Äntligen seger i Götet

Om det var jobbig inför matchen mot Västerås så var det än värre mot Qviding på Valhalla i Göteborg.

Minnena är många från Qviding, Valhalla och Göteborg. Det var ju qvidingmatchen som verkligen förstörde för oss 2008, förlust med 0–2 på Kopparvallen. Samma siffror blev det även borta mot de lila 2009, efter en riktigt svag insats. Illa var det även länge på Valhalla 2008 men tack vare en bra avslutning tog vi ikapp 0–2 till 2–2. Vi har också spelat två kryss mot Örgryte 0–0 2007 och 2–2 2008.

Göteborg överhuvudtaget har inte varit något favoritresemål. Jag hade inför denna match sett 18 matcher de senaste tio åren i Götet men bara fått vara med om tre segrar. De två matcherna mot Häcken som jag inte bevittnade 2002 och 2003 slutade med förlust. Senaste segern vi tog i Göteborg var just mot Qviding på Torpavallen 2006 (2–1), men nu visade vi att vi kan vinna i Göteborg igen och på Valhalla IP för första gången.

Många uttrycker en sådan här match som måstematch, så är det naturligtvis inte då chansen funnits kvar på Allsvenskan även om vi inte vunnit, men nog ska man ändå ha som krav att vi ska vinna mot Qviding. Som jag var inne på i kartläggningen inför matchen, så hade ändå de lila spelat jämna matcher på Valhalla IP och detta var inget undantag.

Qviding är ett division I-lag som är bättre på hemmaplan och om vi inte kommer upp i en högre nivå än i går så är skillnaderna utjämnade. Vi var bättre än mot Landskrona och Öster men nivån var farligt nära för att vi skulle tappa poäng.

Självklart gjorde den undermåliga mattan sitt till att vi inte fick igång rullet. Vid varenda markpassning såg man hur bollen studsade fram och det är klart att det stannar upp spelet då man måste täcka upp extra i bollmottagningarna. Det är märkligt att en sådan matta kan vara godkänd för elitspel då det finns klara restriktioner för konstgräs. Den här typen av billigare konstgräs där stråna ligger ned och det är gummigranulat ända upp till ytan borde inte vara tillåtet.

Nå väl. Det gäller som alltid att anpassa spelet efter underlaget. Vi fick tidigt ledningen med 1–0 och behövde inte jaga för ytterligare mål. Ytor fanns också att lägga säkrare bollar på djupet precis som det förstamålet uppkom, där Anton Tinnerholm löpt in bra mellan ytter- och innerback och fick en väl avvägd boll av Haris Radetinac. Tinnerholm avancerade in mot mål och satte 1–0 i med en yttersida i invid bortre stolpen.

Vi släppte in hemmalaget i matchen på ett onödigt sätt. Haris spelade slarvigt in bollen centralt när fina möjligheter fanns att fortsätta sätta boll på djupet. Jesper Arvidsson kladdade bort bollen på andra kanten och Qviding kunde därmed ställa om. I numerärt underläge på mittfältet backade vår backlinje och kom för sent i duellerna vilket resulterade i många frisparkar emot. Därmed fick hemmalaget ett visst tryck sista kvarten på första halvlek och det var tur att Hannes Sahlins skott tog i ribban.

Det var sedan oerhört skönt att vi tidigt i andra halvlek fick 2–0 på straff. Haris Radetinac stormade fram som vi längtat att se honom och då kan det ju bli straff. Det blev det denna gång och det var starkt av huvuddomaren Dragan Banjac att ta hjälp av assisterande domaren Matija Rafaj, för det är ju ett team som dömer matcherna. Huruvida det var straff eller inte går dock att diskutera.

Ordinarie straffskytten Jesper Arvidsson lämnade vackert över till Magnus Eriksson som inte gjort mål på tio raka matcher. Men nu var det dags. Johan Hagman gick tidigt till höger och Mange rullade säkert in bollen till vänster. Det var ett fint läge för Magnus att få fart på målskyttet eftersom han hade psykologiskt övertag på Johan Hagman i och med två mål, varav en straff på Kopparvallen i våras. Nu blev det även ett andra mål i fritt läge fint placerad invid den främre stolpen efter framspelning av Haris Radetinac. Ett mål som avgjorde den här matchen till stor lättnad för alla oss berörda.

Dessförinnan var vi mycket illa ute. Det var rent svagt att inte vara mer alert efter vårt 2–0-mål. Efter ett inkast tilläts Qviding göra instick i straffområdet och Anders Augustsson föll lätt i kontakt med Daniel Hallingström. Det var ju klart att vi var tvungna att vara extra försiktiga i och med att vi fick en straff som inte var direkt solklar. Nu fick alltså hemmalaget en kompensationsstraff. Henrik Gustavsson gick ovanligt tidigt (till höger) och Hannes Sahlin rullade in bollen till vänster.

Det kändes mycket onödigt och vi sjönk ned till en riktigt låg nivå med panikinslag när Qviding matade in långa bollar och inlägg. Henrik Gustavsson fick också jobba för att freda målet, men så kom alltså 3–1-målet och om vi inte fått det vet i sjutton om vi klarat det här.

Det märktes tydligt bland både spelare och publik (ganska många ÅFF-are) att det var en stor lättnad när slutsignalen gick.

Henrik Gustavsson fick en hel del att göra och gjorde det bra. Att han för första gången släppte in en straff direkt av de fyra vi fått emot oss kan han naturligtvis inte lastas för. Däremot är det ovanligt många straffar som vi har dragit på oss.

Anton Tinnerholm var äntligen tillbaka på sin högerbacksposition och var riktigt bra i inledningen och gjorde också det viktiga, och vackra, 1–0-målet. Fyra fullträffar har det blivit i år vilket är riktigt bra. Avslutningen på matchen blev dock tuff då snabbe och flinke Fuad Hyseni spelade bort en tröttkört Anton några gånger.

Jag har förordat Alberis da Silva och Daniel Hallingström som mittbackspar tidigare, men den här gången var det inte lyckat. Alberis stötte inte fram på samma vis som tidigare, kom för sent in i duellerna vilket ofta ledde till frispark emot. Peter Nilsson var duktig i luften, men nog har da Silva besegrat starkare spelare. Markspelet i slutet av matchen var också osäkert.

Daniel Hallingström vann många viktiga dueller men missade och tappade också boll i farliga lägen i andra halvlek.

Jesper Arvidsson var inte alls lika säker i bollmottagningarna som vanligt och tappade boll i farliga lägen. Överhuvudtaget fungerade inte vår vänsterkant speciellt bra, då Kristian Bergström aldrig riktigt kom in i matchen. Ofta sökte sig Pligg djupt in centralt istället för att gå på den friare ytan på vänsterkanten.

Haris Radetinac på andra kanten kan också betydligt bättre, genom att vara mer aktiv och spela enklare, men man få också komma ihåg att Haris låg bakom alla målen genom att fixa en straff och spela fram till de två andra målen. Därmed ligger både Kristian Bergström och Haris Radetinac i topp på Superettans assistliga (tillsammans med Falkenbergs Tobias Nilsson) på åtta målgivande passningar.

Vårt innermittfältspar Bruno Marinho och Amir Suljic, som spelat tillsammans de fyra senaste matcherna, kom aldrig riktigt in i matchen. Det blev lite för mycket kamp för deras smak och det är viktigt att ha en Christoffer Karlsson att sätta in som på ett bättre sätt tog kampmomentet och lyckades avvärja farliga situationer i ett tidigare läge.

För första gången petades Erik Moberg från en startplats i ÅFF, men han kom in på en låg position framför mittbacksparet och stabiliserade upp på ett bra sätt på en ovan position. Det känns bra att vi har en fin konkurrenssituation om mittbacksplatserna.

Förhoppningsvis får vi också in Thomas Olsson på innermittfältet så snart som möjligt och får då en tempofylld tvåvägsspelare som samtidigt är en pådrivare som vi har saknat under många år.

Längst fram spelade Magnus Eriksson och Viktor Prodell. Och äntligen fick alltså Mange göra mål, två gånger om dessutom. Senaste målet var mot Värnamo. Nu är Magnus målbäst i ÅFF med sju fullträffar och kan med ökat självförtroende förhoppningsvis fortsätta att producera under hösten.

Viktor Prodell låg bakom 3–1-målet och var viktig med att hålla bollen, men eskilstunasonen kan betydligt bättre och måste löpa betydligt mer. Bara för att Oscar Möller inte var tillgänglig i denna match kan inte Viktor känna sig säker på en plats i laget då Daniel Swärd knackar på dörren för en plats i startelvan. 21-åringen fick nu bara göra ett kort inhopp.

Nej, det här var ingen spelmässigt bra insats, men man måste plocka fullpoängare i sådana här insatser också för att hänga på i toppen. Det känns nu extra angeläget i och med att de lag som nu finns i toppen också är i bra form och har sviter med många poäng på sistone. Ängelholm i topp har tio raka utan förlust och vi har tio poäng av tolv sista fyra. Degerfors har repat mod efter dubbla förluster mot Sundsvall och vunnit två matcher. Sundsvall i sin tur har fem raka segrar och Falkenberg 13 poäng av 15 möjliga de senaste fem. Just dessa lag möts i en hängmatch på torsdag och en eventuell vinnare går upp på samma poäng som vi. I kväll möts föresten två topptippade lag som har stor press på sig. Landskrona har nu hela sex poäng upp till en plats ovanför det negativa kvalstrecket och Hammarby har sex pinnar upp till oss. Vi har gjort ett litet ryck till två andra topptippade lag och har sex poäng tillgodo på Assyriska och sju till Brommapojkarna. Dessutom har vi klart bättre målskillnad än dessa båda lag.

Så lite anekdoter
• Tre mål i en bortamatch har vi inte gjort sedan 3–0-matchen mot Trelleborgs FF ifjol
• Detta var första matchen i år som Qviding släppte in fler än två mål på hemmaplan
• Detta var första gånger i år som Qviding föll med mer än uddamålet på Valhalla IP

Smolk i glädjebägaren var annars ett möte med Thomas Wernersson efter matchen. Vår egen produkt som till TV-programmet ”På spåret” sagt att hans starkaste fotbollsminne var det förnyade kontraktet med ÅFF i Allsvenskan 1978. Detta trots att han vunnit Uefacupen med IFK Göteborg. Det visar sig att detta var tomma ord, för efter vår fruktansvärda degradering till Superettan uttryckte han följande till Fotbolldirekt.se: ”Alltså, jag älskar ju Åtvidaberg, men de hör faktiskt inte hemma i allsvenskan.”

Naturligtvis kunde jag inte låta detta gå obemärkt förbi och frågade om han var orolig efter matchen. Först förstod han inte och jag påminde om vad han sagt och jag frågade om han ångrade sitt uttalande, men det gjorde han inte.

Jag förklarade att vi lever för det här och tror på det. Vad är det annars för mening med att leva om man inte tror på Allsvenskan. Varför ska man då överhuvudtaget bry sig om man vinner eller inte om det ändå inte leder till något.

Thomas sa bara: ”Det är väl roligt och sportsligt hör de hemma i Allsvenskan”.

Med risk för att bli riktigt förbannad gick jag därifrån. Det är liksom ingen idé att prata med en vägg. Thomas Wernersson borde vara en viktig ambassadör för vår förening men förlöjligar istället sin moderklubb. ”Sportsligt hör de hemma i Allsvenskan”. Jahå är fotboll månne en sport? Jag lever i varje fall efter den devisen och jag tror inte att vi skulle ha någon publik alls på matcherna om fotboll inte längre är en sport, så måste det förbli och det är vår plikt som trogna supportrar att sätta stopp för personer som Thomas Wernersson som vill avveckla svensk fotboll!

Hans uttalanden fungerar för övrigt som extra stor tändvätska för detta ändamål!

Alla till Stora Valla!
Tveka inte utan anmäl dig till bussresan till denna toppmatch där Thomas Olsson förhoppningsvis gör comeback i vårt kära ÅFF. Enklast anmäler du dig genom att kontakta Almer Ljutika på tel. 073 – 501 30 85.
Se mer info om bussresan här


Matchfakta
Qviding FIF – ÅFF 1–3 (0–1)
0–1 (19) Anton Tinnerholm (Haris Radetinac)
0–2 (57, straff) Magnus Eriksson
1–2 (60) Hannes Sahlin
1–3 (83) Magnus Eriksson (Haris Radetinac)
Varningar ÅFF: Bruno Marinho (5:e), Haris Radetinac (5:e), Jesper Arvidsson (4:e).
Domare: Dragan Banjac, Haninge.
Publik: 365

Övrig statistik
Avslut totalt 13–8
Avslut på mål 5–4
Avslut i målställningen 1–0
Hörnor 3–1
Frisparkar 18–16
Offside 1–2
Varningar 2–3

Laget
Henrik Gustavsson –
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –
Haris Radetinac, Amir Suljic (in 77), Bruno Marinho (ut 68), Kristian Bergström –
Magnus Eriksson (ut 88), Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Christoffer Karlsson (in 68), Erik Moberg (in 77), Daniel Swärd (in 88).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Eric Jangholm Melin, Andreas Johansson, Prince Eboagwu.