Det blev en pinne i varje fall

Tron var förstås att vi skulle ta en ny viktoria mot de regerande mästarna. Efter den första halvleken såg det lovande ut men en match består som bekant av två halvlekar och efter den andra halvleken får vi vara nöjda med poängen.

Efter den svaga insatsen i Malmö och den usla mot Motala i Östgötacupen var det viktigt att komma upp på banan igen och visa vilket bra lag vi är. I den första halvleken mot Elfsborg visade vi också detta. Elfsborg försökte precis, som på Borås Arena för tre veckor sedan, pressa högt, men de våra spelade sig relativt enkelt förbi förstapressen och det är klart att självförtroendet lyftes efter det tidiga ledningsmålet i den sjätte minuten.

Andreas Dahlén kastade ett inkast nere till vänster på Elfsborgs planhalva. Kristian Bergström spelade tillbaka och Dahlén lyfte in bollen i straffområdet. Ricardo Santos spelade elegant fram till en helt ren John Owoeri, som inte gjorde något misstag, utan satte bollen högt bakom målvakten Kevin Stuhr Ellegaard.

Även om vi inte hade något markant spelövertag så kändes det som vi kontrollerade matchen i den första akten. Det fanns ett lugn i försvarsspelet och vi hade ett övertag på det centrala mittfältet. Med spelvändningar hotade vi framför allt på högerkanten och vi skapade chanser även för ett andra mål. Dessvärre blåstes Ricardo Santos eleganta lobbmål av för offside och Mohammed Abukakara sköt precis utanför stolpen efter ett mönsteranfall.

Elfsborg fick ett jätteläge i den första akten. Fick var det rätta ordet då domaren Andreas Ekberg från Lund gick på när Mohammed Bangura slängde sig efter att han var emot Daniel Sjölunds ben. Det var naturligtvis inte i närheten av straff men likväl fick Bangura chansen från elva meter. Ansatsen var dock kort och Mohammed lyckades inte vänta ut Henrik Gustavsson. Fimpen stod kvar och läste sedan straffen perfekt och klistrade sig när han gick till höger. Domaren Ekberg stod inte för någon bra insats även i övrigt om jag utrycker mig väldigt milt! Anders Svensson borde exempelvis blivit utvisad redan i den första halvleken efter fula påhopp.

Vi började även den andra halvleken bra med ett par fina anfall där sista spetsen saknades, men efter bara fem minuter började gästerna få allt mer att säga till om och tog sedermera över matchen. Vi verkade tappa orken och blev passiva. Kanske tog den första halvlekens tuffa fysiska spel ut sin rätt. Skärpan saknades i passningsspelet, löpvilligheten var inte den samma och för svåra alternativ valdes. Det fick till effekt att vi tappade boll och fick jaga hårt för att freda oss. Vid några tillfällen fick de våra panik och kaos rådde. Vi hamnade långt ned och lyckades inte heller i omställningarna.

Elfsborg verkade dock inte heller ha tillräckligt med kraft för att få riktig spets i sina anfall och de heta målchanserna var därmed få. Dessvärre utnyttjade de ett till synes svårt läge redan i den 57:e minuten. Henrik Gustavsson slog en lång utspark som Ricardo Santos tappade för enkelt. Tre mittfältare fanns för återerövring. Mohammed Abubakari var dock den ende som var aktiv av dem medan Daniel Sjölund och Kristian Bergström var passiva. Stefan Ishizaki kunde därmed löpa igenom och passa till vänster där Niklas Hult fanns. Vi såg ut att kunna avstyra faran med många spelare samlade, men Kristian Bergström tappade bort sitt vänsteransvar och där kom Johan Larsson farandes och fick fritt utrymme för sin erkänt giftiga högerfot. Bollen satt stenhårt upp mot det högre krysset.

Med tio minuter kvar fick vi dock ett par fina chanser att ta ledningen. Petrit Zhubi löpte bra på högerkanten och slog ett inlägg. Kristian Bergström dök upp vid den bortre stolpen men fick inte ordning på skottet och bollen gick utanför.

Minuten senare fick vi en frispark mitt på Elfsborgs planhalva. Kristian Bergström slog en fint avvägd boll långt ned till höger i Elfsborgs straffområde där Imad Zatara sprintade in och sköt, men tyvärr utanför den bortre stolpen.

Bortalaget kunde dock också mycket väl ha tagit ledningen. Efter slutsignalen var det förstås besvikelse att vi inte närmade oss toppstriden ytterligare, men samtidigt en lättnad att vi inte tappade alla poängen.

Efter den svaga insatsen mot Malmö var det riktigt kul att se Henrik Gustavsson komma tillbaka så fint och äntligen fick Fimpen göra en matchavgörande straffräddning igen. Målet var inte mycket att göra på då det var ett riktigt kanonskott och Fimpen var riktigt bra även i övrigt genom att vara långt ute när utespelarna släppte igenom bortaspelarna och i luften mot alla hörnor och inlägg.

Anton Tinnerholm började riktigt bra med härlig energi och ettrighet i försvarsarbetet samt frejdiga löpningar i offensiven. I andra halvlek verkade dock orken ta slut. Kvaliteten i passningsspelet blev sämre och Anton kom inte alls med i offensiven på samma sätt.

Daniel Hallingström reste sig glädjande nog från de svaga insatserna mot Malmö och Motala. I första halvlek var Danne riktigt bra med ett lugnt och säkert spel. I den andra halvleken blev det inte alls lugnt men Daniel kämpade väl även om ett missförstånd med Erik Moberg kunde ställt till det riktigt ordentligt om inte Fimpen varit på alerten.

Erik Moberg har också haft det tufft i de två senaste matcherna men kom tillbaka fint i den första halvleken. I den andra hade han större problem, blev lite passiv och gjorde en del enkla misstag, men fajtades samtidigt för att freda målet.

Andreas Dahlén hade en riktigt lovande period men har inte nått upp till den på sistone. Det var lite passivt redan i den första halvleken vid några tillfällen och han kom sent in i några situationer. I den andra halvleken fanns chansen att slå avgörande passningar vid ett par tillfällen men de gick inte fram.

Imad Zatara glänste inte men fanns som hot hela tiden med sina löpningar och kämpade, för det mesta, väl även i defensiven.

Mohammed Abubakari höjde sig efter insatsen mot Malmö och var oerhört värdefull i den första halvleken. Det var mycket tack vara Mommos förmåga att vinna boll och hålla i som vi kunde flytta upp laget och spela oss till anfallsattacker. Men ghananen har en energikrävande spelstil vilket kostade i den andra akten då orken och passningskvaliteten sjönk. Abubakari var fortsatt värdefull som uppsamlare framför mittbackarna i andra halvlek men orkade inte gå med i offensiven på samma sätt som i första halvlek.

Daniel Sjölund har ett stort ansvar att täcka upp från mitten och ut mot vänsterkanten, men han kunde inte upprepa jätteinsatsen från bortamötet med Elfsborg. Kraften verkade inte riktigt finnas där och han hade sannerligen ingen tur med domsluten.

Kristian Bergström stod inte heller att känna igen. Med sin rutin och noggrannhet var det förvånande att han missbedömde bollar och sina motståndare vid några tillfällen varav ett matchavgörande. Det fina volleyläget verkade han inte heller riktigt våga dra till på utan det blev en avvaktande bredsida.

Längst fram var det förstås oerhört intressant att se hur Ricardo Santos skulle fungera ihop med John Owoeri. Första halvleken och speciellt inledningen lovar gott och då båda kombinerade fint vid ledningsmålet.

Det var kända egenskaper som uppdagades efter fem års bortvaro då Ricardo Santos visade styrka men var lite orörlig emellanåt. Assisten var riktigt bra men tre offside på den 25 första minuterna var inte bra. Santos måste också lära sig att vara noggrann med bollen i vårt lag, vilket han inte var när bollen tappades till kvitteringsmålet. Det går dock inte vara på topp i första matchen utan vi får naturligtvis ge Santos lite tid.

John Owoeri verkade trivas kanonbra med sin nyare roll där han kommer längre ned i banan och hämtar boll. I början var han väldigt aktiv och ett ständigt orosmoment för elfsborgsförsvaret. Dessutom gjorde han ett kyligt mål, då han väntade ut studsen och tryckte upp bollen i nättaket. I andra halvlek försvann nigerianan allt mer, tappade orken och fick inte många bra bollar att jobba på.

Oscar Möller bytte av Santos och gjorde en klart bättre insats än i Motala utan att för den delen glänsa.

Petrit Zhubi kom in på topp istället för Owoeri och med pigga ben borde han ha kunnat löpa ifrån sin bevakare ännu mer men blev lite för avvaktande.

Martin Christensen fick också några minuter istället för Imad Zatara men fick inte många bollar att jobba på.

Precis som vår tränare Peter Swärdh uttryckte det på presskonferensen var det ändå mycket viktigt att vi kom tillbaka efter den stora och tunga förlusten i Malmö. Spelmässigt var vi inte bra i den andra halvleken men vi fajtades i varje fall till oss en poäng. Den viljan fanns inte på Swedbank Stadion. Fyra poäng mot de regerande svenska mästarna under året är naturligtvis också bra totalt sett.

Trots att avstånden till topptrion kan öka ytterligare efter vårt poängtapp, så finns det ändå förhoppningar att vi kan hänga på. Vi har fortfarande spelat färre hemmamatcher (8) än bortamatcher (9). Närmast väntar Gefle och Halmstad på Kopparvallen. Det är inga lätta matcher. Men med rätt inställning ska vi naturligtvis ha goda chanser att plocka en fin poängskörd i dessa matcher.

Förra året kändes det som att många blev lite för nöjda och slog sig till ro efter den fina förstahalvan på serien då vi tog 24 poäng. I år hoppas vi förstås att vi har mognat till. Vi har absolut inte säkrat allsvenskt spel 2014, men med 27 poäng och 13 matcher kvar är en målsättning att ”bara” stanna kvar ett för klent krav på den kvalitet som finns i spelartruppen. Många utomstående ser oss faktiskt som ett stabilt allsvenskt lag på den övre halvan och det måste vi själva också göra. Min tro har, även innan säsongen, varit att vi ska kunna blanda oss in i toppstriden och kämpa om europaplatserna. Det är naturligtvis en tuff uppgift att klara men samtidigt oerhört stimulerande. Målsättningarna mellan eget kontrakt och europaspel är för vaga för att ge en extra krydda i livet.

2006 spelade vi senast i Uefacupen. Som mittenlag i Superettan nådde vi huvudturneringen efter ett bragdartat dubbelmöte över dåvarande norska ligaettan Brann. Mot Grasshoppers fick vi inte en ärlig chans, då förbundet vägrade flytta matcher för att hjälpa det enda kvarvarande svenska laget i europacuperna. Det var också en mycket svår uppgift. Sedan dess har vi gått mycket framåt och i dag skulle vi ha en betydligt större chans mot lag typ Grasshoppers.

Se bara på Häcken, som inte är bättre än oss. De slog ut Sparta Prag ur Eurpoa League och Gefle som är ett sämre lag svarade för en mirakelvändning mot Anorthosis Famagusta. Ett cypriotiskt lag låter inte så starkt, men faktum är att fotbollen gått framåt på medelhavsön. För några år sedan var Anorthosis i Champion Leagues gruppspel och i dagens trupp finns många landslagsmän.

Sparta Prag har spelat ett flertal säsonger i Champions Leagues gruppspel och har även de flera landslagsspelare.

Vår förra motståndare Malmö FF körde fullständigt över ansedda Hibernian från Skottland med osannolika 9–0 sammanlagt och i veckan är det Elfsborgs tur att mäta krafterna mot det klart bättre, men överkomliga, Celtic som nådde åttondelsfinal i Champions League i våras. Svensk fotboll är inte så dålig som vissa pessimister vill framstå och boråsarna har helt klart chansen trots att de inte är nämnvärt bättre än oss eller kanske tack vare att de är lika bra som oss!

ÅFF – IF Elfsborg 1–1 (1–0)

1–0 (  6) John Owoeri (Ricardo Santos)

1–1 (57) Johan Larsson (Niklas Hult)

Varningar ÅFF: inga

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 4 844

Övrig statistik

Bollinnehav 52 – 48

Avslut  7 – 14

Avslut på mål 2 – 5

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 1 – 9

Frisparkar 12 – 11

Offside 4 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 84), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

John Owoeri (ut 73), Ricardo Santos (ut 70).

Inbytta ersättare

Oscar Möller (in 70), Petrit Zhubi (in 73), Martin Christensen (in 84).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Emmanuel Dogbe, Joel Rajalakso.