Rättvisa skipad

Vi skulle ha vunnit derbyt mot Norrköping men gjorde det inte, men efter 3–0 mot Mjällby är vi åter på banan igen och det känns fantastiskt skönt att målskyttet lossnat på Kopparvallen.

Det är egentligen helt makalöst att vårt forwardspar har gjort sju mål tillsammans på de två senaste hemmamatcherna. Imad Zatara har gjort fyra mål och Viktor Prodell tre. Därmed har vi allsvenskans hetaste anfallspar för tillfället, i varje fall på hemmaplan. Ifjol var Viktor Prodell och Magnus Eriksson radarparet som öste in mål under sommaren. Efter att Mange lämnat nådde inte målskyttet samma nivå men faktum är att Imad Zatara nu har gjort fem mål och Viktor Prodell tre, att jämföra med fem mål för Viktor Prodell och tre för Magnus Eriksson efter tio omgångar i fjol. Status quo så långt med andra ord.

När Peter Swärdh kom till ÅFF 2007, tog vi en poäng på de fyra första matcherna, men sedan tog vi 22 poäng av 24 möjliga med en målskillnad på 19–6 på de åtta nästkommande matcherna och avancerade från sista till andra plats i Superettan.

Även i år började vi tävlingsspelet på ett tungt sätt. Vi lyckades inte ta oss vidare från Svenska Cupens gruppspel och föll i de båda inledande omgångarna av Allsvenskan, men sedan har vi tagit 14 poäng på 8 matcher med en målskillnad på 12–5.

Peter Swärdh är trygg i sig själv och vet mycket väl vad han vill genomföra. Vi supportrar hänger oss åt laget och livskurvan är helt i linje med hur poängen trillar in. När resultaten svänger mycket så svänger också vår egen livskvalitet med risk för förhastade slutsatser. Det finns ett antal personer som har betydande roller som påverkas av detta inte har tålamod att vara långsiktiga. Detta fenomen härrör sig främst till så kallade storklubbar, varför dessa kan få väldigt stora problem i motgång.

I mindre föreningar är ambitionen sett efter ekonomiska förutsättningar, ofta betydligt större än i de så kallade storklubbarna. Skillnaden är dock att ledande personer har en närmare kontakt med alla i föreningen, vilket innebär så väl spelare, ledare, övriga anställda och supportrar.

Peter Swärdh passar utmärkt i den sistnämnda kategorin för grundstenen för Peter är tålamod. Genom sitt tålamod har vår tränare fått stadga i försvarsspelet. De mål vi har släppt in är inga generella ”systemfel” utan de har varit frukten av individuella misstag, varav en del av det grövre snittet. Kravbilden är hög och de flesta andra lag i vår högsta serie har gjort fler misstag och släppt in fler mål. Faktum är att det bara är toppduon, Helsingborg och Göteborg (6 mål) samt Kalmar FF (8 mål) som har släppt in färre än våra 9 mål.

Ifjol hade vi ett för bedrövligt bortafacit på naturgräs, då vi bara lyckades ta två poäng på nio matcher och noterade en målskillnad på hemska 7–20. I år är vi det enda laget i Allsvenskan som fortfarande inte har släppt in något mål på naturgräs! Den snåla målskillnaden 1–0 har givit oss fem naturgräspoäng på tre matcher.

Den skrala poängskörden på naturgräs var en av viktiga delar att förbättra till denna säsong, vilket krävde ytterligare fokus på det defensiva spelet. Hittills har vi alltså lyckats bra, även om effektiviteten generellt på bortaplan varit för svag. Vi borde ha avgjort i första halvlek i Halmstad, mot Kalmar fick vi aldrig riktigt chansen att visa upp en sprudlande offensiv efter den felaktiga utvisningen av Andreas Dahlén och det dröjde länge innan vi fick hål på Öster.

Förra året var vi obesegrat på konstgräs på bortaplan, men i år har vi ännu inte tagit poäng på konstgräs på bortaplan. Vi borde åtminstone fått med ett kryss från Gefle och skulle ha avgjort i första halvlek i Norrköping, men även på vårt eget underlag har vi fallerat i effektiviteten på bortaplan.

Lite förenklat kan man se en tänkt utveckling i tre steg.

1.       Skapa ett tryggt och stabilt försvarsspel

2.       Utveckla offensiven för att skapa fler målchanser

3.       Förbättra effektiviteten

Självklart jobbas det med alla delarna parallellt, men fokus läggs mer på de högre nummen när kvalitet nås i de lägre numren.

Det är därmed naturligt att vi på hemmaplan har nått punkt nummer 3, medan vi på bortaplan har kommit till punkt 2. Faktum är ju sedan att om man når punkt 3 både på bortaplan och hemmaplan, ja då är man ett topplag.

Mot Mjällby uppträdde vi som ett topplag i Allsvenskan. Det är topplagen som gör mål i rätt skeenden av matcherna. När matcher står och väger, i slutet av första halvlek och när motståndarna är på gång att komma in i matchen så avgör man med ett tidigt mål i andra halvlek. Just detta inträffade på Kopparvallen vilket kändes oerhört rättmätigt med tanke på traumat på Nya Parken.

I den 26:e minuten ställde vi om efter ett mjällbyanfall. Martin Christensen spelade in bollen till Viktor Prodell som förpassade bollen vidare till Mohammed Abubakari. Mommo slog en djup boll till Kristian Bergström som sprintat in från vänster och skickade in bollen framför mål. Viktor Prodell tog elegant ned bollen och tryckte in 1–0.

I den 42:a minuten hade Mjällby ett farligt anfall till höger där Haris Radetinac fick tillbaka bollen från Mahmut Özen men Henrik Gustavsson kunde rädda skottet från Haris. Istället tog vi sats framåt. Daniel Sjölund spelade vidare till Mohammed Abubakari i mittcirkeln. Mommo slog en fin boll till Martin Christensen. Anton Tinnerholm lappade över på högerkanten och fick bollen. Inlägget fram till Imad Zatara var sedan riktigt bra och Imad nickade in 2–0 invid den högra stolpen.

I den 57:e minuten kunde vi göra förlösande 3–0. Henrik Gustavsson slog en lång boll till höger. En mjällbyspelare nickade och Imad Zatara fångade upp bollen och vände ut och in på mjällbyförsvaret. Han såg ut att komma i för snäv vinkel, men satte ett riktigt klassavslut i det främre krysset. Ett helt fantastiskt mål med andra ord.

Jag tycker att vår första halva av första halvlek blev lite för uppförstorad som värdelös, för Mjällby var ju inte ett dugg bättre i offensiven under den delen. Blekingelaget försvarade sig dock bättre inledningsvis än något annat lag har gjort emot oss på Kopparvallen i år, så det var ju inte helt lätt att tränga igenom.

Det förkom dock några stora misstag som när Haris Radetinac fick komma helt fri efter ett inkast och vi slarvade i passningsspelet.

På hela matchen fick Henrik Gustavsson två skott på mål varav han gjorde en säker räddning på Haris Radetinac skott i första halvlek. Trots få skott på sig på sistone är Fimpen fyra i Allsvenskans målvaktsliga med en räddningsfrekvens på 79 % och fem nollor på tio matcher.

Anton Tinnerholm fick allt eftersom en offensivare roll av Peter Swärdh för att vi skulle komma fram mer i banan, vilket lyckades speciellt bra i och med 2–0-målet och Anton svarade för en bra insats även i övrigt med gott defensivt arbete.

Daniel Hallingström hade en del problem med Marcus Ekenberg inledningsvis men tuffade sedan till sig i närkamperna, trots att mjällbyanfallaren hade tur med domsluten. Danne gjorde på det hela en helt okej insats.

Erik Moberg framstår allt mer som fältherren i försvaret av mycket god allsvensk klass, men är alltid ödmjukheten själv, vilket är nog så viktigt för att inte tappa fotfästet.

Andreas Dahlen tvingades tyvärr bryta i paus på grund av känningar i baksida lår i slutet av första halvlek. In kom istället Tom Pettersson som nästan direkt slog en indianare som Mjällby var nära att utnyttja. Tom fajtades bra men kom aldrig riktigt upp i stabil nivå. Det är inte helt lätt att komma in i en backlinje mitt i matchen, men Andreas Dahlén är nog trots allt rätt val som vänsterback och förhoppningsvis är han spelklar till matchen på Olympia. I annat fall kan säkert Tom spela på platsen bara han är tillräckligt förberedd och får spela från start.

Martin Christensen fortsätter att fira triumfer på högerkanten och gör inte bara överstegsfinter, utan han får också in allt fler inlägg. Dessutom tog han några fina defensiva löpningar. Det går framåt för dansken med andra ord.

Mohammed Abubakari hade vissa problem i början och tappade en del boll men växte in i matchen och gjorde ett stort jobb på innermittfältet. Mommo var också inblandad i båda våra mål i första halvlek.

Daniel Sjölund var annars planens gigant. Ålänningen har tagit steg för varje match och visade nu verkligen sin oerhörda kapacitet som tvåvägsspelare. Det defensiva arbetet var av riktigt hög kaliber när han med spelförståelse och kvickhet effektivt stängde Mjällbys uppspelsvägar. Offensivt låg han också bakom mycket och framspelningen till Pligg som sedan gav Oscar Möller ett jätteläge var magnifik. Helt ur balans liggande lyckades Daniel hitta en vinkel som jag inte trodde skulle vara möjlig.

Kristian Bergström svarade också för ett stort jobb och fick sin första assist för säsongen fram till Viktor Prodells 1–0-mål. Pligg var också nära att själv få göra mål men tyvärr studsade bollen till lite när han skulle sätta ”straffsparken” från Oscar Möller. Just straffpunkten har fått läggas om på Kopparvallen eftersom allt för många spelare står och nöter sönder straffpunkten på träning istället för att flytta målet och hitta en annan straffpunkt. Förmodligen var det därför som bollen studsade till.

Imad Zatara fortsatta alltså sitt målskytte på Kopparvallen där han har gjort alla sina fem mål. Imad har nu gjort lika många mål som Andreas Haddad, Tobias Hysén, David Accam och Kennedy Igboananike, men åtminstone de tre sistnämnda har fått betydligt fetare rubriker. Båda målen i går var fina, men nummer två var en riktig delikates som förtjänar feta rubriker. Visar bara Imad samma fina löpkapacitet och framåtanda på bortaplan så kommer också målskyttet lossna utanför Fotbollens Mecka, som Zatara för övrigt har anammat genom att kyssa planen efter varje mål.

Viktor Prodell lyfte sig rejält från matchen i Norrköping och gjorde ett riktigt snyggt mål, med en svår nedtagning och en järnvilja att peta bollen i mål. Kul också att se fler löpmetrar från vår forward som har mycket hög allsvensk klass, även om han inte visat den så många gånger i år. Även för Proddans del kommer bortamålen om han jobbar lika bra som han gjorde på Myresjöhus Arena.

Oscar Möller avlöste Martin Christensen sista halvtimmen, men på topp, och gjorde ett piggt inhopp, men borde gjort mål på sin jättechans. Skönt dock för Möller att få komma in efter två matcher utan speltid.

Alberis da Silva har varit borta i fyra matcher men fick nu ett par minuter.

Allan Olesen startade så sent som mot Djurgården men har inte fått plats i 18-mannatruppen de senaste två matcherna. Emmanuel Dogbe har också startat i Allsvenskan och gjort långa inhopp, senast hemma mot Göteborg, men har inte fått plats i matchtrupperna de tre sista matcherna. Det är med andra ord en mördande konkurrens om platserna både i startelvan och i matchtrupperna, vilket bådar mycket gott inför framtiden.

Närmast väntar division V-laget Tallboda IF i Östgötacupen på söndag, vilket är ett fint tillfälle att visa upp klubben. Men mer allvarligt blir det lördagen den 1 juni borta mot seriesuveränen Helsingborgs IF, som till stora delar visat upp ett magnifikt anfallsspel. Kan vi nå nivå 3 på Olympia så kan det bli en mycket sevärd match och med denna seger i bagaget så har vi förstås alla möjligheter i denna mycket tuffa utmaning. HIF har ju också spelat ett laddat derby borta mot Malmö FF bara några dagar innan vårt möte med dem, vilket kan ha förtagit en del fokus och kraft.

Häng med bussresan för att se den sista allsvenska matchen innan uppehållet, läs mer om den här

ÅFF – Mjällby AIF 3–0 (2–0)

1–0 (26) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

2–0 (42) Imad Zatara (Anton Tinnerholm)

3–0 (57) Imad Zatara

Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari (1:a)

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 3 159

Övrig statistik

Bollinnehav 49 – 51

Avslut 9 – 8

Avslut på mål 6 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 0 – 4

Frisparkar 9 – 10

Offside 1 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén (ut 46) –

Martin Christensen (ut 63), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (HM 63, ut 91), Viktor Prodell.

Inbytta ersättare

Tom Pettersson (in 46), Oscar Möller (in 63), Alberis da Silva (in 91 MM)

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Petrit Zhubi, John Owoeri, Mattias Mete.

Vår match men svintung förlust

Vi borde verkligen ha avgjort derbyt borta mot IFK Norrköping i den första halvleken men eftersom vi inte gjorde det så släpptes IFK in i matchen och då gick det som det gick – förlust med svidande 1–2.

Det har känts riktigt bra vid ett flertal gånger inför matcher mot Norrköping men form och sådant kan ofta förkastas när det gäller derby. Denna gång var det dock lite annorlunda. Vi har känts allt stabilare med trygga rutinerade karaktärer i laget och kunde till och med bjuda på fotbollsunderhållning på en undermålig gräsplan i Växjö.

Tillbaka på konstgräset skulle vi kunna spela ut med ett snabbare passningsspel. Precis som väntat tog vi också kommandot direkt och pressade tillbaka hemmalaget från start. Norrköping hängde inte alls med i svängarna när vi satte upp farten och vi hittade in både från kanterna och genom instick.

Främst framgång hade vi på högerkanten där Martin Christensen och Anton Tinnerholm opererade flitigt och bra. Inläggen kom in på löpande band och lägena blev allt hetare.

Men från ingenstans kom IFKs första målchans och då blev det förstås mål. Martin Christensens bästa sida är inte försvarsspelet och han täckte helt tokigt nere vid hörnflaggan och släppte sin motståndare längs kortlinjen istället för att styra honom ut i planen. Nödåtgärden stoppade dock misstaget, men en onödig hörna från vänster är inte bra med Martin Smedbergs högerfot. 

IFK ställde fullt med folk in på mållinjen så att inte Henrik Gustavsson skulle komma ut, men Isaac Kiese Thelin löpte i en båge från sin utgångsposition vid den bortre stolpen och utan tillstymmelse till markering fick han gå upp och nicka in bollen i gröten. Siim Luts vinklade bollen mot mål och den rullade mellan benen på Mohammed Abubakari. Fimpen försökte sparka undan bollen men träffade Andreas Johanssons ben och in i mål.

Efter att vi klarat oss från skitmål på sistone var det alltså åter dags.

Styrkan var dock påtaglig att resa sig efter detta och vi radade upp chanser. Vi borde både ha kvitterat och tagit ledningen innan vi äntligen fick in bollen i mål. I den 29:e minuten vann Mohammed Abubakari tillbaka en boll som han själv tappat, avancerade och hittade ut till Martin Christensen till höger som slog ett fint inlägg som Imad Zatara skarvade vidare till Kristian Bergström. Pligg satte skottet lågt till höger om David Nilsson och in i mål.

Vi hade sedan ett par till fina möjligheter att ta ledningen innan paus, men lyckades dessvärre inte.

Efter första 45 minuterna borde vi hag en ledning med 2–0 eller 3–0, men nu hade vi alltså bara 1–1. Även om Norrköping inte är ett bra lag så hade de bjudits in i matchen i och med vår oförmåga att göra mål och IFK kunde rimligen inte vara så svagt som i den första halvleken även i andra halvlek. Scenförändringar sker ju också väldigt ofta i den jämna Allsvenskan.

Någon större förändring blev det dock inte i början på andra halvlek, då vi fortsatt dominerade stort, men sedan pulserade matchen några gånger där IFK visade större arbetsmoral samtidigt som vi blev passiva och släppte igenom dem.

Det kändes ändå som om vi skulle kunna mala ner hemmalaget men på nytt åkte vi på ett riktigt skitmål i den 74:e minuten. I långsamt gemak fick IFK:arna lalla runt bollen efter en hörna och utan någon som helst press (Daniel Sjölund borde stött upp bättre) kunde Andreas Johansson lyfta in en boll i straffområdet. Andreas Dahlén följde inte alls med Martin Smedberg när denne smög in från höger. Anton Tinnerholm och Daniel Hallingström försökte reparera skadan genom att täppa till därbakom, men Smedberg kunde ändå vända om och skjuta mellan dem varvid bollen smet retfullt förbi Henrik Gustavsson och in vid den bortre stolpen.

Vi förmådde sedan inte återta initiativet för att pressa för en kvittering, även om vi hade några bra chanser efter djupledsspel.

Att detta smärtar något oerhört är sannerligen ingen underdrift. Sällan har vi dominerat så kraftigt i ett derby på bortaplan. Men vi har ingen annan än oss själva att skylla att vi inte sätter chanserna. Det var rent svagt av Kristian Bergström och Imad Zatara att skjuta över på sina jättelägen, men Pligg reparerade genom att i varje fall göra ett mål.

I den första halvleken var vi dominanta genom ett kvalitativt och snabbt passningsspel. Vi behövde inte ägna oss åt egentligt försvarsspel utan kunde pressa till oss bollen högt när vi inte hade den i vår ägo. Kanske därav slarvet vid hörnan. När vi tappade boll i andra halvlek och hemmalaget utnyttjade lägena för att komma framstormandes så var vi inte beredda, trots att allt tydde på att IFK skulle komma med ny energi efter att de fått en andra chans.

Att Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund skulle ta tag i kampen på mitten var ganska självklart så länge vi hade snurr på bollen och inte slarvade för mycket i passningsspelet. Andreas Johansson och Lars Krogh Gerson är ju betydligt långsammare och har sina främsta egenskaper i det defensiva arbetet, medan våra innermittfältare är mer tvåvägsspelare med betydligt större kreativitet. Men detta var blott andra fulltidsmatchen för Mohammed Abubakari efter en relativt lång skadeperiod. Mommo har gjort det bra efter sin återkomst, men passningsprocenten är ännu inte på topp och ghananen har ett energikrävande spelsätt. Därigenom orkade han inte hålla uppe fokus hela matchen.

Något byte var det dock inte tal om då offensiva byten gjordes för att jaga en kvittering, vilket var helt i sin ordning.

Överhuvudtaget var det för många spelare som började kladda för mycket med bollen i andra halvlek istället för att låta bollen göra jobbet, vilket stoppade upp våra anfallsförsök. Däribland Daniel Sjölund, som annars gjorde en storstilad insats i första halvlek, men också mattades i slutet av matchen.

Martin Christensen gjorde det riktigt bra i offensiven flera gånger i den första halvleken men kom bort mer i andra halvlek, när han inte längre blev matad med bollar. Petrit Zhubi kom in men gjorde inga större avtryck förutom ett par offensiva framstötar.

Kristian Bergström däremot verkade med hårt jobb och kvalitet i spelet matchen igenom, men borde ha fått något mer skott på mål. Mot nickstarka hemmaförsvarare är det också viktigt med flacka hårda inlägg på fasta situationer.

Vi fick en liten varning beträffande zonförsvar i matchen mot Öster, då vi vid överflyttning missade växlingen till markeringsspel då Freddy Söderberg blev helt fri, men som tur nickade över. Nu hände det två gånger om med förödande konsekvenser vid hörnmålet och lyftningen in på Martin Smedberg vid andra målet. Detta ska egentligen inte få ske och måste givetvis rättas till. Hörnan förstår alla att det inte var acceptabelt jobb på, men det var också för snällt allt som oftast. Inte en enda varning under ett derby är ju egentligen osannolikt. Även om Markus Strömbergsson borde ha delat ut ett par gula kort till hemmaspelare i den första halvleken.

Andreas Dahlen skulle naturligtvis inte släppt förbi Smedberg så lätt och han har ju även haft en tendens att stå på hälarna i vissa moment tidigare och kommer därmed sent i situationerna. Andreas gjorde ändå en okej insats och kom fram en hel del på kanten i första halvlek.

Jag blev överraskad över att Tom Pettersson inte fick fortsatt förtroende. Tom hade nog varit tuffare i nämnda situation, men kunde förstås ha missat i andra. Tom har förövrigt inte suttit på bänken sedan förra bortaderbyt mot Norrköping.

Erik Moberg har varit riktigt bra när han nu kommit tillbaka efter sin skada och visar när han har självförtroende genom att sätta i väg på offensiva planhalva och starta i gång anfallen snabbt och djupt, men han darrade lite under perioder i andra halvlek.

Daniel Hallingström har också haft en positiv vår, men hade också en del problem i andra halvlek.

Anton Tinnerholm kom åter fram en hel del på högerkanten och kunde mycket väl gjort mål igen, men tappade som alla andra stinget i andra akten.

Henrik Gustavsson hade otur på hörnan och ingen tacksam uppgift på det andra målet heller. Fimpen svarade för ett par fina räddningar och även bra aktioner i luftrummet, men höll på att ställa till det i duell med Gunnar Thorvaldsson i andra halvlek.

Imad Zatara har varit riktigt lyckosam på topp och han assisterade ju Pligg till målet, men totalt sett borde han ha fått ut mer som forward med tanke på det spelövertag vi hade i akt ett. Det blev lite för överarbetat denna gång tyvärr.

Viktor Prodell borde ha trivts riktigt bra nu när vi förde matchen men var inte lika stark och bekväm med bollen som vi är vana att se. Nu måste Proddan ta tag i sitt spel igen genom att vara mer aktiv.

Båda anfallarna byttes ut och John Owoeri fick en halvtimme istället för Zatara. Inledningsvis kom Nigerianen i en del fina situationer och var så när att komma igenom, men efter Norrköpings mål fick han allt sämre lägen och tog heller inte tillräckligt jobb för att på egen hand erövra bollen.

Mattias Mete kom också in men han blev ingen frälsare denna gång som han var i fjol på parken genom sitt 2–2-mål i slutminuterna. Ett bra läge avlossades rakt på målvakten, men i övrigt var det inte tillräckligt distinkt i kampen.

Just som det kändes som vi var på väg mot toppformen fick vi alltså ett riktigt smärtsamt bakslag. Istället för att skapa ett allt större avstånd nedåt i tabellen och häng på topplaceringarna så föll vi tillbaka till nionde plats och får försöka komma upp snabbt på banan direkt hemma mot Mjällby på torsdag. Alla till Kopparvallen!

IFK Norrköping – ÅFF 2–1 (1–1)

1–0 (19) Andreas Johansson

1–1 (29) Kristian Bergström (Imad Zatara)

2–1 (74) Martin Smedberg

Varningar ÅFF: inga

Domare: Markus Strömbergsson

Publik: 10 870

Övrig statistik

Bollinnehav 45 – 55

Avslut 7 – 13

Avslut på mål 5 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 7 – 8

Frisparkar 8 – 9

Offside 5 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 73), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (ut 60), Viktor Prodell (ut 85).

Inbytta ersättare

John Owoeri (in 60), Petrit Zhubi (in 73), Mattias Mete (in 78).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Tom Pettersson, Oscar Möller.

Mytbilden bruten

Den fantastiskt sköna 1–0-segern borta mot Östers IF var viktig inte bara för en de tre poängen.

Sedan vi har anlagt konstgräs på Kopparvallen hade vi lyckats allt sämre på naturgräs och vi fick en mytbild om att inte kunna spela på naturgräs längre. Vi gjorde en svag vår på naturgräs 2011, men var betydligt starkare på det naturliga underlaget under hösten. Vi tog dock endast två poäng på naturgräs i fjol vilket inte att förklara bort.

I år är scenförändringen mycket glädjande nog total. Genom ett säkrare och mer ihärdigt jobbande spel har vi tagit tag i matcherna på naturgräs på ett helt annat sätt. Vi gjorde en riktigt bra första halvlek borta mot Halmstad och fajtades senare väl i den andra akten. Mot Kalmar blev det mer av den senare varan efter den felaktiga utvisningen av Andreas Dahlén. Men vi fick också se prov på väl taktiskt kunnande och även offensiv kvalitet med en man mindre på banan.

Nu kulminerade de tidigare naturgräsmatcherna i en över 93 minuter väl genomförd match på en svårspelad fotbollsplan, där gräset släppte och därmed sänkte bolltempot. En extra dimension var att Mohammed Abubakari var tillbaka. Mommo missade förvisso en del i passningsspelet, men märk väl att han bara spelat en knapp halvlek i Allsvenskan i år och det var för över en månad sedan (mot Malmö FF). Precis som Daniel Sjölund vill ghananen alltid spela boll, men studsar det fel på vägen så är båda våra innermittfältare förnämliga på att täcka boll genom att parera felstudsar. Tom Petterssons krigarmentalitet tidigare på innermittfältet har också varit viktigt för vårt övertag på mittfältet och om vi tappat boll så har vi återerövrat den.

Försvarsmässigt har vi också undvikit de enkla misstagen som tidigare under säsongen fällde oss. Med Erik Mobergs inträde har motalasonen nått sin höga nivå som han tidigare haft innan den långa skadefrånvaron och har tillsammans med Daniel Hallingström agerat säkert som mittlås. Båda Erik och Danne var också nära att måla på offensiva hörnor.

Henrik Gustavsson fick inte allt för mycket att göra men klev fram när det behövdes när Öster hade ett litet minitryck. Fimpen har nu hållit nollan i hälften av de allsvenska matcherna vilket naturligtvis är ett mycket gott betyg.

Anton Tinnerholm låg lite för högt vid några tillfällen då han borde ha täckt upp med några steg ned i banan, men i övrigt svarade 22-åringen för en bra defensiv insats och han kom fram en hel det på högerkanten i offensiven, vilket gav utdelning i den 72:a minuten då Anton gjorde sitt första mål för säsongen. Anton bröt bollen framför eget straffområde och spelade fram bollen till John Owoeri. Anton rusade sedan upp till höger i straffområdet och fick tillbaka bollen efter att Kristian Bergström och Viktor Prodell spelat vidare.

Med Tom Pettersson på vänsterbacksplatsen fick vi både en säkrare, och kvickade defensiv på vänstersidan, samtidigt som vi fick en vassare och snabbare offensiv. Dels genom 23-åringens naturliga vänsterfot och genom de räder Tom gav sig ut på.

Martin Christensen byttes åter ut men har växt in till en god startspelare på högerkanten med allt bättre defensivt tänkt och motståndarna har respekt när dansken utmanar.

Kristian Bergström är med sin rutin före många andra i tanken och stannar kvar för att täcka upp bakom offensiva spelare när det behövs och låg också bakom en hel del i det offensiva spelet med sin goda bollbehandling och vänsterfot. Det var ju också Pligg som spelade fram Viktor Prodell, som sedan slog inspelet fram till målet.

Imad Zatara har verkligen slagit igenom som en av Allsvenskans främsta spelare på sistone. Genom många löpmeter och kamp i duellerna får han med hjälp av sin goda teknik med sig bollen i de allra flesta fall. I och med den höga farten öppnar sig då också ytor och tempot drivs upp. Med bättre taktiska val vid några tillfällen hade vi dock gjort något mer mål, så som när han kunde ta med sig bollen ner till kortlinjen och spela snett bakåt till en fri John Owoeri. Nu valde han istället att gå på direktskarv med mindre lyckat resultat.

Viktor Prodell kom inte själv till så många avslut men låg, precis som borta mot Kalmar, bakom mycket av spelet som targetplayer, där han med framgång höll i bollen med sin styrka och goda teknik. Det var ju också Proddan som slog inspelet fram till Antons mål.

John Owoeri kom in istället för Martin Chrisensen i den 63:e minuten och nigerianen var också med i förspelet till målet och hade dessutom två egna fina lägen. I det första läget borde han ha gått på eget avslut men valde istället att passa till Imad Zatara och vid andra möjligheten svarade målvakten Alexander Nadj för en fin räddning. Owoeri var också kvalitativ i det övriga spelet och närmar sig helt klart en plats i startelvan.

Mattias Mete hoppade in de sista minuterna och gjorde ett riktigt bra inhopp genom att jobba hårt för att låsa fast bollen högre upp i banan, vilket han också lyckades med. Mete hade också ett skott i ribban.

Efter den första bortasegern på naturgräs sedan 2–1-segern borta mot Ljungskile SK 2011, har vi faktiskt tagit två poäng fler än vad vi hade efter åtta omgångar i fjol. Vi avancerade också förbi AIK, Häcken och Norrköping upp till sjunde plats. Just derby borta mot Norrköping väntar på söndag. Passa på och häng med på bussresan.

Läs mer om tider och hur du anmäler dig här

Östers IF – ÅFF 0–1 (0–0)

0–1 (72) Anton Tinnerholm

Varningar ÅFF: Martin Christensen (1:a), Imad Zatara (2:a)

Domare: Jonas Eriksson

Publik: 4 142

Övrig statistik

Bollinnehav 45 – 55

Avslut 7 – 15

Avslut på mål 1 – 8

Avslut i målställningen 1 – 2  

Hörnor 1 – 13

Frisparkar 5 – 15

Offside 4 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Tom Pettersson –

Martin Christensen (ut 63), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (HM 63), Viktor Prodell (ut 85).

Inbytta ersättare

John Owoeri (in 63 F), Mattias Mete (in 85 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Allan Olesen, Petrit Zhubi, Oscar Möller.

Det lossnade och som det lossnade!

Tre mål framåt på sex matcher var naturligtvis ett alldeles för klent facit men nu lossnade målskyttet och det rejält. Med hela 5–1 besegrades jumbolaget Djurgårdens IF.

Jag hade det på känn att nu kunde islossningen komma. Efter alla spelarförluster som motståndarlaget haft sedan förra året såg man tidigt varåt det lutade och när sammanhållande försvarsspelare Jonna Toivo också lämnade verkade DIF gå en tung säsong till mötes.

Det kändes oerhört tungt att vi fick lämna cupspelet efter att vi slarvat mot Djurgården på Kopparvallen. Redan i den matchen skulle vi ha vunnit med den marginal som behövdes mot ett passivt motståndarlag. Osannolikt nog har DIF sedan tagit sig hela vägen till final. Men onsdagens match mot Örgryte var av spelkvalitet som mellan två superettanlag där DIF med stor möda drog det längsta strået. Självklart lider vi genom att vi inte tog vara på den fina möjligheten att nå cupfinalen, men möjligheterna till framgång i allsvenska mötet mot DIF var stor.

Mot ÖIS var det ett passivt Djurgården över hela banan där få spelare tog de löpmeter som fodrades för att komma i rätt positioner. Kunde vi bara hålla fart på bollen skulle vi ganska lätt kunna spela oss igenom till klara målchanser, för spelytor fanns mellan alla lagdelar och alla spelare.

Det märktes att mycket stod på spel i Inledningen av matchen där båda lagen slarvade mycket i passningsspelet men samtidigt var varken vi eller DIF distinkta nog att utnyttja misstagen. Allteftersom tog vi bättre tag i matchen och i den 19:e minuten kom det förlösande målet.  Viktor Prodell stoppades bryskt av Mattias Östberg, strax utanför straffområdet. Djurgårdsspelaren fick en varning och Imad Zatara drämde in frisparken fram till 1–0, sedan Marc Pedersen försökt rädda men ställde istället Kenneth Höie i målet, när han misslyckades få bollen utanför målramen. Jag måste säga att det är märkligt att vissa vill få det till självmål, i så fall skulle målvakterna göra självmål varje gång de är sist på bollen vid försök till räddning.

I en period därefter fick Djurgården många frisparkar strax utanför vårt straffområde och fick på så sätt ett tryck med hjälp av efterföljande hörnor. Vi redde dock ut stormen med ett kontrollerat försvarsspel.

I den 36:e minuten kunde vi istället göra det mycket viktiga 2–0-målet. Daniel Sjölund fångade upp bollen vid mittpunkten och spelade fram till Kristian Bergström i innervänsterläge. Pligg spelade på två tillslag vidare till Imad Zatara som använde tre snabba touch för att leverera bollen vidare till Viktor Prodell, som prickade in bollen via den högra stolpen.

Det var sedan kul att se att vår spelare kunde vara taktiskt drivna genom att spela av halvleken utan att riskera 2–0-ledningen till paus vilket var nog så viktigt. Vi spelade egentligen inte speciellt bra i den första halvleken men visade på den effektivitet som vi tidigare hade saknat. Utgångsläget mot det pressade bortalaget var därmed förnämligt inför den andra halvleken

I andra halvlek fick vi sedan en flygande start genom 3–0 i den 48:e minuten. Efter ett fint anfall på vänsterkanten där Daniel Sjölund spelade in bollen, fick Imad Zatra ett bra läge men målvakten gjorde en kanonräddning med sitt släpande ben. Bollen gick i en vid båge utanför straffområdet där Tom Pettersson fångade in den och klippte in bollen via en djurgårdsspelares hjässa som ställde Kenneth Höie i målet.

Målet avgjorde matchen och vi kunde spela ut Djurgården därefter. I den 61:a minuten ökade vi på till 4–0. Kristian Bergström spelade fram bollen till Daniel Sjölund som avancerade in i banan och spelade bollen snett bakåt och Imad Zatara kunde skjuta in 4–0 i det vänstra hörnet.

Bara två minuter senare föll 5–0. Tom Pettersson spelade ut bollen till vänster och Viktor Prodell vinklade in bollen i det bortre hörnet.

5–0 redan i den 63:e minuten! Det kändes som det kunde rinna iväg till en riktig storseger, men det blir ofta svårt att fortsätta ösa på när matcherna är avgjorda. Alla vill fram och göra mål, men hemjobbet lämnades lite åt sidan.

Vi skapade flera heta lägen för att öka på ledningen men det blev istället Djurgården som reducerade. Efter passivitet i försvarsspelet kunde Simon Tibbling spela tillbaka i straffområdet till höger och Amandou Jawo prickade in bollen i det främre hörnet.

Naturligtvis är vi ändå mycket nöjda med denna viktiga storseger som verkligen visar att vi kan spela fotboll på samma vägvinnande sätt som förra året, då vi också tog storsegrar mot Gefle 6–1 och Elfsborg 5–1 på Kopparvallen. Dessförinnan hade vi inte gjort fem mål i någon allsvensk match sedan 1974 (7–2 i sista omgången hemma mot Landskrona).

Henrik Gustavsson fick slita under en period med många frisparkar och inlägg och gjorde det bra, men i övrigt var det ganska lugn. Fimpen släppte främre hörnet vid reduceringen, men det målet får förhoppningsvis ingen betydelse.

Anton Tinnerholm hade problem med passningsspelet inledningsvis men växte in i matchen och kom fram i offensiven riktigt bra i andra halvlek. Tunneln på Jesper Arvidsson och jättelöpningen som höll på att resultera (lyftningen gick utanför bortre stolpen) var styrkebesked.

Erik Moberg var lite passiv vid baklängesmålet, men det var det enda att anmärka på en ny stark insats av motalasonen. Moberg befäster därmed sin status som givet ankare med sin trygghet att styra försvaret rätt.

Daniel Hallingström har därmed fått värdefull avlastning i ansvaret och stod också för en stabil insats.

Allan Olesen skötte sin uppgift väl när han kom in som vänsterback istället för utvisade Andreas Dahlén mot Kalmar, men vänsterback är en lite avig position för dansken. Det blev väl många felpass, men varför skulle medsspelarna sätta honom i trängda lägen? Defensivt tätade Allan okej, men nivån måste upp högre mot bättre motstånd.

Martin Christensen började mycket bra och tog en fantastisk hemlöpning efter att Anton tappat bollen, men det gäller ju att slita för laget hela matcherna. Martin fick lite för få bollar på djupet att jobba på för att han skulle nyttjas bättre. Det var synd att han inte prickade in friläget, men vid ett annat tillfälle, felvänd utanför straffområdet skulle han förstås ha spelat tillbaka till Tom Petterson som hade fritt skottfält.

Oscar Möller bytte av Martin de sista minuterna och hade inga större problem att hålla emot på sin högerkant.

Tom Pettersson började med en riktig indianare, men växte in i matchen och gjorde oerhörd bytta genom sitt stora jobb på innermittfältet i båda riktningarna. Tom ger gott stöd till våra mittbackar och offensivt låg 23-åringen bakom mycket, gjorde dessutom ett mål och assisterade till ett.

Daniel Sjölund kan inte vara missnöjd med klubbytet och ägde mittens rike tillsammans med Tom. Med sin trygga spelstil vann ålänningen mycket boll och låg bakom de flesta av våra mål. Mot starkare motstånd behöver tempot höjas ett snäpp men mot Djurgården höll han precis lagom fart på bollen. När Daniel vågar skjuta mer så kommer också de egna målen.

Kristian Bergström följde upp den fina våren med en ny stark insats och låg också bakom de flesta målen. Defensivt märktes det med tydlighet vad Pligg betyder då han byttes ut. Vi hade inte alls samma trygghet på vår vänstersida därefter.

Petrit Zhubi kom in på vänsterkanten och började precis som Martin Christensen med en fin defensiv aktion, men måste också lära sig att te det defensiva ansvaret under hela matchtiden. De offensiva initiativen var goda men lite överarbetade.

Våra forwards har fått utså en del negativ kritik, men nu fick vi verkligen utdelning på ett fantastiskt sätt genom två mål vardera av Imad Zatara och Viktor Prodell.

Imad Zatara tog nu ytterligare ett steg som forward, där han hittade allt mer rätt i löpningarna och fick utdelning på ett fantastiskt sätt genom inblandning i fyra av målen. Två gjorde han själv, ett assisterade han och i situationen innan Toms mål, var det ju Imad som var mycket nära att överlista Kennet Höie.

Äntligen kunde också Viktor Prodell spräcka nollan genom sina två mål. Proddan ”fixade” även frisparken fram till Imads frisparksmål. Efter en blek inledning på matchen växte 25-åringen och agerade som tempohöjande spelfördelare.

John Owoeri fick en perfekt match att debutera i men ville lite för mycket för att göra mål. I friläge kom nigerianen med lite för hög fart när han vek av åt vänster och kom därmed inte riktigt runt med foten och skottet gick utanför. John visade åter på intressanta kvaliteter som antyder att han kommer att bli en fin tillgång framöver, men vi får förstås ha lite tålamod.

Mohammed Abubakari satt på bänken men behövde aldrig komma in. Efter att han slagit upp sin lårskada en gång är givetvis lagledningen, med all rätt, extra försiktiga nu. Mot Öster kan han dock vara aktuell vilket även Alberis da Silva kan vara. Dessutom borde verkligen Andreas Dahlén åter vara disponibel efter sin felaktiga utvisning. Vi har det alltså gott ställt med bredden i truppen.

I och med storsegern tog vi ett jättekliv upp i tabellen till åttondeplats, men de flesta matcherna i omgången återstår. Trots att vi har haft en svag säsongsinledning totalt sett har vi ändå bara tagit en poäng mindre än i fjol efter sju omgångar. Förra året hade vi målskillnaden 14–14 efter sju omgångar i år har vi 8–7. Trots att vi uppfattar det som att vi släppt in för många enkla mål, så har vi alltså bara släppt in hälften så många som vid samma tidpunkt i fjol.

På bortaplan har vi bara släppt in ett enda mål, i premiären mot Gefle. Under de båda naturgräsmatcherna har vi alltså inte släppt in ett enda mål. Å andra sidan har vi inte heller gjort något mål på bortaplan, men det är verkligen dags på Myresjö Arena på måndagen den 13 maj. Se till att följa bussresan till Östers nya arena. Läs mer om bussresan här

ÅFF – Djurgårdens IF 5–1 (2–0)

1–0 (19) Imad Zatara

2–0 (36) Viktor Prodell (Imad Zatara)

3–0 (48) Tom Pettersson

4–0 (61) Imad Zatara (Daniel Sjölund)

5–0 (63) Viktor Prodell (Tom Pettersson)

5–1 (81) Amandou Jawo

Varningar ÅFF: inga

Domare: Andreas Ekberg, Lund

Publik: 6 152

Övrig statistik

Bollinnehav 51 – 49

Avslut 15 – 9

Avslut på mål 8 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 3 – 7

Frisparkar 11 – 8

Offside 3 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Allan Olesen –

Martin Christensen (ut 85), Tom Pettersson, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 71) –

Imad Zatara (VM 71, ut 77), Viktor Prodell

Inbytta ersättare

John Owoeri (in 71 F), Petrit Zhubi (in 77 VM), Oscar Möller (in 85 HM),

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Mohammed Abubakari, Emmanuel Dogbe, Mattias Mete.