mer kontinuitet, för det har varit för många misstag från Toms sida på sistone, med osäkerhet i positionsspelet och i bollbehandlingen.

Andreas Dahlén hade en del framgångsrika räder på vänsterkanten men stod också för en del misstag.

Imad Zatara gjorde en bra första halvlek då han tog ansvar i båda riktningarna, men i andra halvlek kladdade han på tok för mycket med bollen för att vi som ”lag” skulle vinna mark.

Emmanuel Dogbe gjorde allsvensk debut och det blev inte riktigt rätt match att komma in i, med mycket fysiskt spel, men Dogbe stod emot så gott han kunde och levererade en del bra passningar med sin högerfot.

I en sådan här match saknades dock Mohammed Abubakari som har mer att sätta emot i det fysiska spelet för att vinna slaget om mittens rike.

Daniel Sjölund spelade med för små marginaler vid fler tillfällen än vid baklängesmålet och väntade lite för länge med passningarna då han sökte den precisa genomskäraren hela tiden och tappade därmed bort för många bollar. Defensivt begär vi också mer.

Kristian Bergström hade inte heller någon kanondag och missade också lite för mycket i passningsspelet.

Viktor Prodell stod inte alls att känna igen på topp. Proddan är en mycket stark spelare som kan låsa fast bollen med sin teknik, men han var för orörlig och sökte för svåra lösningar.

Oscar Möller sprang inte alls som vi är vana att se honom utan han stannade upp och såg inte möjligheterna.

Martin Christensen byttes in på högerkanten och gjorde ett helt okej inhopp, med prioritering på offensiven.

Petrit Zhubi kom också in på vänsterkanten och var pigg. Han jobbade också i defensiven vilket var glädjande, men att ge upp som han gjorde i slutet då han blev bortvänd får inte ske.

Mattias Mete kom in på topp sista tio minuterna och fick en bra chans men nicken var svag och gick över.

Nej det här var sannerligen ingen rolig premiär, där det egentligen bara var Fimpen, Danne och i viss mån Imad Zatara som kom upp i sin kapacitet. Förhoppningsvis är laget rejält revanschsuget inför fredagen och det finns många som inte fick speltid som gärna vill ta chansen om de bara får den.

Bortaförlusten var den första på konstgräs i seriespel sedan vi föll mot Assyriska (0–2) i Superettan 2011.

Vi var ganska många på plats i Gefle, nu måste vi se till att sluta upp ordentligt på fredag mot Malmö för att ge de våra allt stöd.

Gefle IF – ÅFF 1–0 (0–0)

1–0 (51) Alexander Falsetas

Varningar ÅFF: Emmanuel Dogbe, Andreas Dahlén.

Domare: Martin Hansson, Holmsjö.

Publik: 3 544

Övrig statistik

Bollinnehav 48 – 52

Avslut 8 – 8

Avslut på mål 5 – 4

Hörnor 5 – 4

Frisparkar 12 – 11

Offside 1 – 1

Varningar 2 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén (ut 81) –

Imad Zatara (F 65), Emmanuel Dogbe (ut 78), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 69) –

Oscar Möller (ut 65), Viktor Prodell

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 65 HM), Petrit Zhubi (in 69 VM), Mattias Mete (in 81 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Erik Moberg, Alberis da Silva, Christoffer Karlsson.