Domedagen

Samma läge som 1978

Efter den vidriga förlusten mot Hammarby med 0–3 kunde allt ha tagit slut i går, men eftersom Falkenberg åter fick stryk har vi möjligheten. Och därmed kan ingen som håller på ÅFF ge upp.

Med tre omgångar kvar av Allsvenskan 1978 låg vi sist, fem poäng efter Västerås SK och en poäng efter Örebro SK. Vi var tvungna att gå förbi båda för att hålla oss kvar. På den tiden innebar seger två poäng. Vi hade med andra ord två segrar och ett kryss upp till VSK, vilket är samma läge som vi nu har till Falkenberg.

I den 24:e omgången fortlevde striden, eftersom Västerås föll med 0–3 borta mot Hammarby. Efter mål i den 17:e minuten av Göran E Karlsson besegrade vi Djurgården på Stadion mes 1–0. Däremot vann ÖSK sensationellt borta mot Malmö FF med 2–0.

I den 25:e omgången möttes Örebro och Västerås på Eyravallen. VSK fick inte vinna matchen och det gjorde inte heller aroslaget, utan ÖSK vann med 1–0. Samtidigt hemmabesegrade vi Hammarby med 1–0 efter att Göran E Karlsson gjort målet på straff.

Inför den sista omgången låg vi en poäng efter Örebro och Västerås. Upplösningen var extra raffinerad då vi mötte VSK på Arosvallen. ÖSK hade bortamatch mot Elfsborg. I händelse av kryss i den matchen behövde vi plocka in fyra mål på ÖSK.

Detta lyckades också! Efter en heroisk insats vann vi med 4–0 inför 12 218 åskådare. Göran E Karlsson slog till igen med två mål. Leif Thell och Conny Torstensson svarade för de övriga målen. Samtidigt hamnade ÖSK tidigt i underläge och föll till slut med 0–2. Därmed passerade vi både ÖSK och VSK. Detta tack vare ett tappert lag där alla kämpade in i kaklet.

Nu gäller det att slicka såren under de två närmaste veckorna. Vi har fått en ny chans så nu gäller det att vi tar den och besegrar Falkenberg den 18 oktober!

Fortsatt olidlig smärta!

Efter att Falkenberg åter fått stryk, fick vi en ny möjlighet att minska avståndet till kvalplatsen. Vi tog också ledningen men tack vare ett offsidemål kunde Elfsborg kvittera innan paus. Matchen stod och vägde i andra halvlek men i den 77:e minuten åkte vi på det fasansfulla 1–2-målet och på stopptid fastställdes den vedervärdiga förlusten till 1–3.

Till skillnad från matchen mot Häcken tvingades vår lagledning åter att ändra i backlinjen eftersom Månz Karlsson var avstängd och man passade också på att ändra ännu mer för att få mer tyngd i offensiv riktning.

Daniel Hallingström flyttades upp på topp tillsammans med John Owoeri. Mittlåset utgjordes istället av Sebastian Ramhorn och Mauricio Albornoz. Hampus Holmgren tog åter plats som högerback.

På mittfältet spelade åter Martin Christensen från start till höger, medan Simon Skrabb började på bänken.

Vi började matchen ganska bra, men Elfsborg var giftiga i sina attacker då vi åter gav bort ytor framför vår backlinje. Vi slarvade också och bjöd Elfsborg på bollen som de kunde ställa om på, vilket inte är nyttigt mot ett så starkt kontringslag som Elfsborg.

Redan i den andra minuten slog Ammar Ahmed bort en passning långt nere till höger och efter en snabb omställning sköt Simon Hedlund mot den bortre stolpen, men Gustav Jansson var med på noterna.

I den 13:e minuten kom Andreas Dahlén fram bra på högerkanten och spelade snett bakåt till John Owoeri, som fick ett bra läge, men sköt dessvärre långt utanför.

Efter slarv framför eget mål spelade Viktor Prodell snett bakåt i vårt straffområde i den 17:e minuten, men det var tur att Victor Claesson inte var med på noterna och bollen rann förbi honom. Istället kunde vi ställa om. Kristian Bergström spelade in bollen från vänster, men varken Andreas Dahlén eller Daniel Hallingström fick tyvärr träff på bollen framför mål. Hallingström fick en ny möjlighet men strulade till det och chansen gick om intet.

I den 25:e minuten fick Ammar Ahmed en frispark på egen planhalva och efter bollrullande i vår backlinje, slog Mauricio Albornoz en boll till vänster, där Andreas Dahlén satte fart och spelade in till John Owoeri som tog sig in till vänster i straffområdet, vände om och spelade bollen tillbaka. Ammar Ahmed tog emot rättvänd mot målet och klippte iväg ett distansskott från sin position några meter utanför straffområdet. Målvakten Kevin Stuhr-Ellegaard var på bollen men kunde inte hindra den från att smita in till höger om honom.

Det var naturligtvis härligt att vi äntligen kunde ta ledningen tidigt i en superviktig match. Det kändes sedan som vi hade bra kontroll på hemmalaget och vi hade också chanser att öka på till 2–0.

Efter en halvtimmes spel skapade vi tre hörnor i rad och på den tredje blev det riktigt farligt. Kristian Bergström lyfte in från vänster och Daniel Hallingström fick ett jätteläge, men nickskarvade dessvärre strax utanför den bortre stolpen.

I den 36:e minuten fick John Owoeri ett fint läge i vänsterinnerposition, men avslutet misslyckades han tyvärr helt med. Daniel Hallingström fanns också som ett alternativ rakt framför mål.

I den 41:a minuten stack Elfsborg upp och fick en högerhörna. Vi fick bort bollen i förstaläget, men bollen skickades in igen och vi lyckades inte få bort bolluslingen. Till sist petade Adam Lundqvist in bollen från vänster och Viktor Prodell stegade fram rakt framför mål och tvingade Gustav Jansson till en kvalificerad räddning, men dessvärre dök bollen ned vid den högra stolpen där en helt ren Per Frick kunde stöta bollen i mål.

Det skulle ju dock inte vara någon fara då Viktor Prodell var solklart offside, men ofattbart nog vinkade inte assisterande domaren Jan-Erik Swärdh från Uppsala! Om den eventuella offsiden på 0–2-målet senast mot Häcken var svår att upptäcka, för den assisterande domaren som läste spelet uselt och inte hängde med i svängarna, så var den här offsiden oerhört lätt att ta då vår förre spelare låg offside hela tiden innan och när bollen passades av Adam Lundqvist. Jan-Erik Swärdh behövde inte heller flytta sig utan han hade offsidelinjen framför sig hela tiden.

Återigen fick vi alltså ett väldigt avgörande domslut mot oss, som om det inte räckte med all skit som varit mot oss den här jävla säsongen. Sedan är det förstås ingen nyhet att vi inte får ett skit med oss av domarna och genom den medvetenheten bör ju då inte Mauricio Albornoz lita på någon domare utan lägga sig på rätt sida och likaså bör Andreas Dahlén lägga sig på rätt sida om Per Frick.

Vi hade verkligen behövt gå in i halvtidsvilan i ledning, men tack vare det felaktiga domslutet gjorde vi alltså inte det.

Redan innan paus var Simon Hedlund farligt framme, men Gustav Jansson var ute och täckte bra, varvid Hedlund sköt utanför, men vi kunde också ha återtagit ledningen i den 45:e minuten. John Owoeri spelade in bollen från höger, och om Daniel Hallingström bara lyckats med sin passning bakåt från kortlinjen, så hade Tor Øyvind Hovda fått öppet läge, men chansen rann istället ut i sanden.

Fem minuter in på andra halvlek, fick vi ett bra läge då Kristian Bergström bröt bollen högt upp i banan, men inlägget mot Daniel Hallingström blev lite för högt, men vi hade en bra möjlighet i andravågen, men då överarbetade dessvärre Martin Christensen som tappade bollen.

I den 52:a minuten tappade Ammar Ahmed bollen långt upp på Elfsborgs planhalva och hemmalaget ställde om. Hampus Holmgren hängde inte med Arber Zeneli, till vänster, som dessbättre sköt utanför den bortre stolpen. Bara minuten senare ställde Elfsborg om igen, men Andreas Dahlén gjorde en mycket fin brytning då Simon Hedlund var på väg mot ett friläge.

Martin Christensen hade därefter ett par fina lägen att spela in bollen framför mål, men misslyckades båda gångerna med inläggen. Vid andra tillfället ställde Elfsborg om. Arber Zeneli slog in bollen från vänster, men Gustav Jansson var med på noterna och nöp bollen framför en framrusande Simon Hedlund.

I den 60:e minuten nickskarvade Daniel Hallingström precis så bra som tanken var, men John Owoeri gick tyvärr inte tillräckligt tufft och rakt på mål för att få friläge. Istället blev det ingenting.

I den 65:e minuten följde Hampus Holmgren bra upp på högerkanten, fick bollen av Martin Christensen och spelade snett bakåt vid kortlinjen. Tor Øyvind Hovda vräkte sig fram men hann inte riktigt för att få avslutet att gå innanför målramen, utan bollen smet utanför den bortre stolpen.

I den 77:e minuten tappade Ammar Ahmed bollen på väg in på Elfsborgs planhalva, men vi hade gott om spelare på rätt sida om bollen, man alla till vänster. Hemmalagets kontraattack gick inte med raketfart, men varken Kristian Bergström eller Tor Øyvind Hovda satte tillräcklig press på bollhållaren Anders Svensson, som satte ut bollen till vänster. Martin Christensen var helt passiv och Hampus Holmgren var inte alls med i djupet där Simon Lundevall tilläts gå loss till vänster och rulla in bollen vid den högra stolpen.

Kroppen känns som en jävla nåldyna efter alla knivstick man fått denna makalöst vedervärdiga säsong! Matchen stod och vägde och så släppte vi in ett sådant skitmål!

Direkt efter målet byttes Ammar Ahmed ut till förmån för Simon Skrabb, som direkt öppnade för ett kvitteringsläge, då han sprintade iväg på vänsterkanten efter en elfsborgshörna, slog en långboll till John Owoeri, som spelade vidare till Martin Christensen, som slog ett inlägg från höger mot den bortre stolpen, där Simon sprintat sig till ett läge, men han nickades dessvärre utanför.

Lagledningen valde sedan att satsa ännu mera framåt då Hampus Holmgren gick ut och Mario Jelavic kom in i den 83:e minuten, i samband med att vi hade frispark. Mauricio Albornoz spelade fram bollen till Kristian Bergström, som lyfte in i straffområdet. Daniel Hallingström nickade och John Owoeri petade ut bollen till vänster. Simon Skrabb klippte iväg ett hårt fint skott som var på väg in vid den bortre stolpen, det såg vi som var i skottlinjen bakom mål. Om det nu inte hade varit för att Mario Jelavic satt fram huvudet och räddade Elfsborg från ett baklängesmål. Det är ju så jävla, typiskt att sådant skit ska drabba oss!

Efter ett bra anfall i den 85:e minuten fick Sebastian Ramhorn en fin möjlighet att frispela Martin Christensen till höger i straffområdet, men passningen blev dessvärre för hård och gick till inspark. Därefter byttes Alberis da Silva in på topp istället för John Owoeri.

Efter en omställning i den 90:e minuten slog Daniel Hallingström en fin boll i djupet till Mario Jelavic, som dock inte lyckades sprinta ifrån sin bevakare Anton Lans, och heller inte fick någon fart på avslutet, som målvakten dessvärre enkelt kunde rädda.

I jakten på kvittering, gick vi förstås upp med mycket folk, men det straffade sig, då Per Frick frispelade Arber Zeneli som sprintade förbi Mauricio Albornoz och satte vedervärdiga 1–3 vid den främre stolpen.

Det var återigen för sorgligt att se en bedrövlig domarinsats. Vi hade verkligen inte behövt det regelvidriga baklängesmålet innan paus och i övrigt är det ju svårt för våra spelare att spela aggressivt då vi får frisparkar emot oss för minsta lilla, medan hemmaspelarna slipper efter rena överfall. Att vara en ny domare på den här nivån, som Per Melin är, innebär tyvärr att han och hans team, inte vågar döma med hög objektivitetsgrad. För när sådant här skit drabbar oss så blir det inte några rubriker. Inte ens Corren vågar kritisera några domare. När, de så kallade, storlagen däremot drabbas då är det feta rubriker och för att nya domare ska kunna hävda sig vill de inte riskera dessa.

Ni som tror att detta är nonsens är bara så naiva. Den fotbollsvärld som vi lever i är tyvärr inte rättvis. Vi slåss inte på samma villkor, då det finns maktspel i det mesta kring världens största idrott.

Rent spelmässigt var det framgångsrikt att Daniel Hallingström flyttades upp i banan. Danne har väldigt god spelförståelse och läser av situationerna på ett bra sätt innan de inträffar. Halling kan därmed utnyttja sitt huvudspel och få kvalitet på nickskarvarna. Nu gäller det bara att John Owoeri hittar rätt i löpningarna också. Trots att John har så mycket mer att få ut av sitt spel, så gör han ändå mycket nytta med sina löpningar, som inte syns för er som inte ämnar se matcherna live.

Efter Ammar Ahmeds avstängning, måste vi åter ändra om i laget. Lämpligt är väl då att sätta in Kristian Bergström centralt och låta Simon Skrabb spela från start igen till vänster. Det var lite märkligt att Simon inte startade mot Elfsborg. Martin Christensen har gjort flera dåliga matcher och gjorde inget bra inhopp mot Häcken heller, men fick åter starta. Simon däremot har gjort flera bra matcher, men var inte på tå mot Häcken. Det känns så där att vissa spelare kan göra flera dåliga matcher i rad men ändå får spela, medan andra inte får göra en dålig match utan att bli petad. Christensen gjorde en fantastisk arbetsinsats hemma mot Norrköping, men varför finns inte den viljan nu när vår existens är i mycket stor fara? Självklart måste samtliga spelare på banan ge allt som överhuvudtaget finns för att vi ska överleva detta!

Fyra matcher återstår och siktet är naturligtvis att vinna samtliga. En av dem är mot Falkenberg och sedan har vi inget annat val än att trots att Falkenberg ska tappa de poäng som behövs för att vi ska passera dem. Dessutom måste vi förstås passera Halmstad.

Matchfakta

IF Elfsborg – ÅFF 3–1 (1–1)

0–1 (26) Ammar Ahmed (John Owoeri)

1–1 (42) Per Frick

2–1 (77) Simon Lundevall

3–1 (92) Arber Zeneli

Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (4:e), Mauricio Albornoz (5:e), Ammar Ahmed (3:e, avstängd mot Hammarby).

Domare: Per Melin, Kävlinge.

Publik: 7 403

Övrig statistik

Bollinnehav 57 – 43

Avslut 13 – 8

Avslut på mål 6 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 3 – 4

Frisparkar 12 – 7

Offside 3 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 3

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren (ut 83), Sebastian Ramhorn, Mauricio Albornoz Andreas Dahlén –

Martin Christensen, Tor Øyvind Hovda, Ammar Ahmed (ut 78), Kristian Bergström –

Daniel Hallingström John Owoeri (ut 86).

Inbytta ersättare

Simon Skrabb (in 78 MM), Mario Jelavic (in 83 F), Alberis da Silva (in 86 F).

Ej inbytta ersättare

Henrik Gustavsson, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson, Kenny Hildeby.

Eländet fortsätter

Efter att Falkenberg och Halmstad fått stryk hade vi chansen att närma oss kvalplatsen i bortamatchen mot BK Häcken, men en mycket hårt dömd utvisning ödelade möjligheten. Månz Karlsson fick syna det röda kortet i den 34:e minuten och bara minuten senare åkte vi på det första baklängesmålet. Eländet slutade till sist med en katastrofal 0–3-förlust.

Vi började med samma backlinje som startade den andra halvleken mot Kalmar. Det vill säga att Daniel Hallingström spelade från start för första gången sedan hemmamatchen mot Helsingborg den 25 juli, och Sebastian Ramhorn spelade till höger. På mittfältet spelade vi med fem man. Simon Skrabb tog steget ned till högerkanten. Martin Christensen började på bänken. Ammar Ahmed spelade centralt med Tor Øyvind Hovda och Mauricio Albornoz lite framför, samt Kristian Bergström till vänster.

Vi började matchen bra och ägde de fem första minuterna, dock utan att vaska fram någon vass chans. Sedan var det en jämn match innan den vidriga utvisningen. Hemmalaget var farliga i spelet strax utanför straffområdet och skapade några feta lägen via instick och skott utanför straffområdet, men en målvakt ingår ju också i laget. Gustav Jansson var på tårna och räddade bra flera gånger.

Vi hade också ett lovande anfallsspel med bättre fart och spelbredd än i de senaste matcherna, men som vanligt så var vi uddlösa. I den 28 minuten anföll vi bra och till sist fick John Owoeri ett jätteläge i straffområdet efter att Nasiru Mohammed missat bollen, men tyvärr hastade John i avslutet och fick ingen ren träff när han vispade till bollen med vänsterfoten och bolluslingen smet utanför den bortre stolpen. Mauricio Albornoz och Ammar Ahmed fanns också framför målet men nådde inte fram till bollen.

Häcken har fått tillbaka sin forne stjärna Paulinho, men med en domare med rätt objektivitetsgrad så skulle han ha blivit utvisad redan i den 33:e minuten. Först en varning efter att han filmat och kastat sig i straffområdet och sedan en varning då han vräkte ned Månz Karlsson bakifrån. Den sistnämnda varningen var också inom ramen för en omställningsvarning.

Paulinho tillhör tydligen den typen av spelare som får göra som han vill utan att åka på självklara reprimander.

Men vi fick i varje fall frispark. Kristian Bergström slog in bollen framför mål, men innan bollen nått fram blåste domaren Kristoffer Karlsson och slet upp det röda kortet till Månz Karlsson! Paulinho satte upp händerna mot Månz Karlssons struphuvud och Månz sprang ned Paulinho med armen framför sig, men det var inte mer allvarligt än när Paulinho sprang ned Månz i det som resulterade förgående frispark.

Att Kristoffer Karlsson slet upp det röda kortet är naturligtvis helt offatbart och var naturligtvis en fullständig katastrof för oss! Naturligtvis är det också obegripligt hur Månz kan låta sig provoceras. Att vi inte får med oss ett skit med oss från domarkåren är inget nytt, men det var absolut inte mer än varning. Att sedan Paulinho sjönk till en så låg nivå att han hånskrattade åt Månz, när han var på väg ut bevisar bara vidare vilken typ av spelare han är!

Som om det inte vore nog med elände, så hann våra spelare inte hitta rätt i sina nya positioner innan vi släppte in det första målet. Häcken anföll på vänstersidan och Simon Skrabb var på tok för passiv och släppte Martin Ericsson förbi sig. Och när Martin servade in framför mål, så låg Mauricio Albornoz på helt fel sida om Alexander Jeremejeff, som därmed enkelt kunde styra in bollen vid den främre stolpen.

Med andra ord var det ett för bedrövligt mål att släppa in. Uppförsbacken kändes förstås enorm och man var givetvis i upplösningstillstånd. Den korta målsättningen var att inte släppa in något mer mål innan paus för att sedan försöka hitta på något till andra halvleken, men eländet skulle fortsätta.

I den 42:a minuten åkte vi på det andra vidriga baklängesmålet. Efter ett snabbt anfall stormade Samuel Gustafson fram centralt där Ammar Ahmed var för vek i duellen. Bollen gick ut till Nasiru Mohammed till höger som spelade in bollen framför mål där Alexander Jeremejeff löpt fram och satte bollen i öppet mål eftersom Gustav Jansson försökte täcka av Nasirus skottläge. Målet såg ut att ha varit solklart offside. Alexander Jeremejeff är minst en meter nedanför Mauricio Albornoz och Sebastian Ramhorn, när Nasiru slog passningen. Möjligtvis var Nasiru i linje med Jeremejeff när han passade men det kändes inte så för oss på plats.

Det finns förmodligen inget lag som det är värre att få en man utvisad redan i första halvlek mot än Häcken och speciellt inte på Bravida Arena. Det vi fick hoppas på var att Gustav Jansson kunde fortsätta storspela, att hemmalaget skulle bli lite nonchalanta och att vi för en gång skull kunde få lite marginaler med oss.

I inledningen av andra halvlek levde Gustav Jansson upp till förhoppningarna men inget annat i övrigt. En kvart in på andra halvlek tändes dock hoppet igen då vi kunde få lite andrum och skapa några giftiga anfall.

I den 60:e minuten fick John Owoeri ett bra läge men sköt högt över.

I den 64:e minuten slog Kristian Bergström en fin boll i djupet, till Andreas Dahlén som löpt bra i vänsterinnerläge, men trots fint läge sköt Dalle högt över.

Vi skapade också några halvchanser efter frisparkar, men det blev dessvärre inte mer än så.

Lagledningen försökte spetsa till det framåt genom att byta in Martin Christensen på topp. Hampus Holmgren och Pontus Nordenberg byttes också in men det hjälpte inte. Slutet på matchen blev en enda lång pina som avslutades med att hemmalaget gjorde ett tredje mål i den 93:e minuten. Efter en omställning stormade Paulinho fram på vänstersidan och spelade bollen snett bakåt, där helt omarkerade René Makondele kunde pricka in 0–3.

Efter denna makalöst tunga förlust är naturligtvis läget djupt kritiskt, men ni som har gett upp har visat att ni inte har något att förlora. Vi andra har allt att förlora, men det är vår plikt att kämpa så länge chansen finns.

Tänk om vi hade lagt ned med fem omgångar kvar 2001, då vi också var sju poäng från kvalplats med fem omgångar kvar. Det handlade då också om en toppstrid, där lagen normalt sett tar dubbelt så många poäng som i en bottenstrid. Vi hade då också fem lag att passera.

Se här: http://user.tninet.se/~tuq287p/2mfo17.htm

Nu är vårt sikte att passera två lag.

Halmstad är bara en poäng före och vi har fyra måls bättre målskillnad än dem. HBK har ett mycket tufft spelprogram kvar: Malmö (hemma), Göteborg (b), AIK (h), Norrköping (b) och Hammarby (h).

Det känns ju som vi har en bra möjlighet att passera Halmstad, men vi måste passera ett till hallandslag. Falkenberg återfinns sju poäng före oss (men vi har ett måls bättre målskillnad). FFF har kvar att möta: Häcken (h), Örebro (b), Åtvidaberg (h), Djurgården (h) och Elfsborg (b).

Vi har alltså kvar att möta Falkenberg och kan därmed på egen hand minska avståndet till fyra poäng. Innan detta möte har vi bortamatch på måndag mot Elfsborg och hemmamatch mot Hammarby den efterföljande fredagen. Vi avslutar sedan hemma mot Örebro och borta mot Gefle.

Matchfakta

BK Häcken – ÅFF 3–0 (2–0)

1–0 (36) Alexander Jeremejeff

2–0 (42) Alexander Jeremejeff

3–0 (93) René Makondele

Utvisning: Månz Karlsson (34).

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Kristoffer Karlsson, Höganäs.

Publik: 1 823

Övrig statistik

Bollinnehav 51 – 49

Avslut 24 – 10

Avslut på mål 18 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 5 – 4

Frisparkar 7 – 15

Offside 1 – 1

Utvisningar 0 – 1

Varningar 1 – 0

Startelvan

Gustav Jansson –

Sebastian Ramhorn (MB 79), Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén (ut 84) –

Simon Skrabb (F 46, ut 63), Tor Øyvind Hovda, Ammar Ahmed, Kristian Bergström (ut 79) –

Mauricio Albornoz (MB 35, MM 79) –

John Owoeri.

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 63 F), Hampus Holmgren (in 79 HB), Pontus Nordenberg (in 84 VB).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Alberis da Silva, Ajsel Kujovic, Kenny Hildeby.

Sen kvittering – men bara en pinne

Efter Eric Smiths dundertabbe som gav Falkenberg segern mot Halmstad ökade pressen ytterligare i vårt utsatta läge. Men efter en till stora delar svag insats klarade vi bara 1–1 hemma mot Kalmar FF. Vi gav gästerna ledningen i den första halvleken efter katastrofalt försvarsarbete, men i slutforceringen kunde i varje fall Tor Øyvind Hovda skicka in kvitteringen i den 87:e minuten.

Till skillnad från triumfen i Sundsvall utgick krasslige Alberis da Silva och mittback, bredvid Sebastian Ramhorn, spelade istället Månz Karlsson som var tillbaka efter avstängning.

Förhoppningen var givetvis att segern i Sundsvall skulle ge energi till våra spelare, som skulle omsättas till en ny seger. Inledningsvis såg det också lovande ut då vi såg rätt rappa ut framåt.

Redan i den 7:e minuten tvingades dock Gustav Jansson sträcka ut då Romário tryckte iväg ett lågt skott från sin position utanför straffområdet. Minuten senare var vi mycket nära att ta ledningen. Martin Christensen slog en fin boll till höger, där John Owoeri löpte bra i djupet och in i straffområdet vid kortlinjen. John satte in bollen framför mål och Kristian Bergström vräkte sig fram men sköt dessvärre precis över det främre krysset från sin position 7–8 meter från mål.

Redan efter tio minuter, så började våra spelare se ängsliga ut. Det såg väldigt passivt ut, när Kalmar i långsamt gemak kunde hålla allt mer i bollen. Vi släppte alldeles för enkelt ytan utanför vårt straffområde. Vi hade många spelare på rätt sida om bollen men sjönk alldeles för lågt och mittfältarna var inte tillräckligt aggressiva för att stänga till den farliga ytan.

Efter ett högerinlägg i den 13:e minuten lyckades inte Sebastian Ramhorn få bort bollen bättre än att Viktor Elm kunde nypa till, men Gustav Jansson räddade.

Efter ett inspel från vänster fick en helt obevakad Papa Diouf bollen rakt framför mål, utanför straffområdet, och klippte till. Skottet tog i den vänstra stolpen och Gustav Jansson fick reflexmässigt upp handen och kunde slå undan returen. Det var Andreas Dahlén som helt tappade bort Diouf, som löpte in från höger.

Vi stack upp i den 25:e minuten och John Owoeri spelade in bollen framför mål, men Simon Skrabb hann inte fläka sig för att styra in bollen i det övergivna målet. Tyvärr var det för få av våra spelare som trodde på anfallet och vi hade ytterligare bara en spelare inne i straffområdet – Kristian Bergström var också borttäckt.

I den 29:e minuten släppte vi in det vidriga baklängesmålet. En lång frispark skickades upp som Månz Karlsson nickade bort. Bortalaget fick sedan rulla runt bollen obehindrat, eftersom våra mittfältare var passiva, och Ismael Silva slog en lös passning in i straffområdet till höger, som Månz Karlsson inte hade några som helst problem att styra ut till hörna, men istället trodde han förmodligen att Gustav Jansson skulle plocka upp bollen, men vad Månz förmodligen inte visste var att Marcus Antonsson löpe bakom Månz och Sebastian Ramhorn följde inte med. Gustav Jansson var så pass ute så att det såg ut som att han skulle kunna täcka målet, men bolluslingen gick mellan benen på Gurra och in i mål.

Att låta bli den bollen som Månz gjorde är naturligtvis oförlåtligt. Om man ska släppa en boll till målvakten måste man naturligtvis vara 100 % säker att ingen spelare löpt in bakom. Eftersom alla vet att Antonsson älskar att fiska på sådana här bollar så var det ännu mer obegripligt, vilket Sebastian Ramhorn synnerligen borde ha tagit i beaktande mot sin förre lagkamrat. Kanske var det så att Sebastian trodde att Månz skulle styra ut till hörna, men det går ju inte att chansa genom att tro, när vår existens står på spel! Kommunikation att Månz skulle ta bort bollen skulle naturligtvis ha kommit både från Ramhorn och Gurra, även om det förstås också är Månz uppgift att ha koll vad som händer bakom honom.

Det horribla målet fick följder i att vårt dåliga spel blev ännu sämre. Givetvis hoppades man på en kvittering innan paus men huvudsaken var att vi kunde undvika fler mål i baken för att kunna komma ut med ny energi i andra halvlek.

Vi kom tillbaka något i slutet av halvleken och när vi för en gångs skull hade folk som löpt in i straffområdet, så kom inlägget från Martin Christensen i den bakre delen av straffområdet (i den 42:a minuten) och därifrån fick inte Mauricio Albornoz tillräckligt bra fart på bollen och Lars Cramer i kalmarmålet kunde enkelt rädda.

I den 44:e minuten fick vi ett riktigt bra kvitteringsläge, då Simon Skrabb slog ett inlägg från vänster, men helt ren framför mål lyckades John Owoeri dessvärre nicka över, då han misstajmade nicken och hoppade upp för sent.

Till den andra halvleken utgick Hampus Holmgren. Sebastian Ramhorn flyttades ut till höger i backlinjen och Daniel Hallingström tog plats i mittförsvaret.

Vi började ta tag bättre i spelet i den andra halvleken. Vi hade mycket boll, men ofta gick det för långsamt och vi var dessvärre uddlösa framåt.

I den 51:a minuten slog Kristian Bergström in en frispark från vänster men Månz Karlsson nickskarvade över. Minuten senare slog Tor Øyvind Hovda en snabb frispark till John Owoeri som spelade in bollen från vänster. Simon Skrabb fick ett riktigt bra läge att klippa till med hans vänsterfot, från strax utanför straffområdet, men han tyckte att han först skulle ta emot bollen och då rann den fina chansen ut i sanden.

I den 56:e minuten slog Martin Christensen ett inlägg från höger och John Owoeri såg ut att få ett fint läge, men lyckades inte med mottagningen och hamnade ur läge. Skottet täcktes bort och Kristian Bergström sköt returen över.

Efter en timmes spel hade vi ett långt och bra anfall. Andreas Dahlén slog in bollen från vänster och Tor Øyvind Hovda fick ett fint läge från straffområdeslinjen men sköt tyvärr högt över.

I den 74:e minuten slog Andreas Dahlén ett inlägg från vänster, bollen gick över på högersidan där Martin Christensen lyfte in bollen. John Owoeri nickade och till sist hamnade bollen hos Simon Skrabb som tryckte iväg ett fint volleyskott med dessvärre kunde målvakten reflexrädda.

I den 83:e minuten slog Kristian Bergström en fin långboll som Daniel Hallingström nickskarvade perfekt, men nyss inbytte Mario Jelavic var inte alert nog att löpa sig till den solklara positionen, som kunde ha gett homon ett jätteläge. Slappheten medförde att han inte var på plats och chansen gick upp i rök.

I den 87:e minuten kunde vi så äntligen kvittera. Efter en hörna var vi illa ute då Kalmar ställde om men John Owoeri värderade helt rätt då han inte pressade mot Svante Ingesson utan följde med Ismael Silva. Därmed räddade Owoeri oss från ett friläge från mer än halva plan, då hann var snabbare och spelade hem till Gustav Jansson. Gurra spelade direkt till vänster där Andreas Dahlén spelade upp bollen till Kristian Bergström. Pligg spelade tillbaka bollen och Dalle slog en långboll in i Kalmars straffområde. Månz Karlsson vann en duell och nickade tillbaka till Tor Øyvind Hovda som tog emot och sköt in 1–1. Lars Cramer var på bollen men kunde inte hålla den och skottet satt invid den vänstra stolpen.

Vi hade sedan inte tryck mot kalmarmålet, då KFF flyttade fram sina positioner för att om möjligt återta ledningen, men i den 93:e minuten fick vi ändå en bra chans att vända matchen helt. Andreas Dahlén slog ett fint inlägg från vänster som Tor Øyvind Hovda nickade ned till vänster framför mål, men dessvärre fick inte Månz Karlsson till nedtagningen och bollen rann iväg till målvakten.

Ett så sent mål som har betytt förändring av poängfördelningen har vi inte fått sedan hemma mot IFK Norrköping 2012, då Magnus Eriksson klippte in 1–1 i den 89:e minuten. Däremot har vi tappat hela 9 poäng på övertidsmål sedan dess.

Vi får nu verkligen hoppas att den här pinnen blir viktig i slutändan!

För att det här ska sluta lyckligt måste dock spelkvaliteten upp. Vi har släppt in många skitmål denna vidriga säsong, men det här tog priset! Vi får inte ge bort så enkla mål!

Vi kan heller inte uppträda så passivt och ge bort ytor. När ett rätt så otekniskt lag som Kalmar får stå och pilla runt bollen utan att vi sätter press på dem är det för bedrövligt. Att gå in och ta kampen och visa vägen med aggressivitet och duellspel är ju den ända vägen när man strider för livet. Att ett gäng spelare står och tittar på och är passiva är naturligtvis inte okej.

I andra halvlek fick vi ändå tryck på Kalmar, men vi måste bli mer distinkta med inläggen och våga fylla på med mittfältare i straffområdet från början. I den första halvleken spelade vi för slarvigt och långsamt och när det var dags att skicka in bollen framför mål så täcktes inspelen bort.

Gustav Jansson hade otur på målet, men kunde ha varit mer resolut i kommunikationen till Månz Karlsson att ta bort bollen, även om det föreföll sig vara en självklarhet. I övrigt var Gurra, som vanligt stabil.

Hampus Holmgren utgick efter en halvlek, men han var varken bättre eller sämre än någon annan.

Sebastian Ramhorn brast i kommunikationen till Månz och följde inte med Marcus Antonsson. I övrigt gjorde han inga större misstag som mittback eller som högerback i andra halvlek. I den andra akten fyllde han också på bra framåt.

Månz Karlsson var tillbaka efter avstängning och kunde ha räddat upp insatsen genom ett segermål i den 93:e minuten, men han assisterade i varje fall till vårt mål.

Andreas Dahlén växte efterhand, vågade kliva fram på vänsterkanten och hittade in med flera fina inlägg, varav ett långt som vi kvitterade på. Målmedvetenheten och viljan var kul att se.

Daniel Hallingström gjorde ett kort inhopp i Sundsvall och spelade nu hela andra halvlek. Det känns skönt att Danne är tillbaka. Hans ledaregenskaper är nu väldigt viktiga i sluttampen på Allsvenskan. Dessutom är han bra att skicka upp på topp och om bara medspelarna vill göra mål kan de gå på hans nickskarvar.

Martin Christensen blandade och gav, kladdade stundom för mycket med bollen, men hans tempoväxlingar öppnade ibland ytor. Dansken gjorde en bättre defensiv insats än i Sundsvall, även om det inte säger så mycket.

På innermittfältet lyfte inte vår duo efter den relativt bleka insatsen i Sundsvall. Speciellt i den första halvleken var både Tor Øyvind Hovda och Mauricio Albornoz för passiva. Främst Hovda klev fram i den andra halvleken, vann fler dueller och kvitterade. Albornoz måste dock lyfta sig rejält i slutskedet av Allsvenskan, spela mer aggressivt, höja tempot och kvaliteten.

Kristian Bergström flyttades in centralt på mittfältet i den 68:e minuten för att vi skulle få ett större övertag på mitten och få tryck på Kalmar. Från central position kunde Pligg styra mer av spelet, men vi saknade spetsen.

Ammar Ahmed byttes in som offensiv mittfältare i den 68:e minuten och kunde med sina kvicka ben sätta fart mot trötta motspelare, men kom ändå inte riktigt loss.

John Owoeri oroade ett par gånger i första halvlek, men var för det mesta osynlig och visade ett dåligt kroppsspråk. I den andra halvleken vaknade han dock till då vi blev mycket mer spelförande och han låg bakom en hel del, men mest genom inlägg då han befann sig på kanterna. Stort plus får han för hemjobbet innan vi kunde kvittera. Den inställningen vill vi alltid se hos John, som förövrigt gjorde två mål borta mot Häcken i fjol.

Simon Skrabb fick ett bra läge men skulle lägga bollen i ännu bättre läge, men mot en motståndare som har backat hem gäller det att ta läget så länge det finns kvar. Simon jobbade åter hårt och man unnar honom att bli målskytt.

Mario Jelavic kom in istället för Martin Christensen i den 80:e minuten, men trots att han borde haft pigga ben tog han inte chansen, vilket är för sorgligt att se.

Efter matchen gnällde Peter Swärdh på Månz Karlssons lätta armrörelse på Viktor Elm innan vår kvittering. Det märks alltså att Peter inte tränar vår klubb längre utan en som anses vara större. Om nivån på det är frispark, så skulle vi ha sluppit många baklängesmål i år…

Peter var annars ganska nöjd med den första halvleken.

– Men med andra halvlek i färskt minne var oavgjort ändå kanske rättvist, sade han på presskonferensen.

– Jag var lite besviken på vårt beteende efter en bra inledning på matchen, där vi var väldigt passiva och ängsliga. Vi släppte in mål och därefter såg vi rädda ut, hade inget närkampsspel och ingenting. Vi sade i paus att vi skulle kliva in i duellerna och kliva fram. Vi hade väl ingen vidare kvalitet i det, men sedan lyckades vi forcera in en kvittering och det är bara upp på hästen igen på torsdag borta mot Häcken, sade vår tränare Roar Hansen.

Lördagen den 25 augusti 2001 åkte vi på en tung 2–3-förlust hemma mot Tidaholms GoIF i division II, efter ett sent mål av gästerna. Med sex omgångar kvar låg vi på sjätte plats i division II Östra Götaland. Seriesegraren skulle spela kvalspel, men till ettan IK Tord var det hela 9 poäng. Till tvåan Grimsås IF var det också 9 poäng. Till trean Linköpings FF var det 8 poäng. Fyran Tidaholm GoIF var 4 poäng före och femman Jönköpings Södra IF hade lika många poäng som vi. Vår målskillnad var dessutom betydligt sämre än konkurrenternas: 20 mål sämre än Tord, 10 sämre än Grimsås, 25 sämre än Linköping, 8 sämre än Tidaholm och 10 sämre än Jönköping.

Begrunda gärna tabellen närmare här:

http://user.tninet.se/~tuq287p/2mfo16.htm

Hur det hela senare slutade vet säkert de flesta om, men ni som vill kan kika här:

http://user.tninet.se/~tuq287p/2mfo22.htm

och här:

http://user.tninet.se/~tuq287p/2o24sf-aff.htm

Matchfakta

ÅFF – Kalmar FF 1–1 (0–1)

0–1 (29) Marcus Antonsson

1–1 (87) Tor Øyvind Hovda (Månz Karlsson)

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 3 608

Övrig statistik

Bollinnehav 57 – 43

Avslut 9 – 8

Avslut på mål 3 – 6

Avslut i målställningen 0 – 1 

Hörnor 2 – 1

Frisparkar 13 – 9

Offside 0 – 4

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren (ut 46), Sebastian Ramhorn (HB 46), Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 80), Tor Øyvind Hovda, Mauricio Albornoz (ut 68), Kristian Bergström (MM 68) –

Simon Skrabb (VM 68), John Owoeri.

Inbytta ersättare

Daniel Hallingström (in 46 MB, F 80), Ammar Ahmed (in 68, OM), Mario Jelavic (in 80 F).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson, Kenny Hildeby.

ÄNTLIGEN!!!

Efter att Örebro bortaslagit Hammarby, så hade vi hela åtta poäng upp till Falkenberg på kvalplats och den efterlängtade segern, som vi väntat så oerhört länge på, var nästan tvungen att komma. Så kändes det. Och så blev det! Mauricio Albornoz knoppade vackert in Kristian Bergströms fina inlägg i den 78:e minuten och sedan var det bara att kämpa för att hålla undan till en mycket viktig trepoängare borta mot GIF Sundsvall.

Vi har upplevt några riktigt fina stunder tidigare på Norrporten Arena. 2009 gjorde Pontus Karlsson (numera Hydén) två mål när vi vann en mycket viktig toppmatch i Superettan, som strakt bidrog till det allsvenska kontraktet. 2011 satte Oscar Möller matchens enda mål i seriefinalen av Superettan i den näst sista omgången och därmed var vi tillbaka i Allsvenskan. 2012 var vi illa ute men Viktor Prodell kvitterade till 3–3 i slutskedet.

I alla jävlighet som har varit emot oss den här säsongen så fanns känslan att det kunde ske igen på Norrporten Arena och i Norrland. I fjol noterade vi också hemska tio raka bortamatcher utan seger, men bröt trenden på Strömvallen i Gefle och sedan bortabesegrade vi även Djurgården, Häcken och Halmstad. Det vill säga fyra bortasegrar i rad.

Till skillnad från bortamötet mot AIK återgick lagledningen till 4–4–2. Eftersom Månz Karlsson var avstängd krävdes förändringar i backlinjen och det var välkommet att Alberis da Silva kunde spela från start igen, det hade han inte gjort sedan den 3 juni hemma mot Häcken. Därmed kunde vi ställa upp med ett starkt innermittfält i Tor Øyvind Hovda, som var tillbaka efter avstängning, och Mauricio Albornoz. Ammar Ahmed började på bänken, Kristian Bergström flyttades ut till vänster och Simon Skrabb flyttades åter upp på topp.

Med en laguppställning som kändes välbalanserad, så var förhoppningen om att vi kunde sätta tonen från början. Inte minst genom aggressivt spel och vunna närkamper på innermittfältet av Marre och Hovda, men så blev det inte alls. De tio första minuterna av matchen lyckades vi inte men någonting och gav bort taktpinnen till hemmalaget efter ett en mycket nervös inledning av matchen.

Därefter lyckades vi spela upp på Sundsvalls planhalva, i något som liknade ett spel, men det gick långsamt och hackade betänkligt. Dessutom var det fortsatt darrigt bakåt. Våra spelare slarvade med boll och låg alldeles för långt ifrån sina motståndare på mittfältet. Det var väldigt passivt och vi hade stora problem på vår högerkant, där Martin Christensen och Hampus Holmgren inte kunde stänga till.

Fem minuter innan paus försökte lagledningen korrigera, genom att flytta ned Simon Skrabb på höger mittfält. Martin Christensen bytte till vänstersidan och Kristian Bergström spelade på en offensiv mittfältsroll. Genom Simon Skrabbs ettriga slit fick vi lite bättre kontroll på hemmalagets attacker, men vi var fortsatt uddlösa framåt, men obefintligt djupledsspel på John Owoeri.

Sundsvall fick inte heller spelet att fungera och slarvade också en hel del med boll. När de kom fram genom överbelastningen till vänster så skapades dock en del lägen i första halvlek, men inte många riktigt heta.

Leo Englund tog sig in från vänster långt in i straffområdet i den 18:e minuten och spelade snett bakåt, men Sebastian Rajalakso sköt utanför den främre stolpen. Alberis da Silva och Sebastian Ramhorn täckte också bort några lägen.

I den 23:e minuten sköt Rúnar Már Sigurjónsson strax utanför den bortre stolpen, men Gustav Jansson var där om bollen gått innanför. I den 39:e minuten fick Gurra göra en riktigt fin räddning, då Pa Dibba avslutade inne i straffområdet.

Däremellan var vi dock närmast ett ledningsmål i den första akten. Från distans tryckte Tor Øyvind Hovda iväg ett mäktigt långskott som tog i ribban vid det högra krysset och oturligt hann inte Mauricio Albornoz få styr på returnicken som smet utanför den högre stolpen, när den vänstra delen av målet var övergivet.

I den andra halvleken fick vi lite bättre ordning på spelet och förlade mer spel på Giffarnas planhalva, men för den skull skapade vi inga målchanser inledningsvis. Istället fanns det tillbud i vårt eget straffområde. En hörna höll på att ställa till det i den 53:e minuten, men vi räddades av en frispark. Fyra minuter senare avvärjde Alberis da Silva ett öppet läge i straffområdet.

I den 68:e minuten bröt Kristian Bergström en indianare från hemmalaget, avancerade i vänsterinnerposition och fick fritt skottläge, men sköt över. Ett snabbt avslut hade kanske varit att föredra då målvakten Tommy Naurin befann sig långt ut till höger.

Därefter byttes Ajsel Kujovic in på topp, vilket signalerade att vi gick för segern, men det öppnade också för kontringar och i den 72:a minuten åkte vi på en farlig omställning. Jag tordes inte ens tänka tanken då angående Sebastians fina brytning till höger om vårt mål. Men så här i efterhand så var det en mycket matchavgörande brytning.

I den 78:e minuten kom sedan det mål som vi väntat på så länge på. Våra spelare kämpade till sig bollen på mittplan. Mauricio Albornoz spelade ut bollen till höger där Martin Christensen gjorde det bra i sitt avancemang fram och in i banan, där han hittade Andreas Dahlen i vänsterinnerposition, som spelade ut bollen till vänster där Kristian Bergström måttade in ett precist inlägg som Mauricio Albornoz mycket elegant lobbnickade in i det bortre hörnet.

Det var naturligtvis en enorm glädje att se bollen gå in precis framför oss bakom målet, men det gällde ju att målet skulle vara värt något också – att vi skulle hålla undan!

Lagledningen bytte snart ut John Owoeri och satte in Daniel Hallingström för att hjälpa till att freda det egna målet. Det var Dannes första allsvenska framträdande sedan hemmamatchen mot Helsingborg den 23 juli.

Sundsvall satte tryck på oss och Kristian Bergström var räddande ängel då han räddade efter Rúnar Már Sigurjónsson nick efter hörna i den 84:e minuten. I den 90:e minuten fick Pa Dibba ett farligt läge vid den vänstra stolpen men fick som tur var inte ordning på avslutet och i den 93:e minuten var det riktigt farligt då Jón Gaoni Fjóluson vräkte sig före Andreas Dahlén vid den högra stolpen, men Gustav Jansson avvärjde med stor målmedvetenhet.

Ännu närmare mål var dock sent inbytte Ammar Ahmed som frispelades till vänster av Martin Christensen, men Ammar prickade ribban vid det bortre krysset.

Trots oerhört nervösa slutminuter kunde vi till sist hålla undan för en ohyggligt efterlängtad och viktig seger!

Det var allt lite flashbacks från matchen mot Giffarna 2011 och fjolårets första bortaseger, som togs mot Gefle. Ingen av dessa matcher bjöd på skönspel, men slutade, liksom denna match med framgång genom kämparanda!

Spelmässigt har vi gjort många matcher som varit bättre än denna men kammat noll, så att vi nu vann behöver vi absolut inte be om ursäkt för. Hur vi vinner spelar ingen som helst roll – det enda som betyder något är att vi vinner!

Det var i elfte timmen den här segern kom, men genom den finns alla möjligheter. Vi är nu bara två poäng efter Halmstad och vi krympte avståndet till Falkenberg, på kvalplats, till fem poäng. Vi har ju också FFF kvar att möta och kan därmed på egen hand minska avståndet till två poäng. Till Örebro, ovanför kvalstrecket, skiljer det sex poäng och ÖSK har vi också kvar att möta – på Kopparvallen. Vi har också en fördel genom en bättre målskillnad än huvudkonkurrenterna.

Truppmässigt ser det också allt bättre ut inför slutspurten.

Efter ett par tveksamma ingripanden vid fasta situationer mot Forward och AIK, stängde åter Gustav Jansson igen. Giffarna hade hela 13 hörnor som Gurra stod pall för och han gjorde också ett par riktigt fina räddningar.

Henrik Gustavsson är också på väg tillbaka efter att ha insjuknat i Borrelia.

På backsidan kunde äntligen Alberis da Silva spela från start. Visst var han lite ringrostig och spred en del bollar, men han avvärjde också en hel del med sin aggressivitet och höll undan med sitt starta huvudspel.

Daniel Hallingström gjorde också efterlängtad debut under de nervösa slutminuterna, vilket är bra att ha med sig inför slutspurten.

Till matchen mot Kalmar är också Månz Karlsson tillbaka efter avstängning.

Sebastian Ramhorn hade lite svårt att hitta samspelet med Martin Christensen och Hampus Holmgren på högersidan, men trots en svår uppgift löste han det bra och svarade för flera fina brytningar och täckande av skott.

Hampus Holmgren hade lite problem i första halvlek men efter att lagledningen flyttat om, kom han bättre till sin rätt i andra halvlek. Nu när vi får tillgång till fler mittbackar är också Sebastian Ramhorn ett alternativ som högerback.

Andreas Dahlén stängde sin vänsterkant bra för det mesta och var även inblandad i vårt mål. Dessutom finns ju Pontus Nordenberg som backup.

Tanken har ju varit att Mauricio Albornoz och Tor Øyvind Hovda ska utgöra vårt innermittfält i höst, men på grund av skador på mittbackarna samt avstängningar, så har de bara spelat tillsammans i två matcher, denna och hemmamatchen mot Helsingborg. Duon började matchen i Sundsvall mycket knackigt. Marre spelade med små marginaler och tappade boll och Hovda kände inte trygghet att spela aggressivt. De båda kom på mellanhand och det såg passivt ut. Efterhand spelade de båda upp sig och i grunden var det bland annat Hovdas och Marres vunna kamper om bollen som var uppkomsten till Albornoz mål. Men helt klart kan duon bli mycket bättre med mer speltid tillsammans.

Martin Christensen var inte på tå i den första halvleken, vilket bidrog till att Sundsvall skapade oroligheter från vår högersida. Efter lagledningens korrigeringar tog Martin jobbet bättre i den andra halvleken.

Kristian Bergström kom bättre med i spelet som spets på mittfältet och möjligheten att operera brett, även om han slog det så viktiga inlägget med precision till Albornoz mål, från vänster. Och även när spelet hackar så tar alltid 41-åringen jobbet i löpmeter, som ett stort föredöme för alla andra.

Simon Skrabb byttes ut i den 68:e minuten efter att ha svarat för en bra arbetsinsats, men säkerligen var det så att han kan ha varit lite sliten efter att ha spelat två U21-landskamper för Finland under uppehållet.

John Owoeri hade det inte lätt på topp då djupledsbollarna helt lyste med sin frånvaro, men John agerade stark bollmottagare och spelfördelare, men om vi ska få fart på Johns målskytte måste hans främsta egenskaper i djupledsspelet nyttjas mer.

Ajsel Kujovic byttes in för åttonde allsvenska matchen i rad och lyckades låsa fast bollen bra på offensiv planhalva några gånger och vid målet drog han givetvis åt sig uppmärksamhet vilket öppnade för Albornoz.

Ammar Ahmed bytte av Kristian Bergström under de sista minuterna och var så när att pricka in sitt första allsvenska mål, men prickade tyvärr ribban.

Det gäller nu att inte slå sig till ro – att det här var vändningen. Det gäller naturligtvis att ge allt i alla lägen för att den här segern ska betyda något i slutändan – genom ett oerhört hårt och målmedvetet arbete. Och fungerar inte spelet till fullo så kan det gå ändå om alla kämpar!

Matchfakta

GIF Sundsvall – ÅFF 0–1 (0–0)

0–1 (32) Mauricio Albornoz (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: Hampus Holmgren (1:a), Tor Øyvind Hovda (4:e, inklusive den från Kalmar).

Domare: Kaspar Sjöberg, Malmö

Publik: 4 414

Övrig statistik

Bollinnehav 55 – 45

Avslut 9 – 4

Avslut på mål 3 – 1

Avslut i målställningen 0 – 2 

Hörnor 13 – 1

Frisparkar 8 – 10

Offside 2 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 2

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren, Sebastian Ramhorn, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (VM 40, HM 60), Tor Øyvind Hovda, Mauricio Albornoz, Kristian Bergström (OM 40, VM 68, ut 90) –

Simon Skrabb (HM 40, VM 60, ut 68), John Owoeri (ut 82).

Inbytta ersättare

Ajsel Kujovic (in 68 F), Daniel Hallingström (in 82 MB), Ammar Ahmed (in 90, VM).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson, Mario Jelavic.

Ny vidrig uddamålsförlust

Många som inte följt vår säsong så här långt trodde att vi skulle åka på duktigt med spö på Friends Arena, men vi som sett varje match live vet att det kvittar vilka vi möter, det blir jämna matcher som resulterar i kryss eller vidriga uddamålsförluster. Ett skitmål räckte för AIK denna gång och att vi sumpade ett par jättelägen gör inte smärtan lindrigare att bära.

Till skillnad från den genomusla cupmatchen mot Forward var Månz Karlsson och Kristian Bergström tillbaka i startelvan. Pontus Nordenberg och Ajsel Kujovic började därmed på bänken.

Till skillnad från senaste allsvenska matchen mot Göteborg, var nu Tor Øyvind Hovda avstängd. Mauricio Albornoz flyttades upp som balansspelare på mittfältet. Sebastian Ramhorn tog steget in som mittback och Hampus Holmgren spelade högerback.

För att täta till det centralt, och även ha bättre understöd på kanterna, valde lagledningen att spela efter en 4–1–4–1-uppställning.

Ammar Ahmed och Kristian Bergström spelade centralt på mittfältet, framför Albornoz. Martin Christensen och Simon Skrabb spelade på kanterna. Simon flyttades alltså ned på vänstermittfältet, men när vi hade bollen gick han upp i sin vanliga forwardsroll för att stödja John Owoeri.

Vi började matchen lovande och redan i den tredje minuten fick vi ett jätteläge att ta ledningen. Martin Christensen slog en fin boll till framstormande John Owoeri, som först såg ut att få öppet mål, eftersom målvakten Patrik Carlgren missbedömde situationen, men John gled ur vinkeln. Owoeri hade ändå jättebra alternativ genom Kristian Bergström och Simon Skrabb som befann sig i jämnhöjd med straffpunkten. Dessvärre hastade John in bollen framför mål på måfå, istället för att vara kall i ”plan B-förfarandet”.

I den 13:e minuten slog Martin Christensen en frispark som Månz Karlsson nickade tillbaka i straffområdet. Kristian Bergström fick chansen två gånger om, men det första skottet blockerades och andra gången sköt Pligg utanför den högra stolpen.

I den 23:e minuten klippte Kristian Bergström till från distans, men skottet täcktes ånyo bort av en AIK-spelare.

I den 29:e minuten oroade AIK på riktigt för första gången i matchen. Johan Blomberg fick fri lejd mot målet från vänster, efter en snabbt slagen frispark, och sköt ett skott som gick strax utanför den första stolpen, men Gustav Jansson var där om bollen gått innanför stolpen.

I den 32:a minuten fick AIK en turlig hörna från vänster, eftersom bollen studsade upp på Mauricio Albornoz. Stefan Ishizaki slog in en ganska låg hörna, men trots detta fick vi inte bort bollen, utan attackerad kunde Nils-Eric Johansson styra in bollen från nära håll eftersom Gustav Jansson inte var på tå och kom för sent till undsättning. Inte hade vi heller någon på bortre stolpen, vilket jag anser att vi alltid ska ha och detta förfarande har kostat oss många skitmål genom åren. Martin Christensen hade som uppgift att markera Nils-Eric, men var alldeles för vek i duellen och att AIK-spelaren har sina tjuvknep borde naturligtvis Christensen ha varit väldigt förberedd på.

Vi släppte in ett bedrövligt mål efter inkast mot Forward och nu släppte vi in ett nytt bedrövligt mål, men denna gång efter hörna. Vi är ju inte direkt det läget att vi behöver ge bonusmål till motståndarna och måste givetvis vara mycket mer fokuserade på fasta situationer.

Det var alltså till att arbeta i uppförsbacke. Igen!

I den 37:e minuten oroade AIK igen, då Stefan Ishizaki kom in djupt till vänster men inlägget fick Sebastian Ramhorn precis skallen på och kunde därmed styra bollen över Mohammed Bangura och Henok Goitom i bra läge framför mål. Minuten senare sköt Ammar Ahmed ett halvfarligt långskott som tog på Ebenezer Ofori och gick strax över.

I den 40:e minuten fick vi två jättechanser att kvittera. I den första anfallsvågen spelade Andreas Dahlén in bollen från vänster och Simon Skrabb klippte till men målvakten Patrik Carlgren räddade vid sin främre stolpe och oturligt nog gick returen retsamt mitt emellan Mauricio Albornoz och John Owoeri.

Kort senare kom vi i en liknande våg. Andreas Dahlén spelade in från vänster och Mauricio Albornoz fick ett mycket bättre läge än Simon, då han till synes bara hade att skarva bollen i mål, men satte bollen i gaveln. John Owoeri och Martin Christensen fanns också framför mål som passningsalternativ eller som returtagare.

Redan i den första halvleken hade vi en hel del boll (49 %) och den första halvan av andra halvlek hade vi ett markant bollövertag. Dessvärre hade vi ett alldeles för lågt bolltempo och vågade nästan aldrig söka spelvändningar, vilket innebar att hemmalaget inte hade några problem att flytta sig i sidled. AIK var också ganska farliga i sina framstötar.

I inledningen på den andra halvleken tryckte Henok Goitom iväg ett överraskande skott. Gustav Jansson reagerade lite sent men kunde rädda. Räddade gjorde också Gurra i den 59:e minuten, då han var bra ute och täckte, då Goitom kom i misstänkt offsideläge och avslutade från nära håll.

I den 60:e minuten var vi nära en kvittering, då Martin Christensen slog ett fint inlägg från vänster och en fri Simon Skrabb nickade mot den vänstra stolpen, men målvakten gjorde dessvärre en kvalificerad räddning.

Vi började få lite mer tryck mot AIK-målet när klockan närmade sig 70 minuter, men när vi väl fick AIK i brygga så fastnade vi ändå i för lågt tempo när vi hade chansen att växla upp. Det hettade därmed inte till på riktigt förrän i den 75:e minuten. Innan de kommande offensiva bytena skulle genomföras skickades Andreas Dahlén upp på topp och direkt fick han chansen med vänstern i straffområdet, men valde att passa tillbaka till John Owoeri, men passningen blev för brant och John nådde inte bollen.

Ajsel Kujovic, Mario Jelavic och Alberis da Silva byttes in på topp för att vi skulle få nickstyrka framför mål, men trots detta lyckades vi inte låsa fast de långa bollar som slogs upp och när vi väl såg ut att kunna skapa någonting, blåstes Mario Jelavic av för en tveksam offside, vilket ödelade den enda kvitteringschansen som vi lyckades skrapa fram i slutskedet.

Gustav Jansson gjorde en bra räddning till hörna på Stefan Ishizakis skott, men det hjälpte inte ett skit denna vedervärdiga eftermiddag. För som vanligt lade domaren knappt på någon extra tid för AIKs byte på stopptid och deras tidsfördröjande. Årets elfte vidriga uddamålsförlust var därmed ett faktum.

AIK gjorde en dålig insats och vi en bra insats menar många, men det är ju naturligtvis fel. Vi gjorde en normal insats, vilket innebär att den inte räckte till den här fasansfulla säsongen. AIK gjorde säkerligen en normal insats också, men bara för att de, precis som alla andra topplag som har mött oss, mött jumbon så har de per automatik gjort en dålig insats som inte skåpat ut oss.

Vi får inget med oss – det är bara att konstatera att alla onda makter gottar sig över vår olidliga smärta. Vi måste helt enkelt prestera bättre. Åtta omgångar återstår av årets Allsvenskan och vi är sex poäng efter Örebro på kvalplats. Alltså måste vi knappa in 6 av de 24 poäng som det återstår att spela om, vilket vi naturligtvis måste tro är möjligt och det är det förstås!

Mot Forward fick vi se skräckexemplet när vi var för små på innermittfältet, vilket lagledningen nu åtgärdade genom tre spelare centralt på mittfältet. När vi har spelat på liknande sätt tidigare med fem man totalt på mittfältet så har vi inte lyckats speciellt bra, men nu fick vi i varje fall stopp på AIKs tongivande spelare, som kan ställa till med en hel del elände om de får fria tyglar.

Offensivt fyllde vi också på, på ett mycket bättre sätt än när vi har provat med 4–2–3–1 tidigare. Mycket var tack vare Simon Skrabbs stora jobb då han mer eller mindre spelade på två positioner, som vänstermittfältare och som forward. Det måste vara en spelare med enorm energi som ska klara det, men det har finländaren visat under hösten. Tekniken är också ett adelsmärke då han kan fånga in bollen och han har också lärt sig täcka undan för motståndaren bättre samt utvecklat defensiven mycket. Synd bara att Skrabb inte fick kröna en fin insats med ett mål.

Mauricio Albornoz är en annan nyckelspelare i den allsvenska upplösningen. Marre har gjort det bra både som innermittfältare och mittback, vilket är bra att ha med sig. Brommapojkens offensiva kvaliteter i spelskicklighet drar vi mer nytta av längre upp i banan och de defensiva egenskaperna att stöta fram kan användas i större utsträckning då han inte är siste man.

Tor Øyvind Hovda, var avstängd, men är förstås också en viktig spelare, som tuff bollvinnare, stark på huvudet samt med karaktär och ledaregenskaper, som är så viktigt i avgörande lägen.

Speluppehållet kommer nu lägligt och vi får hoppas att våra spelare läker ihop till omstarten borta mot GIF Sundsvall den 14 september. Månz Karlsson är då avstängd. Alberis da Silva hoppade alltså in på topp. Han hade dessförinnan inte spelat sedan i början på juli. Det vore också förnämligt om Daniel Hallingström kunde vara med till omstarten.

I de senaste matcherna har spelare fått spela som varit halvskadade och halvsjuka. De har gjort det bra, men det sliter naturligtvis och är inte hållbart i längden. Hampus Holmgren och Sebastian Ramhorn är två unga grabbar som överraskat positivt och får de nu bara vara hela och friska, så ska de kunna utvecklas ännu mer under återstoden av Allsvenskan.

Månz Karlsson har också växt efter sommaruppehållet och Andreas Dahlén har tagit ett större ansvar.

På mittfältet har Martin Christensen börjat hitta tillbaka till sin forna form och jobbat tillbaka mycket bättre i defensiven på sistone, även om det förstås blir minus efter hörnmålet.

Kristian Bergström har ju problem att hänga med på kanten, så genom att han kommer in mer i banan kan hans egenskaper i spelskicklighet utnyttjas bättre.  

Ammar Ahmed har utvecklats mycket sedan han kom hit. Med sin smidighet och teknik äger han mycket boll. Nu gäller det att ta ytterligare ett steg i slutspurten, för att snabbare sätta avgörande bollar och inte dra bollen baklänges felvänd, som höll på att ställa till det i den 68:e minuten.

John Owoeri behöver naturligtvis hitta målet igen, att han gör en hel del nytta som snabb svårfångad bollhållare, räcker ju tyvärr inte då vi måste göra mål för att klara det här.

Ajsel Kujovic måste jobba upp sin kondition och kampvilja mer under uppehållet. Många av bolltappen uppkommer eftersom han inte orkar vara på tå från början. Genom mer träning med lagkamraterna blir säkert tajmingen också bättre.

Mario Jelavic måste visa upp en helt annan attityd för att få mer speltid.

Givetvis vill vi också ha tillbaka Henrik Gustavsson så snabbt som möjligt, men Gustav Jansson har gjort det bra förutom vid inkastet mot Forward och hörnan mot AIK.

Pontus Nordenberg måste visa fullt fokus både i träning och U21-spel för att åter få chansen. Detsamma gäller för David Lundgren, Kenny Hildeby och Lucas Öhrn. Och Petter Gustafsson är verkligen värd chansen att komma tillbaka efter lång skadefrånvaro.

Vi har en trupp som ska kunna klara av vår kritiska situation och även om lagledningens drag att sätta in tre nickstarka spelare på topp inte lyckades mot AIK, så gjorde de i varje fall ett försök, när vi stod och stampade. Så är du också villig att ge Åtvidabergs Fotbollförening ett försök eller skiter du fullkomligt i föreningen? Valet är ditt!

Matchfakta

AIK – ÅFF 1–0 (1–0)

1–0 (32) Nils-Eric Johansson

Varningar ÅFF: Månz Karlsson (3:e, avstängd mot Sundsvall), John Owoeri (2:a).

Domare: Anders Ekberg, Lund.

Publik: 16 749

Övrig statistik

Bollinnehav 46 – 54

Avslut 16 – 9

Avslut på mål 8 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 6 – 2

Frisparkar 12 – 12

Offside 3 – 4

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 2

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren (ut 86), Sebastian Ramhorn, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Mauricio Albornoz –

Martin Christensen (ut 76), Ammar Ahmed, Kristian Bergström, Simon Skrabb (HM 76, ut 86) –

John Owoeri (VM 76).

Inbytta ersättare

Ajsel Kujovic (in 76 F), Mario Jelavic (in 86 F), Alberis da Silva (in 86 F).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson, David Lundgren.