Fasansfull smärta

Alla mål som man släpper in är en fruktansvärt traumatisk upplevelse och att släppa in ett mål som avgör matcher på stopptid är något ännu värre. Det är ren och skär smärta rakt in i själen.

Vi kvitterade två gånger om borta mot AIK, men det kändes ändå inte helt bra. Farhågan fanns där hela tiden och bilan föll till sist i den 92:a minuten. Två mål ska åtminstone räcka för poäng men eftersom vi släppte in tre nya skitmål blev vi alltså helt utan.

Vi hade under en lång period klarat oss bra i försvarsarbetet, med få insläppta mål, men på sistone har det sett ut som i början på säsongen med många alldeles för lättvindigt insläppta mål efter fatala individuella misstag.

Mål nummer ett denna fasansfulla måndag uppkom efter en slarvpassning från Martin Christensen. Visserligen halkade Martin i momentet innan, men han hade ändå fått bra koll på läget när dansken slog bollen rakt till Nabil Bahoui. Martin Christensen (som trots misstaget inte jobbade tillbaka tillräckligt), Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström och Alberis da Silva agerade passivt när Bahoui väggspelade med Henok Goitom och kom fri in i straffområdet. Henrik Gustavsson såg ut att rädda, men bollen studsade oturligt på den förre brommapojken och in i mål.

Vi borde ha gått in med 1–1 i paus. Henrik Gustavsson slog en lång utspark i den 36:e minuten som Ricardo Santos nickskarvade och Imad Zatara sprintade sig fri. Dessvärre fick Imad bollen för långt ifrån sig och fick stressa iväg avslutet. Det var ändå väldigt nära då bollen rullade i den vänstra stolpen, men med en bättre touch hade Imad fått ett lugnare och bättre avslutningsläge. Marginalerna var alltså emot oss från början.

Efter en rätt svag första halvlek från båda lagen, tog vi kommandot i början på andra halvlek. Passningsspelet liknade mer det tidigare under säsongen än det långsamma och med hög felprocent som präglat vårt spel på sistone.

I den 60:e minuten kom så äntligen kvitteringen efter en fin omställning. Imad Zatara spelade in bollen från vänster. Ricardo Santos tog emot och spelade bakåt till Daniel Sjölund som på ett tillslag hittade Martin Christensen till höger. Martin tog emot och skickade in ett fint inlägg mot bortre stolpen och där språngnickade Imad Zatara in bollen. Målvakten var på bollen men var ändå chanslös när det sköna 1–1-målet föll.

Glädjen var dock inte långvarig och för bara åtta minuter senare tog AIK åter ledningen. Celso Borges fick alldeles för lättvindigt avancera centralt och klippte till Erik Moberg med handen. Men istället för en solklar frispark till oss tilläts Borges fortsätta och han spelade ut bollen till höger. Andreas Dahlén var inte med på noterna och Martin Mutumba kunde styra in bollen framför målet. Daniel Hallingström såg ut att enkelt styra undan inspelet, men stannade oförklarligt upp. Eftersom Anton Tinnerholm samtidigt hade tappat bort Nabil Bahoui, kunde den sistnämnde enkelt raka in det vidriga 1–2-målet.

Luften såg ut att gå ur oss, men ett nonchalant AIK, som verkligen inte var bra denna dag, kunde vi ändå matcha. Efter ett par byten och fler spelare i offensivare positioner kunde vi åter skapa ett visst tryck. I den 85:e minuten lyckades vi äntligen kvittera igen. Daniel Sjölund slog en fin boll i djupet till vänster som Petrit Zhubi tog emot och inlägget var utsökt. Ricardo Santos mötte med huvudet och satte 2–2 snyggt mot det bortre krysset.

Det var sedan riktigt svagt att vi inte kunde hålla undan. Vi hade ett jätteläge i den 91a minuten men straffades åter av rent dålig värdering. Varför gick inte John Owoeri på utsidan om sin trötte back? Istället stannade han upp och slog en passning till höger som blev för hård. Men varför sprang inte Petrit Zhubi fullt efter bollen? Det var i slutsekunderna av en viktig allsvensk match på bortaplan och vi var på väg att bryta en nedåtgående trend. Det var alltså inte frågan om någon korpmatch! Det är då helt oförsvarligt att bara jogga efter bollen bara för att passningen inte var bra slagen. Detta kostade oss nu poängen.

AIK kunde hålla i bollen efter vårt misslyckade anfall. Martin Mutumba vände väl enkelt bort John Owoeri till höger och spelade bollen bakåt där en helt oattackerad Ibrahim Moro kunde serva in bollen. Erik Moberg tappade helt bort markeringen på Henok Goitom som sopren kunde nickskarva bollen via den bortre stolpen och retsamt längs med mållinjen och in i mål. Det var samma stolpe som ställde oss ett spratt då Imad Zatara skott gick stolpe ut. Det hjälpte alltså inte att byta arena. 2010 var det Oscar Möllers skott som gick i insidan av stolpen och precis utanför mållinjen för att retsamt rulla utanför den bortre stolpen.

Henrik Gustavsson hade en mycket otacksam uppgift vid alla tre baklängesmålen, men klarade sig bra i övrigt. Fimpen hade ytterligare bara två skott mot sig, men han gjorde det också bra då AIK hade en hel del fasta situationer, som lyftes in framför mål.

Anton Tinnerholm hade problem med Nabil Bahoui speciellt i början på matchen. Anton fick inte heller någon bra hjälp av Martin Christensen. Tinnerholm vann en hel del dueller i andra halvlek och vågade sig också fram mer men tappade även vid andramålet.

Daniel Hallingström har gjort en hel del missar på sistone som vi inte är vana att se honom göra och denna gång straffades vi hårt av det. Speciellt vid det andra målet.

Alberis da Silva hade problem med passningsspelet inledningsvis, men svarade också för ett par matchavgörande brytningar i straffområdet samtidigt som hans huvudspel var viktigt. Vi släppte som bekant in trean då han var utbytt. Alberis hade inte spelat från start sedan hemmamatchen mot Syrianska strax efter midsommar och gjorde på det hela en fullt godkänd comeback.

Anderas Dahlén höll rent för det mesta men Martin Mutumba fick lite för fritt utrymme, speciellt vid andra målet. Andreas blev också lite för lätt stressad av AIKs höga press, speciellt i inledningen av matchen.

Martin Christensen får givetvis ett jätteminus för felpassningen som föranledde det första baklängesmålet men han ska samtidigt ha ett stort plus för inlägget till Zataras 1–1-mål.

Emmanuel Dogbe vägde lite för lätt på den dåliga gräsmattan som mer förordade fysiskt spel. Ghananen föll ändå ned som en viktig bricka framför våra mittbackar och gjorde det okej, men tvingades utgå på grund av känning på framsida lår i början på andra halvlek.

Erik Moberg kom in på innermittfältet då Emmanuel Dogbe tvingades utgå. Några passningar slog han bort men gjorde det ändå okej. Erik kröp ned som mittback i slutet och tappade dessvärre bort Henok Goitom fram till det avgörande målet.

Daniel Sjölund var viktig i denna match. Även om kvaliteten i agerandet inte infann sig hela tiden, så jobbade och slet ålänningen förtjänstfullt. Pressen på Ibrahim Moro vid tredje målet var inte tillräcklig, men ”förassisten” till våra båda mål var riktigt fina.

Kristian Bergström började blekt, kom i mellanland och hittade inte kvalitet i passningsspelet, men så i början på andra halvlek fick vi åter se Bergström i gammalt gott slag. Han blev mer delaktig i spelet satte högre fart och nådde betydligt högre kvalitet i både markpassningar och inlägg. Även om det inte höll matchen ut lovar det gott inför framtiden.

Petrit Zhubi kom in istället för Martin Christensen och ska ha ett stort plus för inlägget fram till Santos 2–2-mål, men det räckte ju inte till något. Det gäller att spela med insidan av huvudet också och Petrit får ett stort minus för att han inte värderade och jobbade tillräckligt för att vi skulle bärga poängen.

Imad Zatara fick åter plats i startelvan men denna gång på topp. Det var första matchen sedan i början på juni borta mot Helsingborg som Imad spelade på topp, men han tackade för förtroendet genom att göra årets sjätte mål, som var riktigt snyggt. Nära var det ju också dessförinnan med stolpträffen. Många fler lägen i djupled hade vi dock skapat om Imad orkat ta sig ur offsiden oftare. Att missa målchanser på grund av att man går eller joggar hem är oförsvarligt.

Även Ricardo Santos måste anamma att det inte under några omständigheter är okej att vara i offsideposition när vi har läge att spela honom fri. Det krävs en sådan liten ansträngning att springa sig onside. I övrigt var denna match ett fall framåt i nickduellerna och målet var riktigt snyggt, samtidigt som det var viktigt att spräcka målnollan. Men arbetsinsatsen måste bli mycket bättre framöver.

John Owoeri kom in i slutet och borde ha utnyttjat sitt löpövertag på ett bättre sätt.

Summa summarum var det åter en hemsk bortamatch mot AIK, som alla övriga jag bevittnat. Solnalaget är inte alls något märkvärdigt lag och det känns minst sagt förjävligt att de är hela tio poäng före oss. Chansen att nå europaspel genom Allsvenskan minskar naturligtvis drastiskt och därigenom blir cupmatchen borta mot IFK Uddevalla ännu viktigare på torsdag.

Att det inte går att ställa upp med ett halvdant oinspirerat lag som ställdes på benen i östgötacupen borta mot Motala vet vi redan. Utan det gäller att satsa fullt ut och ta tillfället i akt att få tillbaka spelglädjen i laget. Och den som inte tar Svenska Cupen på allvar är ingen ÅFF:are.

AIK – ÅFF 3–2 (1–0)

1–0 (22) Nabil Bahoui (Henok Goitom)

1–1 (60) Imad Zatara (Martin Christensen)

2–1 (68) Nabil Bahoui (Martin Mutumba)

2–2 (85) Ricardo Santos (Petrit Zhubi)

3–2 (92) Henok Goitom (Ibrahim Moro)

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (2:a).

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 13 580

Övrig statistik

Bollinnehav 55 – 45

Avslut  11 – 7

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 1 

Hörnor 9 – 3

Frisparkar 17 – 11

Offside 6 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 3 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 78), Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 70, VM 78), Emmanuel Dogbe (ut 51), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 78) –

Imad Zatara (HM 78), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Erik Moberg (in 51 MM, MB 78), Petrit Zhubi (in 70 HM), John Owoeri (in 78 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Oscar Möller, Joel Rajalakso.

Var finns viljan?

Tji fick vi som inte trodde att det inte kunde bli sämre. Tji fick vi som trodde att våra grabbar skulle komma till match taggade upp över öronen efter den senaste tidens vacklande insatser som tycktes nå botten i den ytterst svaga insatsen mot Gefle. 0-1 hemma mot bottenlaget Halmstad svider oerhört!

Under säsongen har vi tidigare vuxit som lag hela tiden, med några hack. Kulmen nåddes med fyra raka segrar och viktorian borta på omöjliga Borås Arena. Med bibehållen kreativitet och kvalitet i passningsspelet underkastade sig spelarna samtidigt taktiska överenskommelser samt att de tog ett stenhårt jobb för varandra.

Hur kan det sedan vara möjligt att vi fallit så lågt?

Ja, det är en gåta. Efter en väldigt bra period, med en urladdning borta mot de regerande mästarna, kan bakslag ske. Det är inte ovanligt för något lag. Att vi föll ihop borta mot Malmö kunde därav vara en förklaring, men samtidigt naturligtvis ingen ursäkt.

Med tre raka hemmamatcher trodde vi ändå på en bra utdelning som åter skulle föra oss närmare toppen. Kryss mot Elfsborg var ju inte dåligt, men den andra halvleken var svag och antydde att allt inte stod rätt till. Under geflematchen fortsatte kurvan starkt nedåt och när vi inte trodde att det kunde bli sämre, så fortsatte alltså eländet. Spelet som var av yttersta toppklass i Allsvenskan, andades inte allsvenskt överhuvudtaget mot ett svagt Halmstad, som inte heller spelade som ett allsvenskt lag.

Vi var inte med från början och inom loppet av sex minuter släpptes det största hotet Mikael Bohman vind för våg i två jättechanser direkt. Båda gångerna var Erik Moberg inte alls på hugget. Förvisso räddade Moberg på mållinjen vid det första läget, men det var också han som inte var alert och inte tryckte sig före Bohman i duellen. I läge två var Erik passiv och Bohman fick avlossa skottet helt utan press på sig.

Det var tur att Henrik Gustavsson var med från början och räddade två gånger om, men det hjälpte ju inte då Fimpen släppte in Mikael Bohmans skott från långt håll och där vår målvakt befann sig. Det är ytterst sällan man ser Henrik göra en sådan tavla. Men det var inte bara Fimpens fel.

Ricardo Santos såg ut att kunna bli en pigg injektion vid debuten mot Elfsborg men insatsen mot Gefle var allt annat än bra. Nu var det ännu sämre. I den första halvleken hade han flera chanser att ligga på rulle vid offsidelinjen men gjorde det inte. Tanken är i mångt och mycket att Santos ska skarva bollar på John Owoeri på djupet, men det funkar ju inte alltid och blir för lättläst. Självklart måste även Santos gå på djupet när tillfälle ges. Samtliga spelare som bär den heligaste och finaste tröjan av alla, måste också alltid ge sitt bästa för laget, vilken ingen gjorde i går mot Halmstad.

Ricardo Santos satsade inte fullt i någon höjdduell och gjorde det inte heller när Erik Moberg skickade fram bollen. Halmstad kunde därmed erövra bollen och när Antonio Rojas lyfte fram bollen till vänster tycktes varken Erik Moberg eller Daniel Hallingström ta faran på allvar. Katastrofen var ett faktum nät Bohman enkelt kom emellan våra mittbackar och kom till skott.

Detta var ett av de mest bedrövliga mål som jag sett oss släppa in och det är förstås fasansfullt. Våra mittbackar Daniel Hallingström och Erik Moberg har gjort det så bra under en lång period, men Erik har inte alls nått upp till sin höga kapacitet under de fyra senaste matcherna och denna var klart sämst.

Alberis da Silva har haft vissa skadeproblem, men ska nu vara helt okej och det känns verkligen rätt att brassen får chansen mot AIK.

Daniel Hallingström var alltså också ute och seglade vid målet och ytterligare några gånger men det var ändå han som försökte hålla ihop spillrorna av vårt försvarsspel.  

Anton Tinnerholm har inte heller kommit upp i sin höga nivå på sistone, men problem i positionsspelet och med slarv i passningsspelet.

Andreas Dahlen har också haft problem på vår svaga vänstersida de senaste matcherna. Dalle har fått svag hjälp av Kristian Bergström, avvaktat och blivit passiv.

Jag vet inte om jag har sett Kristian Bergström underprestera så pass som under de fyra senaste matcherna och det är bara hoppas att han knyter näven och kommer tillbaka till sin klass. Borta mot AIK är ett ytterligt tillfälle att visa sitt rätta jag som fältherre, kanske då som innermittfältare?

Mohammed Abubakari tog ett gult kort efter att Martin Christensen slarvat bort bollen och är därmed avstängd mot AIK. Å andra sidan slarvade Mommo bort bollen redan i första halvlek så att Daniel Hallingström tvingades ta en varning. Mohammed är en duktig och viktig spelare för oss, men när han får helt enkelt inte vrida och vända felvänd när han enkelt kan ta hjälp av andra spelare för att vi ska vinna mark. När motståndarna vinner bollen får vi livsfarliga omställningar mot oss.

Daniel Sjölund var den ende som var i närheten av godkänt. Ålänningen försökte i varje fall, jobbade och slet och hade stundtals bra kvalitet i passningsspelet. Däremot kladdade han lite för mycket med bollen, speciellt i slutet av matchen då vi var tvungna att komma till avslut. Vi kom ju enkelt fram långt på Halmstads planhalva. Det verkade som de våra lyssnade för mycket på att vi skulle ha tålamod, för spelet såg ut som vi ledde matchen, med i och för sig bra spelvändningar men inläggen kom aldrig eller var av för låg kvalitet. Därmed hände det ingenting i chansväg. Inte heller gick vi på skott och jobbade på returer.

Martin Christensen fick chansen från start för första gången sedan bortamatchen mot Helsingborg, men någon succé blev det tyvärr inte. Några gånger kom Martin bra fram på kanten och lyfte in bollen mot målet. Martin slog också några hörnor, men likt tidigare matcher i formsvackan var vi rejält svala på de fasta situationerna. Kladdandet med boll och slarviga passningar dämpade farten i spelet och vi fick dessutom farliga omställningar emot oss.

John Owoeri började starkt med stor löpvillighet, men försvann sedan nästan helt, Det var märkligt att se den så annars löpvillige spelaren stanna upp och strunta i bollar som inte var perfekt slagna.

Petrit Zhubi bytte av Owoeri, men tog inte chansen. Petrit visade samma tråkiga kroppsspråk mot sina lagkamrater som i U21-laget. Det gäller att bjuda till själv både offensivt och defensivt innan man gnäller på sina lagkamrater.

Imad Zatara bytte av Ricardo Santos på topp, men inte heller där fanns viljan att löpa på allt eller att välja de enkla och vägvinnande alternativen framför de svåra och farliga, som ledde till omställningar emot oss.

Oscar Möller kom in som tredje forward efter att Kristian Bergström bytts ut, men återigen lyckades inte vår tidigare kämpe speciellt bra och han uträttade inte mycket.

Att vi inte gör et enda mål på Kopparvallen tillhör inte vanligheterna, senaste det skedde var i hemmamatchen mot Mjällby i fjol, men 0–0 var då precis vad som räckte för säkrat kontrakt.

Det är också väldigt trist att se att vi är så få som tar vårt ansvar och ser matcherna på plats. 3 324 personer i en sommarmatch är bara för ynkligt.

Jag ska inte säga att det inte kan bli sämre är så här, för hur dåligt det är så kan det alltid bli sämre. Matcherna mot Gefle och Halmstad skulle vi bara vinna. Vi klarade det inte alls men måste ändå gå vidare. Det är hela elva matcher kvar av Allsvenskan och en superviktig match i Svenska Cupen borta mot IFK Uddevalla kvar, som gör att europaspelet kan leva även om vi inte lyckas i Allsvenskan.

Faktum är att vi bara har en poäng mer än i fjol efter 19 spelade matcher och efter den dåliga hösten drogs vi in i bottenstriden innan vi kunde spurta till oss en plats på den övre halvan. Det är alltså god tid att ta läget på allvar.

Borta mot allsvenskans formstarkaste lag för tillfället, AIK, är det få som räknar med oss och det är då lämpligt att visa för omvärlden att så här dåliga är vi faktiskt inte!

ÅFF – Halmstads BK 0–1 (0–0)

0–1 (59) Mikael Bohman (Antonio Rojas)

Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (2:a), Mohammed Abubakari (3:e, avstängd mot AIK)

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 3 324

Övrig statistik

Bollinnehav 67 – 33

Avslut  12 – 10

Avslut på mål 3 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 7 – 7

Frisparkar 17 – 14

Offside 0 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 4

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén (VM 71) –

Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 71) –

John Owoeri (ut 61), Ricardo Santos (ut 64).

Inbytta ersättare

Petrit Zhubi (in 61 F), Imad Zatara (in 64 F), Oscar Möller (in 71 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Alberis da Silva, Emmanuel Dogbe.

Vi tog inte chansen

Vi hade ett enormt bra läge att besegra Gefle IF. Ett Gefle som hade en jättetuff match i torsdags i Azerbajdzjan och som har varit på resande fot sedan dess. Farhågan var dock att våra spelare inte skulle ta uppgiften på allvar och att de inte skulle ta det hårda arbete som likväl krävdes.

I arbetet ingår förstås inte bara att slita utan att göra det med kvalitet också. Eftersom både den rätta kampvilja och koncentration saknades gick det som det gick. Och vi får vara tacksamma att det överhuvudtaget blev en pinne. En poäng hemma mot Gefle är dock inte mycket att komma med när de andra lagen i toppen plockar trepoängare.

Gefle hade innan matchen tagit tre poäng totalt på bortaplan efter tre kryss. Efter den makalösa forceringssegern mot Anorthosis fortsatte GIF med 4–4–3 och hög press mot Malmö FF, som hemmabesegrades med 2–0. GIF gjorde då framförallt en stark första halvlek. Med giftigt spel i djupled och med inlägg hotade de MFF gång på gång samtidigt som de störde bortalagets passningsspel.

Jag trodde dock inte att Pelle Olsson skulle våga satsa på 4–3–3 igen efter den tuffa bortamatchen mot Karabach, men så blev det, med samma startelva som mot MFF och två förändringar jämfört med i torsdags, då målvakten Emil Hedvall åter klev in i målet och anfallaren Johan Oremo spelade istället för mittbacken Olof Mård.

Även om Gefle har haft det tufft visste förstås alla att laget skulle spela fysiskt. Våra spelare måste alltså varit mentalt förberedda på att ta kampen, men så såg det verkligen inte ut. Mikael Dahlberg, Johan Oremo och Jakob Orlov är en forwardstrio där samtliga är starka, bra på huvudet och täcker boll bra. Mot sådana spelare går det förstås inte att stå flera meter ifrån. Och man är bra naiv om man tror att det bara är att hoppa upp mot bollen för att nicka undan den. En av de stora bjässarna kommer då i full fart och mejar undan både dig och bollen, vilket skedde ett otal gånger. Vad än värre var att vi ofta inte ens var före på markbollarna där våra spelare ska vara klart kvickare.

Peter Swärdh pratade innan matchen om att det var viktigt att hålla fart på bollen och att spela sig förbi Gefle i djupled, men det fick vi inte se mycket av. Passningsspelet var alldeles för långsamt och det är backlinjens ansvar att sätta fart på bollen, vilket misslyckades. Gefle kunde därmed inta sina defensiva positioner snabbt. Inte heller lyckades vi dra isär geflelaget med spelvändningar. Många crossbollar blev för korta och hamnade hos motståndarna. De som ändå gick över var för lösa och motståndarna hann in i press när mottagaren väl tagit emot pastejen. Överhuvudtaget var det alldeles för dålig fart i många passningar av alla de slag för att vi skulle få upp tempot i spelet.

När vi väl vann boll efter en gefleattack fanns det ingen klar tanke hur vi skulle kontraslå. Genom slarv och obeslutsamhet tappade vi många omställningslägen.

När ytterbackarna var trängda var de framförallt för stillastående för att öppna spelvägar och när vi väl fick fast bollen högt upp i banan var det få som löpte fram för att agera understöd.

Mot ett 4–3–3 lag finns det naturligtvis fina möjligheter att hitta ytor på kanterna. När Gefle dessutom har många stora spelare som inte är kvicka i vändningarna så borde vi ha kunna vunnit mark genom ett snabbt passningsspel, men passningsspelet var alldeles för långsamt och med för dålig precision.

Det såg för bekvämt ut och vi fick aldrig igång något ordnat spel över längre perioder. Vi kunde dock se och lära hur man offrar sig, täcker passningsvägar och skott av geflespelarna.

I forceringen efter Gefles ledningsmål blev det dock bättre, men ett lite enklare spel. Den rätta beslutsamheten och offerviljan i motståndarnas straffområde saknades dock till vi äntligen fick hål på dem i och med straffen. Efter kvitteringen höll vi dock på att åka dit igen och utnyttjade inte de lägena vi fick för ett segermål. Det var ändå starkt att det finns en moral att aldrig ge upp utan att kunna kriga sig till en pinne i varje fall.

Henrik Gustavsson hade ingen lätt uppgift på baklängesmålet och vi får tacka Fimpen för att han i den 600:e A-lagsmatch i ÅFF gjorde en jätteräddning när en obevakad Jakob Orlov tilläts nicka i den 89:e minuten.

Anton Tinnerholm hamnade ofta i tokig position på utsidan av sin spelare och den blev tyvärr också upprinnelsen till det olycksaliga baklängesmålet då Anton nickade rakt in i planen där Mikael Dahlberg tog emot bollen och vände bort Erik Moberg som täckte för smalt. Visserligen hade Dahlberg en hel del tur men det målet skulle ha förhindrats.

Erik Moberg och Daniel Hallingström som gjorde en jättematch i luftrummet borta mot Elfsborg stod inte alls att känna igen. De gick inte in i luftduellerna tillräckligt utan blev passiva och tappade också i markspelet. Dessvärre fanns inte Alberis da Silva att tillgå efter känningar. Ett skifte är kanske annars på sin plats.

Andreas Dahlén har tyvärr inte haft något flyt i spelet på sistone och kommer ofta för sent in i duellerna. Hjälpen av Kristian Bergström, som också verkat tappat formen, har inte heller varit den önskade. Besluten från Pligg var långsamma mot Gefle och därmed försämrades kvaliteten i passningsspelet. Kristian svarade dock för en mycket viktig undanrensning efter att Fimpen styrt Orlovs nick i ribban.

Daniel Sjölund jobbade i varje fall och slet, men ofta tog bolltransporterna för mycket tid och saktade ner spelet. Skönt dock att vi har en kylig straffskytt efter att vi har förlorat Jesper Arvidsson, Magnus Eriksson och Viktor Prodell.

Mohammed Abubakari jobbade också och slet, vilket var oerhört viktigt för att vi ändå skulle hålla uppe spelet mot Gefle. Likt alla andra så var dock kvaliteten i passningsspelet för svag.

Imad Zatara hade många lägen att göra bra saker på högerkanten, men han utnyttjade inte sin fart och inläggen var för illa slagna.

Längst fram gjorde Ricardo Santos en blek insats. Han fick ofta agera bollmottagare, men bollarna studsade ifrån honom och han var inte tillräckligt aktiv i löpningarna.

John Owoeri försökte i varje fall och var löpvillig så länge han orkade, men den rätta kvaliteten saknades.

Martin Christensen kom in i stället för Imad Zatara tio minuter in på andra halvlek och gjorde ett okej inhopp. Dansken satte fart i offensiven och fick in en del bollar i straffområdet.

Petrit Zhubi bytte av Owoeri på topp de sista 35 minuterna och gjorde en hel del bra, som när han bröt sig in och blev fälld av en man – David Fällman. Det är märkligt att denna straff belyses som tveksam men medierna valde inte att se Mohammed Banguras straff som tveksam. Att bollen var ur spel spelar ingen roll för David var klumpig som satte foten på Petrit och straff var det därmed. Jag är dock besviken på att Petrit lekte för mycket och framförallt att han trixade bort jätteläget att avgöra på ett tillslag i den 92:a minuten.

Oscar Möller kom in de sista 20 minuterna på topp då vi spelade 3–4–3. Möller försökte och oroade en del men det var inte samma kraft som vi är vana vid.

Trots att vi lyckades kvittera kan vi verkligen inte vara nöjda med prestationen. Det är oroande att vi börjat kryssa, precis som vi gjorde förra året ungefär vid den här tiden. Det är livsfarligt att komma in i den andan som vissa gör – att det är okej att förlora med 0–4 borta mot Malmö och att det är okej att göra en dålig andra halvlek mot de regerande svenska mästarna Elfsborg. Att det infaller sig någon slags ursäkt i och med att man möter bra motstånd och att det därmed är bra med fyra poäng mot Elfsborg totalt sett. Men en poäng totalt sett mot Gefle är ur alla hänseenden inte okej.

Den tredje hemmamatchen i rad väntar nästa lördag mot Halmstads BK och då får vi verkligen hoppas att våra mannar förstår vad som krävs för att vinna!

ÅFF – Gefle IF 1–1 (0–0)

0–1 (53) Mikael Dahlberg

1–1 (86, straff) Daniel Sjölund

Varningar ÅFF: inga

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping.

Publik: 3 450

Övrig statistik

Bollinnehav 56 – 44

Avslut  9 – 7

Avslut på mål 2 – 1

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 6 – 1

Frisparkar 10 – 7

Offside 0 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén (ut 73) –

Imad Zatara (ut 55), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

John Owoeri (ut 59), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 55 HM), Petrit Zhubi (in 59 F), Oscar Möller (in 73 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Emmanuel Dogbe, Joel Rajalakso.

Det blev en pinne i varje fall

Tron var förstås att vi skulle ta en ny viktoria mot de regerande mästarna. Efter den första halvleken såg det lovande ut men en match består som bekant av två halvlekar och efter den andra halvleken får vi vara nöjda med poängen.

Efter den svaga insatsen i Malmö och den usla mot Motala i Östgötacupen var det viktigt att komma upp på banan igen och visa vilket bra lag vi är. I den första halvleken mot Elfsborg visade vi också detta. Elfsborg försökte precis, som på Borås Arena för tre veckor sedan, pressa högt, men de våra spelade sig relativt enkelt förbi förstapressen och det är klart att självförtroendet lyftes efter det tidiga ledningsmålet i den sjätte minuten.

Andreas Dahlén kastade ett inkast nere till vänster på Elfsborgs planhalva. Kristian Bergström spelade tillbaka och Dahlén lyfte in bollen i straffområdet. Ricardo Santos spelade elegant fram till en helt ren John Owoeri, som inte gjorde något misstag, utan satte bollen högt bakom målvakten Kevin Stuhr Ellegaard.

Även om vi inte hade något markant spelövertag så kändes det som vi kontrollerade matchen i den första akten. Det fanns ett lugn i försvarsspelet och vi hade ett övertag på det centrala mittfältet. Med spelvändningar hotade vi framför allt på högerkanten och vi skapade chanser även för ett andra mål. Dessvärre blåstes Ricardo Santos eleganta lobbmål av för offside och Mohammed Abukakara sköt precis utanför stolpen efter ett mönsteranfall.

Elfsborg fick ett jätteläge i den första akten. Fick var det rätta ordet då domaren Andreas Ekberg från Lund gick på när Mohammed Bangura slängde sig efter att han var emot Daniel Sjölunds ben. Det var naturligtvis inte i närheten av straff men likväl fick Bangura chansen från elva meter. Ansatsen var dock kort och Mohammed lyckades inte vänta ut Henrik Gustavsson. Fimpen stod kvar och läste sedan straffen perfekt och klistrade sig när han gick till höger. Domaren Ekberg stod inte för någon bra insats även i övrigt om jag utrycker mig väldigt milt! Anders Svensson borde exempelvis blivit utvisad redan i den första halvleken efter fula påhopp.

Vi började även den andra halvleken bra med ett par fina anfall där sista spetsen saknades, men efter bara fem minuter började gästerna få allt mer att säga till om och tog sedermera över matchen. Vi verkade tappa orken och blev passiva. Kanske tog den första halvlekens tuffa fysiska spel ut sin rätt. Skärpan saknades i passningsspelet, löpvilligheten var inte den samma och för svåra alternativ valdes. Det fick till effekt att vi tappade boll och fick jaga hårt för att freda oss. Vid några tillfällen fick de våra panik och kaos rådde. Vi hamnade långt ned och lyckades inte heller i omställningarna.

Elfsborg verkade dock inte heller ha tillräckligt med kraft för att få riktig spets i sina anfall och de heta målchanserna var därmed få. Dessvärre utnyttjade de ett till synes svårt läge redan i den 57:e minuten. Henrik Gustavsson slog en lång utspark som Ricardo Santos tappade för enkelt. Tre mittfältare fanns för återerövring. Mohammed Abubakari var dock den ende som var aktiv av dem medan Daniel Sjölund och Kristian Bergström var passiva. Stefan Ishizaki kunde därmed löpa igenom och passa till vänster där Niklas Hult fanns. Vi såg ut att kunna avstyra faran med många spelare samlade, men Kristian Bergström tappade bort sitt vänsteransvar och där kom Johan Larsson farandes och fick fritt utrymme för sin erkänt giftiga högerfot. Bollen satt stenhårt upp mot det högre krysset.

Med tio minuter kvar fick vi dock ett par fina chanser att ta ledningen. Petrit Zhubi löpte bra på högerkanten och slog ett inlägg. Kristian Bergström dök upp vid den bortre stolpen men fick inte ordning på skottet och bollen gick utanför.

Minuten senare fick vi en frispark mitt på Elfsborgs planhalva. Kristian Bergström slog en fint avvägd boll långt ned till höger i Elfsborgs straffområde där Imad Zatara sprintade in och sköt, men tyvärr utanför den bortre stolpen.

Bortalaget kunde dock också mycket väl ha tagit ledningen. Efter slutsignalen var det förstås besvikelse att vi inte närmade oss toppstriden ytterligare, men samtidigt en lättnad att vi inte tappade alla poängen.

Efter den svaga insatsen mot Malmö var det riktigt kul att se Henrik Gustavsson komma tillbaka så fint och äntligen fick Fimpen göra en matchavgörande straffräddning igen. Målet var inte mycket att göra på då det var ett riktigt kanonskott och Fimpen var riktigt bra även i övrigt genom att vara långt ute när utespelarna släppte igenom bortaspelarna och i luften mot alla hörnor och inlägg.

Anton Tinnerholm började riktigt bra med härlig energi och ettrighet i försvarsarbetet samt frejdiga löpningar i offensiven. I andra halvlek verkade dock orken ta slut. Kvaliteten i passningsspelet blev sämre och Anton kom inte alls med i offensiven på samma sätt.

Daniel Hallingström reste sig glädjande nog från de svaga insatserna mot Malmö och Motala. I första halvlek var Danne riktigt bra med ett lugnt och säkert spel. I den andra halvleken blev det inte alls lugnt men Daniel kämpade väl även om ett missförstånd med Erik Moberg kunde ställt till det riktigt ordentligt om inte Fimpen varit på alerten.

Erik Moberg har också haft det tufft i de två senaste matcherna men kom tillbaka fint i den första halvleken. I den andra hade han större problem, blev lite passiv och gjorde en del enkla misstag, men fajtades samtidigt för att freda målet.

Andreas Dahlén hade en riktigt lovande period men har inte nått upp till den på sistone. Det var lite passivt redan i den första halvleken vid några tillfällen och han kom sent in i några situationer. I den andra halvleken fanns chansen att slå avgörande passningar vid ett par tillfällen men de gick inte fram.

Imad Zatara glänste inte men fanns som hot hela tiden med sina löpningar och kämpade, för det mesta, väl även i defensiven.

Mohammed Abubakari höjde sig efter insatsen mot Malmö och var oerhört värdefull i den första halvleken. Det var mycket tack vara Mommos förmåga att vinna boll och hålla i som vi kunde flytta upp laget och spela oss till anfallsattacker. Men ghananen har en energikrävande spelstil vilket kostade i den andra akten då orken och passningskvaliteten sjönk. Abubakari var fortsatt värdefull som uppsamlare framför mittbackarna i andra halvlek men orkade inte gå med i offensiven på samma sätt som i första halvlek.

Daniel Sjölund har ett stort ansvar att täcka upp från mitten och ut mot vänsterkanten, men han kunde inte upprepa jätteinsatsen från bortamötet med Elfsborg. Kraften verkade inte riktigt finnas där och han hade sannerligen ingen tur med domsluten.

Kristian Bergström stod inte heller att känna igen. Med sin rutin och noggrannhet var det förvånande att han missbedömde bollar och sina motståndare vid några tillfällen varav ett matchavgörande. Det fina volleyläget verkade han inte heller riktigt våga dra till på utan det blev en avvaktande bredsida.

Längst fram var det förstås oerhört intressant att se hur Ricardo Santos skulle fungera ihop med John Owoeri. Första halvleken och speciellt inledningen lovar gott och då båda kombinerade fint vid ledningsmålet.

Det var kända egenskaper som uppdagades efter fem års bortvaro då Ricardo Santos visade styrka men var lite orörlig emellanåt. Assisten var riktigt bra men tre offside på den 25 första minuterna var inte bra. Santos måste också lära sig att vara noggrann med bollen i vårt lag, vilket han inte var när bollen tappades till kvitteringsmålet. Det går dock inte vara på topp i första matchen utan vi får naturligtvis ge Santos lite tid.

John Owoeri verkade trivas kanonbra med sin nyare roll där han kommer längre ned i banan och hämtar boll. I början var han väldigt aktiv och ett ständigt orosmoment för elfsborgsförsvaret. Dessutom gjorde han ett kyligt mål, då han väntade ut studsen och tryckte upp bollen i nättaket. I andra halvlek försvann nigerianan allt mer, tappade orken och fick inte många bra bollar att jobba på.

Oscar Möller bytte av Santos och gjorde en klart bättre insats än i Motala utan att för den delen glänsa.

Petrit Zhubi kom in på topp istället för Owoeri och med pigga ben borde han ha kunnat löpa ifrån sin bevakare ännu mer men blev lite för avvaktande.

Martin Christensen fick också några minuter istället för Imad Zatara men fick inte många bollar att jobba på.

Precis som vår tränare Peter Swärdh uttryckte det på presskonferensen var det ändå mycket viktigt att vi kom tillbaka efter den stora och tunga förlusten i Malmö. Spelmässigt var vi inte bra i den andra halvleken men vi fajtades i varje fall till oss en poäng. Den viljan fanns inte på Swedbank Stadion. Fyra poäng mot de regerande svenska mästarna under året är naturligtvis också bra totalt sett.

Trots att avstånden till topptrion kan öka ytterligare efter vårt poängtapp, så finns det ändå förhoppningar att vi kan hänga på. Vi har fortfarande spelat färre hemmamatcher (8) än bortamatcher (9). Närmast väntar Gefle och Halmstad på Kopparvallen. Det är inga lätta matcher. Men med rätt inställning ska vi naturligtvis ha goda chanser att plocka en fin poängskörd i dessa matcher.

Förra året kändes det som att många blev lite för nöjda och slog sig till ro efter den fina förstahalvan på serien då vi tog 24 poäng. I år hoppas vi förstås att vi har mognat till. Vi har absolut inte säkrat allsvenskt spel 2014, men med 27 poäng och 13 matcher kvar är en målsättning att ”bara” stanna kvar ett för klent krav på den kvalitet som finns i spelartruppen. Många utomstående ser oss faktiskt som ett stabilt allsvenskt lag på den övre halvan och det måste vi själva också göra. Min tro har, även innan säsongen, varit att vi ska kunna blanda oss in i toppstriden och kämpa om europaplatserna. Det är naturligtvis en tuff uppgift att klara men samtidigt oerhört stimulerande. Målsättningarna mellan eget kontrakt och europaspel är för vaga för att ge en extra krydda i livet.

2006 spelade vi senast i Uefacupen. Som mittenlag i Superettan nådde vi huvudturneringen efter ett bragdartat dubbelmöte över dåvarande norska ligaettan Brann. Mot Grasshoppers fick vi inte en ärlig chans, då förbundet vägrade flytta matcher för att hjälpa det enda kvarvarande svenska laget i europacuperna. Det var också en mycket svår uppgift. Sedan dess har vi gått mycket framåt och i dag skulle vi ha en betydligt större chans mot lag typ Grasshoppers.

Se bara på Häcken, som inte är bättre än oss. De slog ut Sparta Prag ur Eurpoa League och Gefle som är ett sämre lag svarade för en mirakelvändning mot Anorthosis Famagusta. Ett cypriotiskt lag låter inte så starkt, men faktum är att fotbollen gått framåt på medelhavsön. För några år sedan var Anorthosis i Champion Leagues gruppspel och i dagens trupp finns många landslagsmän.

Sparta Prag har spelat ett flertal säsonger i Champions Leagues gruppspel och har även de flera landslagsspelare.

Vår förra motståndare Malmö FF körde fullständigt över ansedda Hibernian från Skottland med osannolika 9–0 sammanlagt och i veckan är det Elfsborgs tur att mäta krafterna mot det klart bättre, men överkomliga, Celtic som nådde åttondelsfinal i Champions League i våras. Svensk fotboll är inte så dålig som vissa pessimister vill framstå och boråsarna har helt klart chansen trots att de inte är nämnvärt bättre än oss eller kanske tack vare att de är lika bra som oss!

ÅFF – IF Elfsborg 1–1 (1–0)

1–0 (  6) John Owoeri (Ricardo Santos)

1–1 (57) Johan Larsson (Niklas Hult)

Varningar ÅFF: inga

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 4 844

Övrig statistik

Bollinnehav 52 – 48

Avslut  7 – 14

Avslut på mål 2 – 5

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 1 – 9

Frisparkar 12 – 11

Offside 4 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 84), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

John Owoeri (ut 73), Ricardo Santos (ut 70).

Inbytta ersättare

Oscar Möller (in 70), Petrit Zhubi (in 73), Martin Christensen (in 84).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Emmanuel Dogbe, Joel Rajalakso.

Ny pinsam insats i Skåne

Två gånger i år har vi fallit ihop och båda gångerna i Skåne. Av någon märklig anledning har vi haft mycket svårt i vårt sydligaste landskap. Inte sedan 3–0 borta mot Trelleborg 2010 har vi tagit poäng i någon match i Skåne och nu tog det totalstopp efter hela 0–4 borta mot Malmö FF.

Man vill ju gärna inte tro att det ska gå illa i någon match, men inte kändes det bra när matchen mot Malmö startade. Den där extra viljan och farten saknades. Efter en ganska intetsägande förstakvart började vi komma fram ganska enkelt i banan, med ett makligt tempo i passningsspelet kom vi fram i möjligheter att kunna bryta igenom, men det var inget tryck i djupledslöpningarna och ingen beslutsamhet att tränga igenom. Undantaget var i den 16:e minuten. Imad Zatara slog en djup boll som Viktor Prodell vinklade in framför mål. John Owoeri fick ett jätteläge men fick dessvärre inte träff på bollen.

Fyra minuter senare kom vi fram i vänsterinnerposition. John Owoeri spelade fram till Kristian Bergström, men var fanns påfyllnaden i straffområdet? Ja, Viktor Prodell fanns inte där i varje fall. Om Proddan trott på anfallet och löpt med så hade han fått en jättechans. Detta var just ett stort problem att våra spelare inte tycktes tro på våra anfall. Det var nästan lite av att be om ursäkt att det var så enkelt att komma till anfall, vilket belystes extra då hemmalaget skrek efter en frispark och vi slutade spela fast domaren Stefan Johannesson inte blåst av spelet.

Trots allt var inte Malmö ett dugg bättre och hemmalaget hade bara ett skott på mål i den första halvleken. Dessvärre gick skottet i mål. I ett makligt tempo anföll MFF på högerkanten genom Simon Thern, men vår vänstersida var inte alls lika på tå som mot Elfsborg. Kristian Bergström kom på mellanhand, Daniel Sjölund kom för sent i press och Andreas Dahlén tappade bort Jiloan Hamad. Centralt tittade alla på bollen och tappade bort Magnus Eriksson. Framförallt skulle Mohammed Abubakari tagit bevakningen. Nu kunde istället Mange pricka in 1–0 via den främre stolpen och visade ingen respekt mot den klubb som gjort honom till något, utan han jublade i högan skyn. Pinsamt att han markerade hjärta när han avslutade hos oss. Det hjärtat har aldrig funnits.

Uppförsbacken blev naturligtvis jobbig efter målet, men även om vi inte spelade bra så kändes det som vi hade möjligheten att komma i fatt och till och med vända matchen.

Andra halvlek började dock på ett fasansfullt sätt. Efter passivt försvarsspel anföll MFF på högersidan. Daniel Sjölund tappade bollen och Erik Moberg var passiv i duellspelet. Andreas Dahlén intog en position alldeles för högt och Kristian Bergström var passiv. Pawel Cibicki fick fritt utrymme att spela in bollen framför mål. Magnus Eriksson vände bort Daniel Hallingström och skickade in 2–0 i det bortre hörnet. Svagt av Danne att inte täcka Manges vänsterfot och svagt av Henrik Gustavsson att inte ens försöka rädda det lösa skottet mot den bortre stolpen. Och Mange jublade åter i högan skyn!

I den 56:e  minuten fick Imad Zatara på ett bra långskott som målvakten Johan Dahlin räddade men Andreas Dahlén fick dock ett utmärkt läge på returen. Träffen blev dessvärre helt misslyckad.

I den 62:a minuten avgjordes matchen, då Daniel Sjölund slog en svår bakåtpassning och Henrik Gustavsson tog felbeslutet att spela sig ur ett svårt läge. Magnus Eriksson sög in bollen och spelade fram till Erik Friberg som tryckte in bollen.

Bara fyra minuter senare föll förnedrande 4–0. MFF spelade ostört runt till höger. Jiloan Hamad tilläts vandra in från höger alldeles för enkelt och slog en boll snett bakåt som Daniel Hallingström inte fick bort och Emil Forsberg vräkte in bollen i det bortre hörnet.

Henrik Gustavsson som varit så stabil på senare tid stod nu inte alls att känna igen och får ta på sig två av målen.

Anton Tinnerholm höll emot ganska väl mot Emil Forsberg men var ute och seglade vid fjärde målet. Framåt fattades en hel del kvalitet.

Daniel Hallingström kom inte alls upp i den höga nivå han haft på sistone och får ta på sig två av målen.

Erik Moberg var inte alls lika kvick och tycktes som alla andra sakna den rätta energin.

Andreas Dahlén försökte, men blev avvaktande flera gånger, vilket var förödande vid första, andra och sista målet.

Imad Zatara försökte hela matchen men precis som mot Elfsborg kunde han ha öppnat ytan mot kanten bättre. Mer rejäla djupledslöpningar saknades, samt energi att jobba hela tiden.

Mohammed Abubakari var tillbaka efter ett par matchers frånvaro. Det syntes då han inte var i matchform. Dat blev lite för många felpass och det fanns inte samma energi som vi är vana vid.

Daniel Sjölund började bra men föll sedan tillbaka och det såg segt ut. Vi vann inte alls mittfältet som vi hoppats.

Kristian Bergström kom inte alls upp i sin klass. Energin fanns inte i spelet och kvaliteten vid de fasta situationerna var inte heller bra.

John Owoeri gjorde en riktigt slät figur denna gång. Det var inget klipp i djupledslöpningarna och vid jätteläget i början på matchen var han inte på tå.

Viktor Prodell började bra då han med sin styrka vann mycket boll och iscensatte anfallen. Hans agent Patrick Mörk uppmanade honom att ta det lugn, vilket Proddan också gjorde i djupledslöpningarna. Bra uttalande av agenten. Inte!

Oscar Möller kom in men visade dessvärre inte att han är en man för startelvan i nuläget.

Petrit Zhubi visade dock piggare intentioner i offensiven när han kom in på högerkanten.

Emmanuel Dogbe gjorde det helt okej mot Elfsborg och visade också lite vilja och fart när han kom in, men då var det som sagt över.

Nej, det här var precis som matchen på Olympia ett riktigt lågvattenmärke, som man så gärna vill, men aldrig kommer att glömma. Två veckar av smärta väntar nu och det är bara att ogilla läget och ladda om. Vi är färdiga med Skåne i årets Allsvenskan och vi har trots allt spelat nio matcher på bortaplan och endast sju hemma på Kopparvallen. MFF och Elfsborg har istället spelat nio hemmamatcher och sju på bortaplan. Vi har närmast tre hemmamatcher i rad och det finns alla möjligheter att hänga kvar i toppstriden, men då måste vi förstås tillbaka upp på rätt spår igen. Lördagen den 27 juli fyller vi Kopparvallen för ny toppmatch mot Elfsborg!

Malmö FF – ÅFF 4–0 (1–0)

1–0 (31) Magnus Eriksson (Jiloan Hamad)

2–0 (48) Magnus Eriksson (Pawel Cibicki)

3–0 (62) Erik Friberg (Magnus Eriksson)

4–0 (66) Emil Forsberg (Jiloan Hamad)

Varningar ÅFF: Andreas Dahlén (2:a).

Domare: Stefan Johannesson, Täby.

Publik: 10 877

Övrig statistik

Bollinnehav 57 – 43

Avslut  11 – 4

Avslut på mål 9 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 3 – 3

Frisparkar 10 – 6

Offside 5 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (F 64), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund (ut 73), Kristian Bergström (ut 74) –

John Owoeri (ut 57), Viktor Prodell (ut 64).

Inbytta ersättare

Oscar Möller (in 57), Petrit Zhubi (in 64 HM), Emmanuel Dogbe (in 73).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Alberis da Silva, Martin Christensen. 

Det finns inga gränser

Oddsen att komma till Borås Arena är tuffa. Endast sju matcher hade Elfsborg förlorat i Allsvenskan där sedan 2006 och de regerande mästarna hade radat upp hela 25 allsvenska hemmamatcher i rad utan nederlag. Just det där ordet ”hade” känns alldeles förträffligt att skriva för mot oss tog det stopp. Våra ärade kämpar på planen gjorde det som varit omöjligt för så många. Vi vann med 1–0! Eftersom vi i förra bortamatchen vann mot fjolårstvåan Häcken på omöjliga Rambergsvallen med 2–0 är det facto ingenting omöjligt! 

”Vi fick ofta höra att vi var rädda lantisar när vi kom till de stora arenorna i storstäderna och vi lyckades inte heller speciellt bra, men sedan var det inte så speciellt märkvärdigt att komma till de arenorna och vi vann var vi än spelade”, berättade Lars-Göran ”Knalin” Andersson för mig i fjol och jag nämnde citatet i årskrönikan efter fjolåret.

En titt i historieböckerna ger intyg för detta då vi bara tog sex poäng (nio omräknat till dagens poängsättning) på bortaplan 1968 och inte tog någon pinne på bortaplan mot de fem lagen från de tre största städerna: Djurgården, AIK, IFK Göteborg, GAIS och Malmö. Men redan 1969 besegrade vi AIK, IFK Göteborg och GAIS på bortaplan och sedan flöt det på.

På den tiden var inte Häcken och Elfsborg guldaspiranter, men det är de numera och det är ingen tillfällighet att vi besegrat dem båda på bortaplan och dessutom hållit nollan. De rädda lantisarna på planen finns inte längre utan nu finns målmedvetna och disciplinerade spelare som dessutom vågar spela sitt eget spel, vilket vår tränare Peter Swärdh var mest nöjd med efter den fantastiska triumfen i Elfsborgs fästning.

Ett 4–4–2-system kan se rätt tråkigt ut för den oinvigde, men för en fanatisk supporter är det fantastiskt att se denna formation röra sig som en fast enhet mot bollförande sida med täta mellanrum i den defensiva formationen, för att sedan blomma ut och där kreativa lösningar släpps lösa för att vinna mark när vi har bollen.

Det är lätt att hamna för lågt ned borta mot Elfsborg och även om Gefle lyckades ta en pinne med den taktiken så är det vanskligt, för Elfsborg är normalt skickligt nog att spela sig igenom ändå.

Självklart hade vi stor nytta av att vi vann träningsmatchen på Borås Arena tidigare i vår med 2–1. Vårt eget spel fungerade bra då och gav tryggheten att samma förhållningssätt nu kunde anammas.

Den höga pressen från hemmalaget och deras anstormning från början uteblev. Hemmalaget hade förstås respekt för oss efter framfarten på sistone och de tidigare mötena med oss. När de inte lyckades stressa våra spelare fann de inte mödan värt att pressa på så hårt. Vi kunde därmed trilla boll riktigt bra genom backlinjen, på mittfältet och till forwards. De våra ville inte dra upp något jättetempo, för det skulle vi inte tjänat på, men även mot riktigt kvalificerat motstånd räcker det att vara bollsäker för att hålla dem från bollen. Målet tillkom också efter grannlåt då Daniel Sjölund jobbade sig fram centralt och spelade till John Owoeri, som spelade vidare till Imad Zatara som slog inlägget tillbaka till Daniel Sjölund, som nickade in bollen vid den bortre stolpen i den 24:e minuten.

Vi hade fina chanser att öka på ledningen i början på andra halvlek innan hemmalaget ens hade ett avslut på mål.

Erik Moberg nickade strax utanför på Kristian Bergströms frispark i den 46:e minuten. I den 52:a minuten spelade Daniel Sjölund fram till Viktor Prodell men Tom Söderberg gjorde en bra brytning. Två minuter senare stegade Anton Tinnerholm fram i högerinnerläge och sköt klockrent i stolproten. John Owoeri snappade upp returen och slog ett inlägg som Viktor Prodell nickade utanför. I den 55:e minuten fick John Owoeri kalasläge ren framför mål, efter fint inlägg av Daniel Sjölund, men nicken gick tyvärr rakt på målvakten.

Efter en timmes spel borde vi ha fått straff, då John Owoeri slog ett hårt inlägg från höger och Tom Söderberg sträckte ut handen och bollen studsade precis utanför den främre stolpen, men vi fick bara en resultatlös hörna.

Mot slutet av matchen sjönk vi allt länge ned i banan, då Elfsborg satsade på långa bollar mot uppflyttade Tom Söderberg och hemmalaget skapade några bra kvitteringschanser. Mohammed Bangura nickade dock över i den 82:a minuten. Två minuter senare nickade Bangura mot mål, men Henrik Gustavsson svarade för en fin reflexräddning. På stopptid fick Tom Söderberg den främsta chansen, men han nickade som tur var över.

Henrik Gustavsson är nu ensam i Allsvenskan att ha hållit nollan i åtta matcher och räddningsfrekvensen är nu uppe i imponerande 80 %. Så många räddningar behövde inte Fimpen göra i den här matchen, men reflexräddningen på Mohammed Banguras nick var riktigt svettig. Henrik hade också en hel del att stå i luftspelet i slutet av matchen men klarade det också.

Backlinjen fungerade mycket bra och har nu kunnat spela ihop sig ordentligt. Under slutet av matchen lyfte hemmalaget många långbollar och fick en del inläggslägen och hörnor som var giftiga. I trötthetens tecken missade vi i bevakningen några gånger, men missade gjorde också elfsborgsspelarna. Vi borde också ha gjort 2–0 innan Elfsborgs slutforcering.

Anton Tinnerholm höll rent på sin kant på ett bra sätt och kom även fram i banan flera gånger och gjorde det riktigt bra då han fick iväg ett skott som tog klockrent i stolproten.

Daniel Hallingström klev fram riktigt ordentligt i denna match, med stor pondus samtidigt som Kaiser var lugn och trygg. Många nickdueller blev det men han vann nästan alla. Att Mohammed Bangura nästan raderades ut var ett mycket gott betyg.

Erik Moberg svarade också för en mycket stabil insats, vann mängder med bollar i luften och höll även rent i markspelet till förtret för Lasse Nilsson.

Andreas Dahlén har lyft sig rejält på senare tid och det var extra roligt att han var på tå hela tiden, stötte fram och vann många bollar framför sin motståndare.

Imad Zatara svarade för ett fint förarbete och assist till matchens enda mål, då han vände ut och in i straffområdet till höger och chippade över bollen till bortre stolpen där en sopren Daniel Sjölund kunde knoppa in 1–0 i den 24:e minuten. Imad var också bra i övrigt med sin teknik och sitt goda passningsspel, men han kunde ha löpt ut bättre på kanterna för att öppna upp yta då Anton var trängd.

Om vi tänker tillbaka ett halvår i tiden, hur många hade trott att vi skulle vinna borta mot Elfsborg med Emmanuel Dogbe på innermittfältet under 95 minuter? Svaret är förmodligen väldigt få, men Dogbes utveckling är enorm och visar för alla som ännu inte slagit igenom att det går. Chansen finns verkligen. Ghananen har inte spelat i Allsvenskan sedan inhoppet mot IFK Göteborg i april och har inte ens funnits med på bänken speciellt ofta sedan dess. Konkurrensen i truppen är alltså väldigt stor. Nu fick emellertid 21-åringen chansen och gjorde det riktigt bra, precis som när han spelade större delen av matchen mot Elfsborg i träningsspelet. Emmanuels positionsspel var extra roligt att se då han effektivt tätade framför egen backlinje med gott täckspel. Dogbe vann också en hel del boll och spelade fram till John Owoeri i situationen då vi borde fått straff. Passningsspelet kan bli lite bättre, men värderingen var bra, hellre för hårt och till inkast istället för förlöst och livsfarlig omställning emot sig.

Det framstår att klarare att Daniel Sjölund har fått en nytändning i sin nya klubbadress. Ålänningen är tillbaka i finfin form och det vore tjänstefel om inte Finlands förbundskapten Mixu Paatelainen tar ut Sjölund till landslaget igen. Positioneringen, arbetsinsatsen och passningsspelet är ingredienser som gör Daniel till en av Allsvenskans allra främsta innermittfältare. Kronan på verket var att han själv fick nicka in segerbollen. Anfallet iscensatte 30-åringen själv när han jobbade sig fram och spelade till John Owoeri, som spelade vidare till Imad Zatara som slog inlägget tillbaka till Daniel Sjölund.

Kristian Bergström fick ta ett större defensivt ansvar än vanligt mot Elfsborgs starka högersida med Johan Larsson och Stefan Ishizaki, vilket Pligg klarade bra, men stundom höll vi spelet bra uppe och 39-åringen var väl med i anfallsuppbyggnaden.

John Owoeri fick inte riktigt de där ”rusbollarna” som jag trodde på innan. Respekten var stor från motståndarnas sida och Tom Söderberg låg hela tiden och fiskade för all samla upp djupledsbollar, dessutom framgångsrikt. Men Owe skapade ändå en hel del lägen och han spelade fram till Imad Zatara som ordnade assisten till målet. Nigerianen borde också ha fått en straff med sig när Tom Söderberg sträckte ut handen och bollen studsade precis utanför stolpen. 25-åringen stod också för ett förtjänstfullt arbete i defensiven, även om han mattades i slutet av matchen och byttes ut.

Viktor Prodell är en klasspelare med en bollbehandling och teknik som tillhör de allra främsta i Allsvenskan. Proddan hade också två fina djupledslägen i slutet av första halvlek som han kunde ha nyttjat med lite större framfusighet. 25-åringens förmåga att hålla i bollen då vi blev pressade i slutet av matchen var oerhört viktiga för att samla styrkorna för näste framstöt, men i större utsträckning skulle vi tagit chansen och gått för ett 2–0 mål. Det var lite för tidigt att bara hålla bollen borta från målet med 20 minuter kvar, även om det gick vägen denna gång.

Oscar Möller kom in stället för John Owoeri med 25 minuter kvar, men fick nästan bara ägna sig åt defensiva aktioner. Jag hade hoppats att han skulle rusa på framåt och komma fram till åtminstone något målläge, men Möller skötte sin defensiva uppgift okej, även om det syntes att han var lite ringrostig efter sin skadeperiod.

Alberis da Silva bytte av Imad Zatara med några minuter kvar och fick till uppgift att stånga bort bollar framför mål, vilket han gjorde okej.

Mattias Mete fick också några minuter och höll i bollen vid några tillfällen men chansade i slutet när han bara skulle hålla bollen borta sista halvminuten.

Det finns de som säger att vi aldrig mer kan ta ett nytt SM-guld. Det fanns också dem som sade att vi aldrig skulle komma tillbaka till division II. Men vi kom tillbaka till division II. Och även till division I. Och även till Superettan. Och även till Allsvenskan. Och med halva serien spelad i fjol låg vi fyra i Allsvenskan. Nu ligger vi också fyra i Allsvenskan efter halva serien. Om vi nu kunde gå från division III till en fjärdeplats i Allsvenskan, så kan vi förstås även nå de tre placeringar som fattas. Belackare kommer vi alltid att få dras med, men saker o ting har förändrats efter hand. I en undersökning på sportbladet

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/article17089230.ab

är det endast 17 % som tror att vi kommer vinna SM guld i år, men hela 54 % tror att vi hänger kvar i toppstriden. 

Förra hösten tappade vi mycket kraft inledningsvis, men vi avslutade starkt. Det känns som vi är ett mer homogent lag nu. Vi har en bredare trupp men också större spetskvaliteter. Och inte minst vi är inte rädda för att visa att vi faktiskt är så här bra!

Malmö FF möter Gefle hemma under söndagen och nästa söndag är det vår tur att spela på Swedbank Stadion. Mohammed Abubakari är nu friskförklarad och kan spetsa till vårt lag ytterligare inför nästa oerhört inspirerande toppfajt!

Tveka inte utan häng med bussresan. Kansliet är stängt nästa vecka men anmäl er till Torbjörn Nilsson, 070 – 257 83 16. Mer info om resan kommer senare med tider och så vidare.

IF Elfsborg – ÅFF 0–1 (0–1)

0–1 (24) Daniel Sjölund (Imad Zatara)

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.

Publik: 7 653

Övrig statistik

Bollinnehav 59 – 41

Avslut  12 – 11

Avslut på mål 4 – 2

Avslut i målställningen 0 – 1 

Hörnor 8 – 3

Frisparkar 8 – 6

Offside 4 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 87), Emmanuel Dogbe, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 74) –

John Owoeri (ut 69), Viktor Prodell (MM 89).

Inbytta ersättare

Oscar Möller (in 69 F), Alberis da Silva (in 87 MB), Mattias Mete (in 93 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Martin Christensen, Petrit Zhubi. 

Vilken underbar trippel

På vägen till Göteborg sades det i bussen ”vad skönt om vi kunde ta sex poäng på de här tre matcherna”. Jag sade då ”ja, det skulle vara ännu skönare med nio poäng.” Det skulle nästan vara för bra för att vara sant. Att vi skulle betvinga Syrianska och BP hemma, det var det säkert många som trodde men att vinna på omöjliga Rambergsvallen var det inte många som trodde på. Nu står vi här med nio poäng och 7–1 i målskillnad på dessa tre matcher och det är förstås helt underbart!

Efter en disciplinerad insats mot Häcken och en spelmässigt sämre insats, men seger mot Syrianska, var förhoppningen stor att vi med självförtroendet över segrarna skulle få igång vårt effektfulla offensiva spel. Med flera spelare tillbaka var tron extra stark. Tyvärr tvingades vi avvara Mohammed Abubakari på grund av sjukdom men Tom Pettersson var förstås inspirerad att göra en strong insats innan han skulle lämna för belgiska Leuven.

Även om vi inte spelade strålande fotboll i 93 minuter (och vem gör egentligen det?) så fick vi se mycket grannlåt i den här matchen som härligt ögongodis för oss hängivna supportrar. Med Erik Moberg tillbaka i mittlåset fick vi inte bara tillbaka en spelare som är oerhört duktig i försvarsarbetet utan vi fick också en spelare som snabbt vill sätta bollen i spel på få tillslag. Andreas Dahlén är också en naturlig vänsterback. Daniel Sjölund visade högform mot Häcken och blev åter det viktiga navet på mitten. Med bättre fart i passningsspelet kom också det efterlängtade spelvändningsspelet som lös med sin frånvaro mot Syrianska.

Även om BP hade bollen lika mycket som oss så var det sto skillnad på lagens bollinnehav, medan gästerna rullade bollen i sidled utan att skapa något framåt, så var vårt spel konstruktivt för att hitta spelvägar framåt. Ofta kom vi fram i djupled och det resulterade också.

I den 30:e minuten var det dags för 1–0. Kristian Bergström snappade upp en boll från Anton Tinnerholm, som rann igenom till vänsterkanten. Pligg vände elegant in och trots täckning och kort ansats fick han till ett perfekt inlägg som Viktor Prodell elegant nickade in vid den bortre stolpen.

I den andra halvleken fick vi direkt utdelning på bra presspel där John Owoeri vann bollen och Daniel Sjölund slog ett perfekt inlägg till djupledslöpande Viktor Prodell som lobbnickade 2–0 över målvakten och in i mål i den 49:e minuten.

I den 57:e minuten avgjordes matchen efter ett snyggt omställningsmål. Kristian Bergström höll i bollen bra och spelade i djupet fram till John Owoeri som ur vänsterinnerläge sprintade fram och lyfte elegant in 3–0 över målvakten.

4–0 kom i den 88:e minuten. Anton Tinnerholm slog en lång svepande boll på högerkanten. Martin Christensen tog emot, gjorde ett ryck ned mot kortlinjen och slog ett mycket väl avvägt inlägg som Petrit Zhubi dundrade in på volley vid den bortre stolpen.

I den 93:e minuten reducerade tyvärr BP. Bojan Djordjic slog in en boll från höger som Joakim Lindner nickade ner till Tim Björkström som tryckte in 4–1 framför passiva Erik Moberg och Andreas Dahlén.

Det var synd att Henrik Gustavsson inte fick hålla ytterligare en nolla, men Fimpen gjorde ånyo en stabil match bakom stolparna. Han hade inte speciellt mycket att göra men tog väl hand om de få möjligheter som rann igenom.

Anton Tinnerholm började riktigt bra och avancerade fint på högerkanten. Även om han inte stormade fram på detta sätt hela matchen, vilket inte är möjligt, så svarade han för en bra insats.

Daniel Hallingström klev fram på ett mycket bra sätt och vann flera bollar framför sina motståndare, vilket var extra roligt att se.

Erik Moberg visade åter att han är en av Allsvenskans främsta backar. Enda stora misstaget var vid baklängesmålet då han slappnade av. Annars är Moberg mycket trygg med bollen, med snabbt kvalitativt passningsspel. Med gott positionsspel och spänst vinner han nickduellerna och bryter med god tajming, så väl i med löpningar som vi attacker. Härligt att se!

Andreas Dahlén var tillbaka på vänsterbacksplatsen och gav vårt spel en naturlig spelare som precis som Anton stormade fram friskt i början på matchen. Sedan kontrollerade Dalle matchen på ett bra sätt utom vid baklängesmålet.

Imad Zatara har inte kommit loss lika bra från sin högermittfältsplats som på topp, men Imad gör ändå mycket nytta med sina löpningar och teknik. När han väl blir av med bollen jobbar han hårt för att vinna den tillbaka, vilket gläder stort.

Tom Pettersson fick åter spela på innermittfältet då Mohammed Abubakari var sjuk. Passningsspelet var väl inte helt på topp, men Tom gjorde mycket nytta ändå. Det känns förstås tufft att han nu lämnar oss, men så är spelets gång och om 23-åringen inte lyckas i Belgien så är han fortfarande vår spelare och har säkert lärt sig en hel om han kommer tillbaka.

Daniel Sjölund bökade till det lite och slog bort några passningar inledningsvis, men hans offervilja är väldigt viktig och passningskvaliteten höjdes och då blev ålänningen genast ett livsfarligt vapen, vilket vi verkligen fick se prov på vid inlägget fram till Prodells 2–0-mål.

Kristian Bergström firade åter triumfer genom två riktigt fina assist till Prodells 1–0-mål och till Owoeris 3–0-mål. Pligg var även delaktig i spelet mycket i övrigt och låg som vanligt i rätt position i defensiven. Med fyra assist är Kristian bara två efter Elfsborgs Stefan Ishizaki i toppen på assistligan.

John Owoeri har inte fått så många bra bollar att jobba på tidigare i sina två tidigare startmatcher men nu fick han en hel del boll och levererade genom att göra sitt första allsvenska mål. Snyggt var det också då han förvaltade Kristian Bergströms fina passning med en läcker lyftning över målvakten. Många löpmeter, bra mottagningar och säkra vidareleveranser förhöjer också avtrycken. Och inte minst bollvinsten som ledde till vårt 2–0-mål.

Viktor Prodell har nu verkligen fått upp ångan med två fina nickmål. Proddan har därmed gjort fyra mål på de tre senaste matcherna och sju totalt. Viktor ligger därmed delad fyra med IFK Göteborgs landslagsman Tobias Hysén på sju fullträffar. Häckens Moestafa El Kabir har gjort tio mål. Mjällbys Kristian Haynes och Norrköpings Gunnar Heidar Thorvaldsson har pillat in åtta bollar. Viktor har inte bara fått fart på målskyttet utan han rör sig också mer och med större tanke. Prodell slog också flera fina genomskärare och åtminstone någon borde resulterat som assist. Härligt att Prodell hittat tillbaka till fjolårsformen.

Martin Christensen hoppade in istället för Imad Zatara och gjorde det bra offensivt och fick utdelning genom ett mycket väl avvägt inlägg till Petrit Zhubi. Zhubi bytte i sin tur av Kristian Bergström och förvaltade det fina inlägget på bästa sätt genom att trycka in 4–0 på en dundervolley. Det var härligt att se att vi kunde skicka in två kantlöpare som kunde spetsa offensiven, även om de kunde jobbat hem bättre i defensiven.

Oscar Möller, som varit borta en tid på grund av problem med baksida lår, fick också glädjande nog några minuter men hann inte visa speciellt mycket.

Jag har varit inne på de tre (förenklade) stegen förut

1.       Skapa ett tryggt och stabilt försvarsspel

2.       Utveckla offensiven för att skapa fler målchanser

3.       Förbättra effektiviteten

Det känns verkligen som vi har nått steg tre på allvar nu.

Vi har över hela säsongen släppt in13 mål (bara topptrion Göteborg, Helsingborg och Elfsborg) samt Kalmar har släppt in något färre mål. Sex lag har gjort fler än våra 20 mål, men på de senaste åtta matcherna har vi 17–7 i målskillnad. Det är med andra ord ett naturligt steg att vi har hakat på toppen.

Vi har tagit ett jätteavstamp från botten och har hela 13 poäng ned till BP på kvalplats och har nu två riktigt hyperintressanta möten framför oss innan en kort uppehåll väntar. Elfsborg och Malmö på bortaplan. Guldaspiranterna är bara tre poäng före oss men all press ligger på dem. Vi har verkligen chansen och boråslaget har respekt för oss genom att vi har två segrar och ett kryss mot dem i de tre senaste matcherna med en målskillnad på 8–3. Träningsmatchen mot dem i våras vann vi med 2–1 på självaste Borås Arena där Elfsborg nästan aldrig förlorar.

Vi är inte bara ett lag i bra form. Vi har ett lag som mycket väl åter kan störa de regerande mästarna.

Tveka inte utan anmäl dig till bussresan till den allsvenska toppmatchen,

läs mer om den här

ÅFF – IF Brommapojkarna 4–1 (1–0)

1–0 (31) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

2–0 (49) Viktor Prodell (Daniel Sjölund)

3–0 (57) John Owoeri (Kristian Bergström)

4–0 (88) Petrit Zhubi (Martin Christensen)

4–1 (93) Tim Björkström (Joakim Lindner)

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 4 063

Övrig statistik

Bollinnehav 50 – 50

Avslut  12 – 8

Avslut på mål 7 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 4 – 0

Frisparkar 16 – 9

Offside 3 – 4

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 67), Tom Pettersson (ut 89), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 74) –

John Owoeri, Viktor Prodell (MM 89).

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 67 HM), Petrit Zhubi (in 74 VM), Oscar Möller (in 89 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Alberis da Silva, Mattias Mete.

En fantastisk vecka

Det känns förträffligt att vi efter den stronga insatsen borta mot Häcken kunde följa upp med en ny triumf hemma mot Syrianska. Äntligen fick vi en straff i Allsvenskan och den satte Viktor Prodell säkert i mål och vi kunde därmed, precis som i fjol, hemmabesegra Syrianska med 1–0.

Förutsättningarna inför matchen var inte de bästa då både Erik Moberg och Andreas Dahlén tvingades kasta in handduken på grund av sjukdom. Erik är en av allsvenskans främsta backar och Dahlén gjorde det också riktigt bra på Rambergsvallen. Dessutom var ju den främste mot Häcken, Daniel Sjölund, avstängd.

Alberis da Silva spelade på ett föredömligt sätt mittback i andra halvlek mot Häcken då Daniel Hallingström tvingades bryta på grund av sjukdom. Därmed var det ingen oro för mittförsvaret, men Allan Olesen är ju ingen naturlig vänsterback. Allan spelade enkelt, men det blev för enkelt och vår normalt framgångsrika vänsterkant var inte alls speciellt giftig.

Överhuvudtaget var passningstempot alldeles för svagt från samtliga spelare. Syrianskaspelarna kom därmed in i press och den låga passningskvaliteten gjorde att vi aldrig fick något flyt i spelet. De spelvändningar som vi varit framgångsrika med, främst på Kopparvallen, lyste med sin frånvaro.

Vi skapade ändå några vettiga chanser att ta ledningen i den första halvleken, men Imad Zataras skott i inledningen gick rakt på målvakten Dwayne Miller. När Imad Zatara spelade in från höger i slutet av halvleken var Viktor Prodell så när att peta in bollen i övergivet mål, men Proddan hann tyvärr inte ända fram.

Syrianska skapade ingen fet chans i den första halvleken och det var även vi som skapade chanser i den andra halvleken. Alberis da Silva fick den stora chansen, då Syrianskas målvakt Dwayne Miller tappade en hörna från Kristian Bergström, men volleyn gick strax utanför det vänstra krysset.

I den 63:e minuten utgick Allan Olesen och Tom Pettersson flyttades ned som vänsterback. Kristian Bergström tog en mer central position och Petrit Zhubi kom in på vänsterkanten. Det fick en förhöjande effekt av vårt spel med mer fart och flärd. Fem minuter senare spelade Kristian Bergström in bollen i straffområdet men Viktor Prodell fick bollen för långt ifrån sig och friläget mitt framför mål uteblev därmed.

I den 70:e minuten jobbade John Owoeri för att få skottläge i straffområdet men blev bryskt tagen av Suleyman Sleyman och då kunde inte Kristoffer Karlsson från Helsingborg undgå att blåsa straff för oss. Det var äntligen på tiden. Inte sedan den 13:e matchen förra året har vi fått någon straff i Allsvenskan. Då gjorde Magnus Eriksson mål hemma mot Elfsborg och denna gång var Viktor Prodell framgångsrik skarprättare. Viktor Prodell stegade fram och satte straffen säkert, hårt och högt till vänster, helt otagbart för målvakten trots att Dwayne Miller gick åt rätt håll.

Fantastiskt skönt att få det målet, men ledningen var inte säker. Vi ville ha en lugn och trygg resa mot mål, men det blev ett chansartat hawaiispel. Vi hade ett par bra lägen att döda matchen, men vare sig Petrit Zhubi eller Mohammed Abubakari lyckades och det blev istället farligt åt andra hållet, speciellt då Sharbel Touma sköt över i jätteläge och slutminuten då bortalaget oroade rejält framför vårt mål.

Vi höll dock ut och det är en fantastisk vecka vi fått varit med om, med en historisk triumf borta mot Häcken samt förmågan att kunna ladda om efter den urladdningen och ta en ny seger mot Syrianska. Vi har också hållit nollan i bägge dessa matcher.

Henrik Gustavsson gjorde en ny strong insats mellan stolparna. Att rädda bollar sker i egenskap att placera sig rätt och Fimpen har verkligen varit med ut i banan för att skära av vinklarna. Detta var den sjunde nollan på trettonde matchen, vilket naturligtvis är fantastiskt. Endast John Alvbåge i Göteborgs kasse har lika många nollor. Fimpen är också uppe på en fin fjärdeplats i Allsvenskans målvaktsliga med en räddningsfrekvens på 79 %.

Anton Tinnerholm fick åter slita på sin högerbacksplats och det blev inte alltid lätt då vi tappade många bollar högre upp i banan. 22-åringen kom bättre fram i offensiven i andra halvlek och svarade på det hela för en okej insats.

Daniel Hallingström hade det förstås tufft i luftspelet mot 198 centimeter långe Dinko Felic, men klarade honom allt bättre efterhand. Danne städade i övrigt bra då vi tappade boll högre upp i banan och höll ihop försvaret på ett vettigt sätt.

Alberis da Silva var inte lika framgångsrik som mot Häcken men gjorde mycket nytta i luftrummet och som städgumma. Frekvent använde dock brassen för många tillslag på bollen och bidrog därmed till att dra ned tempot istället för att höja det.

Allan Olesen fick efter fem matcher utan speltid åter chansen som vänsterback. Dansken hoppade ju in som vänsterback borta mot Kalmar sedan Andreas Dahlen blivit utvisad och spelade även den efterföljande matchen mot Djurgården på samma position. Allan löste de defensiva uppgifterna på ett okej sätt även om han hade svårt att hänga med i svängarna ibland. 31-åringen spelade dock inte många bollar framåt i banan.

Imad Zatara var inte alls lika bra som tidigare under säsongen. Det blev åter för mycket kladd med bollen vilket bidrog till att vi tappade flytet i spelet och bolltappen höll på att ställa till det för oss. Emellanåt bidrog 28-åringen på ett bra sätt till offensiven och kapaciteten finns onekligen.

Mohammed Abubakari kladdade också med bollen för mycket i inledningen av matchen, men höjde sedan nivån och stod för en viktig arbetsinsats på innermittfältet även om passningskvaliteten inte nådde några högre höjder.

Tom Pettersson startade de åtta första matcherna i Allsvenskan men har sedan fått börja på bänken i fyra matcher. Efter Daniel Sjölunds avstängning fick Tom åter chansen från start, men 23-åringen hade svårt att hitta in i matchen och var inte ofta i kontakt med bollen inledningsvis. Det blev sedan väl många passningar till fel adress. När Tom kom ned som vänsterback ökade han kvaliteten i passningsspelet och han bidrog till det lyft vi hade innan målet.

Kristian Bergström fick inte tillräckligt med understöd av Allan Olesen i offensiven och blev inte delaktig i spelet på samma sätt som vi är vana att se. När Pligg kom in centralt tog dock 39-åringen tag i taktpinnen och vi fick ett visst tryck.

Petrit Zhubi kom in sista halvtimmen på vänsterkanten och gjorde ett bra inhopp, med kvicka snabba steg fick vi en helt annan vänsterkant och på så vis fick vi bättre fart även i det övriga spelet. 25-åringen hade också ett bra läge att avgöra matchen, då han stormade fram, vände in vid kortlinjen men inte fick ordning på skottet i bra läge. Lite minus att han dock inte var kyligare och mer taktisk i slutet av matchen.

John Owoeri går från klarhet till klarhet. När många andra var passiva under stora delar av matchen var John löpvillig under hela matchen. I början tappade han en del boll, men han växte, precis som på Rambergsvallen under tidens gång och kunde ensam oroa Syrianskas försvar. Även höga svåra bollar lyckas han med spelsinne, styrka och teknik fånga in och spela vidare. Målen kommer bara han fortsätter jobba på och undvika offsiden (fyra stycken igen är för mycket). Det var tack vare nigerianen som vi fick straffen.

Viktor Prodell nådde aldrig riktigt sin kapacitet i matchen, men försökte gott i luftrummet och börjar hitta samspelet med John Owoeri. Mer kvalitet i spelet och löpvilja finns att ta fram. Som straffskytt har Proddan bidragit på ett fint sätt under året med straffmål borta mot Elfsborg i en träningsmatch i vintras och även mål från elva meter i skarpt läge hemma mot Jönköpings Södra i Svenska Cupen. Denna straff var riktigt väl slagen och otagbar. 25-åringen har nu gjort lika många mål som Imad Zatara, fem stycken. De båda ligger därmed på en delad sjundeplats i Allsvenskans skytteliga. Häckens Moestafa El Kabir leder med nio fullträffar.

Mattias Mete bytte av Viktor Prodell de sista 20 minuterna och gjorde en hel del bra, men kunde varit ännu mer aktiv i det defensiva arbetet.

Även om den här matchen lämnade en hel del i övrigt att önska, så är det ändå poängen som är det enda viktiga. De brister som fanns i spelet finns god tid att åtgärda tills nästa mach på måndag den 1 juli då Brommapojkarna kommer till Kopparvallen. Men samtidigt gäller det att göra det för annars blir det ingen ny trepoängare. Då får vi förhoppningsvis också tillbaka Erik Moberg och Andreas Dahlén, samt förstås även Daniel Sjölund som åter är tillgänglig efter avstängning. Vi har en bred trupp och det behövs framöver då avstängningar kommer mer frekvent.

Efter 13 matcher har vi exakt samma tabellrad som i fjol vid samma tidpunkt: 6 – 2 – 5,vilket innebär 20 inspelade poäng. Det som skiljer är målen. I fjol hade vi 27–20 mot 16–12 i år. Vi har alltså varit mycket målsnålare i båda riktningarna och vi kan hittills vara mycket nöjda över defensiven. Endast topptrion har släppt in färre mål. Göteborg och Elfsborg 9 mål och Helsingborg 8. Offensiven har också lossnat på sistone då vi har gjort 13 mål på de 7 senaste matcherna.

Vi har fått ett rejält avstamp till bottentrion och fokus ligger nu mot att klara av hemmamatchen också mot Brommapojkarna, som på måndagen spelar borta mot AIK. Måndag den 1 juli klockan 19.00 fyller vi Kopparvallen ordentligt!

ÅFF – Syrianska FC 1–0 (0–0)

1–0 (71, straff) Viktor Prodell

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (1:a), Anton Tinnerholm (2:a), Mattias Mete (2:a).

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 3 520

Övrig statistik

Bollinnehav 54 – 46

Avslut  11 – 8

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 9 – 2

Frisparkar 16 – 9

Offside 4 – 2

Utvisningar 0 – 1

Varningar 3 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Allan Olesen (ut 63) –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Tom Pettersson (VB 63), Kristian Bergström (MM 63) –

John Owoeri, Viktor Prodell (ut 74)

Inbytta ersättare

Petrit Zhubi (in 63 VM), Mattias Mete (in 74).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, George Tanzi, Emmanuel Dogbe, Christoffer Karlsson, Martin Christensen.