Fantastiskt skön och efterlängtad bortaseger!

2012 tog vi en mycket viktig och efterlängtad seger mot Gefle IF och efter allt elände den sista tiden var känslan god att vi nu skulle upprepa triumfen. Det satt hårt åt men i den 83:e minuten fick vi äntligen jubla, då Victor Sköld gjorde matchens enda mål.

Det märktes att de våra laddat ordentligt inför matchen för det var ett fokuserat gäng på Strömvallen som inte tänkte ge bort något gratis. Det osade i och för sig hett efter ett par hörnor i inledningen, men sedan tog vi tag i matchen. Vi kunde relativt enkelt rulla upp på Gefles planhalva och skapade lägen via inlägg och hörnor. Vi lyckades emellertid inte förvalta de många möjligheterna i den första halvleken, men utan för mycket petande i sidled slapp vi se missade passningar som vi i tidigare matcher har åkt på omställningar på. Om vi tålmodigt kunde jobba på så skulle vi kunna peta in någon boll till slut var känslan.

Gefle var förvånansvärt blekt. Hemma på Strömvallen har laget varit riktigt starkt på sistone med 10 poäng på 4 matcher utan något insläppt mål. Peter Swärdh förklarade att det var ett taktiskt val att spela på ett sätt där Gefle inte kunde vinna mark med sin aggressivitet. Visserligen blev det som väntat en hel del kamp i duellspelet och det var riktigt roligt att se att vi inte vek ned oss utan stod upp bra, när det blev en del rensningar och kamp om långbollarna. Vi slapp dock hård press på vår backlinje och vi kunde därmed rulla boll en hel del emellanåt.

Gefle hotade med tre hörnor från höger i inledningen av matchen. Simon Lundevall servade in bollarna och Anders Wikström nickade i stolpen i den nionde minuten. I den 14:e minuten fick Anders Wikström nicka ostört men Henrik Gustavsson gjorde en bra räddning och vi fick sedan bort bollen efter vissa problem.

Vi tog sedan tag i matchen och fick tryck mot hemmalaget bland annat genom ett flertal hörnor. I den 24:e minuten skickade Kristian Bergström in en fin boll som Daniel Hallingström nickade på vid den bortre stolpen. Målvakten Emil Hedvall fick precis upp en hand och kunde via ribban få bollen över målet.

Fyra minuter senare drog Martin Christensen till på volley i efterdyningarna efter en hörna, men skottet gick utanför den vänstra stolpen.

Efter en halvtimmes spel skickade Kristian Bergström in bollen från vänster och Ricardo Santos nickade men bollen tog oturligt nog på David Fällman och bollen gick över.

I den 35:e minuten ställde vi om bra. Kristian Bergström spelade in bollen från vänster och Ricardo Santos levererade vidare till Martin Christensen som klippte till men tyvärr utanför den högra stolpen.

Precis innan paus slog Kristian Bergström ett bra inlägg från vänster och Ricardo Santos nickade men utanför den bortre stolpen.

Tre minuter in på andra halvlek fick vi en frispark i bra läge i ungefär samma position som när Kristian Bergström så elegant prickade in bollen mot Huddinge. Pligg lade bollen i samma sida, (höger) men denna gång lågt och målvakten kunde rädda.

I den 64:e minuten höll Ricardo Santos i bollen bra i vänsterinnerposition och hittade Martin Christensen vid straffområdeslinjen, men Martin sköt dessvärre utanför den vänstra stolpen.

I den 74:e minuten höll vi på att ställa till det då en höjdboll var på väg över kortlinjen, men Marcus Hansson fick tag i bollen men som tur var rullade bollen utanför den bortre stolpen.

I den 82:a minuten sparkade Anders Bååth till Kristian Bergström i huvudet, men fick bara en varning, som tur var klarade sig Pligg utan skada.

Så i den 83:e minuten var det äntligen dags för ledningsbollen. Vid mittlinjen spelade Daniel Sjölund ut bollen till Pontus Nordenberg till vänster, som lade en boll i djupet. Tom Pettersson löpte bra och tog sig elegant in i straffområdet och spelade in bollen framför mål där inhopparen Victor Sköld rakade in 1–0-målet i öppet mål.

Det var en fantastisk känsla att se det fina målet precis framför oss på läktaren. Det behövde vi verkligen och de många sorgetårarna på sistone förbyttes mot glädjetårar. Men det var ju tio minuter kvar!

Direkt efter målet fick Simon Lundevall ett bra läge men Henrik Gustavsson svarade också för en bra räddning. Gefle tryckte också på med en del hörnor i slutet men vi höll undan. Spelare och vi i den lilla men ljudliga bortaklacken fick äntligen anledning att jubla över en bortaseger tillsammans. Senaste bortasegern var den 26 september borta mot Mjällby (1–0) i fjol.

Henrik Gustavsson fick äntligen hålla nollan. Gefle hade bara två skott på mål, men på den första nicken gjorde Fimpen en riktigt bra räddning och strax efter vårt mål räddade Gustavsson bra då Simon Lundevall fick ett bra läge. Fimpen agerade också bra på alla hörnorna och med igångsättningen av spelet.

Allan Olesen hade vissa problem att hänga med Simon Lundevall i början av matchen men höll sedan tätt på ett bra sätt, men fick en smäll på vaden i slutet och tvingades bryta. Det ska dock inte vara någon större fara.

Daniel Hallingström var åter ett tryggt ankare som verkligen tog sitt ansvar som lagkapten på planen vilket var härligt att se.

Månz Karlsson spelade säkert, värderade väl och tog inga onödiga risker.

Pontus Nordenberg visade åter att han är en allsvensk spelare, vilket är oerhört kul att se. Pontus spelade säkert tog inga onödiga risker, men vågade ändå vända bort sin motståndare och agera med ett gott passningsspel. Han visade också sin styrka i defensiven både i markduellerna och i luften.

Martin Christensens hemjobb var verkligen kul att se då han kom till undsättning många värdefulla gånger. Offensivt hade Martin en hel del lägen och det var synd att han inte fick pricka in någon boll. Med fler slagna hörnor, från vänster, kommer kvaliteten bli bättre.

Det var också verkligen glädjande att lagledningen vågade ställa Daniel Sjölund åt sidan för att balansera laget mer defensivt. Tom Pettersson egenskaper med styrka och tuffhet i duellspelet, var likt matchen borta mot Gefle 2012, guld värd. Och inte mist i huvudspelet var Tom värdefull att ha på innermittfältet. Genom det fina förarbetet var Tom, precis som för två år sedan, en av matchvinnarna på Strömvallen.

Mohammed Abubakari kom också tillbaka i gott slag och bidrog med sin förmåga att hålla i boll och sitt lugna spel till en stor trygghet för vårt lag, även om det inte blev så många offensiva utflykter. Mommo släppte också bollen utan allt för mycket snurrande och vann många dueller. Ghananen gjorde det också bra som högerback i slutet.

Kristin Bergström fortsatte att jobba på bra från sin vänsterkant, låg rätt i defensiven och hittade fram med en del fina inlägg även om han hade en defensivare utgångspunkt en vanligt.

Ricardo Santos visade sin styrka genom att suga bin bollarna ett antal gånger, men han fick inte allt för många ”enkla” bollar att jobba på.

John Owoeri sprang, jobbade hårt och sög också in en hel del bollar, men fick inte många bollar i djupled att sprinta ifrån på.

Daniel Sjölund kom in och höll i bollen bra i slutet så vi kunde döda matchen.

Victor Sköld gjorde ett succéinhopp när han likt den måltjuv han är sökte sig in framför mål och rakade in segermålet. Det var jätteroligt att Victor fick sätta dit den, vilket förhoppningsvis får det att lossna under hösten.

Alberis da Silva kom in i slutet och var värdefull genom att stånga undan bollarna som Gefle lyfte in framför mål.

Det är naturligtvis en oerhört stor lättnad att vi kunde ta den här oerhört viktiga trepoängaren. Vi har fått ett litet avstamp ned till Gefle på fyra poäng. Vi tog steget upp till tionde plats och vi har åtta poäng ned till Mjällby AIF på nedflyttningsplats och sex till IFK Norrköping på kvalplats, men IFK möter AIK hemma under söndagen.

Nu väntar ett två veckors långt EM-kvaluppehåll för att vässa formen inför de åtta avslutande matcherna i Allsvenskan. Naturligtvis känns det oerhört skönt för alla oss inblandade spelare, ledare och supportrar att i glädjens tecken kunna gå in i den här matchvilan. Söndagen den 14 september är nästa allsvenska match, borta mot Djurgårdens IF. Det kommer att gå en bussresa till Tele 2 Arena, mer information om resan kommer senare på officiella hemsidan.

Det är inte bara de tre superviktiga poängen som känns bra inför återstoden av Allsvenskan. Vi visade också att vi åter kan vinna på bortaplan, vilket inte har skett på konstgräs sedan den 7 juli i fjol (mot Elfsborg 1–0). Vi visade ett hållbart spel för att kunna vinna på bortaplan. Visst hade insatsen sina brister, men jag tycker att vi började från rätt håll och tätade till defensiven och genom bättre värdering minimerades riskerna för individuella misstag. Våra spelare jobbade för varandra som ett lag och kan vi fortsätta på den vägen och få lite bättre kvalitet i det offensiva spelet, så ska vi också kunna bortabesegra Djurgården!  

Matchfakta

Gefle IF – ÅFF 0–1 (0–1)

0–1 (83) Victor Sköld (Tom Pettersson)

Varningar ÅFF: Tom Pettersson (1:a), Henrik Gustavsson (1:a).

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 3 270

Övrig statistik

Bollinnehav 54 – 46

Avslut 7 – 12

Avslut på mål 2 – 6

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 11 – 12

Frisparkar 11 – 15

Offside 1 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen (ut 76), Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Pontus Nordenberg –

Martin Christensen (ut 86), Mohammed Abubakari (HB 76), Tom Pettersson, Kristian Bergström – 

Ricardo Santos, John Owoeri (ut 80).

Inbytta ersättare

Daniel Sjölund (in 76 MM), Victor Sköld (in 80 F, HM 86), Alberis da Silva (in 86 MB).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Emmanuel Boakye, Simon Skrabb, Joel Rajalakso.

Försvarsmisstagen fällde oss åter

Hemmamatchen mot Örebro var superviktig, men efter uselt försvarsarbete släppte vi in två skitmål, vilket naturligtvis aldrig är okej och speciellt inte hemma på Kopparvallen. Eftersom vi bara gjorde ett mål föll vi med 1–2 i den viktiga sexpoängsmatchen.

Efter att ha släppt in tidiga skitmål i de senaste matcherna hoppades och trodde jag naturligtvis att de våra skulle vara extremt noga i det defensiva spelet, men vad hände? Jo i den femte minuten rullade målvakten Oscar Jansson ut bollen till Robert Åhman Persson. Ricardo Santos satte ingen som helst press och RÅP kunde enkelt vandra fram och lägga en långpastej. Daniel Hallingström fick springa felvänd och skulle á la Marcus Lindgren ta ned bollen med foten, men fick en dålig touch. Bollen studsade i bröstet på Danne och Alhassan Kamara kunde snappa upp bollen i vänsterinnerläge och rulla in 0–1 i det bortre hörnet. Månz Karlsson kom för sent till undsättning och Henrik Gustavsson blev stillastående vid den främre stolpen. Crespo kunde därmed med enkelhet rulla in det vidriga målet vid den bortre stolpen.

Chocken över den fruktansvärda starten höll i sig länge, men allt eftersom började vi hitta vägar fram genom Örebros försvarslinje.

I den 17:e minuten fick vi en frispark till höger om Örebros straffområde sedan Daniel Björnqvist tagit med handen när Martin Christensen måttade inlägg. Kristian Bergström servade hårt och bra. Ricardo Santos tajmade perfekt och nickskarvade in 1–1 utan chans för Oscar Jansson i målet.

Härligt! Nu var matchen nollställd igen och det fanns tid att bygga upp trygghet för att även gå för ett segermål.

Vi sårade också Örebro allt mer i slutet av halvleken genom väldigt giftiga omställningar. Dessvärre trodde våra spelare inte riktigt på våra försök, som i den 38:e minuten då John Owoeri svarade för en fin prestation då han löpte loss från mittlinjen. Ingen annan följde med i förstaläget. Det var först efter att John stannat upp och åter ryckt ned mot kortlinjen som Martin Christensen fanns som alternativ snett bakåt. Danskens skott var bra, men målvakten räddade och släppte retur. Där skulle förstås Ricardo Santos varit och klippt in bollen men han var för passiv.

I den 43:e minuten slog Kristian Bergström en bra boll längs med vänster långlinje. John Owoeri tog sats och rundade målvakten, men vår forne Erik Moberg var snabbt tillbaka och räddade skottet. Det var tyvärr ett riktigt svagt avslut som John fick iväg. Oscar Jansson tog bollen och kastade ut till Robert Åhman Persson som åter helt obehindrat kunde vandra fram och lägga en lång pastej, som Marcus Pode nickade tillbaka och helt obehindrad kunde Alhassan Kamara skjuta in 1–2. Skottet gick oturligt nog i marken och studsade över Henrik Gustavsson. Det var riktigt svagt att inte vi inte kunde ställa om efter missen. Martin Christensen ansträngde sig inte det minsta för att styra bort RÅP. Månz Karlsson kom helt snett mot Marcus Pode och Daniel Hallingström tappade fullständigt bort Kamara. Pontus Nordenberg kom in för sent för att stoppa skottläget och Månz Hann inte heller in i press.

Det var vedervärdigt att gå in i paus efter ett nytt fasansfullt baklängesmål. Vi hade ju ett jätteläge att göra 2–1 sekunderna innan, men det här var verkligen inte vår afton.

I andra halvleken hade man hjärtat i halsgropen flera gånger för att ÖSK skulle göra ytterligare ett mål, men i sanningens namn var det inte nära speciellt många gånger.

Domaren Markus Strömbergsson från Gävle skulle dessvärre kliva in i handlingen på allvar i den andra halvleken. Erik Moberg sparkade John Owoeri i huvudet i den 51:a minuten, men Moberg slapp den solklara varningen. Vi fick bara en frispark. Kristian Bergström skickade in den framför mål. Månz Karlsson nickade men bollen gick i en hög båge vid den högra stolpen där Ricardo Santos nickade, men kunde tyvärr inte få bollen på mål.

I den 58:e minuten skarvade Tom Pettersson bollen fram till John Owoeri som kom i jätteläge i vänsterinnerposition, men vinkades felaktigt av för offside. John var onside och dessutom var Magnus Wikström på bollen.

Men det värsta var naturligtvis att vi bestals på en solklar straff i den 85:e minuten. John Owoeri slog in en fin boll från vänster och Ricardo Santos skulle bara stöta in bollen men blev dragen i armen av Daniel Björnqvist och fick aldrig chansen. Det var oerhört svagt att assisterande domaren Mahbod Beigi, från Sandviken inte tog den solklara straffen. Jag stod perfekt bakom målet och såg hur omöjligt det var för Santos att vräka sig fram mot bollen, vilket också TV-reprisen i all tydlighet klargör.

Det är dock inte första gången som Markus Strömbergsson vägrar ge oss straff, likadant var det ju med den solklara straffen borta not Norrköping när Christoffer Meneses vräkte omkull Victor Sköld.

Trots domarnas generalmisstag kunde vi ändå både ha kvitterat och vunnit. Ricardo Santos hade nämligen ytterligare två utmärkta lägen. I den 60:e minuten slog Pontus Nordenberg ett fint inlägg från vänster. Ricardo Santos fick jätteläge precis framför mål, men fick inte riktigt träff och målvakten gjorde tyvärr en bra räddning.

I den 63:e minuten slog Kristian Bergström ett fint inlägg från vänster, men dessvärre fick inte Ricardo Santos tillräckligt med träff på bollen och jätteläget nickades därmed utanför den bortre stolpen.

I en sådan här viktig sexpoängsmatch blir lätt spelet krampaktigt och inte blev det bättre av målen vi släppte in. Istället för att jobba i godan ro fick vi jaga, mot ett ÖSK som kunde bevaka och ligga på kontring. Stundtals fick vi igång rull och kunde hota i djupled och via inlägg. Spelmässigt var det ett fall framåt gentemot de två usla bortamatcherna, men vad hjälpte det när vi ånyo släppte in så bedrövliga mål!

Vi har inte råd att släppa in dessa mål, så enkelt är det. Det är skillnaden mellan att vi skulle vara ett topplag och som nu fasansfullt nog ett bottenlag. Nu måste det till en betydligt bättre värdering.

Henrik Gustavsson gjorde några goda ingripanden, men kunde gjort det bättre på målen. Det andra målet var svårt då skottet studsade i marken, men vi det första kunde Fimpen ha kommit ut bättre och täckt av skottvinkeln. Vår målvakts volleyskott i slutet var verkligen värd ett bättre öde. Det hade verkligen varit en otroligt värdig kvittering.

Allan Olesen spelade åter högerback och gjorde det okej. Dansken har blivit lite mer varm i kläderna efter kontinuerligt med speltid.

Vi saknade Daniel Hallingström enormt mycket mot Falkenberg, men inte ens Danne visade stabilitet när vi fasansfullt nog åkte ur Svenska Cupen borda mot Huddinge. Hallingström var inblandad i båda baklängesmålen och dessvärre var den likadant den här gången. Att se ett sådant nonchalant agerande som vid alla de här fyra målen, har vi verkligen inte vant oss vid tidigare i år. Koncentrationen, fokusen och värderingarna måste naturligtvis upp i nivå igen.

Månz Karlsson fortsätter också att blanda och ge, men lysande aggressiv aktioner, följda av chansningar samt missade framstötar och passningar. Även Månz måste välja de säkrare alternativen.

Pontus Nordenberg fick chansen för första gång från start i Allsvenskan. Det var oroande innan matchen efter den svaga och stundtals oengagerade insatsen senast mot Huddinge, men Pontus visade att han vill vara med och spela i Allsvenskan. Värderingarna var bättre än de varit tidigare och han gjorde inte för svåra saker utan nyttjade sin styrka på rätt sätt, och kom även med i offensiven en del.

Martin Christensen fick ofta två man mot sig och det var därmed ännu viktigare att han fick in snabba inlägg, vilket tyvärr inte skedde allt för ofta. Några gånger jobbade dansken hem bra men gjorde det inte vid det andra målet och kan på det hela betydligt bättre.

Tom Pettersson fick fortsatt förtroende på innermittfältet och fick jaga mycket i en svängig match. Någon riktig rytm hittade aldrig Tom.

Daniel Sjölund gjorde det bättre än i de senaste matcherna och visade stundtals på aggressivitet och tempo i passningsspelet, men i andra halvlek blev det för mycket sidledsspel. Distansskotten saknar vi fortfarande.

Kristian Bergström visade verkligen att han ville vinna matchen. När andra såg ut att vika ned sig i början på andra halvlek körde Pligg ned huvudet och öste på. Frisparken till målet var mycket fin och Pligg hade några fina inlägg till, men också några bortslagna passningar.

John Owoeri hade ett fantastiskt driv i första halvlek och kunde uppehålla hela örebroförsvaret ensam, som i första halvleken mot Huddinge senast. Avslutet mot Moberg var dock riktigt svagt och därmed förödande eftersom ÖSK istället gjorde mål. John tröttnade i andra halvlek, vilket vi såg i kvaliteten på aktionerna men han spelade ändå hela matchen.

Ricardo Santos var tillbaka och visade vägen genom ett fint nickmål, men brassen skulle ha gjort åtminstone ett mål till och dessutom fått med sig en solklar straff. I andra halvlek var han dock trött och tog inte alltid i för fullt i uftduellerna och i löpningarna. Vikten att styra motståndarna såg vi också då Ricardo tillät Robert Åhman Persson vandra fram ohotad vid första målet. Med nio mål ligger Santos delad femma i den allsvenska skytteligan.

Simon Skrabb gjorde ett piggt inhopp i Huddinge och visade också framfötterna i offensiven mot ÖSK, men konstrade till det lite för mycket och tappade position i försvarsarbetet.

Victor Sköld fick också hoppa in, men kom in alldeles för sent för att verkligen hinna komma in i matchen.

En seger hade tagit oss fem poäng före Örebro. Nu ligger vi stället en poäng efter ÖSK. I omgången smet också Helsingborg och Halmstad förbi oss och vi ligger därmed på elfte plats. Vi har en poäng tillgodo på Gefle och Falkenberg. Till Norrköping på kvalplatsen skiljer det tre poäng och till Mjällby på nedflyttningsplats är det sex poäng. På lördag väntar en ny mycket viktig kamp, borta mot Gefle. Det är aldrig lätt på Strömvallen, men 2012 vann vi efter en verklig kämpainsats. Nu gäller det att ta fram minnesbilder från den matchen och ta fram järnviljan!

Tveka inte att följa med på bussresan till Gästrikland. Det är nu vi verkligen behövs på läktaren!

Läs mer om resan och hur du anmäler dig här

Matchfakta

ÅFF – Örebro SK 1–2 (1–2)

0–1 (  5) Alhassan Kamara

1–1 (17) Ricardo Santos (Kristian Bergström)

1–2 (44) Alhassan Kamara

Varningar ÅFF: Ricardo Santos (4:e).

Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.

Publik: 3 495

Övrig statistik

Bollinnehav 53 – 47

Avslut 12 – 9

Avslut på mål 5 – 6

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 3 – 8

Frisparkar 13 – 11

Offside 1 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson (ut 81), Pontus Nordenberg –

Martin Christensen (ut 71), Tom Pettersson (MB 81), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 81) – 

Ricardo Santos, John Owoeri.

Inbytta ersättare

Simon Skrabb (in 71), Victor Sköld (in 81 VM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Emmanuel Boakye, Olle Karlsson, Joel Rajalakso.

Det finns inga ursäkter för cupkatstrofen!

Ännu en gång har vi gjort bort oss mot ett sämre lag i Svenska Cupen. Denna gång skedde det fasansfulla att vi inte ens överlevde den första matchen och har därmed slarvat bort chansen att nå Europa League genom Svenska Cupen. Vägen via Allsvenskan blir inte heller lätt då vi är hela 13 poäng efter Elfsborg som innehar tredjeplatsen.

Vid fjolårets gruppspel föll vi borta mot division I-laget Umeå FC med 1–2 efter en usel insats. Vi satte oss därefter i en tuff situation genom att vara tvungna att hemmabesegra Djurgården med två mål för att gå vidare till kvartsfinalen. Detta lyckades emellertid inte utan vi klarade bara 1–1 och fiaskot var ett faktum.

I nästa cupsäsong, som inleddes i fjol, klarade vi bara av att spela 2–2 borta mot division II-laget IFK Uddevalla efter full tid och efter förlängning. Efter enorm dramatik lyckades vi till sista gå vidare på straffar.

Vid årets gruppspel borta mot division II-laget Carlstad United hade vi ånyo jätteproblem och lyckades först i slutskedet kvittera till 2–2. Därmed var chansen till en kvartsfinal på hemmaplan bortslarvad. Oavgjort hemma mot BP skulle dock räcka för att nå en kvartsfinal på bortaplan. Men vi lyckades inte ens med det utan föll med 0–1 efter en miserabel insats och ett nytt cupfiasko var ett faktum.

Efter dessa tre mycket svaga insatser, var vi nu extra varnade. Fullt fokus skulle tas fram, men så skedde det som absolut inte fick hända igen! Vi började lika illa som i de tidigare matcherna och hamnade i ett tidigt underläge, men vände på steken innan paus och skulle bara spela av matchen. Men det gick inte alls. Efter en otroligt usel andra del av andra halvleken släppte vi in Huddinge. Vi såg ändå ut att klara ut uppgiften, men i slutskedet släppte vi in 2–2-målet efter uselt försvarsspel. Gustav Jansson räddade fint en frispark, men istället för att hjälpa till att freda målet på returen, blev vår backlinje bolltittande och var inte alls med på inlägget från Hichem Ben Ahmed Nehdi. Därmed kunde en helt omarkerad Mattias Liljestrand nicka in kvitteringen. Pontus Nordenberg satte inte tillräcklig press på Nehdi. Tom Pettersson och Daniel Hallingström var inte på alerten inne i straffområdet och tappade helt bort markeringarna. Danne viftade för offside, men Emmanuel Boakye kan ha upphävt den och att chansa på offside i den 91:a minuten är inte förenligt.

I den första förlängningskvarten skapade vi en hel del lägen för att göra ett segermål, men i den andra körde vi fast och överarbetade trots tidsnöd, blev av med bollen och åkte på farliga omställningar.

Eftersom hemmalaget fick en spelare utvisad i slutet av ordinarie tid inser alla hur illa det var att mot ett bottenlag i division I, inte kunna göra ett mål i förlängningen.

I straffsparksläggningen var hemmaskyttarna obevekliga och Gustav Jansson var inte nära att ta någon av de fem straffarna. Tom Pettersson, Daniel Hallingström, Mohammed Abubakari och Victor Sköld satte sina straffar, men det hjälpte inte eftersom Martin Christensen missade med en dålig straff rakt på målvakten.

När Mattias Liljestrand satte den sista straffen bakom Gustav Jansson kändes det som en kniv rakt i hjärtat. Smärtan är olidlig och det känns osannolik och overkligt att vi har åkt ur cupen. Hur kunde vi göra en sådan genomusel insats igen mot ett klart sämre lag?

En del vill säkert skylla på den dåliga planen. Förvisso var det fåror i planen efter en (misslyckad) renovering av dräneringssystemet. Men liksom den usla konstgräsplanen i Uddevalla, var det bara att gilla läget, med vår kvickhet, högre tempo och bättre teknik skulle vi ändå slagit Huddinge.

När vi väl satte fart, tryckte ned längre bollar och kom i andravåg, så visade det sig också mycket riktigt att vi lätt kunde ta oss igenom och skapa målchanser, men den riktiga kvaliteten, skärpan och offerviljan fanns inte för att skaffa ännu fler målchanser som därigenom hade ökat våra möjligheter att göra fler mål.

Två mål skulle dock ha räckt för vi skulle definitivt inte ha släppt in något mål, men som så ofta, så bjöd vi på ett horribelt mål redan i den elfte minuten som hemmalaget fick energi av. Månz Karlsson missbedömde en långboll av målvakten Christoffer Matweijew. Daniel Hallingström skulle låta Gustav Jansson komma ut att ta bollen, men Yunus Ünver kom emellan och vår målvakt blev helt överspelad. Karlos Touma kunde därmed rulla in 0–1 från snäv vinkel från höger.

Vi vaknade dock till och kvitterade i den 27:e minuten efter ett fint och snabbt anfall. Daniel Sjölund slog en boll från mittlinjen som John Owoeri tog ned vid straffområdeslinjen och spelade tillbaka till Victor Sköld, som direkt lade ut bollen till vänster. Kristian Bergström fick bollen i vänsterinnerläge och skickade in 1–1 vid den bortre stolpen.

Därefter hade vi vår bästa period i matchen och borde ha tagit ledningen då hemmalaget var i brygga och i den 45:e minuten snurrade Kristian Bergström in en frispark mycket elegant i det högra krysset.

Efter den usla starten kändes det fantastiskt skönt att vi kunde vända redan innan paus, men säkert smög det in sig en viss falsk säkerhet att allt skulle ordna upp sig. Det såg också kontrollerat ut i början av andra halvlek, men en situation förändrade matchbilden.

I den 58:e minuten stormade vi fram, men Kristian Bergström valde det svåraste passningsalternativet centralt, istället för det enklare till vänster där Martin Christensen stormade fram. Den värderingen höll på att bli ödesdiger då Huddinge anföll snabbt och via vänsterkanten ställde till rejäl oreda framför vårt mål, men som vi till sist redde ut det efter en fin räddning av Gustav Jansson.

Vi fuskade i hemjobbet där och Huddinge fick råg i ryggen att det gick att såra oss. Detta skulle sedan eskalera och det kändes farligt mest hela tiden när hemmalaget stormade fram. En del längre bollar trycktes ned mot vår backlinje och vi lyckades inte styra bort bollarna på ett bra sätt och var riktigt svaga på att fånga upp andrabollarna. Vi fick därmed inget lugn i spelet och inte heller någon kvalitet i djupledsbollarna som sällan gick förbi motståndarnas backlinje. I det mer etablerade spelet överarbetade vi och slog flera för svåra bollar.

Gustav Jansson hade inte den bästa kommunikationen med sitt försvar, men gjorde några fina räddningar. I straffsparksläggningen gick han för tidigt på straffarna.

Vi hade problem på vår högersida. Allan Olesen fick jobba hårt och hade svårt att hänga med. Det syndes att nye Emmanuel Boakye är matchotränad. Holländaren hade svårt att hitta rätt position och kom precis som Allan fel in i en hel del situationer.

Månz Karlsson hade ingen rolig dag, där riktningen både med huvudspelet och i markspelet inte var den bästa. Tryggheten infann sig inte.

Inte ens Daniel Hallingström var sitt trygga normala jag, utan ställde också till det några gånger, som vid båda målen.

Pontus Nordenberg gjorde en fin räd i början av andra halvlek, men spelade ofta med alldeles för lågt tempo och satte inte tillräcklig press på inläggaren till 2–2-målet.

Martin Christensen hade svårt att anpassa sig till underlaget och överarbetade som om han spelade på konstgräs. Det blev inte bra.

Daniel Sjölund gjorde sitt defensiva jobb ganska bra, men har naturligtvis mycket mer att ge.

Tom Pettersson jobbade och slet men kvaliteten var det sämre med. Tom hittade inte rätt sista timmen av matchen.

Kristian Bergström såg ut att bli matchvinnare än en gång mot Huddinge och ska naturligtvis ha plus för sina båda mål, men det missades också en del i passningsspelet.

John Owoeri var mycket aktiv när han vaknade till i första halvlek och kunde ensam oroa hela huddingeförsvaret. Det var verkligen synd att han inte lyckades komma loss in mot mål och sätta en balja.

Victor Sköld rev också och slet, men hade fortsatt inte det rätta flytet och de rätta bollarna att jobba med. Victor behöver täcka boll mer för att klara den hårda fysiska bevakningen.

Mohammed Abubakari bytte av Daniel Sjölund i andra halvlek och han såg ut att komma med värdefull energi till en början, men sedan var insatsen riktigt svag och det av en spelare som verkligen kunde tömma sig eftersom han är avstängd på måndag.

Simon Skrabb gjorde ett piggt inhopp på topp, med bra intentioner. Skottet i ribban var värt ett bättre öde, men han behöver fullfölja alla sina aktioner och inte stanna av för att vinna tillbaka bollen.

Jag kan inte fatta att cupspelet är över, men det verkar inte vara bättre än att det faktiskt är sant. Nu behöver verkligen alla rannsaka sig inför den avslutande tredjedelen av Allsvenskan. Vi måste ha flera angreppssätt för att vi ska klara av fortsättningen på ett bra sätt. Lite längre bollar och stor aggressivitet för att vinna andrabollar måste finnas både i offensiv och defensiv riktning. En passning ska ge något, att peta bollen till nån annan för att man inte vill ha den själv leder bara till problem. Snacket på plan är också oerhört viktigt. Vi har släppt in flera mål på grund av dålig kommunikation och nu åkte vi ur cupen på grund av att vi inte kommunicerade med varandra.

På måndag gäller det att vara uppe på banan igen då viktig hemmamatch väntar mot Örebro SK.

Matchfakta

Huddinge IF – ÅFF 7–6 e str, 2–2 e fng och ft (1–2)

1–0 (14) Stefan Rodevåg

1–1 (37) Kristian Bergström (Victor Sköld)

1–2 (86) Kristian Bergström

2–2 (91) Mattias Liljestrand

Straffarna

2–3 Tom Pettersson

3–3 Erido Poli

3–4 Daniel Hallingström

4–4 Chiharu Stocklassa

Miss Martin Christensen

5–4 Karlos Touma

5–5 Mohammed Abubakari

6–5 Christoffer Matwiejew

6–6 Victor Sköld

7–6 Mattias Liljestrand

Uvisning Huddinge: Filip Almström Tähti (89)

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund, Emmanuel Boakye.

Domare: Patrik Eriksson, Gävle.

Publik: 475

Startelvan

Gustav Jansson –

Allan Olesen (ut 60), Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Pontus Nordenberg –

Martin Christensen, Tom Pettersson, Daniel Sjölund (ut 56), Kristian Bergström (MM 75) – 

Victor Sköld, John Owoeri (ut 77).

Inbytta ersättare

Mohammed Abubakari (in 56), Emmanuel Boakye (in 60), Simon Skrabb (in 77).

Ej inbytta ersättare

Henrik Gustavsson, Alberis da Silva, Olle Karlsson, Joel Rajalakso.

Pinsam insats i Falkenberg

Efter en urusel match föll vi borta mot Falkenbergs FF med 0–3. Årets sämsta insats i Allsvenskan är därmed ett faktum.

Falkenberg har gjort det bra så här långt men är begränsat. Vi gjorde dock det kardinalfel som många gjort före oss genom att inte vara vaksamma på omställningar. I den 14:e minuten värderade Alberis da Silva tokigt och försökte chansbryta en svår boll som Tom Petterson lätt hade tagit om han kommunicerat detta. Istället blev både Tom Pettersson och Alberis da Silva (som snubblade) överspelade. Alberis brytningsförsök gick till Christoffer Carlsson som direkt hittade Patrik Ingelsten i högerinnerposition. Månz Karlsson gick ut för att täcka, men kom ut alldeles för sent. Ingelsten kunde därmed enkelt sätta in bollen mellan benen på Månz och in framför mål, där Allan Olesen hamnat på efterkälken mot Stefan Rodevåg som kunde forcera in bollen i mål. Henrik Gustavsson reagerade för sent på inspelet och var därmed chanslös. Tom Pettersson jobbade tillbaka och styrde av vinkeln skapligt mot Calle Wede som också fanns som ett alternativ längre bak i straffområdet. Mohammed Abubakari insåg säkert faran men joggade hem och var inte i närheten.

Vi tog sedan över matchbilden helt och hade ett väldigt stort bollinnehav, men vad hjälpte det, när vi spelade som vi ledde matchen och petade bollen långsamt till varandra. Vi skapade väldigt få chanser med tanke på övertaget.

Efter att Ricardo fällts strax utanför straffområdet i den 21:a minuten fick vi frispark från vänster. Vinkeln var snäv, men Martin Christensens hårda frispark var ändå lurig men målvakten Otto Martler räddade och hemmalaget lyckades få bort returen till hörna. På hörnan var Månz Karlsson nära att stöta in bollen vid bortre stolpen men nådde inte riktigt fram.

I den 37:e minuten stack Falkenberg upp med ett snabbt anfall till höger. Stillastående Tom Pettersson, Daniel Sjölund och Kristian Bergström blev översprungna när hemmalaget satte fart och växelspelade. Mohammed Abubakari kom också på mellanhand och kunde därmed inte hindra inspelet snett bakåt från Rasmus Sjöstedt, där Patrik Ingelsten helt obevakad kunde skjuta. Månz Karlsson täckte undan det första skotten men Ingelsten fick en ny chans och krutade in 0–2. Bollen tog på Allan Olesen och ställde Henrik Gustavsson helt i vårt mål. Att våra mittfältare Kristian Bergström, Daniel Sjölund och Martin Christensen småjoggade utan att ens försöka hjälpa till att avstyra katastrofen var verkligen inte roligt att se.

När vi ändå hade tagit över matchen helt, så kom detta fruktansvärda mål som en fet käftsmäll. Uppförsbacken var därmed riktigt tuff.

Ricardo Santos hade ett par skapliga möjligheter att reducera innan paus, men lyckades inte få träff på bollen efter en fin långboll av Martin Christensen och fick inte heller tillräckligt bra riktning på Tom Petterssons inlägg, utan bollen gick utanför.

Efter en jämn inledning på andra halvlek, tog vi åter kommandot över bollinnehavet, men det gick fortsatt för långsamt för att vi skulle ta oss igenom ett lågt stående Falkenberg. Ett mål kunde tagit oss in i matchen, men dessvärre gav våra spelare upp.

I den 86:e minuten var matchen dessvärre över. Månz Karlsson missbedömde en hög boll som gick över honom. Tvillingarna Calle och Anton Wede kom ensam med Allan Olesen, eftersom Tom Pettersson, Månz Karlsson, Mohammed Abubakari och Kristian Bergström inte bemödade sig genom att springa utan jogga hem. Det blev förstås en övermäktig uppgift för Allan då Calle spelade till Anton som lyfte bollen både över Allan och Henrik Gustavsson in i mål – 0–3 och katastrofen var ett faktum!

Vi förlorade den här matchen dels på grund av horribelt insläppta mål men också på total obeslutsamhet i offensiven. Att det inte går att peta boll som hemma på Kopparvallen torde vara solklart för alla. Och speciellt i underläge, när ytorna inte finns mot ett lag som backar hem, måste de luckras upp, när Falkenberg väl lockades fram och vi fick chans att kontraslå så var det ingen som tog tillfället i akt, utan segt fortsatta rulla i sidled tills luckan var stängd. När vi väl kom fram så matade vi in för få bollar. I den här vätan är låga hårda bollar bra och någon gång studsar de vår väg om vi bara öser på tillräckligt många. Skott utifrån lyste också nästan totalt med sin frånvaro. I och med petandet i sidled kunde också hemmalaget invänta oss tills misstaget uppstod och kontraslå, vilket fick förödande konsekvenser.

Naturligtvis kan ingen av våra spelare få godkänt för den här usla insatsen!

Henrik Gustavsson kunde möjligen har styrt av passningen in till Rodevåg på det förta målet. På tvåan blev Fimpen ställd av touchen på Allan. Även vid trean fick vår målvakt svag hjälp av försvaret. Fimpen svarade för en del bra parader i övrigt men det hjälpte föga.

Allan Olesen hängde inte med på första målet. Vid tvåan täckte han inte tillräckligt bra och det var uppenbart att han inte riktigt hängde med. Vid det tredje målet blev dansken utelämnad mot två man.

Månz Karlsson gjorde en del missar som inte hör hemma på den här nivån. Han försökte hålla ihop det och jobbade stundom bra, men det var inte godkänt förstås.

Alberis da Silva spelade från start för första gången sedan hemmamatchen mot AIK i omgång 13. Brassen var olycklig på det första målet och var på efterkälken en del i övrigt. Men det tar förstås sin tid att komma in i matchspelet efter skadan.

Tom Pettersson kom inte alls fram i offensiven som mot Göteborg och slog också bort en del bollar, Vilket var förödande vid det andra målet. Tom hittade inte heller fram med långbollarna som mittback i slutet. Pettersson agerade passivt vid alla tre målen.

Martin Christensen var en av få som försökte sätta fart offensivt, men hittade inte rätt med inläggen. Dansken har också visat klart bättre defensiva takter tidigare.

Mohammed Abubakari var viktig med sina bollvinster och som bollfördelare, men det gick också långsamt och vi tappade tempo. Varningen innebär dessvärre att han är avstängd mot Örebro.

Daniel Sjölund såg oerhört seg ut och stannade upp spelet ännu mer än Mommo. Att uppträda så oengagerat i andra halvlek är verkligen inte okej.

Kristian Bergström kom inte loss på kanten och fick precis som sin kollega till höger inte någon ordning på inläggen. Defensivt passade det också illa för Pligg att hänga med i omställningarna

Ricardo Santos vann förvisso en del i huvudspelet, men det fanns ingen som fångade upp skarvarna. Santos kunde dock ha löpt mer men kastade sig in i duell i slutet där han kan ha fått en hjärnskakning. Vi får verkligen hoppas att han snart är tillbaka.

John Owoeri fick inte alls utrymme för sina djupledslöpningar genom att nästan inte få några vettiga bollar alls. I det mötande spelat lyckades han ibland ta emot bollarna, men sedan hände inte mycket mer.

Andreas Dahlén kom in som vänsterback, men lyckades inte odla något offensivt spel på kanten. Defensivt var det okej.

Victor Sköld fick inget utrymme att komma loss på sin före detta hemarena. Victor försökte men fick inte många bra bollar att jobba på.

Simon Skrabb gjorde comeback som inhoppare efter en längre tids skadefrånvaro, senaste matchen i Allsvenskan var hemma mot Häcken i omgång 9. Simon fick ett skottläge, men skottet gick tyvärr utanför.

Det här var verkligen illa. Inte nog med förlust i en sexpoängsmatch. Vi tappade också sex mål gentemot FFF. Vi hade två måls bättre målskillnad än Falkenberg innan matchen nu har vi fyra mål sämre än Falkenberg och bara en poäng ner till dem! Vi har 24 poäng och Falkenberg 23. Örebro vann också med 4–2 över AIK och är därmed bara två poäng efter oss. Helsingborg (som är två pinnar bakom oss) spelar borta mot Häcken i morgon. Norrköping (21) möter Halmstad (20), på kvalplats, i morgon. I morgon spelar också Djurgården (24) hemma mot Mjällby (18), som ligger på nedflyttningsplats.

Nu gäller det att vi lägger den här usla insatsen bakom oss. Det här var verkligen inte acceptabelt och alla måste inse att vi inte kan fortsätta skänka bort poäng på det här viset!

Det gäller nu verkligen att alla ger 100 procent för att betvinga Huddinge i Svenska Cupen på onsdag. Det är som bekant vinna eller försvinna för att nå vårens gruppspel. Vi minns också hur det kan gå om inställningen är usel, som mot IFK Uddevalla och Karlstads BK. Så nu är det fokus som gäller!

Matchfakta

Falkenbergs FF – ÅFF 3–0 (2–0)

1–0 (14) Stefan Rodevåg

2–0 (37) Patrik Ingelsten

3–0 (86) Anton Wede

Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari (3:e, avstängd mot Örebro).

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping.

Publik: 2 581

Övrig statistik

Bollinnehav 43 – 57

Avslut 9 – 8

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 2 – 3

Frisparkar 8 – 5

Offside 2 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Månz Karlsson, Alberis da Silva (ut 56), Tom Pettersson (MB 56) –

Martin Christensen (VM 75), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund (ut 75), Kristian Bergström (MM 75) – 

Ricardo Santos, John Owoeri (ut 56).

Inbytta ersättare

Andreas Dahlén (in 56 VB), Victor Sköld (in 56 F). Simon Skrabb (in 75 HM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, George Tanzi, Joel Rajalakso.

Stor besvikelse efter två tappade poäng

En väldigt stark första halvlek hemma mot IFK Göteborg räckte dessvärre inte för seger, för vi tappade fokus i inledningen på andra halvlek och tappade därigenom två poäng i och med 1–1.

På förhand såg det mycket lovande ut för att vi skulle ta revansch efter alla försmädliga förluster mot IFK Göteborg. Kamratlaget har inte haft samma sting på sistone som under våren. Dessutom saknades några spelare och Sam Larsson var nyligen utflyttad till holländska Heerenveen. Göteborg spelade en väldigt intensiv match i söndags och var och spelade mot Rio Ave i Europa League förra torsdagen.

CMores annars duktige expert Jens Fjellström kom med en märklig kommentar att Göteborg skulle få ett större bollinnehav mot oss. Hur många har större bollinnehav mot oss på Kopparvallen? Ja, inte många och faktum är att vi haft ett markant bollinnehav mot Göteborg de senaste säsongerna på Kopparvallen – 58–42 (2012) och 57–43 (2013). I år nådde vi bara upp till 56–44 efter 59–41 i paus.

Det man så här efteråt lider mest av är naturligtvis att vi inte fick bättre utdelning efter den fina första halvleken. Vi kunde och borde ha avgjort matchen redan där, men vi ledde i varje fall med 1–0 efter ett mycket fint omställningsmål i den 39:e minuten. Lasse Vibe var på språng i vänsterinnerposition då Daniel Hallingström utförde sin patenterade klackbrytning på ett mycket fint sätt. Bollen gick till Daniel Sjölund som samspelade med Mohammed Abubakari i ett rätt så beskedligt tempo, men så tempoväxlade Mommo centralt och då hängde inte gästerna med. John Owoeri fick bollen strax utanför straffområdet och drog till med ett snabbt skott. John Alvbåge räddade, men lämnade retur. Ricardo Santos var på hugget och chippade bollen över målvakten och nickade in 1–0.

Bollinnehav säger inte alltid så mycket om kvalitativt spelövertag, men efter den första halvleken hade vi också 9–0 i avslut varav 5–0 på mål.

Till skillnad från Kalmar, som försökte med en hög press, men inte lyckades, så låg Göteborg lägre i banan när vi hade bollen, men efterhand lyckades vi även ta oss igenom IFKs lag. När vi började få snurr på bollen hittade vi spelvändningar, men också längre bollar. Ofta via Ricardo Santos, John Owoeri och Martin Christensen.

De våra visade åter, att när vi varierar spelet så är vi väldigt svåra att komma åt och vi hamnar i en god spiral. Vi vågar flytta upp positionerna och lyckas därmed också återvinna boll högt i banan och kan skapa ett enormt tryck mot motståndarna.

Vi hade dock behövt fått åtminstone ett må till i första halvlek.

Att Göteborg skulle komma ut mer taggade till den andra akten förstod vi, men lyckades vi bara bibehålla aggressiviteten, löpviljan, det uppoffrande spelet för varandra och kvaliteten i passningsspelet så skulle vi vinna den här matchen.

Tyvärr blev det inte alls så. Efter en inledande period på fem minuter, där vi blev väl avvaktande, släppte vi onödigt in bortalaget i matchen. IFKarna kände sig inte lika hotade och kunde flytta fram positionerna. Vi backade och tappade helt den fina aggressiviteten som vi hade i den första halvleken. Vi blev tillbakapressade och när vi väl vann boll var uppspelen fruktansvärt svaga, vilket innebar att gästerna inte behövde jobba för att försvara sig och kunde trycka på ännu mer.

Dessvärre lyckades Göteborg kvittera innan vi vaknade till igen.

Efter en spelvändning från vänster till höger, kunde Martin Smedberg Dalence spela in bollen framför mål. Lasse Vibe spelade direkt till Emil Salomonsson, som spelade snett bakåt där en hel obevakad Gustav Engvall kunde sätta 1–1 i den 59:e minuten. Tom Pettersson hann inte flytta ut för att störa Smedbergs inspel. Kristian Bergström och Månz Karlsson gick båda för att stoppa Vide och Salomonsson kunde få bollen ohotad och sätta in bollen snett bakåt. Daniel Hallingström kände sig tvungen att gå mot den självklart största faran i Lasse Vibe, som tagit sig in framför mål. Där bakom hade dessvärre inte Allan Olesen alls hängt med för att ta över Gustav Engvall, som helt ohotad inte hade några problem att sätta bollen bakom en helt chanslös Henrik Gustavsson.

Vi kom dock tillbaka starkt och skapade två jättelägen att återta ledningen. I den 63:e minuten anföll vi fint. Daniel Sjölund slog ut bollen till Tom Pettersson på vänsterkanten. Tom slog en magnifik genomskärare från långsidan snett bakåt. Kristian Bergström fick ett kalasläge med vänsterfoten, men sköt dessvärre utanför den bortre stolpen.

I den 66:e minuten anföll vi åter fint och Kristian Bergström slog ett väl avvägt inlägg från vänster. Ricardo Santos fick kanonläge, men nickade tyvärr utanför den bortre stolpen.

Bortalaget var dock riktigt nära att ta ledningen i den 70:e minuten. Efter ett inspel från höger klippte Lasse Vibe till, men bollen tog som tur var i insidan av den högra stolpen och längs med mållinjen på rätt sida.

Vi stormade fram i flera fina anfall men när John Owoeri sköt i insidan på stolpen och Victor Sköld nickade i ribban, så blåstes de båda av för offside. Avblåsningen på Owoeri var korrekt, men den på Victor var solklart felaktig.

Efter en hörna i den 81:a minuten sköt debuterande inhopparen Sören Rieks ett skott i ribbans ovansida.

Vi tryckte på duktigt i slutet av matchen. Efter fint förarbete av Victor Sköld fick till sist Daniel Sjölund ett fin fint volleyläge i den 92:a minuten men bollen gick tyvärr rakt över John Alvbåge som kunde rädda.

Än en gång måste man tyvärr konstatera att vi är långt ifrån förfördelade av domarna. Vi fick 6 frisparkar medan Göteborg fick 13! Även om det den här gången inte var avgörande sekvenser, så är det klart att om vi hade fått frisparkar lika lät som Göteborg fick dem, så hade vi kunnat flytta fram positionerna ett flertal gånger och därigenom skaffat oss målchanser alternativt avstyrt möjligheter för gästerna.

Vi får dock skylla oss själva att vi inte var mer på tå för att stoppa Göteborg i inledningen på den andra halvlek, men vår spelare ska förstås ha en stor eloge för den första halvleken och att vi kom tillbaka starkt efter den svaga inledningen på den andra akten. Självklart förtjänade vi segern. Även om Göteborg hade en riktigt vass period och skapade en del möjligheter, så var vi det bättre laget under mycket längre tid och skapade fler målchanser totalt sett.

Henrik Gustavsson var chanslös på målet och gjorde en stabil insats i det som han kunde mota vilket var de övriga två avsluten som gästerna hade mot vårt mål. Fimpen var också väl med i luften och viktig med sitt passningsspel, även om det sviktade lite under den sämre perioden.

Allan Olesen hade en tuff uppgift i denna match, men klarade sig till största delen bra, men det gäller som sagt att vara på tå hela tiden och hemjobbet vid baklängesmålet var förstås inte bra.

Daniel Hallingström gjorde en fantastisk första halvlek, med många fina resoluta brytningar och en av den föranledde vårt mål. Även i den andra akten stod han pall bra, men var tvungen att ta en varning sedan Allan Olesen inte lyckats pressa ut sin motståndare över linjen. Därmed är tyvärr Danne avstängd mot Falkenberg.

Månz Karlsson inledde matchen på ett fantastiskt sätt, det klart bästa som jag sett honom. Med stor pondus klev han fram, vann boll och spelade snabbt vidare med kvalitet. Han ställde till det för sig en gång i första halvlek, men då slarvade Lasse Vibe bort läget. I den andra halvleken varvades prestationerna mer, med några farliga aktiviteter, men också goda i främst huvudspelet.

Tom Pettersson agerade vänsterback med stor pondus och är också värdefull med sin styrka i huvudspelet, samtidigt som han är ett offensivt vapen med sin goda passningsfot. Några gånger höll han dock på att ställa till det efter missriktade bollar.

Martin Christensen fortsatte att övertyga, både defensivt och offensivt, men denna gång var det åter flera avslut och inlägg med bakåtlutad kropp och bollen flög högt över. Pressade låga skott från kanten är oftast en bättre värdering. Bollen kan ta någon och det kan bli returer.

Mohammed Abubakari dominerade stort i första halvlek då han kom ner, hämtade boll och kunde vända om och komma rättvänd med många passningsalternativ. Mommo låg också bakom vårt mål och vann många bollar.

Daniel Sjölund var tillbaka efter avstängning. Som väntat fick han åter spela, även om jag föredragit att Tom Pettersson fått fortsatt förtroende på innermittfältet. Hur utfallet hade blivit med Tom där får vi inte veta. Jag gillade vårt lite rakare spel på mittfältet som vi fick se med Tom mot Kalmar än det mer avvaktande och tempodämpade med Dajja. Sjölund är säkrare med bollen, men när han är i storform går det betydligt snabbare än vad det gör nu.

Kristian Bergström följde upp med en ny god insats och visade åter att han är mycket kompetent defensivt så länge vi håller laget samlat. Offensivt kom han också loss en hel del och hittade in med finurliga inlägg, men vad synd det var att Pligg inte fick sätta det där jätteläget!

Ricardo Santos fortsatte att visa sin styrka, både i huvudspelet och att hålla i bollen. Mattias Bjärsmyr kom aldrig åt honom. Med sin påpasslighet var Santos väl med på returen efter John Owoeris skott och satte kyligt sitt åttonde allsvenska mål för året. Därmed ligger brassen delad sexa i den allsvenska skytteligan.

John Owoeri blev allt mer aktiv ju längre första halvlek led och kunde utnyttja sin speed och oroa göteborgsförsvaret precis som kalmarförsvaret senast. I andra halvlek tappade dock John fokus och var tillbaka i sedvanligt offsidelöpande. John har därmed flest offsideavblåsningar av alla spelarna i Allsvenskan – 27 stycken.

Victor Sköld gjorde åter ett piggt inhopp, men kan förstås inte ersätta Ricardo Santos i rollen som targetspelare, men löpte väl och var sånär att komma igenom.

Vi fick till sist en pinne i varje fall. Vi borde ha tagit tre men kunde ha blivit helt utan. Kan vi spinna vidare på den första halvleken och inte tappa så mycket som vi gjorde i början på andra halvlek, så ska vi kunna klara oss fint framöver. Förhoppningsvis kommer flera av de tidigare spelarna i form, så vi kan spetsa till det ännu mer och eftersom det är tätt med matcher nu så är det extra viktig att kunna sätta in pigga ben.

Efter fyra poäng mot de här lagen som ligger framför oss i tabellen, väntar nu två lag som ligger bakom oss innan EM-kvaluppehållet – Falkenberg borta och Örebro hemma. Dessutom möter vi Huddinge borta i Svenska Cupen om en vecka.

Tveka inte utan häng med bussresan till Falkenberg på söndag (Det är gratis entré).

Läs mer omtider och hur du anmäler dig här

Matchfakta

ÅFF – IFK Göteborg 1–1 (1–0)

1–0 (39) Ricardo Santos

1–1 (59) Gustav Engvall

Varningar ÅFF: Allan Olesen (2:a), Daniel Hallingström (3:e, avstängd mot Falkenberg).

Domare: Johan Hamlin, Bro.

Publik: 4 497

Övrig statistik

Bollinnehav 56 – 44

Avslut 14 – 10

Avslut på mål 7 – 3

Avslut i målställningen 0 – 2 

Hörnor 6 – 8

Frisparkar 6 – 13

Offside 5 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Tom Pettersson –

Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

Ricardo Santos (ut 71), John Owoeri.

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 71).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, An

Härligt styrkebesked i pressat läge

Att prata om att det börjar dra ihop sig i Allsvenskan i den 18:e minuten är löjligt, men nog kändes matchen mot Kalmar viktig, för att vi inte skulle bli indragna i bottenstriden. Genom den övertygande hemmasegern med 3–1 har vi nu fått ett visst avstamp ned till bottenlagen och visade upp ett spel som mycket väl kan räcka för att även kunna ta gruvlig revansch hemma mot IFK Göteborg på onsdag.

Efter förlusten av Anton Tinnerholm, alla skador som drabbats oss och avstängningar, har vi haft svårt att balansera laget i de senaste matcherna och försvarsspelet har blivit lidande. Tunnast var vi senast mot Elfsborg, då vi fick se vilken nytta Mohammed Abubakari gör på banan. Mot Elfsborg saknade vi också spetsen framåt, men nu var Ricardo Santos tillbaka.

Många med mig har kritiserat vårt sätt att bolla omkring i sakta gemak utan att egentligen vinna tillräckligt med mark för att skapa målchanser. Dessutom har vi ofta efter en stunds bollande tappat boll efter en missriktad passning, vilket motståndarna påpassligt utnyttjat.

Jag vet ju efter många samtal med vår tränare Peter Swärdh att det inte är vår andemening att bara rulla runt bollen. Det har hela tiden funnits en vilja från lagledningen att attackera i omställningar i djupled, men vi har inte lyckats så bra av olika anledningar. Den viktigaste ingrediensen för att ett lyckat djupledsspel är att löpa.

I allt för många matcher har många av våra spelare inte haft den rätta inställningen till att ta ut de där extra löpmetrarna. För att kollektivet ska fungera är det jätteviktigt att alla löper. Just i detta hänseende såg det mycket bättre ut mot Kalmar FF. Redan från start skakade vi Kalmar med attackerande bollar på djupet, både längre bollar från backlinjen och från mittfältet. Med en John Owoeri som helt plötsligt fick en löpenergi som vi aldrig sett tidigare, så satte sig nigerianen i enorm respekt från motståndarna. Owoeri rev djupa sår i kalmarförsvaret, som nästan konstant krävde två motspelares bevakning. Ytorna som uppstod därbakom kunde vi sedan effektivt dra nytta av då kalmarspelarna tvingades jobba felvända många gånger.

Mycket handlade också om en helt annan aggressivitet från vår sida. Är man passiv, vågar man inte stöta, vinner inte boll och backar. Vinner man väl boll blir man stillastående, får inte fart ur situationerna, hinner inte kolla passningsvägarna, fastnar och slår säkrare passningar i sidled istället för framåt. Är man istället aggressiv får motståndarna aldrig bygga upp sina anfall i lugn och ro, vinner man boll så kommer man ur situationerna med bollen i fart, får tid att hitta passningsvägar och tempot fullföljs genom snabbare och kvalitativare passningar framåt. Men det går inte att vara aggressiv ensam, utan alla spelarna på planen måste vara det och det samtidigt.

Den första halvtimmen var det väl annars en rätt stängd match till stora delar, men våra giftiga attacker gjorde också att bortalaget inte vågade gå fram för mycket med risken att blotta sig. Någon trygghet kände de aldrig.

I den 36:e minuten tog vi ledningen efter ett fantastiskt fint omställningsmål. Kristian Bergström svarade för ett heroiskt försvarsarbete vid vår vänstra hörnflagga, där han mot två man styrde bort inspelsförsöken. Efter en mycket fin brytning kunde Pligg snabbt spela fram bollen till John Owoeri, som också svarade för en bra prestation då han avancerade förbi motståndare och satte in bollen i banan. Martin Christensen tog emot. Ricardo Santos drog isär kalmarförsvaret genom att löpa ut till höger och Martin fick en bra yta att arbeta på centralt och skickade iväg ett riktigt fint skott rakt upp i det vänstra krysset. Urläckert!

Äntligen var det Martins tur att få göra mål i Allsvenskan. Dansken har haft många lägen men inte lyckats få dit den tidigare. Det var en fantastisk känsla som genomsyrade kroppen när jag såg bollen sitta så fint i krysset!

Vi spelade bra under slutet av halvleken och kunde mycket väl gått ifrån till 2–0 innan paus men vi lyckades inte göra något mer mål. Det kändes ändå bra inför den andra akten, även om en ledning med ett mål alltid är skör.

I den andra halvleken började vi också bra. I den 55:e minuten löpte John Owoeri in mot straffområdet, men blev bryskt stoppad av Marcus Nilsson, som märkligt nog lyckades komma undan från sitt andra gula kort för dagen, men vi fick i varje fall frispark i fint läge precis utanför straffområdet till vänster. Martin Christensen var sugen på mer och stegade fram och prickade in 2–0 via Romarios knä och in vid den bortre stolpen. Fantastiskt! När ettan kom så kom även tvåan!

Tyvärr höll inte tvåmålsledningen speciellt länge. Utan Kalmar reducerade i den 65:e minuten efter stor passivitet från vår sida. Victor Sköld och Mohammed Abubakari stötte alldeles för svagt och Joanathan Ring fick ostört vandra fram centralt och lyfta fram bollen bakom vår backlinje, där Måns Söderkvist löpte sig helt fri och rullade in 2–1. Andreas Dahlén tappade totalt markeringen på KFFs främsta målgörare och Månz Karlsson var inte heller på hugget för att täta till luckan. Henrik Gustavsson såg i första läget ut att kunna avvärja läget, men trots den svaga mottagningen från Söderqvist kunde denne rulla in bollen.

Det kändes fruktansvärt att behöva åka på det där skitmålet. Vi hade ju ett bra läge att göra 3–0 direkt efter 2–0 målet och även chanser dessförinnan. Dessutom väcktes traumat i Kalmar där Måns Söderqvist kvitterade till 2–2 i den 94:e minuten till liv och jag blev livrädd att den fasansfulla historien skulle upprepas.

Den tunga mentala svackan i matchen blev som tur var inte långvarig för det dröjde inte länge förrän vi återtog tvåmålsledningen. I den 65:e minuten bröt Mohammed Abubakari utanför eget straffområdet och skickade upp bollen mot mittlinjen, där John Owoeri tog emot och spelade ut till Victor Sköld till vänster, som avancerade och spelade in bollen i straffområdet. I kamp Med John Owoeri, som löpt med bra, stötte Mats Solheim in 3–1 över egen målvakt och in i mål.

Så underbart skönt att få in det där målet och efter de motigheter vi haft denna säsong var det verkligen vår tur att få lite hjälp med målet, som ändå var frukten av en väldigt fin och snabb omställning. Skölds yttersida var tämligen läcker och John var centimetrar från att själv stöta in bollen och helt klart upphovet till att Solheim var tvungen att vräka sig fram.

Kalmar som oväntat fått en ny chans och bjudits in i matchen, tappade åter den målmässiga kontakten och orkade inte samla nya krafter, samtidigt som vi spelade smart, krympte ytorna och rullade boll. Bortalagets försök handlade mest om längre bollar in i vårt straffområde där våra spelare jobbade fint för varandra och stängde butiken. Vi fick också några fina omställningslägen för att punktera matchen, men 3–1 dög gott denna fina sommarkväll.

Henrik Gustavsson hade inte allt för mycket att göra och kände sig mycket tryggare bakom backlinjen än i tidigare matcher. Vid målet fick han dock inte mycket hjälp och hann inte ut för att täcka av skottvinkeln tillräckligt mot måltjuven Måns Söderqvist.

Allan Olesen klarade sig mycket bättre än mot Elfsborg. Några gånger var dansken illa ute, men jobbade tillbaka mycket bättre än i Borås och redde ut situationerna. Dessutom fick han mycket bättre hjälp av landsmannen Martin Christensen. Genom fint hemjobb hamnade vi ofta i två mot en-lägen i det defensiva arbetet generellt sett, vilket var oerhört kul att se. Vi kan ju spela bra försvarsspel om alla bara bjuder till!

Daniel Hallingström hade denna gång en tryggare uppgift att hålla ihop backlinjen, vilket lyckades bra förutom vid målet som vi släppte till alldeles för enkelt. Denne var stark i huvudspelet, följsam och resolut i sina ingripanden.

Månz Karlssons undannickningar sitter inte alltid klockrent, men det skedde inga större missöden och smålänningen visade på ett fint fajterhjärta för att freda vårt mål. Den här matchen var ett steg i rätt riktning.

Andreas Dahlén tog också ett jättekliv framåt mot de senaste matcherna och stängde vår vänsterkant med fin hjälp av Kristian Bergström. Plumpen var att han tappade bort Måns Söderqvist helt vid baklängesmålet.

Martin Christensen har i sina bästa stunder visat väldigt fina kvaliteter som högerbreddare, med sin kvickhet och teknik är han ett ständigt hot så länge han utnyttjar farten och får till inläggen och inspelen. Det som har saknats för att bli en komplett spelare av hög allsvensk klass är det defensiva arbetet och målskyttet. I denna match lyckades han med båda aspekterna. Det fina hemjobbet gladde och de två målen gladde ännu mer. Det var en fröjd att se dansken spela fotboll denna eftermiddag!

Med Mohammed Abubakari tillbaka på det centrala mittfältet blev det mycket svårare för motståndarna att tränga igenom vårt lag. Mommo är duktig på att positionera sig och är bestämd i närkamperna när han har rätt aggressivitet, vilket han nu hade. Dessutom löpte han bättre än på senare tid och satte igång anfallsspelet.

Tom Pettersson fick gå upp ytterligare ett snäpp från defensiv mittfältare till mer tvåvägsmittfältare. Det fanns en farhåga att Mommo och Tom skulle hamna för lågt, då båda har defensiva drag, men jag upplevde inte alls det problemet mot Kalmar. Istället fick Tom mer ut av sin energi genom möjligheten att fullfölja sina attacker över hela banan. Ibland kom Pettersson lite för snabbt in i situationerna och det blev lite fel, men hellre attackerande spelare än passiva i min mening. Ofta var attackerna lyckade och gav inte Kalmar lugn att bygga upp sitt spel. Tom räddade också ett mål på mållinjen och slog några fina passningar som föranledde omställningar.

För mig är det glasklart. Mittfältsduon bör få fortsatt förtroende mot Göteborg, men vågar lagledningen ställa över Daniel Sjölund?

Kristian Bergström har inte riktigt räckt till i defensiven på sistone, men nu visade han den ultimata inställningen genom att på sitt karakteristiska sätt borra ner huvudet och köra. Upprinnelsearbetet innan vårt första mål är anmärkningsvärt bra av vår 40-åring. Förutom den snabba fina passningen till Owoeri vid 1–0-målet levererade Pligg ytterligare en hel del snabba kvalitativa djupa bollar. Det var bara det där efterlängtade målet som saknades. Läget var synnerligen bra i den 54:e minuten (mitt framför mål) men träffen ingen vidare, men målet kommer.

Med Ricardo Santos tillbaka fick vi ytterligare en dimension i spelet som vi nyttjade väl några gånger. Med brassens nickstyrka kunde vi skapa målchanser bara genom att slå en långboll som Santos nickskarvade till John Owoeri. Santos breddande löpning till höger öppnade också för Martin Christensens 1–0-mål. Eter en känning tvingades dock Santos utgå i början på andra halvlek, då han inte kunde ta ut de viktiga löpningarna. Förhoppningsvis är det ingen större fara.

John Owoeri svarade för en smått otrolig insats, vilket var riktigt roligt att se. Nigerianen såg ut att kunna springa hur mycket som helst och kunde på helt egen hand skaka om hela kalmarförsvaret och skapa målchanser. Det vara bara målet som saknades, men han låg i högsta grad bakom alla tre. Kan Owe bara prestera i närheten av den här insatsen fortsättningsvis så kommer den här säsongen sluta på ett bra sätt.

Victor Sköld hoppade in tidigt på andra halvlek istället för Ricardo Santos. Sköld har inte samma styrka i huvudspelet men bidrog istället med god energi och fina löpningar. Förarbetet till 3–1-målet var riktigt fint och Victor ställde även i övrigt till med oreda för kalmarförsvaret. Passiviteten innan vårt baklängesmål var minuset.

Alberis da Silva gjorde efterlängtad comeback (efter fyra matchers frånvaro) när han kom in som städgumma i de bakre regionerna i slutet. Brassen agerade lugnt och säkert och stångade bort många av de höjdbollar som Kalmar skickade in. Det känns väldigt positivt att Alberis är tillbaka.

Joel Rajalakso har visat sig värdefull att kasta in med pigga ben mot ett tröttkört motståndarlag, med lite flyt kunde Joel ha sprintat igenom och fått möjlighet att punktera matchen, men fortsätter han jobba så kommer han snart att göra sitt första allsvenska mål.

Peter Swärdh bedyrar vikten av att många spelare är på väg tillbaka. Träningarnas intensitet och kvalitet ökar förstås och konkurrenssituationen stegras. Peter menar att framgångarna därmed kommer även på bortaplan om vi jobbar på oförtrutet. På hemmaplan har vi visat upp en god stabilitet. 0–3 matchen mot AIK är enda fadäsen. Våra 20 inspelade poäng på hemmaplan överträffar endast Elfsborg, som tagit 22 pinnar på Borås Arena.

Mot Kalmar FF spelade vi mer varierat. Med längre bollar blir motståndarna långt som lag och det skapas stora ytor för oss. Dessutom gör det oss oberäkneliga, när vi blandar med kortpassningsspel och spelvändningar. Får vi dessutom ledningen och kan utnyttja vår bollskicklighet att rulla bollen så kan vi vila med boll samtidigt som frustrerade motståndare får jaga. Sådant kan också skapa numerära överlägen då motspelare övertänder och blir utvisade om det finns domare som vågar dra upp det röda kortet, men tidigare utlandsproffs får ju tyvärr göra lite mer än andra innan de får sina kort.

Innan vi tar ny sats på bortaplan väntar ny hemmamatch på Kopparvallen redan på onsdag mot IFK Göteborg. Vi har gruvlig revansch att fodra efter den minst sagt nesliga 0–5-förlsuetn på Gamla Ullevi i våras. IFK har uppträtt mänskligt på senare tid och har dessutom matchas tufft i Allsvenskan och Europa League, så sent som i torsdags spelade de i Portugal och i kväll möter de Malmö på bortaplan. Kan vi fortsätta mata bollar i djupled på en pigg John Owoeri så kommer kamraterna från Göteborg också få det väldigt jobbigt på Kopparvallen!

Matchfakta

ÅFF – Kalmar FF 3–1 (1–0)

1–0 (36) Martin Christensen (John Owoeri)

2–0 (56) Martin Christensen

2–1 (61) Måns Söderqvist

3–1 (65) Självmål

Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (2:a)

Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.

Publik: 4 033

Övrig statistik

Bollinnehav 53 – 47

Avslut 8 – 6

Avslut på mål 4 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 3 – 0

Frisparkar 17 – 18

Offside 3 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 81), Mohammed Abubakari, Tom Pettersson, Kristian Bergström – 

Ricardo Santos (ut 52), John Owoeri (ut 87).

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 52 F, HM 81), Alberis da Silva (in 81 MB), Joel Rajalakso (in 87 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, David Lundgren. Emmanuel Dogbe.