En oerhört viktig seger

Jag har upplevt flera spännande matcher på Stora Valla men detta var första gången i en toppstrid. Det var väldigt tungt efter den första halvleken men de våra visade på en stark moral och det var oerhört skönt att vi kunde vända underläget till seger med 2–1.

• Vi måste göra första målet
• Vi kan inte vinna på bortaplan
• Vi kan absolut inte vinna på naturgräs

Dessa tre påståenden har ältats till leda och då kan det också leda till en fiktiv sanning. En sanning som på ett psykologiskt plan påverkar spelare, ledare och anhängare på ett negativt sätt. Enda sättet att komma ur en sådan negativ spiral är att motbevisa påståendena.

Efter fyra raka bortaförluster har vi nu tre raka poängmatcher utanför Kopparvallen. Dittills på hemmaplan obesegrade Brommapojkarna hade vi på fallrepet men tappade till 2–2 efter Oscar Möllers utvisning. På svårspelade Valhalla blev vi första laget att göra tre mål på täta Qviding. Och nu lyckades vi även vinna på gräs mot en toppkonkurrent. Dessutom vände vi underläge till seger precis som i hemmamatchen mot Brommapojkarna. Av de fem senaste matcherna totalt har vi därmed vunnit fyra och vänt underläge i två av dem. Enda poängtappet de senaste fem matcherna var bortamatchen mot BP. 13–5 är också en fin målskillnad på dessa matcher.

Om vi nu går tillbaka till matchen mot Degerfors, så kändes det som vi var det bättre laget redan från början. Hemmalaget låg inte så högt i pressen som väntat och det var skönt att vi fick komma in i matchen, känna på underlaget och rulla runt. Därför kom baklängesmålet som en chock. Att samma chock mot Degerfors skedde på Kopparvallen i våras gjorde inte det hela bättre. Inte nu igen! Detta var också ett mycket onödigt mål. Att Thomas Olsson inte nådde bollen är inte mycket att säga om men att Bruno Marinho inte kunde täcka av mot målet var naturligtvis olyckligt. Att vår backlinje stod och tittade på istället för att gå i press på skytten var också riktigt illa. Inte heller var Henrik Gustavsson på tårna för att mota det inte allt för märkvärdiga skottet.

Ja, det var väldigt många delar som fallerade vid det målet och det får naturligtvis inte ske. Men nu gjorde det, det. Tidigare har vi haft svårt att jobba utifrån ett sådant ödesdigert mål men nu finns det en mer målmedveten moral i gänget för att arbeta vidare. Serien går snart in i de tio sista matcherna och chanserna att reparera skador minskar. Det gäller att ta vara på varje chans för att vi tillslut ska kunna ta oss tillbaka till Allsvenskan.

Den första halvleken var inte bra från något av lagen. Degerfors såg inte alls intresserat ut av att spela fotboll utan låg bara kvar i sina försvarsställningar och satsade på en och annan kontring, vilket i och för sig kändes livsfarligt i och med att de levererat genom detta spel tidigare i år. Men denna gång hade de för dålig kvalitet i sina omställningar, vilket naturligtvis också berodde på att de mötte en svår motståndare.

Vi kom ganska enkelt fram i banan och hittade bra vägar fram på högerkanten där Anton Tinnerholm var giftig, men varför inte mata ännu mer bollar på en fungerande väg? Blåsten förstörde en hel del och bollarna hamnade ofta på vägrenen eller i vägs ände när Alberis da Silva och de andra i backlinjen skulle slå de långa bollarna på djupet. Jag har eftersökt de där bollarna men med bättre adress och av spelare som åtminstone är i närheten av mittlinjen.

Vi kom ändå fram tillräckligt många gånger för att åtminstone nå en kvittering innan paus, men vi hade inte marginalerna med oss. Degerforsarna fick ut en fot i sista stund och våra avslut var för svaga. Vassaste läget fick Anton Tinnerholm på sin egen retur men han lyckades inte lyfta över den liggande målvakten Brian Edwards.

Trägen vinner ofta, om tron är tillräckligt stark och det var den denna gång. Vi började den andra halvleken starkt. När ett lag blir starkt tillbakapressat uppstår lätt situationer då de tar till allt mer desperata metoder för att freda sig.

Jag var beredd på att Haris Radetinac skulle få frispark, men blev förbannad över att det gula kortet på förövaren Tobias Solberg uteblev. Men när jag förstod att vi hade fått straff så kändes det ju okej, om vi satte den förstås!

Jag var allt orolig, för Jesper Arvidsson hade haft problem i matchen och sådant brukar avspegla sig hos en straffskytt. Men Jeppe var hur lugn och säker som helst. Brian Edwards gick åt rätt håll men straffen var hård och målvakten var inte direkt nära att ta den.

Underbart! Så snabbt mörker kan förvandlas till ljus.

En annan åskådare som såg straffsituationen i en bättre vinkel förklarade att nedsparkningen var moment nummer två i ojusteheten och att drag- i-tröjan/knuff-förseelsen började inne i straffområdet och då kan det ju inte bli annat än straff. TV-reprisen stärker också detta men var Solbergs gula kort tog vägen är en gåta.

Trots målet vaknade vi inte helt till liv utan det gjorde istället Degerfors som kröp ur sina skyttegravar och började anfalla, stundtals riktigt otäckt farligt. Tack vare ett fint uppoffrande spel för att reparera vad andra medspelare ställt till med kunde vi freda oss. På det stora hela skapade vi klart flest chanser och det var skönt att vi fick ledningsmålet rätt snabbt.

Kristian Bergström slog en hörna från höger i den 70:e minuten. Bollen hamnade hos Magnus Eriksson som tog emot, ryckte till vänster och slog ett kalasinlägg som Daniel Hallingström elegant hängde in vid den vänstra stolproten.

Med lite mer kylighet i anfallsspelet hade vi avgjort matchen med ytterligare mål, men det blev spännande in i det sista. Stormen reddes dock ut och vi är nu tre poäng före Degerfors istället för tre efter som i paus.


Henrik Gustavsson borde ha kunnat mota det första målet och hade ett farligt utkast till en motspelare. I övrigt gjorde han det bra. Det var inte helt lätt då Degerfors hade en hel del fasta situationer och det var tufft i boxen men Fimpen vågade och vann allt i luftrummet.

Lagledningen valde att ändra en del i startelvan och man måste beundra dem för att våga. Efter tio matcher utan mål gjorde Magnus Eriksson två mål senast mot Qviding, men fick ändå börja på bänken. Att bänka en spelare på det sättet kan inte vara lätt, men om Andreas Thomsson ville få in någon mer djupledsspelare så var det ju antingen Viktor Prodell eller Magnus Eriksson som skulle stryka på foten. Prodell har i flera matcher visat på bra form och var också framgångsrik i denna match med sina bollmottagningar och vidareleveranser.

Att ha Magnus Eriksson (7 mål) och Oscar Möller (6 mål) på bänken visar på en enorm bredd i truppen som inget annat lag i den här serien kan visa upp.

Haris Radetinac spelade på topp istället för Magnus och hade en del framgång när han inte behövde tänka så mycket på defensiven. Han är ju också stark i huvudspelet och verkade kunna löpa lite rakare mot mål än när han spelar på kanten. Det var dock en svår match då utrymme inte fanns eftersom Degerfors backade hem.

Anton Tinnerholm gjorde två mål som högermittfältare i Landskrona och visade nu också framfötterna genom flera fina attacker ända in mot mål. Eftersom Haris nu är avstängd mot Jönköping har Anton skaffat sig mer erfarenhet av mittfältsspelet men han behöver få ännu fler bollar att jobba på. Dessutom har han blivit mognare i sitt defensiva arbete och tjuvrusar inte på samma sätt som tidigare utan avvaktar precis lagom för att slå till i rätt ögonblick.

Daniel Hallingström flyttades åter ut på högerbacksplatsen och det såg inte helt bekvämt ut i första halvlek och han var sedan bättre som mittback. Äntligen fick Danne göra årets första mål och ett riktigt viktigt sådant. Förmodligen spelar Danne högerback även mot Jönköping, men det ska inte behöva vara något problem.

Alberis da Silva har efter några lysande insatser haft lite problem på sistone och inte vågat kliva fram på samma sätt och när han väl gjorde det så fick han en horribel varning. Att brassen blev utbytt var logiskt då det inte såg helt stabilt ut, men förhoppningsvis kommer Alberis tillbaka mot Jönköping.

Erik Moberg var också tillbaka i passivitet till en början men växte med mer ansvar sedan Alberis gick ut och var kung i luften när Degerfors matade in bollar i slutet av matchen.

Jesper Arvidsson hade precis som på Valhalla problem med sin position och bollbehandling men spelade upp sig, satte den livsviktiga straffen och gjorde en fantastisk brytning i straffområdet. Och ja, TV-reprisen visar också att brytningen var på bollen.

Kristian Bergström kom inte upp i sin klass i offensiven men gjorde ett stort jobb i defensiven och kom bland annat i undsättning i sista stund då Christophe Lallet höll på att få fritt skottläge.

Bruno Marinho har inte heller kommit upp i den nivå han bemästrar på sistone men kan nog med tiden bilda ett riktigt starkt och balanserat centralt mittfält med Thomas Olsson.

Ja, Thomas Olsson gjorde ju äntligen comeback i ÅFF-tröjan. Jag har väntat länge på detta. Eftersom åren gått var jag inte längre säker på att jag skulle få uppleva detta, men nu är det faktum. Steget, rörelsemönstret och de kvicka snurrarna känns igen som om det var i går. Naturligtvis har Thomas utvecklats under sina många år i Allsvenskan och internationellt cupspel, men han var väldigt bra innan dess också.

Med tanke på att han inte spelat någon seriematch från start sedan den 3 oktober förra året (Göteborg – Mjällby 0–0) gjorde han det riktigt bra. Jag hade på känn att han skulle starta och kanske spela 60 minuter men nu blev det över 80 minuter, vilket inte är illa. Thomas har bara tränat med vårt lag några dagar och är inte upp i fullt matchtempo, men det syns vilken respekt motståndarna har för honom. I och med detta vinner han extra tid att briljera med sitt passningsspel vilket skiljer sig genom lugnet och avvägningen i passningarna gentemot övriga spelare i serien. Många spelare kan slå passningar i hyfsat rätt riktning men hårdheten för att en medspelare ska kunna löpa in i bollbanan och ta emot bollen med rätt fot är det inte många som bemästrar så som Thomas Olsson. Och han lyckas med detta även med yttersidor och på volley. Olsson är ju också en stark bollvinnare, men i det fallet finns nog ännu mer att hämta då han fått mer matchtempo och tajmar närkamperna bättre. En varning blev det denna gång och det var farligt nära även en andra ostskiva och därigenom ett rött kort.

Förutom sina goda tekniska spelegenskaper är ju Thomas också en ledare på planen som medspelare har respekt för. Med ännu mer tid med grabbarna ska han kunna styra övriga spelare rätt i sina positioner och hitta ett bra samspel med Bruno Marinho på mitten. Kristian Bergström ska också kunna utnyttja ytan till vänster bättre med kvalitativa bollar från Thomas.

Även i andravågsspelet ska Thomas på ett bättre sätt kunna plocka hem bollar från forwards och leverera vidare med större kvalitet än andra spelare. Och han ska även kunna möta i ännu större utsträckning för uppspel från backlinjen. Detta kräver en del löpmeter men det ska en vältränad Thomas Olsson klara, bara övriga lagmedlemmar också ställer upp på att ge precis allt för att vi ska ta oss tillbaka till Allsvenskan!

Magnus Eriksson tog petningen på rätt sätt och var energisk i sitt inhopp. Mange gjorde en fin prestation vid framspelningen till segermålet, men kunde ha varit lite kyligare i slutet av matchen. Högerfoten behöver också tränas upp då det blir för lättläst att täcka av skotten för försvararna.

Oscar Möller hoppade också in och det var viktigt att han fick speltid för att komma tillbaka efter skada. Blir han bara fri från knäproblemen har vi ett riktigt gott sparkapital i höst.

Christoffer Karlsson har hoppat in de fyra senaste matcherna och är perfekt att stoppa in för att kötta mot tröttkörda motståndare.

Amir Suljic som spelat de sex senaste matcherna från start fick nu inte ens hoppa in. Det fick inte heller Prince Eboagwu och Daniel Swärd. Och till nästa match är förhoppningsvis Steinar Strömnes åter i speldugligt skick. jag tycker också att Eric Jangholm Melin har sett allt starkare ut i U21 på sistone. Konkurrensen är fantastisk, vilket kan vara nog så viktigt i höst. Alla vill ju ha kontinuitet men om det finns så många bra spelare måste vi kunna tillåta oss att också ändra efter spelare som är i bäst form. Det svåra är att avgöra vem som kommer att vara bäst i nästa match.

Elva matcher återstår, varav tre på naturgräs (de tre närmaste bortamatcherna) och sex hemma på Kopparvallen. Vi har med våra tre raka segrar nu satt press på övriga topplag och det ska bli spännande att se om de klarar pressen i kväll och på måndag.

Sedan hoppas jag verkligen att folk sluter upp på lördag mot Jönköping. Vi vill alla tillbaka till Allsvenskan och måste då ge vårt stöd från läktaren för att vi ska lyckas.

Matchfakta
Degerfors IF – ÅFF 1–2 (1–0)
1–0 ( 5) Niklas Klingberg
1–1 (50, straff) Jesper Arvidsson
1–2 (70) Daniel Hallingström (Magnus Eriksson)
Varningar ÅFF: Thomas Olsson (1:a), Alberis da Silva (1:a), Haris Radetinac (6:e, avstängd mot Jönköping),
Domare: Mattias Nyman, Kungsbacka.
Publik: 3 336

Övrig statistik
Avslut totalt 5–14
Avslut på mål 3–9
Hörnor 6–8
Frisparkar 13–13
Offside 1–3
Varningar 1–3

Laget
Henrik Gustavsson –
Daniel Hallingström (MB 58), Erik Moberg, Alberis da Silva (ut 58), Jesper Arvidsson – Anton Tinnerholm (HB 58), Thomas Olsson (ut 82), Bruno Marinho, Kristian Bergström – Haris Radetinac (HM 58), Viktor Prodell (ut 76).

Inbytta ersättare: Magnus Eriksson (in 58 F), Oscar Möller (in 76), Christoffer Karlsson (in 82).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Daniel Swärd, Amir Suljic, Prince Eboagwu.