Inför Superettan 2017

Så var det dags för en ny säsong i Superettan. På lördag spelas de första matcherna och på söndagen åker vi till Finnvedsvallen för möte med IFK Värnamo.

12 av de 16 lagen i Superettan har redan varit i farten med tävlingsspel i Svenska Cupen. Nykomlingen Brommapojkarna imponerade mest med en semifinalplats, efter gruppseger och en stark bortaseger mot Elfsborg i kvartsfinalen (2–1). I Gruppspelet hemmabesegrades Helsingborg med klara 3–0. På Tele 2 Arena blev det 1–1 mot Djurgården och Degerfors bortabesegrades med 4–1. I semifinalen föll BP med 0–4 borta mot Norrköping.

Ytterligare ett lag gick vidare från gruppspelet – Trelleborg. TFF spelade 1–1 borta mot Kalmar och bortabesegrade Gefle med 2–1. I den avgörande matchen hemma mot division I-laget Landskrona BoIS vände TFF till en 2–1-seger. Borta mot finalisterna Östersunds FK tog det dock stopp i kvartsfinalen (1–4).  

Degerfors såg ut att gå mot en kvartsfinal efter två starka bortasegrar, 2–1 mot Djurgården och 3–2 mot Helsingborg, men i den avgörande matchen hemma mot Brommapojkarna åkte DIF på en utvisning redan i första halvlek och föll tillslut med 1–4.

Dalkurd hade också chansen in i det sista att knipa en kvartsfinalplats men 0–0 borta mot AIK räckte inte. Borlängelaget förblev dock obesegrat efter att tidigare bortabesegrat Kristianstads FC med 3–1 och därefter kryssat hemma hot GAIS (2–2).

Även Värnamo hade en liten chans att gå vidare inför sista rundan efter att ha klarat 2–2 borta mot Elfsborg och även kryssat borta mot Falkenberg (1–1). 1–0 hemma mot division III-laget Ytterhogdals IK räckte dock inte och en större seger hade inte heller gjort det eftersom Elfsborg gjorde processen kort med Falkenberg.

Vi själva spelade som bekant 1–1 borta mot Örebro och vi hade också 1–1 borta mot Häcken, men föll till slut med 1–3 mot det blivande semifinallaget. I epilogen svarade vi sedan för en klar 6–0-seger hemma mot division II-laget BKV Norrtälje

Falkenberg hade möjligheten inför sista rundan att avancera till kvartsfinal, men åkte på en riktig smäll efter 1–6 borta mot Elfsborg. Dessförinnan bortabesegrades division III-laget Ytterhogdals IK med 3–0 och hemma mot Värnamo blev det kryss (1–1).

Varberg föll borta mot blivande finalisterna Östersund med 1–2 men hade sedan ledningen borta mot Hammarby med både 2–0 och 3–2 men tappade till 3–3 i den 95:e minuten. I den avslutande matchen blev det bara 1–1 hemma mot division I-laget Nyköpings BIS.

GAIS föll med 0–1 borta mot AIK och efter 2–2 borta mot Dalkurd var loppet kört. I den sista och betydelselösa matchen föll GAIS hemma mot division I-laget Kristianstads FC med 1–2.

Örgryte började lovande genom att klara 1–1 borta mot Norrköping, men föll sedan tungt borta mot Halmstad med 0–4. I den sista och betydelselösa matchen föll ÖIS hemma mot division II-laget Vänersborgs FK med 1–3.

Exallsvenska Gefle hade lycka i cupen utan kammade noll efter 1–2 borta mot Landskrona, 1–2 hemma mot Trelleborg och 0–3 borta mot Kalmar.

Även exallsvenska Helsingborg kammade noll i cupen efter 0–3 borta mot Brommapojkarna, 2–3 hemma mot Degerfors och 0–1 borta mot Djurgården.

Frej, Syrianska och Öster slogs ut i omgång 2. Norrby deltog inte i cupturneringen.

Nedan följer Superettan 2017 lag för lag, efter den ordning lagen placerade sig i seriesystemet 2016.

Helsingborgs IF

Den 27 oktober 1968 gjorde Ove Eklund fem mål när vi besegrade Hälsingborgs IF med 6–1 (ja staden och laget stavades så på den tiden). 8777 dagar tog det för HIF att ta steget tillbaka till allsvenskan, närmare bestämt den 7 november 1992. Den 20 november 2016 var den allsvenska epoken på 8779 dagar över. Det är nästan skrämmande att dessa perioder nästan var exakt lika långa. Nu bävar HIF över att det ska ta lika lång tid att komma tillbaka till finrummet igen. Scenariot känns inte troligt men att det kan ta mer än ett år att ta sig tillbaka är desto mer sannolikt.

HIF har tappat 40 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher och 48 % av målen. Målvakten Tomer Chencinski har lämnat, men Matthew Pyzdrowski är kvar samt även försvararna Adam Eriksson, Frederik Helstrup Jensen och Peter Larsson. Den sistnämnde får ta ett tungt som rutinerad kraft och är den ende som är kvar sedan guldet 2011. I övrigt ser den backlinje, som redan i fjol var rätt släpphänt tunn ut.

På mittfältet har skåningarna tappat nyttige Johan Mårtensson till Örebro. Lalawélé Atakora och Darijan Bojanic spelade också en hel del matcher och svarade för några poäng. Duon har också lämnat. På pluskontot finner vi ett av HIFs blott två nyförvärv i ghananen Edwin Gymah som inte spelat i Europa tidigare. Kvar på mittfältet finns kvalitet i tvillingbröderna Anton och Carl Wede. Rutinerade Andreas Landgren är också kvar liksom vår forne högerspringare Martin Christensen.

På topp har främste målskytten från i fjol Jordan Larsson (7 mål) lämnat till förmån för holländska NEC Nijmegen. Tyrell Rusike och Linus Hallenius, som också svarade för några baljor har också lämnat. HIF hoppas mycket på nyförvärvet Oke Akpoveta, som gjorde succé i Frej förra våren med 10 fullträffar, men under hösten var nigerianen mållös i Dalkurd. För att HIF ska lyckas gäller det att Akpoveta åter får fart på målskyttet tillsammans med Mikael Dahlberg för i övrigt ser det tunt ut i frontlinjen.

Helsingborg kammade alltså noll i Svenska Cupen, men har därefter vunnit tre matcher. I genrepet blev det 3–1 hemma mot FC Nordsjälland, vilket måhända kan tyda på att laget är på gång. Det svider som bekant rejält att åka ur en serie, inte minst ekonomiskt och pressen är stor. Det var också länge sedan HIF spelade på näst högsta nivån och i den fysiska Superettan har lagat aldrig tidigare spelat.

Gefle IF

Mot alla odds spelade Gefle 12 raka säsonger i Allsvenskan 2005 till 2016. Gästrikarna har under alla åren haft en av de lägsta ekonomiska omsättningarna, men i fjol höll det alltså inte längre. Nu gäller det att ställa om för Superettan, vilket är en stor utmaning både ekonomiskt och sportsligt. Det var länge sedan GIF var på den här nivån och det kan bli en nog så stor utmaning att försöka föra matcherna i större utsträckning än vad som varit fallet i Allsvenskan. Jag tror att motståndarna i många fall kommer att föra spelet mot Gefle även i Superettan.

Gefle har haft en mycket stor omsättning från fjolåret. Hela 55 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta. Hela 70 % av målen och 76 % av assisten är också borta!

Båda målvakterna Andreas Andersson och Emil Hedvall har lämnat, men från Ljungskile har August Strömberg införskaffats.

I backlinjen finns Martin Rauschenberg, Jesper Florén och Jens Portin kvar men kapable fransmannen Joshua Nadeau har lämnat för tyska Hansa Rostock. Den backlinje som hade problem i fjol ser också tunn ut för Superettan.

På mittfältet har Gefle tappat trygge och stabile Robin Nilsson. Roar Hansen svärson har lämnat till förmån för Trelleborgs FF och Anders Bååth har gått till BP. Två intressanta spelare med förflutet i Ängelholm har införskaffats i form av 19-årige Christian Ljungberg och 22-årige Piotr Johansson (som dock fick skralt med speltid i Malmö och Östersund i fjol). Sedan hoppas förstås Gefle mycket på återvändande René Makondele som kommer från en mindre lyckad säsong i Häcken. På mitten finns också kapable och rutinerade Jonas Lantto kvar.

I offensiv riktning har alltså Gefle tappat mycket. Johan Bertilsson (8 mål och 9 assist) har gått till Östersunds FK. Vår forne Simon Skrabb (7 mål och 4 assist) fortsätter karriären i IFK Norrköping och Dioh Williams (5 mål och 2 assist) är inte heller kvar. Johan Oremo (5 mål och 0 assist) är dock kvar och mycket hänger naturligtvis på att Oremo åter hittar målet för att Gefle ska kunna hålla sig borta från bottenstriden. Förhoppningar står också till att den MFF-fostrade Deniz Hummet, närmast från franska Troyes AC ska avlasta med målskyttet.

Precis som Helsingborg kammade Gefle noll i cupspelet och inte har laget imponerat i träningsspelet heller. Enda segern är 1–0 hemma mot Brommapojkarna. Ett kryss har också noterats hemma mot division I-laget Vasalund. Därutöver har det bara blivit förluster och i genrepet föll GIF med 0–4 borta mot Sirius.

Falkenbergs FF

Tre säsonger höll Falkenbergs första epok i Allsvenskan, men den sista var ingen rolig historia. Laget tog bara 10 poäng och släppte in makalösa 84 mål. Att jämföra med vår katastrofsäsong från året innan på 15 poäng och 55 insläppta mål.

Även Falkenberg har haft en stor omsättning efter degraderingen 50 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, samt hela 60 % av målen.

Målvakterna Otto Martler och Alexander Lundin har lämnat men från Östersunds FK tillkommer djurgårdsmålvakten Hampus Nilsson, som tidigare har spelat i Superettan med Värnamo och Ängelholm.

I försvarslinjen har Thomas Juel-Nielsen, Rasmus Sjöstedt och goda höstlånet från Malmö, Felipe Carvalho, lämnat. Tibor Joza och Per Karlsson är kvar. Tobias Englund (som fick knappt med speltid i Värnamo i fjol) samt tidigare mjällbyspelaren Mahmut Özen har tillkommit. Men backlinjen ser tunn ut, även om tidigare anfallaren Stefan Rodevåg har testats i försvaret…

För att stärka upp defensiven kan tidigare häckenspelaren Dominic Chatto vara ett viktigt tillskott på mitten. Richard Donkor är ett annat förvärv, från Öster. På mittfältet har annars FFF kvar en hel del spelare så som trotjänaren David Svensson, Johannes Vall och Christoffer Carlsson.

På topp är däremot 18-årige supertalangen Jesper Karlsson (7 mål och 2 assist) förlorad till Elfsborg. Succén från 2015 Hakeem Araba (men endast ett mål i fjol) har också lämnat. Zlatan Krizanovic är korsbandsskadad och istället hoppas FFF på Erik Pärsson som gjorde 17 mål för Landskrona BoIS i division I i fjol.

Ett lag som inte alls räckte till i fjol har nu tunnats ut ytterligare och då blir det naturligtvis inte lätt, men Falkenberg har upplevt många svårigheter tidigare och är väl bekant med Superettans hinderbana. I cupspelet kryssade man mot Värnamo, men fick storstryk mot Elfsborg. I genrepet blev det dock ”bara” 0–1 mot IFK Göteborg.

Bara för att vi och Halmstad klarade oss bra i fjol behöver det inte betyda att dessa lag klarar sig bra i år. 2015 med Mjällby och BP verkar vara bortglömt, men både Gefle och Falkenberg löper risken, skillnaden är väl att FFF är beredda på den. Medan många förvånansvärt nog tippar Gefle högt upp i tabellen.

Dalkurds FF

Dalkurd slutade i fjol på fjärde plats i Superettan som nykomling och var endast en poäng bakom det Halmstad som kvalade sig upp till Allsvenskan. I år är siktet inställt på avancemang och för de flesta utomstående är Borlängelaget också favorit till seriesegern. Och nog finns det fog för att DFF ska vara ett topplag även i år, inte minst eftersom de lagen som degraderas från Allsvenskan inte skrämmer.

Trots allt har ändå laget haft en ganska stor omsättning sedan fjolåret. 38 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, samt hela 51 % av målen och 46 % av assisten.

Målvakten Frank Pettersson är kvar och Robertino Kljajic tillkommer från Örgryte. Försvarsspelarna Alexander Ekblad och Kujtim Bala (som kom in förra sommaren från Sirius) är också kvar. Jesper Nyholm har dock lämnat till förmån för AIK. I gengäld har Dalkurd införskaffat Kebba Ceesay från Djurgården och Alex DeJohn från norska Start.

På mittfältet lyckades inte skadeförföljde Dusan Djuric (2 mål och 1 assist) fullt ut i fjol och han spelar i år med GAIS. Diego Montiel (3 mål och 4 assist) har gått till Sirius och Simon Stenberg (3 assist) till Brage. Rawez Lawan, Henrik Löfkvist och Predrag Randelovic är dock kvar. Dalkurd har också värvat in inte mindre än sex mittfältare, så det finns gott om alternativ på femmannamittfältet. Bland de nya märks förstås återvändaren Ammar Ahmed som svarade för en fin säsong med oss i fjol med bland annat 10 fullträffar. Robin Tranberg (Sundsvall) och Andrew Stadler (Östersund) är tvåa andra tillskott med allsvenska meriter.

I frontlinjen har fjolåret klart främste målskytt med 12 fullträffar, Mirkan Aydin, lämnat till förmån för tyska Preussen Münster. Näst främste målskytten Ahmed Awad (6 mål) är dock kvar. Införskaffandet av Mohammed Bangura röner förstås intresse, men det var några år sedan 27-åringen gjorde succé i AIK. Från Norrby kommer Richard Yarsuvat, som i fjol gjorde 19 mål i söderettan.

Dalkurd var det enda laget som var obesegrat på hemmaplan i fjol, men missade möjligheten till uppflyttning på grund av för många kryss. 41 gjorda mål var inte ett imponerande facit och med största målskytten borta gäller det att andra levererar om det ska bli uppflyttning. I Trebackslinjen finns inte så många alternativ, men det fanns det inte i fjol heller och ändå hade laget en god defensiv med endast 24 insläppta mål.

Dalkurd är obesegrat under försäsongen och de enda lag som DFF inte har besegrat är GAIS och AIK (under cupspelet). Motståndet i övrigt har inte varit av någon bättre kaliber men seriekonkurrenterna Gefle och Frej återfinns bland de besegrande lagen. I genrepet vann DFF hemma mot Karlstads BK med 3–0.

Varbergs BoIS

Varberg överraskade i varje fall mig genom att upprepa sin femteplats från säsongen innan. Tränaren Jörgen Wålemark vet hur man får ut det mesta ur ett begränsat spelarmaterial. Det ser inte alltid så snyggt ut, men det är effektivt. Med hård disciplin och en sjuhelsikes vilja kan man komma långt, vilket Jörgen och Varberg har bevisat.

Varberg har haft en lägre spelaromsättning än de flesta andra lagen. 33 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, men hela 58 % av målen.

Båda målvakterna Peter Dahlberg och Joakim Wulff, som spelade 15 matcher vardera är kvar. Anton Liljenbäck och Pär Asp är kvar i det bakre ledet medan norska lånet Ivan Näsberg har återvänt till Vålerengen. Från Allsvenskan har BoIS lånat in tre spelare: Billy Nordström (Göteborg), Oliver Silverholt (Hammarby) och Sebastian Starke Hedlund (Kalmar).

På mittfältet har Sebastian Crona gått till Öster. Thomas Drage och Hosam Aiesh lämnade förra sommaren och höstlånet Mats Andre Kaland har återvänt till norska Fredrikstad FK. Ingen ny har införskaffats men Karl Söderström, Elias Andersson och Thomas Boakye, som spelade nästan varje match under fjolåret, är kvar.

På topp har Varberg märkligt nog tappat klart främste målskytten med 10 fullträffar, Nsima Peter, till Frej! Nsima agerade bara inhoppare under hösten men gjorde ändå 5 mål under de 6 sista matcherna som han spelade. Som ersättare har återvändaren Gabriel Altemark-Vanneryr införskaffats. Fjolåret blev förstört på grund av skador men dessförinnan har han gjort en hel del mål och i Varberg gjorde 31 åringen 28 mål under två säsonger i Superettan 2012-2013. BoIS hoppas också få tillbaka Ajsel Kujovic efter att ha varit skadad hela fjolåret. Vår forne spelade ”höll hög allsvensk klass hösten 2015” menade Expressen i sin ”Fotbollsbibel”. Uttrycket känns mycket märkligt inte minst eftersom Expressen och Aftonbladet brukar tävla om att sätta låga betyg på våra spelare.

Varberg bjöd Östersund och Hammarby på tufft motstånd i cupspelet, men har samtidigt haft svårt mot sämre lag under försäsongen. I genrepet kryssade Varberg borta mot GAIS 1–1. Varberg känns ändå fortsatt stabilt ut och kan nog ställa till det för många lag i serien.

Åtvidabergs FF

Vi kom som bekant på sjätte plats i fjol, vilket var en mycket stark bedrift med tanke på allt skit runt omkring, som dessutom vissa vill sopa under mattan. Men det som göms undan kommer fram så småningom. Allsvenskan kan åter bli räddningen för oss, även om det naturligtvis är ett grovt tjänstefel att ta sådana oerhörda risker med ekonomin som ledningen har gjort, men de som håller dem om ryggen är också ansvariga för tilltaget!

Läget är dock som det är och förutom den oerhört stora inre pressen så finns det ingen press utifrån. Av de som var på upptaktsträffen var det flest som antydde att vi skulle upprepa samma placering som i fjol och några fler som tror att vi kan komma på en bättre placering än de som trodde att vi skulle komma på en sämre placering. Media vinklade det ändå som att få tror på oss. Det är väldigt märkligt att vissa inte kan ta till sig fakta. Vad beträffar Aftonbladet och Expressen så måste de ju såga oss eftersom de tippat oss så lågt och värderat våra spelare så lågt.

Vi kan naturligtvis inte blunda för att vi har tappat 38 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher och hela 63 % av målen, men vi startar på en mycket högre nivå i år. I stort sett varje spelare som är kvar har potential att lyfta sig ett snäpp i och med kontinuiteten som ändå finns.

Vi har blivit av med fem tongivande spelare i vänsterbacken Kevin Deeromram (4 assist), mittbacken Månz Karlsson, innermittfältaren Ammar Ahmed (10 mål och 3 assist) samt anfallarna Mahmoud Eid (8 mål och 2 assist) och Shkodran Maholli (15 mål och 5 assist).

Vi gjorde dock betydligt fler mål per match sedan Eid spelat sin sista match under sommaren (2,33) än så länge Eid var kvar (1,39). De forwards vi har fått in har redan visat framfötterna då Emil Bellander gjort 6 mål och Linus Tornblad 2. Dessutom har exempelvis Marijan Cosic (4 mål) och Samuel Holm tagit kliv framåt. Simon Alexandersson har varit drabbat av sjukdom större delen av försäsongen men är ett sparkapital som i höstas visade god klass och 9 mål. Likaså är Fredrik Holster ett sparkapital som kan bidra gott till offensiven när han kommer tillbaka från skada. Det blir också intressant att följa det senaste tillskottet Isac Lidberg. 18-åringen gjorde 6 mål i division I för Enskede under hösten och har tidigare spelat 7 matcher i Allsvenskan för Hammarby.

I målet har Gustav Jansson sett bra ut i de senaste matcherna och i försvarslinjen har de unga grabbarna fått växa på sig. Johan Ramhorn har också kommit in i laget på ett fint sett och tvillingbrorsan Sebastian är också på gång efter sin skada. Visst har det svajat en del i de bakre leden, men med fler spelare tillbaka har vi också fler alternativ. Dessutom har vi ett mycket starkt innermittfält som får ta ett stort defensivt ansvar. På mittfältet har vi också Simon Helg som har sett väldigt pigg ut under försäsongen.

Vi stod oss ganska väl mot allsvenskt motstånd i Svenska Cupen och i träningsspelet i övrigt har vi visat att vi fortfarande är ett mycket vasst lag i offensiv riktning med många fina snabba mål. I och med att det egentligen bara är Dalkurd som sticker ut lite från de övriga lagen öppnar det för oss att ta en av de åtråvärda platserna som leder tillbaka till finrummet.

Trelleborgs FF

Efter djupdykningen från en allsvensk femteplats till botten av division I på bara några år var ett rätt robust Trelleborg tillbaka i elitfotbollen i fjol. En sjundeplats blev det, vilket måste ha varit helt okej som nykomling.

Inför den här säsongen har TFF haft klart minst omsättning av alla lagen. Endast 12 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta och ingen spelare som gjort mål eller svarat för assist är borta! Kontinuitet är ofta en underskattad faktor bland de ”så kallade experterna”.

TFF har förvisso tappat åtta spelare som medverkade i Superettan i fjol men det var bara mittfältaren Robin Andersson som fick skapligt med speltid (12 startmatcher).

Trelleborg har också förstärkt med ett par spelare som spelat i Ängelholm. Försvararen Albin Nilsson kommer direkt från ÄFF och nyttige mittfältaren Robin Nilsson kommer närmast från Gefle. Roar Hansens svärson har varit en stabil spelare på Gefles mittfält under tre allsvenska säsonger.

Kvar i TFF finns alltså hela stommen med kraftige men ändå duktige och rutinerade målvakten Fredrik ”Fritz” Persson; försvararna Alexander Blomqvist, Anton Tideman, Robin Jacobsson och Magnus Andersson.

På mittfältet finns säkert ännu mer att hämta av rutinerade Kristian Haynes. Zoran Jovanovic producerade redan i fjol (8 mål och 3 assist).

På topp svarade Marcus Pode för 12 mål i fjol. Salif Camara Jönsson fick fjolårsvåren förstörd av en knäskada, men svarade ändå för 6 mål och 5 assist, räkna med att produktionen ökar i år. 33-åringen gjorde tre mål under cupspelet och gjorde hela 50 mål i division I på två säsonger dessförinnan!

I Cupspelet gick alltså TFF vidare från gruppspelet och hade riktigt tufft motstånd i kvartsfinalen i form av finallaget Östersund. Förlusten mot ÖFK är den enda under försäsongen och efter cupspelet har TFF bortabesegrat Halmstad med 3–1 och i genrepet blev det 0–0 hemma mot Häcken.

Det känns helt klart som att Trelleborg blir ett lag att se upp med och som kan utmana i toppstriden!

GAIS

Detta blir faktiskt den femte raka säsongen i Superettan för GAIS efter den allsvenska degraderingen 2012. Det blev alltså ingen snabb comeback till storserien och som vanligt har föreningen kämpat med ekonomi och omsättningen på spelare har varit väldigt stor.

Omsättningen av spelare inför säsongen är inget undantag. Hela 17 av 27 spelare som deltog i Superettan för GAIS i fjol är borta. Endast 10 finns kvar! Hela 58 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, och hela 48 % av målen och 55 % av assisten. GAIS är alltså TFFs motpol.

Målvakten Tommi Vaiho har bara missat två matcher på fyra säsonger men har nu återvänt till Djurgården. Det var förövrigt Vaiho som släppte in det historiska målet på Skytteholms IP 2009 och även släppte in vårt första allsvenska mål på 28 år 2010. Målskytt båda gångerna var Haris Radetinac. GAIS har istället tagit in Damir Mehic från Jönköpings Södra som sista utpost.

I backlinjen finns Carl Nyström, Steven Old och James Sinclair kvar. Alla andra är borta och däribland Johan Ramhorn som numera återfinns i vår klubb samt Danny Ervik som bytt göteborgsklubb till Örgryte. Tre av fyra backförvärv är oprövade på den här nivån, men Niclas Andersén har tidigare varit ordinarie i Ljungskile även om det bara blev ett inhopp i Häcken i fjol.

På mittfältet finns bara Malkolm Moënza kvar av dem som startade fler än två matcher i fjol! Fem spelare har införskaffats till mittfältet varav två som sticker ut. Dusan Djuric har fina meriter men hade en del skadeproblem och lyckades inte fullt ut i fjol i Dalkurd. Lyckades fullt ut får vi ändå säga att Johan Svahn gjorde i Värnamo med 4 mål och 11 assist. Båda dessa ska nu få fart på GAIS.

Längst fram har inte Göteborgslaget tappat speciellt mycket. Främste målskytten Luka Mijaljevic (10 mål är kvar) och sommartillskottet Dardan Rexhepi (6 mål och 3 assist) är nu redo för en hel säsong.

GAIS spelade visserligen ganska jämnt mot AIK och kryssade mot Dalkurd, men i övrigt imponerar inte GAIS på försäsongen. I genrepet blev det 1–1 hemma mot Varberg. Det tar givetvis tid att spela ihop ett till stora delar nytt lag, men lagbygget känns också för tunt för att räcka till i det långa loppet. I varje fall för en toppstrid.

Örgryte IS

Örgryte Fotboll AB gick i konkurs 2011 och Örgryte IS tvingades börja om i division I. En återkomst gjordes i elitfotbollen 2013, men det blev till att börja om igen. I fjol var dock laget tillbaka och även om ÖIS uppträdde som natt och dag under långa perioder, så klarades kontraktet till slut med ganska bred marginal.

Inför fjolåret hade vi faktiskt inte mött Örgryte sedan 2008, då vi spelat i olika serier sedan dess. ÖIS var uppe i Allsvenskan så sent som 2009 och vi som bekant året efter.

Inför den här säsongen har även Örgryte omsatt många spelare. Hela 51 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, och hela 50 % av målen och 58 % av assisten.

Målvakterna Robertino Kljajic och Abbas Hassan (som lånades in under hösten) har ersatts med Stojan Lukic från Halmstad. 37-åringen har bara missat en seriematch de sju senaste säsongerna i Falkenberg och Halmstad!

I backlinjen är de resliga mittbackarna Johan Hammar och Fredrik Björck kvar. Björn Anklev och Hampus Bohman, som var ordinarie i fjol har dock lämnat. Två spelare har dock återvänt till ÖIS. Danny Ervik har plockats in från GAIS och Jocob Ericsson kommer från Gefle.

På mittfältet har ÖIS tappat spelskicklige poängspelaren Sebastian Ohlsson (10 mål och 2 assist) till IFK Göteborg och defensive Jakob Lindström har dock gått till Häcken. Daniel Paulson och Andreas Östling är dock kvar. Daniel Sliper är ett gott tillskott som gjorde 8 mål för Assyriska i fjol och tidigare har spelat många säsonger i GIF Sundsvall med Simon Helg och Fredrik Holzer (i den sistnämndes fall även i AFF). Sebastian Carlsén har erfarenhet av Superettan efter tre säsonger i Ängelholm. Emil Skogh har spelat på näst högsta nivå i Norge och gjorde hela 25 mål i division II för BKV Norrtälje i fjol.

På topp röner naturligtvis återkomsten av den förlorade sonen Johan Elmander samma intresse som när Marcus Allbäck kom tillbaka 2008. Den gången gick ÖIS upp i Allsvenskan, men en sådan ”frälsare” lär inte Elmander vara, därtill fattas det för mycket i det övriga lagbygget. Rapporterna tyder på att Johan har kommit tillbaka fint efter tidigare skadeproblem. 85 A-landskamper och 20 mål inger förstås också respekt bland Superettanförsvararna. Vidare är George Mourad (7 mål och 4 assist) förlorad men oberäknelige William Atashkadeh (9 mål och 1 assist) är kvar.

Offensivt finns alltså spets i Örgryte men jag tror inte defensiven räcker till för att blanda sig i toppstriden på allvar, även om jag tror att laget lyckas bättre än GAIS.

Det gick inget vidare för ÖIS i cupspelet och i träningsspelet har ÖIS blandad och gett. Kalmar FF besegrades med 3–0 men mot Öster blev det förlust med 1–2. I genrepet besegrades sedan Landskrona med 3–1.

IK Frej

Frej slog överraskande ut Öster i kvalet till Superettan och har sedan fortsatt att överraska genom att hålla sig kvar två säsonger i rad. Det är riktigt starkt gjort med tanke på de väldigt begränsade ekonomiska möjligheterna. I fjol fick dock föreningen en rejäl hacka när Djurgården sålde förre Frejspelaren Sam Johnson.  

Även Frej har omsatt många spelare. 42 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta, samt hela 53 % av målen och 47 % av assisten.

Målvakten Marko Atanackovic har lämnat och det är nu upp till ersättarna Ruben Åhman, Fernando Carillo Iglesias eller nyförvärvet Samuel Larsson från division IV-laget FC Djursholm att ta platsen mellan stolparna.

I backlinjen finns Jakob Glasberg, Philip Wiström och Richard Spong kvar, men det gör inte Filip Almström-Tähti och Johannes Gustafsson. Martin Falkeborn (som tidigare har spelat i BP) samt tre backar som är oprövade på den här nivån har införskaffats.

På mittfältet är det bara Pontus Silfwer (3 mål och 1 assist) som lämnat av de ordinarie spelarna. Adam Gradén, Joakim Runnemo (5 mål och 4 assist) och Pontus Åsbrink (3 mål och 2 assist) är därmed kvar. Guatemalanen Rodrigo Saravia lånas från amerikanska Columbus Crew.

Redan under fjolårssommaren lämnade Lyngbylånet Oke Akpoveta till förmån för Dalkurds FF. 10 mål blev facitet på 13 matcher i Frej och Täbylaget hade ett målsnitt på 1,46 med Nigerianan på planen och 1,12 efter att han lämnat. Frej har även tappat tre tvåmålskyttar efter säsongen: Victor Söderström, Alagi Dodou Matar Sosseh och Abdul Basit Adam. Lukas Sunesson (6 mål och 5 assist) är den enda anfallaren som kvarstår.

Det känns märkligt att lilla Frej kunde suga åt sig Varbergs store målskytt Nsima Peter som svarade för 10 fullträffar, trots ringa speltid under hösten, men så är dock faktum. Möjligen kan Nsima rädda kvar Frej, men jag tror det blir tufft för därtill känns truppen för ihålig i övrigt.

Frej blev utslaget av BP i omgång två av cupen som avgjordes under hösten och har haft det kämpigt under försäsongen. För visso har det blivit segrar borta mot Jönköping 1–0 och Syrianska 3–0 men även 1–6 borta mot Norrköping och 0–3 borta mot Dalkurd. I genrepet blev det 0–1 hemma mot GIF Sundsvall

IFK Värnamo

Värnamo går nu in på sin sjunde raka säsong i Superettan, vilket är starkt gjort med tanke på de ekonomiskt begränsade medlen och den strida ström av duktiga spelare som lämnar klubben varje år. I fjol såg det riktigt lovande ut under våren, men laget föll tillbaka under hösten och kontraktet säkrades först i den sista omgången.

Inte heller Värnamo går mot strömmen när det gäller stor spelaromsättning. 53 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta samt hela 54 % av målen och 69 % av assisten.

Målvakten Jonathan Rasheed har gått till Häcken och Värnamo har istället tagit in Pilip Vaitsiakhovich. Vitryssen spelade i division I förra året med Umeå FC under våren och FC Trollhättan under hösten, men i FCT blev det bara en match.

I backlinjen har David Engström (6 mål och 1 assist) gått till Häcken, Peter Jul Nielsen har återvänt till Danmark och Tobias Englund spelar numera för Falkenberg. Freddy Winst och Victor Nilsson är dock kvar. Fredrik Lundgren är ett tillskott från Ängelholm och från Nigeria respektive Nya Zeeland tillkommer Adebayo Ademilua respektive Tyler Lissette.

Ikonen på mittfältet Martin Claesson (Victors bror) har slutat. Vidare är Johan Svahn (4 mål och 11 assist) förlorad till GAIS. Redan under sommaren gick spelskicklige och giftige Issam Jebali (6 mål och 2 assist) till Elfsborg och det var därefter som Värnamo dalade i tabellen. Ersättaren Adam Chennoufi har också lämnat IFK. Två spelare har återvänt till Värnamo Archford Gutu som tidigare varit på lån från Kalmar FF och Petar Petrovic som i fjol spelade för Ängelholm och som Gustav Jansson knep en straff av på Ängelholms IP. Liridon Silka tog inte plats i Jönköpings Södra. Den förre motalaspelaren som tidigare har provspelat med oss har nu anslutit till Värnamo.

På topp är vår forne Pär Cederqvist kvar. I fjol blev det 11 mål och 2 assist för Superettans främste målgörare genom tiderna med hela 118 fullträffar. I år är tanken att PC får sällskap av Ryan Finley på topp. Amerikanen spelade för Ängelholm förra våren och var den som föll båda gångerna när ÄFF fick straff emot oss, men ingen av dessa resulterade i mål. Speltiden under hösten i danska Naestved blev dock knapp. 

Värnamo har tappat många tongivande spelare förut och har lagt om från att ha varit ett mer spelförande lag under de tidiga åren i Superettan mot ett rakare och mer fysiskt spel. I år tror jag att omsättningen är för stor för att undvika kvalspel.

Värnamo tog en stark poäng borta mot Elfsborg i Svenska Cupen men har i övrigt inte stött på något bättre motstånd under försäsongen. Mot seriekonkurrenter har det blivit 1–3 hemma mot Trelleborg och 1–1 borta mot Falkenberg. I genrepet föll Värnamo med 1–5 borta mot Jönköping.

Degerfors IF

Degerfors går in på sin åttonde raka säsong i Superettan, men har efter fjärdeplatsen 2013 haft en nedåtgående trend. I fjol låg DIF farligt till i bottenregionen, men säkrade kontraktet i näst sista omgång efter att ha spelat 3–3 i den oerhört viktiga bottenmatchen hemma mot Syrianska.

Degerfors är faktiskt ett av de lag som haft minst spelaromsättning även om 33 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta. Dock är hela 55 % av målen och 60 % av assisten också borta.

Finske målvakten Jesse Öst är kvar även om det var Oscar Klasson som vaktade målet i det genrep som vi vann med 3–0 på Kopparvallen.

Av försvarsspelarna är det bara Jonathan Azulay som har lämnat. Högerbacken drogs med skadeproblem under hösttampen. Skador är ett stort problem för Degerfors i år i backlinjen. Hampus Zackrisson, Emil Johansson samt nyförvärvet Jonas Olsson, som har återvänt till DIF efter bland annat spel i Gefle, tillhör de drabbade. I genrepet mot oss spelade inte heller Marcus De Bruin som då var sjuk. Degerfors har lånat in två unga spelare från Norrköping men Erik Lindell var sjuk och spelade inte mot oss. Det gjorde däremot Mohanad Jeahze.

På mittfältet har Degerfors tappat Ludvig Fritzson (5 mål och 1 assist) till Östersund samt Amor Layouni (4 mål och 4 assist). Andreas Holmberg, Tobias Solberg, Sebastian Ohlsson och Govend Haidar (5 mål och 3 assist) finns kvar sedan tidigare och samtliga spelade mot oss i genrepet, men Haidar tvingades kliva av efter att han åkt på en rejäl bristning i baksidan av låret och lär bli borta ett bra tag. Tre mittfältare har införskaffats: Sargon Abraham (som gjorde 22 mål i division II för Skövde AIK i fjol), Nikola Ladan och Mihlani Mayambela på lån från Djurgården. Samtliga ur trion spelade mot oss.

I frontlinjen har Degerfors store målskytt under många år, Peter Samuelsson lagt skorna på hyllan. I fjol blev det ”bara” 6 mål, men 95 totalt för Degerfors i seriespel är naturligtvis en mycket imponerande siffra. Alexander Andersson gjorde två mål innan han stack i väg till USA, men nu är han tillbaka. Nutt gjorde 10 mål för DIF i Superettan 2013 och bör nu komma tillbaka till en sådan siffra om det ska bli fortsatt elitspel.

Degerfors tog imponerande bortasegrar mot Djurgården och Helsingborg i Svenska Cupen, men har inte övertygat i övrigt. Jag tror ändå att DIF får ihop det så pass bra att de på nytt kan undvika negativ kvalplats men det blir en hård kamp.

Syrianska FC

Efter den allsvenska degraderingen 2014 befarades att Syrianska snart också skulle lämna elitfotbollen, men laget har hållits sig kvar även om det var på håret i fjol, då kontrakt säkrades först efter ett lyckosamt kvalspel mot Vasalund.

Syrianska har som vanligt haft en väldigt stor omsättning av spelare. SFC använde hela 32 spelare förra året i Superettan och 21 av dem är inte längre kvar! 47 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta samt hela 58 % av målen och 45 % av assisten.

Målvakten Dejan Garaca har lämnat men Hampus Elgan och Dwayne Miller är kvar.

I backlinjen finns stommen med Viktor Wernersson, Samuel Akintioye, Mattias Liljestrand och Alexander Michel kvar. Adi Terzic har tillkommit från Mjällby och Mamadou Wagué spelade i Assyriska under förra våren.

På mittfältet använde Syrianska väldigt många olika spelare i fjol och nästan alla är borta. Däribland Stefan Ilic och ikonen Louay Chanko. Redan förra sommaren lämnade Robin Book för GAIS och höstlånet Heradi Rashidi har återvänt till Dalkurd. Success Nwosu och Charbel Georges är de enda mittfältarna som är kvar som startade fler än två matcher. Bland nytillskotten märks bland andra två spelare från nedflyttade Assyriska – George Makdessi och Paul Torres.

Ytterligare en spelare från Assyriska har införskaffats i form av anfallaren Mattias Genc som svarade för 8 mål och 4 assist i fjol. Det kan behövas då hösttillskottet Yoann Arquin (5 mål och 1 assist) inte längre är kvar. Mattias Mete är dock kvar. Vår forne spelare gjorde 6 mål i Superettan fjol.

Syrianska åkte ur Cupen i omgång 2 mot Ytterhogdal i fjol och var därmed inte kvalificerat för gruppspelet. I träningsspelet har SFC inte imponerat, men i vanlig ordning tar det tid att spela ihop alla nya aktörer och sedan 2–2-matchen mot oss har flera spelare tillkommit (främst från andra länder). Det lär trots detta bli ett nytt lindansande kring de nedre strecken.

IF Brommapojkarna

Vi mötte Brommapojkarna i Allsvenskan så sent som 2014, men det gick då spikrakt nedåt för BP, med degradering ur Allsvenskan och året därpå även degradering ur Superettan. Halvvägs tillbaka studsade BP i fjol genom en övertygande serieseger i division I Norra, även om avancemanget säkrades först i den sista omgången via en direkt avgörande seriefinal mot nästan lika starka Vasalund. Endast en förlust noterades och målskillnaden 59–17 skvallrar om en så väl god offensiv som en god defensiv.

Förra gången BP var ny i en högre serie (i Allsvenskan 2013) tappade laget sina två främsta målskyttar, men klarade sig ändå kvar. Denna gång är omsättningssiffrorna relativt låga. 39 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta och 34 % av målen.

Daniel Örlund vaktade målet förra våren men sedan tog Rasmus Emanuelsson över mellan stolparna. Örlund är inte längre kvar men det är Emanuelsson tillsammans med Viktor Göranzon och från Serbien har Budimir Janosevic tillkommit.

Försvararna Felix Beijmo och Omar Jawo har lämnat. Joel Qwiberg och Carl Starfelt är kvar sedan den allsvenska tiden. Kyle Konwea (Assyriska), Erik Figueroa (AFC United) och Johan Falkmar (Vasalund) har tillkommit.

På mittfältet har Joel Löw (3 mål) och Serge- Junior Martinsson Ngouli (7 mål) lämnat. Två mittfältare finns kvar från den allsvenska epoken: Jacob Ortmark och Gustav Sandberg Magnusson. Christopher Brandeborn (7 mål) och Markus Gustafsson (9 mål) kom till BP 2015 och har varit tongivande. Dessutom har Anders Bååth kommit tillbaka till BP efter spel i Syrianska och Gefle.

På topp har BP tappat fjolårets främste målskytt Stefano Vecchia Holmquist (11 mål) till Sirius. 18-årige sjumålskytten Viktor Gyökeres är dock kvar och i division I Norra gjorde Luca Gerbino Polo hela 25 mål för Akropolis IF. Italienaren har nu anslutit till BP, liksom Kevin Kabran som gjorde 10 mål för Vasalund i samma division. Från Assyriska kommer också Tim Söderström, som gjorde 5 mål i fjol i Superettan.

På pappret känns det som om BP har ett spännande lagbygge på gång som de också nu har spetsat med några intressanta nytillskott. Pojkarna från Bromma har också verifierat att det finns kvaliteter i laget genom avancemanget till semifinal i Svenska Cupen och jag tror att BP kan hänga med en bit upp på den övre halvan.

Östers IF

Öster gjorde samma resa som BP fast med start ett år tidigare. 2013 mötte vi ÖIF i Allsvenskan och efter raset rakt igenom Superettan behövde Öster två säsonger på sig för att kravla sig upp från division I Södra. Växjölaget noterade målskillnaden 45–15, vilket i första hand vittnar om en tät defensiv.

Öster har haft lite större omsättning än vad BP haft. 40 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta och 31 % av målen.

Öster lånade i fjol in två målvakter från Halmstad Isak Pettersson (under våren) och Malcolm Nilsson (under hösten). Ingen av dessa är kvar men Robin Malmkvist är tillbaka efter sju års spel i Halmstad (2010), Tromsö (2011) och Assyriska (2012-2016).

Försvaret med Karl-Johan Lindblad, Fritiof Björkén, Elmin Nurkic och Mario Vasilj är intakt. De två sistnämnda har spelat för Öster i Allsvenskan. Det har också Månz Karlsson gjort som återvänder efter tre säsonger i vår klubb.

På mittfältet har ÖIF tappat tre spelare som fick gott om speltid: Richard Donkor (Falkenberg), Robin Strömberg – 5 mål (Ljungskile), Denis Velic (slutat, istället assisterande tränare) samt Josef Elvby (spanska FC Torre Levante). Robin Östlind, Jonathan Drott och Isaac Shaze är dock kvar. Sebastian Crona (Varberg), Jonathan Levi (Landskrona – 8 mål), Jesper Andreasson (norska Ull/Kisa) och Lars Fuhre (norska Mjöndalens IF, tidigare Hammarby) har tillkommit.

Längst fram har Björn Berglund (3 mål) återvänt till Norge. Succélånet från GAIS föra hösten med 8 mål på 9 matcher, David Johannesson är kvar. 30-åringen provspelade med oss 2009, men dalslänningen började sedan sin elitkarriär i Ljungskile och har gjort 30 mål i Superettan. Från Ljungskile har också fjolårets sexmålsskytt Admir Bajrovic hämtats.

Öster har en rätt gedigen trupp med en del spelare som varit med på den här nivån eller högre, men både spetsen och bredden för att hamna högre upp i tabellen saknas. Ett förnyat kontrakt tror jag ändå att smålänningarna grejar.

Öster åkte ur svenska Cupens omgång 2 i fjol efter förlust mot GAIS. Under försäsongen har alltså laget bara spelat träningsmatcher, med blandade resultat. Jönköping besegrades med 1–0 men mot division I-laget1 FK Karlskrona klarade man bara 1–1. I genrepet föll Öster med 1–2 borta mot Kalmar FF.

Norrby IF

Säsongen 1955/56 spelade Norrby sin hittills enda säsong i Allsvenskan, men i näst högsta serien har det blivit 25 stycken. Den senaste är från 1998 och det tog alltså nästan 20 år innan boråslaget tog sig tillbaka till elitfotbollen. Så sent som 2013 spelade Norrby i division II. Efter en andraplats bakom Öster i söderettan och kvalseger mot Assyriska (2–0 hemma och 2–2 borta) gör nu Norrby premiär i Superettan.

I seriespelet var Norrby till slut sju poäng efter Öster. Målskillnaden var 54–33. NIF var alltså målgladare än Öster men släppte också in mer än dubbelt så många mål.

Norrby har inte tappat många spelare men många mål. 26 % av den sammanlagda matchsumman gällande startmatcher är borta och hela 46 % av målen.

Målvakten Mergim Krasniqi, som varit sista utpost sedan 2011 är kvar.

Backarna Briar Faraj och Kristoffer Strömberg fick en hel del speltid i fjol men har lämnat. Max Watson, Mehmed Dresevic och Kardo Aso är dock kvar. Tre nya försvarare har införskaffats: Liridon Gashi (Elfsborg), Viktor Nilsson (Varberg) och Meriton Qoraj (Qviding).

Kadir Hodzic, Adam Ståhl och Nicklas Savolainen (6 mål) finns kvar på mittfältet den sistnämnde är den som har varit längst i klubben i oavbruten följd, sedan 2010 har 27-åringen varit boråsklubben trogen. Tre spelare har införskaffats till mittfältet: Jesper Brandt (Qviding), Patrik Pettersen (IFK Luleå) och 20-årige ghananen Prosper Kasim lånas från IFK Göteborg.

På topp har Richard Yarsuvat svarat för hela 51 seriemål de tre senaste säsongerna. I fjol blev det 19 mål i söderettan och dessutom 2 i kvalspelet, men till denna säsong har Norrbys överlägset främste målskytt lämnat för Dalkurd. Det är naturligtvis en mycket stor utmaning att fylla det hålrummet. Marcus Översjö finns kvar men gjorde bara 6 mål förra säsongen. 28-åringen är förövrigt den ende spelaren med betydande erfarenhet från Superettanspel sedan tidigare med 14 mål på 91 matcher för Falkenberg och GAIS. På topp finns också Ibrahim Alushaj, som gjorde hela 36 mål för Motala AIF 2013-2014. 31-åringen hade i fjol problem med skador och det blev därmed bara ett mål i fjol.

Norrby släppte i fjol in många mål för ett lag som avancerat i seriesystemet och på en högre nivå blir det förstås ännu tuffare. Att dessutom tappa sin store skyttekung utan att ersätta denne gör att inte mycket talar för att Norrby ska klara kontraktet.

NIF har också haft tufft i träningsspelet men tog en hemmaseger med 2–1 mot Ljungskile i genrepet.

Det var den fakta som jag hunnit presentera och mina tankar om lagen i Superettan 2017. I morgon börjar det och på söndag är det vår tur.

Nu kör vi!

Nordkoreamentaliteten har spritt sig

Som ni kanske har sett så har Almer Ljutika, som är Kopparslagarnas ordförande, totalt felaktigt anklagat mig för personliga påhopp. Det är inte utan att man undrar vart vi är på väg? Att först kräva hela styrelserna avgång för att sedan ställa sig bakom och försvara misskötseln av organisationen och ekonomin är fullständigt obegripligt. Att sedan dessutom anklaga mig när jag bara berättar sanningen och återger vad andra har sagt är helt horribelt. Jag har inget som helst intresse att ge mig på någon med personliga påhopp utan det är givetvis handlingarna mot vårt kära Åtvidabergs Fotbollförening som jag starkt vänder mig emot och som jag också har beaktat.

Jag kommer dock att fortsätta att lägga ut mina texter på den här bloggen, så ni som vill fortsätta läsa mina texter kan göra det här.

Och vill ni mig något så kan ni alltid skicka ett mejl till torni239@gmail.com

Klar seger i genrepet

I den sista träningsmatchen innan seriespelet drar igång besegrades seriekonkurrenten Degerfors IF med 3–0 hemma på Kopparvallen. Båda våra startande forwards, Linus Tornblad och Emil Bellander, gjorde mål. Även Simon Helg blev målskytt.

Till skillnad från matchen mot IFK Norrköpings U21-lag klev Björn Westerblad in på innermittfältet istället för Pekka Lagerblom. På topp spelade Linus Tornblad istället för Samuel Holm. Det var väntade skiften och startelvan kan mycket väl vara den som också sparar i premiären.

Vi började matchen ganska piggt, hade bra fart och kom fram bra i djupled, men när vi kom till den sista avgörande passningen för att skapa en öppen målchans, så saknades den rätta kvaliteten. Degerfors fick lite mer att säga till om efter en dryg kvart. Därefter spelade vi lite för omständligt i vårt anfallsspel, samtidigt som vi såg lite för bekväma ut, inte satte press och hade lite problem med Degerfors djupledsspel.

Vi kunde ändå ta ledningen i den 30:e minuten. Vi fick en frispark på egen planhalva sedan Jens Jakobsson blivit neddragen. Jonatan Asp spelade till Alberto Catenacci, som rullade vidare till höger där Jon Birkfeldt slog en lång lyra mot vänster innerposition en bit utanför straffområdet där en degerforsare skulle nicka hem till egen målvakt. Linus Tornblad var dock vaken, förutspådde det hela och sprintade på, tog bollen före målvakten Oskar Klasson, rundade denne och rullade in 1–0.

Det var mycket kul att se den aktionen. Det finns många spelare som är bekväma i den typ av situationer och inte tror sig komma åt bollen, men som forward har man, och ska ta, chansen att stressa försvarsspelare och målvakt till misstag, vilket nu lönade sig.

Vi hoppades att målet skulle ge en injektion, men vi hade fortsatt vissa problem med Degerfors djupledsspel, men när Alexander ”Nutt” Andersson fick bästa läget ur vänster innerposition i den 42:a minuten så sköt han utanför.

Minuten senare ökade vi istället på till 2–0. Efter ett anfall till vänster och inlägg av Jonathan Asp, fick Degerfors bort bollen i förstaläget, men genom hög aggressiv press återvann vi bollen och kunde etablera spel utanför Degerfors straffområde där Jon Birkfeldt vann bollen. Efter att även Jens Jakobsson, Linus Tornblad, Emil Bellander, Marijan Cosic och Björn Westerblad deltagit i ”andravågen” med fyndigt och snabbt kortpassningsspel – hittade Jens Jakobsson fram till Simon Helg som stegade fram strax utanför straffområdet något till vänster och behärskat pricksköt in bollen invid den vänstra stolproten.

Vi inledde också den andra halvleken piggt. Vi klev fram på ett bättre sätt än avslutningen av den andra halvleken med ett aggressivare och mer fartfyllt spel. Fortsatt slarvade vi en del i de avgörande momenten, men vi skapade också en del chanser, som i den 57:e minuten då Björn Westerblad störtade fram i straffområdet och Emil Bellanders skott på returen räddades av en försvarare på mållinjen.

Vi hade dock fortfarande lite problem med DIFs djupledsspel. I den 68:e minuten kom Saragon Abraham helt ren (ur misstänkt offsideposition), men Gustav Jansson var bra ute och kunde avvärja det svaga avslutet.

Fem minuter senare var Saragon Abraham på väg igenom igen, men denna gång vinkade assisterande domaren Mark Josef från Norrköping för offside. Denna gång var den också klar.

I den 76:e minuten ökade vi på till 3–0. Jonatan Asp vann boll till vänster, vid mittlinjen, och vi höll i bollen på mittplan till vänster innan Alberto Catenacci från sin position strax till höger om mittcirkeln slog en mycket fin boll i djupet till vänster där Simon Helg stormade fram i full fart in i straffområdet och precis innan kortlinjen spelade in bollen framför målet, där Emil Bellander bara hade att skarva in bollen. Det var ett mycket fint och snabbt anfall, som bara tog fem sekunder från tempoväxlingen med Catenaccis fina passning till bollen var i mål.

Vi bytte sedan ut båda anfallarna, varvid Simon Alexandersson och Samuel Holm kom in. Båda fick varsitt friläge direkt. I den 78:e minuten stormade Samuel Holm fram i högerinnerläge, men hastade iväg avslutet och sköt utanför. Minuten senare lade Simon Marklund (också han inbytt) fram en mycket fin boll till Simon Alexandersson, men Alexandersson blev lite avvaktande och fastnade tyvärr på målvakten.

Samuel Holm hade ytterligare ett par lägen, men det första fick han inte riktig träff på framför mål och andra gången sköt han utanför efter fin genomlöpning i vänsterinnerposition.

Vi hade bra kontroll på matchen i den andra halvleken även om vi svajade till i de bakre leden några gånger och framåt kunde vi ha gjort fler mål. Även om Degerfors saknade några tongivande spelare på grund av skador, så är givetvis 3–0 mot en seriekonkurrent ett mycket bra resultat. Det finns dock saker att vässa på.

Precis som mot Norrköping hade vi vissa problem i försvarsspelet, men jag tycker att vi understödde varandra bättre, låg tätare och kunde på så sätt städa upp när någon gjorde ett misstag. Några gånger sattes vi också på prov efter slarvigt bolltapp högre upp i banan, när vi hade många spelare framför bollen. Dessa måste förstås minimeras.

Backlinjen var densamma som har spelat de flesta matcherna i tränings- och cupspelet:

Jon Birkfeldt, Alberto Catenacci, Johan Ramhorn, Jonathan Asp.

Det var gott att se Jonathan Asp tillbaka, som klev av tidigt mot Norrköping. I mittförsvaret måste vi fortsättningsvis vara mer alerta på djupledsspelet och på vår högersida måste vi hjälpas åt att täppa till, genom att flytta över spelare och att Marijan Cosic tar ett större ansvar.

Marijan Cosic, Björn Westerblad, Jens Jakobsson och Simon Helg har utkristalliserat sig som vårt främste mittfält för tillfället. Björn Westerblad som började på bänken mot Norrköping svarade för en stark insats och visade därmed hur viktig han är genom sitt uppoffrande spel. Det är också Jens Jakobsson, men han måste vara mer noga med bollen än mot Degerfors och inte kladda så mycket.

Simon Helg, som varit så vass under försäsongen, hade inte samma medgång mot Degerfors, där han inte kom loss på samma sätt som vi blivit bortskämda med och han slog bort en del inlägg. Men han gjorde ändå ett mål och svarade för ett mycket fint assistarbete, vilket visar på vilken kravbild vi har på honom.

På topp gjorde alltså båda våra startande forwards mål, vilket är gott att se. Det var Linus andra fullträff under försäsongen och Emils sjätte. Våra inbytta forwards skapade också vassa lägen. Totalt sett har vi gjort 21 mål på 7 matcher under försäsongen alltså 3 mål i snitt per match. Trots tappen av viktiga poängspelare visar vi på en fortsatt mycket god målproduktion!

Matchfakta

ÅFF – Degerfors IF 3–0 (2–0)

1–0 (30) Linus Tornblad

2–0 (43) Simon Helg (Jens Jakobsson)

3–0 (76) Emil Bellander (Simon Helg)

Varningar ÅFF: Simon Helg, Jens Jakobsson, Hampus Holmgren.

Domare: Farouk Nehdi, Huddinge.

Publik: 397

Startelvan

Gustav Jansson –

Jon Birkfeldt, Alberto Catenacci, Johan Ramhorn, Jonathan Asp (ut 82) –

Marijan Cosic (ut 72), Björn Westerblad, Jens Jakobsson (ut 72), Simon Helg (ut 80) –

Emil Bellander (ut 76), Linus Tornblad (ut 76).

Inbytta

Simon Marklund (in 72 HM, VM 80), Pekka Lagerblom (in 72 MM), Simon Alexandersson (in 76 F), Samuel Holm (in 76 F), Hampus Holmgren (in 80 HM), Lucas Öhrn (in 82 VB).

Ej inbytta ersättare

Gustaf Halvardsson. 

Hattrick av Emil Bellander

Vi besegrade ett reservbetonat IFK Norrköping på bortaplan med klara 4–1. Det var ett för svagt motstånd för att vi ska kunna dra några större växlar, men offensivt skapade vi en hel del och det var givetvis kul att vårt nyförvärv Emil Bellander blev tremålsskytt.

Det var drygt två veckor sedan vi slog tillbaka BKV Norrtälje med 6–0. Tre spelare som då inte kunde spela på grund av skador och sjukdomar var nu tillbaka och fick speltid. Simon Alexandersson gjorde efterlängtad comeback efter lång frånvaro, även om det bara blev ett kortare inhopp. Alberto Catenacci och Jens Jakobsson har dock spelat kontinuerligt även om de inte var med mot BKV. Catenacci tog åter plats i mittförsvaret. Jon Birkfeldt flyttade ut som högerback och Hampus Holmgren vilade. På innermittfältet tog Jakobsson plats istället för Björn Westerblad.

Vi började helt okej och Simon Helg var mycket nära att ge oss ledningen redan i den sjunde minuten. Efter en fin boll från Alberto Catenacci löpte Simon Helg fint och blev helt ren men sköt strax utanför den högra stolpen.

Dessvärre tvingades Jonathan Asp utgå redan efter tio minuter. In kom i stället Lucas Öhrn som å andra sidan fick värdefull matchträning.

Hemmalaget såg ut att vara på väg in i matchen och Gustav Jansson tvingades till en fin fotparad efter att vi hade gått bort oss dessförinnan. Direkt därefter ställde vi om på ett fint sätt och tog ledningen i den 13:e minuten. Marijan Cosic slog en lång boll från eget straffområde in på hemmalagets planhalva, som Emil Bellander och Samuel Holm pressade sig till. Bellander höll i bollen och spelade ut till vänster där Simon Helg störtade fram, in i straffområdet och spelade in bollen framför mål dit Samuel Holm löpt. Målvakten Julius Lindgren svarade för en stark räddning, men Emil Bellander var påpassligt framme och satte returen. Vi tog bara 14 sekunder på oss från att Cosic lyfte upp bollen till den var i mål.

Vi ökade trycket efter målet och skapade fler fina möjligheter där Simon Helg, som vanligt, var företagsam på vänstersidan.

I den 16:e minuten klippte Emil Bellander till med ett långskott som gick strax utanför den vänstra stolpen.

Fem minuter senare fick Samuel Holm på en fin träff med ett långskott, bara aningens för högt då bollen tog i nedkanten på ribban och studsade på fel sida om mållinjen.

I den 25:e minuten slarvade vi men Gustav Jansson kunde avvärja Jakob Lindahls avslut.

I den 37:e minuten fick Samuel Holm på ett nytt tungt långskott i ribbans undersida, men denna gång var Emil Bellander framme på returen och nickade in 2–0. Även denna gång började Simon Helg anfallet från vänster.

Under andra delen av första halvlek, hade vi inte samma tempo i spelet som under den första halvan, men när vi höjde tempot hotade vi dock på ett bra sätt och kunde alltså även göra ett andra mål.

Fem minuter in på andra halvlek slarvade Jon Birkfeldt bort bollen på högersidan, hemmalaget kunde ställa om och fick en billig straff när Jakob Lindahl gick omkull i straffområdet i kamp med Lucas Öhrn. Gustav Jansson gick åt rätt håll men kunde inte stoppa Eric Smiths elvametare som var hård och välplacerad till vänster.

Gustav Jansson tvingades göra en bra räddning innan vi vaknade till igen. I den 55:e minuten skapade sig Pekka Lagerblom ett fint läge utanför straffområdet, men gick lite för mycket på kraft och sköt utanför den högra stolpen.

I den 58:e minuten ökade vi på till 3–1 efter ett inkast och snabbt anfall till höger. Jon Birkfeldt kastade från egen planhalva en bit in på motståndarnas planhalva. Emil Belander tog emot och lade bollen kort till Marijan Cosic som tog fart in mot straffområdet och lade sedan ut bollen till höger. Samuel Holm löpte till höger i straffområdet och avvaktade lagom för att Marijan Cosic skulle inta position framför målet. Passningen var perfekt och Cosic hade därmed inga problem att trycka bollen i mål. Det tog bara 12 sekunder från inkastet till målet.

Vi tog därefter åter kommandot i matchen.

I den 61:a minuten var Samuel Holm mycket nära att göra mål från nära håll men målvakten lyckades rädda med ett ben.

I den 66:e minuten ökade vi på till 4–1. Simon Helg svarade för ett fint förarbetade till vänster när han tog sig in i straffområdet och spelade in till Emil Bellander som vände om något till vänster i straffområdet och prickade in bollen via den högra stolpen, efter att målvakten varit på bollen, men inte tillräckligt.

Två minuter senare slog Simon Helg en frispark i högerinnerläge i ribban. Helg fick inte riktigt foten runt bollen för att skruva ned bollen i det främre krysset. Bollen tog ett par meter från stolpen, men marginalerna på foten är som bekant små.

I den 69:e minuten var Samuel Holm nära igen men även denna gång svarade målvakten för en kvalificerad räddning.

I den 86:e minuten var det nära att vi släppte in mål då Catenacci inte riktigt hängde med i djupled. Gustav Jansson gick ut avvärjde men Catenacci halkade och kunde inte slå bort returen, men Gurra hann precis hem i målet för att göra en fin räddning.

Kort därefter kontrade vi vasst och fint genom nyinsatta anfallsparet. Fredrik Alm lade fram bollen till Simon Alexandersson som ur friläge var på väg att störta mot mål när han blev neddragen av Sebastian Detterman. Hemmaspelaren blev så klart målchansutvisad.

Jens Jakobsson var sedan nära att sätta 5–1, men högerskottet skruvade sig från det vänstra krysset och tog i stolpen. Det var därmed den fjärde ramträffen från vår sida.

Eftersom hemmalaget spelade semifinal i Svenska Cupen dagen innan denna match kunde de inte ställa upp med annat än ett reservlag och med många unga spelare. Hemmalaget hade dock en ”äldre” backlinje än oss med tre spelare som vars gemensamma matchsumma uppgår till mer än 200 allsvenska matcher (Marcus Falk-Olander, Eric Smith och Nikola Taklic).

Totalt sett kändes motståndarlaget mer som ett division II-lag och då ska vi ju naturligtvis vinna klart, men vis av erfarenhet vet vi att det inte alltid är så lätt. Visst fanns det en del att anmärka på, som i försvarsspelet där vi trots allt släppte till en del chanser genom några slarviga aktioner men där vi också hade lite för svagt understöd och öppnade därmed för ytor. Stundom gick vi också ned i lite för lågt tempo, men det är lätt hänt med tanke på motståndet. Jag tycker ändå att vi har försökt hålla upp tempot väl mot båda norrlagen (tälje och köping).

Självklart skulle vi ha behövt lite bättre motstånd för att kunna matcha det betydligt tuffare motstånd vi får i Superettan. Vi har ju en match kvar innan dess, mot Degerfors, men genrep är alltid genrep, vilket brukar prägla dessa typer av matcher.

Gustav Jansson fick visa att han besitter goda kvaliteter genom några riktigt fina ingripanden.

Försvarslinjen har visat sig stå pall hyfsat mot tufft motstånd och det är nu upp till bevis för våra unga grabbar att lyfta sig ytterligare om vi ska kunna vara med och slåss om den allsvenska plats som kan rädda vår förening.

Naturligtvis var det ett avbräck att Jonathan Asp tvingades kliva av så tidigt. Det var lite avigt för ersättaren Lucas Öhrn att spela till vänster i backlinjen, men även Jon Birkfeldt och Alberto Catenacci hade vissa problem att hitta rätt. Som vanligt var Johan Ramhorn den mest stabile i backlinjen och vi ser naturligtvis fram emot att tvillingbrorsan Sebastian kommer tillbaka. Vi har ju också högerbacken Hampus Holmgren att tillgå samt framtidsnamnet Adrian Petersson.

På mittfältet fortsatte Simon Helg att imponera och låg bakom tre av våra mål. Även Marijan Cosic visade på fortsatt goda offensiva kvaliteter, låg bakom två av målen och gjorde själv sitt fjärde under försäsongen. Dock måste Cosic hitta ett bättre defensivt spel för att vi ska bli riktigt lyckosamma.

På innermittfältet visade vi åter att vi är jobbiga att möta där varken Pekka Lagerblom eller Jens Jakobsson klev undan i närkamperna. Björn Westerblad fick också speltid i slutet och förhoppningsvis får vi snart tillbaka Fredrik Holster.

Vi har ju också Simon Marklund, Joakim Juhlin och Oliver Bohlin Westman att tillgå på mittfältet

På topp var det riktigt kul att Emil Bellander mer än dubblade sim målskörd under försäsongen och nu är uppe i fem fullträffar. Emil är alltså inte bara stor och stark, han är spelintelligent och har näsa för var målet är beläget. Bellander var också inblandad i det fjärde målet.

Samuel Holm har fått en hel del speltid och har skapat mängder av chanser i de två senaste matcherna. När islossningen kommer kan det bli riktigt kul för vår flyfotade 19-åring, som har tagit ett stort kliv sedan i fjol.

Linus Tornblad, som hoppade in, har sett riktigt bra ut tidigare och svarade också för hela fem mål i dagens 9–1-seger i U21-premiären hemma mot Assyriska! Linus är det hetaste alternativet att starta på topp med Bellander när seriespelet drar igång.

Vi hoppas sedan att Simon Alexandersson kommer tillbaka till fjolårshöstens fina kvaliteter och spetsar då till det ordentligt. Jag tror också att Fredrik Alm kan få en positiv utveckling även om konkurrensen är hård.

På lördag väntar alltså genrep hemma mot Degerfors innan allvaret börjar med match på Finnvedsvallen mot IFK Värnamo söndag den 2 april.

Matchfakta

IFK Norrköping – ÅFF 1–4 (0–2)

0–1 (13) Emil Bellander

0–2 (37) Emil Bellander

1–2 (51, straff) Eric Smith

1–3 (58) Marijan Cosic (Samuel Holm)

1–4 (65) Emil Bellander (Simon Helg)

Utvisningar IFK: Sebastian Detterman (86).

Varningar ÅFF: Marijan Cosic, Pekka Lagerblom.

Domare: Jim Petersson, Motala.

Publik: ca 200

Startelvan

Gustav Jansson –

Jon Birkfeldt, Alberto Catenacci, Johan Ramhorn, Jonathan Asp (ut 10) –

Marijan Cosic, Pekka Lagerblom (ut 71), Jens Jakobsson, Simon Helg (ut 79) –

Emil Bellander (ut 82), Samuel Holm (ut 82).

Inbytta

Lucas Öhrn (in 10 VB), Björn Westerblad (in 71), Linus Tornblad (in 79 VM), Simon Alexandersson (in 82 F), Fredrik Alm (in 82 F)

Ej inbytta ersättare

Gustaf Halvardsson. 

Det var bara HALLELUJA som fattades

Måndagen den 27 februari var det väckelsemöte i Kulturhuset i Åtvidaberg. Det blev en lång predikan om hur fantastiskt allt är. En del gick inte hem, men det är oerhört skrämmande att se att en del går visst på vad som helst.

Vi har under det gångna verksamhetsåret haft en ordförande som har uttalat sig märkligt, och ofta motsagt sig själv, i stort sett varandra gång han har yttrat sig. Det känns naturligtvis hemskt att vi måste stå ut ett år till med uttalande som devalverar vårt varumärke för varje framträdande.

Att den avgående klubbchefen skulle passa på att gå in i det värsta av försvarstal vi har skådat, var inte oväntat. Men alla med någon storts förnuft kvar måtte väl ändå ha genomskådat honom?

Inför mötet fanns det en förhoppning om att folk skulle dra upp huvudet ur sanden. En del såg ut att kunna göra det, men stoppade ned huvudet i sanden igen. Tyvärr är det så att Åtvidabergs Fotbollförening inte är speciellt viktigt för de flesta. Att slippa risken att trampa någon på tårna är tydligen mycket viktigare än ÅFFs väl och ve.

Erkände att extra ordinära intäkter räddade oss

På några punkter kunde dock inte styrelsen med klubbchef komma undan (i fortsättningen gemensamt kallad klubbledningen). De kände sig trots allt nödgade att berätta att det var extra ordinära intäkter som räddade 2016.

Klubbchefen Mattias Persson visade upp en summa på 4 860 000 av extra ordinära intäkter. Hela posten från Uefa Solidarity Payment var inte med då en del av den var budgeterad, men hela beloppet på 2 364 000 är ändå en extra ordinär intäkt, eftersom vi inte får ett öre från Uefa under 2017. Mattias hade också exkluderat bidraget på 1 175 000 men det anser jag också faller under extra ordinära intäkter. Att vi får dessa slags gåvor är vi naturligtvis oerhört tacksamma för, men det är ingen ordinär intäkt.

Hybrisbudget utan dess like

På medlemsmötet den 1 december berättade Mattias att sponsormarknadsbudgeten för 2017 var hela 10,3 miljoner! Vid årsmötet var budgeten sänkt till 9,7 miljoner, utan förklaring från klubbledningen. Det är ändå en oerhört stor utmaning där absolut ingenting pekar på att vi kommer att klara den budgeten!

Vid fjolårets årsmöte ställde jag frågan om hur mycket sponsorintäkter vi hade fått fram till det datum då mötet ägde rum (29 februari). Jag fick inget svar då, men nu nämnde Mattias att det var 2,6 miljoner. För att framhäva hur mycket bättre det är i år sade Mattias att vi nu var uppe i drygt den dubbla summan, 5,4 miljoner.

Jag tänkte fråga hur mycket av dessa pengar som kom från mecenater och jag räckte artigt upp handen klart och tydligt. Mattias blev lite tveksam och frågade mötesordföranden Gustaf Adelswärd om han fick svara på frågor. Gustaf undrade då om det var någon som hade en fråga?

Det var naturligtvis uppenbart att det här inte var ett årsmöte för ägarna = medlemmarna, utan det var ett möte där styrelsen med sin falang skulle styra vilken information som skulle förmedlas. Bara en sådan sak som att alla frågor skulle tas efter att respektive person presenterat sitt (omfattande) material, säger det mesta om att de ville undvika kvalitativa frågeställningar när läge gavs. I och med de långa monologerna fanns det knappt heller någon tid för frågor.

Till slut fick jag dock ställa min fråga, men det blev ett skruvande både på Mattias och på kassören Leif Hansson.

– Mecenater vet jag inte om jag håller med om att det är, sa Mattias muttrande.

På medlemsmötet den 1 december fick vi till oss att dessa bidrag kommer från anonyma personer och att vi skulle respektera detta. 

– De kräver inget tillbaka, sade då Mattias Persson.

Hur ska man knyta affärskontakter med anonyma personer?

Mattias hade tidigare på årsmötet vurmat om att allt marknadsarbete sker efter affärsmässighet. Det handlar inte om sponsorer utan det är partners till oss där vi hjälper dem att knyta affärskontakter. Vad de kallas spelar mindre roll, men att han lägger dessa pengar i samma pott som bidrag från personer som vill vara anonyma är uppseendeväckande. Hur affärsmässigt är det att ge pengar men inte vilja synas överhuvudtaget? Och hur knyter man affärer med dem som inte vill ge sig till känna?

Istället kommer dessa pengar från personer som har en stark vilja att rädda föreningen från en fullständig katastrof. De känner att det är ett måste eftersom klubbledningen har kört ekonomin i botten! Att klubbledningen då försöker ta åt sig äran för att dessa fantastiska aktörer går in och räddar klubbledningens misslyckande är rent skamligt!

När Mattias visade upp sin totalt felaktiga bild från medlemsmötet den 1 december, i ett försök att manipulera medlemmarna, så var det ytterst osmakligt. Genom att lägga in bidraget som Roar Hansen hade ordnat genom sina kontakter såg effektiviteten för 2016 bra ut, men som jag nämnde i årskrönikans del XI har Mattias förvanskat siffrorna till sin fördel, även på andra poster, på ett riktigt motbjudande sätt.

Mattias var sedan ganska säker på att om en tjänst kan dra in 6 miljoner under 2016 (vilket absolut inte stämmer med verkligheten) så är det rimligt att två ska kunna dra in 5 miljoner vardera. Varför inte ha 10 personer då så har vi 50 miljoner? Mattias resonemang är inte bara löjeväckande utan det är också totalt oansvarigt och äventyrar vår kära förenings fortsatta öde, eftersom budgeten är uppbyggd efter hans felaktiga uppgifter och hybrisresonemang.

Ett svar till sist

Eftersom det var svårt att få svar på min fråga lade jag fram följande logiska resonemang:

– Leif, eftersom du berättade på medlemsmötet den 25 augusti, hur stort bidraget var så kan det inte vara några problem att berätta hur stort det är i år.

Leif muttrade och sade att han inte visste hur det låg till i år i år. Till sist gick Mattias in och sade:

– Det är mer än 2 miljoner men mindre än 3 miljoner.

Jag godtog svaret. Självklart är inte det viktigaste att få exakta belopp. Viktigt är dock att veta fördelningen och dessa pengar ska inte konteras på samma konto som sponsormarknadsintäkterna. Det är min bestämda uppfattning. Det var också Leif Hanssons uppfattning på medlemsmötet den 25 augusti eftersom han då berättade att han lyft bort bidragspengarna från sponsorkontot. På medlemsmötet den 1 december hade dock Mattias flyttat tillbaka bidraget för att lyfta sin egen prestation på andras bekostnad och bygga upp en skev och felaktig framtidskalkyl.

Det är många miljoner som fattas

Vad vi kommer fram till är att de sponsorpengar som säkrats är i stort sett densamma som för 2016, så den dissen slog tillbaka på Mattias. Eftersom de flesta sitter kvar i styrelsen kan vi tyvärr inte hoppas på mer pengar från mecenater, utan sponsorpengarna måste istället närapå tredubblas. Det är någonting att bita i!

Att det blir oerhört svårt styrks också av tidigare upplysningar. På medlemsmötet den 1 december blev vi informerade om att 4,4 miljoner var säkrade. Tre månader senare är alltså summan uppe i 5,4 miljoner. Under den på året mest inbringande sponsorperioden har vi alltså bara fått in en miljon. På de återstående åtta månaderna ska vi alltså få in 4,3 miljoner. Under årets sista två månader säljer vi inte in något till denna säsong, utan till nästa. Givetvis blir det också svårare att sälja in ju längre säsongen går, då eventmöjligheterna minskar.

Även om Mattias menar att vi ska sälja in under hela året ska man ha klart för sig att fotboll är styrd av långa traditioner och att förändringar därmed tar sin tid. Det faktum att spelardräkten inte heller förändras under säsongen, och även arenareklamen förändras i liten utsträckning, gör att alternativen att sälja in minskar drastiskt när säsongen väl börjar!

Läget är alltså oerhört allvarligt och vi som medlemmar måste kräva täta rapporter från ledningen hur vi står till med sponsormarknadsintäkterna!

Allsvenskan förkastades men nu är det helt okej att gasa på

Samma människor som har förkastat det faktum att vi har upplevt fem säsonger i Allsvenskan under detta decennium tycker nu det är helt okej att bränna på och chansa hejdlöst.

Vårt allsvenska spel har möjliggjort mycket av de förutsättningar som vår klubb ändå har med arena, lokaler, intresse etcetera. Spelet i högsta serien utvecklade också organisationen med värdefull erfarenhet från spel på högsta nivå. Tack vare att den ideella matchorganisationen har funnits kvar har hemmamatcheventen kunnat genomföras, men den övriga organisationen var, som jag nämnt i tidigare krönikor, inte värd något i styrelsens ögon.

Precis som jag har redogjort tidigare har styrelsen skyllt på Allsvenskan som roten till en svag ekonomi, när det är precis tvärtom! Det som vi alla visste utom dem, var att tappet skulle bli stort om vi skulle åka ur och på det sätt som vår förening har missköts så var det ju uppenbart att tappet skulle bli gigantiskt.

Vi har dock räddats av extra ordinära intäkter, där vi fått ta del av osannolika belopp. Trots detta verkar det tas med en axelryckning. Det är bara att fortsätta att gasa på och hoppas att pengarna fortsätter att regna ner från himlen.

Det är ytterst märkligt att vissa personer, som spridit illasinnad ryktesspridning om de som tidigare har verkat i klubben, tycker att klubbledningen sätter en god ekonomi i främsta rummet. Dessvärre verkar det som att klubbledningen har trott på ryktesspridningar och inlägg utan grund som bygger på rena felaktigheter.

Murres kostymer passar inte alls!

– Det arbete vi har gjort har gett resultat.

– I dag har vi en kostym som är väldigt anpassad för Superettan,

sade vår ordförande Muharrem Demirok på årsmötet.

Trots att alla extra ordinära intäkter utan tvivel har räddat oss, ämnar vår ordförande lämna dessa yttringar! Det är på en nivå som vi inte kan acceptera!

Jag redogjorde ju i krönikan i oktober (Upp ur Askan – men stora utmaningar återstår) för Muharrem Demiroks kostymer vilka han alltså fortsätter att prata om. Murre menar att i Allsvenskan genar man i hörnen, men som visats gång på gång så sneddas det nu mer i hörnen än vad som har skett under någon allsvensk säsong. Murre har också sagt att vi inte ska prata om Allsvenskan, men står ändå bakom att vi ska vara ett topplag och budgeten verkar vara lagd efter att vi ska sluta på sämst en fjärdeplats.

Centerpartiet har anklagats för att vela mellan höger och vänster och som den sanna centerpartist(?) Murre är fladdrar han fritt mellan sina åsikter och uttalanden. Jag finner det mycket märkligt att inte fler synar honom!

På medlemsmötet den 1 december pratade Murre om framtiden:

·         2016 var ett omställningsår

·         2017 handlar om att landa/stabilisera med en nollbudget

·         2018 ska vi ha mer muskler och kunna förbättra det egna kapitalet

Ett par månader senare låter det helt annorlunda.

– Det blir ett väldigt annorlunda år. Efter jätteturbulenta 2016 ska vi landa igen. Men det går inte att räkna med att göra massa pengar i superettan. De marginalerna finns inte, utryckte Muharrem Demirok till Corren den 17 februari.

För att tre dagar senare upprepa sig till samma tidning.

– Känslan är att vi rest oss. Men det går inte att göra några stora vinster i superettan. Det är omöjligt.

Detta är bara några av otaliga uttalanden där Murre motsäger sig själv. Vi ska alltså förbättra det egna kapitalet nästa år trots att det är omöjligt att göra några stora vinster i Superettan. Om vi ska tolka det som att vi ska förbättra det egna kapitalet med några hundratusen samtidigt som det krävs över 5 miljoner i extra ordinära intäkter för att lyckas med det så blir ju uttalandena ännu mer bisarra!

I och med den ohyggligt svåruppnåeliga sponsorbudgeten och också den optimistiska kostnadsbudgeten, behöver vi rejäla extra ordinära intäkter även 2017.

Det känns som vi är tillbaka i 2014 ur ett ekonomiskt perspektiv

Vi kommer från ett krisår ekonomiskt, men det är stor skillnad, då ekonomin har varit under lupp på ett helt annat sätt under senare år. Trots detta gör klubbledningen på det här sättet. Precis som inför 2014 års säsong, och även inför 2016 naturligtvis, behövs något extra ordinärt. Några pengar från Uefa vet vi att vi inte får och vad beträffar en god placering i tabellen så räcker inte heller det då klubbledningen tycks ha budgeterats med en fjärdeplats. Något spel i Europa League blev det ju inte så nu står hoppet till att gå upp i Allsvenskan!

Det vill vi ju alla och vi kan klara det, men att räkna med det är något helt annat. Den allsvenska som förkastas av klubbledningen ska nu alltså helt plötsligt vara vår räddningsplanka. Men det blir ju så när kunskapen inte finns, då slänger folk ur sig en massa uttryck för att inte visa tveksamhet och okunskap, men det slår ju tillbaka betydligt värre då sanningen uppdagas. I varje fall för oss som kommer ihåg vad som har sagts.

Vinner vi Superettan får vi cirka 2 miljoner mer än om vi kommer fyra i placeringsbonus. Är vi med och slåss om en allsvensk plats höjs också intresset publikt och även för sponsorer. Det kanske dock inte räcker utan vi måste kanske också sälja någon spelare. Eller några rättare sagt med tanke på hur lite vi har fått för våra superettanspelare. Naturligtvis hade vi hoppats på mycket med än 700 000 för Shkodran Maholli.

Vi måste ha personer som passar in i föreningen

Mattias Persson har säkert försökt utveckla vår förening efter sin förmåga, men det är klart att man blir förbannad när han visar upp sina felaktiga bilder och sitt sätt att utrycka sig på bland annat årsmötet.

Mattias menar att han har kartlagt föreningens ekonomi noga ur ett historiskt perspektiv. Det stämmer naturligtvis inte i och med de felaktiga uppgifterna som han har presenterat. Jag lämnade efter väldigt många detaljerade dokument men jag vet att de inte har använts.

Enligt Mattias har kansliet utvecklats från att bara ha använt papper och penna. Det stämmer naturligtvis inte. Däremot är det först nu genom de centralt upphandlade systemeringen från SEFs sida som möjligheterna till en mer utbredd digitalisering möjliggörs.

Klubbchefen yttrade också att de har arbetet med väldigt knappa medel, men organisationsmässigt är de lika många på kansliet i Superettan som vi var i Allsvenskan.

För att kunna agera i en ledande position i en förening måste man kunna intressera sig och sätta sig in i föreningskulturen. Det går inte att ställa samma krav på ideella personer i matchorganisationen som på anställda. Att vara lyhörd, för att känna in när man är ny och inte har den rätta kunskapen om verksamheten, är naturligtvis jätteviktigt. I det hänseendet misslyckades dock Mattias, vilket gjorde att han stötte sig med många i organisationen.

Styrelsen hade dock redan sparkat i klubbchef kort efter att de anställt honom och det ville mycket till för att de skulle sparka ännu en. Hur skulle det se ut? Folk skulle ju då kunna tro att styrelsen gjort felbedömningar…

Jag är dock övertygad om att styrelsen tyckte att det var skönt att Mattias hittade ett annat arbete. Det ser liksom bättre ut då. Och frågan är om allt beröm Murre överöst Mattias är så bra för vår ordförandes image!

”Fan, jag har inte varit så här nervös på länge”

Den 11 maj i fjol mötte vi GAIS borta på Gamla Ullevi. Vi är dessvärre numera bara ett fåtal personer som åker på bortamatcherna och vår ordförande kom bort för att handhälsa på oss på bortastå. Det var ju en trevlig gest. Det var bara det att vi hade en hörna precis framför oss, men det hindrade inte Murre. Han tittade inte ens mot planen och sträckte fram handen mot mig precis när bollen kom in framför målet! Det är ju som att kliva in och ska handhälsa vid en förlossning på BB!

Även om vi inte kan begära att styrelseledamöter är lika engagerade som oss supportrar och livstidsmedlemmar, så måste de ju ändå förstå vad fotboll handlar om!

Tre veckor senare höll jag på att slå bakut då jag läste följande i Corren:

– Efter förra matchen var jag hes i två dagar efteråt. Jag vet inte riktigt hur jag ska överleva den här säsongen. Fan, jag har inte varit så här nervös på länge. En valvaka är ingenting mot det här, sade Muharrem Demirok.

Murre fortsatte också på årsmötet med nya floskler utan förstående för fotbollens passion:

”Att ÅFF åkte ur Allsvenskan tyckte vi alla att det var ganska tråkigt.”

”2017 kommer att bli ett roligt år oavsett resultat.”

ÅFF är ett bra varumärke att synas med för någon som vill göra karriär. Vi vill dock inte att en streber ska trampa sönder vår egen karriärstege, men det är så mycket av personliga intressen och vinning som går före klubbens bästa. Tyvärr.

Blöder ekonomin så blöder också vi

Som bekant skräder inte vice ordföranden Joachim Hilding med orden mot de som arbetat i föreningen tidigare. De själva däremot är ofelbara. För drygt ett år sedan (10 januari 2016) uttalade han sig om att de minsann inte skulle lämna över några oegentligheter till kommande verksamhetsår, men vid årsmötet fick vi reda på att vi drabbades av sådana utgifter som uppgick till 525 000.

Dessvärre är fyra styrelseledamöter kvar från den gamla styrelsen: Muharrem Demirok, Joachim Hilding, Leif Hansson och Jörgen Westin. Vi blev av med Magnus Anderson och Daniel Tornberg, men det blir ändå tufft för de tre nya: Håkan Sammons, Martin Siggesjö och Mikael Lindblom.

De är i minoritet men förhoppningsvis står de på sig för föreningens bästa och inte går i den fällan som flera andra har gjort att lyssna till illasinnad ryktesspridning. Budgeten är dock redan satt och utgifterna är inte lätt att skära ned då tränar- och spelaravtal är fastställda sedan länge.

När budgeten skulle röstas igenom på årsmötet var det dock väldigt tyst. Den ende som tycktes höra något ”ja” var mötesordföranden Gustaf Adelswärd. Men ”en budget är ju bara en budget”, som en medlem skrek till mig på medlemsmötet den 25 augusti. Denne medlem röstade väldigt tydligt ja för budgeten för 2016, men till och med denne var tyst denna gång… 

En budget är dock inte bara en budget utan den styr våra liv!

På årsmötet berättade Mattias Persson att budgeten inför 2016 hade misslyckats på grunda av:

• ·         Felbudgetering
• ·         Felbedömning
• ·         Felsatsningar

Dessvärre tyder inget på några förbättringar för 2017.

– Siffror är inte min grej så det är tur att jag har Leif, sade Murre på årsmötet.

– Plocka in siffror i Excel kan vem som helst göra sade Leif men poängterade att det är svårare att få dem att överensstämma med redovisningen.

Det är dock betydligt lättare att träffa rätt genom att använda historisk kunskap och sunt förnuft, men istället har klubbledningen valt att bara blåsa på med våra liv som insats!