Det blev en pinne i varje fall

Tron var förstås att vi skulle ta en ny viktoria mot de regerande mästarna. Efter den första halvleken såg det lovande ut men en match består som bekant av två halvlekar och efter den andra halvleken får vi vara nöjda med poängen.

Efter den svaga insatsen i Malmö och den usla mot Motala i Östgötacupen var det viktigt att komma upp på banan igen och visa vilket bra lag vi är. I den första halvleken mot Elfsborg visade vi också detta. Elfsborg försökte precis, som på Borås Arena för tre veckor sedan, pressa högt, men de våra spelade sig relativt enkelt förbi förstapressen och det är klart att självförtroendet lyftes efter det tidiga ledningsmålet i den sjätte minuten.

Andreas Dahlén kastade ett inkast nere till vänster på Elfsborgs planhalva. Kristian Bergström spelade tillbaka och Dahlén lyfte in bollen i straffområdet. Ricardo Santos spelade elegant fram till en helt ren John Owoeri, som inte gjorde något misstag, utan satte bollen högt bakom målvakten Kevin Stuhr Ellegaard.

Även om vi inte hade något markant spelövertag så kändes det som vi kontrollerade matchen i den första akten. Det fanns ett lugn i försvarsspelet och vi hade ett övertag på det centrala mittfältet. Med spelvändningar hotade vi framför allt på högerkanten och vi skapade chanser även för ett andra mål. Dessvärre blåstes Ricardo Santos eleganta lobbmål av för offside och Mohammed Abukakara sköt precis utanför stolpen efter ett mönsteranfall.

Elfsborg fick ett jätteläge i den första akten. Fick var det rätta ordet då domaren Andreas Ekberg från Lund gick på när Mohammed Bangura slängde sig efter att han var emot Daniel Sjölunds ben. Det var naturligtvis inte i närheten av straff men likväl fick Bangura chansen från elva meter. Ansatsen var dock kort och Mohammed lyckades inte vänta ut Henrik Gustavsson. Fimpen stod kvar och läste sedan straffen perfekt och klistrade sig när han gick till höger. Domaren Ekberg stod inte för någon bra insats även i övrigt om jag utrycker mig väldigt milt! Anders Svensson borde exempelvis blivit utvisad redan i den första halvleken efter fula påhopp.

Vi började även den andra halvleken bra med ett par fina anfall där sista spetsen saknades, men efter bara fem minuter började gästerna få allt mer att säga till om och tog sedermera över matchen. Vi verkade tappa orken och blev passiva. Kanske tog den första halvlekens tuffa fysiska spel ut sin rätt. Skärpan saknades i passningsspelet, löpvilligheten var inte den samma och för svåra alternativ valdes. Det fick till effekt att vi tappade boll och fick jaga hårt för att freda oss. Vid några tillfällen fick de våra panik och kaos rådde. Vi hamnade långt ned och lyckades inte heller i omställningarna.

Elfsborg verkade dock inte heller ha tillräckligt med kraft för att få riktig spets i sina anfall och de heta målchanserna var därmed få. Dessvärre utnyttjade de ett till synes svårt läge redan i den 57:e minuten. Henrik Gustavsson slog en lång utspark som Ricardo Santos tappade för enkelt. Tre mittfältare fanns för återerövring. Mohammed Abubakari var dock den ende som var aktiv av dem medan Daniel Sjölund och Kristian Bergström var passiva. Stefan Ishizaki kunde därmed löpa igenom och passa till vänster där Niklas Hult fanns. Vi såg ut att kunna avstyra faran med många spelare samlade, men Kristian Bergström tappade bort sitt vänsteransvar och där kom Johan Larsson farandes och fick fritt utrymme för sin erkänt giftiga högerfot. Bollen satt stenhårt upp mot det högre krysset.

Med tio minuter kvar fick vi dock ett par fina chanser att ta ledningen. Petrit Zhubi löpte bra på högerkanten och slog ett inlägg. Kristian Bergström dök upp vid den bortre stolpen men fick inte ordning på skottet och bollen gick utanför.

Minuten senare fick vi en frispark mitt på Elfsborgs planhalva. Kristian Bergström slog en fint avvägd boll långt ned till höger i Elfsborgs straffområde där Imad Zatara sprintade in och sköt, men tyvärr utanför den bortre stolpen.

Bortalaget kunde dock också mycket väl ha tagit ledningen. Efter slutsignalen var det förstås besvikelse att vi inte närmade oss toppstriden ytterligare, men samtidigt en lättnad att vi inte tappade alla poängen.

Efter den svaga insatsen mot Malmö var det riktigt kul att se Henrik Gustavsson komma tillbaka så fint och äntligen fick Fimpen göra en matchavgörande straffräddning igen. Målet var inte mycket att göra på då det var ett riktigt kanonskott och Fimpen var riktigt bra även i övrigt genom att vara långt ute när utespelarna släppte igenom bortaspelarna och i luften mot alla hörnor och inlägg.

Anton Tinnerholm började riktigt bra med härlig energi och ettrighet i försvarsarbetet samt frejdiga löpningar i offensiven. I andra halvlek verkade dock orken ta slut. Kvaliteten i passningsspelet blev sämre och Anton kom inte alls med i offensiven på samma sätt.

Daniel Hallingström reste sig glädjande nog från de svaga insatserna mot Malmö och Motala. I första halvlek var Danne riktigt bra med ett lugnt och säkert spel. I den andra halvleken blev det inte alls lugnt men Daniel kämpade väl även om ett missförstånd med Erik Moberg kunde ställt till det riktigt ordentligt om inte Fimpen varit på alerten.

Erik Moberg har också haft det tufft i de två senaste matcherna men kom tillbaka fint i den första halvleken. I den andra hade han större problem, blev lite passiv och gjorde en del enkla misstag, men fajtades samtidigt för att freda målet.

Andreas Dahlén hade en riktigt lovande period men har inte nått upp till den på sistone. Det var lite passivt redan i den första halvleken vid några tillfällen och han kom sent in i några situationer. I den andra halvleken fanns chansen att slå avgörande passningar vid ett par tillfällen men de gick inte fram.

Imad Zatara glänste inte men fanns som hot hela tiden med sina löpningar och kämpade, för det mesta, väl även i defensiven.

Mohammed Abubakari höjde sig efter insatsen mot Malmö och var oerhört värdefull i den första halvleken. Det var mycket tack vara Mommos förmåga att vinna boll och hålla i som vi kunde flytta upp laget och spela oss till anfallsattacker. Men ghananen har en energikrävande spelstil vilket kostade i den andra akten då orken och passningskvaliteten sjönk. Abubakari var fortsatt värdefull som uppsamlare framför mittbackarna i andra halvlek men orkade inte gå med i offensiven på samma sätt som i första halvlek.

Daniel Sjölund har ett stort ansvar att täcka upp från mitten och ut mot vänsterkanten, men han kunde inte upprepa jätteinsatsen från bortamötet med Elfsborg. Kraften verkade inte riktigt finnas där och han hade sannerligen ingen tur med domsluten.

Kristian Bergström stod inte heller att känna igen. Med sin rutin och noggrannhet var det förvånande att han missbedömde bollar och sina motståndare vid några tillfällen varav ett matchavgörande. Det fina volleyläget verkade han inte heller riktigt våga dra till på utan det blev en avvaktande bredsida.

Längst fram var det förstås oerhört intressant att se hur Ricardo Santos skulle fungera ihop med John Owoeri. Första halvleken och speciellt inledningen lovar gott och då båda kombinerade fint vid ledningsmålet.

Det var kända egenskaper som uppdagades efter fem års bortvaro då Ricardo Santos visade styrka men var lite orörlig emellanåt. Assisten var riktigt bra men tre offside på den 25 första minuterna var inte bra. Santos måste också lära sig att vara noggrann med bollen i vårt lag, vilket han inte var när bollen tappades till kvitteringsmålet. Det går dock inte vara på topp i första matchen utan vi får naturligtvis ge Santos lite tid.

John Owoeri verkade trivas kanonbra med sin nyare roll där han kommer längre ned i banan och hämtar boll. I början var han väldigt aktiv och ett ständigt orosmoment för elfsborgsförsvaret. Dessutom gjorde han ett kyligt mål, då han väntade ut studsen och tryckte upp bollen i nättaket. I andra halvlek försvann nigerianan allt mer, tappade orken och fick inte många bra bollar att jobba på.

Oscar Möller bytte av Santos och gjorde en klart bättre insats än i Motala utan att för den delen glänsa.

Petrit Zhubi kom in på topp istället för Owoeri och med pigga ben borde han ha kunnat löpa ifrån sin bevakare ännu mer men blev lite för avvaktande.

Martin Christensen fick också några minuter istället för Imad Zatara men fick inte många bollar att jobba på.

Precis som vår tränare Peter Swärdh uttryckte det på presskonferensen var det ändå mycket viktigt att vi kom tillbaka efter den stora och tunga förlusten i Malmö. Spelmässigt var vi inte bra i den andra halvleken men vi fajtades i varje fall till oss en poäng. Den viljan fanns inte på Swedbank Stadion. Fyra poäng mot de regerande svenska mästarna under året är naturligtvis också bra totalt sett.

Trots att avstånden till topptrion kan öka ytterligare efter vårt poängtapp, så finns det ändå förhoppningar att vi kan hänga på. Vi har fortfarande spelat färre hemmamatcher (8) än bortamatcher (9). Närmast väntar Gefle och Halmstad på Kopparvallen. Det är inga lätta matcher. Men med rätt inställning ska vi naturligtvis ha goda chanser att plocka en fin poängskörd i dessa matcher.

Förra året kändes det som att många blev lite för nöjda och slog sig till ro efter den fina förstahalvan på serien då vi tog 24 poäng. I år hoppas vi förstås att vi har mognat till. Vi har absolut inte säkrat allsvenskt spel 2014, men med 27 poäng och 13 matcher kvar är en målsättning att ”bara” stanna kvar ett för klent krav på den kvalitet som finns i spelartruppen. Många utomstående ser oss faktiskt som ett stabilt allsvenskt lag på den övre halvan och det måste vi själva också göra. Min tro har, även innan säsongen, varit att vi ska kunna blanda oss in i toppstriden och kämpa om europaplatserna. Det är naturligtvis en tuff uppgift att klara men samtidigt oerhört stimulerande. Målsättningarna mellan eget kontrakt och europaspel är för vaga för att ge en extra krydda i livet.

2006 spelade vi senast i Uefacupen. Som mittenlag i Superettan nådde vi huvudturneringen efter ett bragdartat dubbelmöte över dåvarande norska ligaettan Brann. Mot Grasshoppers fick vi inte en ärlig chans, då förbundet vägrade flytta matcher för att hjälpa det enda kvarvarande svenska laget i europacuperna. Det var också en mycket svår uppgift. Sedan dess har vi gått mycket framåt och i dag skulle vi ha en betydligt större chans mot lag typ Grasshoppers.

Se bara på Häcken, som inte är bättre än oss. De slog ut Sparta Prag ur Eurpoa League och Gefle som är ett sämre lag svarade för en mirakelvändning mot Anorthosis Famagusta. Ett cypriotiskt lag låter inte så starkt, men faktum är att fotbollen gått framåt på medelhavsön. För några år sedan var Anorthosis i Champion Leagues gruppspel och i dagens trupp finns många landslagsmän.

Sparta Prag har spelat ett flertal säsonger i Champions Leagues gruppspel och har även de flera landslagsspelare.

Vår förra motståndare Malmö FF körde fullständigt över ansedda Hibernian från Skottland med osannolika 9–0 sammanlagt och i veckan är det Elfsborgs tur att mäta krafterna mot det klart bättre, men överkomliga, Celtic som nådde åttondelsfinal i Champions League i våras. Svensk fotboll är inte så dålig som vissa pessimister vill framstå och boråsarna har helt klart chansen trots att de inte är nämnvärt bättre än oss eller kanske tack vare att de är lika bra som oss!

ÅFF – IF Elfsborg 1–1 (1–0)

1–0 (  6) John Owoeri (Ricardo Santos)

1–1 (57) Johan Larsson (Niklas Hult)

Varningar ÅFF: inga

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 4 844

Övrig statistik

Bollinnehav 52 – 48

Avslut  7 – 14

Avslut på mål 2 – 5

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 1 – 9

Frisparkar 12 – 11

Offside 4 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 84), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

John Owoeri (ut 73), Ricardo Santos (ut 70).

Inbytta ersättare

Oscar Möller (in 70), Petrit Zhubi (in 73), Martin Christensen (in 84).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Emmanuel Dogbe, Joel Rajalakso.

Ny pinsam insats i Skåne

Två gånger i år har vi fallit ihop och båda gångerna i Skåne. Av någon märklig anledning har vi haft mycket svårt i vårt sydligaste landskap. Inte sedan 3–0 borta mot Trelleborg 2010 har vi tagit poäng i någon match i Skåne och nu tog det totalstopp efter hela 0–4 borta mot Malmö FF.

Man vill ju gärna inte tro att det ska gå illa i någon match, men inte kändes det bra när matchen mot Malmö startade. Den där extra viljan och farten saknades. Efter en ganska intetsägande förstakvart började vi komma fram ganska enkelt i banan, med ett makligt tempo i passningsspelet kom vi fram i möjligheter att kunna bryta igenom, men det var inget tryck i djupledslöpningarna och ingen beslutsamhet att tränga igenom. Undantaget var i den 16:e minuten. Imad Zatara slog en djup boll som Viktor Prodell vinklade in framför mål. John Owoeri fick ett jätteläge men fick dessvärre inte träff på bollen.

Fyra minuter senare kom vi fram i vänsterinnerposition. John Owoeri spelade fram till Kristian Bergström, men var fanns påfyllnaden i straffområdet? Ja, Viktor Prodell fanns inte där i varje fall. Om Proddan trott på anfallet och löpt med så hade han fått en jättechans. Detta var just ett stort problem att våra spelare inte tycktes tro på våra anfall. Det var nästan lite av att be om ursäkt att det var så enkelt att komma till anfall, vilket belystes extra då hemmalaget skrek efter en frispark och vi slutade spela fast domaren Stefan Johannesson inte blåst av spelet.

Trots allt var inte Malmö ett dugg bättre och hemmalaget hade bara ett skott på mål i den första halvleken. Dessvärre gick skottet i mål. I ett makligt tempo anföll MFF på högerkanten genom Simon Thern, men vår vänstersida var inte alls lika på tå som mot Elfsborg. Kristian Bergström kom på mellanhand, Daniel Sjölund kom för sent i press och Andreas Dahlén tappade bort Jiloan Hamad. Centralt tittade alla på bollen och tappade bort Magnus Eriksson. Framförallt skulle Mohammed Abubakari tagit bevakningen. Nu kunde istället Mange pricka in 1–0 via den främre stolpen och visade ingen respekt mot den klubb som gjort honom till något, utan han jublade i högan skyn. Pinsamt att han markerade hjärta när han avslutade hos oss. Det hjärtat har aldrig funnits.

Uppförsbacken blev naturligtvis jobbig efter målet, men även om vi inte spelade bra så kändes det som vi hade möjligheten att komma i fatt och till och med vända matchen.

Andra halvlek började dock på ett fasansfullt sätt. Efter passivt försvarsspel anföll MFF på högersidan. Daniel Sjölund tappade bollen och Erik Moberg var passiv i duellspelet. Andreas Dahlén intog en position alldeles för högt och Kristian Bergström var passiv. Pawel Cibicki fick fritt utrymme att spela in bollen framför mål. Magnus Eriksson vände bort Daniel Hallingström och skickade in 2–0 i det bortre hörnet. Svagt av Danne att inte täcka Manges vänsterfot och svagt av Henrik Gustavsson att inte ens försöka rädda det lösa skottet mot den bortre stolpen. Och Mange jublade åter i högan skyn!

I den 56:e  minuten fick Imad Zatara på ett bra långskott som målvakten Johan Dahlin räddade men Andreas Dahlén fick dock ett utmärkt läge på returen. Träffen blev dessvärre helt misslyckad.

I den 62:a minuten avgjordes matchen, då Daniel Sjölund slog en svår bakåtpassning och Henrik Gustavsson tog felbeslutet att spela sig ur ett svårt läge. Magnus Eriksson sög in bollen och spelade fram till Erik Friberg som tryckte in bollen.

Bara fyra minuter senare föll förnedrande 4–0. MFF spelade ostört runt till höger. Jiloan Hamad tilläts vandra in från höger alldeles för enkelt och slog en boll snett bakåt som Daniel Hallingström inte fick bort och Emil Forsberg vräkte in bollen i det bortre hörnet.

Henrik Gustavsson som varit så stabil på senare tid stod nu inte alls att känna igen och får ta på sig två av målen.

Anton Tinnerholm höll emot ganska väl mot Emil Forsberg men var ute och seglade vid fjärde målet. Framåt fattades en hel del kvalitet.

Daniel Hallingström kom inte alls upp i den höga nivå han haft på sistone och får ta på sig två av målen.

Erik Moberg var inte alls lika kvick och tycktes som alla andra sakna den rätta energin.

Andreas Dahlén försökte, men blev avvaktande flera gånger, vilket var förödande vid första, andra och sista målet.

Imad Zatara försökte hela matchen men precis som mot Elfsborg kunde han ha öppnat ytan mot kanten bättre. Mer rejäla djupledslöpningar saknades, samt energi att jobba hela tiden.

Mohammed Abubakari var tillbaka efter ett par matchers frånvaro. Det syntes då han inte var i matchform. Dat blev lite för många felpass och det fanns inte samma energi som vi är vana vid.

Daniel Sjölund började bra men föll sedan tillbaka och det såg segt ut. Vi vann inte alls mittfältet som vi hoppats.

Kristian Bergström kom inte alls upp i sin klass. Energin fanns inte i spelet och kvaliteten vid de fasta situationerna var inte heller bra.

John Owoeri gjorde en riktigt slät figur denna gång. Det var inget klipp i djupledslöpningarna och vid jätteläget i början på matchen var han inte på tå.

Viktor Prodell började bra då han med sin styrka vann mycket boll och iscensatte anfallen. Hans agent Patrick Mörk uppmanade honom att ta det lugn, vilket Proddan också gjorde i djupledslöpningarna. Bra uttalande av agenten. Inte!

Oscar Möller kom in men visade dessvärre inte att han är en man för startelvan i nuläget.

Petrit Zhubi visade dock piggare intentioner i offensiven när han kom in på högerkanten.

Emmanuel Dogbe gjorde det helt okej mot Elfsborg och visade också lite vilja och fart när han kom in, men då var det som sagt över.

Nej, det här var precis som matchen på Olympia ett riktigt lågvattenmärke, som man så gärna vill, men aldrig kommer att glömma. Två veckar av smärta väntar nu och det är bara att ogilla läget och ladda om. Vi är färdiga med Skåne i årets Allsvenskan och vi har trots allt spelat nio matcher på bortaplan och endast sju hemma på Kopparvallen. MFF och Elfsborg har istället spelat nio hemmamatcher och sju på bortaplan. Vi har närmast tre hemmamatcher i rad och det finns alla möjligheter att hänga kvar i toppstriden, men då måste vi förstås tillbaka upp på rätt spår igen. Lördagen den 27 juli fyller vi Kopparvallen för ny toppmatch mot Elfsborg!

Malmö FF – ÅFF 4–0 (1–0)

1–0 (31) Magnus Eriksson (Jiloan Hamad)

2–0 (48) Magnus Eriksson (Pawel Cibicki)

3–0 (62) Erik Friberg (Magnus Eriksson)

4–0 (66) Emil Forsberg (Jiloan Hamad)

Varningar ÅFF: Andreas Dahlén (2:a).

Domare: Stefan Johannesson, Täby.

Publik: 10 877

Övrig statistik

Bollinnehav 57 – 43

Avslut  11 – 4

Avslut på mål 9 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 3 – 3

Frisparkar 10 – 6

Offside 5 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (F 64), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund (ut 73), Kristian Bergström (ut 74) –

John Owoeri (ut 57), Viktor Prodell (ut 64).

Inbytta ersättare

Oscar Möller (in 57), Petrit Zhubi (in 64 HM), Emmanuel Dogbe (in 73).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Alberis da Silva, Martin Christensen. 

Det finns inga gränser

Oddsen att komma till Borås Arena är tuffa. Endast sju matcher hade Elfsborg förlorat i Allsvenskan där sedan 2006 och de regerande mästarna hade radat upp hela 25 allsvenska hemmamatcher i rad utan nederlag. Just det där ordet ”hade” känns alldeles förträffligt att skriva för mot oss tog det stopp. Våra ärade kämpar på planen gjorde det som varit omöjligt för så många. Vi vann med 1–0! Eftersom vi i förra bortamatchen vann mot fjolårstvåan Häcken på omöjliga Rambergsvallen med 2–0 är det facto ingenting omöjligt! 

”Vi fick ofta höra att vi var rädda lantisar när vi kom till de stora arenorna i storstäderna och vi lyckades inte heller speciellt bra, men sedan var det inte så speciellt märkvärdigt att komma till de arenorna och vi vann var vi än spelade”, berättade Lars-Göran ”Knalin” Andersson för mig i fjol och jag nämnde citatet i årskrönikan efter fjolåret.

En titt i historieböckerna ger intyg för detta då vi bara tog sex poäng (nio omräknat till dagens poängsättning) på bortaplan 1968 och inte tog någon pinne på bortaplan mot de fem lagen från de tre största städerna: Djurgården, AIK, IFK Göteborg, GAIS och Malmö. Men redan 1969 besegrade vi AIK, IFK Göteborg och GAIS på bortaplan och sedan flöt det på.

På den tiden var inte Häcken och Elfsborg guldaspiranter, men det är de numera och det är ingen tillfällighet att vi besegrat dem båda på bortaplan och dessutom hållit nollan. De rädda lantisarna på planen finns inte längre utan nu finns målmedvetna och disciplinerade spelare som dessutom vågar spela sitt eget spel, vilket vår tränare Peter Swärdh var mest nöjd med efter den fantastiska triumfen i Elfsborgs fästning.

Ett 4–4–2-system kan se rätt tråkigt ut för den oinvigde, men för en fanatisk supporter är det fantastiskt att se denna formation röra sig som en fast enhet mot bollförande sida med täta mellanrum i den defensiva formationen, för att sedan blomma ut och där kreativa lösningar släpps lösa för att vinna mark när vi har bollen.

Det är lätt att hamna för lågt ned borta mot Elfsborg och även om Gefle lyckades ta en pinne med den taktiken så är det vanskligt, för Elfsborg är normalt skickligt nog att spela sig igenom ändå.

Självklart hade vi stor nytta av att vi vann träningsmatchen på Borås Arena tidigare i vår med 2–1. Vårt eget spel fungerade bra då och gav tryggheten att samma förhållningssätt nu kunde anammas.

Den höga pressen från hemmalaget och deras anstormning från början uteblev. Hemmalaget hade förstås respekt för oss efter framfarten på sistone och de tidigare mötena med oss. När de inte lyckades stressa våra spelare fann de inte mödan värt att pressa på så hårt. Vi kunde därmed trilla boll riktigt bra genom backlinjen, på mittfältet och till forwards. De våra ville inte dra upp något jättetempo, för det skulle vi inte tjänat på, men även mot riktigt kvalificerat motstånd räcker det att vara bollsäker för att hålla dem från bollen. Målet tillkom också efter grannlåt då Daniel Sjölund jobbade sig fram centralt och spelade till John Owoeri, som spelade vidare till Imad Zatara som slog inlägget tillbaka till Daniel Sjölund, som nickade in bollen vid den bortre stolpen i den 24:e minuten.

Vi hade fina chanser att öka på ledningen i början på andra halvlek innan hemmalaget ens hade ett avslut på mål.

Erik Moberg nickade strax utanför på Kristian Bergströms frispark i den 46:e minuten. I den 52:a minuten spelade Daniel Sjölund fram till Viktor Prodell men Tom Söderberg gjorde en bra brytning. Två minuter senare stegade Anton Tinnerholm fram i högerinnerläge och sköt klockrent i stolproten. John Owoeri snappade upp returen och slog ett inlägg som Viktor Prodell nickade utanför. I den 55:e minuten fick John Owoeri kalasläge ren framför mål, efter fint inlägg av Daniel Sjölund, men nicken gick tyvärr rakt på målvakten.

Efter en timmes spel borde vi ha fått straff, då John Owoeri slog ett hårt inlägg från höger och Tom Söderberg sträckte ut handen och bollen studsade precis utanför den främre stolpen, men vi fick bara en resultatlös hörna.

Mot slutet av matchen sjönk vi allt länge ned i banan, då Elfsborg satsade på långa bollar mot uppflyttade Tom Söderberg och hemmalaget skapade några bra kvitteringschanser. Mohammed Bangura nickade dock över i den 82:a minuten. Två minuter senare nickade Bangura mot mål, men Henrik Gustavsson svarade för en fin reflexräddning. På stopptid fick Tom Söderberg den främsta chansen, men han nickade som tur var över.

Henrik Gustavsson är nu ensam i Allsvenskan att ha hållit nollan i åtta matcher och räddningsfrekvensen är nu uppe i imponerande 80 %. Så många räddningar behövde inte Fimpen göra i den här matchen, men reflexräddningen på Mohammed Banguras nick var riktigt svettig. Henrik hade också en hel del att stå i luftspelet i slutet av matchen men klarade det också.

Backlinjen fungerade mycket bra och har nu kunnat spela ihop sig ordentligt. Under slutet av matchen lyfte hemmalaget många långbollar och fick en del inläggslägen och hörnor som var giftiga. I trötthetens tecken missade vi i bevakningen några gånger, men missade gjorde också elfsborgsspelarna. Vi borde också ha gjort 2–0 innan Elfsborgs slutforcering.

Anton Tinnerholm höll rent på sin kant på ett bra sätt och kom även fram i banan flera gånger och gjorde det riktigt bra då han fick iväg ett skott som tog klockrent i stolproten.

Daniel Hallingström klev fram riktigt ordentligt i denna match, med stor pondus samtidigt som Kaiser var lugn och trygg. Många nickdueller blev det men han vann nästan alla. Att Mohammed Bangura nästan raderades ut var ett mycket gott betyg.

Erik Moberg svarade också för en mycket stabil insats, vann mängder med bollar i luften och höll även rent i markspelet till förtret för Lasse Nilsson.

Andreas Dahlén har lyft sig rejält på senare tid och det var extra roligt att han var på tå hela tiden, stötte fram och vann många bollar framför sin motståndare.

Imad Zatara svarade för ett fint förarbete och assist till matchens enda mål, då han vände ut och in i straffområdet till höger och chippade över bollen till bortre stolpen där en sopren Daniel Sjölund kunde knoppa in 1–0 i den 24:e minuten. Imad var också bra i övrigt med sin teknik och sitt goda passningsspel, men han kunde ha löpt ut bättre på kanterna för att öppna upp yta då Anton var trängd.

Om vi tänker tillbaka ett halvår i tiden, hur många hade trott att vi skulle vinna borta mot Elfsborg med Emmanuel Dogbe på innermittfältet under 95 minuter? Svaret är förmodligen väldigt få, men Dogbes utveckling är enorm och visar för alla som ännu inte slagit igenom att det går. Chansen finns verkligen. Ghananen har inte spelat i Allsvenskan sedan inhoppet mot IFK Göteborg i april och har inte ens funnits med på bänken speciellt ofta sedan dess. Konkurrensen i truppen är alltså väldigt stor. Nu fick emellertid 21-åringen chansen och gjorde det riktigt bra, precis som när han spelade större delen av matchen mot Elfsborg i träningsspelet. Emmanuels positionsspel var extra roligt att se då han effektivt tätade framför egen backlinje med gott täckspel. Dogbe vann också en hel del boll och spelade fram till John Owoeri i situationen då vi borde fått straff. Passningsspelet kan bli lite bättre, men värderingen var bra, hellre för hårt och till inkast istället för förlöst och livsfarlig omställning emot sig.

Det framstår att klarare att Daniel Sjölund har fått en nytändning i sin nya klubbadress. Ålänningen är tillbaka i finfin form och det vore tjänstefel om inte Finlands förbundskapten Mixu Paatelainen tar ut Sjölund till landslaget igen. Positioneringen, arbetsinsatsen och passningsspelet är ingredienser som gör Daniel till en av Allsvenskans allra främsta innermittfältare. Kronan på verket var att han själv fick nicka in segerbollen. Anfallet iscensatte 30-åringen själv när han jobbade sig fram och spelade till John Owoeri, som spelade vidare till Imad Zatara som slog inlägget tillbaka till Daniel Sjölund.

Kristian Bergström fick ta ett större defensivt ansvar än vanligt mot Elfsborgs starka högersida med Johan Larsson och Stefan Ishizaki, vilket Pligg klarade bra, men stundom höll vi spelet bra uppe och 39-åringen var väl med i anfallsuppbyggnaden.

John Owoeri fick inte riktigt de där ”rusbollarna” som jag trodde på innan. Respekten var stor från motståndarnas sida och Tom Söderberg låg hela tiden och fiskade för all samla upp djupledsbollar, dessutom framgångsrikt. Men Owe skapade ändå en hel del lägen och han spelade fram till Imad Zatara som ordnade assisten till målet. Nigerianen borde också ha fått en straff med sig när Tom Söderberg sträckte ut handen och bollen studsade precis utanför stolpen. 25-åringen stod också för ett förtjänstfullt arbete i defensiven, även om han mattades i slutet av matchen och byttes ut.

Viktor Prodell är en klasspelare med en bollbehandling och teknik som tillhör de allra främsta i Allsvenskan. Proddan hade också två fina djupledslägen i slutet av första halvlek som han kunde ha nyttjat med lite större framfusighet. 25-åringens förmåga att hålla i bollen då vi blev pressade i slutet av matchen var oerhört viktiga för att samla styrkorna för näste framstöt, men i större utsträckning skulle vi tagit chansen och gått för ett 2–0 mål. Det var lite för tidigt att bara hålla bollen borta från målet med 20 minuter kvar, även om det gick vägen denna gång.

Oscar Möller kom in stället för John Owoeri med 25 minuter kvar, men fick nästan bara ägna sig åt defensiva aktioner. Jag hade hoppats att han skulle rusa på framåt och komma fram till åtminstone något målläge, men Möller skötte sin defensiva uppgift okej, även om det syntes att han var lite ringrostig efter sin skadeperiod.

Alberis da Silva bytte av Imad Zatara med några minuter kvar och fick till uppgift att stånga bort bollar framför mål, vilket han gjorde okej.

Mattias Mete fick också några minuter och höll i bollen vid några tillfällen men chansade i slutet när han bara skulle hålla bollen borta sista halvminuten.

Det finns de som säger att vi aldrig mer kan ta ett nytt SM-guld. Det fanns också dem som sade att vi aldrig skulle komma tillbaka till division II. Men vi kom tillbaka till division II. Och även till division I. Och även till Superettan. Och även till Allsvenskan. Och med halva serien spelad i fjol låg vi fyra i Allsvenskan. Nu ligger vi också fyra i Allsvenskan efter halva serien. Om vi nu kunde gå från division III till en fjärdeplats i Allsvenskan, så kan vi förstås även nå de tre placeringar som fattas. Belackare kommer vi alltid att få dras med, men saker o ting har förändrats efter hand. I en undersökning på sportbladet

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/article17089230.ab

är det endast 17 % som tror att vi kommer vinna SM guld i år, men hela 54 % tror att vi hänger kvar i toppstriden. 

Förra hösten tappade vi mycket kraft inledningsvis, men vi avslutade starkt. Det känns som vi är ett mer homogent lag nu. Vi har en bredare trupp men också större spetskvaliteter. Och inte minst vi är inte rädda för att visa att vi faktiskt är så här bra!

Malmö FF möter Gefle hemma under söndagen och nästa söndag är det vår tur att spela på Swedbank Stadion. Mohammed Abubakari är nu friskförklarad och kan spetsa till vårt lag ytterligare inför nästa oerhört inspirerande toppfajt!

Tveka inte utan häng med bussresan. Kansliet är stängt nästa vecka men anmäl er till Torbjörn Nilsson, 070 – 257 83 16. Mer info om resan kommer senare med tider och så vidare.

IF Elfsborg – ÅFF 0–1 (0–1)

0–1 (24) Daniel Sjölund (Imad Zatara)

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.

Publik: 7 653

Övrig statistik

Bollinnehav 59 – 41

Avslut  12 – 11

Avslut på mål 4 – 2

Avslut i målställningen 0 – 1 

Hörnor 8 – 3

Frisparkar 8 – 6

Offside 4 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 87), Emmanuel Dogbe, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 74) –

John Owoeri (ut 69), Viktor Prodell (MM 89).

Inbytta ersättare

Oscar Möller (in 69 F), Alberis da Silva (in 87 MB), Mattias Mete (in 93 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Martin Christensen, Petrit Zhubi. 

Vilken underbar trippel

På vägen till Göteborg sades det i bussen ”vad skönt om vi kunde ta sex poäng på de här tre matcherna”. Jag sade då ”ja, det skulle vara ännu skönare med nio poäng.” Det skulle nästan vara för bra för att vara sant. Att vi skulle betvinga Syrianska och BP hemma, det var det säkert många som trodde men att vinna på omöjliga Rambergsvallen var det inte många som trodde på. Nu står vi här med nio poäng och 7–1 i målskillnad på dessa tre matcher och det är förstås helt underbart!

Efter en disciplinerad insats mot Häcken och en spelmässigt sämre insats, men seger mot Syrianska, var förhoppningen stor att vi med självförtroendet över segrarna skulle få igång vårt effektfulla offensiva spel. Med flera spelare tillbaka var tron extra stark. Tyvärr tvingades vi avvara Mohammed Abubakari på grund av sjukdom men Tom Pettersson var förstås inspirerad att göra en strong insats innan han skulle lämna för belgiska Leuven.

Även om vi inte spelade strålande fotboll i 93 minuter (och vem gör egentligen det?) så fick vi se mycket grannlåt i den här matchen som härligt ögongodis för oss hängivna supportrar. Med Erik Moberg tillbaka i mittlåset fick vi inte bara tillbaka en spelare som är oerhört duktig i försvarsarbetet utan vi fick också en spelare som snabbt vill sätta bollen i spel på få tillslag. Andreas Dahlén är också en naturlig vänsterback. Daniel Sjölund visade högform mot Häcken och blev åter det viktiga navet på mitten. Med bättre fart i passningsspelet kom också det efterlängtade spelvändningsspelet som lös med sin frånvaro mot Syrianska.

Även om BP hade bollen lika mycket som oss så var det sto skillnad på lagens bollinnehav, medan gästerna rullade bollen i sidled utan att skapa något framåt, så var vårt spel konstruktivt för att hitta spelvägar framåt. Ofta kom vi fram i djupled och det resulterade också.

I den 30:e minuten var det dags för 1–0. Kristian Bergström snappade upp en boll från Anton Tinnerholm, som rann igenom till vänsterkanten. Pligg vände elegant in och trots täckning och kort ansats fick han till ett perfekt inlägg som Viktor Prodell elegant nickade in vid den bortre stolpen.

I den andra halvleken fick vi direkt utdelning på bra presspel där John Owoeri vann bollen och Daniel Sjölund slog ett perfekt inlägg till djupledslöpande Viktor Prodell som lobbnickade 2–0 över målvakten och in i mål i den 49:e minuten.

I den 57:e minuten avgjordes matchen efter ett snyggt omställningsmål. Kristian Bergström höll i bollen bra och spelade i djupet fram till John Owoeri som ur vänsterinnerläge sprintade fram och lyfte elegant in 3–0 över målvakten.

4–0 kom i den 88:e minuten. Anton Tinnerholm slog en lång svepande boll på högerkanten. Martin Christensen tog emot, gjorde ett ryck ned mot kortlinjen och slog ett mycket väl avvägt inlägg som Petrit Zhubi dundrade in på volley vid den bortre stolpen.

I den 93:e minuten reducerade tyvärr BP. Bojan Djordjic slog in en boll från höger som Joakim Lindner nickade ner till Tim Björkström som tryckte in 4–1 framför passiva Erik Moberg och Andreas Dahlén.

Det var synd att Henrik Gustavsson inte fick hålla ytterligare en nolla, men Fimpen gjorde ånyo en stabil match bakom stolparna. Han hade inte speciellt mycket att göra men tog väl hand om de få möjligheter som rann igenom.

Anton Tinnerholm började riktigt bra och avancerade fint på högerkanten. Även om han inte stormade fram på detta sätt hela matchen, vilket inte är möjligt, så svarade han för en bra insats.

Daniel Hallingström klev fram på ett mycket bra sätt och vann flera bollar framför sina motståndare, vilket var extra roligt att se.

Erik Moberg visade åter att han är en av Allsvenskans främsta backar. Enda stora misstaget var vid baklängesmålet då han slappnade av. Annars är Moberg mycket trygg med bollen, med snabbt kvalitativt passningsspel. Med gott positionsspel och spänst vinner han nickduellerna och bryter med god tajming, så väl i med löpningar som vi attacker. Härligt att se!

Andreas Dahlén var tillbaka på vänsterbacksplatsen och gav vårt spel en naturlig spelare som precis som Anton stormade fram friskt i början på matchen. Sedan kontrollerade Dalle matchen på ett bra sätt utom vid baklängesmålet.

Imad Zatara har inte kommit loss lika bra från sin högermittfältsplats som på topp, men Imad gör ändå mycket nytta med sina löpningar och teknik. När han väl blir av med bollen jobbar han hårt för att vinna den tillbaka, vilket gläder stort.

Tom Pettersson fick åter spela på innermittfältet då Mohammed Abubakari var sjuk. Passningsspelet var väl inte helt på topp, men Tom gjorde mycket nytta ändå. Det känns förstås tufft att han nu lämnar oss, men så är spelets gång och om 23-åringen inte lyckas i Belgien så är han fortfarande vår spelare och har säkert lärt sig en hel om han kommer tillbaka.

Daniel Sjölund bökade till det lite och slog bort några passningar inledningsvis, men hans offervilja är väldigt viktig och passningskvaliteten höjdes och då blev ålänningen genast ett livsfarligt vapen, vilket vi verkligen fick se prov på vid inlägget fram till Prodells 2–0-mål.

Kristian Bergström firade åter triumfer genom två riktigt fina assist till Prodells 1–0-mål och till Owoeris 3–0-mål. Pligg var även delaktig i spelet mycket i övrigt och låg som vanligt i rätt position i defensiven. Med fyra assist är Kristian bara två efter Elfsborgs Stefan Ishizaki i toppen på assistligan.

John Owoeri har inte fått så många bra bollar att jobba på tidigare i sina två tidigare startmatcher men nu fick han en hel del boll och levererade genom att göra sitt första allsvenska mål. Snyggt var det också då han förvaltade Kristian Bergströms fina passning med en läcker lyftning över målvakten. Många löpmeter, bra mottagningar och säkra vidareleveranser förhöjer också avtrycken. Och inte minst bollvinsten som ledde till vårt 2–0-mål.

Viktor Prodell har nu verkligen fått upp ångan med två fina nickmål. Proddan har därmed gjort fyra mål på de tre senaste matcherna och sju totalt. Viktor ligger därmed delad fyra med IFK Göteborgs landslagsman Tobias Hysén på sju fullträffar. Häckens Moestafa El Kabir har gjort tio mål. Mjällbys Kristian Haynes och Norrköpings Gunnar Heidar Thorvaldsson har pillat in åtta bollar. Viktor har inte bara fått fart på målskyttet utan han rör sig också mer och med större tanke. Prodell slog också flera fina genomskärare och åtminstone någon borde resulterat som assist. Härligt att Prodell hittat tillbaka till fjolårsformen.

Martin Christensen hoppade in istället för Imad Zatara och gjorde det bra offensivt och fick utdelning genom ett mycket väl avvägt inlägg till Petrit Zhubi. Zhubi bytte i sin tur av Kristian Bergström och förvaltade det fina inlägget på bästa sätt genom att trycka in 4–0 på en dundervolley. Det var härligt att se att vi kunde skicka in två kantlöpare som kunde spetsa offensiven, även om de kunde jobbat hem bättre i defensiven.

Oscar Möller, som varit borta en tid på grund av problem med baksida lår, fick också glädjande nog några minuter men hann inte visa speciellt mycket.

Jag har varit inne på de tre (förenklade) stegen förut

1.       Skapa ett tryggt och stabilt försvarsspel

2.       Utveckla offensiven för att skapa fler målchanser

3.       Förbättra effektiviteten

Det känns verkligen som vi har nått steg tre på allvar nu.

Vi har över hela säsongen släppt in13 mål (bara topptrion Göteborg, Helsingborg och Elfsborg) samt Kalmar har släppt in något färre mål. Sex lag har gjort fler än våra 20 mål, men på de senaste åtta matcherna har vi 17–7 i målskillnad. Det är med andra ord ett naturligt steg att vi har hakat på toppen.

Vi har tagit ett jätteavstamp från botten och har hela 13 poäng ned till BP på kvalplats och har nu två riktigt hyperintressanta möten framför oss innan en kort uppehåll väntar. Elfsborg och Malmö på bortaplan. Guldaspiranterna är bara tre poäng före oss men all press ligger på dem. Vi har verkligen chansen och boråslaget har respekt för oss genom att vi har två segrar och ett kryss mot dem i de tre senaste matcherna med en målskillnad på 8–3. Träningsmatchen mot dem i våras vann vi med 2–1 på självaste Borås Arena där Elfsborg nästan aldrig förlorar.

Vi är inte bara ett lag i bra form. Vi har ett lag som mycket väl åter kan störa de regerande mästarna.

Tveka inte utan anmäl dig till bussresan till den allsvenska toppmatchen,

läs mer om den här

ÅFF – IF Brommapojkarna 4–1 (1–0)

1–0 (31) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

2–0 (49) Viktor Prodell (Daniel Sjölund)

3–0 (57) John Owoeri (Kristian Bergström)

4–0 (88) Petrit Zhubi (Martin Christensen)

4–1 (93) Tim Björkström (Joakim Lindner)

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 4 063

Övrig statistik

Bollinnehav 50 – 50

Avslut  12 – 8

Avslut på mål 7 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 4 – 0

Frisparkar 16 – 9

Offside 3 – 4

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 67), Tom Pettersson (ut 89), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 74) –

John Owoeri, Viktor Prodell (MM 89).

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 67 HM), Petrit Zhubi (in 74 VM), Oscar Möller (in 89 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Alberis da Silva, Mattias Mete.