Hälften vågat en poäng vunnen

Efter kräftgång med många enkla mål insläppt var det två lag som i första hand ville täta till bakåt, med tanke på detta så var det inte konstigt att matchen hemma mot Kalmar FF slutade 0–0. Men visst känns det snöpligt att vi inte bröt trenden med en ny trepoängare.

Det såg ju så lovande ut från början. Med aggressivitet kopplade vi direkt greppet med ett fartfyllt frejdigt passningsspel. Genom spelvändningar fanns en god spelbredd, men Kalmars tränare Nanne Bergstrand var bra påläst och tänkte minsann stänga till på kanterna. Något som hans adepter lyckades med relativt okej. Men vi gjorde det lite för enkelt för gästerna.

Efter flera matcher där spelet hackat en hel del förstår jag att spelarna kände en glädje över att äga boll i kontrollerade och prydliga former. Tålamod är ett utryck som ofta används och tids nog skulle vi även hota mer framför mål. Trodde vi. Men Kalmar är inte ett så dåligt lag att de skulle låta oss vara dominanta i en hel match.

Det rätta flytet avtog när Kalmar klev fram och blev mer aggressivt. Men det krävdes tre gula kort på 24 minuter, efter att kalmarspelare inte hängt med, innan domaren Michael Lerjéus fyllt sin kvot för första halvlek och KFF kunde störa oss bättre.

Med facit i hand är det enkelt att säga att vi skulle tagit chansen när vi hade det stora kommandot. Det vill säga att inte slå den där extra passningen för att det är roligt att lira skjortan av motståndarna, utan att hota mer med inlägg, instick och skott utifrån. Både Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund hade fina lägen att dra till men ville så gärna hitta Martin Christensen och Kristian Bergström instormandes från kanterna ner mot kortlinjen för vidare inspel framför mål. Dessa lyckades emellertid inte speciellt ofta.

Två gånger i första halvlek var Imad Zatara så när att komma i friläge, men passningarna var inte tillräckligt bra fram till honom och chanserna rann ut i sanden. I slutet av halvleken höll vi på att sätta hjärtat i halsgropen. Imad Zatara tappade bollen på mittplan. Henrik Rydström vann bollen och spelade fram till Måns Söderqvist, som hittade Jonathan McDonald i klart misstänkt offsideläge. Alberis da Silva kom därmed på efterkälken, men styrde ändå ut costaricanen ur vinkel och Gustav Jansson täckte av större delen av målet utom den bortre stolpen. Efter 0–4 mot stolparna i de två senaste matcherna var det dags för stolpen att hjälpa oss och så blev äntligen fallet, då bollen gick stolpe ut.

Vi fortsatte att äga mycket boll även i andra halvlek, men ”ägandet” var av lägre kvalitet. Slarviga passningar och tekniska misstag blev mer vanligt förekommande och spelet blev åter mer hackigt. Vi vågade inte heller satsa för mycket framåt rädda för att vi skulle åka på ett baklängesmål.

När Kalmar fick sitt fjärde gula kort efter knappa timmen spelad var definitivt kvoten fylld för bortalaget och det var väldigt synd för Nenad Djordjevic skulle ha fått sitt andra gula kort när han mejade ner Oscar Möller i den 79:e minuten, men den andra varningen vågade inte Michael Lerjéus ta.

Matchen slutade mållös vilket Kalmar ska vara nöjda med på bortaplan mot oss. Vi ska naturligtvis vara nöjda över att vi håller nollan för första gången sedan senaste allsvenska segern borta mot Elfsborg. Inte ett enda skott mot vårt mål noterades faktiskt.

Gustav Jansson fick alltså en bra resa i sin första allsvenska match på nästan exakt ett år, 2–5 borta mot Häcken den 31 augusti 2012 (också det i omgång 21). Det var väldigt skönt att Gurra kom tillbaka så starkt från cupmatchen. Även om han inte behövde rädda några skott, så ingav Gustav ett säkert intryck, med bra luftspel och han var mycket bättre med fötterna än i U21-laget. Dessutom täckte vår målvakt mycket bra när McDonald fick matchens bästa chans.

Anton Tinnerholm fick nu också en bra resa, vilket var viktigt. Anton prioriterade defensiven mer än vanligt, vilket gav trygghet bakåt, men inte samma spets för offensiven.

Daniel Hallingström hade nu en mer tacksam uppgift att styra försvarsspelet i rätt positioner, när laget hölls tätt och Danne skötte sina individuella uppgifter tryggt och säkert.

Alberis da Silva visade verkligen att han ska spela i startelvan. Brassen är ju den naturligaste av mittbackarna att stöta fram och han gjorde det bra och i rätt ögonblick ett flertal gånger.

Andreas Dahlen skötte också länge sina defensiva uppgifter på ett bra sätt, men en felpassning höll på att ställa till det rejält i slutet. Bollbehandlingen funkade inte alltid så bra och ett bolltapp tvingade honom att ta ett gult kort som gör att han är avstängd mot Göteborg.

Det blir alltså till att ändra om i backlinjen igen. IFK Göteborg har införskaffat en snabb dansk vid namn Lasse Vibe, som tillsammans med Tobias Hysén och Robin Söder kommer prova våra spelares löpförmåga. Allan Olesen är därmed inget alternativ i denna match. Istället bör snabbe Erik Moberg in på någon position i backlinjen, som vänsterback? Eller byter Erik kant med Anton?

Framåt kan vi förstås inte vara nöjda eftersom vi inte gjorde något mål. Efter att vi hade gjort mål i varje hemmamatch under säsongen har vi nu två nollor i rad på Kopparvallen. Två nollar hemma i rad har vi inte noterat sedan 2010.

Martin Christensen har tagit steg framåt på sistone och gjorde i långa perioder en bra match. Dansken höll bra spelbredd, men tvingades ofta in i banan i lite för högt utgångsläge. Martin trivs dock med detta men kom inte bakom backlinjen med sina inlägg. Det var också kul att se en helt okej försvarsinsats från Christensen.

Mohammed Abubakari höjde kvaliteten i passningarna mot sistone och jobbade sin vana troget för laget, men borde ha skjutit eller slagit den avgörande passningen mot mål tidigare.

Daniel Sjölund visade åter att han är vår främste spelare över tid med sin förmåga att jobba stenhårt över stora ytor. Kan bara passningsprocenten höjas ett snäpp blir han riktigt giftig. Man ska dock komma ihåg att Sjölund slår, och har förmågan för, passningar med hög svårhetsgrad.

Kristian Bergström började bra och löpte i djupled på ett bra sätt flera gånger, men vi var inte tillräckligt heta framför mål när bollen kom in. Pligg mattades dock och felprocenten i passningsspelet, inklusive fasta situationer, nådde inte hans kapacitet.

Imad Zatara hade bra intentioner i djupled några gånger, men hittade annars inte rätt i sina löpningar speciellt ofta. Däremot var han mycket delaktig i spelet men ofta då felvänd.

Ricardo Santos gjorde spelmässigt sin bästa match sedan comebacken. Det var riktigt kul att se brassen löpa på ett bättre sätt och han vann en hel del i luften. Kul också att se honom gå ner och plocka bort David Elm vid fasta situationer. Speltekniskt och snabb beslutsamhet hade dock höjt statusen mer, men det kommer förhoppningsvis.

Petrit Zhubi hoppade in istället för Pligg och inledde med karaktär. Med sin snabbhet vann han yta framåt och tog även hemjobb på ett bra sätt, vilken var extra kul att se. Tyvärr gav aktionerna ingen vidare utdelning och efter hand var han inte lika aktiv.

Oscar Möller bytte av Ricardo Santos och inledde med en räd som borde ha fått Nenad Djordjevic utvisad. I den 84:e minuten anföll vi på bred fromt med Möller som härförare, men det var inte den gamle Oscar som stormade fram, utan det blev passivt och beslutet att passa långt till höger kändes inte rätt.

John Owoeri fick bara några minuter på topp men utnyttjade inte sin speed, utan stannade upp och kom ofta felvänd.

Kalmar fick både vänsterbacken Emin Nouri och mittbacken Nenad Djordjevic varnade tidigt på matchen. Detta borde vi ha utnyttjat mer genom att löpa in bakom dem, men vårt djupledsspel var inte tillräckligt vasst denna kväll.

Eftersom alla bottenlagen vann känner vi ett visst hot bakifrån. Det är visserligen åtta poäng ned till Halmstad på kvalplats och Brommapojkarna på nedflyttningsplats, men att det kan gå snabbt utför vet vi sedan i fjol. Vi har tagit en poäng mer än i fjol efter 21 matcher och nu är det dags att rycka ifrån fjolårets trista resultat vid den här tidpunkten. Vi har en sjundeplats att försvara och förbättra. Till Kalmar på femte plats är det bara tre poäng. Till Göteborg på fjärde plats är det nio poäng.

Det var för övrigt synd att Jonas Eriksson dömde toppmötet mellan Malmö och Göteborg för hade någon av de andra domarna typ Michael Lerjéus dömt, så hade Göteborg haft tre avstängningar mot oss. Nu har de bara mittbacken Mattias Bjärsmyr avstängd. Den andra mittbacken Kjetil Waelher och mittfältaren Daniel Sobralense klarade sig dock med nåder.

Hur som helst Blåvitt är inte så märkvärdigt som många tror, men det gäller att få slut på anfallen så inte deras kvicka spelare får möjligheter på omställningar.

Tveka inte utan följ med bussresan till Gamla Ullevi för att stötta till nya poäng,

läs mer om resan och hur du anmäler dig här

ÅFF – Kalmar FF 0–0

Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari (4.e), Andreas Dahlén (3:e, avstängd mot IFKG).

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 3 837

Övrig statistik

Bollinnehav 64 – 36

Avslut  8 – 4

Avslut på mål 2 – 0

Avslut i målställningen 0 – 1 

Hörnor 5 – 1

Frisparkar 14 – 16

Offside 2 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 4

Startelvan

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 86), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 67) –

Imad Zatara (HM 86), Ricardo Santos (ut 77).

Inbytta ersättare

Petrit Zhubi (in 67), Oscar Möller (in 77), John Owoeri (in 86 F).

Ej inbytta ersättare

Henrik Gustavsson, Allan Olesen, Erik Moberg, Joel Rajalakso.

Vilken pärs!

Vi har redan varit med om några riktigt nervpinande matcher under året som slutminuterna på Rambergsvallen och Borås Arena, men detta tog priset, men likaväl slutade denna måstematch också lyckligt!

I Allsvenskan handlar det ju inte om att vinna eller försvinna, för i nästa match har man en ny chans innan man når sista omgången. I inträdandet av Svenska Cupen är det dock helt andra förutsättningar. Det är de enda riktiga måstematcherna då det är vinna eller försvinna som gäller.

Mot ett division II-lag ska vi vinna, så är det bara, men rädslan inför den här matchen var ändå stor. Vi hade inte rosat marknaden i de senaste matcherna. Den dåliga konstgräsplanen skulle sänka tempot i vårt spel och mycket tydde på att Uddevalla skulle vara en svårare motståndare än många trott.

De tre delarna sammantaget gjorde att det här blev en tuff uppgift. Mycket tuff skulle det visa sig. Konstgräsmattan var av det gamla slaget som vi känner igen från Tipshallen i Jönköping till exempel. En tunn matta där allt gräs låg ner. Bollen rullade väldigt snabbt och vid minsta dålig touch studsade bollen iväg. Det är klart att hemmalaget bemästrade detta underlag bättre eftersom de tränar på det varje dag. Emellertid har IFK Uddevalla länge velat byta ut detta konstgräs.

De gånger de våra fick flyt i spelet med få tillslag och löpningar i fria ytor, visade sig klasskillnaden, men då hemmalaget lyckades stressa oss med sin höga press och vi gjorde tekniska misstag så var det jämna steg.

Vi hamnade olyckligt i tidigt underläge, redan efter 14 minuter. Anton Tinnerholm blev hårt ansatt på högerkanten och fick inte tillräcklig hjälp av Petrit Zhubi. Den misslyckade chansbrytningen av Anton innan målet var inte bra och eftersom våra mittbackar agerade passivt fick Samir Fehric drömyta att skära in från vänster. Gustav Jansson borde ha klarat skottet vid sin främre stolpe men gjorde det tyvärr inte.

Vi hade sedan en riktigt svag period, men fick bättre fart på både ben och boll i mitten på halvleken. Framåt var det dock fortfarande för uddlöst. Den senare delen av första akten var tempot och kvaliteten för låg för att tränga igenom.

Vi öppnade den andra halvleken piggare och kom på ett bättre sätt runt på kanterna. Redan efter tre minuter fick vi straff sedan Petrit Zhubi rivits ned till höger i straffområdet. Daniel Sjölund satte elvametaren säkert till vänster om målvakten.

Vi fortsatte att skapa tryck mot hemmamålet och efter ett bra anfall i den 62:a minuten spelade Kristian Bergström in bollen i straffområdet. Ricardo Santos bröstade ned bollen och kunde peta in 2–1.

Vi kontrollerade sedan matchen och skapade några bra lägen för ytterligare mål, men med tio minuter kvar blev det lite stressigt. Hemmalaget kunde flytta upp positionerna efter att de fått ett inkast. I den 82:a minuten fick Gustav Jansson en bakåtpassning från Erik Moberg och vår målvakt slog bollen olyckligt på en motståndare. Gustav räddade skottet men fick ingen hjälp på returen och Heidar Geir Juliusson kunde lyfta in 2–2.

Vi borde ändå ha avgjort tillställningen under full tid, men Petrit Zhubis avslut rensades undan på mållinjen och förlängning följde.

Det var väldigt nära att vi tog ledningen direkt. Petrit Zhubi spelade in bollen till vänster i straffområdet. Daniel Sjölund, lyfte bollen i insidan av den främre stolpen och bollen gick retsamt längs med mållinjen och förbi den andra stolpen.

I den andra förlängningskvarten sköt Daniel Sjölund ett bra skott i vänsterinnerläge, men målvakten räddade och Ricardo Santos nickade i stolpen.

Man var nära upplösningstillstånd, men det skulle alltså bli ännu värre. Nu var det straffsparkar som skulle fälla avgörandet…

Det började illa då hemmalagets Jesper Andreasson satte 3–2 hårt till vänster. Men Oscar Möller höll nerverna i styr och var också säker när han satte sin straff högt över den liggande målvakten fram till 3–3. Gustav Jansson tog sedan stor revansch och gjorde en bra räddning när han fällde sig säkert till vänster och motade Jeton Krasniqis skott. Dessvärre sköt Daniel Sjölund sin straff utanför den högra stolpen efter att målvakten gått åt samma håll. Glädjande nog brände Fredrik Brändén sin straff när han sköt högt över och Anton Tinnerholm satte 4–3 till höger om målvakten. Christian Nyberg sköt sin straff i ribbans ovansida och Kristian Bergström kunde sedan avgöra i den fjärde ronden och det gjorde han! Pligg satte bollen högt och säkert fram till 5–3 och det var en enorm glädje och lättnad som strömmade ur den, med puls över 200, skakande kroppen.

Minnena går tillbaka till straffsegern i kvartsfinalen hemma mot GAIS 2005 och sedan nådde vi hela vägen till finalen. Nu får vi hoppas att vi kan nå dit igen. Självklart måste vi upp i betydligt högre nivå spelmässigt, men nu har vi i varje fall den möjligheten. Eftersom både AIK och Kalmar är utslaget har vi större chans att åter bli toppseedat i gruppspelet som avgörs nästa vår.

Gustav Jansson fick alltså chansen i en tävlingsmatch för första gången sedan de tidigare cupmatcherna i år.  Det var olyckliga agerande vid båda baklängesmålen, men han revanscherade sig med några fina ingripanden och var riktigt bra i straffsparksläggningen. Räddningen var riktigt fin och att hemmalaget sköt två straffar över var säkert frukten av att Gustav stod kvar och inte slängde sig tidigt.

Anton Tinnerholm hamnade i lite tokig position på mellanhand då Petrit Zhubi låg väldigt högt upp i banan även när vi inte hade boll och Anton kom inte riktigt i rytm, men straffen var säkert inprickad.

Daniel Hallingström och Alberis da Silva hade lite problem med underlaget och kom under besvärlig press stundtals. Danne byttes ut efter känningar men det var mer en säkerhetsåtgärd och han ska vara disponibel till måndag.

Andreas Dahlén försökte följa med på vänsterkanten och gjorde ett stort jobb även om kvaliteten inte riktigt infann sig.

Petrit Zhubi fick chansen från start, vilket han ännu inte har fått i Allsvenskan. På höger mittfält kom han inte till sin rätta speciellt ofta, men det var han som blev fälld och vi fick straff i början på andra halvlek. När Petrit flyttades fram i anfallet blev det bättre fart på honom och det var väldigt nära att han avgjorde.

Mohammed Abubakari var tillbaka på innermittfältet och stod för ett bra arbete, men spelade med lite för små marginaler och antalet tekniska fel var av lite för hög grad.

Daniel Sjölund gjorde på nytt en stor arbetsinsats och var vår bästa spelare även om kvaliteten inte alltid var på topp. Straffen under ordinarie tid var bra slagen, men den i straffsparksläggningen slog han utanför. Det är dock alltid svårt att slå två straffar i en match.

Kristian Bergström hade svårt att komma in i matchen från början men gjorde det i den andra halvleken och när Pliggs vänster talade oftare, snabbare och med bättre adress höjdes kvaliteten på spelet.

Ricardo Santos gjorde det viktiga 2–1-målet efter en bra prestation, men det är klart att man begär mer. Ofta stod brassen på hälarna och kom för sent in i situationerna.

John Owoeri gynnades inte av underlaget då han inte hade mycket för sina djupledslöpningar. Bollarna försvann för snabbt på underlaget. John kom istället ned och hämtade boll och lyckades inte alltid i den vidare bollfördelningen.

Martin Christensen kom in istället för Owoeri, men spelade till höger på mittfältet. Det blev en injektion då vi fick ett starkare kantspel och fick in fler inlägg.

Erik Moberg ersatte Daniel Hallingström och gjorde ett okej inhopp, även om bakåtpassningen till Gustav Jansson innan 2–2-målet inte var den bästa.

Oscar Möller byttes in istället för Petrit Zhubi i början på den andra förlängningskvarten och tillförde en del med sitt huvudspel och satte en straff säkert.

Motståndarna IFK Uddevalla har säkert en bra chans att ta steget upp i division I och klara sig bra där. Laget försökte verkligen spela fotboll och låg inte bar lågt och försvarade sig. Vi som fåtal bortasupportrar blev välkomnade på ett fint sätt. Svenska Cupen ger oss supportrar möjlighet att komma till mindre arenor och mindre klubbar och den gemytliga stämningen kände vi så väl igen från Kopparvallen även om vi numera är en storklubb.

Spelmässigt var det här långt ifrån en stor match från vår sida, men det viktiga var förstås att ta sig vidare. Kalmar FF hade också en tuff cuprunda men de har haft en dags längre återhämtning än vad vi får. Å andra sidan föll ju KFF på straffar mot Torslanda och glädjen att vara vidare borgar förhoppningsvis att återhämtningen går snabbt inför måndagens allsvenska match på Kopparvallen. Segerns sötma vill vi ju så gärna få uppleva igen!

IFK Uddevalla – ÅFF 5–3 e str 2–2 e fng o f t (1–0)

1–0 (14) Samir Fehric

1–1 (49, straff) Daniel Sjölund

1–2 (62) Ricardo Santos (Kristian Bergström)

2–2 (82) Heidar Geir Juliusson

Straffsparksavgörandet

3–2 Jesper Andreasson

3–3 Oscar Möller

Miss Jeton Krasniqi (Gustav Jansson räddade)

Miss Daniel Sjölund

Miss Fredrik Brändén

4–3 Anton Tinnerholm

Miss Christian Nyberg

5–3 Kristian Bergström

Varning ÅFF: Daniel Sjölund.

Domare: Adnan Jukic, Falkenberg.

Publik: 1 200

Startelvan

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 72), Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Petrit Zhubi (F 58, ut 107), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

John Owoeri (ut 58), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 58 HM), Erik Moberg (in 72), Oscar Möller (in 107).

Ej inbytta ersättare

Jorge Hernandez, Allan Olesen, George Tanzi, Joel Rajalakso.

Fasansfull smärta

Alla mål som man släpper in är en fruktansvärt traumatisk upplevelse och att släppa in ett mål som avgör matcher på stopptid är något ännu värre. Det är ren och skär smärta rakt in i själen.

Vi kvitterade två gånger om borta mot AIK, men det kändes ändå inte helt bra. Farhågan fanns där hela tiden och bilan föll till sist i den 92:a minuten. Två mål ska åtminstone räcka för poäng men eftersom vi släppte in tre nya skitmål blev vi alltså helt utan.

Vi hade under en lång period klarat oss bra i försvarsarbetet, med få insläppta mål, men på sistone har det sett ut som i början på säsongen med många alldeles för lättvindigt insläppta mål efter fatala individuella misstag.

Mål nummer ett denna fasansfulla måndag uppkom efter en slarvpassning från Martin Christensen. Visserligen halkade Martin i momentet innan, men han hade ändå fått bra koll på läget när dansken slog bollen rakt till Nabil Bahoui. Martin Christensen (som trots misstaget inte jobbade tillbaka tillräckligt), Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström och Alberis da Silva agerade passivt när Bahoui väggspelade med Henok Goitom och kom fri in i straffområdet. Henrik Gustavsson såg ut att rädda, men bollen studsade oturligt på den förre brommapojken och in i mål.

Vi borde ha gått in med 1–1 i paus. Henrik Gustavsson slog en lång utspark i den 36:e minuten som Ricardo Santos nickskarvade och Imad Zatara sprintade sig fri. Dessvärre fick Imad bollen för långt ifrån sig och fick stressa iväg avslutet. Det var ändå väldigt nära då bollen rullade i den vänstra stolpen, men med en bättre touch hade Imad fått ett lugnare och bättre avslutningsläge. Marginalerna var alltså emot oss från början.

Efter en rätt svag första halvlek från båda lagen, tog vi kommandot i början på andra halvlek. Passningsspelet liknade mer det tidigare under säsongen än det långsamma och med hög felprocent som präglat vårt spel på sistone.

I den 60:e minuten kom så äntligen kvitteringen efter en fin omställning. Imad Zatara spelade in bollen från vänster. Ricardo Santos tog emot och spelade bakåt till Daniel Sjölund som på ett tillslag hittade Martin Christensen till höger. Martin tog emot och skickade in ett fint inlägg mot bortre stolpen och där språngnickade Imad Zatara in bollen. Målvakten var på bollen men var ändå chanslös när det sköna 1–1-målet föll.

Glädjen var dock inte långvarig och för bara åtta minuter senare tog AIK åter ledningen. Celso Borges fick alldeles för lättvindigt avancera centralt och klippte till Erik Moberg med handen. Men istället för en solklar frispark till oss tilläts Borges fortsätta och han spelade ut bollen till höger. Andreas Dahlén var inte med på noterna och Martin Mutumba kunde styra in bollen framför målet. Daniel Hallingström såg ut att enkelt styra undan inspelet, men stannade oförklarligt upp. Eftersom Anton Tinnerholm samtidigt hade tappat bort Nabil Bahoui, kunde den sistnämnde enkelt raka in det vidriga 1–2-målet.

Luften såg ut att gå ur oss, men ett nonchalant AIK, som verkligen inte var bra denna dag, kunde vi ändå matcha. Efter ett par byten och fler spelare i offensivare positioner kunde vi åter skapa ett visst tryck. I den 85:e minuten lyckades vi äntligen kvittera igen. Daniel Sjölund slog en fin boll i djupet till vänster som Petrit Zhubi tog emot och inlägget var utsökt. Ricardo Santos mötte med huvudet och satte 2–2 snyggt mot det bortre krysset.

Det var sedan riktigt svagt att vi inte kunde hålla undan. Vi hade ett jätteläge i den 91a minuten men straffades åter av rent dålig värdering. Varför gick inte John Owoeri på utsidan om sin trötte back? Istället stannade han upp och slog en passning till höger som blev för hård. Men varför sprang inte Petrit Zhubi fullt efter bollen? Det var i slutsekunderna av en viktig allsvensk match på bortaplan och vi var på väg att bryta en nedåtgående trend. Det var alltså inte frågan om någon korpmatch! Det är då helt oförsvarligt att bara jogga efter bollen bara för att passningen inte var bra slagen. Detta kostade oss nu poängen.

AIK kunde hålla i bollen efter vårt misslyckade anfall. Martin Mutumba vände väl enkelt bort John Owoeri till höger och spelade bollen bakåt där en helt oattackerad Ibrahim Moro kunde serva in bollen. Erik Moberg tappade helt bort markeringen på Henok Goitom som sopren kunde nickskarva bollen via den bortre stolpen och retsamt längs med mållinjen och in i mål. Det var samma stolpe som ställde oss ett spratt då Imad Zatara skott gick stolpe ut. Det hjälpte alltså inte att byta arena. 2010 var det Oscar Möllers skott som gick i insidan av stolpen och precis utanför mållinjen för att retsamt rulla utanför den bortre stolpen.

Henrik Gustavsson hade en mycket otacksam uppgift vid alla tre baklängesmålen, men klarade sig bra i övrigt. Fimpen hade ytterligare bara två skott mot sig, men han gjorde det också bra då AIK hade en hel del fasta situationer, som lyftes in framför mål.

Anton Tinnerholm hade problem med Nabil Bahoui speciellt i början på matchen. Anton fick inte heller någon bra hjälp av Martin Christensen. Tinnerholm vann en hel del dueller i andra halvlek och vågade sig också fram mer men tappade även vid andramålet.

Daniel Hallingström har gjort en hel del missar på sistone som vi inte är vana att se honom göra och denna gång straffades vi hårt av det. Speciellt vid det andra målet.

Alberis da Silva hade problem med passningsspelet inledningsvis, men svarade också för ett par matchavgörande brytningar i straffområdet samtidigt som hans huvudspel var viktigt. Vi släppte som bekant in trean då han var utbytt. Alberis hade inte spelat från start sedan hemmamatchen mot Syrianska strax efter midsommar och gjorde på det hela en fullt godkänd comeback.

Anderas Dahlén höll rent för det mesta men Martin Mutumba fick lite för fritt utrymme, speciellt vid andra målet. Andreas blev också lite för lätt stressad av AIKs höga press, speciellt i inledningen av matchen.

Martin Christensen får givetvis ett jätteminus för felpassningen som föranledde det första baklängesmålet men han ska samtidigt ha ett stort plus för inlägget till Zataras 1–1-mål.

Emmanuel Dogbe vägde lite för lätt på den dåliga gräsmattan som mer förordade fysiskt spel. Ghananen föll ändå ned som en viktig bricka framför våra mittbackar och gjorde det okej, men tvingades utgå på grund av känning på framsida lår i början på andra halvlek.

Erik Moberg kom in på innermittfältet då Emmanuel Dogbe tvingades utgå. Några passningar slog han bort men gjorde det ändå okej. Erik kröp ned som mittback i slutet och tappade dessvärre bort Henok Goitom fram till det avgörande målet.

Daniel Sjölund var viktig i denna match. Även om kvaliteten i agerandet inte infann sig hela tiden, så jobbade och slet ålänningen förtjänstfullt. Pressen på Ibrahim Moro vid tredje målet var inte tillräcklig, men ”förassisten” till våra båda mål var riktigt fina.

Kristian Bergström började blekt, kom i mellanland och hittade inte kvalitet i passningsspelet, men så i början på andra halvlek fick vi åter se Bergström i gammalt gott slag. Han blev mer delaktig i spelet satte högre fart och nådde betydligt högre kvalitet i både markpassningar och inlägg. Även om det inte höll matchen ut lovar det gott inför framtiden.

Petrit Zhubi kom in istället för Martin Christensen och ska ha ett stort plus för inlägget fram till Santos 2–2-mål, men det räckte ju inte till något. Det gäller att spela med insidan av huvudet också och Petrit får ett stort minus för att han inte värderade och jobbade tillräckligt för att vi skulle bärga poängen.

Imad Zatara fick åter plats i startelvan men denna gång på topp. Det var första matchen sedan i början på juni borta mot Helsingborg som Imad spelade på topp, men han tackade för förtroendet genom att göra årets sjätte mål, som var riktigt snyggt. Nära var det ju också dessförinnan med stolpträffen. Många fler lägen i djupled hade vi dock skapat om Imad orkat ta sig ur offsiden oftare. Att missa målchanser på grund av att man går eller joggar hem är oförsvarligt.

Även Ricardo Santos måste anamma att det inte under några omständigheter är okej att vara i offsideposition när vi har läge att spela honom fri. Det krävs en sådan liten ansträngning att springa sig onside. I övrigt var denna match ett fall framåt i nickduellerna och målet var riktigt snyggt, samtidigt som det var viktigt att spräcka målnollan. Men arbetsinsatsen måste bli mycket bättre framöver.

John Owoeri kom in i slutet och borde ha utnyttjat sitt löpövertag på ett bättre sätt.

Summa summarum var det åter en hemsk bortamatch mot AIK, som alla övriga jag bevittnat. Solnalaget är inte alls något märkvärdigt lag och det känns minst sagt förjävligt att de är hela tio poäng före oss. Chansen att nå europaspel genom Allsvenskan minskar naturligtvis drastiskt och därigenom blir cupmatchen borta mot IFK Uddevalla ännu viktigare på torsdag.

Att det inte går att ställa upp med ett halvdant oinspirerat lag som ställdes på benen i östgötacupen borta mot Motala vet vi redan. Utan det gäller att satsa fullt ut och ta tillfället i akt att få tillbaka spelglädjen i laget. Och den som inte tar Svenska Cupen på allvar är ingen ÅFF:are.

AIK – ÅFF 3–2 (1–0)

1–0 (22) Nabil Bahoui (Henok Goitom)

1–1 (60) Imad Zatara (Martin Christensen)

2–1 (68) Nabil Bahoui (Martin Mutumba)

2–2 (85) Ricardo Santos (Petrit Zhubi)

3–2 (92) Henok Goitom (Ibrahim Moro)

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (2:a).

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 13 580

Övrig statistik

Bollinnehav 55 – 45

Avslut  11 – 7

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 1 

Hörnor 9 – 3

Frisparkar 17 – 11

Offside 6 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 3 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 78), Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 70, VM 78), Emmanuel Dogbe (ut 51), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 78) –

Imad Zatara (HM 78), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Erik Moberg (in 51 MM, MB 78), Petrit Zhubi (in 70 HM), John Owoeri (in 78 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Oscar Möller, Joel Rajalakso.

Var finns viljan?

Tji fick vi som inte trodde att det inte kunde bli sämre. Tji fick vi som trodde att våra grabbar skulle komma till match taggade upp över öronen efter den senaste tidens vacklande insatser som tycktes nå botten i den ytterst svaga insatsen mot Gefle. 0-1 hemma mot bottenlaget Halmstad svider oerhört!

Under säsongen har vi tidigare vuxit som lag hela tiden, med några hack. Kulmen nåddes med fyra raka segrar och viktorian borta på omöjliga Borås Arena. Med bibehållen kreativitet och kvalitet i passningsspelet underkastade sig spelarna samtidigt taktiska överenskommelser samt att de tog ett stenhårt jobb för varandra.

Hur kan det sedan vara möjligt att vi fallit så lågt?

Ja, det är en gåta. Efter en väldigt bra period, med en urladdning borta mot de regerande mästarna, kan bakslag ske. Det är inte ovanligt för något lag. Att vi föll ihop borta mot Malmö kunde därav vara en förklaring, men samtidigt naturligtvis ingen ursäkt.

Med tre raka hemmamatcher trodde vi ändå på en bra utdelning som åter skulle föra oss närmare toppen. Kryss mot Elfsborg var ju inte dåligt, men den andra halvleken var svag och antydde att allt inte stod rätt till. Under geflematchen fortsatte kurvan starkt nedåt och när vi inte trodde att det kunde bli sämre, så fortsatte alltså eländet. Spelet som var av yttersta toppklass i Allsvenskan, andades inte allsvenskt överhuvudtaget mot ett svagt Halmstad, som inte heller spelade som ett allsvenskt lag.

Vi var inte med från början och inom loppet av sex minuter släpptes det största hotet Mikael Bohman vind för våg i två jättechanser direkt. Båda gångerna var Erik Moberg inte alls på hugget. Förvisso räddade Moberg på mållinjen vid det första läget, men det var också han som inte var alert och inte tryckte sig före Bohman i duellen. I läge två var Erik passiv och Bohman fick avlossa skottet helt utan press på sig.

Det var tur att Henrik Gustavsson var med från början och räddade två gånger om, men det hjälpte ju inte då Fimpen släppte in Mikael Bohmans skott från långt håll och där vår målvakt befann sig. Det är ytterst sällan man ser Henrik göra en sådan tavla. Men det var inte bara Fimpens fel.

Ricardo Santos såg ut att kunna bli en pigg injektion vid debuten mot Elfsborg men insatsen mot Gefle var allt annat än bra. Nu var det ännu sämre. I den första halvleken hade han flera chanser att ligga på rulle vid offsidelinjen men gjorde det inte. Tanken är i mångt och mycket att Santos ska skarva bollar på John Owoeri på djupet, men det funkar ju inte alltid och blir för lättläst. Självklart måste även Santos gå på djupet när tillfälle ges. Samtliga spelare som bär den heligaste och finaste tröjan av alla, måste också alltid ge sitt bästa för laget, vilken ingen gjorde i går mot Halmstad.

Ricardo Santos satsade inte fullt i någon höjdduell och gjorde det inte heller när Erik Moberg skickade fram bollen. Halmstad kunde därmed erövra bollen och när Antonio Rojas lyfte fram bollen till vänster tycktes varken Erik Moberg eller Daniel Hallingström ta faran på allvar. Katastrofen var ett faktum nät Bohman enkelt kom emellan våra mittbackar och kom till skott.

Detta var ett av de mest bedrövliga mål som jag sett oss släppa in och det är förstås fasansfullt. Våra mittbackar Daniel Hallingström och Erik Moberg har gjort det så bra under en lång period, men Erik har inte alls nått upp till sin höga kapacitet under de fyra senaste matcherna och denna var klart sämst.

Alberis da Silva har haft vissa skadeproblem, men ska nu vara helt okej och det känns verkligen rätt att brassen får chansen mot AIK.

Daniel Hallingström var alltså också ute och seglade vid målet och ytterligare några gånger men det var ändå han som försökte hålla ihop spillrorna av vårt försvarsspel.  

Anton Tinnerholm har inte heller kommit upp i sin höga nivå på sistone, men problem i positionsspelet och med slarv i passningsspelet.

Andreas Dahlen har också haft problem på vår svaga vänstersida de senaste matcherna. Dalle har fått svag hjälp av Kristian Bergström, avvaktat och blivit passiv.

Jag vet inte om jag har sett Kristian Bergström underprestera så pass som under de fyra senaste matcherna och det är bara hoppas att han knyter näven och kommer tillbaka till sin klass. Borta mot AIK är ett ytterligt tillfälle att visa sitt rätta jag som fältherre, kanske då som innermittfältare?

Mohammed Abubakari tog ett gult kort efter att Martin Christensen slarvat bort bollen och är därmed avstängd mot AIK. Å andra sidan slarvade Mommo bort bollen redan i första halvlek så att Daniel Hallingström tvingades ta en varning. Mohammed är en duktig och viktig spelare för oss, men när han får helt enkelt inte vrida och vända felvänd när han enkelt kan ta hjälp av andra spelare för att vi ska vinna mark. När motståndarna vinner bollen får vi livsfarliga omställningar mot oss.

Daniel Sjölund var den ende som var i närheten av godkänt. Ålänningen försökte i varje fall, jobbade och slet och hade stundtals bra kvalitet i passningsspelet. Däremot kladdade han lite för mycket med bollen, speciellt i slutet av matchen då vi var tvungna att komma till avslut. Vi kom ju enkelt fram långt på Halmstads planhalva. Det verkade som de våra lyssnade för mycket på att vi skulle ha tålamod, för spelet såg ut som vi ledde matchen, med i och för sig bra spelvändningar men inläggen kom aldrig eller var av för låg kvalitet. Därmed hände det ingenting i chansväg. Inte heller gick vi på skott och jobbade på returer.

Martin Christensen fick chansen från start för första gången sedan bortamatchen mot Helsingborg, men någon succé blev det tyvärr inte. Några gånger kom Martin bra fram på kanten och lyfte in bollen mot målet. Martin slog också några hörnor, men likt tidigare matcher i formsvackan var vi rejält svala på de fasta situationerna. Kladdandet med boll och slarviga passningar dämpade farten i spelet och vi fick dessutom farliga omställningar emot oss.

John Owoeri började starkt med stor löpvillighet, men försvann sedan nästan helt, Det var märkligt att se den så annars löpvillige spelaren stanna upp och strunta i bollar som inte var perfekt slagna.

Petrit Zhubi bytte av Owoeri, men tog inte chansen. Petrit visade samma tråkiga kroppsspråk mot sina lagkamrater som i U21-laget. Det gäller att bjuda till själv både offensivt och defensivt innan man gnäller på sina lagkamrater.

Imad Zatara bytte av Ricardo Santos på topp, men inte heller där fanns viljan att löpa på allt eller att välja de enkla och vägvinnande alternativen framför de svåra och farliga, som ledde till omställningar emot oss.

Oscar Möller kom in som tredje forward efter att Kristian Bergström bytts ut, men återigen lyckades inte vår tidigare kämpe speciellt bra och han uträttade inte mycket.

Att vi inte gör et enda mål på Kopparvallen tillhör inte vanligheterna, senaste det skedde var i hemmamatchen mot Mjällby i fjol, men 0–0 var då precis vad som räckte för säkrat kontrakt.

Det är också väldigt trist att se att vi är så få som tar vårt ansvar och ser matcherna på plats. 3 324 personer i en sommarmatch är bara för ynkligt.

Jag ska inte säga att det inte kan bli sämre är så här, för hur dåligt det är så kan det alltid bli sämre. Matcherna mot Gefle och Halmstad skulle vi bara vinna. Vi klarade det inte alls men måste ändå gå vidare. Det är hela elva matcher kvar av Allsvenskan och en superviktig match i Svenska Cupen borta mot IFK Uddevalla kvar, som gör att europaspelet kan leva även om vi inte lyckas i Allsvenskan.

Faktum är att vi bara har en poäng mer än i fjol efter 19 spelade matcher och efter den dåliga hösten drogs vi in i bottenstriden innan vi kunde spurta till oss en plats på den övre halvan. Det är alltså god tid att ta läget på allvar.

Borta mot allsvenskans formstarkaste lag för tillfället, AIK, är det få som räknar med oss och det är då lämpligt att visa för omvärlden att så här dåliga är vi faktiskt inte!

ÅFF – Halmstads BK 0–1 (0–0)

0–1 (59) Mikael Bohman (Antonio Rojas)

Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (2:a), Mohammed Abubakari (3:e, avstängd mot AIK)

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 3 324

Övrig statistik

Bollinnehav 67 – 33

Avslut  12 – 10

Avslut på mål 3 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 7 – 7

Frisparkar 17 – 14

Offside 0 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 4

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén (VM 71) –

Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 71) –

John Owoeri (ut 61), Ricardo Santos (ut 64).

Inbytta ersättare

Petrit Zhubi (in 61 F), Imad Zatara (in 64 F), Oscar Möller (in 71 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Alberis da Silva, Emmanuel Dogbe.

Vi tog inte chansen

Vi hade ett enormt bra läge att besegra Gefle IF. Ett Gefle som hade en jättetuff match i torsdags i Azerbajdzjan och som har varit på resande fot sedan dess. Farhågan var dock att våra spelare inte skulle ta uppgiften på allvar och att de inte skulle ta det hårda arbete som likväl krävdes.

I arbetet ingår förstås inte bara att slita utan att göra det med kvalitet också. Eftersom både den rätta kampvilja och koncentration saknades gick det som det gick. Och vi får vara tacksamma att det överhuvudtaget blev en pinne. En poäng hemma mot Gefle är dock inte mycket att komma med när de andra lagen i toppen plockar trepoängare.

Gefle hade innan matchen tagit tre poäng totalt på bortaplan efter tre kryss. Efter den makalösa forceringssegern mot Anorthosis fortsatte GIF med 4–4–3 och hög press mot Malmö FF, som hemmabesegrades med 2–0. GIF gjorde då framförallt en stark första halvlek. Med giftigt spel i djupled och med inlägg hotade de MFF gång på gång samtidigt som de störde bortalagets passningsspel.

Jag trodde dock inte att Pelle Olsson skulle våga satsa på 4–3–3 igen efter den tuffa bortamatchen mot Karabach, men så blev det, med samma startelva som mot MFF och två förändringar jämfört med i torsdags, då målvakten Emil Hedvall åter klev in i målet och anfallaren Johan Oremo spelade istället för mittbacken Olof Mård.

Även om Gefle har haft det tufft visste förstås alla att laget skulle spela fysiskt. Våra spelare måste alltså varit mentalt förberedda på att ta kampen, men så såg det verkligen inte ut. Mikael Dahlberg, Johan Oremo och Jakob Orlov är en forwardstrio där samtliga är starka, bra på huvudet och täcker boll bra. Mot sådana spelare går det förstås inte att stå flera meter ifrån. Och man är bra naiv om man tror att det bara är att hoppa upp mot bollen för att nicka undan den. En av de stora bjässarna kommer då i full fart och mejar undan både dig och bollen, vilket skedde ett otal gånger. Vad än värre var att vi ofta inte ens var före på markbollarna där våra spelare ska vara klart kvickare.

Peter Swärdh pratade innan matchen om att det var viktigt att hålla fart på bollen och att spela sig förbi Gefle i djupled, men det fick vi inte se mycket av. Passningsspelet var alldeles för långsamt och det är backlinjens ansvar att sätta fart på bollen, vilket misslyckades. Gefle kunde därmed inta sina defensiva positioner snabbt. Inte heller lyckades vi dra isär geflelaget med spelvändningar. Många crossbollar blev för korta och hamnade hos motståndarna. De som ändå gick över var för lösa och motståndarna hann in i press när mottagaren väl tagit emot pastejen. Överhuvudtaget var det alldeles för dålig fart i många passningar av alla de slag för att vi skulle få upp tempot i spelet.

När vi väl vann boll efter en gefleattack fanns det ingen klar tanke hur vi skulle kontraslå. Genom slarv och obeslutsamhet tappade vi många omställningslägen.

När ytterbackarna var trängda var de framförallt för stillastående för att öppna spelvägar och när vi väl fick fast bollen högt upp i banan var det få som löpte fram för att agera understöd.

Mot ett 4–3–3 lag finns det naturligtvis fina möjligheter att hitta ytor på kanterna. När Gefle dessutom har många stora spelare som inte är kvicka i vändningarna så borde vi ha kunna vunnit mark genom ett snabbt passningsspel, men passningsspelet var alldeles för långsamt och med för dålig precision.

Det såg för bekvämt ut och vi fick aldrig igång något ordnat spel över längre perioder. Vi kunde dock se och lära hur man offrar sig, täcker passningsvägar och skott av geflespelarna.

I forceringen efter Gefles ledningsmål blev det dock bättre, men ett lite enklare spel. Den rätta beslutsamheten och offerviljan i motståndarnas straffområde saknades dock till vi äntligen fick hål på dem i och med straffen. Efter kvitteringen höll vi dock på att åka dit igen och utnyttjade inte de lägena vi fick för ett segermål. Det var ändå starkt att det finns en moral att aldrig ge upp utan att kunna kriga sig till en pinne i varje fall.

Henrik Gustavsson hade ingen lätt uppgift på baklängesmålet och vi får tacka Fimpen för att han i den 600:e A-lagsmatch i ÅFF gjorde en jätteräddning när en obevakad Jakob Orlov tilläts nicka i den 89:e minuten.

Anton Tinnerholm hamnade ofta i tokig position på utsidan av sin spelare och den blev tyvärr också upprinnelsen till det olycksaliga baklängesmålet då Anton nickade rakt in i planen där Mikael Dahlberg tog emot bollen och vände bort Erik Moberg som täckte för smalt. Visserligen hade Dahlberg en hel del tur men det målet skulle ha förhindrats.

Erik Moberg och Daniel Hallingström som gjorde en jättematch i luftrummet borta mot Elfsborg stod inte alls att känna igen. De gick inte in i luftduellerna tillräckligt utan blev passiva och tappade också i markspelet. Dessvärre fanns inte Alberis da Silva att tillgå efter känningar. Ett skifte är kanske annars på sin plats.

Andreas Dahlén har tyvärr inte haft något flyt i spelet på sistone och kommer ofta för sent in i duellerna. Hjälpen av Kristian Bergström, som också verkat tappat formen, har inte heller varit den önskade. Besluten från Pligg var långsamma mot Gefle och därmed försämrades kvaliteten i passningsspelet. Kristian svarade dock för en mycket viktig undanrensning efter att Fimpen styrt Orlovs nick i ribban.

Daniel Sjölund jobbade i varje fall och slet, men ofta tog bolltransporterna för mycket tid och saktade ner spelet. Skönt dock att vi har en kylig straffskytt efter att vi har förlorat Jesper Arvidsson, Magnus Eriksson och Viktor Prodell.

Mohammed Abubakari jobbade också och slet, vilket var oerhört viktigt för att vi ändå skulle hålla uppe spelet mot Gefle. Likt alla andra så var dock kvaliteten i passningsspelet för svag.

Imad Zatara hade många lägen att göra bra saker på högerkanten, men han utnyttjade inte sin fart och inläggen var för illa slagna.

Längst fram gjorde Ricardo Santos en blek insats. Han fick ofta agera bollmottagare, men bollarna studsade ifrån honom och han var inte tillräckligt aktiv i löpningarna.

John Owoeri försökte i varje fall och var löpvillig så länge han orkade, men den rätta kvaliteten saknades.

Martin Christensen kom in i stället för Imad Zatara tio minuter in på andra halvlek och gjorde ett okej inhopp. Dansken satte fart i offensiven och fick in en del bollar i straffområdet.

Petrit Zhubi bytte av Owoeri på topp de sista 35 minuterna och gjorde en hel del bra, som när han bröt sig in och blev fälld av en man – David Fällman. Det är märkligt att denna straff belyses som tveksam men medierna valde inte att se Mohammed Banguras straff som tveksam. Att bollen var ur spel spelar ingen roll för David var klumpig som satte foten på Petrit och straff var det därmed. Jag är dock besviken på att Petrit lekte för mycket och framförallt att han trixade bort jätteläget att avgöra på ett tillslag i den 92:a minuten.

Oscar Möller kom in de sista 20 minuterna på topp då vi spelade 3–4–3. Möller försökte och oroade en del men det var inte samma kraft som vi är vana vid.

Trots att vi lyckades kvittera kan vi verkligen inte vara nöjda med prestationen. Det är oroande att vi börjat kryssa, precis som vi gjorde förra året ungefär vid den här tiden. Det är livsfarligt att komma in i den andan som vissa gör – att det är okej att förlora med 0–4 borta mot Malmö och att det är okej att göra en dålig andra halvlek mot de regerande svenska mästarna Elfsborg. Att det infaller sig någon slags ursäkt i och med att man möter bra motstånd och att det därmed är bra med fyra poäng mot Elfsborg totalt sett. Men en poäng totalt sett mot Gefle är ur alla hänseenden inte okej.

Den tredje hemmamatchen i rad väntar nästa lördag mot Halmstads BK och då får vi verkligen hoppas att våra mannar förstår vad som krävs för att vinna!

ÅFF – Gefle IF 1–1 (0–0)

0–1 (53) Mikael Dahlberg

1–1 (86, straff) Daniel Sjölund

Varningar ÅFF: inga

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping.

Publik: 3 450

Övrig statistik

Bollinnehav 56 – 44

Avslut  9 – 7

Avslut på mål 2 – 1

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 6 – 1

Frisparkar 10 – 7

Offside 0 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén (ut 73) –

Imad Zatara (ut 55), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

John Owoeri (ut 59), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 55 HM), Petrit Zhubi (in 59 F), Oscar Möller (in 73 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Emmanuel Dogbe, Joel Rajalakso.