Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del I – 2014 var ett besvärligt år på många sätt

Säsongen 2014 var redan på förhand utmaningens år och det blev sannerligen en besvärlig säsong – på flera plan. Vi slutade för tredje året i rad på åttonde plats men vi hade behövt komma betydligt bättre för att finansiera verksamheten. Året avslutades dock med ett antal glädjande besked som ger hopp om framtiden.

På förhand hade vi en mycket stark trupp som gjorde att förhoppningarna fanns att vi skulle blanda oss in i den allsvenska toppstriden. Det stod också tidigt klart att det var en nödvändighet för att vi skulle klara året ekonomiskt alternativt att vi via Svenska Cupen ta oss till Europa League.

Historiskt sett har vi, som nästan alla andra föreningar, haft svårigheter att få ekonomin att gå ihop och de senaste åren, där vi haft ett positivt eget kapital, är ett historiskt undantag under de senaste decennierna. Jag kommer mer utförligt redogöra för vår förenings finanser ur ett historiskt perspektiv senare i krönikan.

Redan 2007 gjorde jag en grundlig undersökning om förutsättningarna för de lag som avancerar från Superettan till Allsvenskan. Den finns att läsa här

Undersökningen visade att det är mycket lukrativt att gå upp i Allsvenskan rent ekonomisk. Och även om man degraderades direkt så skulle avancemanget få positiva ekonomiska effekter. Med vår omsättning räknade jag med en intäktsökning på 10 miljoner, vilket stämde väl med verkligheten när vi äntligen nådde Allsvenskan till säsongen 2010.

Trots att vi fasansfullt nog sedan åkte ur så bestod positiva ekonomiska effekter. Vi noterade intäkter på 19 miljoner 2011 gentemot 15,8 miljoner 2009. Den intäktsökningen hade vi säkerligen inte nått om vi inte hade fått känna på allsvenskt spel. Precis som jag kom fram till i studien var de positiva effekterna från sponsorer de mest påtagliga.

Undersökningen tog också upp svårigheten att sänka lönerna i tillräckligt takt efter en degradering. Vi fick också uppleva det under 2011, även om vi omedelbart kom tillbaka till Allsvenskan. Vad som däremot inte togs upp i studien var förmågan att etablera sig i Allsvenskan. Det är också i denna fas som vi har fått de stora problemen.

När vi gick upp i Allsvenskan 2009 var det fullständigt fantastiskt. Det var inte många som trodde att vi överhuvudtaget skulle lyckas nå storserien igen, men allteftersom har det blivit en vardag och en självklarhet för många att vi spelar i Allsvenskan. Men det är det förstås inte!

Vad man hoppades och trodde på var att vi inte skulle hänga med i löneracet för att riskera föreningens ekonomi. Dessvärre är det bara att konstatera att vi har haft en för dyr spelartrupp de senaste åren. Den nödvändiga uppgraderingen av Kopparvallen kostar också väldigt mycket för vår förening och i förhållande till hela föreningens omsättning har vi en av de högsta arenakostnaderna i hela Allsvenskan.

Självklart hoppades vi och trodde på ett fortsatt stort intresse från publik och sponsorer i och med att vi hamnat på den övre halvan tre år i rad, men dessvärre har publiksiffrorna sjunkit. Tidigare var det säkert många som tänkte att det är bäst att passa på att se allsvensk fotboll medan den finns kvar på Kopparvallen, men på senare år har säkert många tänkt att: ”Nja, matcher mot Falkenberg och Gefle är inte mycket att se. Jag väntar tills något av storlagen kommer och det blir varmare väder.” Sponsorintäkterna har ökat för varje år, men inte i den takt som förmodats.

Det oerhört tuffa ekonomiska läget är ett resultat av nämnda faktorer, som inte bara har varit ett problem i år, utan som dessvärre har byggts upp under flera år. Spelarförsäljningar har tidigare lyckats täcka upp driftförlusterna, men 2014 räckte dem inte längre.

Många andra problem utanför fotbollsplanen

Under säsongen, har förutom det tunga ekonomiska oket, ett antal andra händelser orsakat problem och tagit mycket tid och kraft som istället kunnat användas för att utveckla verksamheten.

Föreningen bildade aktiebolaget ÅFF Sport & Konferens som skrev ett hyresavtal med Hotell Stallet i Åtvidaberg, men ägaren Roomzzz Fastighets AB hade sedan tidigare, ett icke känt, hyresavtal med Jokarjo AB. Meningen var att inhysa elever till Åtvidabergs Fotbollsgymnasium på ett bra sätt samtidigt som ÅFF skulle kunna använda Stallet för konferensmöjligheter och för inbjudna ungdomslag. Det hela gick dock i stöpet på grund av de dubbla hyresavtalen, men vår förening fick lite plåster på såren i form av skadestånd från ägaren. Det tog dock kraft att hitta annat boende för gymnasieeleverna samt att konferensmöjligheterna och möjligheterna att inhysa ungdomslag uteblev.

Fem allsvenska matcher in på säsongen uppdagades att Mohammed Abubakari och Emmanuel Dogbe inte hade uppehållstillstånd efter administrativt strul. Abubakari hade dock ett giltigt EU-pass och eftersom Dogbe ännu inte medverkat i Allsvenskan riskerade vi inte att bli av med de åtta poäng som vi hade spelat ihop. Turbulensen innebar dock stora störningar inför matchen borta mot Örebro och kan säkert ha kostat oss viktiga poäng då vi gjorde en synnerligen usel första halvlek (0–3) och föll till slut med 2–3.

I samband med strulet med våra spelare från Ghana ifrågasattes föreningens avtal med Club Consulting som ägde andelar i några av våra spelare (bland annat i Emmanuel Dogbe). Från Svenska Fotbollförbundet menade man att Club Consulting som tredje part ”kan” påverka huruvida en spelare säljs vidare eller inte. Men motfrågan blir då vad ”kan inte” en tredje part påverka? Har någon investerat pengar i något så påverkar den ju per automatik annars skulle den ju inte ha investerat pengarna. Det märkliga i kråksången är ju att vår förening, och Gefle som också drabbades, är att i stort sett samtliga allsvenska föreningar har olika typer av investerare som köper in sig i spelare. De flesta andra föreningar har som dessutom haft investmentbolag mycket längre och involverade med betydligt större summor. Att vi och Gefle skulle stå som syndabockar och bli bestraffade av vårt eget fotbollsförbund, står sig som synnerligen osmakligt. Dessa investerare gör möjligt att införskaffa spelare som annars inte hade varit möjligt, vilket bidrar till att utveckla svensk fotboll. Vi hade exempelvis aldrig kunnat värva Tom Pettersson utan dessa pengar, men 200 000 i böter var verkligen inget vi behövde.

Den 21 juli gick IFK Norrköping ut med att Daniel Sjölund skulle spela för IFK från och med 2015, i ett försök för att tvinga till sig innermittfältaren redan under sommaren. Vår klubb gick inte med på någon övergång, men Dajja gjorde ingen ÅFF-are glad under hösten.

Strax efter årsmötet avgick ordföranden Jan Svensson och strax innan årets andra medlemsmöte kastade, under året, nyvalde kassören Sverre Moum in handduken. Dessvärre avgick inte bara Sverre utan han avyttrade sin frustration över föreningen via ett sju och en halv minut långt TV-inslag för Östnytt den 29 oktober.

Hela styrelsen ställde därefter sina platser till förfogande, vilket öppnade ögonen på Elitlicensnämnden. I övergången mellan den gamla och den nya styrelsen tvingades alltså merarbete fram för att övertyga Elitlicensnämnden att ÅFF har förutsättningar för att bedriva verksamheten vidare 2015. Den 26 november stod det äntligen klart att vi har Elitlicens även 2015.

Efter säsongen stod det också klart att flera tongivande spelare skull lämna. Tom Petterssons övergång var klar redan från sommaren, men till skillnad från Daniel Sjölund, fortsatte han att ”spela” för ÅFF! Mohammed Abubakari gick däremot, precis som Sjölund, som bosman. Häcken blir nästa klubbadress. Huvudtränaren Peter Swärdh lämnade också efter allt tumult och assisterande Niklas Egnell gick till Motala AIF.

Åttondeplats igen

På fotbollsplanen gick förhoppningarna om spel i Europa League i stöpet redan i gruppspelet efter riktigt svaga insatser borta mot division II-laget Carlstad United (2–2) och 0–1 hemma mot Brommapojkarna, som sedan kom toksist i Allsvenskan. Oavgjort mot BP hade räckt för att vi skulle gå vidare till kvartsfinal. I augusti skämde vi också ut oss genom att förlora mot division I-laget Huddinge IF med 6–7 efter straffar och därmed är chanserna för spel i Europa League 2015 redan spolierat.

Vi började emellertid Allsvenskan bra och tog sju poäng på de tre första matcherna. Vi hamnade sedan i en poängmässig svacka med bara två poäng på de fem nästkommande matcherna. Via sju poäng på de tre efterföljande matcherna höll vi oss dock ifrån bottenstriden, trots den snöpliga förlusten innan VM-uppehållet borta mot Mjällby med 0–1. Den nödvändiga toppstriden kändes dock avlägsen. Efter uppehållet hade vi problem och tog bara åtta poäng på de nio första matcherna.

När vi skulle möte Gefle borta hade vi bara tre poäng ned till kvalplats. Den första bortasegern kom då oerhört lämpligt (1–0) och vi noterade hela fyra bortasegrar i rad. Via 3–1 borta mot Halmstad var det allsvenska kontraktet säkrat med tre omgångar kvar. Vi vann också våra två sista hemmamatcher mot Mjällby (2–1) och tog en meriterande seger mot svenska mästarna Malmö FF med 2–1. Vi avslutade Allsvenskan som ett topplag med 19 poäng på de 9 sista matcherna och tog under den perioden 5 poäng fler än Malmö.

Vi hade under säsongen större skadebekymmer än tidigare och hade heller ingen tur med domarna. Vi kunde, och borde, ha tagit betydligt fler poäng och därmed utmanat om en topplacering. Ett visst mått av övermod att spela in på mållinjen, samt för många individuella och kollektiva misstag i försvarsarbetet, hämmade oss dock för länge.

Hopp om framtiden

Under fjolårets sista veckor ter sig trots allt framtiden allt ljusare. Efter diverse positiva åtgärder, där de närmaste aktörerna gått in och stöttat kommer vår älskade förening nå ett ekonomiskt positivt resultat för 2014. Detta är naturligtvis mycket glädjande, men det gäller att finanserna fortsättningsvis är i balans för vi kan inte räkna med någon mer räddningsaktion inom de närmaste åren.

Självklart är det tufft att tappa en så stor målskytt som Ricardo Santos som gjorde 17 mål i Allsvenskan, men det är absolut nödvändigt att få något för honom nu än att han skulle gå gratis i sommar.

Roar Hansen presenterades som ny tränare och efter att Peter Swärdh lämnat var Roar det bästa ersättningsalternativet i mina ögon. Under samma presskonferens stod det också klart att Kristian Bergström fortsätter som spelare, men även i en parallell roll som utvecklingsansvarig för talanger in i A-truppen. Dessa talanger är en förutsättning för att vi ska kunna gå vidare.

Andreas Thomsson är också tillbaka som assisterande tränare, vilket är mycket positivt då ölänningen kan klubben väl efter många år och han är förstås också en kompetent tränare.

En vecka innan jul stod det även klart att vi fått in en ny huvudsponsor från Malmö! Trots att det finns ett annat ganska framgångsrikt allsvenskt fotbollslag där Conrad Elektronik har sitt skandinaviska huvudkontor…, så valde Conrad oss. Äntligen har det alltså burit frukt att vi etablerat oss i Allsvenskan och har ett positivt laddat varumärke som passar väl för samarbete med ett stort internationellt bolag – glädje, engagemang och framtidstro.

Dagen innan Julafton stod det också klart att talangfulle mittfältaren Simon Skrabb blir kvar i vår klubb och trots absolut nödvändiga åtstramningar, så ser vi ut att kunna få en slagkraftig spelartrupp även 2015!

Fortsättning följer i del II – Försäsongen & Svenska Cupen