Som vanligt i träningsspelet

Vi föll med 0–2 hemma mot Djurgården. Vi började förtroendeingivande men två snabba mål i den 27:e och 32:a minuten knäckte oss. Chanser fanns för en reducering men vi gick tyvärr mållösa av banan.

Man vill ju alltid ha en jämn och stabil tillvaro i livet men eftersom ens lag är synonymt med tillvaron så blir det ju sällan så. Nu rasar ju inte tillvaron samman för en förlust i en träningsmatch och man måste acceptera att det svänger en del på försäsongen, som det alltid gör när träningen är i fokus och inte matcherna. Likväl är det förstås trist när viktiga delar i spelet inte fungerar.

Efter årets två spelade träningsmatcher kan vi konstatera att vi släppt in fyra mål efter mycket bristfälligt försvarsspel och det är naturligtvis oroande. Inte minst eftersom två mål har kommit efter inkast på vår vänstersida. Vi påminner oss åter om att vi släppte in fem av sex ”inkastsmål” från vår vänstersida i fjol. Trots detta bistra facit verkar ingenting ha gjorts för att stoppa blödningen efter dessa hemska inkast.

Vi började annars matchen helt okej mot Djurgården och dominerade stort spelmässigt under de 25 första minuterna där vi borde ha tagit ledningen, men Victor Skölds nick i den 19:e minuten gick utanför och Martin Christensens skott i den 24:e minuten tog i överliggaren. Det kändes som vi var på väg att slå hål på Djurgården, vilket säkert hade gett oss positiv energi att spetsa till spelet ytterligare.

Men istället vändes allt över ända när vi släppte in 0–1 i den 27:e minuten. Alla i vårt lag är naturligtvis väl medvetna om att Haris Radetinac kvaliteter. Ändå tilläts han leka in bollen i mål när han dribblade in från höger och satte bollen högt ur snäv vinkel.

Stefan Karlsson kastade ett inkast från höger. Pontus Nordenberg följde Haris Radetinac för dåligt och därmed kunde Haris enkelt vända om och börja sin slalombana mot målet. Pontus blev ett enkelt byte när han gick ned på knä. Martin Christensen och Ammar Ahmed var inte heller på tå och blev också enkelt bortgjorda då Haris på ett oerhört simpelt sätt tilläts gå emellan dem. Mauricio Albornoz hade alla chanser att täcka av vägen in mot målet, men blev avvaktande och hann inte fram. Månz Karlsson hade att se upp med Sebastian Andersson som fanns snett bakåt och kom för sent fram för att hindra det försmädliga målet. Henrik Gustavsson hann inte heller få händerna på bollen.

Kristian Bergström fick ett jätteläge att kvittera bara tre minuter senare, men vinklade bollen utanför den bortre stolpen, efter fint förarbete av Pontus Nordenberg. Istället åkte vi på ytterligare ett mycket försmädligt mål.

Djurgården fick en frispark till vänster om vårt straffområde efter att vi återigen varit för passiva och släppt fram Sam Johnson. Elliot Käck lyfte in bollen och nästan på mållinjen, vid den bortre stolpen, vräkte sig Sebastian Andersson fram och nickade in 0–2.

Hampus Holmgren lyckades inte stå emot Sebastian Andersson och det är ju inte så konstigt då Sebastian är 190 cm lång och Hampus är 12 cm kortare. Visst kunde Hampus stått bättre emot i duellen, men det blev kardinalfel från början. Vi hade ju längre och mer rutinerade huvudspelare på banan. Jag kan förstå att Alberis da Silva skulle ha en fri roll och gå på bollen, men han var inte nära att göra det. Vadim Manzon tappade också helt markeringen på Omar Colley, som också fanns vid den bortre stolpen. Trots allt borde Henrik Gustavsson ha boxat bort frisparken som gick väldigt nära mål. 

Efter matchen pekade Roar Hansen på det lite uppgivna kroppsspråket redan efter det första målet och det är förstås väldigt bra att vår tränare tidigt anammar ett av de problem vi har dragits med tidigare. Att när våra spelare har spelat ganska bra och inte får utdelning så blir ett bakslag för stort att hantera. Det är många gånger vi vikit ned oss, istället för att knyta näven i ren ilska och visa att nu jävlar ska vi komma tillbaka ännu starkare.

Djurgården som spelade med en låg försvarsställning redan från start, blev inte direkt lättare att passera när de hade ledningen. DIF hade också många spelare borta och hade därmed inte kraft att ösa på framåt.

Vi hade några bra sekvenser i andra halvlek med bra passningskombinationer och spelvändningar. Vi skapade också några chanser, men Kristian Bergström fick gå av planen mållös trots några fina lägen mitt framför mål. Nära var också Martin Christensen i den 81:a minuten men skottet touchade en djurgårdsspelare och smet utanför den vänstra stolpen. Vi radade därefter upp ett antal hörnor men var inte tillräckligt skarpa framför mål.

I stort hackade ändå spelet för mycket i den andra akten. När vi hade chans att sätta fart i omställningslägen, så slog vi bollen bakom spelaren som kom med fart istället för framför. Överlag hade vi ett för slarvigt passningsspel för att kvalitet i spelet skulle kunna hållas över en längre period. Vi var inte heller tillräckligt aggressiva.

Henrik Gustavsson gjorde årets första match mellan stolparna och hade inte speciellt mycket att bestyra. Det var ingen enkel match att mota det första målet men vid det andra borde Fimpen förstås ha gjort det bättre.

Hampus Holmgren spelade åter till höger i backlinjen och ökade speltiden till från 45 minuter till 60 minuter. 19-åringen visade på en del fina kvaliteter i form av brytningar och uppspel i början, men hade det sedan kämpigare. Självklart behöver finländaren tid att växa in i laget.

Alberis da Silva spelade årets första match från start och det är naturligtvis viktigt att brassen får speltid för att komma upp i form. Alberis fajtades sina vana troget, men behöver höja kvaliteten.

Månz Karlsson startade åter och har också en bit till formen. Precis efter 0–1 tappade Månz en boll under foten och Sebastian Andersson fick möjligheten att göra 0–2. Månz svarade dock för några fina brytningar och kom tillrätta med aggressiviteten stundom, men måste bli jämnare och mer taktiskt slipad fram till seriestart.

Pontus Nordenberg spelade från start till vänster och hade en del goda offensiva framstötar, speciellt i inledningen, men tappade stundtals fokus i defensiven.

Ammar Ahmed spelade åter från start som defensiv mittfältare och hade mycket boll inledningsvis, men ibland blir det lite för många touch på bollen och passningskvaliteten bör bli jämnare.

Mauricio Albornoz spelade sin första halvlek i vår klubb. Marre började starkt och ville mycket, det syntes då han satsade i duellerna. Tajmingen var inte alltid den bästa, men för att komma i form krävs förstås mer speltid. Vi såg dock direkt att vi har fått till oss en tvåvägsspelare av god kaliber, men det har vi ju tidigare sett i BP.

Kristian Bergström fortsatte i sin roll som spets centralt. Pliggs fina passningsfot kommer väl till pass i mitten för att sätta fina bollar på framstormande lagkamrater. Det var dock trångt om utrymmet mot DIF. Pligg kom istället själv i många fina lägen, men saknade den rätta skärpan för att hitta målet.

Victor Sköld flyttades denna gång ned till höger på mittfältet, men bytte kant med Martin Christensen flera gånger under matchen. Victor hade en del fina intentioner, men har en del att jobba på i defensiven.

Martin Christensen hade tuffa dueller med Haris Radetinac och fick inte samma utrymme som brukligt, men hittade ändå fram på kanterna emellanåt och var nära att bli målskytt ett par gånger. Det är förstås positivt att dansken får testa båda kanterna. På så sätt kan vi bli mer oberäkneliga.

Vadim Manzon gjorde inget större väsen av sig. Precis som Victor Sköld blev för ensam på topp mot Örebro, blev vår ryske provspelare för ensam mot Djurgården. 20-åringen hade lite problem med tajmingen i huvudspelet och fick inte mycket att jobba på i markspelet, men han hade också ett för svagt rörelsemönster.

Bruno Marinho kom in istället för Mauricio Albornoz till den andra halvleken och försökte höja tempot med passningsspelet. Med mer speltid kommer förstås också kvaliteten att bli jämnare.

John Owoeri gjorde årets första 45 minuter då han bytte av Vadim Manzon till den andra akten. Nigerianen tillförde med löpvillig energi i början av halvleken och kommer fortsatt att bli en stor tillgång under säsongen.

Andreas Dahlén spelade högerback den sista halvtimmen. Det är inte Dalles position, men bra att han får speltid till höger så han är mer beredd att tycka in på ”fel sida” om det behövs.

Joel Rajalakso spelade också den sista halvtimmen, till höger på mittfältet, men överarbetade för mycket.

Simon Skrabb gjorde årsdebut med 25 minuter som spets på mittfältet. Simon har gjort bra ifrån sig i fyra U21-landskamper för Finland som gick till final i Commonwealth Cup i St Petersburg. I kvartsfinalen fick dock Simon en smäll i huvudet, men är nu okej och ville mycket i sitt inhopp. Med mer speltid kommer också tryggheten i värderingarna.

Daniel Hallingström bytte av Månz Karlsson under de sista 20 minuterna. Danne är ankaret i vårt lag, men självklart måste Månz Karlsson och Alberis da Silva också få chansen att spela ihop sig, vilket vi också ser att det behövs efter den här matchen.

David Lundgren hoppade in sista tio minuterna till höger på mittfältet istället för Martin Christensen.

Vi spelade åter efter spelsystemet 4–2–3–1. Mot ett lågt spelande Djurgården blev vi lite för ”baktunga” som Roar Hansen uttryckte sig efter matchen. Det är förstås risken med två defensiva mittfältare framför vår backlinje som vill komma ner och hämta boll och styra spelet. Vi har upplevt samma problem med Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund som båda också ville vara spelförande.

Oavsett om vi spelar 4–2–3–1, 4–4–2 eller vad det må det vara måste vi låta innermittfältarna spela ihop sig för att de ska känna sig trygga i sina roller. Vi måste ha spelare som kommer i genombrott och skiftar vem som går ner och hämtar boll för att vi inte ska bli för statiska och lättlästa.  

Djurgården har precis som vi en tunnare trupp i år och de saknade dessutom försvararna Jesper Arvidsson och Fredrik Stenman samt mittfältarna Martin Broberg, Daniel Bernsten, Nahir Oyal och Jesper Karlström. Detta faktum stärker inte precis betyget på vår insats i den här matchen, utan innebär att det fortfarande finns mycket mer att jobba på. Eftersom vi mycket tragiskt nog inte får chansen att spela oss till Europa League via Svenska Cupen har vi dock två månader på oss att hitta rätt.

Matchfakta

ÅFF – Djurgårdens IF 0–2 (0–2)

0–1 (27) Haris Radetinac

0–2 (32) Sebastian Andersson

Domare: Jim Petersson, Motala.

Publik: 584

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Hampus Holmgren (ut 60), Alberis da Silva, Månz Karlsson (ut 72), Pontus Nordenberg –

Ammar Ahmed (ut 66), Mauricio Albornoz (ut 46) –

Victor Sköld (ut 60), Kristian Bergström, Martin Christensen (HM 60, ut 82) –

Vadim Manzon (ut 46)

Inbytta ersättare

Bruno Marinho (in 46 MM), John Owoeri (in 46 F), Andreas Dahlén (in 60 HB), Joel Rajalakso (in 60 VM), Simon Skrabb (in 66 MM), Daniel Hallingström (in 72 MB), David Lundgren (in 82 HM).

Ej inbytt ersättare

Gustav Jansson.

Positiva besked

En träningsmatch är alltid en träningsmatch, men den första matchen på en ny säsong är ändå speciell då vill man få positiva besked på ett antal punkter och det fick vi efter att Örebro slagits tillbaka på Kopparvallen med 3–2.

Det som är mest intressant att beskåda är de nya spelarna. En del har man sett tidigare, men hur kommer de att fungera i vår miljö, och i vårt sätt att spela? Man vill också få positiva besked om spelare individuellt jämfört med fjolåret. De som avslutade bra, kommer de fortsätta på den inslagna vägen? Och hur ser de spelare ut som är tillbaka efter skador?

När man har fått en ny tränare är det också intressant att se vad denne sätter för prägel på spelet och sedan finns det alltid några detaljer i spelet, som man jämför med förgående år.

Vår nye tränare Roar Hansen berömmer, precis som sin föregångare Peter Swärdh gjorde när han kom tillbaka, våra spelares passningsskicklighet. Än så länge har inte Roar petat så mycket i det spelmässiga men vill förändra lite direkt för att inte spelarna ska ”fortsätta i samma hjulspår”.

Vi har en lång tradition med 4–4–2 med några få undantag med offensivare spelsystem som när Lars Stenbäck var tränare 1988–1989 och i samband med djurgårdssamarbetet 2004–2005 och även året efter 2006 samt defensivare under våren 2010.

Nu provade Roar Hansen direkt ett nytt spelsystem 4–2–3–1. Den största skillnaden med detta spelsystem är centralt med två spelare på innermittfältet, som har en mer defensiv utgångsposition, en central mittfältare framför och endast en forward.

Vi har provat liknande 4–5–1-system tidigare, som borta mot Elfsborg i fjol utan större framgång. Man kan hamna i fällan att bli sittande för lågt. Forwardspelaren kan bli för ensam och utan påfyllnad från mittfältarna så är det också omöjligt att genomföra omställningar.

Vi kunde också stundom se att Victor Sköld (som spelade ensam på topp) blev för isolerad, men vi har spelare som är bra påfyllnadsspelare. Med två innermittfältare med ett större fokus i defensiven, kan yttermittfältarna anta en mer offensiv roll som renodlade kantspelare, vilket naturligtvis passar Martin Christensen väldigt bra. Martin gav ett fortsatt bra besked då han kom fram väldigt fint på kanterna (höger under den först timmen och till vänster i 20 minuter). Joel Rajalakso spelade på motstående kant och fyllde också på bra.

Kristian Bergström fyllde också på bra vid ett antal tillfällen och gjorde på så sätt 1–0-målet.

Bakom Pligg arbetade Bruno Marinho och Ammar Ahmed bra tillsammans redan i första matchen. Mycket spel gick genom denna duo som fördelade bollar och även låg bra i sitt defensiva positionsspel. Därmed var vi också svårgenomträngliga för Örebros attacker.

Förutom målen där vårt försvarsspel fallerade, hade vi en god defensiv där alla fajtades för varandra. Vilket är oerhört viktigt under detta prövningens år.

Vi började matchen förtroendeingivande med gott passningsspel och hade ett klart bollövertag. I den 19:e minuten anföll vi snabbt och fint på högerkanten. Hampus Holmgren slog en fin boll på djupet. Ammar Ahmed löpte längs kanten och slog ett hårt och precis inlägg mot den främre stolpen. Kristian Bergström stormade fram och stötte in 1–0 på volley.

Vi hade bra kontroll på matchen och det kändes onödigt att vi släppte till 1–1 i den 33:e minuten. Vi tappade boll på mittplan och ÖSK kunde ställa om. Vi spelade lite för plottrigt med många spelare framför bollen. Martin Christensen tappade bollen och Bruno Marinho blev överspelad, därmed var hela vårt mittfält utslaget och vår backlinje klarade inte av ÖSKs snabba kontraattack. Andreas Dahlen blev lite för avvaktande när Christer Lipovac fick bollen till höger utanför straffområdet, men Gustav Jansson borde ändå ha tagit det lösa skottet vid hans främre stolpe.

Christer Lipovac hade ytterligare ett par lägen innan paus, men i den 37:e minuten sköt han högt över och i den 44:e minuten täckte Månz Karlsson bort skottet. Vi hade dock hetare chanser för att gå in i paus i ledning.

I den 40:e minuten slog Martin Christensen en fin yttersida från höger. Daniel Hallingström gick till väders men fick inte tillräcklig skalle inlägget och bollen gick utanför den bortre stolpen. I den 43:e minuten slog Martin Christensen en fin hård markboll från höger. Victor Sköld stötte fram framför mål, men det fattades någon centimeter för att han skulle peta bollen i mål.

Vi började också den andra halvleken på ett positivt sätt och skapade några halvchanser genom Joel Rajalakso, Andreas Dahlén, Kristian Bergström och Bruno Marinho.

I den 59:e åkte vi istället på 1–2 efter ett felaktigt inkast från vänster. Ayanda Nkili spelade klart ut bollen, men Daniel Björnquist tog en rövare och tog bollen för att kasta inkast. Därefter vinkade Tobias Wärn för örebrolagets fördel! Ska spelarna döma fortsättningsvis lär det inte bli bra!

Vi var inte med på inkastet och Daniel Nordmark kunde alldeles för enkelt vända om, då Pontus Nordenberg inte var på tå, och spela in bollen centralt där Kalle Holmberg lade in bollen i straffområdet dit Robert Åhman Persson löpt sig fri och lyfte in bollen till höger om Gustav Jansson. Våra mittbackar Daniel Hallingström och Månz Karlsson var passiva i den situationen och blev därmed överspelade.

Dessvärre kan vi också därmed konstatera att vi började året med att släppa in ytterligare ett mål efter ett inkast på vår vänstersida. Under fjolåret släppte vi ju in fem av sex ”inkastsmål” från vår vänstra sida.

I den 63:e minuten byttes Simon Alexandersson in. Tre minuter senare kvitterade testspelaren från Vimmerby. Efter ett snabbt anfall steg Martin Christensen in från vänster och slog en bra boll till höger i straffområdet där Joel Rajalakso direkt skickade in bollen framför mål. Simon Alexandersson störtade fram och satte 2–2 fri med målvakten.

Efter ytterligare två minuter tog Martin Christensen fart på vänsterkanten. Pontus Nordenberg kom fram i ett bra överlapp, fick bollen och slog ett fint inlägg som Simon Alexandersson helt fri behärskat knoppade in fram till 3–2.

Gustav Jansson vaktade målet. 28-åringen var ute och seglade utanför sitt straffområde ett par gånger under inledningen, där han inte riktigt hade kontroll. Örebros första mål borde han också ha tagit och i andra halvlek höll en tokig passning på att ställa till det, men Gurra gjorde också en bra räddning på Robert Åhman Perssons frispark i den första akten och skötte sig bra i övrigt. Totalt sett måste dock Gustav upp i en högre nivå för att utmana Henrik Gustavsson.

Hampus Holmgren har varit skadad under de två första åren i vår klubb och vi önskar nu alla att han får chansen att visa vad han går för. Det var förutbestämt att finländaren bara skulle spela den första halvleken som en försiktighetsåtgärd. Under sin halvlek visade 19-åring på de kvaliteter som vi ville se, med följsamhet, kvickhet och passningsskicklighet. Visst slog Hampus bort en och annan boll, men han serverade Ammar Ahmed väldigt fint som ”förassist” till första målet.

Daniel Hallingström gjorde som vanligt en stabil insats, höll ihop försvarslinjen bra, men blev aningens passiv emellanåt. För att vara årets första match var det klart godkänt. Under fjolåret rehabtränade Danne vid den här tidpunkten efter en operation. I år finns förutsättningar att ligga på en högre nivå redan från början.

Det samma bör gälla för Månz Karlsson som avslutade fjolårssäsongen på ett fint sätt. Matchen mot ÖSK var lite svajig inledningsvis med några blandade insatser, men allt eftersom uppträdde 25-åringen stabilare.

Andreas Dahlen var skadad under hösten och spelade inte en minut under de tio sista matcherna. Det var därmed riktigt roligt att se honom tillbaka i gott slag, då han spelade hela matchen. I den första halvleken spelade Dalle till vänster och i den andra till höger. 32-åringen visade att han vill ta tillbaka sin plats i startelvan med fina kämpatakter.

Martin Christensen får ta ett stort ansvar i år då vi har tappat en del viktiga pjäser och han ser ut att ha bibehållit formen. Danskens framfart på högerkanten låg bakom många av våra farligheten och 27-åringen stod för ”förassist till vårt andra och tredje mål.

Ammar Ahmed visade direkt att han är ett gott nytillskott. 26-åringen visade på ett bra och fartfyllt passningsspel, kvickhet och även gott defensivt arbete. Ammar 173 cm lång och 64 kg lätt kompenserade sin kroppsstorlek med fin balans för att hantera tacklingarna. Ahmed spelade hela matchen och tröttnade lite i slutet, vilket är naturligt.

Bruno Marinho hoppade in två matcher i Allsvenskan förra året efter två års skadefrånvaro. Nu fick han 79 minuter på sig att få ut sin energi. Det är väldigt roligt att se Brunos spelglädje på plan och man mår bra över att se hans typiska detaljer i spelet. Kvaliteten blev ibland lite lidande av den enorma viljan att prestera, men han är redan på godkänd nivå.

Kristian Bergström var fjolårets siste målskytt och också årets första målskytt. Kul att Pligg ur sin nya roll som central spets på mittfältet fyllde på och satte 1–0. Jag har varit inne på det många gånger tidigare att 41-åringen klarar det centrala spelet bra och har ju stor erfarenhet av det tidigare. När löpsteget inte är lika rappt som tidigare, så hinner han också med det centrala spelet bättre.

Joel Rajalakso har inte fått många chanser från start tidigare, men startade nu till vänster på mittfältet och tillförde med sin energi. När 21-åringen flyttade över på högerkanten assisterade han också på ett fint sätt till vårt 2–2-mål.

Victor Sköld fick den något otacksamma rollen att spela ensam som renodlad forward. 25-åringen låg på rulle flera gånger och kom i bra löpningar men fick sällan bollen och kom därmed bort en del från spelet. Victor hade chansen att kriga till sig fler bollar men var lite seg, förmodligen efter den hårda och välbehövliga träningen.

Pontus Nordenberg spelade vänsterback under den andra halvleken. Han tappade fokus några gånger och får se upp nu när Andreas Dahlén vill ta tillbaka sin plats. 19-åringen visade annars på kvaliteter från förra hösten, då han tryggt utnyttjade sin storlek samt också kom med i offensiven och serverade fint till vårt 3–2-mål.

Alberis da Silva bytte av Månz Karlsson i den 63:e minuten och bidrog med värdefullt huvudspel i slutet av matchen när ÖSK försökte trycka på för en kvittering. Det är också kul att se att brassen har skött sin diet bra under uppehållet och redan ser vältränad ut.

Simon Alexandersson kom också in i den 63:e minuten, istället för Victor Sköld på topp. Testspelaren från Vimmerby gjorde ett riktigt succéinhopp med två mål på fem minuter! Förvisso enkla mål, men det gäller att vara där för att göra dem, som en riktig måltjuv är. När Simon nickade in tvåan gjorde han också en rörelse mot främre stolpen, vilken öppnade för att han skulle bli fri och nicka in 3–2. Jag såg Simon spela en U21-match mot Syrianska förra hösten. Då brände han tre jättelägen, men nu visade 22-åringen alltså på en helt annan effektivitet. I spelet i övrigt hade inte Simon så många bollkontakter, men vi blev ju också tillbakatryckta i slutskedet. Framtiden får utvisa om en övergång blir aktuell men Alexandersson har i varje fall stärkt sina aktier.

Emmanuel Dogbe kom in i den 76:e minuten istället för Joel Rajalakso och gjorde ett okej inhopp.

Tre juniorspelare kom också in i slutet av matchen.

David Lundgren bytte av Bruno Marinho i den 79:e minuten. Lucas Öhrn ersatte Martin Christensen i den 82:a minuten och Joel Scherman kom in istället för Kristian Bergström i den 86:e minuten. Alla tre ynglingarna ställde upp på ett bra sätt för att försvara ledningen och Lucas Öhrn var till och med nära att öka på till 4–2 i den 94:e minuten, men avslutade utanför efter Ammar Ahmeds frispark.

Vi gjorde på det hela taget en bra match mot ett på pappret rätt stå starkt Örebro. Målvakten Oscar Jansson satt på bänken hela matchen. Mittfältarna Daniel Gustavsson och Ahmed Yasin, samt anfallarna Marcus Pode och Alhassan ”Crespo” Kamara saknades också.

Å andra sidan spelade inte Henrik Gustavsson, Petter Gustafsson, Mauricio Albornoz, Simon Skrabb och John Owoeri för oss.

Spelsystemet 4–2–3–1 är inte fastslaget på något sätt och kommer säker att variera under säsongen beroende på hemmaplan – bortaplan, motstånd och vilka spelare vi har tillgängliga.

Vi kan inte dra allt för stora växlar över den här matchen, men vi kan i varje fall konstatera att vi fick en flera positiva besked som lovar gott inför framtiden.

Matchfakta

ÅFF – Örebro SK 3–2 (1–1)

1–0 (19) Kristian Bergström (Ammar Ahmed)

1–1 (33) Christer Lipovac

1–2 (59) Robert Åhman Persson

2–2 (66) Simon Alexandersson (Joel Rajalakso)

3–2 (68) Simon Alexandersson (Pontus Nordenberg)

Varningar ÅFF: Månz Karlsson

Domare: Jim Petersson, Motala.

Publik: ca 300

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren (ut 46), Månz Karlsson (ut 63), Daniel Hallingström, Andreas Dahlén (HB 46) –

Ammar Ahmed, Bruno Marinho (ut 79) –

Martin Christensen (VM 63, ut 82), Kristian Bergström (ut 86), Joel Rajalakso (HM 63, ut 76) –

Victor Sköld (ut 63).

Inbytta ersättare

Pontus Nordenberg (in 46 VB), Alberis da Silva (in 63 MB), Simon Alexandersson (in 63 F),

Emmanuel Dogbe (in 76 VM), David Lundgren (in 79), Lucas Öhrn (in 82), Joel Scherman (in 86).

Ej inbytt ersättare

Henrik Gustavsson 

Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del VIII – Prövningens år väntar

2014 var utmaningens år där vi ställdes inför många besvärligheter, främst vid sidan av planen, men som säkert också påverkade den sportsliga insatsen. Eftersom vi levt över våra tillgångar väntar nu prövningens år 2015.

Hur kan det nu ha gått så illa ekonomiskt?

Ja, det är ju ingen problematik som har uppstått i år, utan en följd som vi levt med under många år.

Historiskt sett har vi, som nästan alla andra föreningar haft svårigheter att få ekonomin att gå ihop över tid. Efter guldåren i början på 1970-talet då världsföretaget Facit fanns som en stor trygg famn att luta sig emot – har vi fått klara oss på egna ben. Förutom en säsong (1977) höll vi oss ändå kvar i Allsvenskan till 1982. Sedan började dock raset. 1989 åkte vi ur näst högsta serien och 1991 föll vi till fjärde serienivån.

När vi var nere i division III 1992 och klubbhuset brann ned var vi nära konkurs, men många personer ställde upp och räddade klubbens ekonomi den gången. Den enda tillgången då var flera egna lovande fotbollspelare, som starkt bidrog till att vi redan 1996 spelade i division I igen men satsningen för att även bli ett topplag blev för stor.

Inför 1998 var skulderna enorma (nära tre miljoner) och hotet om konkurs var mycket nära. Löner förhandlades om och en krisplan gjordes. Sportsligt sett återfanns kraft och trots förlusterna av Thomas Olsson och Kristian Bergström, slogs vi om avancemang till Allsvenskan ända till den sista omgången i Kalmar, men vi nådde inte hela vägen till kvalplats.

Tillbaka till Superettan mot alla odds

Vi kvalificerade oss för den nya Superettan år 2000, men åkte mycket snöpligt ur. Halva laget försvann och den ekonomiska situationen var fortsatt mycket ansträngd. Mot alla odds reste vi oss dock igen, avslutade seriespelet med sex raka segrar, tog in nio poäng på täten och vann tvåan. I kvalet slog vi tillbaka Syrianska och kom tillbaka till Superettan direkt.

Många menade att det var för tidigt, men med några tillskott, i bland andra Andreas Thomsson, var truppen tillräckligt stark för att vi skulle klara oss kvar i Superettan. Det ekonomiska problemet kvarstod dock, då den annalkande Elitlicensen skulle tas i bruk vilket innebar att man inte längre fick ha ett eget kapital som var negativt. 

Tack vare ett samarbete med Djurgården kunde vi få in kapital så att vi hamnade på grön kvist, men ekonomiskt var det fortfarande mycket ansträngt och därför ville Djurgården avbryta samarbetet hösten 2005. Detta fick till följd att den dåvarande styrelsen försökte klänga sig kvar vid samarbetet med näbbar och klor och till och med de tidigare planerna från 2004, att spela matcher i Linköping, togs upp och var naturligtvis ett allvarligt hot mot föreningens existens.

Uefacupspelet räddade oss

Utan stöd från Djurgården var vi mycket illa ute igen, men räddades av uefacupspelet 2006 som inbringade tre miljoner netto och därmed hamnade vi precis över noll i eget kapital.

2007 hade vi dock inget uefacupspel att luta oss emot och då gick det som det gick, stor ekonomisk förlust igen med negativt eget kapital som följd. En handlingsplan var tvungen att lämnas in för att försöka rädda elitlicensen, samtidigt var det nödvändigt att uppgradera elljuset på Kopparvallen till 800 lux. Vi hade tidigare haft dispens för elljuset, som då endast nådde 400 lux.

Tack vare det nystartade bolaget Kopparvallen i Åtvidaberg AB kunde föreningen räddas. Företag, stiftelsen och privatpersoner gick in med nära 3 miljoner och kommunen gick in med lika mycket. Två miljoner användes till elljuset och två miljoner behövdes för att ÅFF skulle komma upp på ett positivt eget kapital. För den summan köpte Kopparvallen i Åtvidaberg AB Kopparvallen av ÅFF. Det övriga överskottet gick till övriga justeringar på Kopparvallen samt att lite blev över.

Sedan dess har föreningen haft ett eget kapital, vilket är unikt för de senaste decennierna. 2008 var det absolut nödvändigt att dra i handbromsen för att uppfylla Elitlicensens handlingsplan, vilket också lyckades.

Betydligt högre omsättning i Allsvenskan

2009 avancerade vi till Allsvenskan, vilket räddade det året ekonomiskt, med bland annat bättre publiksiffror och placeringsbonusintäkter.

2010 blev ett jättelyft ekonomiskt i och med de 10 miljoner extra, som tidigare beräkningar också pekat på, i form av betydligt mer SEF-medel, ökad sponsring och ökade publikintäkter. Vår förening vågade inte räkna med så stora intäktsökningar, vilket var förnuftigt. Satsningen var därmed inte jättestor och trots den mycket vedervärdiga degraderingen, då vi föll på målskillnad, så noterade vi ett plus på 2,3 miljoner.

2011 gjordes däremot en stor satsning på att komma tillbaka direkt, vilket lyckades. Budgeten var dock naiv och det ekonomiska resultatet var mycket sämre (-2,3 miljoner). Inför 2010 lades budgeten, med tanke på om vi mot förmodan skulle åka ur, så skulle det finnas medel för att studsa tillbaka direkt. Trots detta vågade inte styrelsen sätta en minusbudget, vilket var det enda realistiska och den hade folk köpt eftersom vi hade ett stort eget kapital.

2012 när vi kom upp i Allsvenskan igen var det inte alls lika lätt att förlänga kontrakten med spelarna. 2010 fick de ett rejält lönelyft efter superettanlönerna 2009. 2011 hade de en reducerad lön gentemot 2010, men sänkningen motsvarade inte föreningens minskade intäkter. 2012 ville spelarna ha betydligt mer än 2010. Balansgången att förlänga kontrakt – kontra låta spelarna gå som bosmanspelare var svår. Att riskera att vi inte skulle få en krona för dem om de lämnade kunde bli förödande.

Det går inte att förlita sig på spelarförsäljningar

2012 gjorde vi ett positivt resultat på 1,7 miljoner vilket skenbart gjorde att den ekonomiska statusen såg bra ut, men det gjorde den inte! Det var nämligen tack vare försäljningen av Magnus Eriksson som vi gick plus. Driftresultatet visade på -1,4 miljoner.

I Verksamhetsplanen står att läsa på sidan 3:

”Spelarförsäljningar är en förutsättning för att öka intäkterna, men det går naturligtvis aldrig att budgetera med dem år för år.”

I Verksamhetsplanen står också att läsa på sidan20:

”Eftersom spelarlönerna är den största utgiften gäller det att ha en långsiktig strategi. Kontrakt kan förlängas närhelst på året, men ofta efter seriens slut då spelare lämnar och nya måste anskaffas. Det gäller då att ha en så klar bild som möjligt för att veta hur stor spelarbudgeten kan bli.”

Dessvärre har även vår förening fallit i den mycket vanskliga fällan att budgetera med spelarförsäljningar som man inte vet blir av. Spelarkontrakt har redan förlängts och nya spelare inskaffats redan innan man budgeterat hur mycket intäkter vi skulle kunna få in året efter. Visionsplanen på kostnadssidan har inte alls följts och vi har därför hamnat i svåra ekonomiska bryderier.

2013 fick vi in en mycket bra tränare i form av Peter Swärdh och det är klart att han ställde vissa krav på vilka verktyg (spelare) som skulle finnas i verktygslådan. Den ökade kostnaden för spelartruppen är en stor anledning till den mycket ansträngda ekonomiska situationen, men det är inte hela sanningen.

Arenan

2008 beslutade Representantskapet att rigorösa arenakrav skulle gälla, vilket ställde enorma krav på Kopparvallen. I dessa krav ingår bland annat en spelbar plan från 15 mars till 15 november. Konstgräs var det enda möjliga alternativet då vi inte har råd att ha både en uppvärmd naturgräsplan på Kopparvallen och en uppvärmd konstgräsplan på annan plats. Som bekant måste vi ha bra träningsförhållanden även vintertid – 2010 var ett skräckexempel när vi tvingades träna på andra orter, med allt som det förde med sig.

2012 gjorde vi slag i saken och fixade de återstående arenakraven med läktare för 3 000 personer under tak, nytt omklädningsrum med de utrymmen som krävdes för att uppfylla ”Arenakrav 2014”, samt även uppgradering av elljuset till nödvändiga (1 200 lux).

Det totala kalaset kostade 45 miljoner kronor, som ska betalas av i en snabb takt. Till det kommer det ökade underhållet. Eftersom vår kära förening är den enda hyresgästen så får vi stå för alla kostnader förutom en mindre del som Åtvidabergs kommun betalar för att de får disponera Kopparvallen till kommunens Fotbollsgymnasium. Just detta fotbollsgymnasium är en förutsättning för hela gymnasiumskolan Facetten i Åtvidaberg.

I förhållande till andra allsvenska arenor är förstås Kopparvallen en mycket billig historia. Men för oss utgör arenan ändå en mycket stor kostnad. Av de allsvenska lagen har vi en av de absolut största arenakostnaderna i förhållande till hela omsättningen.

Intäkter

Det går aldrig att tvinga fram intäkter. Vid det första allsvenska året 2010 ökade vi intäkterna kraftigt från Superettan, men sedan dess består ökningen i form av sålda spelare. Ökningen av driftintäkterna har inte varit speciellt stor. Detta beror på flera anledningar. 2010 var det nyhetens behag att det fanns ett allsvenskt lag i regionen. 2012 var vi ännu bättre och hade större framgångar. 2013 hade vi stormatcher i början av säsongen när det var kallt och det räckte inte längre med att vara ett mittenlag för att vi skulle locka många åskådare. Vi hade behövt toppkänning för att locka riktigt mycket folk till matcherna.

Sponsormarknaden har varit lidande av lågkonjunktur (alla lag i Allsvenskan har drabbats) och vi har inte alls ökat lika mycket som vi hoppats, trots bredare satsningar. På sikt är det ändå denna väg vi måste gå, men även här kan vi skönja en viss mättnad då det tas för givet att ÅFF spelar i Allsvenskan.

Alldeles för sen reaktion

2013 resulterade i ett minusresultat på 1,9 miljoner trots att vi bland andra sålde Viktor Prodell. Driftresultatet visade på fruktansvärda -7,4 miljoner. Utgifterna hade skenat i väg till katastrofala nivåer. Sponsorintäkterna ökade knappt medan publikintäkterna minskade, vilket också bidrog till det fasansfullt svaga resultatet.

Självklart kom den stora ekonomiska reaktionen alldeles för sent. Av förklarade anledningar var det då naturligtvis väldigt svårt att komma upp på grön kvist under 2014. Spelaravtalen var skrivna, kostnaderna för arenan stod fast och det gick inte att trolla fram betydligt med sponsorintäkter. Publikintäkterna sjönk ytterligare eftersom vi hade behövt vara ett topplag för att öka dem rejält. Uteblivet Europa Leaguespel kunde vägt upp en stor del, men vi sumpade bittert nog den chansen dubbelt, eftersom vi även har förlorat möjligheten till europaspel i år.

Som ytterligare information kan nämnas att Brommapojkarna, som var klart sämre än oss under säsongen, spelade in 390 000 € via Europa League (bidraget från Uefa) vilket är cirka 3,7 miljoner kronor. BP fick sin plats i Europa League genom en Fair-playplats.

Vi har levt över våra tillgångar de senaste åren, vilket det naturligtvis inte finns några som helst ursäkter för, men om vi inte hade gjort det hade vi då varit ett allsvenskt lag?

Det kan vi ju naturligtvis inte få svar på, men det är klart att med en svagare trupp hade risken ökat att vi hade presterat sämre. Det är dock inget försvar när klubbens existens hotades.

Det är viktigt att ha förståelse för att vi hamnat i den situationen vi befinner oss i. Att det inte är något som plötsligt har inträffat utan att det pågått över tid. Att bedriva en fotbollsverksamhet är en mycket svår balansgång, speciellt när man har mycket begränsade ekonomiska medel. Det går inte att ändra på historien, men vetskapen om det förgångna utgör en mycket viktigt kunskap att dra lärdom av inför framtiden.

Intäkter hos de allsvenska lagen 2012 – 2013

			År 2013	År 2013	År 2012	År 2012
			Intäkter inkl spelarförs.	Intäkter exkl spelar-förs	Intäkter inkl spelarförs.	Intäkter exkl spelar-förs
1		Malmö FF	173,0	160,8	165,7	152,3
2		IF Elfsborg	127,2	122,7	120,1	103,6
3		IFK Göteborg	125,2	101,4	109,8	98,0
4		AIK	120,8	118,0	132,7	130,7
5		BK Häcken	116,2	116,0	135,5	114,1
6		Helsingborgs IF	87,8	85,5	117,7	114,3
7		IFK Norrköping	80,6	80,5	65,8	65,5
8		Djurgården	75,5	69,1	81,0	78,4
9		Kalmar FF	73,5	63,7	81,8	68,4
10		Östers IF	60,0	58,8	Superettan	Superettan
11		IF Brommapojkarna	50,9	50,9	Superettan	Superettan
12		Halmstads BK	45,7	41,5	Superettan	Superettan
13		Mjällby AIF	35,5	35,0	37,5	35,8
14		Åtvidabergs FF	35,4	29,3	34,8	30,5
15		Gefle IF FF	31,1	30,8	26,0	25,0
16		Syrianska FC	19,3	19,3	24,1	24,1
		Örebro	Superettan	Superettan	56,4	54,0
		GIF Sundsvall	Superettan	Superettan	44,3	42,5
		GAIS	Superettan	Superettan	38,9	33,0
		* Allsvenskan totalt	1272,1	1170,2	1272,1	1170,2
		Snitt	79,5	73,1	79,5	73,1

Häcken hade intäkter från Gothia Cup: 60,0 miljoner under 2013 och 75,0 miljoner 2012. De rödmarkerade lagen åkte ur Allsvenskan 2012.

Källa svenskfotboll.se

Se http://fogis.se/medieservice/dokumentbank/ekonomi/

Att vi slår ur underläge är ingen nyhet

Siffrorna ovan visar varför det är extra svårt för vår älskade förening. Dessa siffror är naturligtvis ingen nyhet. Att vi får slå ur ekonomiskt underläge har vi alltid fått gjort. Siffrorna för 2014 finns tillgänglig först någon gång i maj, men som synes omsätter lag som Helsingborg, Norrköping och Kalmar, som vi var före i tabellen, mer en dubbelt så mycket som oss (och bör ju då kunna betala dubbelt så höga löner).

Nya lag i Allsvenskan 2014 var Örebro (som hade 38,4 miljoner i intäkter i Superettan 2013 och 56,4 i Allsvenskan 2012), samt Falkenberg (som hade 17,3 miljoner i intäkter i Superettan 2013). ÖSK kom säkert upp i 60 miljoner 2014 medan FFF kanske landade på 30 miljoner.

Brommapojkarna och Mjällby åkte alltså ur. Upp kommer istället Hammarby (som hade 56 miljoner i intäkter i Superettan 2013) och GIF Sundsvall (som hade 32,5 miljoner i intäkter i Superettan 2013 och 44,3 i Allsvenskan 2012). Bajen hade ju enorma publiksiffror under förra säsongen på Tele 2 Arena och har säkert ökat sina intäkter rejält. Den kommande säsongen kommer säkert Hammarby upp en bit över 100 miljoner, medan Sundsvall kanske når 50 miljoner.

Vi, Gefle och Falkenberg har minst ekonomiska medel att röra oss med. Trots det är det möjligt att konkurrera med mindre ekonomiska medel, det har inte minst Gefle bevisat med hela tio raka säsonger i Allsvenskan. GIF har dock aldrig varit bättre än nia, medan vi har tre raka åttondeplatser.

Vi har levt på ekonomiskt lånade medel för att nå den övre halvan av allsvenskan den senaste säsongen. Det är knappats någon tröst, men vi är inte ensamma om att leva över våra tillgångar. Det sker ideligen, men när det har varit kris i de andra klubbarna har mer eller mindre externa aktörer ryckt in och räddat elitlicensen. Hos vissa klubbar har det rört sig om enorma summor och åtgärden har ofta behövts flera år i rad. Detta förfarande är naturligtvis inte bra för svensk fotboll och för vårt vidkommande har vi inga jättestora aktörer som kan gå in och rädda oss.

Svårt att behålla de främsta

Självklart är det svårt att behålla spelare när andra klubbar som kan betala mycket mer lockar. Förmodligen hade vi varit chanslösa att förlänga avtalen med Daniel Sjölund och Mohammed Abubakari, trots att de inte går till bättre lag.

Förhoppningen är förstås att tjäna riktigt bra pengar när spelare väl lämnar oss, men det är inte så lätt. Ju längre kontrakt som skrivs desto dyrare blir dem. Och om det sedan inte faller väl ut så står man där med alldeles för höga kostnader efter att vi inte sålt spelaren i rätt tid.

Anton Tinnerholm och Imad Zatara beräknades säljas innan säsongen, men så blev inte fallet vilket ökade våra kostnader.

På medlemsmötet den 3 november frågade en person om det inte bara var att skriva ett fyraårsavtal med Ricardo Santos. Mats Almgren från styrelsen svarade att under våren så var det inte många som ville veta av Santos överhuvudtaget och att det var en omöjlighet att förlänga kontraktet, vilket visar hur svårt det kan vara.

Man kan ju bara spelklara men efter Santos målskytte hade säkert Ricardo och hans agent begärt en lön på minst 100 000 i månaden och en sign on på minst en miljon för att förlänga avtalet. Detta är naturligtvis inte i närheten av vad vår ekonomi mäktar med. Dessutom ville Santos vidare till större utmaningar och vill ju därmed inte skriva på ett kontrakt som kunde bromsa hans fortsatta väg ut i världen.

Ska ett avtal förlängas med en spelare så vill det även mycket till om denne skriver på ett nytt avtal om inte en löneökning sker från den dagen avtalet skrivs på. Därför blir det förstås extra kostnader att förlänga ett kontrakt ett år eller ett halvår innan det gamla avtalet går ut, som annars skulle ha inneburit en lägre kostnad. Spelarna tillsammans med agenter vet förstås att få ut så mycket som det bara går, då de säljer ut sig mot olika klubbar.

Spelarnas marknad efter Bosman

Efter att Bosmandomen fick laga kraft 1995 förändrades fotbollsvärlden. Klubbarna med mest ekonomiska muskler kunde plocka spelare fritt från EU, och senare har det blivit öppnade dörrar också mot den övriga världen. Klubbarna blev noggrannare att skriva bra spelarkontrakt och spelaragenternas marknad växte.

Istället för övergångssummor till en annan klubb, ville spelaren själv ha en övergångssumma i form av sign on. Detta har eskalerat och det är numera allt vanligare med sign on också när avtal förlängs med en spelare i befintlig klubb. Galopperande lönerace med dessa sign ons ett stort problem för samtliga föreningar inom svensk fotboll.

Fotboll i dag handlar väldigt mycket om att göra bra affärer, vilket naturligtvis inte är lätt. Vi som har mindre ekonomiska muskler än konkurrenterna måste utvärdera allt mycket noggrant för att hitta rätt. Vi har inte råd med chansvärvningar och speciellt inte nu när vi måste strama åt ekonomin, vilket förstås får konsekvenser.

Tung kvartett har lämnat

Vi har tappat fyra tunga namn i form av Ricardo Santos, Mohammed Abubakari, Tom Pettersson och Daniel Sjölund, även om den sistnämnde inte tillförde mycket från sommaren.

Vi har också tappat högerbackarna Anton Tinnerholm och Allan Olesen samt offensive Imad Zatara, som visade sina kvaliteter under 2013 men som hade skadeproblem under säsongen.

Totalt sett har vi tappat spelare som svarade för 33 % av 2014 års matchsumma och 37 % av startmatcherna. 55 % av målen och 26 % av assisten är också borta.

Raseras allt nu?

Nej, vi har för visso blivit av med viktiga pjäser och har inte ekonomi för att ersätta dem alla. Vi har ju haft en för dyr uppställning på senare år och måste helt enkelt anpassa oss till verkligheten för att överleva. Med den ekonomiska situationen i beaktande måste vi vara extra försiktiga hur mycket vi törs satsa.

Strakt stomme även 2015

Vi har förstärkt truppen med två intressanta innermittfältare. Ammar Ahmed har ännu inte provat på Allsvenskan men gjort bra ifrån sig i Superettan i ett mycket passningsorienterat Östersund. Nyligen har vi också gjort klart med Mauricio Albornoz från Brommapojkarna. 26-åringen kommer också från ett passningsorienterat lag och har dessutom värdefull allsvensk rutin som en av BPs främsta spelare under flera säsonger. I Marre har vi fått en fysisk tvåvägsspelare som också är bra på huvudet.

Vi hoppas förstås också att Bruno Marinho, Petter Gustafsson och Hampus Holmgren kommer tillbaka fint efter sina skadeproblem.

Månz Karlsson var på gång under hösten och det finns all anledning att tro att han kan bidra ännu bättre under 2015. Dessutom har vi ju goda allsvenska mittbackar i rutinerade Daniel Hallingström och Alberis da Silva. Pontus Nordenberg växte också under hösten och det blir tuff konkurrens på vänstersidan med Andreas Dahlén.

Försvarsmässigt har vi det mycket gott ställt. Båda målvakterna Henrik Gustavsson och Gustav Jansson är ju också kvar. När det blåser snålare vindar känns det bra att vi inte har stramat åt nämnvärt i försvaret.

Mittfältet har tunnats ut, men kommer Bruno Marinho tillbaka i fullt slag får han ses som ett nyförvärv tillsammans med Ammar Ahmed och Mauricio Albornoz. Bruno Marinho och Ammar Ahmed är två kvicka spelare med gott presspel, medan Mauricio Albornoz är mer fysisk. Martin Christensen är en allsvensk kvalitetskantspelare och Kristian Bergström är fortfarande mycket kompetent. Simon Skrabb har väldigt stor potential och kommer få fler chanser att bevisa sin talang.

Självklart är det tufft att tappa en 17-målsskytt som Ricardo Santos, men vi har förlorat fina målskyttar förr och nu när Victor Sköld kommer få betydligt fler chanser tror jag säkert att han kan blomma ut. John Owoeri var riktigt bra under hösten och fortsätter förhoppningsvis på samma sätt, samt att vi kan förlänga avtalet med nigerianen. Det vore också fint om vi kan förstärka med ytterligare en forward.

Vi kommer ha en stark stomme även under den kommande säsongen, men en tunnare trupp. Förhoppningsvis är det inte bara av ondo. Genom färre spelare, där alla vet att det inte finns några utrymmen att inte ge allt i alla lägen, så får vi förhoppningsvis en ännu mer sammansvetsad grupp. Vi har tappat vinnarskallar som Tom Pettersson, Mohammed Abubakari och Anton Tinnerholm, men nu får andra kliva fram och visa att de gör vad som helst för att vinna.

Vi har också mycket rutin som kan behövs om det kommer blåsa snålt. Henrik Gustavsson (kom 1997), Kristian Bergström (debuterade i A-laget 1992) och Daniel Hallingström (2000) har alla spelat över 500 matcher i klubben varav över 100 allsvenska matcher för ÅFF. Brassarna Bruno Marinho (2008) och Alberis da Silva (2009) har också varit med läge. Andreas Dahlén, Petter Gustafsson och Martin Christensen har varit med på hög nivå i andra klubbar i många år.

Vi har fostrat fram många högkvalitativa spelare

Precis som 1992 är spelarna vår största tillgång. Våra spelare håller hög klass och har ett högt attraktionsvärde. De spelare som har lämnat oss har haft stora framgångar i deras nya klubbar, vilket är ytterligare ett bevis för våra spelares kvalitet och vi som förenings förmåga att fostra spelare.

Dessvärre gick Haris Radetinac som bosmanspelare till Mjällby 2012. Högermittfältaren gjorde bra ifrån sig på Listerlandet och även när karriären har fortsatt i Djurgården. Dessvärre stack även vänsterbacken Jesper Arvidsson till Djurgården (2013) som bosmanspelare där han också gjort bra ifrån sig.

Även 2014 tappade vi en bosmanspelare. Det var extra tungt att det var Erik Moberg, som man hoppades hade lite känsla för vår klubb, speciellt eftersom vi hade tålamod och lät honom komma tillbaka efter lång skadefrånvaro. Tacken blev att istället att dra till Örebro där han har skött sig bra i mittförsvaret.

Redan 2007 fick Per Karlsson fart på karriären efter utlåning till vår klubb. Efter tidigare skadeproblem blommade Per ut hos oss och blev U21-landslagsman. Tillbaka i AIK har PK sedan blivit en av solnalagets viktigaste spelare och är med på A-landslagets januariturné.

Anton Tinnerholm är också uttagen till landslagets januariturné, och debuterade med ett inhopp mot Elfenbenskusten. Om han lämnat oss med ett år kvar på kontraktet hade vi förmodligen fått mer betalt för honom (och sluppit lönen ett halvår till). Å andra sidan behövde vi honom under våren. Anton fick chansen direkt i MFF och har gjort succé både i Allsvenskan med SM-guld och i Champions Leagues gruppspel.

Anton är den tredje A-landslagsmannen på kort tid som fostras fram genom vår klubb. Viktor Prodell fick chansen som representant från vår klubb på januariturnén 2013. Samma år gick han till Mechelen men kom tillbaka till Elfsborg inför 2014. Proddan gjorde ingen succé men är ändå en väldigt bra spelare.

Magnus Eriksson lämnade oss sommaren innan (2012). Det gick inget vidare i belgiska KAA Gent men tillbaka i Sverige och Malmö FF blev det dundersuccé. Mange vann poängligan överlägset 2013 och har tagit två SM-guld samt spelat i Champions Leagues gruppspel. Mange var med i fjolårets januariturné och var även uttagen till årets turnering, men avstod då han har gjort klart med den kinesiska klubben Guizhou Renhe Football Club.

Tom Pettersson är den tredje spelaren på kort tid som stuckit till Belgien. Tom fick betydligt mer speltid än Mange och Prodell, men det blev ändå ingen förlängning i OH Leuven. Vi fick stor nytta när 24-åringen kom tillbaka, och förutom en utlåningssumma från OH Leuven fick vi en övergångssumma av IFK Göteborg. Trots att Tom visste att han skulle till IFK redan i somras var han ett föredöme med en fantastisk inställning i ÅFF-tröjan.

Ricardo Santos har precis som Magnus Eriksson gått till kinesiska Guizhou Renhe FC. När Brassen kom till oss sommaren 2013 var hans värde inte i närheten av vad det är nu. Självklart måste Santos vara oerhört tacksam att han fick chansen hos oss, där han fick tid på sig att få målskyttet att lossna. Det tålamodet hade han säkert inte fått i många andra klubbar.

Nämnda spelare kan bilda en startelva med en ersättare (förutom en målvakt):

Anton Tinnerholm, Erik Moberg, Per Karlsson, Jesper Arvidsson –

Haris Radetinac, Mohammed Abubakari, Tom Pettersson, Magnus Eriksson -

Viktor Prodell, Ricardo Santos

Ersättare: Daniel Sjölund.

Det är ingen dålig uppställning av spelare som vi har tappat under de senaste åren. PK lämnade ju 2008, men övriga förluster är från 2012 och fram till i dag. Med tanke på alla dessa förluster av högkvalitativa spelare är det anmärkningsvärt att vi har kunnat plocka fram så bra ersättare. Känslan är därmed god att vi kommer fortsätta med detta.

Fantastisk kapacitet när vi är som bäst

Vi besegrade de svenska mästarna Malmö FF med 2–1 i den allsvenska epilogen. Några dagar senare gjorde MFF en stormatch hemma mot Atletico Madrid som under våren var i final i Champions League. Visserligen föll MFF med 0–2, men i den andra halvleken var ett av Europas främsta lag rejält skakat. Spanska tidningar berömde speciellt Anton Tinnerholms framfart på högerkanten. Ingen motståndare räds Anton och ingen motståndare är för svår för oss även om vi tappar spelare.

Visserligen ställde MFF över några spelare mot oss men nio spelare medverkade i båda matcherna. Hemma på vårt konstgräs hade vi säkert också kunnat göra en jämn match mot Atletico, vilket naturligtvis visar på en fantastisk kapacitet.

Det sker alltid positiva överraskningar

När man sitter och summerar säsongerna ser man också tillbaka och minns att det varje år dyker upp positiva överraskningar, vilket är en extra charm med fotbollen – att den långt ifrån är förutsägbar.

Inför den gångna säsongen var det nog inte många som trodde att Ricardo Santos skulle kliva fram och göra 17 mål eller att John Owoeri skulle ligga bakom 21 av våra mål. Säkert var det inte heller många som trodde att Pontus Nordenberg skulle ta en ordinarie plats under hösten.

Inför 2013 var det inte många som trodde att Imad Zatara skulle flyttas upp på topp och bli vår främsta målskytt med nio fullträffar. Imad gjorde ju inget mål under försäsongen.

2012 var det säkert ett fåtal som trodde att Viktor Prodell skulle komma trea i den allsvenska skytteligan med 15 fullträffar. Proddan var ju som bekant tredjeforward efter Magnus Eriksson och Oscar Möller i Superettan året innan. Tom Pettersson tog också ett jättekliv till ordinarie i U21-landslaget.

2011 steg Anton Tinnerholm fram ordentligt och tog en ordinarie plats som högerback. Förhoppningarna på Magnus Eriksson var stora men han överträffade dem till och med genom att vinna Superettans poängliga, med 22 poäng.

Efter flera år i skymundan klev Amir Suljic fram och gjorde det oväntat bra i högsta serien på hösten 2010.

Alberis da Silva (från division I) tog direkt en ordinarie plats 2009 och Viktor Prodell (från division II) visade direkt stora kvaliteter. Dessutom klev många yngre spelare fram och bidrog starkt till avancemanget.

2008 kom Erik Moberg från division II och tog en given plats i mittförsvaret och Ricardo Santos gjorde 12 mål på topp. Bruno Marinho kom från division VI och tog en startplats på innermittfältet under hösten.

Oscar Möller hade gjort 7 mål i division III 2007. Tre serier högre 2008 ökade han till 10 mål! Per Karlsson tog en ordinarie plats i mittförsvaret på Daniel Hallingströms bekostnad. Jesper Arvidsson och Haris Radetinac var också riktigt bra förvärv.

Vi kan fortsätta hur länge som helst, men dessa ”överraskningar” de senaste åren ger oss nog fog i våra förhoppningar om nya överraskningar 2015!

Roar Hansen kan förädla ytterligare

Efter Peter Swärdh har vi ånyo anskaffat en tränare från Helsingborgs IF. Peter kom ju också från HIF när han tog över efter Kent Karlsson 2007. Roar Hansen kommer liksom Peter från ett tufft år i HIF. Peter Swärdh ligger bakom grunden av det passningsorienterade spel vi har utvecklat sedan 2007 och Roar Hansen är en utmärkt efterträdare att ta vid och utveckla ytterligare.

Roar Hansen har tidigare gjort ett utmärkt jobb i Ängelholms FF och Östers IF. Med begränsade medel förde Hansen upp ÄFF från division I till ett stabilt superettanlag och med Öster avancerade han till Allsvenskan. 2013 rivstartade 46-åringen med Helsingborg. Roar lyckades med ett mycket aggressivt spel, likt Häcken 2012, att genom hög press återvinna boll högt upp i banan. Hansen framförde att spelarna skulle ha modet att våga ligga på i offensiven, vilket också lyckades. HIF ledde Allsvenskan klart fram till sommaren, men turbulens i klubben gjorde att laget tappade kraft. Under fjolåret var HIF klart brandskattat på grund av en svag ekonomi och Roar fick inte förutsättningarna för att Helsingborg skulle blanda sig i toppstriden. Spelarmaterialet räckte helt enkelt inte till och det var fortsatt en turbulent tid i klubben.

Det har som bekant också varit ett turbulent år i vår förening, men i Åtvidabergs FF försöker alla dra åt samma håll och vi får hoppas att vi har en tryggare säsong utanför planen framför oss. På planen ska också Roar Hansen kunna skapa trygghet.

Det känns som vi är på rätt väg efter höstens fina spurt. Vi byggde då upp ett hållbart försvarsspel i samtliga lagdelar, vilket också Roar Hansen kommer att kräva. Under hösten återvann vi också många bollar på offensiv planhalva, vilket också är helt i linje med Roars spelidé.  

Roar Hansen har högt ställda krav vilket också märks på träningarna. Skåningen kör hårt med grabbarna och vill verkligen bygga upp ett löpstarkt lag som ska klara av att spela efter hans spelidé.

Det finns naturligtvis en risk att vi i vissa matcher kommer att ha betydligt mindre boll än motståndarna och hamnar under tryck, då gäller det också att vi är duktiga i omställningsspelet, utnyttjar ytorna på kanterna och kommer fram i många inläggslägen. Samtidigt är det viktigt att utveckla försvarsspelet när vi ska avbryta det höga presspelet och falla hem för att arbeta i det defensiva spelet på egen planhalva. Den samstämmigheten var klart bättre under hösten men behöver förbättras ytterligare. Jag hoppas verkligen att Roar förmedlar hur viktigt det är med bra kommunikation på planen.

Nu när vi har blivit av med Ricardo Santos, vore det förstås önskvärt med en större spridning av målskyttet så att vi inte blir beroende av ett fåtal målskyttar. Jag skulle önska att mittfältare oftare vågade ta avslut utifrån och att vi jobbar stenhårt på eventuella returer.

Åtgärder för att få fart på talangutvecklingen

Andreas Thomsson är tillbaka som assisterande tränare, vilket är mycket positivt då ölänningen kan klubben väl efter många år och han är förstås också en kompetent tränare som brinner för uppgiften. Vi behåller därmed kontinuiteten på tränarsidan. Thomsson kommer även arbeta en del på Fotbollsgymnasiet och ha ansvar för U21-laget.

Som talangtränare har också Kristian Bergström en roll vid sidan om sin uppgift som spelare. Detta är en naturlig utveckling för Pligg som tidigare arbetat som instruktör på Fotbollsgymnasiet och gått utbildningar upp till Advanced-nivån.

Just talangutveckling är mycket viktigt för att vi ska kunna få fram spelare ur egna led. Vi har varit mycket duktiga på att utveckla spelare i vårt A-lag, men har på senare år inte lyckats fostra spelare via egna led och Tipselit till A-laget.

Självklart är det svårt att slå sig in som 19-åring bland rutinerade spelare som är betydligt äldre, speciellt eftersom vi har svårt att locka till oss de främsta ungdomarna. Konkurrensen om spelarna är nämligen inte bara stor på A-lagssidan utan även bland de yngre spelarna. Klubbarna med större ekonomiska muskler erbjuder även juniorspelare ekonomisk ersättning, vilket inte vi har ekonomiska medel för att göra.

Vi har därmed svårare att locka till oss de främsta ungdomsspelarna. Vi måste istället attrahera med andra värden än de rent ekonomiska, så som att orten Åtvidaberg ger är en fantastisk möjlighet att utvecklas på, med närheten, tryggheten och gott omhändertagande som fotbollselev.

För att vi ska bli ännu bättre på att utveckla egna spelare krävs också fler som vill engagera sig som ledare och gå på de fortbildningar som finns tillgängliga, men det är inte lätt då det inte finns ekonomi för att ge någon ersättning.

Vi måste helt enkelt vara bättre än våra konkurrenter i allt vi gör för att använda våra likvida medel så effektivt som möjligt. Att ge tipselitspelarna som kommer upp i A-truppen ett extra stöd genom Kristian Bergströms roll är en del i den utvecklingen.

Till sist är det ändå upp till spelaren om denne är beredd att ge det som krävs. Vi har sett många spelare i Tipselitlagen de senaste åren som haft mycket intressanta spetsegenskaper i teknik och kvickhet, men det räcker inte om man inte är beredd att satsa precis allt på fotbollen. Det gäller att bita ihop och ta till sig vad tränarna förmedlar. Fotboll är ett lagspel där alla anfaller och alla försvarar. Vi får verkligen hoppas att fler tar chansen för det kan mycket väl vara enda gången de har möjligheten att slå sig in i ett allsvenskt fotbollslag.

Prövningarnas år 2015

Utan åtgärder från Åtvidabergs kommun och de närmaste aktörerna i Åtvidaberg hade vår existens varit hotad. Vi får därmed bocka och buga allt vad vi kan för att vi har räddats. Samtidigt har naturligtvis Åtvidabergs Fotbollförening ett oerhört stort värde för kommunen, näringslivet på orten och i regionen. Självklart är det ändå inte på detta sätt som vår verksamhet ska fungera, där det krävs en räddningsaktion av stora mått. Det gäller istället att hitta en balans där ekonomin stärks av alla aktörer i regionen, med kommunen och de närmaste parterna på orten står för tryggheten samt att vi måste bygga upp ett eget kapital för att vi ska få stabilitet.

Är det bara tillräckligt många ÅFF-are som ställer upp för vår älskade förening så är det heller inga problem att uppnå. 1992 och 1993 var vi så långt nere som i division III. Vi har gått hela vägen från lokalfotboll till Allsvenskans övre halva och dessutom legat där tre år i rad. Allsvenskan har blivit en självklarhet, men det är den sannerligen inte och vi har prövningarnas år framför oss.

Vad är en allsvensk plats egentligen värd för dig?

Åtvidabergs Fotbollförening är medlemmarnas klubb. Det är medlemmarna som äger klubben och bestämmer över dess verksamhet. Det är då självklart att vara medlem som ÅFF-are – annars har man ju gjort ett aktivt val att inte vara ÅFF-are.

Är sedan ÅFF värt 10 % av årslönen eller 1 % eller åtminstone en promille?

Om fler ÅFF-are värdesatte föreningen högre än i dag så skulle vi naturligtvis skaffa resurser att bli ett stabilt allsvenskt lag och även kunna slåss om medaljerna. Det handlar bara om prioriteringar. Är man villig att avstå från något för att bistå vårt älskade ÅFF med likvida medel?

Genom ett medlemsbrev skänkte en del av vår förenings medlemmar 170 000 kronor till vår kära klubb vilket visar på ett stort hjärta för klubben av dessa personer. Det finns också många som jobbar otaliga timmar ideellt för föreningen, vars timmar omsatt i pengar uppgår till miljonbelopp sammanlagt. Det är också det en förening handlar om – att arbeta tillsammans med sin egen vilja att göra sitt bästa för sin förening.

I en tid då det pratas om 51%-regel i svensk fotboll så är min ståndpunkt självklar – att en förening ska ägas till 100 % av sina medlemmar. För många är en förening en familjemedlem och man säljer inte ett av sina barn, som fallet är om man låter ett företag köpa sig in i en förening.

Vi hör hemma i Allsvenskan!

Att det inte är lätt att spela på allsvensk nivå med våra ekonomiska medel är ingen nyhet. Vi har hela tiden vetat om att vi måste utnyttja våra ekonomiska medel på ett mycket mer effektivt sätt för att kunna hävda oss och det måste vi fortsätta med. Det fasansfulla alternativet med spel i Superettan eller division I är verkligen inget alternativ för en bättre ekonomisk situation utan tvärtom. Vi har bevisat att det går att spela allsvensk fotboll och någon annan tankegång kan vi absolut inte ha, även om vi måste anpassa vår ekonomi efter våra förutsättningar och inte påverkas av hur andra gör.

Vi har ända sedan vår födelse 1907 slagit ur underläge och ska fortsätta fajtas. Vi har haft ett mycket struligt år bakom oss men bitarna har åter börjat falla på plats allt eftersom. På sponsorsidan har föreningen fått en rivstart med nya huvudsponsorn Conrad. Vi ska se till att klara 2015 ekonomiskt om alla bara kan bidra efter sin förmåga. Det är också viktig att alla hjälper till att fylla Kopparvallen.

Vi kommer ha en tunnare trupp under denna säsong, men vi ska ha klart för oss att den truppen vi hade under 2014 var en trupp för toppen med 22 spelare av allsvensk klass vilket inte många kunde ståta med under säsongen. Även om vi kommer ha en på pappret sämre trupp än fjolåret så ska vi vara bättre än bottenlagen.

Vårt fjärde raka år i Allsvenskan väntar och alla som finns i föreningen vet vad allsvensk fotboll handlar om och vilken omsättning som än skiljer klubbarna åt så är det till sist ändå på planen allt avgörs under detta prövningens år!