Oj, oj, oj så skönt!

Som vi har väntat sedan 2–0-segern hemma mot AIK på en ny trepoängare. Med kvalplatsen allt närmare har det sedan i söndags varit oerhört tungt och pressande för oss ÅFF-supportrar men efter den starka vändningen är lättnaden väldigt stor.

Den nya stockholmsarenan, vad den nu ska heta? Blir inte klar i tid därför har Hammarby och Djurgården fått kompensation och den summa som figurerat är makalösa 10 miljoner kronor per klubb! Båda lagen har därmed införskaffat nya spelare och för DIFs del har det resulterat i Erton Fejzullahu från Mjällby och Mattias Östberg från Häcken. Den sistnämnde har inte kommin in i det riktigt än efter en skada men Erton Fejzullahu började med att ösa in mål och Djurgården höjdes till skyarna, men känslan jag haft ett bra tag var att DIF skulle tappa formen lagom till vårt möte, så blev det också med tre raka 0–3-matcher. Senast mot Häcken såg det verkligen tamt ut.

Känslan var lite att laget tappade stinget efter att en förväntad topplacering gick om intet och faran för nedflyttning var avlägsen.

Slagläget var alltså riktigt bra om de våra kunde komma upp från kalmargropen. Med önskade förändringar i startelvan blev laget tryggare och stabilare samtidigt som vi var vassare offensivt. Men det berodde naturligtvis mest på att spelarna tog sitt ansvar och tog tag i matchen, som var vår från början till slut med några undantag.

Tidigare har det känts som vi inte gick ”all in” när lägena dök upp i straffområdet, men i första halvlek var våra spelare där och ofta Oscar Möller, men hela tiden studsade bollarna ifrån, som det ofta gör mot ett lag i motgång.

Det fanns dock vissa situationer som påminde om tidigare matcher vilket vi tyvärr fick se i högre grad i början på andra halvlek. När Oscar Möller älgade iväg i och kom in vid kortlinjen hade inte innermittfältarna följt med upp. Möllers passning snett bakåt hade gett ett öppet målläge inne i straffområdet men nu fanns ingen där och omställningen var ett faktum som resulterade i en hörna och på den nickade en omarkerad Emil Bergström in 0–1. Snacka om kalldusch och vredesmod!

Vi var återigen i en tung uppförsbacke i en allt besvärligare tabellsituation. Men den här gången skulle vi bara vinna!

Andreas Thomsson har tidigare sagt att någon trebackslinje kommer han aldrig ställa upp med, men nu verkar han vara mer öppet för den konstelationen.

I den här matchen föll det sig mer naturligt då Allan Olesen tvingades byta i den 67:e minuten. Tom Pettersson kom in som vänsterback. Jesper Arvidsson flyttades upp som vänstermittfältare och Kristian Bergström in centralt. Daniel Hallingström fick ta mer ansvar på högerkanten och Alberis da Silva centralt.

Förändringen gav förväntad effekt och tre minuter senare var det kvitterat. Efter ett snabbt anfall.  Kristian Bergström slog en boll ut på högerkanten där Martin Christensen direktskarvade till Bruno Marinho som löpt bra framför. Brassen skickade in bollen och Viktor Prodell fick foten på bollen, som gick till Kristian Bergström som klippte till på volley. Skottet gick rakt mot målvakten men bollen var hård och gick i mål.

Trots kvitteringen gick vi inte tillbaka till fyrbackslinje för den här matchen skulle bara vinnas!

I den 77:e minuten bjöds på fotbollspropaganda enligt fjolårets och vårens modell, med ett nytt fantastiskt anfall och mål från vänsterkanten. Tom Pettersson slog en lång rak markboll från vänsterkanten, som Kristian Bergström med två touch spelade vidare till Jesper Arvidsson som avancerade med två touch och spelade in till Viktor Prodell som klackade vidare till Kristian Bersgtröm, som löpt med bra. Pligg slog inlägget direkt och Oscar Möller nickade in 2–1 i det främre hörnet.  Fantastiskt snyggt och underbart skönt!

Avslutningen var fruktansvärt nervös men sanningen att säga hade aldrig bortalaget någon vass målchans för att kvittara och det var en oerhörd lättnad när slutsignalen till sist ljöd. Tre mycket viktiga och efterlängtade poäng var därmed i hamn.

Strax efter ledningsmålet återgick vi till fyrbackslinje när Erik Moberg gjorde efterlängtad comeback. Men under 11 minuter med 3–5–2 vände vi matchen med två mål. Succé var ordet. I och för sig skiljer det inte så mycket på vänstersidan där Tom Pettersson ofta får gå ut för att täcka upp för en offensiv Jesper Arvidsson, men på högerkanten kändes det mer vanskligt med inte så defensivt starka Martin Christensen framför Daniel Hallingström, men DIF var för svagt för att hota oss på allvar och offensivt blev vi både rakare och giftigare.

Det var riktigt skönt för Henrik Gustavsson som målvakt att bli vinnare i sin tredje match efter återkomsten. Insatsen vid hörnmålet var inte bra, men markering på Emil Bergström saknades också helt. I övrigt var det en bra insats av Fimpen och han gjorde bland annat en fin räddning i första halvlek. I det lite mer försiktiga spel som syntes emellanåt där rörligheten inte var den bästa är också Henriks spel med fötterna väldigt viktigt för att vi ska kunna spela oss ur svåra situationer.

Allan Olesen är förnärvarande lite tryggare än Anton Tinnerholm. Dansken är inte lika snabb och inte lika frejdig i offensiven, men han löser situationerna med sin rutin att hålla rätt avstånd och vinkel till sin motståndare och att sätta in en liten knuff i rätt tillfälle. På det hela en bra insats av Allan som inte spelat från start sedan Norrköping borta, precis innan EM-uppehållet. Vi får hoppas att Allan är i speldugligt skick redan på söndag.

Daniel Hallingström ska ha stor heder för att han tog ett mycket stort ansvar och tog tag i lederrollan på ett mycket fint sätt. Dessutom svarade Danne för en mycket bra spelmässig match där han tryckte upp bra i ryggen på sina motståndare och löste situationer både i luften och på marken med stor pondus och beslutsamhet samtidigt som han behöll lugnet. Detta avspeglades också på övriga lagkamrater.

Alberis da Silva spelade en hel match för första gången sedan AIK borta och gjorde det bra genom att stöta fram och ligga tätt på sin motståndare utan att för den skull tjuvrusa. Det är jätteviktigt att fortsätta följa sin spelare även om denne försvinner ur ens utgångszon och Alberis vann många bollar, ofta bara genom att avvakta tills motståndaren gjorde ett misstag.

Jesper Arvidsson höll också en tryggare defensiv position än på sistone samtidigt som han tog chansen att avancera på kanten. Jeppe drog också in några fina svepande inlägg. När Jesper flyttades upp ett snäpp på kanten så gick det betydligt bättre än mot Häcken, men den halvleken (den första) spelade vi å andra sidan extremt defensivt. Nu blev det ju mer som vanligt fast ännu mer framåt och Jeppe var med i det fina förarbetet till 2–1-målet.

Tom Pettersson kom in som vänsterback när Jesper flyttade upp et snäpp och Tom gjorde det riktigt bra både defensivt, utan att tjuvrusa, och offensivt. En extra egenskap i det offensiva spelet är Toms precisa långa markbollar. Detta är viktigt för att vi ska komma upp snabbare i banan och vinna mark, just denna passning till Kristian Bergström var starten till det fantastiska 2–1-målet.

För första gången sedan matchen borta mot GIF Sundsvall som tog oss till Allsvenskan i fjol, spelade åter Erik Moberg en seriematch. Moberg har spelat ett antal U21-matcher i höst och det var verkligen roligt att han fick göra comeback. Högerback är inte Eriks bästa position och visst syntes det att han inte är i matchtempo än och det kan han ju inte vara efter så lång frånvaro. Men det är viktigt att han är igång igen inför höstens matcher.

Martin Christensen fortsatte att överarbeta en del som i Klamar och tar inte alltid ansvaret i defensiven, men på det hela gjorde han en mycket bättre insats och blir förstås bättre när han spelat in sig mer i laget. Direktskarven till Bruno Marinho som föranledde 1–1-målet är precis den typ av snabba bolleveranser som vi vill se mer av.

Mohammed Abubakari hade en kanonchans att göra mål i första halvlek men missade skottet. På ett bättresätt än mot Kalmar jobbade både Mohammed och Bruno Marinho med hem i defensiv position och gjorde det mycket trångt för Djurgården att hitta in med bollar framför vår backlinje. Däremot fyllde de inte alltid på framåt som när Oscar Möller störtade fram i början av halvleken. Det är i sådana lägen som man måsta våga gå ”all in”. Lite mer löpningar ut i fria ytor skulle vara önskvärt och när Bruno Marinho väl gjorde det så fick han direktskarven och martin Christensen och skickade in inlägget som föranledde 1–1.

Kristian Bergström hade ingen bra dag i Kalmar och det är underbart att se att våra äldre spelare som Danne och Pligg tog sitt ansvar och drev på för att vi skulle vinna denna match. Pligg jobbade hårt matchen igenom. Han är inte lika snabb som han varit men kokhet och kvalitet i bollhanteringen räcker långt. Kristian fick på en bra träff fram till 1–1-målet. Visst gick bollen rakt mot målvakten men när plan och boll är blöt så kan det gå ändå och det visar att det lönar sig att skjuta.  Därmed har Pligg gjort flest serie- och kvalmål i ÅFF tillsammans med Veine Wallinder, 112 stycken. Jag hade tidigare en notering om 111 fullträffare för Veine Wallinder, men efter samtal med honom för någon vecka sedan berättade skyttekungen från 1960- och 1970-talet att han gjort 112 mål. Veines mamma har nämligen samlat på en massa tidningsurklipp genom åren som han gått igenom och mindes tillbaka. Visst borde jag ha sagt till speakerjonas om det, men jag tänkte samtidigt att då blir det väl inga fler mål från Pliggs sida om jag skulle göra det och med facit i hand var det väl rätt val…

Hur som helst fick Kristian kort senare ett nytt läge att bli ensam herre på täppan men sköt utanför den bortre stolpen, men fler mål kommer och assisten till Möller segermål var riktigt fin. Överhuvudtaget var inläggen och de fasta situationerna av mycket hög klass denna kväll och nu leder Bergström den allsvenska assistligen ensam med åtta målgivande passningar.

Viktor Prodell spelade åter på topp från start och visade åter på styrka i duellerna. Stundtals blev han lite för stillastående men trivdes samtidigt som fisken i vattnet när de våra började spela boll på riktigt i andra halvlek och klacken till Pliggs inlägg som resulterade i segermålet var ricktigt läcker. Dessutom fick ju Proddan assist för att han offrade sig för att nå Brunos inlägg vid 1–0-målet, så även om Viktor gick mållös var han i högsta grad inblandad i de båda målen som vi gjorde.

Oscar Möller behöver några matcher för att komma igång och nu är han riktigt på gång. Lite mer löpningar från central position diagonalt framåt mot bollförande sida är önskvärt för att öppna för ett rakare spel men helst naturligtvis i djupet mot mål, men då bör bollarna slås från mittfältet för att kvalité ska uppnås. Målet var förstås oerhört viktigt både för Möller och vår förening. Nicken fram till 2–1 var noggrann och behärskad. Detta var årets andra allsvenska mål från Möller. Det första gjorde han på Swedbank Stadion mot Malmö. I en tid där många spelare har svårt att ta negativ kritik är det stort och hedervärt av Möller att ta på sig skulden för markeringsmissen vid hörnmålet.

Mattias Mete bytte av Möller de sista tio minuterna och gjorde ett bra inhopp. Med sin löpvilja gav han aldrig Djurgården chansen att bygga upp anfallen i lugn och ro. Dessutom höll han i bollen på ett bra sätt och kunde mycket väl gjort mål. Precis innan slutsignalen kunde han valt att slå inlägg till en fristående Viktor Prodell men värderade att gå ut mot hörnflaggan, vilket var ett klokt val eftersom det eliminerade DIFs chanser att kvittera.

Efter den här oerhört tunga perioden är den här segern oerhört skön och viktig. Det är aldrig lätt att ta sig upp ur svackor och när det blir för många motgångar späs de på. Men moralen att komma ur 0–1-läget vända och vinna på ett säkert sätt är ett riktigt styrkebesked och bådar gott inför framtiden. Självklart kan vi inte slå oss till ro, för mycket återstår än men nu är vi på rätt väg med den fina attityd som spelarna visade. Dessutom hade vi mycket kortare omladdningstid än Djurgården vilket tyder på bra kondition och styrka i truppen.

Trots att Gefle har tagit 12 poäng på de 5 senaste matcherna har vi ändå 3 poäng ner till dem. Men nu har ju även gästrikarna gått om Sundsvall som är fem poäng efter oss och Syrianska som är sex poäng efter oss. SFC möter dock hopplösa jumbon GAIS i denna omgång. Ovanför Gefle är det riktigt tätt och vi ligger exempelvis bara en poäng efter Djurgården och Kalmar. Till nästa motståndare Helsingborg är det bara fyra poäng och för HIF väntar en extremt tuff uppgift på torsdagskvällen borta mot Häcken, lägg därtill en tuff derbymatch i regnet mot Malmö i måndags och nästa veckas Europaleaguespel hemma mot Twente och vi förstår att skånelaget kanske inte prioriterar vår match främst. Vi har med andra ord ett jätteläge på Olympia på söndag och kan utnyttja det precis som Norrköping tidigare gjort i år.

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Djurgårdens IF 2–1 (0–0)

0–1 (48) Emil Bergström

1–1 (69) Kristian Bergström (Viktor Prodell)

2–1 (77) Oscar Möller (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (4:e).

Domare: Magnus Ahlsén, Linköping.

Publik: 4 267

Övrig statistik

Avslut totalt 16 – 12

Avslut på mål 7 – 5

Hörnor 2 – 4

Frisparkar 20 – 10

Bollinnehav 53 – 47

Offside 0 – 1

Varningar 1 – 1

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen (ut 67), Daniel Hallingström (HB 67, MB 78), Alberis da Silva, Jesper Arvidsson (VM 67) –

Martin Christensen (ut 78), Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (HM 78), Kristian Bergström –

Viktor Prodell, Oscar Möller (ut 85).

Inbytta ersättare: Tom Pettersson (in 67 VB), Erik Moberg (in 78 HB), Mattias Mete (in 85).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Emmanuel Dogbe, Imad Zatara, Amir Suljic.

Nu måste vi ta läget på allvar

Att förlora mot ett svagt Kalmar i det läge som uppstått när Gefle har fått upp farten är verkligen inte okej. Det som är mest oroande är att våra spelare inte verkar inse allvaret. 

Tillskillnad från Allsvenskan för två år sedan har vi ett mycket större bollinnehav i matcherna nu (59–41 i denna match), men vad hjälper det att kleta runt med bollen för att sedan slå bort passningarna med mycket folk framför bollen? Ja det slutar med en katastrof. Omställningar mot en backlinje som förjäves ställs mot framrusande motståndare.

När vi däremot försökte sätta en snabbare boll på djupet, så blev bollarna för korta och KFFs mittförsvar nickade bord dem. Vi skulle ha kunnat skapa tryck ändå men genomgående följde inte Amir Suljic och Mohammed Abubakari med upp i anfallen och då går det ju inte att vinna några andrabollar.

Efter inhoppet mot Malmö var förhoppningarna stora på Martin Christensen men dansken fick ingen bra start. Överlag blev det för mycket kladdande med boll istället för att utnytja sin snabbhet och gå förbi sin gubbe. Nu stannade han istället upp och väntade in motståndaren. I andra halvlek rörde han sig över lite större ytor då han tog med sig bollen in i plan, men på det hela var det inte tillräckligt bra. Anton Tinnerholm hade inte heller någon stor dag och vår högersida var därmed inte bra.

Vänsterkanten var inte heller bra. Jesper Arvidsson blandade och gav, med fina brytningar, då han kom på efterkälken, men positionspelet och sen reaktion att jobba hem föranledde svårigheterna. Kristian Bergström hade under matchen ett mycket svagare passningsspel än normalt och spelade med för små marginaler innan 0–1-målet, då han tappade bollen. Sedan tappade vi helt bort försvarsspelet och samtliga försvarare for omkring som yra höns innan Abiola Dauda kunde rulla in bollen vid den främre stolpen sedan Henrik Gustavsson blivit utlämnad.

I central riktning började Mohammed Abubakari bra men på det stora hela spelade han med för små marginaler och utnytjade inte de ytor att slå bollarna på i tid. Amir Suljic kom in från start efter fem allsvenska matcher helt utan speltid. Amir slog inte bort lika många bollar som övriga men det är ju inte så svårt då han slår bollarna bakåt eller i sidled, man måste våga framåt också annars blir det inga mål. Bruno Marinho kom in sista 20 istället för Amir men kom aldrig in i matchen.

På topp försökte Oscar Möller, men fick inga bra bollar att jobba på och när han väl fick möjligheten konstrade han till det och tappade bort läget. Möller gick ofta ner och hämtade boll och det är ju inte hans styrka. Oscar tappade också viljan ju längre matchen led.

Imad Zatara på topp verkade spännande innan matchen, men det blev inte lyckat. Möller och Zatara hade inget samspel och sprang antingen på samma bollar eller inte alls. Zatara kom bort nästan helt då han inte fick ta fart från en kant.

Viktor Prodell gjorde ett okej inhopp med sin teknik och hade ett bra läge att kvittera men skottet gick precis utanfö. Proddan fick en möjlighet till men valde att passa i stället för att gå på eget avslut, vilket blev helt misslyckat.

Mattias Mete kom in då vi skulle forcera med tre forwards men det tog bara tre minuter innan KFF avgjorde och då dog matchen.  De våra var helt uppgivna och det kunde blivit fler mål i baken.

Överhuvudtaget var vårt anfallsspel mycket tamt. En del inlägg kom in men var var forwards? Ja, inte var de och högg framför mål i varje fall. Ofta stod de och väntade vid straffområdeslinjen. Fem offside är också oerhört slarvigt.

Henrik Gustavsson hade en otacksam uppgift vid båda målen då motståndarna kom helt fria.

Danne kunde spela trots ljumskproblem tidigare i veckan. Det var otacksamt att spela mittback då vi slarvade bort bollen och hemmaspelarna kom framstormandes. Danne försökte stöta några gånger, men på det stora hela så fanns det aldrig någon trygghet i backlinjen. Tom Pettersson fick ofta gripa in för att avvärja på vänsterkanten när Jesper låg högt i banan, men framstöten innan 0–1 målet var inte genomtänkt och, det är dessa beslut när ingen möjlighet finns att nå bollen som splittrar upp vår backlinje som då blir ett lovligt byte.

Att Sebastian Andersson gärna möter boll vet vi sedan förra åter i Ängelholm, ändå fick han fortsätta göra det matchen igenom utan att någon störde. Märkligt omarkerade fick också Sebastian vara vid inlägg. Abiola Dauda fick också för fria tyglar och gjorde alltså båda målen. I den 80:e minuten nickade Tom Pettersson en inspark från Kalmars målvakt Etrit Berisha rakt på Jonathan McDonalds som frispelade Dauda (i klart misstänkt offsideläge) som rundade Fimpen och ödelade kvällen fullständigt!

Det ska också sägas att domaren Martin Strömbergsson från Gävle inte heller gjorde någon bra insats med många sena och märkliga domslut.

Hittills har vi spelat ganska bra, och mot bra motstånd men detta var ett riktigt lågvattenmärke mot ett svagt motstånd. Oroväckande verkar spelarna tagit för givet att kontraktet varit klart sedan länge och slagit av på takten, vilket är oerhört märkligt då en framskjuten placering i Allsvenskan måste ha varit en enorm morot. Detta var första gången i år som det såg riktigt ängsligt och uppgivet ut i slutet av matchen.

Det gäller nu att våra spelare snabbt rannsakar sig själva och tar tag i situationen. Vi ska fortsätta spela fotboll men det måste finnas ett mål för passningen. Livsfarligt smådutt som inte ger något måste det vara slut med. Som tur är möter vi ett Djurgården på onsdag som är helt under isen förnärvarande med ett uselt försvarsspel och två 0–3-matcher i rad.

Mot DIF finns alla möjligheter att hitta in med bollar både framför som bakom deras backlinje, varför mitt förslag är att Viktor Prodell ska in för att dominera ytan framför deras backlinje och Oscar Möller ska storma in bakom. Det krävs dock att passningarna sitter och finns det tveksamhet ska bollarna slås bakom backlinjen så vi inte åker på dessa omställningar igen.

Martin Christensen kommer att bli bra, men måste jobba mer i djupled annars finns det bättre alternativ. Vill vi framåt så ska Bruno Marinho åter spela och förhoppningsvis har han lärt sig läxan att vara rädd om bollen efter att ha blivit bänkad. Kanske behöver också Tom Pettersson vila då han svajat på sistone och att Alberis da Silva istället får chansen att komma in och stångas med Ertom Fejzullahu.  

Eftersom Gefle besegrade Mjällby med 1–0 är gästrikarna, på kvalplats, bara tre poäng efter oss i den stenhårda bottenstriden. Det är bara att gilla läget. Vi ska bara klara av detta men alla måste förstå att det krävs ett oerhört jobb och även att värdera väl.

Matchfakta

Kalmar FF – Åtvidabergs FF 2–0 (1–0)

1–0 (26) Abiola Daude

2–0 (80) Abiola Dauda

Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari (2:a).

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 4 893

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 6

Avslut på mål 7 – 2

Hörnor 5 – 2

Frisparkar 7 – 11

Bollinnehav 41 – 59

Offside 1 – 5

Varningar 0 – 1

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (ut 77), Daniel Hallingström (HB 77), Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Amir Suljic (ut 62), Kristian Bergström –

Oscar Möller, Imad Zatara (ut 67).

Inbytta ersättare: Bruno Marinho (in 62 MM), Viktor Prodell (in 67 F), Mattias Mete (in 77 F)

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Allan Olesen, Erik Moberg, Emmanuel Dogbe.

Fruktansvärd smärta

Det kändes som vi skulle ha ett mycket bra läge att besegra Malmö FF. Trots att skåningarna jagade guld är de långtifrån av samma klass som för två år sedan. Då hade vi inte kommit lika långt i utvecklingen som nu, men gjorde en stormatch mot MFF på Kopparvallen och var så när att plocka alla tre poängen men åkte på ett snöpligt baklängesmål i slutminuterna.

På Swedbank Stadion gjorde vi ingen stor match i våras men var ändå oerhört nära poäng efter Oscar Möllers sena kvitteringsmål. Dessvärre nickade Mathias Ranégie in ett segermål för de himmelsblå med bara sekunder kvar av matchen.

 Ranégie som också gjorde det första målet har nyligen lämnat MFF och med honom har di blåe tappat en dimension i sitt spel. Dessutom gjorde Malmö en svag prestation senast mot Mjällby där de verkligen inte agerade som ett lag i slutet på matchen och försvarsspelet darrade betänkligt.

Bara vi skulle få igång vårt vanliga rull och sätta chanserna så skulle vi vinna denna match. Men så blev det inte. De våra fick aldrig det rätta flytet och felpassningarna, från båda lagen, var alldeles för många. Konstgräsmatttan har genomgått en rengöring och fler gummikulor har lagts på, vilket förklarar den sämre bollbehandlingen, då underlaget är förändrat. Dessvärre skedde den senaste åtgärden så sent som i torsdags, vilket innebar att vi inte fick samma fördel som i tidigare matcher, även om det på sikt kommer att gynna oss.

Att Malmö dessutom fick tillåtelse att träna på Kopparvallen dagen innan är också märkligt och ger dåliga signaler både till egna spelare och supportrar, att man inte gör precis allt för att vinna. Malmö såg dock ut att ha vissa problem med underlaget och nådde aldrig någon högre nivå i den här matchen. Därför känns det extra enerverande att vi inte ens klarade en poäng i den här matchen.

Vi började matchen ganska förtroendeingivande även om för många misstag begicks som Malmö kunde nyttja för att ställa om. Lägena som MFF skapade klarades dock av på ett bra sätt och de två fetaste chanserna i den första halvleken hade vi. I den 25:e minuten höll Imad Zatara i bollen bra till höger och slog ett inlägg mot mål där inte mindre än tre av våra spelare stormade fram mot bollen. Viktor Prodell var mycket nära att stöta bollen i mål, men den smet retsamt förbi.

I den 34:e minuten frispelade Mohammed Abubakari fram till Mattias Mete i vänsterinnerposition, men Johan Dahlin fick precis fingrarna på bollen och stryrde bollen strax utanför.

Fyra minuter senare gjorde kom Henrik Gustavsson ut bra och gjorde en fin räddning när Daniel Larsson stormade fram i högerinnerläge.

I den andra halvleken var MFF mer bollförande till en början och Henrik Gustavsson gjorde en riktigt bra räddning i den 62:a minuten då Tokelo Rantie kom fri i straffområdet efter slarv från Bruno Marinho som tappade bollen. Efter den den efterföljande hörnan kunde vi ställa om. Jesper Arvidsson slog en lång boll från vänster som Viktor Prodell förlängde till nyss inbytte Oscar Möller som stormade fram. Viktor löpte vidare bra och tog position framför målet men Oscar gick på avslut men sköt dessvärre i gaveln.

 I den 74:e minuten tvingades Henrik Gustavsson kapitulera då domaren Michael Lerjéus hittade en straffspark då Tokelo Rantie föll i straffområdet. Straffen var lika pinsamt dömd som den borta mot GAIS och dessa felaktiga domslut har alltså kostat oss tre poäng, minst ska tillägas för vi kanske till och med hade vunnit matchen om vi inte släppt in det där målet.

Situationen skulle dock aldrig ha uppstått för Tom Pettersson hade bara att täcka av utrymmet mot kortlinjen mot en felvänd motståndare, men begick generalmisstaget att positionera sig helt galet och passivt. Inte heller backde Jesper Arvidsson upp för att säkra med understöd och därför fick Tokelo Rantie upp farten. För att undvika att stoppas av Jesper Arvidsson (som tillslut kom till undsättning) försökte han på sig en 90-graders vändning men farten var för hög och han vred till foten, tappade balansen och föll handlöst på axeln som gick ur led. Oturligt nog föll sydafrikanen över Jesper och katastrofen var ett faktum. Domarinsatsen från Michael Lerjéus var svag genom hela matchen där han inte gav gult kort till en malmöspelare direkt och det så kallade ”storlaget” fick med sig väldigt många domslut med sig, ofta efter sena beslut, vilket i högsta grad signalerar osäkerhet. Men tydligen var han bergsäker på att det var straff…

Henrik Gustavsson gick åt rätt håll (höger) men kunde dessvärre inte nå Ricardinhos hårda och välplacerade straffspark.

Vi hade ett ganska bra tryck i slutet av matchen och skapade tre bra lägen för en kvittering. I den 80:e minuten fick Kristian Bergström ett jätteläge att klippa till med högern men valde istället att spela ut bollen till Martin Christensen till höger, fick tillbaka bollen och ett bra volleyläge. Men skottet gick högt över.

Minuten senare slog Anton Tinnerholm ett bra inlägg från höger som Viktor Prodell sånär skarvade in vid den bortre stolpen men bollen smet utanför.

I den 86:e minuten slog Kristian Bergström en frispark från höger och bollen gick sedermera till Jesper Arvidsson som frästade med en bicykleta men bollen gick dessvärre precis utanför den högra stolpen.

Trots att vi inte gjorde någon större match var vi värda minst en pinne. Stundtals hotade vi i djupledsspelet men många bollar slogs bort utan den rätta precisionen. Spelvändningarna som varit vårt signum satt inte heller som vanligt, därtill var farten för låg och bollbehandlingen för svag.  Det är viktigt att våra ytterbackar får till det med teknik och passningskvalitet i det sistnämnda fallet men både Anton Tinnerholm och Jesper Arvidsson slog för många snedsparkar.

Daniel Hallingström gjorde en bra första halvlek och vågade stöta upp i ryggen i duellerna utan att bli för passiv. Danne uppträdde allmänt tryggt och det var trist att han tvingades utgå i paus efter ljumskproblem. Alberis da Silva kom in istället och är naturligtvis en högst kompetent ersättare men det inte lätt att hoppa in i en backlinje och brassen behöver kontiniutet för att prestera max. Minus för att Alberis drog på sig ett onödigt kort och därmed är avstängd mot Kalmar. Två av våra mittbackar kan därmed vara borta om inte Danne tillfrisknar.

Tom Pettersson hade stora problem i andra halvlek mot Häcken men kom upp på banan genom två stabila U21-landskamper. På det hela gjorde han det bra mot Malmö, men det räcker ju inte när koncentrationen inte hölls uppe under matchens alla 94 minuter. Redan innan slarvet innan straffen, i en tidigare situation, så stannade Tom upp och flaxade för att bollen skulle vara ute utan att den ens var på linjen. Vi släppte in ett sådant mål hemma mot Häcken och sådana misstag får vi bara inte bjuda på.

Imad Zatara var jag lite tveksam till efter matchen i Skövde, då han inte gick in i duellerna tillräckligt och inte tog hemjobbet. Men första halvleken mot Häcken och den första halvleken även mot Malmö var riktigt förtroendeingivande både i defensiv och offensiv riktning. Men ändå övergläsdes han av danska nyförvärvet Martin Christensen, som på 20 minuter visade teknik av Prodell-klass men med bättre fart och bra inlägg. Detta känns som ett riktigt bra tillskott inför slutspurten.

Mohammed Abubakari är också ett riktigt bra tillskott med fint arbete och tuffhet i defensivan och kvalité med högertassen, men denna kväll blev det för många bortslagna bollar. I den senare jangern spelade Bruno Marinho denna kväll med alldeles för små marginaler flera gånger vilket öppnade för livsfarliga lägen för Malmö. Värderingen måste bli bättre.

Kristian Bergström gjorde på det hela en bra match, med bättre kvalitet på de fasta situationerna än på sistone och drev på slutforceringen bra när han flyttades in centralt. Men visst skulle Pligg ha placerat in högerläget han fick istället för att passa vidare.

Mattias Mete fick äntligen chans från start för första gången i Allsvenskan, vilket han var väl värd efter an allt stigande formkurva. 25-åringen har fått det att stämma allt mer med löpningar och teknik samt jobbar hårdare. Men det behövs mer matchtid för att han ska slå igenom fullt ut. Mete fick ett jätteläge men mottagningen blev lite för svag och istället för öppet läge att skruva in bollen i bortre hörnet med högerfoten fick han ta ett svårare avslut, som ändå var sånär att resultera. Mattias mattades dock och byttes ut.

Oscar Möller kom in och stärkt av två mål på de två senaste matcherna mot MFF, var han sugen på det tredje och höll på att trycka in bollen direkt efter en patenterad djupledslöpning, men visst borde han försökt få in bollen till en fristående Viktor Prodell. Proddan löpte med väldigt fint i det anfallet, men måste löpa oftare och vara på tå hela tiden, då kommer också målen.

Många vill göra det väldigt enkelt för sig i alla lägen och menar att vårt anfallsspel är obefintligt utan Magnus Eriksson. Naturligtvis är Mange en mycket bra spelare på många sätt, inte mist som puchande med sin inställning. Men att anfallsspelet har klickat på sistone beror inte bara på at Magnus har lämnat oss.

Mattias Mete och Oscar Möller måste få chansen att spela in sig efter knappt med speltid. Dessutom har ju Viktor Prodell spelat fem matcher tillsammans med Mange sedan serien vände utan att göra mål, vilket förtydligar att Proddan inte är i bästa form. Men snart lossnar det igen. Proddan hade en svacka under våren också innan han sprutade in sju mål på fem matcher. Mange hade också en svacka under våren med sex matcher utan mål och förra året var han mållös i tio matcher innan produktionen satte igång igen.

Jag hade på känn att Henrik Gustavsson åter skulle få ställa sig mellan stolparna. Inte för att Gustav Jansson gjorde det dåligt utan tvärtom har Gurra gjort det mycket bra, men det är tufft att komma in som ny och spela på högsta nivå och Fimpen har kommit tillbaka starkt efter skadan. Att Henrik kom in just i denna match tror jag dock berodde på motståndet. Med två snabba forwards i Daniel Larsson och Tokelo Rantie är det viktigt med en snabb målvakt som kan avvärja frilägen och där är Fimpen en av landets allra främsta. Utan Ranégie var också Malmös hot i luftrummet, där Gustav är starkare, inte oroväckande. Fimpen tog hand om förtroendeuppdraget på bästa sätt med flera fina ageranden och utrusningar. Det var bara för tråkigt att han inte fick hålla nollan utan åkte på en feldömd straff.

Åtta matcher återstår och vi ska plocka många poäng på dessa matcher. Bara vi samtliga tror på det så kommer vi klara det. Men det kommer att krävas hårt jobb av samtliga.  

Tack vare att Häcken bortabesegrade Gefle med 2–0 har vi fortfarande sex poäng ned till gästrikarna på kvalplats. Den allsvenska kampen fortsätter på söndag borta mot Kalmar FF. Tveka inte utan häng på bussresan till nya Guldfågeln Arena. Läs mer om resan här

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Malmö FF 0–1 (0–0)

0–1 (74, straff) Ricardinho

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (3:e, avstängd mot Kalmar), Tom Pettersson (2:a).

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 4 637

Övrig statistik

Avslut totalt 13 – 8

Avslut på mål 6 – 5

Hörnor 6 – 4

Frisparkar 11 – 10

Bollinnehav 51 – 49

Offside 4 – 3

Varningar 2 – 2

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 46), Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Imad Zatara (VM 73), Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (ut 73), Kristian Bergström (MM 73) –

Viktor Prodell, Mattias Mete (ut 62).

Inbytta ersättare: Alberis da Silva (ut 46), Oscar Möller (in 62 F), Martin Christensen (in 73, HM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Allan Olesen, Erik Moberg, Amir Suljic.

Pinsam insats på Rambergsvallen

Vi har lyckats hålla oss ifrån förnedrande förluster några år nu men på mardrömsarenan Rambergsvallen var det dags igen. Hemska 2–5 svider förstås oerhört, speciellt efter alla billiga mål som vi släppte in.

Rambergsvallen är helvetets plats på jorden för oss ÅFF-are och nu fick vi uppleva en ny plattmatch  på Hisingen. Inte sedan den svidande förlusten i seriefinalen i Superettan på Strandvallen borta mot Mjällby 2009 har vi skäppt in fem mål. Då föll vi med hela 1–6. Nu skrevs alltså förlustsiffrorna till 2–5.

Till skillnad från tidigare matcher var spelsystemet denna gång förändrat till 4–5–1 i första halvlek. Alberis da Silva utgorde mittlås tillsammans med Daniel Hallingström. Tom Pettersson flyttades ut till vänster och Jesper Arvidsson tog ett steg upp som vänstermittfältare. Mohammed Abubakari, Bruno Marinho och Kristian Bergström spelade centralt. Ensam på topp startade Oscar Möller medan Viktor Prodell började på bänken.

Jag kan inte påstå att jag blev speciellt förnöjsam över denna uppställning. När vi har spelat 4–5–1 tidigare, så har det tenderat att vi blivit passiva i press på motståndarnas planhalva samt att offensiven blivit väl uddlös. Bäst tycker jag 4–5–1 fungerar med en toppforward som har bra targetegenskaper, som kan ta emot en boll, hålla i för att låta mittfältarna storma fram och bli spelbara.

Nu spelade Oscar Möller på topp och han ska ju helst ha bollarna framför sig att löpa i djupled på. Häcken hade ett massivt bollövertag i den första halvleken och med en hög backlinje fanns det enorma ytor att slå löpbollar på Möller, men de kom aldrig.

Defensivt fungerade taktiken mycket bra i 36 minuter. Backlinjen hölls ihop och de tre centrala innermittfältarna Mohammed Abubakari, Bruno Marinho och Kristian Bergström stängde alla försök till genomrullning i mitten. Häckenspelarna blev paralyserade och tappade många bollar. Vi hade därmed flera kanonlägen att ställa om, men det hände ingenting.

Vi hade ett jätteläge när motståndaren var i obalans. Mot ett så pass bra lag som Häcken måste man utnyttja alla möjligheter och det var rent svagt att inte komma till ett enda omställningsläge under hela den första halvleken. Självklart kunde vi inte gå bort oss med massor av spelare, men när läget ges måsta man tro på det och gå för fullt med de mest offensiva spelarna.

Vi borde ändå ha gått till paus med ett mållöst resultat i varje fall, men efter obegripligt slarv i den 37:e minuten släpper vi in ett riktigt skitmål. Häcken fick en frispark på vår planhalva. Häckenspelarna tog god tid på sig att slå frisparken ändå gick Kristian Bergström en lång stund med ryggen mot bollen och när han tittade upp var det för sent. En helt omarkerad David Frölund kunde ta med sig bollen på högerkanten och slog ett inspel nere vid kortlinjen som en helt omarkerad René Makondele skickade in vid den bortre stolpen. Gustav Jansson var mycket nära att rädda men bollen gick retsamt in i mål.

Precis som mot Norrköping fick målskytten en riktig turträff, men upprinnelsen var så mycket lättare att avvärja för vår mest rutinerade spelare. Märkligt också att ingen annan i laget uppmärksammade vad som var på gång. Man känner själv skuld att vi inte skrek i mer ordentligt från läktaren.

Underläge borta mot ett Häcken som är duktiga att hålla i boll och kontraslå med snabba spelare, var verkligen inget drömscenario. Inför andra halvlek tvingades lagledningen satsa mer framåt och spelsystemet återgick till 4–4–2. Viktor Prodell kom in på topp bredvid Oscar Möller. Kristian Bergström flyttade ut på sin vänstermittfältsposition. Jesper Arvidsson tog hand om vänsterbacksplatsen och Tom Pettersson bildade mittlås tillsammans med Daniel Hallingström. Alberis da Silva byttes därmed ut.

Den positiva effekten kom direkt. De våra spelade runt som vanligt betydligt mer trygga i sina offensiva roller och vi tog över matchen helt de tio första minuterna. Centralt blev det mycket bättre rörlighet med Abubakari som hämtade boll lägre i banan och Bruno Marinho som forsade fram och fördelade boll snabbt. I första halvlek hämmades rörligheten av att de var tre centralt.

Redan efter fem minuter var det utjämnat. Kristian Bergström slog en hörna från höger och Mohammed Abubakari nickade in 1–1 vid den bortre stolpen.

Vi fortsatte att ha grepp om händelserna men verkade drabbas av hybris. Bruno Marinho har en tendens att trampa på bollen när det blir för ”lätt” att spela igenom . Så skedde också även denna gång och dessa sidledpet på två meter till en stillastående Mohammed Abubakari ger heller ingenting. Vi tappade därmed fart och spets i anfallsspelet och tappade också bollen på ett livsfarligt sätt som inte hemmalaget var sena att utnyttja.

Försvarsspelet som var så disciplinerat i början på matchen gjorde ett katastofalt arbete vid de fyra mål som släpptes in i andra halvlek.

Tom Pettersson värderade fel mot Norrköping och gick inte för en ordentilig resnsning innan baklängesmålet. Likadant var det nu. René Makondele snappade upp den förlupna bollen och spelade fram Waris Majeed, som helt omarkerad kunde komma fri in i straffområdet. Gustav Jansson räddade det första skottet, men hade ju inget för det eftersom våra försvarare med Jesper Arvidsson som närmaste man redan givit upp istället för att åtminståne försöka följa med för att rensa en eventuell retur. Så får det bara inte se ut! Waris satt därmed ohotad 2–1 i den 58:e minuten.

Sex minuter senare var det hösnsgård i vårt försvarsarbete efter ett inkast på högersidan. Imad Zatara var aldeles för passiv. Bruno Marinho följde inte med René Makondele och vi blev därmed underbemannade när Häcken låg med inte mindre än fyra spelare på linje framför mål. Anton Tinnerholm tvekade därmed att stöta ut på Kari Arkivuo, och när väl Anton försökte täcka inspelet var det för sent. Dessutom fick Daneil Hallingström två man emot sig eftersom inte Mohammed Abubakari följde med Nasiru Mohammed som klackade in bollen vid den främre stolpen. Gustav Jansson var inte heller på tårna och ska inte släppa främre stolpen så lätt. Men grundfelet var våra mittfältare som struntade i sin bevakning.

I den 70:e minuten avgjordes sedan matchen definitivt då Waris Majeed sprintade ifrån till höger, trots att han föll och tappade fart bemödade sig inte Tom Pettersson att följa med René Makondele som helt fristående enkelt kunde raka in 4–1.

I den 82:a minuten rann sedan Waris Majeed igenom på egen hand i vänsterinnerposition och rullade in förnedrande 5–1 vid den bortre stolpen. Anton Tinnerholm attackerade bakifrån men inte tillräckligt och med facit i hand var det väl lika bra, för hade han gått in hårdare hade det gula kortet varit oundvikligt och Anton hade därmed varit avstängd mot Malmö. Däremot var Tom Pettersson alldeles för passiv och täckte inte upp för Daniel Hallingström som skulle försöka stöta.

Mattias Mete bytte av Oscar Möller på topp och i den 91:a minuten tog han emot en boll av Imad Zatara, vände om inne i straffområdet och prickade in reduceringen fram till 2–5.

Det är bara att konstatera att vi har gjort årets två sämsta insatser mot Häcken. Göteborgslaget är ett bra lag, men det visste vi innan och det finns inga ursäkter för att släppa in fem mål. Precis som vi hade Häcken sex skott på mål men effektiviteten var en helt annan. Precis som på Kopparvallen behövde in Häcken förta sig för att vinna en klar seger och det känns förjävligt att vi låtit dem vinna så enkelt mot oss.

Självklart kan ingen av våra spelare få godkänt för denna usla insats och statistiken talar ju sitt tydliga språk där det inte delas ut ett enda kort och frisparksstatistiken måste vara någon form av rekord och frågan är om den är korrekt? Häcken fick tre frisparkar och vi sju! Det säger i varje fall något om hur tama vi var i närkamperna.

Vår tränare Andreas Thomsson menade att vi förmodligen hade släppt in många mål i den första halvleken om vi hade spelat som vanligt från start. Det får vi aldrig veta men jag tror att vi hade haft svårt att orka hela matchen geom att jaga i defensiven och dessutom inte kommit till alls i offensiven. Att vi tappade defensivt i andra halvlek handlade mer om en märkligt tam inställning. Vi har slagit Elfsborg med 5–1 med vårt ”vanliga” spel. Förvisso på vårt egna konstgräs, men så stor skillnad ska det inte behöva vara. Viktigare då att alla ger järnet i alla situationer oavsett spelmodell!

Gustav Jansson fick sannerligen ingen vidare hjälp denna hemska kväll men var inte heller själv riktigt alert som vi är vana att se honom.

I backlinjen klarar sig Alberis da Silva bäst eftersom han slapp uppleva den hemska andra halvleken.

Tom Pettersson tappade helt koncentrationen i den andra halvleken och det är bara att hoppas att han kommer tillbaka på banan igen under de två U21-landskamper som han är uttagen till under speluppehållet.

Daniel Hallingström försökte men har svårt att samla styrkorna när det går emot.

Jesper Arvidsson hittade inte alls sin roll som vänstermittfältare och var i den positionen defensivare än han normalt är som vänsterback. Passiviteten vid det andra målet ger heller inga pluspoäng.

Anton Tinnerholm försökte och jobbade men kvaliteten fanns inte denna gång.

Mohammed Abubakari är helt klart ett mycket fint tillskott och vill ha boll mycket, men ibland känns det som han tar lite för stor plats från våra andra spelare som inte tar för sig på samma sätt, vilket de måste lära sig. Med tiden kommer ghananen bli mer samspelt i vårt lag och förhoppningsvis prestera på en jämnare nivå.

Bruno Marinho måste också lära sig att anpassa sig till Mohammed på ett bra sätt som de tio första minuterna av andra halvlek men avslutningen var dessväre inget vidare och Bruno blev utbytt.

Kristian Bergström har inte kommit upp i sin kapacitet i de senaste matcherna och stod för en riktig fadäs vid första målet.

Imad Zatara började illa men kom snabbt upp på banan och visade att han kan gå in i dueller och arbeta defensivt, i den första halvleken det vill säga. avslutningen av den andra var däremot riktigt svag.

Oscar Möller visade med löpningar och kroppsspråk var han ville ha bollen men fick den inte och tappade energi. Möller nyttjades inte på rätt sätt utan fick ägna sig mer åt targetspel.

Viktor Prodell bänkades alltså för andra matchen i år och borde ha jobbat hårt för att visa att han vill vara med från start igen, men visade ingen vilja.

Mattias Mete kom in och visade på betydligt större vilja och ligger närmare en plats i startelvan. Bra också att Mattias fick göra ett mål, hans tredje totalt i år.

Efter två seriematcher utan speltid hoppade Tobias Nilsson in men gjorde inget större avtryck i ett hopplöst läge.

Efter en fin omstart efter EM-uppehållet fanns stora förhoppningar om att vi skulle vara med och slåss om medaljerna och en Europaleaguematch, men efter endast fyra poäng på de sex senaste matcherna känns det avlägset i dagsläget. Men vi har ju chansen kvar via Svenska Cupen. Det allsvenska kontraktet är inte heller säkrat och det gäller att vi ger allt för varje poäng! 

Nu väntar landslagsuppehåll och nästa match spelas hemma mot Malmö FF måndag den 17 september. Uppehållet kommer lämpligt för att de två nya spelarna Martin Christensen och Diego Silva ska kunna tränas in i laget och spetsa truppen.

Matchfakta

BK Häcken – Åtvidabergs FF 5–2 (1–0)

1–0 (37) René Makondele

1–1 (50) Mohamed Abubakari (Kristian Bergström)

2–1 (58) Waris Majeed

3–1 (64) Nasiru Mohammed

4–1 (70) René Makondele

5–1 (82) Waris Majeed

5–2 (91) Mattias Mete (Imad Zatara)

Varningar ÅFF: inga 

Domare: Martin Strömbergsson, Gefle.

Publik: 3 407

Övrig statistik

Avslut totalt 9 – 10

Avslut på mål 6 – 6

Hörnor 3 – 6

Frisparkar 3 – 7

Bollinnehav 55 – 45

Offside 1 – 0

Varningar 0 – 0

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 46), Tom Pettersson (MB 46) –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (ut 80), Kristian Bergström (VM 46), Jesper Arvidsson (VB 46) –

Oscar Möller (ut 67).

Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 46 F), Mattias Mete (in 67 F), Tobias Nilsson (in 80).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Erik Moberg, Amir Suljic.