Nu får hjärtat semester

Det är tufft att vara fanatisk supporter under en hektiskt vår men nu kan vi ta känslomässig semester med en bra känsla och förhoppningar om en god höst. Mattias Metes 2–2-mål i går på Nya Parken var oerhört skönt för alla oss ÅFF-are.

Förhoppningen var givetvis att vi skulle bryta den tunga trenden i derbyn mot IFK Norrköping där våra spelare ofta har underpresterat genom åren. Inledningsvis såg våra spelare ut att ha roligt ute på planen med nyvunnet självförtroende efter den senaste tidens framgångar, samtidigt som Norrköping såg passivt ut efter de käftsmällar de fått i de två senaste matcherna.

Vi fick också en drömstart med ledningsmål i den 12:e minuten. Ett snyggt sådant också. Alberis da Silva slog en frispark från egen planhalva som Petrit Zhubi nickade vidare till Magnus Eriksson, som jobbade med sig bollen och frispelade Kristian Bergström till vänster. Pligg spelade in framför mål där Viktor Prodell var först och stötte in 1–0.

Vi hade sedan bra kontroll på händelserna men kunde ha utnyttjat läget ännu mer genom att trycka ner bollar mot hemmalagets bräckliga försvarslinje och på så sätt kunna utöka ledningen. Men vi var inte tillräckligt heta och istället kunde IFK helt onödigt kvittera.

Mathias Florén slog en djup boll från vänsterkanten. Atrit Aidarevic var felvänd i förstaläget men Daniel Hallingström låg för långt ifrån och falkenbergskillen kunde enkelt vända om och Danne kom för sent in i situationen för att reparera sitt misstag. Astrit vände därmed bort Daniel och satte 1–1 invid den bortre stolpen.

Det kändes fruktansvärt tungt att tappa ledningen utan att hemmalaget haft en enda riktig målchans. IFK-spelarna som hängde med huvudena innan fick extra råg i ryggen även om de vita ändå inte var lysande på något sätt, men det kändes onödigt att ge dem lillfingret.

Den första halvleken var inte speciellt bra från något av lagen men i de 35 första minuterna av den andra halvlek är vår sämsta spelmässiga period i år. Utan att IFK spelade speciellt bra kom de fram till flera feta chanser. Våra spelare tog inte kampen och iIngen gick in i ryggen på Astrit Aidarevic som fick göra som han ville och får han det så visar han sina kvaliteter. Det osade hett flera gånger men som tur var hade hemmaspelarna siktet dåligt inställt och avsluten gick utanför.

Vi var säkert många som höjde på ögonbrynen när Astrid byttes ut och kanske andades också våra spelare ut på planen för precis som på Stadion tycktes inhopparen krossa våra poängdrömmar. Mot Djurgården var det vår forne Ricardo Santos som gjorde mål direkt och nu var det Christoffer Nyman som satte 2–1.

Allan Olesen låg för långt ifrån Christopher Telo, och kom fel i situationen och norrköpingsspelaren kunde enkelt ta emot långbollen och gå förbi. Nyss inbytte Tobias Nilsson hängde inte heller med när Telo vek in längs kortlinjen. Daniel Hallingström kom till undsättning för sent och Bruno Marinho sprang sig inte på rätt sida om Christoffer Nyman. Telo spelade snett bakåt till Nyman som klippte in bollen via den främre stolpen.

Det var inte på något sätt ologiskt att målet kom men det gjorde inte smärtan mindre. Vi har dock kommit tillbaka förut och de våra började samla krafter för att gå för en kvittering och vi fick ett visst tryck.

Oscar Möller fick en bra boll av Kristian Bergström i vänsterinnerposition men vinkeln blev snäv och skottet gick till inkast. Vi återerövrade dock bollen efter inkastet genom Jesper Arvidsson som slog bollen på djupet till vänster. Viktor Prodell skarvade vidare och ur snäv vinkel försökte Mattias Mete klacka bollen i mål men fastade på målvakten David Nilsson. Mete kunde ändå från kortlinjen skruva in 2–2 framför 2 000 vilt jublande ÅFF:are.

Underbart! Det var en fantastisk känsla att få jubla igen på samma sätt som 2009 när Viktor Prodell kvitterade till 2–2 på stopptid framför oss på Parken. Det känns också fantastiskt bra att vi kan komma igen hur illa det än ser ut. Vi har nu gjort sena mål tre bortamatcher i rad. I Malmö räckte det tillslut inte till poäng men mot Djurgården och Norrköping räckte det.

Man måste ge en stor eloge till hela laget att kunna kraftsamla när allt såg så becksvart ut. Den andra halvleken i övrigt var dock riktigt dålig, där djupledsspelet var obefintligt och efter att vi tappat bort bollen kom IFK i farliga motattacker direkt.

Gustav Jansson har varit lysande några matcher och att det kommer en liten dipp är naturligt. Målen var svårt att göra något åt, möjligen kunde Gurra ha kommit ut bättre och tagit det andra, men Jansson kan inte lastas för målen. Det var några inläggslägen som inte var klockrena men på det hela en okej insats från vår målvakt.

Allan Olesen spelade högerback från start efter Anton Tinnerholms problem med ögat och gjorde många saker bra. Det blev mycket spel på vår högerkanten och Allan fick dålig hjälp. Dansken löser de flesta situationerna genom att placera sig bra, men den begränsade kvickheten räcker inte till ibland och vid andra målet var Allan snett ute.

Efter ett par starka matcher föll Daniel Hallingström tillbaka i passivitet och får ta på sig det första baklängesmålet och fick inte riktig ordning på styrkorna i andra halvlek.

Alberis da Silva stod emot bäst i backlinjen och var den som gick in i kampen och vann en hel del nickdueller, men som hos alla andra gick nickarna ofta till fel adress. Brassen spelar verkligen med hjärta som andra borde anamma. Alberis hade problem med båda fötterna och tvingades ta tre sprutor men spelade ändå hela matchen. Stort!

Jesper Arvidsson föll tillbaka rejält i andra halvlek och det var först de tio sista minuterna som han vaknade till ordentligt. Som många gånger i tidigare matcher vågar Jeppe först när det ser hopplöst ut. Denna gång räckte det till en poäng när Jeppe vann boll genom sitt höga utgångsläge.

Petrit Zhubi kom inte alls till sin rätta i detta derby. De bollarna som han skulle ha på djupet kom inte och när Petrit löper in centralt måste han jobba tillbaka till sin defensiva position när vi blir av med bollen men det gjorde han inte den här gången. Zhubi gick också in i närkamperna alldeles för svagt, men det var han som sagt inte ensam om.

Bruno Marinho gjorde en riktigt bra match mot Kalmar och var också vår bäste man i första halvlek, då han hade mycket boll och fördelade på ett bra sätt, men i andra halvlek blev brassen för ensam att försöka sätta press.

Amir Suljic har gjort det bra hemma på konstgräset när vi varit bollförande men när det har gått tyngre har Amir haft det betydligt svårare. Det gäller att ta kampen på allvar i ett derby och inte chansa med duttar och klackar.

Vi blev väldigt ihåliga i mitten i andra halvlek och man saknade då verkligen en spelare som kunde kötta på i duellerna. Tobias Nilsson borde varit tänkt för denna position men istället fick han hoppa in på högermittfältet mot snabbe Christopher Telo, vilket inte var speciellt lyckat.

Tom Pettersson och Christoffer Karlsson kunde också ha varit alternativ att sätta in, men Stoffa fanns inte ens på bänken och lagledningen trodde nog att Tom skulle komma in i stället för Alberis da Silva.

Kristian Bergström gjorde en okej första halvlek och spelade snyggt fram till första målet. I andra akten tvingades Pligg jobba mycket i defensiven och lyckades precis som alla andra mindre bra med passningsspelet. Men Kristian var också en av de spelare som drev på slutforceringen.

Viktror Prodell höll sig åter fint framme och stötte in 1–0-målet och fick nästan assist till kvitteringen. Första halvlek var okej från Proddan men i andra kunde han jobbat mer för att göra sig spelbar. Sju allsvenska mål på elva matcher är ett fantastiskt facit. Prodell har redan gjort fler mål än han gjort någon säsong tidigare i ÅFF och lika många som vår bäste målskytt, Paulus Roiha, gjorde 2010.

Magnus Eriksson har också gjort en bra säsong så här lång och har mycket välförtjänt belönats med en plats i U21-landslaget. Äntligen får en ÅFF-are chansen i landslaget igen, det har vi väntat länge på och det är riktigt kul. I matchen mot Norrköping hade dock Mange svårt att komma loss men gjorde det riktigt bra fram till 1–0-målet. Precis som Proddan kunde Magnus Eriksson jobbat mer för att göra sig spelbar i den andra halvleken.

Oscar Möller kom först in på högermitten och markerade tidigt med en löpning där Jesper Floren tvingades dra ner västervikarn och fick därmed en varning. Möller sattes upp på topp när Tobias Nilsson byttes in och störtade fram i situationen innan kvitteringsmålet.

Mattias Mete har fått knappt med speltid i Allsvenskan, detta var bara det fjärde inhoppet, men han valde verkligen rätt tillfälle för att göra sitt första allsvenska mål. Det var en fin prestation av Mattias att behålla kylan trots att han inte lyckades få bollen mot mål i det första läget. Målet ger förstås Mete enorm energi till honom att visa vad han går för i höst och bäddar för en ännu större konkurrenssituation på forwardssidan.

13 forwardsmål på 12 matcher är ett strålande facit så här långt och 22 gjorda mål på 12 matcher totalt (näst flest) hade man inte trott på innan säsongen. En sjätteplats är också riktigt bra, vi kan tappa en placering om Göteborg vinner ikväll med tre mål men även om så blir fallet är förstås vårsäsongen godkänd.

Det känns fantastiskt skönt att gå till Allsvensk paus med en positiv känsla i form av Mattias Metes sena kvitteringsmål vilket innebär att vi tagit åtta poäng på de fyra senaste matcherna. Visserligen har vi ett EM-slutspel att se fram emot. Detta slutspel är nog viktigare för mig än för många andra fotbollsälskare men landslaget når ändå bara upp till en promille av ÅFF och även för oss supportrar behövs en vila från nerviga matcher…

Förhoppningsvis gör vilan våra spelare också gott så att vi kan hålla så många lag bakom oss som möjligt under hösten. Ett stort arbete krävs fortfarande för att vi ska få en lyckad säsong men om alla bara tar jobbet på största allvar ska det här kunna bli riktigt bra även efter 30 omgångar!

Jag återkommer med en summering av vårsäsongen så småningom.

Matchfakta

IFK Norrköping – Åtvidabergs FF 2–2 (1–1)

1–0 (12) Viktor Prodell (Kristian bergström)

1–1 (26) Astrit Aidarevic

2–1 (80) Christoffer Nyman

2–2 (88) Mattias Mete

Varning ÅFF: Daniel Hallingström (2:a), 

Domare: Stefan Johannesson, Stockholm.

Publik: 15 715

Övrig statistik

Avslut totalt 14 – 9

Avslut på mål 2 – 5

Avslut i målställningen 1 – 0

Hörnor 5 – 3

Frisparkar 8 – 15

Bollinnehav 55 – 45

Offside 2 – 3

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 60), Amir Suljic (ut 84), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 78), Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 60 HM, F 78), Tobias Nilsson (in 78 HM), Mattias Mete (in 84 F).

Ej inbytta ersättare: Thomas Thudin, Anton Tinnerholm, Tom Pettersson, Alain Junior Ollé Ollé.

Magnifik uppvisning

Färdiglekt menade mången av den så kallade expertisen efter att vår fina inledning efterföljdes av fem raka förluster. Vi har dock kommit tillbaka starkt och 3–0 mot Kalmar FF var ett riktigt styrkebesked.

Att Kalmar FF får stryk med tre mål tillhör inte vanligheterna men matchen kunde ha blivit betydligt besvärligare om det velat sig illa i den första halvleken. Det såg dock bra ut från start då det nyvunna självförtroendet avspeglades i aktionerna på planen, men efter cirka fem minuter började de våra slarva. Djupledsspelet som var så bra mot Syrianska dog helt ut och bollar gavs bort. Innermittfältet var passivt och ihåligt. Kalmar stormade därmed fram och med dålig press på bollhållaren var vi illa ute, men som tur var avslutade kalmariterna svagt, antingen rakt på Gustav Jansson eller utanför. Några gånger fick dock Gustav visa sin klass med vassa räddningar.

Det var inget bastant tryck men KFF gled liksom igenom på ett för enkelt sätt under cirka en kvart. Andreas Thomsson har pratat om det tidigare. Om vi har perioder som det inte flyter på så får man ta det lite säkrare och spela 0–0 för att ta sig in i matchen och jobba därefter. Nu lyckades vi klara oss utan insläppt mål, men vi kunde mycket väl släppt in både en och två bollar under perioden.

Det finns dock inget lag i världen som inte har svackor i matcherna men de som lyckas bäst är de som inte har djupa svackor. Vi har rest oss förut och gjorde det nu igen!

De våra började beta sig in sig i matchen igen genom bättre passningsspel och djupledsspelet kom också igång fint. I den 33:e minuten gav det också utdelning. Magnus Eriksson slog en fin öppnande passning till Kristian Bergström som spelade fram till Viktror Prodell som också löpt sig fri. Prodell gjorde inget misstag utan satte säkert 1–0. Underbart att få ledningen när vi var så illa ute!

Målet gav råg i ryggen och våra attacker blev allt farligare. Petrit Zhubi bröt sig in i straffområdet och blev fälld, bollen gick vidare till Anton Tinnerholm som också vräktes över ända och då kunde inte domaren Martin Hansson göra annat än att peka på straffpunkten. Erit Berisha gick åt fel håll och Magnus Eriksson satte den efterföljande straffen säkert till vänster. 2–0 var en fantastiskt utdelning i det läget.

I den andra halvleken tog vi sedan över matchbilden helt och skapade direkt heta chanser för att öka på ledningen och det dröjde inte heller länge innan 3–0 föll, efter ett riktigt propagandaanfall på vänsterkanten. Jesper Arvidsson slog en fin genomskärare till Magnus Eriksson, som skarvade direkt till Kristian Bergström, som också på ett tillslag satte fram bollen till en framstörtande Bruno Marinho. Brassen lättade bollen förbi sin motståndare och sedan lyfte över målvakten så Petrit Zhubi bara hade att peta in bollen i öppet mål.

De våra spelade sedan riktigt bra fotboll och tillskillnad från avslutningen mot Syrianska så visade de nu att spelet från Superettan även fungerar i Allsvenskan med fint possessionspel. Spelvändningarna satt fint och långa stunder såg det ut som om vi var en man mer på banan. Mot slutet av matchen blev också målchanserna allt giftigare och det var väldigt nära ytterligare mål. Bland annat gjorde Erit Berisha en kanonräddning när Magnus Eriksson avslutade från nära håll på Kristian Bergströms kalasinspel. Daniel Hallingström nickade också en hörna klockrent i ribban.

Det är klart att KFF tappade stinget efter 0–3 i baken men ånyo visar de våra hur bra vårt spel från Superettan duger till i Allsvenskan. Kämpartakterna visade sig också när Kalmar väl fick skottlägen så täcktes skotten på ett mycket föredömligt sätt efter den tunga perioden.

Gustav Jansson tog ytterligare ett steg nu när han fick mer att göra. Gurra känns nu trygg i rollen som allsvensk målvakt och avvärjer situationerna med sin goda spelförståelse. Gustav kommer ut i rätt tid och gör sig stor, han boxar ut inlägg väldigt resolut och när han limmade Nenad Djordjevic frispark ingav han stor respekt.

Anton Tinnerholm spelade bara den första halvleken på grund av att han fått ett finger i ögat. Under halvleken klarade sig Anton, som vanligt, bra och följde allt eftersom med bra i anfallen och det var ju Anton som blev fälld när vi fick straff.

Allan Olesen spelade högerback i den andra halvleken och gjorde det riktigt bra. Dansken har kommit in i vårt spel och löser situationer fint med sin rutin. Som när han går upp i luftdueller. Även om Allan vet att han inte kommer vinna duellen så tajmar han ändå upphoppet rätt för att störa och vara i vägen för motspelaren nick.

Daniel Hallingström och Alberis da Silva hade det inte lätt under den svaga perioden i första halvleken, men var sedan båda omutliga. Speciellt Danne visade vilken hög klass han håller när det finns trygghet runt omkring honom med resoluta brytningar, samt att vi behåller bollen inom laget. Alberis da Silva gav aldrig Jonathan McDonald nån chans i luftrummet men tvingades utgå som en säkerhetsåtgärd för att spara sin ömma fot.

Tom Pettersson, som gjorde det bra som vänsterback senast mot Syrianska, kom in de sista 25 minuterna och gjorde det bra med sina resoluta framstötar.

Jesper Arvidsson var tillbaka på sin vänsterbacksplats och det gjorde vårt anfallsspel mer komplett med en framgångsrik vänsterkant, där 3–0-målet var ett skolexempel som började med Jeppes fantastiska genomskärare. Försvarsmässigt gick det också bra allt eftersom.

Petrit Zhubi fick åter chansen från start på högerkanten men hade svårt inledningsvis. Zhubi sprang lite fel och kom inte in i det men blev bättre, liksom hela laget, låg bakom straffen och låg rätt i position för att sätta det tredje målet. Petrit kom fram bra på högerkanten flera gånger men blir ibland för stillastående.

Amir Suljic och Bruno Marinho fick åter förtroendet centralt. Det såg riktigt illa ut under en period då de låg för långt ifrån sina motspelare, speciellt Amir, men sedan växte båda. Suljic tog kampen och vann en hel del bollar och Bruno visade sin högsta klass för säsongen, när han fick mycket boll att fördela på ett elegant och smart sätt. Matchen Bruno fick stå över i Malmö har nog varit gott för att han skulle återhämta sig och komma tillbaka på en högre nivå än tidigare. Bruno gjorde också en fin insats i det senaste allsvenska mötet mot Kalmar på Fredrikskans 2010 som vi vann med 2–1.

Kristian Bergström växte också fram riktigt ordentligt på vänsterkanten där han firade stora triumfer med sina inlägg och inspel. Pligg var också påpasslig att gå i djupet när Magnus Eriksson gick ned och hämtade boll vid 1–0-målet. Och Kristian själv har också slagit fler bollar på djupet på sistone.

Längst fram spelade åter Viktor Prodell och Magnus Eriksson. Efter var sitt mål har duon nu gjort tio allsvenska mål tillsammans, vilket är riktigt bra. Som matchen utkristalliserade sig passade det Prodell riktigt bra att hämta in bollar att suga in och fördela vidare, men djupledslöpningen bäddade för hans 1–0-mål. Mange hade flera chanser att göra spelmål men straffmål är nog så viktiga och denna gång satt den riktigt säkert. Det uppofrande spelet över större ytor var också viktigt för laget.

Tobias Nilsson fick ett kort inhopp då Petrit Zhubi utgick.

Det känns fantastiskt skönt med de sju poäng vi har tagit de tre senaste omgångarna samt att vi har vunnit två raka segrar utan att ha släppt in något mål. Hemma på Kopparvallen har vi nu spelat färdigt för vårsäsongen och kan summera 12 poäng på 6 matcher med 13–7 i målskillnad. 2,0 poäng i snitt på hemmaplan är riktigt bra för oss som nykomling och visar att hemmaspelet från Superettan, som väntat, står sig starkt även i Allsvenskan.

Med fyra inspelade poäng på bortaplan är vi totalt uppe i 16 poäng, för att nå upp till den summan 2010 krävdes det också en seger mot Kalmar FF, men den skedde först i den 20:e omgången på Fredrikskans. I Superettan i fjol hade vi bara tre poäng fler än i år efter 11 omgångar.

Även om IFK Norrköping har lika många pinnar som vi har de en helt annan press på sig efter att ha släppt in hela 11 mål på bara två matcher! Mot AIK hade de ledningen med 2–0 men tappade till 2–5, så även om vi skulle hamna i underläge på Parken så har vi alla möjligheter att komma igen då de på nytt kan drabbas av stora darren.

Den svaga insatsen i träningsmatchen i vintras (1–3) ska kunna ge god tändvätska. Det gäller att gå ut och visa vem som är bäst. Kliv inte undan en millimeter i närkamperna och tro inte att domaren räddar oss. Spring och sätt fart på bollen så ska vi kunna bärga en ny trepoängare inför EM-uppehållet.

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Kalmar FF  3–0 (2–0)

1–0 (33) Viktor Prodell (Kristian bergström)

2–0 (38, straff) Magnus Eriksson

3–0 (54) Petrit Zhubi (Bruno Marinho)

Varning ÅFF: Daniel Hallingström (1:a)

Domare: Martin Hansson, Holmsjö

Publik: 4 932

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 17

Avslut på mål 4 – 8

Avslut i målställningen 1 – 0

Hörnor 7 – 5

Frisparkar 4 – 7

Bollinnehav 56 – 44

Offside 2 – 1

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (ut 46), Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 68), Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 88), Amir Suljic, Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Allan Olesen (in 46), Tom Pettersson (in 68), Tobias Nilsson (in 88).

Ej inbytta ersättare: Thomas Thudin, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete, Oscar Möller.

En oerhört skön seger

Hemmamatchen mot Syrianska FC var en match som vi bara skulle vinna och det gjorde vi, vilket naturligtvis känns oerhört skönt. Fint också att ett mål räckte för seger när vi höll nollan för första gången i årets Allsvenskan.

Att vinna på beställning är aldrig lätt och i det hänseendet var det nog bra att SFC spottat upp sig och tagit fullpoängare mot Norrköping och GAIS. Vi var därmed varnade att det krävdes en fin prestation för att lyckas.

Stora delar av den första halvleken och även stundtals i den andra spelade de våra riktigt bra fotboll. Spelglädjen och energin var tillbaka som i början på säsongen. Detta får vi tacka poängen på Stadion för. Självförtroende är viktigt i fotboll.

Det som jag gillade mest var löpvilligheten i rätt riktning och att bollarna slogs snabbt i djupet, på så sätt skapade vi flera möjligheter. Inläggsspelet var också betydligt bättre då bollarna skickades in snabbare. Till det följde också viljan och aggressiviteten att fullfölja med mycket folk och pressa tillbaka bollen när så behövdes.

Det är självklart enklare att lyckas bedriva den här typen av fotboll mot ett sämre motstånd, men med den fart och rörelsen även mot de s k storlagen så finns öppningar även mot dem. Ytorna har funnit men vi har inte utnyttjat dem på samma fina sätt.

Det var synd att vi inte fick hål på gästerna första kvarten, för då tror jag att det här kunde ha runnit iväg till vår fördel. Efter att målproduktionen klickat på sistone är det extra tungt när målchanserna inte resulterar, men vi kom tillbaka efter en svacka och det var oerhört skönt att vi fick in ledningsbollen precis innan paus.  

Viktor Prodell var påpasslig och utnyttjade slarv från bortalaget. Viktor drev framåt något till vänster och spelade en perfekt boll i sidled framför mål där Magnus Eriksson sprintat med bra och Mange prickade in 1–0 till vänster om målvakten.

Den andra halvleken fortsatte som den första med bra spel och flera möjligheter att öka på ledningen och i den 67:e minuten visades Sharbel Touma ut efter sitt andra gula kort på kort tid. Touma vräkte omkull Anton Tinnerholm, som också fick en varning efter en batalj på mittplan.

Tyvärr lyckades vi inte utnyttja situationen med possessinsspel som de våra normalt sätt är så bra på i numerära överlägen. Vår tränare Andreas Thomsson förklarade den mer försiktiga inställningen genom att trepoängaren var så efterlängtad. Och som massören Bengt Holmudd sa efter matcher ”rädslan att förlora var större än viljan att vinna”. Efter sex matcher utan seger är det lätt att sådana tankar kommer in.

Att krypa hem för att stänga ytor i ledning är naturligt, men det måste finnas spelare som pressar inläggaren. Mot Malmö hade vi inte det och det när de avgjorde i slutsekunderna och nu hade vi inte det heller när Johan Arneng lyfte in mot 198 centimeter långe Dinko Felic, som nickade i stolpen. Gustav Jansson räddades sedan Haris Skenderovic returskott genom att komma ut och göra sig stor på ett förtjänstfullt sätt.

Gustav Jansson blev alltså den förste av våra målvakter att hålla nollan i årets Allsvenskan och det var välförtjänt. Gurra fick inte allt för mycket att göra, men det han gjorde var riktigt bra, med stor pondus i luftrummet och räddningen efter stolpreturen var ju matchavgörande och frukten av att behålla kylan.

Lagledningen fick åter förändra i backlinjen då Jesper Arvidsson åkte på en sträckning mot Djurgården senast som inte ville ge med sig till denna match. Därmed missade Jeppe sin första allsvenska match för säsongen.

Tom Pettersson kom in och spelade sin första match från start sedan premiären i Örebro. Med tanke på knappt med speltid och en ovan position så gjorde 22-åringen på det stora hela en bra insats, med tufft duellspel och han satsade framåt. Tom blev av med bollen några gånger men fullföljde på ett bra sätt så att vi inte skulle åka på en farlig omställning. Minus dock för att Tom inte satte press på Johan Arneng, som ostört fick serva in till Dinko Felic på stopptid.

Daniel Hallinström kändes denna gång stabilare i luftduellerna och vann faktiskt en hel del mot den 14 centimeter längre Dinko Felic. Alberis da Silva gjorde det också bra mot Felic men ibland såg det lite panikartat ut.

Anton Tinnerhom var het och jobbade hårt för att vinna boll högt, ofta med framgång. 1–1 i varningar i duellen mot Sharbel Touma gjorde att den sistnämnde åkte ut.  

Petrit Zhubi fick äntligen göra sin första Allsvenska match från start och han tillförde den extra dimension som vi har saknat på högerkanten, som frisk fläkt och 25-åringen var nära att bli målskytt igen. Vi behöver en sådan snabb djupledsspelare för att utnyttja de ytor bakom motståndarna som vi inte lyckades utnyttja tidigare. Även om Petrit agerar över stora ytor och därmed har svårt med positionen i det defensiva spelet så hinner han ofta tillbaka för att störa med sin snabbhet.

Amir Suljic och Bruno Marinho spelade tillsammans på innermittfältet de fyra första matcherna samt mot Häcken. Att de har fått vila matcher har gjort dem gott och de utgjorde nu en bättre enhet. Fortfarande var det lite ihåligt stundtals, men Bruno Marinho orkade hålla pressen på bollhållaren längre, men slarvade lite för mycket i passningsspelet. Amir Suljic var mer aktiv än mot Häcken och smög liksom med bakifrån och vann boll förtjänstfullt flera gånger. När vi har mycket boll och rörelse gör sig också Amirs passningsspel betydligt bättre.

Efter två matcher centralt var Kristian Bergström tillbaka till vänster och hittade mycket bättre med sina djupledsbollar nu när det fanns fler måltavlor. Pligg fick också ett bra läge att gå förbi Veine Wallinder som främste målskytt genom tiderna i serie- och kvalspel, men skottet gick tyvärr utanför.

Längst fram syntes det att Viktor Prodell var extra tänd för att visa att han ska vara med i startelvan efter petningen senast. Det var nu betydligt bättre bett i löpningarna och målet är signifikativt då Proddan var på tå och påpassligt snodde bollen när Syrianska slarvade. Förarbetet till Manges mål var av riktigt hög klass.

Magnus Eriksson jobbade hårt som vanligt och låg nu också mer på rulle i djupet. Att självförtroendet fått sig en törn visades dock av att Mange passade Pligg när han hade kanonläge att skjuta med vänstern mitt framför mål. Målet kom sedan och det var förstås viktigt för 22-åringen.

Oscar Möller kom in sista kvarten istället för Viktor Prodell men tyvärr fick vi inte till anfallsspelet då och Möller kom lite till korta.

Tobias Nilsson kom in sista tio minuterna efter att Petrit Zhubi fått en smäll, men lyckades inte riktigt sätta press på bollförarna.

Allan Olesen byttes in på stopptid istället för Magnus Eriksson för att säkra upp i defensiven.

Andreas Thomsson påtalar vikten av att vinna rätt matcher och förklarar vidare att vi förstås vill vinna alla matcher, men om man får välja så är det klart att man helst vinner mot de lag som förväntas ligga i botten av tabellen för att säkra fortsatt allsvenskt spel. Det var därför bättre att vi slog Syrianska än Malmö. Vi är nu tre poäng före syrianska, men om vi slagit Malmö och förlorat mot Syrianska hade SFC haft lika många poäng som oss.

2010 förlorade vi fel matcher men det var ju bara målskillnad som skiljde oss mot Gefle (som kvalade sig kvar). Hade vi stället vunnit båda matcherna mot Gefle hade vi varit 12 poäng före dem. Närmast över kvalstrecket återfanns AIK, Halmstad och GAIS. Vi tog endast en poäng var av dessa lag. Om vi istället vunnit båda matcherna mot AIK, som i sluttabellen var sex poäng för oss, hade vi varit tre poäng före dem.

Dessa så kallade sexpoängsmatcher är alltså mycket viktiga och det känns av denna anledning skönt att vi har vunnit mot Örebro, GAIS, Gefle och Syrianska samt tagit poäng borta mot Djurgården.

Det är bra att lagledningen har vågat rulla runt i truppen lite nu i slutet när många visat tendens på att vara slitna i det täta spelprogrammet och det publika stödet var nu åter mycket bättre, om vi fortsätter så ska det här kunna bära långt. Nu gäller det att åter ladda om snabbt och ta revansch mot Kalmar FF på söndag efter förlusten i vintras. 

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Syrianska FC  1–0 (1–0)

1–0 (45) Magnus Eriksson (Viktor Prodell)

Utvisning: Sharbel Touma (67, efter två varningar)

Varning ÅFF: Kristian Bergström (2:a), Anton Tinnerholm (2:a).

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 3 729

Övrig statistik

Avslut totalt 11 – 6

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 1 – 1

Hörnor 8 – 6

Frisparkar 19 – 7

Bollinnehav 57 – 43

Offside 4 – 2

Utvisningar 0 – 1

Varningar 2 – 2

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Tom Pettersson –

Petrit Zhubi (ut 81), Amir Suljic, Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 92), Viktor Prodell (u 76)

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 76), Tobias Nilsson (in 81), Allan Olesen (in 92 MB).

Ej inbytta ersättare: Linus Oskarsson, Christoffer Karlsson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete. 

Förlösande poäng

Fem raka förluster fick räcka, det såg Petrit Zhubi till med sitt viktiga kvitteringsmål på Stockholms Stadion mot Djurgården. Den poängen är värd så mycket mer än bara till poängstapeln i tabellen.

Stockholms Stadion rymmer ett par fruktansvärda minnen som tappet mot Café Opera i näst sista omgången 2000. Vi tappade då en kontrollerad 2–1-ledning till 2–5, sedan en ambulansen åkt in runt löparbanorna och plockade upp Johan Richt, vars lunga punkterats av en bedövningsspruta! Tappet innebar att vi åkte ur Superettan trots 3–0 hemma mot Öster i sista omgången.

Tio år senare gjorde Haris Radetinac vårt första allsvenska mål på 28 år, på Stadion mot Djurgården, men när vi äntligen gjorde mål i den sjunde omgången så gjorde vi också två självmål genom Alberis da Silva och Pontus Karlsson. Ödets ironi och förlusten blev till sist, som alla andra poängtapp det fasansfulla året, avgörande för att vi åkte ur Allsvenskan.

Men nu är vi tillbaka, med en helt annan slagkraft. Även om vi har haft det mycket tungt på sistone och många delar i spelet inte har stämt, så finns det ändå mycket kvalitet för att kunna komma igen och göra mål. Vi gjorde det mot den regerande mästaren Helsingborg, samt i de svåra bortamatcherna mot Göteborg och Malmö. Mot HIF tappade vi in en boll till, på Ullevi lyckades vi inte få in ytterligare en boll och på Swedbank Arena släppte vi in ytterligare en boll i slutsekunderna. Men denna gång lyckades vi hålla tätt efter vår kvittering och det var förstås mycket viktigt.

Ytterligare en förlust till hade varit mycket smärtsam att bära, speciellt som det luktade 0–0-match lång väg. Båda lagen prioriterade försvarsspelet och chanserna var lätträknade. Det kändes därmed mycket tungt att åka på ett baklängesmål i den 79:e minuten. En så kallad ÅFF-supporter bakom mig på läktaren sade: ”Nu kommer han in och gör mål”. Det gjorde också vår förre spelare Ricardo Santos, men säger man sånt så vill man att det ska hända och det vill inte en ÅFF-supporter!

Typiskt nog hade Jesper Arvidsson känningar och kunde inte stöta fram tillräckligt då Philip Hellquist slog inlägget från höger och åter var det Daniel Hallingström som inte kunde hålla emot när Santos störtade fram och skarvnickade in bollen vid den bortre stolpen. Utan vördnad för sin gamla klubb firade sedan Ricardo som galen med hemmapubliken, men det var ju i varje fall bra att han ursäktade sig efteråt.

Världen rasade fullständigt samman. Inte nu igen. Vi kan bara inte förlora igen! Förhoppningen ökade i slutet av matchen då vi fick lite tryck. Vi höll i bollen långt in på Djurgårdens planhalva. Jesper Arvidsson passade fram till Oscar Möller, som vid straffområdesgränsen lyfte upp markpassningen, vände om och nickade in bollen i straffområdet. Petrit Zhubi vände om direkt och klippte in 1–1. Makalöst skönt! Men med malmömatchen i färskt minne var inget klart. Slutminuterna var jobbiga men DIF var aldrig riktigt nära och det var en oerhörd lättnad när slutsignalen gick.

Att det spelmässigt saknades mycket kvalitet och flärd över spelet, får man ta när det varit kräftgång. Poängen är ju det enda viktiga. Efter att vi har släppt in för många enkla mål efter individuella misstag har defensiven och kämpaandan generellt sett mycket bättre ut i de två senaste matcherna.

Gustav Jansson kan inte lastas för det insläppta målet och ställdes i övrigt inte på speciellt många svåra prov, men gav ett säkert intryck överlag med bra förberedande placeringar innan situation uppkom.  Gurra var bra och trygg i luftrummet och i det offensiva spelat har han utvecklats mycket genom bra träffsäkerhet med in- och utsparkar. Gustav har visat att han håller i Allsvenskan och det är en trygghet för både honom själv och hela laget.

Allan Olesen och Anton Tinnerholm utgjorde en god högersida i Malmö och det var i varje fall oväntat för mig att den skulle brytas upp. Kanske ville lagledningen få in lite mer offensiv kraft genom att få in Bruno Marinho centralt, samtidigt som Tobias Nilsson skulle få plats på mittfältet (till höger)?

Allan satt därmed på bänken hela matchen, men det märks att dansken även är en bra ledare vid sidan om planen genom att han accepterar läget och ger råd till sina lagkamrater.

Anton Tinnerholm har fått hatta fram och tillbaka som högerback och högermittfältare de senaste matcherna. 21-åringen behärskar båda positionerna och de skiljer inte speciellt mycket. Det är ändå inte helt optimalt att ändra så ofta. Anton fick mest ägna sig åt det defensiva mot DIF och gjorde det bra i de flesta fall, men feltäckningen, som gjorde att han kom på fel sida och drog på sig en varning kunde blivit ödesdiger. Gustav Jansson räddade dock den efterföljande frisparken från Joona Toivio.

Alberis da Silva var olycklig senast på Stadion (självmål), men tog stor revansch som planens bäste spelare. Brassen har blandat och gett tidigare men har i år spelat på en högre och betydligt jämnare nivå. Alberis Stöter upp bra vinner boll med sin aggressiva spelstil och är kung i luften. Han tar det också lugnt och spelar enkelt utan att konstra till det. När det är läge att slå till inkast gör han det och när han känner sig tillräckligt säker för att spela sig ur situationerna så gör han det. da Silva opererar dessutom över stora ytor som värdefull nödutryckare.

Daniel Hallingström har haft vissa problem med passivitet och vid målet som Ricardo Santos gjorde var inte Danne tillräckligt tuff i duellen. I övrigt gjorde Danne en bra match och för att Alberis ska kunna stöta fram är det viktigt att det finns en trygg backup som täcker mot målet.  

Jesper Arvidsson har skött sina defensiva uppgifter väl de senaste matcherna, men offensiven har fått stryka på foten. Jeppe var nära att tvingas byta i andra halvlek, men kunde fortsätta. Olyckligt var det vid Djurgårdens mål då Jeppe inte kunde sätta press på inläggaren, men samtidigt var det Jesper som spelade fram till Oscar Möller som förlängde till Petrit Zhubis mål.

Tobias Nilsson har fått hatta fram och tillbaka mellan höger mittfält och centralt mittfält på sistone. Detta är förstås inte optimalt, speciellt inte eftersom Tobbe ännu inte har hittat rätt med passningsspelet. Det var bättre nu än mot Malmö, men förstatouchen måste bli bättre genom bättre förberedelse med kvicka förflyttningar. De fasta situationerna har inte heller sett lika bra ut som i början på säsongen. Tobbe har startat varje match och bara bytts ut en gång. En matchs vila är kanske rätta medicinen?

Bruno Marinho startade de sju första matcherna men fick inte spela alls i Malmö. Brassen har betydligt färre träningstimmar under försäsongen än övriga spelare vilket nu tar ut sin rätt. Att vila en match i det tuffa spelschemat är därför helt naturligt. Som ettrig terrier är Bruno bra, men bensinen tog nästan slut i andra halvlek. Passningarna går dock väl mycket i sidled och vi måste få till ett bättre djupledsspel framledes.

Kristian Bergström har fått allt mer att säga till om då han flyttats in centralt i banan de två senaste matcherna. Pligg gjorde åter en bra arbetsinsats och är svårpasserad med sin följsamhet, men precis som Bruno så slår han för få bollar i djupet.

Alain Junior Ollé Ollé startade åter oväntat till vänster. Kameruniern har fått tre chanser från start och det är bara att konstatera att han inte har levererat som vi hoppats. Han har varit bättre i sitt positionsspel de två senaste matcherna och började ganska bra, men vi tappar många fina omställningslägen då han stannar upp i stället för att utnyttja sin teknik, styrka och snabbhet för att komma förbi och slå inlägg. Alain fullföljer inte heller arbetet i defensiven. Ollé Ollé är ännu inte en startspelare i mina ögon och har dragit på sig två onödiga varningar de två senaste matcherna.

Petrit Zhubi har hoppat in fem matcher i rad. De fyra tidigare gångerna har varit i svåra lägen i underläge samtliga gånger. Visst fattas det fortfarande en del i positionering men det är märkligt att Petrits snabba fötter inte nyttjats mer tidigare. Vi har ju inte direkt varit bortskämda med ett bra djupledsspel på sistone. I och med Petrit inhopp öppnades i varje fall en extra dimension även om det inte gav utdelning denna gång. Defensivt gjorde Petrit en hel del nytta med sin snabbhet och ettrighet. Att vara påpasslig nog och vända om direkt och dra dit den viktiga kvitteringsbollen var förstås kronan på verket. Det var han verkligen värd att få göra. Nu borde verkligen Petrit få chansen från start mor Syrianska på onsdag, till vänster eller höger spelar ingen roll då Zhubi är tvåfotad.

Oscar Möller fick äntligen chansen från start, men hans egenskaper i djupet utnyttjades inte. Visst kunde Oscar visat ett större engagemang, men han löper bara bollarna är någorlunda slagna, precis som i Malmö kom inte djupledsbollarna. Möller fick en i Malmö och då blev det mål. Det blev mest en massa höjdbollar och där kom aldrig västervikarn till sin rätt. Förarbetet och framnickningen till Zhubis kvitteringsmål var dock riktigt elegant.

Magnus Eriksson fick det tufft med för svagt understöd från mittfältet, men slet på och jobbade bra.

Viktor Prodell bytte av Mange sista kvarten och gjorde det bra, genom att hålla i bollen och skapa lite lugn.

Efter fyra raka matcher på bänken hoppade Mattias Mete in i slutet och oroade hemmaförsvaret några gånger.

Det sena kvitteringsmålet och poängen är förstås enormt viktig för självförtroendet och Djurgården kan mycket väl bli kvar i de nedre regionerna och tabellen. Kortsiktigt behåller vi dem bakom oss i tabellen och matcher med förväntad sexpoängskaraktär är viktiga att inte förlora på bortaplan. På hemmaplan ska man helst vinna dessa sexpoängsmatcher och vi har ett par nu i veckan.

Vi spelar tre matcher inom en och en halv vecka, som är viktigt att plocka en hel del poäng i för att vi ska ha en positiv känsla över EM-uppehållet. Och förhoppningsvis kan vi få igång rullet och djupledsspelet ännu bättre på Kopparvallen mot Syrianska på onsdag och Kalmar på söndag.

Syrianska har vaknat till med två raka segrar och återfått spelglädjen. Det gäller att stoppa Syrianskas anfallsintentioner och inte låta Sharbel Touma obehindrad komma till skott. Samtidigt var inte södertäljelagets defensiv speciellt mycket ansatt av ett mycket blekt GAIS senast. Det finns alla möjligheter att komma igenom om de våra ökar passningstempot och vågar i djupledsspelet.

Nu är det konstgräs som gäller innan uppehållet men det är kul att naturgrässpelet har blivit så pass mycket bättre. De tre senaste bortamatcherna har spelats på fina gräsplaner och det har inte hämmat oss nämnvärt.

Matchfakta

Djurgårdens IF – Åtvidabergs FF  1–1 (0–0)

1–0 (79) Ricardo Santos

1–1 (86) Petrit Zhubi (Oscar Möller)

Varning ÅFF: Alain Junior Ollé Ollé (2:a), Anton Tinnerholm (1:a).

Domare: Tobias Mattsson, Karlstad.

Publik: 7 305

Övrig statistik

Avslut totalt 8 – 5

Avslut på mål 4 – 1

Avslut i målställningen 0 – 0

Hörnor 6 – 3

Frisparkar 10 – 11

Bollinnehav 55 – 45

Offside 1 – 2

Varningar 2 – 2

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson, Bruno Marinho (ut 85), Kristian Bergström, Alain Junior Ollé Ollé (ut 57) –

Magnus Eriksson (ut 75), Oscar Möller

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 57), Viktor Prodell (in 75, MM 87), Mattias Mete (in 85 F).

Ej inbytta ersättare: Linus Oskarsson, Allan Olesen, Amir Suljic, Tom Pettersson.

Fruktansvärd smärta

Vi har bara tagit två poäng i seriespel borta mot Malmö FF tidigare. Nu var den tredje på väg in men med bara sekunder kvar svartnade allt på Swedbank Stadion.

Det var som någon ond jävla makt skrattade åt oss få trogna som gjorde vår plikt och tog oss ned till denna fasansfulla plats. Detta ställe där det ska vara som förgjort att få med sig några poäng ifrån. Hoppet. Det spirande hoppet väckte Oscar Möller med sitt underbara mål i den 88:e minuten.

Vi skapade i stort sett inga målchanser alls under nästan hela matchen och när MFF fick hål på oss i den 67:e minuten kändes det mycket tungt, men så länge som det bara skiljde ett mål hade vi chansen. Möller såg ut att gå på patrull då han fick bollen mot vänster otäckt nära en motståndare, men Oscar är bra på riktningsförändringar och kan avsluta med båda fötterna. Bollen for mot oss bakom målet och stannade i målet! Det var en fantastisk glädje, men hur den kändes kan jag inte längre minnas för det var som sagt bara någon ond jävla makt som hånade oss.

Smällen blev så mycket värre då vi skänkte bort poängen genom att de våra gick bort sig i slutet. Nickstarka Wiltion Figureido hade bytts ut, men ändå fick kvarvarande Mathias Ranégie gå upp och i stort sett ostört nicka in det fasansfulla målet. Daniel Hallingström borde ha lärt sig att inte vara naiv i den duellen då fjolårets skyttekung i Allsvenskan inte direkt lägger fingrarna emellan för att stångas i luftrummet. Gustav kunde också ha tagit nicken om han bara varit en hundradel snabbare i sin reaktion, men att inte ha press på inläggaren Miiko Albornoz var riktigt svagt. Petrit Zhubi tappade sin uppgift och Oscar Möller, som var närmast, ansträngde sig inte heller för att vara i vägen.

Sedan skiter jag fullständigt i om det hade varit rättvis eller inte med en pinne. Vi har haft det så motigt på sistone att vi var värda en poäng nu!

Det positiva att ta med sig från den här matchen var i varje fall att de flesta av våra spelare verkligen försökte, kämpade och slet. Taktiskt var stora delar av matchen väl genomförd och MFF fick bara under kortare perioder i gång något vidare spel. Vi hade dock stor tur att vi inte fick något mål i baken i slutet på första halvlek efter svagt försvarsarbete på Mathias Ranégies båda jättelägen.

Även i den andra akten skapade MFF ett flertal chanser för att punktera matchen, men målet i den 67:e minuten blev det enda från hemmalaget under ordinarie speltid. Ohotad fick Erik Friberg måtta inlägg bakifrån och Mathias Ranégie skarvnickade över Alberis da Silva och Gustav Jansson in i mål. Detta borde Gurra läst av tidigare för att kunna ha räddat.

Stundtals var det lite hönsgård i försvaret men på det stora hela stängdes ytor på ett bra sätt. Offensivt skapade vi dock alldeles för lite. Malmö bjöd, som alla andra lag vi har mött i Allsvenskan, på en hel del men våra spelare är dåliga på att utnyttja motståndarnas misstag. Det blev något moment för mycket och då kom motståndarna in i sin press och stressade tillbaka bollarna.

Gustav Jansson spelade sin första seriematch från start i vår klubb och med tanke på det klarade han sig okej. Några riktigt fina ingripanden gjorde Gurra och luftrummetvar inget problem. Däremot borde han varit mer alert på det första målet och tagit den bollen. Andra målet var han nära att ta men var aningen för sen.

  

Allan Olesen gjorde på det hela en bra match. Med Anton framför och ett tätt lag hinner dansken med att täcka av vinklarna och Jimmy Durmaz kom inte förbi ofta, trots att många bollar gick till honom.

Anton Tinnerholm gjorde också en bra match, genom att hela tiden vara aggressiv i sin defensiv. Offensivt blev det dock inte så mycket men under perioder oroade 21-åringen MFF-försvaret.

Alberis da Silva svarade för en riktigt strong insats och stötte föredömligt fram i duellerna, utom vid första målet. Jag tror inte att vi hade förlorat om brassen inte skadat sig och tvingats byta.

Daniel Hallingström var fortfarande lite passiv och rensningarna blev farliga flera gånger. Och vid det avgörande målet var Danne alldeles för passiv. Hallingström är dock viktig som sammanhållande länk.

Jesper Arvidsson höll sig nästan konstant till defensiven och gjorde det bra. Jeppe kom fram lite mer i slutet men fick ingen riktig ordning på de få inläggen.

Tobias Nilsson och Kristian Bergström utgjorde det centrala mittfältet. Det passade Tobias att vara där det var trångt, då hann han in i duell och vann många av dem. Däremot lämnar passningsspelet fortsatt en hel del övrigt att önska.

Kristian Bergström kom också bättre till sin rätt centralt och jobbade också hårt i defensiven, men spelade lite farligt vid några tillfällen. Det fanns lite för få rörliga spelare att hitta men passningen till Möllers mål var verkligen delikat.

Alain Junior Ollé Ollé var jokern i laguppställningen och han gjorde en bättre insats än mot Helsingborg. Offensivt måste dock Ollé utnyttja sin snabbhet mer och dra iväg längs kanten och inte konstra till det. Defensivt var Olle bättre denna gång och spelade inte farligt lika många gånger.

Längst fram tog Magnus Eriksson ett stort steg framåt i arbetsvilja, vilket var roligt att se. Fortsätter han så kommer också de tekniska bitarna falla på plats så småningom.

Viktor Prodell däremot kan jobba så mycket mer. Det fanns lägen då Magnus kämpade som satan på bollar men Viktor följde inte med i sina löpningar för att bli spelbar. Även i övrigt var det många mottagningar som överarbetades. Prodell hade också givit oss ledningen om han varit mer på tå. Att inte sätta Magnus Erikssons fina boll från vänster i det öppna målet var riktigt svagt.

Oscar Möller kom in snett i matchen och fick inga bra bollar att jobba med förrän i den 88:e minuten, men det räckte för att bli målskytt, årets första i Allsvenskan. 2010 dröjde det till Gefle borta i den 18:e omgången, sedan blev det sex totalt. Måtte det lossna redan nu i vår!

Tom Pettersson kom in på en ovan plats som vänstermittfältare men det var säkert i åtanke att han skulle gå in som mittback när Alberis da Silva inte kunde spela längre. Tom jobbade hårt men kom inte tillräckligt till sin rätta till vänster. Han klarade sig bättre som mittback men det är alltid svårt med förändringar i backlinjen under match.

Petrit Zhubi kom också in, sprang och rev om en del. Offensivt är det bra med positionsskiften men efter vår kvittering måste man vara taktiskt och ligga rätt. Det gjorde inte Zhubi, vilket förstås försämrar möjligheterna till en startplats framöver.

Vi är nu uppe i fasansfulla fem raka serieförluster, något som inte har skett sedan våren 1991 i division II då vi åkte på åtta raka käftsmällar. I elitfotbollen har vi inte åkt på fem raka nederlag sedan 1989 i norrettan. I allsvenskan åkte vi på åtta raka förluster 1982. Nu får det vara slut på denna vedervärdiga svit!

Trots den fruktansvärt tunga förlusten var det ett klart steg framåt i inställning som ska tas med till de fyra avslutande matcherna under våren mot; Djurgården borta, Syrianska och Kalmar hemma samt Norrköping borta. Detta är alla lag som vi ska kunna ha bakom oss i sluttabellen och det är dags att visa varför. Med samma inställning som i Malmö men med bättre kvalitet i rörelsemönster och passningsspel ska vi kunna plocka många poäng i dessa matcher.

Matchfakta

Malmö FF – Åtvidabergs FF  2–1 (0–0)

1–0 (67) Mathias Ranégie

1–1 (88) Oscar Möller (Kristian Bergström)

2–1 (92) Mathias Ranégie

Varning ÅFF: Alain Junior Ollé Ollé (1:a), Alberis da Silva (2:a), Allan Olesen (1:a).

Domare: Johan Hamlin, Bro.

Publik: 14 112

Övrig statistik

Avslut totalt 18 – 2

Avslut på mål 7 – 1

Avslut i målställningen 1 – 0

Hörnor 6 – 1

Frisparkar 14 – 13

Bollinnehav 56 – 44

Offside 0 – 0

Varningar 0 – 3

Laget

Gustav Jansson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 77), Jesper Arvidsson –

Anton Tinnerholm, Tobias Nilsson, Kristian Bergström, Alain Junior Ollé Ollé (ut 63) –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 63).

Inbytta ersättare: Tom Pettersson (in 63 VM, MB 77), Oscar Möller (in 63 F), Petrit Zhubi (in 77 VM),

Ej inbytta ersättare: Linus Oskarsson, Amir Suljic, Bruno Marinho, Mattias Mete.

Nu måste skärpning till!

Om vi ändå var nära att ta poäng i de tre föregående förlusterna så kan man inte direkt säga samma sak efter kollapsen mot Häcken då vi föll med hela 0–3.

Efter de motigheter som varit på sistone tyckte jag annars att vi började matchen helt okej. Det gick inte fort men det viktigaste var att hitta känslan i passningsspelet, för på Kopparvallen ska verkligen bollen göra jobbet. Efterhand skulle vi öka tempot för att skapa luckor i djupet, men så blev det dessvärre inte. Vi började slarva med enkla passningar och det berodde inte på att motståndet var bra, utan ofta tappades bollen bort när ingen motståndarspelare hotade. Häcken är ett hyggligt lag och överraskade genom att få till en taktiskt fulländad match, men det var ju inte heller speciellt svårt…

Om vi spelat som mot Gefle hade vi vunnit. Men Gefle är ju ett sämre motstånd säger någon? Ja, visst är det så och passningstempot anpassades till motståndet, men vi har sett ett högre passningstempo i andra matcher i Superettan i fjol. När vi når detta tempo och flyt i passningsspelet så finns det ingen motståndare i det här landet som står pall på Kopparvallen. Men samtidigt, som det såg ut i går så blir det heller inga poäng mot något av lagen i Superettan. Så illa var det.

Även om Häcken fick mer att säga till om så skapade de bara en riktig målchans i den första halvleken, men den gjorde de inte mål på! För målet som föll i den 25:e minuten kom inte efter någon målchans. Jag har nämnt det många gånger förut – Spela tills bollen är död! Nu gjorde inte Anton Tinnerholm det. Han trodde att bollen skulle gå ut över kortlinjen. Men det räcker inte att tro. Speciellt inte efter en tung period där vi måste vara extra noga och speciellt inte precis vid vårt eget mål!

Waris Majeed lurade bort Anton och eftersom övriga ÅFF:are också slutat att spela kunde René Makondele raka bollen i mål. Redan innan bollen flög i en hög lyra till Waris var det ett otroligt passivt spel från vår sida.  

Målet smärtade oerhört och man led all helvetes kval på läktaren. Tyvärr verkade spelarna känna samma sak och de är ju också människor. Men de kan åtminstone rikta sin ilska åt att ta revansch på planen, men istället blev det otroligt ängsligt och ett spel av usel kvalitet. Tur då att Häcken var rätt nöjda i ledning och inte gick för knock.

Ett skapligt försök gjordes i den andra halvleken och de våra fick i gång bra rull innan Magnus Eriksson kom till skott i vänsterinnerposition, men skottet gick tyvärr utanför. Istället kunde Häcken ställa om snabbt direkt på insparken. Christoffers Källqvist långa boll nickskarvade 178 cm långe René Makondele, medan den 6 cm längre Daniel Hallingström var passiv i situationen. Bruno Marinho störde också genom att först backa ned och såg ut att gå in i duellen men sedan gick han av någon anledning framåt. Bollen gick mot Andreas Drugge. Anton Tinnerholm tappade helt fokus på Dominic Chatto, vilket gjorde att Alberis da Silva fick ta täckning för det öppna passningsalternativet istället för att stöta fram på skytten. Jesper Arvidsson i sin tur var inte heller på tå. Drugge fick därmed all tid i världen för att ladda med sitt dykskott. Säkerligen var också Henrik Gustavsson hämmad av sin magmuskelskada och han nådde inte bollen. Ovanligt dock att Fimpen står så långt ut i denna typ av situation.

Uppförsbacke avdelning gigantisk alltså!

Tobias Nilsson och Viktor Prodell byttes ut och Petrit Zhubi och Oscar Möller kom in. Dubbelbytet gav en injektion genom ett bättre djupledsspel, men fortfarande blev det något moment för mycket varför vi inte kom till riktiga målchanser. Närmast en reducering var Jesper Arvidsson med en frispark strax utanför straffområdet men målvakten lyckades med tur och skicklighet rädda.

I den 74:e minuten tvingades Henrik Gustavsson bryta efter sin magmuskelskada som han kände av redan i den första halvleken. Gustav Jansson gjorde därmed allsvensk debut.

I den 87:e minuten punkterades matchen definitivt. Daniel Hallingström stötte på fel sida efter en långboll, Waris Majeed spelade tillbaka till René Makondele och Waris kunde sedan enkelt glida förbi Danne och kom helt fri. Gustav Jansson blev stillastående och det var bara att vika in bollen till höger om Gurra för Majeed.

Fiaskot var därmed fulländat. Häcken behövde inte ens förta sig för att vinna. Det man är mest förbannad på är att viljan saknades. Om det går emot måste det väl ändå finnas ett revanschsug att bättra sig? Att springa är det mest grundläggande men efter 0–1 var det ofattbart att se alla stå och gömma sig, gå med ryggen mot bollen utan någon vilja att få bollen. Det fanns lägen att blomma ut med löpningar ut mot kanterna, men precis som i de senaste matcherna var många spelare för bekväma. Defensivt var det också mycket passivt där ingen av våra spelare var tillräckligt aggressiva för att stöta i ryggen på sina motståndare.

Andreas Thomsson anmodade våra rutinerade spelare att visa vägen innan matchen men det gjorde de inte. Likt de senaste matcherna var det först när vi var riktigt illa ute som de våra började löpa. Vi kom också fram i bra lägen men varför skulle det överarbetas? När vi skapar så får målchanser är det ju av yttersta vikt att klippa till i förstaläget.

Henrik Gustavsson hade åter bara fyra skott mot sig och släppte in två av dem. Det andra skottet hade förmodligen inte Fimpen släppt in om han varit skadefri. Vi får verkligen hoppas att Fimpen snart kan medverka igen, men det känns mycket tveksamt redan på söndag mot Malmö. Det gäller alltså att Gustav Jansson tar chansen. Gurra hann med två bra avvärjningar, men sålde sig för lätt vid 0–3-målet.

Backlinjen hade åter problem. Daniel Hallingström försökte att hålla ihop det men var inte tillräckligt fokuserad vid uppkomsten av andra och tredje målet. Alberis da Silva hade mycket boll men måste transportera den snabbare. Att sätta fart på bollen i backlinjen är det enklaste sättet för att driva på vårt anfallsspel.

Anton Tinnerholm hade ingen rolig dag och det var fler gånger än vid 0–1-målet som han var snett ute. Jesper Arvidsson blev för stillastående och det var, som vanligt, först i slutet som han kom fram i banan.

Kristian Bergström fastnade åter i innerposition och visade inte vägen genom diagonallöpningar ut mot kanten.

Amir Suljic var tillbaka efter att par matchers frånvaro på grund av sjukdom men var alldeles för passiv. Var fanns viljan att gå in i duellerna? En situation på stopptid var signifikativ för matchen. Amir fick bollen rakt framför mål strax utanför straffområdet. Det var fritt skottfält, bara att dra bollen på mål. Vad gjorde Amir då? Jo, han tittade efter ett passningsalternativ till vänster utan en tanke att titta mot målet. Målsättningen med fotboll är ju att få in bollar framför motståndarnas mål, inte att få dem därifrån. Det är ju inte konstigt att vi inte gjorde mål i den här matchen.

Bruno Marinho glimtade till stundtals när han transporterade boll snabbt, men kom ofta på mellanhand och slarvade bort bollar.

Tobias Nilsson var inte vän med bollen denna fruktansvärda kväll, som jag nämnt tidigare – jobba med fotarbetet.

Det är märkligt att Petrit Zhubi inte får chansen från start. Trollhättangrabben gjorde förvisso inget kanoninhopp, men det var åter ett svårt läge att komma in i. Viljan att löpa på kanten hade vi dock behövt från början när alla andra stod stilla.

Viktor Prodell leder fortfarande den allsvenska skytteligan (nu tillsammans med René Makondele och Waris Majeed) med fem mål, men det går inte att leva på det som varit. Proddan som tidigare i vår har visat på ett bättre och kvickare steg har blivit allt mer stillastående på sistone och det duger förstås inte.

Magnus Eriksson tar inte heller löpningar som förut och kladdar fast bollarna.

Oscar Möller däremot har tillfört med sina inhopp de senaste matcherna och just de banbrytande, uppoffrande löpningarna behöver vi i fortsättningen.

Fyra serieförluster i rad har vi inte noterat sedan hösten 2006, då uefacupspelet tog på krafterna i en tunn trupp. Vi redde upp den situationen och det ska vi göra nu också när vi har en betydligt bredare trupp att nyttja!

Trots den svaga insatsen hade vi boll 44 % mer än Häcken i denna match, men det ger ju inte ett skit om det inte resulterar i målchanser. Borta mot Malmö FF på söndag är det ingen som kräver att vi ska vara det spelförande laget och om vi ska kunna göra mål på omställningar krävs det snabba spelare som är beredda att springa livet ur sig. Dessa spelare ska ingå i startelvan. De som inte ställer upp på detta får följa matchen vid sidan av!

 Matchfakta

Åtvidabergs FF – BK Häcken  0–3 (0–3)

0–1 (25) René Makondele

0–2 (54) Andreas Drugge

0–3 (87) Waris Majeed

Varning ÅFF: Magnus Eriksson (2:a), Alberis da Silva (1:a)

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle

Publik: 3 620

Övrig statistik

Avslut totalt 11 – 10

Avslut på mål 4 – 5

Avslut i målställningen 0 – 0

Hörnor 8 – 4

Frisparkar 14 – 8

Bollinnehav 59 – 41

Offside 0 – 3

Varningar 2 – 3

Laget

Henrik Gustavsson (ut 74) –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson (ut 57), Amir Suljic, Bruno Marinho, Kristian Bergström –

 Magnus Eriksson, Viktor Prodell (ut 57).

Inbytta ersättare: Petrit Zhubi (in 57 HM), Oscar Möller (in 57 F), Gustav Jansson (in 74 Mv).

Ej inbytta ersättare: Allan Olesen, Tom Pettersson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete.