Oddsen att komma till
Borås Arena är tuffa. Endast sju matcher hade Elfsborg förlorat i Allsvenskan
där sedan 2006 och de regerande mästarna hade radat upp hela 25 allsvenska hemmamatcher
i rad utan nederlag. Just det där ordet ”hade” känns alldeles förträffligt att
skriva för mot oss tog det stopp. Våra ärade kämpar på planen gjorde det som
varit omöjligt för så många. Vi vann med 1–0! Eftersom vi i förra bortamatchen vann
mot fjolårstvåan Häcken på omöjliga Rambergsvallen med 2–0 är det facto
ingenting omöjligt!
”Vi fick ofta höra att
vi var rädda lantisar när vi kom till de stora arenorna i storstäderna och vi
lyckades inte heller speciellt bra, men sedan var det inte så speciellt
märkvärdigt att komma till de arenorna och vi vann var vi än spelade”, berättade
Lars-Göran ”Knalin” Andersson för mig i fjol och jag nämnde citatet i
årskrönikan efter fjolåret.
En titt i historieböckerna ger intyg för detta då vi bara
tog sex poäng (nio omräknat till dagens poängsättning) på bortaplan 1968 och
inte tog någon pinne på bortaplan mot de fem lagen från de tre största
städerna: Djurgården, AIK, IFK Göteborg, GAIS och Malmö. Men redan 1969
besegrade vi AIK, IFK Göteborg och GAIS på bortaplan och sedan flöt det på.
På den tiden var inte Häcken och Elfsborg guldaspiranter,
men det är de numera och det är ingen tillfällighet att vi besegrat dem båda på
bortaplan och dessutom hållit nollan. De rädda lantisarna på planen finns inte
längre utan nu finns målmedvetna och disciplinerade spelare som dessutom vågar
spela sitt eget spel, vilket vår tränare Peter Swärdh var mest nöjd med efter
den fantastiska triumfen i Elfsborgs fästning.
Ett 4–4–2-system kan se rätt tråkigt ut för den oinvigde,
men för en fanatisk supporter är det fantastiskt att se denna formation röra
sig som en fast enhet mot bollförande sida med täta mellanrum i den defensiva
formationen, för att sedan blomma ut och där kreativa lösningar släpps lösa för
att vinna mark när vi har bollen.
Det är lätt att hamna för lågt ned borta mot Elfsborg och
även om Gefle lyckades ta en pinne med den taktiken så är det vanskligt, för
Elfsborg är normalt skickligt nog att spela sig igenom ändå.
Självklart hade vi stor nytta av att vi vann träningsmatchen
på Borås Arena tidigare i vår med 2–1. Vårt eget spel fungerade bra då och gav
tryggheten att samma förhållningssätt nu kunde anammas.
Den höga pressen från hemmalaget och deras anstormning från
början uteblev. Hemmalaget hade förstås respekt för oss efter framfarten på
sistone och de tidigare mötena med oss. När de inte lyckades stressa våra
spelare fann de inte mödan värt att pressa på så hårt. Vi kunde därmed trilla
boll riktigt bra genom backlinjen, på mittfältet och till forwards. De våra
ville inte dra upp något jättetempo, för det skulle vi inte tjänat på, men även
mot riktigt kvalificerat motstånd räcker det att vara bollsäker för att hålla
dem från bollen. Målet tillkom också efter grannlåt då Daniel Sjölund jobbade
sig fram centralt och spelade till John Owoeri, som spelade vidare till Imad
Zatara som slog inlägget tillbaka till Daniel Sjölund, som nickade in bollen
vid den bortre stolpen i den 24:e minuten.
Vi hade fina chanser att öka på ledningen i början på andra
halvlek innan hemmalaget ens hade ett avslut på mål.
Erik Moberg nickade strax utanför på Kristian Bergströms
frispark i den 46:e minuten. I den 52:a minuten spelade Daniel Sjölund fram
till Viktor Prodell men Tom Söderberg gjorde en bra brytning. Två minuter
senare stegade Anton Tinnerholm fram i högerinnerläge och sköt klockrent i
stolproten. John Owoeri snappade upp returen och slog ett inlägg som Viktor
Prodell nickade utanför. I den 55:e minuten fick John Owoeri kalasläge ren
framför mål, efter fint inlägg av Daniel Sjölund, men nicken gick tyvärr rakt
på målvakten.
Efter en timmes spel borde vi ha fått straff, då John Owoeri
slog ett hårt inlägg från höger och Tom Söderberg sträckte ut handen och bollen
studsade precis utanför den främre stolpen, men vi fick bara en resultatlös
hörna.
Mot slutet av matchen sjönk vi allt länge ned i banan, då
Elfsborg satsade på långa bollar mot uppflyttade Tom Söderberg och hemmalaget
skapade några bra kvitteringschanser. Mohammed Bangura nickade dock över i den
82:a minuten. Två minuter senare nickade Bangura mot mål, men Henrik Gustavsson
svarade för en fin reflexräddning. På stopptid fick Tom Söderberg den främsta
chansen, men han nickade som tur var över.
Henrik Gustavsson är nu ensam i Allsvenskan att ha hållit nollan
i åtta matcher och räddningsfrekvensen är nu uppe i imponerande 80 %. Så många
räddningar behövde inte Fimpen göra i den här matchen, men reflexräddningen på
Mohammed Banguras nick var riktigt svettig. Henrik hade också en hel del att
stå i luftspelet i slutet av matchen men klarade det också.
Backlinjen fungerade mycket bra och har nu kunnat spela ihop
sig ordentligt. Under slutet av matchen lyfte hemmalaget många långbollar och
fick en del inläggslägen och hörnor som var giftiga. I trötthetens tecken missade
vi i bevakningen några gånger, men missade gjorde också elfsborgsspelarna. Vi
borde också ha gjort 2–0 innan Elfsborgs slutforcering.
Anton Tinnerholm höll rent på sin kant på ett bra sätt och
kom även fram i banan flera gånger och gjorde det riktigt bra då han fick iväg
ett skott som tog klockrent i stolproten.
Daniel Hallingström klev fram riktigt ordentligt i denna
match, med stor pondus samtidigt som Kaiser var lugn och trygg. Många
nickdueller blev det men han vann nästan alla. Att Mohammed Bangura nästan
raderades ut var ett mycket gott betyg.
Erik Moberg svarade också för en mycket stabil insats, vann
mängder med bollar i luften och höll även rent i markspelet till förtret för
Lasse Nilsson.
Andreas Dahlén har lyft sig rejält på senare tid och det var
extra roligt att han var på tå hela tiden, stötte fram och vann många bollar
framför sin motståndare.
Imad Zatara svarade för ett fint förarbete och assist till
matchens enda mål, då han vände ut och in i straffområdet till höger och
chippade över bollen till bortre stolpen där en sopren Daniel Sjölund kunde
knoppa in 1–0 i den 24:e minuten. Imad var också bra i övrigt med sin teknik
och sitt goda passningsspel, men han kunde ha löpt ut bättre på kanterna för
att öppna upp yta då Anton var trängd.
Om vi tänker tillbaka ett halvår i tiden, hur många hade
trott att vi skulle vinna borta mot Elfsborg med Emmanuel Dogbe på
innermittfältet under 95 minuter? Svaret är förmodligen väldigt få, men Dogbes
utveckling är enorm och visar för alla som ännu inte slagit igenom att det går.
Chansen finns verkligen. Ghananen har inte spelat i Allsvenskan sedan inhoppet
mot IFK Göteborg i april och har inte ens funnits med på bänken speciellt ofta
sedan dess. Konkurrensen i truppen är alltså väldigt stor. Nu fick emellertid 21-åringen
chansen och gjorde det riktigt bra, precis som när han spelade större delen av
matchen mot Elfsborg i träningsspelet. Emmanuels positionsspel var extra roligt
att se då han effektivt tätade framför egen backlinje med gott täckspel. Dogbe
vann också en hel del boll och spelade fram till John Owoeri i situationen då
vi borde fått straff. Passningsspelet kan bli lite bättre, men värderingen var
bra, hellre för hårt och till inkast istället för förlöst och livsfarlig
omställning emot sig.
Det framstår att klarare att Daniel Sjölund har fått en
nytändning i sin nya klubbadress. Ålänningen är tillbaka i finfin form och det
vore tjänstefel om inte Finlands förbundskapten Mixu Paatelainen tar ut Sjölund
till landslaget igen. Positioneringen, arbetsinsatsen och passningsspelet är ingredienser
som gör Daniel till en av Allsvenskans allra främsta innermittfältare. Kronan
på verket var att han själv fick nicka in segerbollen. Anfallet iscensatte 30-åringen
själv när han jobbade sig fram och spelade till John Owoeri, som spelade vidare
till Imad Zatara som slog inlägget tillbaka till Daniel Sjölund.
Kristian Bergström fick ta ett större defensivt ansvar än
vanligt mot Elfsborgs starka högersida med Johan Larsson och Stefan Ishizaki,
vilket Pligg klarade bra, men stundom höll vi spelet bra uppe och 39-åringen
var väl med i anfallsuppbyggnaden.
John Owoeri fick inte riktigt de där ”rusbollarna” som jag
trodde på innan. Respekten var stor från motståndarnas sida och Tom Söderberg
låg hela tiden och fiskade för all samla upp djupledsbollar, dessutom
framgångsrikt. Men Owe skapade ändå en hel del lägen och han spelade fram till
Imad Zatara som ordnade assisten till målet. Nigerianen borde också ha fått en
straff med sig när Tom Söderberg sträckte ut handen och bollen studsade precis
utanför stolpen. 25-åringen stod också för ett förtjänstfullt arbete i
defensiven, även om han mattades i slutet av matchen och byttes ut.
Viktor Prodell är en klasspelare med en bollbehandling och
teknik som tillhör de allra främsta i Allsvenskan. Proddan hade också två fina
djupledslägen i slutet av första halvlek som han kunde ha nyttjat med lite
större framfusighet. 25-åringens förmåga att hålla i bollen då vi blev pressade
i slutet av matchen var oerhört viktiga för att samla styrkorna för näste
framstöt, men i större utsträckning skulle vi tagit chansen och gått för ett 2–0
mål. Det var lite för tidigt att bara hålla bollen borta från målet med 20
minuter kvar, även om det gick vägen denna gång.
Oscar Möller kom in stället för John Owoeri med 25 minuter kvar,
men fick nästan bara ägna sig åt defensiva aktioner. Jag hade hoppats att han
skulle rusa på framåt och komma fram till åtminstone något målläge, men Möller
skötte sin defensiva uppgift okej, även om det syntes att han var lite
ringrostig efter sin skadeperiod.
Alberis da Silva bytte av Imad Zatara med några minuter kvar
och fick till uppgift att stånga bort bollar framför mål, vilket han gjorde
okej.
Mattias Mete fick också några minuter och höll i bollen vid
några tillfällen men chansade i slutet när han bara skulle hålla bollen borta
sista halvminuten.
Det finns de som säger att vi aldrig mer kan ta ett nytt SM-guld.
Det fanns också dem som sade att vi aldrig skulle komma tillbaka till division
II. Men vi kom tillbaka till division II. Och även till division I. Och även
till Superettan. Och även till Allsvenskan. Och med halva serien spelad i fjol
låg vi fyra i Allsvenskan. Nu ligger vi också fyra i Allsvenskan efter halva
serien. Om vi nu kunde gå från division III till en fjärdeplats i Allsvenskan,
så kan vi förstås även nå de tre placeringar som fattas. Belackare kommer vi
alltid att få dras med, men saker o ting har förändrats efter hand. I en
undersökning på sportbladet
är det endast 17 % som tror att vi kommer vinna SM guld i
år, men hela 54 % tror att vi hänger kvar i toppstriden.
Förra hösten tappade vi mycket kraft inledningsvis, men vi
avslutade starkt. Det känns som vi är ett mer homogent lag nu. Vi har en
bredare trupp men också större spetskvaliteter. Och inte minst vi är inte rädda
för att visa att vi faktiskt är så här bra!
Malmö FF möter Gefle hemma under söndagen och nästa söndag
är det vår tur att spela på Swedbank Stadion. Mohammed Abubakari är nu
friskförklarad och kan spetsa till vårt lag ytterligare inför nästa oerhört
inspirerande toppfajt!
Tveka inte utan häng med bussresan. Kansliet är stängt nästa
vecka men anmäl er till Torbjörn Nilsson, 070 – 257 83 16. Mer info om resan
kommer senare med tider och så vidare.
IF Elfsborg – ÅFF 0–1
(0–1)
0–1 (24) Daniel Sjölund (Imad Zatara)
Varningar ÅFF: inga.
Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.
Publik: 7 653
Övrig statistik
Bollinnehav 59 – 41
Avslut 12 – 11
Avslut på mål 4 – 2
Avslut i målställningen 0 – 1
Hörnor 8 – 3
Frisparkar 8 – 6
Offside 4 – 3
Utvisningar 0 – 0
Varningar 0 – 0
Startelvan
Henrik Gustavsson –
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas
Dahlén –
Imad Zatara (ut 87), Emmanuel Dogbe, Daniel Sjölund,
Kristian Bergström (ut 74) –
John Owoeri (ut 69), Viktor Prodell (MM 89).
Inbytta ersättare
Oscar Möller (in 69 F), Alberis da Silva (in 87 MB), Mattias
Mete (in 93 F).
Ej inbytta ersättare
Gustav Jansson, Allan Olesen, Martin Christensen, Petrit
Zhubi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.