Ett hemskt slut på en fasansfull vecka

Det finns mardrömmar och sedan finns det mardrömmar! Meningen med livet är att vi ska vinna SM-guld en dag. Det har alltid varit en stor dröm och på senare år är det förstås mer än en dröm, det är en möjlighet, en klar möjlighet.

Under årens lopp har det också funnits mardrömmar. Man har lidit med andra lag som drabbats av det värsta man kan tänka sig, som inte handlar om det som avgörs på planen. Något som många stått maktlösa för. Den värsta mardrömmen är den som Örebro SK fick uppleva 2005, då de trots en åttondeplats tvångsdegraderades till Superettan, på grund av att elitlicensens ekonomiska kriterier om att ha ett positivt eget kapital inte uppfylldes. Det var inte mycket som fattades men det hjälpte föga. Att vara ÖSK:are i det läget måsta ha varit fullständigt outhärdligt!

Den näst värsta mardrömmen är också fullständigt vedervärdig och något som absolut inte får ske – att bli av med inspelade poäng på grund av någon administrativ miss. I onsdags uppdagades en sådan miss Det var en fruktansvärd käftsmäll och man hamnade i fullständig chock. Det kunde bara inte vara sant! Rädslan att bli av med alla poäng gjorde mig helt förstörd. Självklart får man inte göra några sådana missar och vi kan absolut inte skylla ifrån oss. Man måste alltid ha hundraprocentig koll på uppehålls- och arbetstillstånd med mera.

Men det är klart att som skribent med en akademisk bakgrund så blir man bestört över den undermåliga researchen som människor med olika roller uttalar sig om. Alla har rätt att få tycka vad de vill, men det upplevs som oerhört oseriöst när de utgår från fel fakta. Vi som hänger med på många olika håll och läser med ett källkritiskt öga genomskådar bristerna direkt, men många gör det inte – de ser det som skrivs som en sanning.

Man undrar hur svårt det kan vara att gå på förstahandskällan?

Dokumenten finns ju tillgängliga för alla – det är bara att läsa.

TB 2014

RB 2014

Jag tänker inte grotta ned mig för djupt i allt detta här, utan tänker bara klargöra följande:

När en spelare från ett annat land värvas, så är det en rad olika dokument som måste iordningställas, som spelaravtal och avtal med den gamla klubben alternativt bevis att avtalet med den senaste klubben har gått ut. Dessa uppgifter måste också matas in i ett datasystem (TMS).

Men vad viktig är – det räcker inte. Svenska Fotbollförbundet fullföljer inte spelarens övergång förrän de av Migrationsverket får uppehålls- och arbetstillstånd.

Därmed är det glasklart att inga föreningar kan anskaffa spelare utan att ha alla papper klara.

Problemet som kan uppstå är när spelares avtal förlängas, då saknas nämligen kontroll från Svenska Fotbollförbundet, när datumet på uppehålls- och arbetstillstånd går ut. Det kan då uppstå luckor, som naturligtvis föreningarna måste ha koll på.

Men själva förlängningen av uppehålls- och arbetstillstånd är en ren formalia. Situationen för spelare i Allsvenskan försämras ju inte. Kravet är att en idrottsutövare, med uppehållstillstånd, minst ska tjäna 14 300 kronor i månaden och hur många spelare i Allsvenskan får sin lön sänkt i det förlängda avtalet till ett belopp under detta? Det sker naturligtvis inte.

Jag tar aldrig ut något i förskott men Mohammed Abubakari har ett kort som innebär att han har uppehålls- och arbetstillstånd i hela EU. Det som återstår är att Migrationsverket ska godkänna att så är fallet och därmed behövs inget uppehålls- och arbetstillstånd, även om Mommo också haft detta till och med den 30 november 2013.

Låt oss hoppas på ett snabbt konstaterande att vi med hundra procent säkerhet får behålla våra åtta inspelade poäng som vi rättmätigt har spelat till oss. Och skulle det bli några böter så får vi supportrar skrapa ihop till dem om det nu inte blir ett för högt belopp.

Det vi supportrar vill ägna oss åt i första hand är givetvis fotboll, men det idrottsliga har kommit på undantaget en stor del av den här fruktansvärt jobbiga veckan, men i går var det alltså dags att åka till Örebro för att belönas med tre poäng.

Mohammed Abubakari var dock inte med och även om han blivit spelklar kanske han inte hade gjort sig rättvisa. Det kändes ändå som vi skulle klara tappet bra. Kristian Bergström har ju spelat många år centralt på mittfältet och även gjort fina insatser där på senare år. Speciellt på konstgräs kändes det tryggt. Simon Skrabb gjorde också ett bra inhopp senast och imponerade i U21-laget i veckan.

Under den första halvleken på Behrn Arena var vi dock så långt efter den efterlängtade trepoängaren som vi kunde komma. Efter en urusel halvlek kändes matchen körd, även om det fanns en tanke om en mirakelvändning som belöning för allt jobbigt de senaste veckorna, med också stjärnsmällen i Göteborg som färskt trauma.

Det syntes från start att vi inte riktigt var med i matchen. Passningsspelet satt inte och Örebro skapade tryck mot oss. Redan i den åttonde minuten gick vi bort oss.

Nordin Gerzic hade bollen på vänsterkanten och Ricardo Santos satte för dålig press. Gerzic kunde därmed enkelt sätta bollen fram på högerkanten, väl där gjorde Andreas Dahlén en mycket märklig värdering och försökte chansbryta istället för att täcka. Dalle kom alldeles för sent och Patrik Haginge kunde stöta förbi bollen till Ahmed Yasin. Därmed vår två av våra lagdelar på vår vänstersida bortspelade, eftersom Simon Skrabb låg högre i banan. Yasin tog tillfället i akt och avancerade snabbt. Hela vår resterande backlinje föll ned och i andravågen kom Kalle Holmberg. Daniel Sjölund gjorde inget helhjärtat försök att hänga med och helt sopren kunde Holmberg avsluta distinkt in vid den främre stolpen. Eventuellt kunde Månz Karlsson ha stött upp i ett tidigt läge men han var rädd att Yasin skulle bryta in. Kristian Bergström tog inte heller löpningen fullt ut mot Yasin. Om Pligg gett allt i löpningen enda fram kunde han täckt av spelvägen eller åtminstone stressat, vilket hade ökat möjligheten för ett missriktat inspel.

Det andra olycksaliga målet föll i den 31:a minuten.

Örebro etablerade spel djupt ned på vår planhalva och vi var väldigt centrerade. Nordin Gerzic spelade ut bollen till Patrik Haginge, som fick agera helt ostört till höger. Andreas Dahlén tvekade och gick inte ut och stötte tillräckligt och Haginge fick gott om tid att måtta sitt inlägg. Väl inne i straffområdet var Kristian Bergström naiv och kom upp alldeles för sent, därmed fick Kalle Holmberg fri lejd. Nicken var dock svag rakt där Fimpen, men vår målvakt som annars brukar vara så noggrann gjorde misstaget att släppa bollen under sig. Visst Pligg har inte lätt att vinna luftdueller mot mycket längre spelare, men om han kommit upp tidigare hade han stört så pass att Kalles nick inte gått på mål.

Väldigt tung föll även 0–3 innan paus och det var också en bedrövlig historia.

Vi hade ett inkast en bit ned på vår planhalva till vänster. Andreas Dahlen kastade fram till Ricardo Santos som var seg med bollbehandlingen och tappade bollen till Nordin Gerzic, som spelade fram bollen till Karl Holmberg, som avancerade snabbt centralt. Pligg hängde inte med och Daniel Hallingström pekade på Anton Tinnerholm att se upp med Daniel Gustavsson, men Anton var inte alert och släppte DG utanför sig och eftersom Fimpen också gav sig ut alldeles för tidigt var katastrofen ett faktum. Hade Fimpen stått kvar kunde Anton skurit av vinkeln men nu var det bara en formsak för DG att lyfta in bolluslingen.

De tre målen gav sken av ett tafatt försvarsspel av väldigt många i alla lagdelar och det var inte bara vid de tre baklängesmålen som det brast utan genomgående var den första halvleken mycket svag. Den rätta energin verkade helt saknas. Vi satte för svag press från början och ÖSK som är ett hyggligt allsvenskt lag och ett passningsorienterat lag fick möjlighet att enkelt spela sig fram, när vi sjönk med laget. Nordin Gerzic fick ostört styra och ställa och låg också bakom alla målen.

Begynnelsen till att vi hamnade under press var också det undermåliga passningsspelet. Det slarvades väldigt mycket och ÖSK satte full fart när de bröt våra svaga uppspelsförsök, vilket gjorde våra spelar än mer osäkra. Lugnet och tryggheten som fanns i början av säsongen att spela oss ur pressen fanns inte och våra normalt fina spelvändningar, speciellt på konstgräs, lyste helt med sin frånvaro.

Vår första halvlek, som var på division II-nivå gjorde att Örebro såg ut som ett oövervinnligt motstånd, men när vi spelar som bäst är vi bättre än Örebro, det är inget snack om den saken. ÖSK har inte alls samma förmåga i sin spelbredd men mot oss räckte det att vinna boll springa mycket och dundra fram på en kant, vilken nästa hela tiden var vår vänsterkant där Andreas Dahlén och Simon Skrabb agerade svagt.

Känslan som växte fram i den första halvleken och under pausen var obeskrivligt smärtsam. Hur i hela världen kunde vi sjunka så lågt. Situationen var ju jävlig nog som den var.

Det var dock glädjande att vi kom ut som ett annat lag i den andra halvleken. Det syntes direkt att vi klev på aggressivare och mer beslutsamt från början. Vi fick tryck på Örebro direkt efter avspark. Daniel Sjölund lyfte in en fin boll till John Owoeri som tog emot bollen på bröstet men fick den lite för högt och fick vänta ned bollen och då hann målvakten Oscar Jansson ut och kunde rädda. Vi återvann dock bollen två gånger och efter ett dussin passningar var bollen i mål. Anfallet avslutades med att Daniel Sjölund slog en fin boll ut på vänsterkanten där Martin Christensen avancerade, tempoväxlade förbi sin bevakare och slog ett fint inlägg som John Owoeri vackert nickade in vid den främre stolpen.

Det var förstås viktigt att få ett positivt besked och mål direkt. Det gick att förändra matchbilden, men därefter jämnade spelat ut sig och matchen stod och vägde, men så i den 64:e minuten slog vi till igen.

Kristian Bergström slog en frispark bakåt till Daniel Hallingström som förlängde till höger, där Anton Tinnerholm slog en boll framåt till Victor Sköld, som spelade till Imad Zatra till höger. Zatara spelade in till Kristian Bergström, som slog en perfekt boll i djupet där John Owoeri löpte sig fri och fick på ett snabbt hårt skott som målvakten inte kunde hålla vid den främre stolpen.

Nu var vi riktigt på gång! Med en hel halvtimme kvar var hemmalaget rejält skakat och vi fortsatta att trycka på ännu hårdare. Vi tryckte ned Örebro rejält på deras planhalva och när vi tappade bollen så återvann vi den snabbt och högt. Vi hittade också spadvändningarna, men dessvärre inte effektiviteten trots många bra lägen. Ofta stöp det på värderingarna, där de våra blev lite för sugna på att för snabbt gå på avslut så som Martin Christensen, som kunde spelat in till en helt ren Victor Sköld i straffområdet istället för att dunka bollen långt utanför i den 89:e minuten. Dessförinnan hade vi flera fina lägen som när Imad Zatara tog i för kung och fosterland och sköt långt utanför i helt öppet volleyläge.

Det var fruktansvärt tungt att luras till förhoppningen om poäng efter att vi redan förlorat i paus, för att allt sedan ändå skulle sluta i en tragedi.

Henrik Gustavsson hade inte mycket att göra på det första målet, men det andra tar han ju normalt sätt alla dagar i veckan och det tredje skulle han också ha agerat bättre på. Fimpen fick ytterligare fem skott på sig i första halvlek men totalt bara ett mot sig i den andra akten, efter en helt annan hjälp från övriga spelare.

Anton Tinnerholm hade ingen större framgång i den första halvleken och släppte Daniel Gustavsson helt vid det tredje målet, då Daniel Hallingström hade koll på bollföraren, men åter åkte vi på ett mål efter bolltittande och tappade fokus på motståndaren att bevaka. Den andra halvleken var sedan ett lyft då Anton speedade på vårt anfallsspel.

Daniel Hallingström försökte hålla ihop försvarsspelet men lyckades inte alls i den första akten, men hade en mycket lugnare resa i den andra halvleken då han trivdes och kunde fördela boll på ett bra sätt.

Månz Karlsson hade som alla andra problem i första halvlek och slog bort en hel del bollar. Samspelet med vänstersidan fungerade inte, men Månz var inte ytterst ansvarig för de insläppta målen. Den andra akten blev betydligt lugnare.

Andreas Dahlén började säsongen riktigt bra, men formen har sedan dalat. Dalle hade jätteproblem på vänsterkanten i första halvlek och normalt sett brukar han vara trygg och inte ge sig på omöjliga uppdrag, men nu straffade det oss hårt vid 0–1-målet. Det blev också extra tufft med den dåliga hjälpen av Simon Skrabb.

Martin Christensen hade ingen framgång på högersidan och skiftade med Simon Skrabb till vänster efter 35 minuter. Till den andra halvleken visade han den fina formen som mot Gefle, med bland annat ett fint inlägg till vårt ledningsmål. Men avsluten och värderingarna måste det fortsatt jobbas på.

Daniel Sjölund hade det fortsatt tungt på innermittfältet och kom ofta i mellanhand i den första halvleken och speeden fanns inte för att komma ifatt då han hamnade på efterkälken. När vi fick kontroll på matchen i andra halvlek kunde Dajja utnyttja sin bolltrygghet och passningsskicklighet mycket bättre, men han saknade den där extra spetsen.

Kristian Bergström klev in på mitten efter Mohammed Abubakaris frånvaro, men fick inte heller tag om mitten i första halvlek. Pligg fick jaga mycket utan att nå fram vare sig till motståndare eller boll fullt ut. I andra halvlek kunde 40-åringen styra spelet mycket bättre och slog en kanonfin boll till John Owoeris 2–0-mål.

Simon Skrabb spelade sin första allsvenska match från start och jag hade stora förhoppningar innan matchen då han gjorde ett bra inhopp senast och fick lovord efter U21-kampen i veckan. Jag tyckte Simon imponerade direkt när han kom i den första träningsmatcherna och höll sin defensiva position väl, men det var mot begränsade motståndare. Det defensiva jobbet på Behrn Arena var verkligen inte bra. Skrabb tog löpningarna för sent och chansade med tacklingar flera gånger istället för att följa med och täcka. Offensivt hade vi ju nästan ingenting i första halvlek och där lyckades inte 19-åringen heller, då han ville överarbeta lägena. Potentialen finns dock helt klart i den finska U21-landslagsmannen, vilket vi kommer få se ännu mer av framöver.

Ricardo Santos började säsongen väldigt bra, men har på sistone inte alls varit samma spelare. Eftersom han är vår främste huvudspelare har han ändå fått spela. Det var riktigt segt på Behrn Arena vilket också var upphovet till två av våra insläppta mål. Kapaciteten finns ju där det är det ingen tvekan om men vi behöver en mer stabil form på våra spelare.

John Owoeri såg länge ut att vara långt ifrån startelvan, men har glädjande nog visat på motsatsen på sistone. Den förhoppning vi hela tiden har haft att han skulle bli vår David Accam eller Tokelo Rantie, ser nu ut att kunna besannas. Det är lätt att glömma att de nämnda spelarna också ofta springer offside och inte alltid värderar väl, men de har speeden gemensamt och John har nu hittat målet och svarade för två fina avslut i mål. Det fanns även ytterligare några lägen att till och med nå ett hattrick men tyvärr nådde han inte enda fram.

Vår tränartrojka satsade på ett tidigt dubbelbyte för att öka trycket mot hemmalaget när Imad Zatara kom in till höger istället för Simon Skrabb och Victor Sköld på topp istället för Ricardo Santos. Det är sannerligen inte alla allsvenska lag som kan byta in två spelare med sådan stor potential.

Båda spelarna bidrog till offensiven och Imad Zatara är så pass snabb att han hinner med även i det defensiva arbetet om viljan bara är den rätta, men lite mer beslutsamhet och distinkthet hade vi önskat att han skulle vara vid inhoppet.

Victor Sköld hade en del boll i offensivt läge men fick inte ofta kontroll på den bland alla örebroarna. Victor hade ett läge från vänsterkanten men vinkeln var snäv och lyftningen med högerfoten gick längs med målet istället för mot det. Sköld kunde ha matats med fler bollar i straffområdet, men istället togs skott utifrån.

Pontus Nordenberg bytte av Andreas Dahlén under slutskedet och begick därmed allsvensk debut. Pontus började bra och med pigga ben löpte han med i anfallen på vänstersidan, men drog på sig en varning och svarade för ett felaktigt inkast i slutskedet.   

En olycka kommer sällan ensam och för att ytterligare späda på eländet så drabbades min dotter av stor sorg då hennes hamster i går gick bort, men nu är det dags för vändningen. Livet går vidare och vi tar med oss moralen i andra halvlek på Behrn Arena. Vi har ett lag som kan vara med i den absoluta toppstriden – det är dags att visa det inför fullsatta läktare mot Djurgården nästa söndag!

Matchfakta

Örebro SK – ÅFF 3–2 (3–0)

1–0 (  8) Karl Holmberg (Ahmed Yasin)

2–0 (31) Karl Holmberg (Patrik Haginge)

3–0 (42) Daniel Gustavsson (Karl Holmberg)

3–1 (47) John Owoeri (Martin Christensen)

3–2 (64) John Owoeri (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund (3:e avstängd mot DIF), John Owoeri, Pontus Nordenberg, Martin Christensen.

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 6 849

Övrig statistik

Bollinnehav 59– 41

Avslut  14 – 14

Avslut på mål 9 – 5

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 9 – 5

Frisparkar 13 – 14

Offside 0 – 5

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 4

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén (ut 80) –

Martin Christensen (VM 35), Daniel Sjölund, Kristian Bergström, Simon Skrabb (HM 35, ut 58) –  

Ricardo Santos (ut 58), John Owoeri

Inbytta ersättare

Imad Zatara (in 58 HM), Victor Sköld (in 58 F), Pontus Nordenberg (in 80 VB).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Petter Gustafsson, Joel Rajalakso.

Vi fick en pinne i varje fall

På förhand hade 2–2 mot Gefle givetvis varit en stor besvikelse, men med tanke på hur matchen gestaltade sig var det trots allt skönt att vi fick in en sen kvittering och slapp åka på en ny neslig förlust.

Efter den usla insatsen på Gamla Ullevi fanns det inget annat än att de våra skulle ha en enorm revanschlusta och därmed skulle viljan att prestera på topp vara maximal. Förhoppningen var förstås också stor att våra spelare var extra skärpta i sina värderingar och att inga risker skulle tas i försvarsspelet.

En riktigt bra start ville vi ha, men det fick vi verkligen inte!

I den fjärde minuten fick Gefle ett inkast långt ned till vänster på egen planhalva. Daniel Sjölund värderade tokigt när han skulle vinna bollen och blev överspelad. Simon Lundvall kunde därmed ta fart och sprinta igenom centralt. Daniel Hallingström såg ut att gå in i press men tvekade och blev avvaktande, samtidigt laddade Johan Oremo för en löpning från central position till vänster, men Månz Karlsson tittade bara på bollen och hängde inte alls med Oremo. Andreas Dahlén var också passiv. Lundevalls passning frispelade Oremo helt och han kunde enkelt rulla in 0–1.

Det var med andra ord åter ett riktigt skitmål vi släppte in efter en otroligt svag koncentration från de våra, vilket kändes helt osannolikt med tanke på katastrofen i Göteborg.

Självförtroendet fick sig ytterligare en törn och vi spelade därefter ingen bra fotboll. De våra slarvade för mycket i passningsspelet, vilket gjorde att Gefle kunde ställa om mot oss. Vi skapade ändå några vettiga kvitteringschanser och efter en högerhörna av Kristian Bergström nickade Mohammed Abubakari strax över.

Andra delen av den första halvleken började vi få bättre kvalitet i attackerna och kunde pressa mer mot Gefles mål, men sista spetsen saknades, som när Owoeri slog en för hård passning till Martin Christensen i 3 mot 2-läge. I ett liknande läge bröt Daniel Sjölund bra, avancerade och passningen gick till vänster, men John Owoeri sköt i gaveln när han tog i för kung och fosterland.

I den 36:e minuten avlossade Kristian Bergström ett bra skott i vänsterinnerposition men målvakten Sasa Sjanic kunde rädda vid sin främre stolpe. Ett par minuter senare dansade bollen på mållinjen efter en högerhörna och nick från Mohammed Abubakari, men vi lyckades inte få in bollen. När Kristian Bergström lyfte in en ny hörna, kunde Daniel Sjölund snappa upp en misslyckad utboxning från målvakten och med elegans spela vidare till höger där Anton Tinnerholm klippte till utanför straffområdet och Månz Karlsson kunde skarva in 1–1. Bollen gick i en båge och ställde målvakten helt.

Underbart nu var vi med i matchen och den värsta frustrationen som infunnit sig i kroppen och själen sedan torsdagens trauma lade sig något.

Men det dröjde inte långt in på andra halvlek innan man åter befann sig i upplösningstillstånd. För om det första målet var ett bedrövligt mål att släppa in, så var det andra målet, 43 sekunder in på andra halvlek, skandalöst och ursvagt att släppa in!

Gefle fick ett inkast i nästan exakt samma position som innan det första målet, men eftersom lagen bytt sida var det långt ned till höger. Bollen lyftes in och Andreas Dahlén skulle lyfta bort men fick en bedrövlig träff på bollen. Simon Lundvall kunde sno åt sig bollen och avancera i högerinnerposition mellan mycket passiva Daniel Sjölund och Kristian Bergström. Mohammed Abubakari var också för tam i den efterföljande närkampen, men hade ändå alla möjligheter att täcka ut bollen till hörna. Daniel Sjölund stannade också ofattbart upp, då också han bara hade att fullfölja ned not kortlinjen för att täcka till hörna. Osannolikt nog fick Lundevall in bollen framför mål och väl där hade Månz Karlsson fullständigt tappat bort Dioh Williams som sopren kunde nicka in 1–2 vid den främre stolpen. Månz låg på rätt sida om liberianen från början, men tittade ånyo bara på boll och tappade helt bort Williams. Allan Olesen såg att katastrofen var på väg, men styrde inte Karlsson i rätt position, vilket Daniel Hallingström säkert hade gjort bättre om han hade varit kvar på plan.

Efter denna nya käftsmäll var det än besvärligare att åter samla krafterna för att komma ikapp, vilket också präglade den närmaste kvarten efter målet, men vi kom tillbaka starkt i slutet av matchen.

I den 62:a minuten frispelades John Owoeri elegant av Martin Christensen, men John tvekade för ett ögonblick, kom för nära målvakten och Sasa Sjanic kunde rädda.

I den 71:a minuten fick Martin Christensen ett bra volleyläge från höger, men sköt utanför den bortre stolpen. Fem minuter senare fick Martin ett liknande läge men sköt över. Minuten senare hoppades vi på tredje gången gillt, efter fint förarbete av Simon Skrabb, men denna gång gick skottet strax utanför den bortre stolpen.

I den 81:a minuten stötte Martin Christensen fint fram bollen till Daniel Sjölund som lyfte bollen i den främre stolpen.

I den 84:e minuten var det så äntligen dags för kvitteringen. Simon Lundevall slog en hörna från vänster som gick över allt och alla och ut över kortlinjen. Henrik Gustavsson spelade ut bollen till vänster och Kristian Bergström spelade vidare i djupled till Simon Skrabb. Finländaren slog snabbt vidare bollen längs vänsterkanten. Victor Sköld tog emot och skar in från vänster och spelade till Simon Skrabb (som sprintat till sig en bra position) som jonglerade tillbaka bollen till Victor som störtade fram i straffområdet och med styrka och beslutsamhet lyfte in 2–2.

Underbart! Kunde vi nu vända på alltihop och ta en välförjänt seger. Ja, det var sannerligen inte långt ifrån.

I den 92:a minuten lyfte Ricardo Santos bollen i ribban och returen från Mohammed Abubakari gick dessvärre rakt på målvakten som kunde rädda.

Till det positiva tillhör förstås moralen att komma tillbaka två gånger om. Trots en del brister i beslutsamheten i det offensiva spelat skapade vi massor av chanser, hade 19–3 i avslut och 9–2 i avslut på mål. Men till det negativa var just att bortalaget gjorde mål på alla avslut de hade som träffade mål. Det ska inte behövas tre mål på hemmaplan för att vinna mot Gefle.

Detaljerna i spelet är helt avgörande för utgången av matcherna och på sistone har det varit allt för många spelare som brustit väldeliga vid baklängesmålen och det är förstås inte tillnärmelsevis okej. Det finns inpräntat hos alla våra spelare att vi ska spela så jävla snyggt i vartenda moment, men ibland är det läge för en befriande spark. Andreas Dahlén borde ha kunna lyfta bort bollen lång bort innan det andra baklängesmålet. Vi behöver inte heller vara så himla snälla. Daniel Hallingström kunde stött till och om nödvändigt trycka till Simon Lundevall innan första målet och Mohammed Abubakari kunde också tagit en frispark innan det andra målet. Att ge just Lundevall fria tyglar borde vi varit varnade för, inte minst eftersom han hade tre assist innan matchen. Sedan gäller det så elementära saker som att inte bara titta på boll, utan hålla stenhård koll på sin markering. Sådana pojklagsmisstag hör verkligen inte hemma i Allsvenskan!

Henrik Gustavsson tvingades alltså släppa in båda de skott som gick mot vårt mål. Uppgifterna att stoppa dessa bollar var dock inte speciellt tacknämliga och i övrigt var Fimpen bra ute och avvärjde några farliga höjdbollar.

Anton Tinnerholm hade en del framgång i sin offensiv och sköt skottet som Månz Karlsson styrde in i mål. Defensivt var Anton den back som var minst inblandad vid våra insläppta mål.

Daniel Hallingström var fortfarande skakig efter den svaga matchen mot Göteborg, men är ändå vår mest stabila mittback och det är oroande att han fick kliva av strax innan paus, med ett lindat högerknä. Förhoppningsvis är det ingen allvarligt.

Månz Karlsson måste bli mer skärpt att och vrida på huvudet hela tiden för att skanna av sin omgivning och motspelare. Vid båda målen tittade han på boll och tappade bort sin markering, men plus förstås för att han höll sig framme och satte 1–1.

Andreas Dahlén har också svajat på sistone. Offensivt har Dalle varit med en hel del på sistone, men har också tvekat en hel del i passningsspelet och tappat en del boll.

Martin Christensen började svagt men fick rejält med fart en bit in i första halvlek, jobbade hem, vann boll och agerade med många löpmeter och frenesi över stora ytor. Med utgångspunkt från höger oroade Martin en hel del med inlägg och skott, men dansken behöver nöta skott väldigt mycket.

Våra innermittfältare har inte alls stått att känna igen på sistone. Båda har blandat och gett väldigt mycket och tryggheten i laget har därmed blivit åsidosatt. Speciellt i början av matchen tappade både Daniel Sjölund och Mohammed Abubakari många bollar och vi åkte på många omställningar emot oss. Båda var också oerhört passiva innan det andra målet. Dajja har sett ovanligt seg ut i de senaste matcherna.

Kristian Bergström har fått jaga mycket då vi hamnat i underläge och tvingats framåt, samtidigt som vi tappat boll i parti och minut. Pligg har inte heller hittat rätt i sitt passningsspel.

Ricardo Santos spelade hela matchen, mycket tack vare sitt starka huvudspel, men kunde vara ännu bättre om han var på tå hela tiden.

John Owoeri fick chansen för första gången från start i Allsvenskan i år och var giftiga i sina löpningar, men vi nyttjade dem lite för lite och nigerianen behöver också värdera lite bättre i sina avslutningar.

Allan Olesen bytte av Daniel Hallingström efter dennes skada och begick därmed allsvensk årsdebut. Allan klarade sig på det hela okej, men har förstås inte samma pondus som Danne och inte heller samma styrka i huvudspelet.

Victor Sköld bytte av Owoeri och svarade för ett piggt inhopp med mycket energi och det var verkligen skönt att det var just Victor som satte 2–2-bollen efter både fart, elegans och styrka. I fjol gjorde Victor sitt första mål i Superettan i den sjunde omgången, så visst har vi goda förhoppningar om att Sköld ska kunna göra många mål även i Allsvenskan.

Simon Skrabb har haft det lite motigt på sistone, men svarade också för ett piggt inhopp och var direkt framme och spelade in till en bra chans för Martin Christensen och svarade för ett fint förarbete till Victor Skölds kvitteringsboll. Det finns mycket kvalitet hos finländaren, som vi kommer ha stor nytta av framöver.  

Nu gäller det att komma tillbaka snabbt på banan på Behrn Arena mot Örebos SK på fredag. Se till att hänga med bussresan. Läs mer omresan och hur du anmäler dig här 

Matchfakta

ÅFF – Gefle IF 2–2 (1–1)

0–1 (  4) Johan Oremo

1–1 (39) Månz Karlsson (Anton Tinnerholm)

1–2 (46) Dioh Williams

2–2 (84) Victor Sköld (Simon Skrabb)

Varningar ÅFF: Månz Karlsson

Domare: Nermin Cisic, Värnamo

Publik: 2 813

Övrig statistik

Bollinnehav 61– 39

Avslut  19 – 3

Avslut på mål 9 – 2

Avslut i målställningen 2 – 0 

Hörnor 7 – 7

Frisparkar 5 – 11

Offside 2 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 37), Månz Karlsson, Andreas Dahlén (ut 76) –

Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (VB 76) –

Ricardo Santos, John Owoeri (ut 65)

Inbytta ersättare

Allan Olesen (in 37 MB), Victor Sköld (in 65 F), Simon Skrabb (in 76 VM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, Imad Zatara, Joel Rajalakso.

Nytt fiasko i Göteborg

Efter en usel insats på Gamla Ullevi åkte vi på en pinsam 0–5-förlust borta mot IFK Göteborg.

Jag hade stora förhoppningar om att vi skulle bryta den hemska trenden borta mot IFK Göteborg. På sikt kan Göteborg bli ett bättre lag, men i inledningen av allsvenskan har de inte imponerat. När jag såg dem på TV borta mot Brommapojkarna fick de en smakstart och då kändes det som att de skulle bli svårslagna. De kom fram på kanterna och framförallt på Sam Larssons vänsterkant, med Lasse Vibe och Robin Söder som vassa kvicka spjutspetsar, men förutom BP:s rejäla bjudning var inte IFK tillräckligt beslutsamt. I andra halvlek började BP, som var riktigt svagt i första halvlek, hitta bättre med passningsspelet och då hängde inte IFK med. Kvitteringen kom därmed rättvist.

Det kändes som vi skulle ha en jättechans, speciellt eftersom göteborgarna hade en kort vila sedan matchen på Grimsta. Om vi bara spelade på som i tidigare matcher, där vi haft ett bra passningsspel, om än lite för långsamt mot Falkenberg. Mot Göteborg skulle vi få andra ytor då de inte skulle ligga så lågt. Det var dock viktigt att se upp med Göteborgs omställningar. Att vi skulle ta kampen i duellerna tog jag för givet, eftersom Göteborg spelat mycket fysisk fotboll á la Ljungskile de senaste åren.

Ett orosmoment var det ihållande regnet som gjorde en hårt belastad plan ännu sämre och tungsprungen. Det visade sig passa Göteborgs brottarfotboll perfekt.

Besvikelsen efter den usla insatsen är enorm. Göteborg satte press på oss från början och det är då inte helt enkelt att komma ur pressen, men att vi skulle vika ned oss så pass i närkamperna var verkligen inte okej. Våra innermittfältare Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund stod inte alls att känna igen. De var sega och naiva i duellspelet och vi tappade mitten vilket inte bara innebar att vi hamnade under press, utan att vi var helt ofarliga när vi själva skulle gå till anfall. Det svaga passningsspelet gjorde också att vi aldrig fick kvalitet i alternativa spelvägar.

I den 21:a minuten stack vi upp och fick en frispark. Kristian Bergström slog den för nära målvakten, men vi hade inte heller någon som satsade tillräckligt mot bollen. John Alvbåge skickade därmed ut bollen till Sam Larsson. Trots att alla visste om Göteborgs giftiga omställningar, så joggade halva laget. Sams långa boll nådde Lasse Vibe som därmed kunde runda Martin Christensen och fri med Henrik Gustavsson gjorde han tyvärr inget misstag.

Efterhand avtog Göteborgs tryck mot vårt mål, men vi hittade ändå ingen kvalitet i det offensiva spelet och Göteborg fortsatte att skapa en del giftiga lägen från kanterna.

Till den andra halvleken utgick Martin Christensen. Imad Zatara flyttades därmed ner på höger mittfält och John Owoeri kom in på topp.

Det gav en injektion. John tog emot och med kvicka steg hitta medspelare med ett snabbt och kvalitativt passningsspel. Dajja och Mommo kom med mer i spelet och vi hade några fina anfall med snabbt rull och då hängde inte hemmalaget alls med. Vi hade flera fina chanser att nå en kvittering, men som ofta så ställde IFK om och gjorde 0–2 på ett riktigt skitmål.

Göteborg bröt ett anfall på vår vänstersida när Andreas Dahlén lågt högt i banan. Månz Karlsson flyttade ut till vänster men hängde inte med när Lasse Vibe fick en boll i djupet av Adam Johansson. Trots detta var Vibe långt från mål och hade snäv vinkel, men Henrik Gustavsson gav sig ändå ut och dansken kunde chippa in bollen i mål.  

John Owoeri hade ett bra reduceringsläge i den 74:e minuten men avslutningen blev för tam och målvakten kunde rädda.

Avslutningen på matchen var lika skandalöst urusel som i fjol, med den skillnaden att IFK nu var effektiva och gjorde mål efter horribla misstag från vår sida.

I den 79:e minuten skulle Daniel Hallingström täcka ut en boll vid kortlinjen nära målet, men misslyckades. May Mahlangu snodde bollen och passade snett bakåt till Sam Larsson som hade jätteläge, men missade grovt i nästa moment. Trots detta fick inte Andreas Dahlén bort bollen och efter ytterligare trassel kunde Sam Larsson sätta det avgörande 0–3-målet.

I den 85:e minuten Robin Söder fick ohotat gå emellan mycket passiva Daniel Sjölund och Andreas Dahlén och trots att sex av våra försvarare fanns i straffområdet kunde Lasse Vibe till slut komma fri i straffområdet och satte bollen bakom Henrik Gustavsson. Men det är klart om en av våra spelare jobbar åt gången och resten tittar på så är det ju inte direkt svårt att spela sig igenom, vilket var precis vad som skedde.

I den 90:e minuten försökte de våra hålla i bollen i backlinjen för att få tiden att gå och på så sätt undvika fler mål i baken, men det höll inte. Mohammed Abubakari slog en passning rakt Jakob Johansson som störtade fram och spelade fram till Robin Söder som enkelt vände bort en passiv Daniel Hallingström och inhopparen Darijan Bojanic tryckte in 5–0.

Naturligtvis kan ingen spelare få godkänt efter detta praktfiasko. Göteborg var inte ens bra men vi föll ändå med hemska 0–5, vilket är helt oacceptabla siffror. En sådan stor förlust har vi inte åkt på sedan 2009, då vi föll med 1–6 borta mot Mjällby. I Allsvenskan har vi inte noterats för en sådan stor förlust sedan 1982 då vi föll hemma med 2–8 mot Göteborg. Förutom den hemska matchen 1982 har vi åkte på två lika stora förluster som i går, borta mot Helsingborg 1951 (0–5) och borta mot Öster 1974 (0–5).

Henrik Gustavsson fick sannerligen ingen god hjälp men skulle naturligtvis inte ha gått ut på det andra målet.

Anton Tinnerholm visade vilja stundom, men gjorde också många misstag.

Daniel Hallingström begår normalt sätt få misstag. Men skulle vara överdrivet kylig vid det tredje målet vilket straffade sig hårt och det var inte enda misstaget.

Månz Karlsson hade heller inte någon bra dag, spelade med för små marginaler och tappade många bollar

Anderas Dahlén kom också ofta på mellanhand och ägnade mer tid att visa hur medspelarna skulle ha gjort än att själv placera sig rätt.

Vi visste att vi skulle få jobba hårt på vår högersida och Martin Christensen var ofta med tillbaka, men var på tok för passiv.

Mohammed Abubakari vek ned sig på ett oväntat sätt och hade inte alls den energi som vi sett honom i de tre tidigare matcherna i Allsvenskan.

Daniel Sjölund var seg och sen in i duellerna. Ålänningen hittade inte heller rätt med passningsspelet.

Kristian Bergström hamnade ofta på mellanhand och bidrog inte med det passningsspel som vi är vana vid.

Imad Zatara spelade på topp för första gången från start i Allsvenskan, men spelade för omständligt och tappade boll. I det defensiva arbetet täckte han på fel sida flera gånger.

Ricardo Santos var viktig med sitt huvudspel, men var för orörlig och vi hade för få som kunde vinna andrabollen.

John Owoeri injektion så länge vi var med i matchen, men bättre skärpa i avsluten efterlystes.

Victor Sköld kom in i matchen när den nästan var körd och fick inte mycket att jobba med.

Simon Skrabb kom också in i ett hopplöst läge.

Som barn var långfredagarna eländigt tråkiga då det bara var sorgmusik på radion och inget roligt att se på TV, men det är inget emot vilken lidelse denna långfredag och nästan hela påsken kommer att vara. Men på annandagen hoppas jag verkligen att våra spelare är rejält revanschsugna och att Gefle får sota för detta fasansfulla trauma!

Matchfakta

IFK Göteborg – ÅFF 5–0 (1–0)

1–0 (22) Lasse Vibe

2–0 (66) Lasse Vibe

3–0 (79) Sam Larsson

4–0 (85) Lasse Vibe

5–0 (90) Darijan Bojanic

Varningar ÅFF: Ricardo Santos

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa

Publik: 8 282

Övrig statistik

Bollinnehav 48– 52

Avslut  17 – 8

Avslut på mål 11 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 5 – 1

Frisparkar 15 – 14

Offside 0 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 46), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Ricardo Santos (ut 67), Imad Zatara (HM 46, ut 78).

Inbytta ersättare

John Owoeri (in 46 F), Victor Sköld (in 67 F), Simon Skrabb (in 78 HM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Pontus Nordenberg, Joel Rajalakso.

En oerhört lättnad

Till sist kunde vi andas ut i hemmamatchen mot nykomlingen Falkenberg. Efter två sena mål av inhopparna John Owoeri (85:e minuten) och Imad Zatara (90:e minuten) kunde vi bärga den trepoängaren som alla krävde.

Matchen mot Falkenberg var verkligen en stor prövning. Det är alltid jobbigt med matcher som alla kräver att vi ska vinna och ännu mer angeläget att ta tre poäng var det förstås efter den traumatiska händelsen på Guldfågeln Arena.

Vi tog direkt kommandot och var ganska giftiga inledningsvis. Kristian Bergström avlossade ett skott från vänster. Målvakten Otto Martler räddade och Ricardo Santos försök till konstspark gick över.

Efterhand spelade vi för långsamt för att hitta ytor, men skapade ändå några lägen. I den 15:e minuten skickade Martin Christensen ett inlägg från höger men Victor Sköld nådde inte fram för att peta in bollen vid den bortre stolpen. Kort senare fick Ricardo Santos ett fint skottläge, strax utanför straffområdet, men fick ingen bra träff på bollen och målvakten räddade enkelt.

I den 32 minuten anföll vi fint på högerkanten. Martin Christensen slog ett fint instick mellan inner- och ytterback och Anton Tinnerholm löpte in i ytan på ett fint sätt och spelade snett bakåt. Victor Sköld sköt dock utanför den bortre stolpen i bra läge med sin högerfot.

I den 40:e minuten slog Kristian Bergström en fin boll på djupet från vänster. Adam Eriksson skulle nicka hem till målvakten, men det blev för löst och Ricardo helt. Dessvärre gick lobben precis utanför den vänstra stolpen.

I den andra halvleken kom vi så småningom igång och satte bättre fart på bollen. I den 54:e minuten kom Martin Christensen i bra läge, strax utanför straffområdet, efter ett fint anfall, men sköt högt över med sin vänsterfot.

Efterhand tappade vi åter tempo, men fick bättre fart och fläkt när John Owoeri byttes in. I den 69:e minuten fick Ricardo Santos ett bra läge i straffområdet men sköt långt utanför.

I den 80:e minuten slog Simon Skrabb ett fint inlägg som Imad Zatara nickade strax utanför i bra läge framför mål. Minuten senare ställde vi om fint. Andreas Dahlén slog en fin boll i djupled, John Owoeri rundade målvakten men hade för hög fart för att hinna trä in bollen innanför stolpen.

I den 84:e minuten var John Owoeri på väg att slita sig fri och blev solklart nedriven i straffområdet. Domaren Markus Strömbergsson från Gävle vinkade helt obegripligt avvärjande trots att han stod i bra position.

Men minuten senare kunde inget stoppa nigerianen. Henrik Gustavsson rullade ut bollen till Andreas Dahlén som på ett tillslag spelade fram till Simon Skrabb som passade direkt till Daniel Sjölund. Ålänningen vek lite till vänster och slog en perfekt avvägd boll som studsade en gång innan John Owoeri bröstade med sig bollen och placerade in 1–0 invid den högra stolpen.

Underbart! Jag var ett tag rädd att Imad Zatara skulle gå på samma boll och att våra spelare skulle ”störa bort” chansen, men Imad höll igen på ett bra sätt så att John fick avsluta. Falkenbergarna ville få det till både offside och hands i sin frustration, men det var ingetdera av dem. TV-bilderna visar att det inte var offside och jag stod perfekt placerad bakom målet för att se att det inte var någon hands utan Owoeri tog ned bollen på bröstet.

Rädslan fanns ändå att vi åter skulle släppa in ett sent mål till, men när vi väl fick hål på Falkenberg så gjorde vi ett mål till i den 90:e minuten. Imad Zatara fläkte sig för att hindra ett inlägg från vänster. Bollen gick till Mohammed Abubakari som slog en långboll som nådde fram till Ricardo Santos. Brassen höll i bollen och petade fram den till John Owoeri, som vände om och spelade vidare bollen in framför mål, där Imad Zatara elegant vände bort två motspelare och i steget skicka in bollen mot rörelseriktningen när målvakten gick åt andra hållet.

Zatara fick även möjligheten att göra 3–0, men gjorde det lite för svårt för sig när han skulle klacka bollen bakom sig efter John Owoeris fina förarbete.

Visst hade vi hoppats på att få en säkrare resa genom matchen och inte behöva jaga mål in i det sista, men vi var inte tillräckligt starka att fylla på med bra och enkla spelalternativ framför våra bollhållare. Genom den sämre bredden i spelet fick vi inte till så många spelvändningar och gjorde det på så sätt ganska lätt för Falkenberg att försvara sig. Vi skapade ändå tillräckligt med chanser för att ta ledningen innan slutskedet. Man måste också tänka på att vi hade stor respekt för Falkenbergs omställningar och vi kunde därmed inte satsa vårdslöst framåt.

Peter Swärdh pratade om tålamod som ett nyckelord och befarade att det kunde ta tid att få hål på Falkenberg, precis som Malmö länge hade problem att göra mål på hallandsgänget. Peter fick så rätt och ska berömmas för sitt agerande att byta ut Victor Sköld redan i paus för att få in mer speed. Många tränare tenderar att dröja för länge med bytena. Simon Skrabb har ännu inte nått upp till sin kapacitet, men Swärdh ser förstås potentialen. Och sedan fullträffen med John Owoeri, som bara glimtvis har presterat väl under försäsongen, men som nu blommade ut rejält. Att trötta ut motståndarna och sedan sätta in extra snabbhet och löpstyrka i slutet av matchen fällde till slut avgörandet. I en taktiskt väl genomförd match.

Henrik Gustavsson hade inte ett enda skott emot sig och men agerade bra i det han behövde företa sig, som när Fimpen var med på noterna och avvärjde utanför straffområdet i första halvlek.

Anton Tinnerholm hade inga större problem att hålla rent på sin kant, även om han fick vara vaksam på Falkenbergs omställningar. 23-åringen kom ofta fram i offensiva attacker även om kvaliteten inte alltid var den bästa.

Daniel Hallingström var som vanligt ett säkert ankare i mitten som städade upp det som gick igenom mittfältet.

Månz Karlsson hade en del brister i passningsspelet men städade också väl även om vi har sett honom aggressivare och mer på tå.

Andreas Dahlén har blivit offensivare i år och vågar gå för fullt när han fått chansen, vilket är kul att se, men fortfarande kan kvaliteten i inläggsfasen höjas. Dalle var med i uppspelsfasen till vårt första mål.

Martin Christensen hade svårt att ta sig igenom ett lågt Falkenberg och blev lite för stillastående, men lyckades trä in några bollar framför mål och jobbade okej defensivt.  

Mohammed Abubakari följde upp med en ny strong insats på innermittfältet och försökte sätta fart på spelet. Mommo slog långbollen som öppnade upp för 2–0-målet.

Daniel Sjölund var lite för omständlig vid några moment vilket drog ned passningstempot, men han höll igång spelet och hade tålamod vilket till sist gav utdelning genom en mycket fin boll fram till John Owoeris 1–0-mål.

Kristian Bergström hittade spelvägar på vänsterkanten, även om han hade kunnat bredda lite mer och spelat snabbare.

Ricardo Santos stod inte riktigt att känn igen mot de två tidigare matcherna. Brassen såg lite seg ut och var inte riktigt på tå när chanserna dök upp, men var ändå viktig med sitt huvudspel och låg bakom det andra målet.

Victor Sköld hade ett par hyggliga lägen mot sitt gamla lag, men fick inte dit bollarna och hittade inte riktigt rätt i övrigt heller.

Imad Zatara kom in istället för Victor till den andra halvleken och tillförde med sin teknik och löpvilja. Det var riktigt roligt att se att Imad lärt av kalmarmatchen, när han jobbade hem, täckte inlägg på ett föredömligt sätt och styrde bollen till Mohammed Abubakari. Zatara satte sedan full fart framåt och belönades genom att få tillbaka bollen framför mål och tryckte in sitt första allsvenska mål för året.

Simon Skrabb hoppade också in för tredje gången i Allsvenskan, först till höger på mittfältet och sedan till vänster. Några fina inlägg sveptes in och finländaren spelade fram Daniel Sjölund som assisterade till första målet, men 19-åringen kan ännu mer.

John Owoeri kom in i den 74:e minuten och var en pigg injektion i året första allsvenska match. Nigerianen låg bakom väldigt mycket under sina 20 minuter, skulle fått en straff, gjorde ett fint mål och assisterade väl till det andra. Det var riktigt roligt att se den energi som John tillförde, som vi inte har sett vid hans framträdanden i U21. Insatsen bäddade för de tre poängen och lovar gott inför framtiden.

I de tre första matcherna av Allsvenskan har vi haft exakt samma startelva, men det är inte självklart att det även blir en fjärde match med samma elva. Mot IFK Göteborg på torsdag kan det behövas extra speed i omställningarna, som Imad Zatara och John Owoeri kan bidra med.

Sju poäng på de tre första matcherna är ett bra facit. Falkenberg hemma ska vi naturligtvis vinna över och mot topptippade Elfsborg bör vi också vinna hemma för att själva vara med i toppstriden. En poäng borta mot Kalmar, som också tippas vara med och slåss om medaljerna är också ett bra resultat.

Tack vare sju poäng av nio möjliga ligger vi tvåa i Allsvenskan efter Malmö FF. Redan på torsdag fortsätter Allsvenskan med match borta mot IFK Göteborg. Tveka inte utan följ med på bussresan.

Läs mer om tider och hur du anmäler dig här

Laget behöver allt stöd både på hemmaplan och på bortaplan. När det gäller publikintäkterna på hemmaplan så är det också en oerhört viktig del av föreningens ekonomi. Att vi inte ens var 3 000 åskådare som bevittnar vårt allsvenska topplag är mycket sorgligt. Vi har alla ett gemensamt ansvar för vår älskade förening och att gå på hemmamatcherna är naturligtvis en av de viktigaste åtagandena.

Matchfakta

ÅFF – Falkenbergs FF 2–0 (0–0)

1–0 (85) John Owoeri (Daniel Sjölund)

2–0 (90) Imad Zatara (John Owoeri)

Varningar ÅFF: inga

Domare: Markus Strömbergsson, Gävle

Publik: 2 918

Övrig statistik

Bollinnehav 64 – 36

Avslut  14 – 4

Avslut på mål 4 – 0

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 5 – 2

Frisparkar 9 – 6

Offside 4 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 66), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 74) –

Victor Sköld (ut 46), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Imad Zatara (in 46 F, HM 74), Simon Skrabb (in 66 HM, VM 74), John Owoeri (in 74 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Pontus Nordenberg, Joel Rajalakso.

Svidande poängförlust

Oavgjort borta mot fjolårets bronslag Kalmar FF var ingen katastrof på förhand men att åka på ett baklängesmål som innebar två tappade poäng i den 94:e minuten är förstås vedervärdigt. Precis det skedde när vi inte var på tå i slutet av matchen och toppmötet slutade därmed 2–2.

För att vara första tävlingsmatchen på naturgräs gjorde vi en riktigt bra första halvlek och vi hade ett stort bollinnehav på 61–39. Det kändes som våra grabbar ville få in känslan på naturgräset och höll i bollen lite extra innan vi gick på attack, men några gånger etablerade vi tryck långt in på Kalmars planhalva och i den 17:e minuten gav det utdelning.

Andreas Dahlén vann en boll och tog fart längs vänsterkanten och hittade Kristian Bergström som slog ett inlägg från vänster. Martin Christensen fiskade upp bollen och spelade tillbaka till Mohammed Abubakari som vackert skruvade in 1–0 i det högra krysset.

Vi hade sedan full kontroll på matchen och därmed kom kvitteringen mycket snöpligt. Vi hade en fin möjlighet att göra 2–0 strax innan målet, men Ricardo Santos fick lite snäv vinkel och målvakten kunde rädda. Kalmar ställde om och Månz Karlsson hade en till synes enkel långboll att nicka bort men fick en riktigt dålig träff och bollen kom dessvärre i perfekt läge för Måns Söderqvist som lobbnickade in 1–1 över Henrik Gustavsson och in vid den bortre stolpen.

Vi hade ändå några halvskapliga lägen att återta ledningen redan innan paus men lyckades inte. I andra halvleken fick hemmalaget betydligt mer att säga till om, men trots ett stort bollövertag skapade inte hemmalaget så många heta chanser. Ismail Silvas skott från höger, som Fimpen räddade via stolpen var bästa chansen i inledningen.

Vi bet oss snart tillbaka in i matchen och efter ett fint snabbt anfall gjorde vi 2–1 i den 61:a minuten. Bollvinsten var frukten av bra positionsspel där Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund låg tätt, varvid Mommo vann bollen på egen planhalva till Dajja som avancerade centralt och spelade bollen till vänster i straffområdet där Ricardo Santos vinklade in bollen bakom målvakten.

I den 74:e minuten var det mycket nära att vi gjorde 3–1, men Kristian Bergströms skott från vänster tog på en förvarare och gick precis utanför den främre stolpen, annars tror jag att bollen suttit invid den bortre stolpen.

Vi såg ut att ha kontroll på händelserna men i den 94:e minuten tappade vi två poäng. Imad Zatara täckte dåligt och ett inlägg kom in från höger. Anton Tinnerholm fick två man emot sig vid bortre stolpen och kom för sent. David Elms nick klippte Marcus Nilsson till på, men fick felträff och på denna kunde Måns Söderqvist panga in det fasansfulla målet eftersom Månz Karlsson inte hann till undsättning och Henrik Gustavsson kom på mellanhand.

Två förlorade poäng och tre gentemot Kalmar, kan få betydelse i slutändan, men det tjänar ju inget till att älta detta även om veckan är förstörd fram till nästa match.

Henrik Gustavsson kunde stått kvar i målet vid det andra målet, nu kom han på mellanhand och det blev därmed svårare att mota Måns Karlssons mål. I övrigt svarade Fimpen kom också lite på mellanhand vid första målet, men var i övrigt stabil.

Anton Tinnerholm gjorde en förtjänstfull insats och höll länge ganska enkelt undan, men fick två man emot sig vid det sista målet och kom för sent in i duellen.

Daniel Hallingström svarade åter för en storstilad insats och var oerhört värdefull i andra halvlek då han nickade bort allt och dessutom rejält till ofarliga områden.

Månz Karlsson har tidigare haft problem med tajmingen med höjdbollarna och efter ett nytt misstag blev vi åter hårt straffat. I övrigt klarade sig Månz bra både i luften och i markspelet.

Andreas Dahlén klev fram ytterligare, från att ibland varit passiv och därmed blivit överspelad, vågar han nu gå för fullt in i duellerna och vinner dem också. Dalle låg också bakom bollvinsten till vårt första mål

Martin Christensen visade ånyo en bra defensiv styrka med uppoffrande löpningar och rev om i offensiven genom sitt stora rörelsemönster. Dansken visade också på bra speluppfattning när han spelade tillbaka till Mohammed Abubakari som gjorde 1–0.

Mohammed Abubakari gjorde det bra mot Elfsborg och nu växte han ytterligare genom en storstilad arbetsinsats, med klokt positionsspel vann han många bollar och hade fart och kvalitet i passningsspelet. Mommo som bara gjort ett mål per säsong tidigare i Allsvenskan har nu redan gjort två och det var ett fint välriktat skott som han prickade in genom att mer gå på placering än kraft och det räcker så gott från dryga 20 meter. Mommo vann också bollen till vårt andra mål.

Daniel Sjölund svarade också för en fin insats och låg bakom mycket av offensiven och avancerade långt med bollen innan han assisterade till Ricardo Santos 2–1-mål. Ibland spelade Dajja med lite små marginaler, vilket kan straffa sig på naturgräs, men ålänningen jobbade hårt för att återvinna förlupna bollar.

Kristian Bergström var väldigt nära att bli Allsvenskans äldste målskytt genom tiderna i sin 600:e match i ÅFF-tröjan, men Emin Nouri slängde sig och täckte ut skottet strax utanför den främste stolpen. Pligg stod i övrigt för en fin arbetsinsats i sin jubileumsmatch och bidrog mycket i offensiven med sin löpvilja och sitt passningsspel.

Ricardo Santos visade på enorm styrka i duellerna och kunde sysselsätta flera motståndare. Motståndaren har verkligen fått respekt för vår ”pånyttfödde” brasse, som med gott självförtroende och driv i steget ständigt är giftig. 2–1-målet var hur kyligt som helst och två mål på två matcher i Allsvenskan är naturligtvis mycket bra.

Victor Sköld bidrar också mycket i offensiven genom hans stora rörelsemönster och snabba bollbehandling även om han ännu inte fått sätta pricken över iet.

Imad Zatara bytte av Victor sista halvtimmen och kom in med pigga ben som rev om, men den obefintliga täckningen av inlägget i slutsekunderna kostade oss två poäng.

Simon Skrabb kom in istället för Martin Christensen, men hafsade bort bollen i den 92:a minuten, när han kunde hållit i och spelat säkrare (På Daniel Sjölund) och vi kunde därmed dödat tid och stört rytmen för Kalmar.

Fyra poäng på de två inledande matcherna i Allsvenskan är naturligtvis inte illa, men denna fasansfulla kväll är det förstås bara smärta, men vi kommer igen!

   

Matchfakta

Kalmar FF – ÅFF 2–2 (1–1)

0–1 (17) Mohammed Abubakari (Martin Christensen)

1–1 (36) Måns Söderqvist

1–2 (61) Ricardo Santos (Daniel Sjölund)

2–2 (94) Måns Söderqvist

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping

Publik: 7 037

Övrig statistik

Bollinnehav 58 – 42

Avslut  9 – 7

Avslut på mål 6 – 4

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 6 – 4

Frisparkar 11 – 18

Offside 1 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 77), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Victor Sköld (ut 62), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Imad Zatara (in 62), Simon Skrabb (in 77).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Pontus Nordenberg, Emmanuel Dogbe, John Owoeri.

Fantastiskt skön premiärseger

Med hjärtat i halsgropen kunde vi tillslut andas ut. Vi svarade för en strong insats och besegrade återigen IF Elfsborg. 2–1 skrevs segersiffrorna till efter att vi gjort två fina mål.  

Jag var allt lite orolig inför den allsvenska premiären. Vi har varit svajiga under försäsongen och åkte onödigt ur Svenska Cupen på grund av för svagt fokus och vi har också haft en hel del skador som spökat. När jag såg Elfsborgs match i Svenska Cupen via SVT:s webbsändning så skrämdes jag dock inte för motståndet, även om boråslaget, likt våren 2012 var väldigt kompakt försvarsmässigt. Framåt skapade hemmalaget inte mycket mer en enda målet och det var först när Häcken drabbades av ett par skador som hemmalaget tog över och avgjorde.

Även om Elfsborg ”bara” slutade sexa förra året och har tappat en del tongivande spelare, så förtjänar laget respekt. När Malmö satsade ungt förra året med spets av en av våra tidigare forwards räckte det hela vägen till ett övertygande guld.

För vår egen del är det väldigt glädjande att skadeproblematiken har lättat och in i startelvan var som väntat vänstersidan tillbaka med Andreas Dahlén och Kristian Bergström. Mer oväntat var det att Anton Tinnerholm redan var tillbaka på högerbacksplatsen.

Det syntes från början att det var en helt annan tändning än i cupspelet och det var riktigt tuffa dueller och högt tempo från början. Vi lyckades inte med de långa bollarna från backlinjen, men när vi spelade oss genom mittfältet var våra forwards riktigt vassa och sysselsatte verkligen Elfsborgs försvar.

Victor Sköld var nära direkt efter en fin djupledspassning av Kristian Bergström men kom för nära sin motståndare och chansen rann ut i sanden. Kort senare var Simon Hedlund på väg igenom, efter att Månz Karlsson kommit till korta med nicken, men Simon fick snäv vinkel och Henrik Gustavsson räddade.

I den sjätte minuten svarade Ricardo Santos för ett fint nummer, när han vände om och petade fram bollen framför det övergivna målet, men tyvärr hann en elfsborgspelare före Victor Sköld.

I den 16:e minuten stal Victor Sköld bollen och kom fri, men högerskottet räddade Kevin Stuhr Ellegard. Ett par minuter senare oroade Anton Tinnerholm med ett skott från höger men målvakten räddade.

I den 20:e minuten var det äntligen dags för ledningsmålet. Martin Christensen spelade in bollen från höger. Daniel Sjölund tog i mot centralt och hittade Ricardo Santos, som spelade tillbaka bollen till Kristian Bergström. Santos fick tillbaka bollen i djupet och slog en urläcker lobb över målvakten och in i mål.

Direkt efter målet blev vi lite för ivriga att vissa upp ännu mer grannlåt. Andreas Dahlén tog fart på vänsterkanten men passningen blev felriktad och Elfsborg ställde om på högerkanten och efter inspel var Viktor Prodell ytterst nära att skicka bollen i mål, men Henrik Gustavsson svarade för en fenomenal räddning.

Vi hade en period där vi var lite illa ute, men kunde ändå ha gått till halvtidsvila med 2–0 för precis i slutskedet serverade Kristian Bergström en fin boll på djupet till Victor Sköld som kom ren från vänster, men lobben gick över både målvakten och målet.

I den andra akten växlade Elfsborg upp tempot och vi kom under press direkt. Marcus Rodén sköt strax över och i den 54:e minuten fick Viktor Prodell jätteläge, ren i straffområdet, men han sköt också över.

I den 62:a minuten var Viktor Prodell ännu närmare då han nickade i kryssribban i nytt fritt läge framför mål.

I den 65:e minuten började vi äntligen vässa till det lite framåt och två minuter senare, efter ett omställningsmönsteranfall, gjorde vi 2–0. Mohammed Abubakari vann boll strax innanför mittlinjen och hittade Daniel Sjölund på två tillslag. Daja använde också två tillslag för att spela ut till vänster där Kristian Bergström satte in bollen på ett tillslag till Ricardo Santos, som direktspelade i djupet och ur vänsterinnerposition i straffområdet lade Pligg in bollen framför mål där Mohammed Abubakari styrde in bollen i mål.

Elfsborgs press stagnerade under en period men de kom igen och i den 87:e minuten kunde vi inte hålla undan längre. Niklas Hult tog sig ned till kortlinjen och slog ett inlägg från vänster. Inhopparen Per Frick smög in från höger. Andreas Dahlén var inte tillräckligt resolut och Frick var fräck nog att peta in bollen.

Det blev oerhört nervöst efter målet och jag var livrädd för att vi skulle åka på nåt skit i 93:e minuten!

I den 89:e minuten försökte sig Imad Zatara på ett långskott från 65 meter men det blev alldeles för kort. Viktor Prodell hade ett bra läge på stopptid men lobben gick som tur var över.

Till sist blåste domaren Anders Ekberg från Lund av matchen och det var en oerhört lättnad.

Eftersom Elfsborg presterade bra mycket bättre fotboll, offensivt sett, än mot Häcken är det naturligtvis fantastiskt bra att vinna över dem. Initiativförmågan som vi hade så länge matchen stod 0–0 var ett riktigt skönt besked och även om vi därefter blev lite för rädda om ledningen och inte riktigt vågade framåt, så fanns en härlig kämpaglöd bland våra killar och också ett gott fokus att inte förivra sig och drabbas av panik under den värsta pressen.

Några gånger var vi dock lite sega att flytta ut folk på bollförande sida och på så sätt firade Elfsborg triumfer på kanterna, fick tung press på oss, som vi inte kom ur, men vi vet vilken kvalitet vi har, vilket verkligen visades genom 2–0-målet, som också blev matchavgörande.

Henrik Gustavsson visade åter att han är en av allsvenskans främsta målvakter, genom bland annat jätteräddningen på Viktor Prodells skott.

Anton Tinnerholm var alltså tillbaka på högerbacksplatsen för första gången sedan cupmatchen mot Jönköping och tur var det för det gick undan på kanten, mot en väldigt pigg Niklas Hult. Anton fick fajtas rejält för att hålla Hult stången men gjorde det mestadels bra.

Daniel Hallingström var guld värd i den här matchen med sin förmåga att hålla sig lugn när det blåste som snålast.

Månz Karlsson kom fel på några höjdbollar inledningsvis, men tog fram fajterhjärtat och stred bra såväl i luftrummet som i markspelet.

Andreas Dahlen visade också upp de fina takter som han gjort under de bästa perioderna denna, på grund av skador, hackiga försäsong och fanns också med en del i offensiven. Minus dock vid det insläppta målet.

Jag trodde att Simon Skrabb skulle spela från start till höger, men Peter Swärdh valde rutin för talang. Dessutom gjorde dansken en bra insats mot Degerfors och följde upp med en ny förtroendegivande prestation. Kul också att se ett uppoffrande och nödvändigt arbete i defensiven för att hjälpa Anton.

Jag har nämnt det tidigare – med mer speltid tillsammans för Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund så kommer duon bli allt starkare.

Mohammed Abubakari vann mycket boll och hade förmågan att hålla i och hade också tillräckligt god kvalitet i passningsspelet. 2–0-målet var verkligen hans verk, då han bröt bollen och sedan fick tillbaka den efter klappklappspel och själv fick göra målet. Mommo har inte varit någon stor poängspelare sedan han kom till oss, men förhoppningsvis blir det fler poäng i år.

Daniel Sjölund gjorde också en bra match på innermittfältet och det syns verkligen att motståndarna har stor respekt för honom. Dajja var inblandad i båda våra mål och stod även för ett stort uppoffrande försvarsjobb.

Kristian Bergström tände verkligen till på alla fyra cylindrarna och jobbade kopiöst. Genom att Pligg kom med fart höjde han också tempot och hittade rätt med flera fina bollar, två av dem var målgivande passningar.

Victor Sköld inledde piggt i sin allsvenska debut och med lite flyt hade han blivit målskytt direkt. Efter vårt mål fick han mindre kvalitativa bollar att jobba på och kom bort lite mer, men jobbade på bra hela tiden.

Ricardo Santos förvandling har vi sett under försäsongen och cupspelet, även om de senare cupmatcherna varit svagare. Nu var han riktigt på tå från start och gjorde ett mycket elegant mål. Brassen orkade inte riktigt hålla fokus i 90 minuter men var ofta riktigt stark i luften och gjorde flera fina tekniska nummer förutom målet, och var även inblandat i tvåan.

Imad Zatara bytte av Sköld på topp och det blev en injektion direkt. Kort senare gjorde vi också 2–0. Zatara var mycket löpvillig och kunde med sin bollbehandling och teknik hålla i bollen så vi kunde flytta upp positionerna. Men att i den 89:e minuten skyffla i väg ett lånsgkott på 65 meter när Ricardo Santos fanns till vänster var inget bra beslut. Det gäller att värdera bättre.

Simon Skrabb begick sin allsvenska debut i den 73:e minuten då han bytte av Martin Christensen. Finländaren var sugen att visa upp sitt register direkt, men lyckades inte och ägnade sig sedan mest åt försvarsspel, men gott resultat.

Alla 13 spelarna som deltog gjorde bra ifrån sig och det känns riktigt bra att vi har både bredd och en god spets.

För första gången någonsin tog vi alltså en trepoängare i en allsvensk match i första omgången på Kopparvallen och nästa måndag spelar vi borta mot Kalmar FF. Häng med på Bussresan till Guldfågeln Arena. Läs mer om resan och hur du anmäler dig här

Avslutningsvis känner jag mig tyvärr tvingad att kommentera söndagens tragedi, vilken naturligtvis är helt oacceptabelt. Fotboll handlar om passion. En del vill inte tillåta passion utan tycker att man ska vara likgiltig under matcherna, men att leva och uttrycka sin känslor oavsett om det är glädje, sorg eller frustration är alla människors rätt. Däremot är det fullständigt otänkbart att fysiskt skada någon annan människa och att det nu gått så långt att en supporter avlidit på grund av människor helt utan omdöme är naturligtvis fruktansvärt. Alla vi passionerade fotbollssupportrar som älskar och värdesätter våra lag lång mycket mer än vår egen existens, måste ange de här förrädarna som förstör vår mening med livet – fotbollen. I ÅFF är vi inte i närheten av dessa problem, men i många andra klubbar är det många som blundar för de kriminella personerna som nästlar sig in i storstadsklubbarna.

Matchfakta

ÅFF – IF Elfsborg 2–1 (1–0)

1–0 (20) Ricardo Santos (Kristian Bergström)

2–0 (67) Mohammed Abubakari (Kristian Bergström)

2–1 (87) Per Frick

Varningar ÅFF: Månz Karlsson, Andreas Dahlén, Daniel Sjölund

Domare: Andreas Ekberg Lund.

Publik: 3 227

Övrig statistik

Bollinnehav 46 – 54

Avslut  7 – 9

Avslut på mål 4 – 3

Avslut i målställningen 0 – 1 

Hörnor 6 – 4

Frisparkar 11 – 11

Offside 6 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 3 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 73), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Victor Sköld (ut 62), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Imad Zatara (in 62), Simon Skrabb (in 73).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Pontus Nordenberg, Emmanuel Dogbe, John Owoeri.