Årskrönika 2014 – Utmaningens år

Del IV – Sommaren

Under sommaruppehållet spelades en träningsmatch i Västervik mot IFK Norrköping.  Vi hade under de två senaste åren startat om bra efter sommaruppehållen, men denna gång hade vi det betydligt tuffare.

ÅFF – IFK Norrköping 2–3

Marknadsmässigt var matchen på Bökensved i Västervik inför 1 417 åskådare ett lyckat projekt, men sportsligt sett lämnade försvarsspelet en hel del övrigt att önska när vi föll med 2–3 mot IFK Norrköping.

Försvarsmisstag och tre insläppta mål är inget som vi ÅFF-are vill se, men för allmänheten var det en händelserik match med många målsituationer och fem mål. Det är sådana matcher som förhoppningsvis lockar fler åskådare till Kopparvallen.

Att intresset för ÅFF är stort i min hemkommun har vi länge vetat om. Det var också kul att få det ytterligare bekräftat, då det var ett ytterst få som gladdes när Norrköping gjorde mål och nästan alla jublade när ÅFF gjorde mål.

I den 30 minuten fick Norrköping en hörna från vänster. Bollen slogs in längs marken och rann retsamt igenom innan Edvard Skagestad kunde peta in 0–1.

I den 40:e minuten kvitterade vi till 1–1. Ett fint anfall avslutades med att Kristian Bergström slog ett fint instick till vänster i straffområdet. Victor Sköld spelade in framför mål och Ricardo Santos prickade in bollen.

I den 54:e minuten återtog motståndarna ledningen. Efter inlägg från vänster kunde en helt omarkerad Christoffer Nyman nicka in 1–2.

I den 69:e minuten tappade vi bollen på egen planhalva och Christoffer Nyman sköt in 1–3 från öppet skottläge strax utanför straffområdet.

I den 77:e minuten reducerade vi till 2–3. Kristian Bergström slog ett fint inspel från vänster och John Owoeri styrde in bollen.

Vi gav upp

ÅFF – AIK 0–3 

Vi hade sammanlagt 6–0 i de tre senaste hemmamötena med AIK, men nu föll vi med hela 0–3 efter att vi återigen släppt in för enkla mål.

Vi började ganska bra och vi var mycket nära att ta ledningen i den sjunde minuten men Victor Skölds skott täcktes bort av exÅFF-aren Per Karlsson i sista stund.

Det var istället AIK som tog ledningen och det redan efter 13 minuter, då AIK fick sin första hörna. Bollen skickades in från höger och helt ohotad kunde Per Karlsson lätta in bollen framför mål där en lika ohotad Martin Lorentzson kunde kasta sig fram och språngnicka in 0–1. Anton Tinnerholm tappade bort markeringen på PK och Imad Zatara tappade helt bort Lorentzson.

I hemmamötena mot AIK sedan 2011 har vi gjort det första målet, men nu fick vi alltså jobba i uppförsbacke och vi tappade initiativet i matchen. Vi kom dock tillbaka efter en halvtimmes spel men lyckades inte kvittera.

I den andra halvleken höll vi på att få en riktig kalldusch direkt när Nabil Bahoui lyfte bollen, men Henrik Gustavsson fick en hand på bollen och styrde den i ribban. Därefter började vi ta över allt mer och hade bollen i vår ägo.

I den 59:e minuten var vi mycket nära att kvittera, men Imad Zataras skott från vänster tog i ribbans undersida vid det vänstra krysset och studsade retsamt tillbaka in i banan.

Plötsligt i den 63:e minuten stack AIK upp. Vi såg ut att ha omställningen under kontroll, men Nabil Bahoui lyckades hitta in nedanför Alberis da Silva och förbi Henrik Gustavsson och gjorde det mycket tunga 0–2-målet.

I den 71:a minuten lobbade Kristian Bergström elegant från vänster men Patrik Carlgren svarade för en jätteräddning vid bortre krysset.

I den 84:e minuten nickade Alberis Da Silva in bollen framför mål efter hörna. Ricardo Santos slängde sig fram men lyckades inte nå fram för att styra bollen i mål.

Vi lyckades inte komma närmare och i den 92:a minuten avgjordes matchen definitivt. Nabil Bahoui tilläts sprinta helt obevakad på högersidan och spelade in bollen framför mål där en sopren Henok Goitom kunde trycka in 0–3 i öppen bur. Goitom var ojuste och gav Anton Tinnerholm en rejäl knuff, men målet godkändes.

Förlusten var årets första på hemmaplan i Allsvenskan och den största på Kopparvallen sedan vi föll med 0–3 hemma mot Häcken den 2 maj 2012.

Även om vi spelade jämt med AIK och vann bollinnehavet med 58–42, så fick jobba i underläge och det fanns en hel del som saknades, som kvaliteten i passningsspelet. AIK spelade med låga utgångspositioner efter ledningsmålet. Vi hittade stundom rätt genom bra spelvändningar och skapade lägen. Men allt för ofta hade vi svårt att komma igenom på djupet och fastnade med för korta inspel med farliga omställningar som påföljd. Just på en sådan omställning gjorde också AIK 0–2 och därefter såg det uppgivet ut även om vi hade några feta lägen att reducera. Så enkelt får vi bara inte vika ned oss!

I och med den svintunga förlusten var avståndet upp till AIK hela 9 poäng och en topplacering kändes än mer avlägsen. Upp till serieledande MFF var det 14 poäng inför den tuffa bortamatchen.

Innan matchen i Malmö stod det klart att Anton Tinnerholm värvats av just MFF, men högerbacken spelade inte för något av lagen i den matchen.

Uselt i Malmö

Malmö FF – ÅFF 3–0

Vi gjorde dessvärre en riktigt svag insats borta mot serieledande Malmö FF. Att vinna mot en allsvensk serieledare på bortaplan är inte lätt, men man måste alltid tro på att det är möjligt och göra allt i sin makt för att ge det chansen. Det tycktes dock inte våra spelare göra.

Peter Swärdh klargjorde med tydlighet efter matchen att insatsen inte var acceptabel, trots att vi mötte serieledaren på bortaplan. Till alla som tycker det var okej förklarade han, det som vi flesta också förstått, att sådana här insatser inte räcker mot något lag i Allsvenskan.

Vi hade en bra chans mot Malmö, som darrat när säsongen startade om mot underskattade jumbon BP (1–1). Dessutom hade skåningarna ett annalkande Champions League-kval att tänka på. MFF var inte alls oövervinnligt. Lagets största stjärna, Guillermo Molins, som gjort åtta mål och tre assist var långtidsskadad och borta resten av säsongen. De två backklipporna Miiko Albornoz och Pontus Jansson var sålda. MFF hade därmed en mycket tunnare trupp innan sommarförvärven blev spelklara när transferfönstret öppnade den 15 juli. Malmö hade ändå en stark startelva, men viktige innermittfältaren Simon Thern tvingades utgå efter 11 minuter och mittbacken Filip Helander kastade in handduken efter 28 minuter. Med relativt oprövade kort som Erdal Rakip, Pawel Cibicki och Johan Hammar kunde MFF ändå hålla undan enkelt, vilket var ett stort svaghetstecken från vår sida. Det ska också sägas att MFF långt ifrån gjorde någon bra match utan de vann lätt utan att behöva förta sig.

Efter alla skitmål som vi hade släppt in den här säsongen, och även mot AIK senast, så var förhoppningen att vi verkligen skulle vara noggranna i passningsspelet för att inte åka på omställningar, men vad hände? Jo passningsspelet var stundtals riktigt svagt och det inte bara på motståndarnas planhalva utan också på egen planhalva.

Att inte värdera bättre på egen planhalva borta mot Malmö FF var fullkomligt obegripligt! På grund av detta oerhörda slarv kunde vi åkt på två mål i baken redan innan MFF gjorde sitt första mål. Inte nog med att vi tappade bort bollar. Våra spelare jobbade inte hem, tappade totalt bort markering och var passiva för att stöta.

Aggressiviteten fanns överhuvudtaget inte någonstans på banan! Varken i försvarsjobbet eller i offensiven. Att slå bort passningar kan ju ske, men att inte ta i allt vad tygen håller borta mot serieledaren! Det var fruktansvärt att beskåda. Inspirationsfaktorn att stjälpa Malmö måste ju varit maximal!

I den 14:e minuten tilläts Emil Forsberg vrida och vända i vänsterinnerposition och trots att både Petter Gustafsson och Månz Karlsson fanns för täckning, fintade Forsberg bort båda och tryckte in 0–1 i det främre krysset.

I den 28:e minuten var uppförsbacken än värre. Petter Gustafsson backade och backade och till sist klippte Emil Forsberg till, bollen tog oturligt på Petter och ställde Henrik Gustavsson fullständigt i målet. Bollen rullade retsamt in vid den bortre stolpen och 0–2 var ett faktum.

0–3-målet i början på andra halvlek kom också väldigt olyckligt när vi skulle försöka förändra matchbilden, men åter fick MFF spela igenom för enkelt. Petter Gustavsson hamnade ensam med Emil Forsberg och kunde inte stå emot.

När MFF sedan slutade spela fick vi ett allt större bollövertag (46 % under hela matchen), men vi borde ha kommit till många fler målchanser med ett rakare, distinktare och kraftfullare spel. I slutet verkade våra spelare nöjda med 0–3 eftersom de höll i bollen istället för att i varje fall försöka göra ett mål, vilket var oerhört olustigt att se.

I och med den usla insatsen var vi hela 17 poäng efter Malmö, som kändes ointagligt, och upp till Kalmar på tredje plats var det hela 10 poäng. Samtidigt hade bottenstriden krupit närmare, då vi föll till nionde plats och bara hade 4 poäng till Mjällby på kvalplats.

Tom Pettersson kom tillbaka från sin utlåning till belgiska OH Leuven och blev spelklar till hemmamatchen mot Brommapojkarna.

Lättnadens seger till sist

ÅFF – IF Brommapojkarna 3–2

Efter tre svaga insatser efter sommaruppehållet, inklusive träningsmatchen i Västervik, så kom vi tillbaka och tog tre mycket viktiga poäng via 3–2 hemma mot IF Brommapojkarna.

Det kändes förstås oerhört skönt att vi kunde vinna matchen hemma mot jumbon Brommapojkarna. Pressen hade varit stor efter de minst sagt undermåliga insatserna på senare tid, där vi hade släppt in mängder av mål efter rent uselt försvarsagerande.

Efter BPs täta matchande i Allsvenskan och i Europa League, var det förstås viktigt att hålla fart på trasan för att trötta ut motståndarna. Det lyckades vi också med i den första halvleken. Äntligen fanns det spring i benen och vi kom fram fint i djupled. John Owoeri var på språng hela tiden och gav inte BP-försvaret en lugn stund. De våra jobbade återigen för varandra på planen både med offensiva löpningar och i defensiven med understöd.

Vi hittade tillbaka till vårt fina hemmaspel och hade ett väldigt stort bollinnehav i den första halvleken (61–39). Gästerna är annars ett lag som vill ha mycket boll, men vi lät dem jaga när vi hittade rätt i passningsspelet. Vi lyckades flytta BP-laget både i djupled och sidled och fann därmed ytor att skapa lägen på. Ricardo Santos var mannen för dagen att utnyttja dessa lägen, med hela tre fullträffar!

Trots många fina lägen dröjde det till den 25:e minuten innan vi tog ledningen. Daniel Sjölund vann bollen efter BP-målvakten Davor Blazevic’ inspark. Kristian Bergström slog en boll på djupet till Ricardo Santos som tog emot till vänster. Santos spelade tillbaka bollen till Tom Pettersson. Ricardo fick tillbaka bollen och slog en fin spelvändningsboll till höger. Martin Christensen tog emot och stegade in i banan och slog ett fint inlägg in i straffområdet. Ricardo löpte in bra, tog emot bollen, vände om och sköt. Målvakten räddade, men Santos kunde pricka in returen fram till 1–0. Underbart! Äntligen fick vi ledningen i en match.

Vi var det klart bättre laget i den första akten och i den 37:e minuten blev Daniel Sjölund fult kapad på vänsterkanten, men Tim Björkström fick bara en varning av domaren Glenn Nyberg från Borlänge, som märkligt nog också dömde hemmamatchen mot BP i Svenska Cupen tidigare under säsongen.

Efter frisparken rullade vi runt i backlinjen och bollen gick till Henrik Gustavsson som lyfte upp till Kristian Bergström på vänsterkanten. Pligg spelade tillbaka till Tom Pettersson, som slog bollen framåt till Ricardo Santos som skarvade vidare till John Owoeri. John spelade tillbaka till Pligg, som slog en boll på djupet. Owoeri tog emot och skar in i straffområdet. Det första inspelet stoppades, men John fick ett nytt läge och då lade han in ett perfekt inlägg. Ricardo Santos tog först en löpning ner mot målet, men vände smart tillbaka och öppnade upp på ett fint sätt för målnicken fram till 2–0.

Det var fantastiskt skönt med även ett andra mål och resten av halvleken höll vi i bollen mycket bra och hade lägen att utöka ledningen. Vi borde haft ledningen i paus med 3–0 eller 4–0 och därmed avgjort matchen redan där.

Vi hade också bra lägen för att utöka ledningen i andra halvlek, men istället kom rädslan när BP reducerade i den 49:e minuten. Gästerna ställde om efter att vi tappat bollen i ett anfall. Kristian Bergströms inlägg från vänster blev för kort och BP kunde kontraslå. Efter en spelvändningsboll av Nicklas Bärkroth tog Pontus Åsbrink fart från vänster och fick fritt utrymma att lätta in 2–1 i det bortre krysset. Allan Olesen var först ensam mot Åsbrink och backade och backade, men sedan fick Daniel Hallingström möjligheten att undsätta men kom inte i tillräcklig press och Pontus fick alldeles för mycket tid för sitt avslut. Efter det första målet i Malmö litade inte Henrik Gustavsson på att försvarsspelarna skulle täcka den främre stolpen och Fimpen befann sig därmed för mycket till höger. Därmed hann han inte till den bortre stolpen.

Kvaliteten i vårt spel sjönk och BP fick råg i ryggen utan att för den skull skapa speciellt mycket. Vi hade däremot några möjligheter att öka på ledningen men vi skulle egentligen inte ha behövt göra något mer mål utan bara hålla undan vilket vi till stora delar inte hade några större problem med, men så slets hjärtat ur bröstet i den 79:e minuten!

Vi hade inkast på BPs planhalva till vänster. Tom kastade till Joel Rajalakso som missade Kristian Bergström och i stället slog bollen till BP-inkast. Efter ett snabbt inkast avancerade Nicklas Bärkroth på högerkanten och spelade fram bollen till Gustav Sandberg Magnusson som skickade in bollen i straffområdet. Mauricio Albornoz förlängde och bollen damp ned hos nyss inbytte Christian Kouakou som obehindrat kunde vända om och rulla in 2–2 på en boll som retsamt smet in vid den vänstra stolpen. Mohammed Abubakari var ytterst nära att få en tå på bollen och styra den utanför, men nådde inte och det gjorde inte Henrik Gustavsson heller. Det fanns många felande länkar vid målet där löpningarna i hemjobbet inte togs på rätt sätt och i hönsgården i straffområdet blev Allan Olesen för passiv att gå in i rygg på Christian Kouakou.

Det kändes fullständigt osannolikt. Matchen skulle ju varit avgjord för länge sedan, men nu hade vi helt tappat ledningen och risken fanns att vi skulle förlora alla poängen! Fullständigt vedervärdigt var det med andra ord!

Vi kom dock tillbaka. I den 84:e minuten fälldes Daniel Sjölund till höger om straffområdet av Martin Falkeborn. Kristian Bergström lyfte in bollen, som nickades bort men Joel Rajalakso klippte till. Bollen stannade på Ricardo Santos som kunde vända om och lyfta in 3–2 precis framför oss. JAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!! Fullständigt underbart, när allt kändes så hopplöst, så kom vi tillbaka och kunde på nytt ta ledningen!

Det var oerhört nervösa slutminuter, men på det hela taget kunde vi hålla undan ganska enkelt. Efter den motiga vårsäsongen var det verkligen vår tur att få vinna efter ett sent segermål och ingen kan säga annat än att det var en mycket rättvis seger.

Vi låg kvar på nionde plats och minskade avståndet upp till tredjeplatsen till 8 poäng och hade 7 poäng ned till Mjällby på kvalplats.

Dagen efter den efterlängtade viktorian gick IFK Norrköping ut med att Daniel Sjölund skulle spela för IFK från och med 2015, i ett försök för att tvinga till sig innermittfältaren redan under sommaren. Vår klubb gick inte med på någon övergång, men Dajja gjorde ingen ÅFF:are glad under hösten.

Usel start bakom poängtappet

IF Brommapojkarna – ÅFF 2–2

Vi hade ett jätteläge att knipa sex poäng i dubbelmötet mot ett tröttkört Brommapojkarna, men genom att ge motståndarlaget två bonusmål under den första halvleken orkade vi bara utjämna till 2–2.

Brommapojkarna har spelat fyra matcher de senaste torsdagarna i Europa League och dessutom spelat tre allsvenska matcher under helgerna, medan våra spelare bara spelat tre allsvenska matcher. Trots det var aggressiviteten och duellspelet under all kritik i den första halvtimmen. Det var hemmalaget som var klart hetare.

I offensiv riktning tyckte vissa spelare att det var roligt att agera, men det saknade helt spets. Defensivt togs inte alls hemjobbet och i luftduellerna var vi totalt chanslösa. Det kändes livsfarligt varje gång som BP lyfte fram bollen och våra spelare blev passiva och därmed överspelade.

Vi fick en mardrömsstart då BP tog ledningen redan i den sjunde minuten.

Efter tryck från BP lyftes bollen ut i vänster innerposition där Gustav Sandberg Magnusson lyfte in bollen. Tom Pettersson nådde inte bollen och Andreas Dahlén kunde inte heller stoppa Nicklas Bärkroth inlägg från höger i straffområdet. Eftersom vi helt tappat markeringen på Dardan Rexhepi kunde denne helt sopren nicka in 0–1. Tom Pettersson kom tillbaka och försökte rädda, men lyckades inte styra bollen utanför mållinjen. Månz Karlsson hade Dardan från början men var tvungen att gå ut och stöta på Gustav Sandberg Magnusson (vilket han gjorde halvdant). Martin Christensen hade möjlighet att gå in i rygg på Dardan, men gjorde det inte och sade heller inte till Daniel Hallingström att ta Dardan. Månz Karlsson såg också tidigt varåt det lutade, men skrek inte heller till på Danne. Självklart skulle vår lagkapten också ha orienterat sig bättre och tagit markeringen på Rexhepi. Vi släppte alltså in ytterligare ett sådant här horribelt mål, som inte får ske!

I den 27:e minuten var uppförsbacken än värre. Serge-Junior Martinsson Ngouali slog en långboll som Tom Pettersson lätt hade tagit och han fullföljt sin förflyttning, men tyvärr gjorde Tom det fatala misstaget att inte ha orienterat läget. Förmodligen trodde han det var lugnt och att Fimpen skulle ta bollen därbakom. Men att BP har en av allsvenskans snabbaste spelare i Nicklas Bärkroth har säkert inte undgått någon, och denne smet bakom Tom och låste bollen i livsfarligt läge. Andreas Dahlén såg tidigt vad som var på gång, men vår kommunikation i den första halvleken var urusel. Dalle blev också för mycket bolltittande och hamnade för långt från den enda faran, förutom Bärkroth då som Tom Pettersson bevakade. Dahlen blev därmed en enkel uppgift för Petrovic att vända bort och han prickade in bollen bakom en chanslös Henrik Gustavsson. Tom Pettersson offrade sig för att hjälpa till att täcka men hann precis inte fram.

Efter en halvtimmes spel började vi i varje fall få lite mer stadga, höll i bollen utan att slarva för mycket, även om det var livsfarligt när Månz Karlsson kastade ett inkast mitt in i banan och Gustav Sandberg Magnusson tvingade Henrik Gustavsson till en bra räddning vid den främre stolpen.

I den 43:e minuten fixade John Owoeri en hörna. Martin Christensen skickade in bollen och Daniel Hallingström skarvade in 1–2 vid den främre stolpen. Det var fantastiskt skönt att få det där målet strax innan paus. Det fanns därmed goda förhoppningar om att vi åtminstone skulle få med oss en pinne hem.

Vi började också den andra akten bra utan att få till pricken över i:et, men fortfarande var vi stundtals svajiga i försvarsarbetet och Henrik Gustavsson fick göra en strong räddning när Jesper Karlström tilläts avsluta i den 52:a minuten.

I den 62:a minuten kunde vi så äntligen kvittera. Mohammed Abubakari vann bollen på egen planhalva och bröstade tillbaka till Daniel Hallingström som spelade fram till Kristian Bergström. Pligg hittade i sin tur Daniel Sjölund, som från mittlinjen avancerade och hittade Martin Christensen i högerinnerposition. Martin ryckte ifrån sin bevakare och serverade en perfekt chipp in till Ricardo Santos som visade sin stora styrka genom att vräka sig fram och nicka in 2–2. Underbart!

Vi hade också gott om tid att kunna vända matchen och vinna, och precis efter målet skar Victor Sköld in från vänster men målvakten Davor Blazevic räddade. Vi hade ytterligare några bra anfall med möjligheter till inspel från högerinnerposition, men inspelen från Kristian Bergström, Joel Rajalakso och Allan Olesen var inte tillräckligt kvalitativa.

Vi hade ett fortsatt stort bollövertag därefter (60–40 under hela matchen), men tappade ork i värmen och såg ut att vara mer rädda om poängen än att våga gå för en trea. Det var därmed en chansfattig avslutning på matchen och det var trist att vi slutade slå bollar på djupet.

Genom poängen avancerade vi i varje fall upp till åttonde plats, men trean Häcken var åter 10 poäng före. Mjällby på kvalplats knaprade in och var fem poäng efter.

Nytt skitmål gav oss inte chansen

IF Elfsborg – ÅFF 1–0

Tyvärr hade Elfsborg lagom hittat formen igen till vårt möte och det var givetvis en svår uppgift. Men vi kunde konstatera att vi på nytt åkte dit efter ett svagt försvarsspel.

Lagledningen valde att ställa upp med en mer defensiv uppställning än tidigare (4–1–4–1). Detta var en naturlig åtgärd av flera anledningar. Elfsborg spelade med tre centrerade mittfältare och offensiva ytterbackar. I och med vårt rent svaga försvarsspel tidigare, så var det nästan ett måste att tillföra en extra åtgärd för att täta till i de bakre leden. När dessutom Ricardo Santos var avstängd, minskade alternativen framåt.

Efter att Elfsborg haft ett väldigt stort bollinnehav och enkelt kunde spela sig in på vår planhalva, blev det ändå lite frustrerat från deras sida då vi gjorde det trångt för dem att spela igenom. Vi hade dock ingen klockren defensiv, då vi inte låg tillräckligt tätt på bollförande motståndare. Att vi lyckades avväpna hemmalaget var mer frukten av att väldigt många spelare fanns framför vårt mål, som kunde reparera skadorna, men detta krävda också enorm kraft i hettan. Att vi inte låg närmare inpå Anders Svensson, som fick väldigt god tid på sig att fördela boll, skulle visa sig vara förödande.

Det syntes tidigt att Elfsborg ville utnyttja glappet mellan Andreas Dahlén och Månz Karlsson, som ibland var för stort. I den 23:e minuten tappade Andreas Dahlén fokus för ett ögonblick, vilket Johan Larsson utnyttjade då han störtade fram på djupet och Dalle kom på efterkälken. Det var egentligen otroligt att Lasse Nilsson missade nicken vid bortre stolpen. Lasse var helt sopren eftersom Allan Olesen helt tappade markeringen.

Offensivt kom vi ingen stans under den första halvtimmen. När vi fick lägen att slå en boll på djupet var John Owoeri alldeles för ensam och bollarna slogs med svag kvalitet. I den 33:e minuten anföll vi dock bra centralt. Kristian Bergström slog ett instick bakom Elfsborgs backlinje, men aningens för hårt. Målvakten Kevin Stuhr Ellegaard hann därmed aningen före Daniel Sjölund i fritt läge.

I den 35:e minuten kunde vi tyvärr inte hålla igen längre. Allan Olesen slog en riktig indianare in i banan och Elfsborg kunde ställa om på vår planhalva efter att Lasse Nilsson snappat upp bollen och spelat in till Anders Svensson som fick bollen centralt och kunde runda en passiv Tom Pettersson. Viktor Claesson var väldigt tydlig vad han ville med sin position, men trots detta fick han helt ohotad gå emellan våra mittbackar Månz Karlsson och Daniel Hallingström. Per Frick fanns ett snäpp länge bort, men honom borde Andreas Dahlén tagit och Månz borde stött in på Viktor som han såg perfekt hela tiden eftersom Anders Svenssons instick kom från det hållet. På andra sidan kunde även Allan Olesen visat en betydligt tydligare aggressivitet och därmed kunde Daniel Hallingström tagit ett kliv in för att tajta till det ytterligare. Nu fick istället Viktor fri lejd in mot målet. Henrik Gustavsson var ute på bollen, men den gick i en vid båge över vår målvakt och retfullt in i mål.

Det var fruktansvärt att åter se oss släppa in ett sådant här skitmål efter ett otroligt slarvigt uppspel och kommunikationen var alldeles för svag för att de våra skulle kunna hjälpa varandra att freda vårt mål.

Efter att ha legat så lågt, var det inte lätt att ställa om för att jaga på i offensiven. Det kändes som vi var tvungna att hålla undan till paus för att försöka förändra matchbilden i den andra halvleken i jakten på en kvittering.

Det hände dock inte mycket efter paus. Vårt försvarsspel blev ännu sämre och vi kunde ha åkt på ännu fler mål i baken. Men så länge som vi bara låg under med 0–1 hade vi ju chansen. I den 61:a minuten byttes Victor Sköld in istället för John Owoeri, men han var också för ensam. I den 72:a minuten fick Victor sällskap av Joel Rajalakso när vi gick över till 4–4–2, men kvaliteten till forwards var för svag och vi hade på tok för dålig påfyllnad av mittfältsspelare för att störa Elfsborg på riktigt. Det är alltid en balansgång hur mycket man ska attackera, men nog tycker jag det hade varit värt chansen att skicka upp ytterligare någon spelare som varit stark på huvudet för att försöka låsa fast bollen högt i banan. Passningsspelet, både det korta och det långa var dock undermåligt och åtgärden kanske därmed inte hade hjälpt.

Vi kunde ha förlorat den här matchen med 0–5 om Elfsborg varit effektivare. Efter tätt spel med matcher också i Europa League gick inte heller Elfsborg för fullt utan bevakade sin ledning, vilket säger mycket om hur illa det här var.

Efter förlusten hade vi hela 11 poäng upp till trean Häcken och fyran Elfsborg och den förväntade, och nödvändiga, toppkänningen var allt mer avlägsen. Samtidigt kröp bottenlagen allt närmare. Örebro på kvalplats var bara fyra poäng efter.

Härligt styrkebesked i pressat läge

ÅFF – Kalmar FF 3–1

När det åter började brännas lite från bottenstriden så tog vi oss samman och tog en övertygande hemmaseger med 3–1 mot Kalmar FF.

Segerreceptet var att vi äntligen kom med bättre löpningar i djupled.

Redan från start skakade vi Kalmar med attackerande bollar på djupet. Med en John Owoeri som helt plötsligt fick en löpenergi som vi aldrig sett tidigare, så satte sig nigerianen i enorm respekt från motståndarna. Owoeri rev djupa sår i kalmarförsvaret, som nästan konstant krävde två motspelares bevakning. Ytorna som uppstod därbakom kunde vi sedan effektivt dra nytta av då kalmarspelarna tvingades jobba felvända många gånger. Mycket handlade också om en helt annan aggressivitet från vår sida.

Den första halvtimmen var det väl annars en rätt stängd match till stora delar, men våra giftiga attacker gjorde också att bortalaget inte vågade gå fram för mycket med risken att blotta sig. Någon trygghet kände de aldrig.

I den 36:e minuten tog vi ledningen efter ett fantastiskt fint omställningsmål. Kristian Bergström svarade för ett heroiskt försvarsarbete vid vår vänstra hörnflagga, där han mot två man styrde bort inspelsförsöken. Efter en mycket fin brytning kunde Pligg snabbt spela fram bollen till John Owoeri, som också svarade för en bra prestation då han avancerade förbi motståndare och satte in bollen i banan. Martin Christensen tog emot. Ricardo Santos drog isär kalmarförsvaret genom att löpa ut till höger och Martin fick en bra yta att arbeta på centralt och skickade iväg ett riktigt fint skott rakt upp i det vänstra krysset. Urläckert!

Äntligen var det Martins tur att få göra mål i Allsvenskan. Dansken hade haft många lägen men inte lyckats få dit den tidigare. Det var en fantastisk känsla som genomsyrade kroppen när jag såg bollen sitta så fint i krysset!

Vi spelade bra under slutet av halvleken och kunde mycket väl gått ifrån till 2–0 innan paus men vi lyckades inte göra något mer mål. Det kändes ändå bra inför den andra akten, även om en ledning med ett mål alltid är skör.

I den andra halvleken började vi också bra. I den 55:e minuten löpte John Owoeri in mot straffområdet, men blev bryskt stoppad av Marcus Nilsson, som märkligt nog lyckades komma undan från sitt andra gula kort för dagen, men vi fick i varje fall frispark i fint läge precis utanför straffområdet till vänster. Martin Christensen var sugen på mer och stegade fram och prickade in 2–0 via Romarios knä och in vid den bortre stolpen. Fantastiskt! När ettan kom så kom även tvåan!

Tyvärr höll inte tvåmålsledningen speciellt länge. Utan Kalmar reducerade i den 65:e minuten efter stor passivitet från vår sida. Victor Sköld och Mohammed Abubakari stötte alldeles för svagt och Joanathan Ring fick ostört vandra fram centralt och lyfta fram bollen bakom vår backlinje, där Måns Söderkvist löpte sig helt fri och rullade in 2–1. Andreas Dahlén tappade totalt markeringen på KFFs främsta målgörare och Månz Karlsson var inte heller på hugget för att täta till luckan. Henrik Gustavsson såg i förstaläget ut att kunna avvärja möjligheten, men trots den svaga mottagningen från Söderqvist kunde denne rulla in bollen.

Det kändes fruktansvärt att behöva åka på det där skitmålet. Vi hade ju ett bra läge att göra 3–0 direkt efter 2–0-målet och även chanser dessförinnan. Dessutom väcktes traumat i Kalmar där Måns Söderqvist kvitterade till 2–2 i den 94:e minuten till liv och jag blev livrädd att den fasansfulla historien skulle upprepas.

Den tunga mentala svackan i matchen blev som tur var inte långvarig för det dröjde inte länge förrän vi återtog tvåmålsledningen. I den 65:e minuten bröt Mohammed Abubakari utanför eget straffområdet och skickade upp bollen mot mittlinjen, där John Owoeri tog emot och spelade ut till Victor Sköld till vänster, som avancerade och spelade in bollen i straffområdet. I kamp Med John Owoeri, som löpt med bra, stötte Mats Solheim in 3–1 över egen målvakt och in i mål.

Det var så underbart skönt att få in det där målet och efter de motigheter vi haft denna säsong var det verkligen vår tur att få lite hjälp med målet, som ändå var frukten av en väldigt fin och snabb omställning. Skölds yttersida var tämligen läcker och John var centimetrar från att själv stöta in bollen och helt klart upphovet till att Solheim var tvungen att vräka sig fram.

Kalmar som oväntat fått en ny chans och bjudits in i matchen, tappade åter den målmässiga kontakten och orkade inte samla nya krafter, samtidigt som vi spelade smart, krympte ytorna och rullade boll. Bortalagets försök handlade mest om längre bollar in i vårt straffområde där våra spelare jobbade fint för varandra och stängde butiken. Vi fick också några fina omställningslägen för att punktera matchen, men 3–1 dög gott denna fina sommarkväll.

Trots segern hade vi fortfarande inte mer än 4 poäng ned till kvalplatsen (Helsingborg), men vi drog ifrån till 8 poäng till Mjällby på nedflyttningsplats.

Efter matchen lånades Emmanuel Dogbe ut till division I-laget Athletic FC United under hösten. In kom istället högerbacken Emmanuel Boakye med senaste klubbadress slovenska Mura 05. Den 29-årige ghananen hade ett korttidskontrakt under hösten.

Stor besvikelse efter två tappade poäng

ÅFF – IFK Göteborg 1–1

En väldigt stark första halvlek hemma mot IFK Göteborg räckte dessvärre inte för seger, för vi tappade fokus i inledningen på andra halvlek och tappade därigenom två poäng i och med 1–1.

På förhand såg det mycket lovande ut för att vi skulle ta revansch efter alla försmädliga förluster mot IFK Göteborg. Kamratlaget hade inte haft samma sting på senare tid som under våren. Dessutom saknades några spelare och Sam Larsson var nyligen utflyttad till holländska Heerenveen. Göteborg hade också matchat tufft i Allsvenskan och Europa League.

CMores annars duktige expert Jens Fjellström kom med en märklig kommentar att Göteborg skulle få ett större bollinnehav mot oss. Hur många har större bollinnehav mot oss på Kopparvallen? Ja, inte många och faktum är att vi haft ett markant bollinnehav mot Göteborg de senaste säsongerna på Kopparvallen – 58–42 (2012) och 57–43 (2013). Denna gång nådde vi dock bara upp till 56–44 efter 59–41 i paus.

Det man led mest av var naturligtvis att vi inte fick bättre utdelning efter den fina första halvleken. Vi kunde och borde ha avgjort matchen redan där, men vi ledde i varje fall med 1–0 efter ett mycket fint omställningsmål i den 39:e minuten. Lasse Vibe var på språng i vänsterinnerposition då Daniel Hallingström utförde sin patenterade klackbrytning på ett mycket fint sätt. Bollen gick till Daniel Sjölund som samspelade med Mohammed Abubakari i ett rätt så beskedligt tempo, men så tempoväxlade Mommo centralt och då hängde inte gästerna med. John Owoeri fick bollen strax utanför straffområdet och drog till med ett rappt skott. John Alvbåge räddade, men lämnade retur. Ricardo Santos var på hugget och chippade bollen över målvakten och nickade in 1–0.

Bollinnehav säger inte alltid så mycket om kvalitativt spelövertag, men efter den första halvleken hade vi också 9–0 i avslut varav 5–0 på mål.

Till skillnad från Kalmar, som försökte med en hög press, men inte lyckades, så låg Göteborg lägre i banan när vi hade bollen, men efterhand lyckades vi även ta oss igenom IFKs lag. När vi började få snurr på bollen hittade vi spelvändningar, men också längre bollar. Ofta via Ricardo Santos, John Owoeri och Martin Christensen.

De våra visade åter, att när vi varierade spelet så var vi väldigt svåra att komma åt och vi hamnade i en god spiral. Vi vågade flytta upp positionerna och lyckas därmed också återvinna boll högt i banan och kunde skapa ett enormt tryck mot motståndarna.

Vi hade dock behövt fått åtminstone ett mål till i första halvlek.

Att Göteborg skulle komma ut mer taggade till den andra akten förstod vi, men lyckades vi bara bibehålla aggressiviteten, löpviljan, det uppoffrande spelet för varandra och kvaliteten i passningsspelet så skulle vi vinna den här matchen.

Tyvärr blev det inte alls så. Efter en inledande period på fem minuter, där vi blev väl avvaktande, släppte vi onödigt in bortalaget i matchen. IFK-arna kände sig inte lika hotade och kunde flytta fram positionerna. Vi backade och tappade helt den fina aggressiviteten som vi hade i den första halvleken. Vi blev tillbakapressade och när vi väl vann boll var uppspelen fruktansvärt svaga, vilket innebar att gästerna inte behövde jobba för att försvara sig och kunde trycka på ännu mer.

Dessvärre lyckades Göteborg kvittera innan vi vaknade till igen.

Efter en spelvändning från vänster till höger, kunde Martin Smedberg Dalence spela in bollen framför mål. Lasse Vibe spelade direkt till Emil Salomonsson, som spelade snett bakåt där en helt obevakad Gustav Engvall kunde sätta 1–1 i den 59:e minuten. Tom Pettersson hann inte flytta ut för att störa Smedbergs inspel. Kristian Bergström och Månz Karlsson gick båda för att stoppa Vibe och Salomonsson kunde få bollen ohotad och sätta in bollen snett bakåt. Daniel Hallingström kände sig tvungen att gå mot den självklart största faran i Lasse Vibe, som tagit sig in framför mål. Där bakom hade dessvärre inte Allan Olesen alls hängt med för att ta över Gustav Engvall, som helt ohotad inte hade några problem att sätta bollen bakom en helt chanslös Henrik Gustavsson.

Vi kom dock tillbaka starkt och skapade flera jättelägen för att ta ledningen. Göteborg hade också stora möjligheter, men matchen slutade 1–1.

Vi får dock skylla oss själva att vi inte var mer på tå för att stoppa Göteborg i inledningen på den andra halvlek, men våra spelare förtjänade förstås en stor eloge för den första halvleken och att vi kom tillbaka starkt efter den svaga inledningen på den andra akten. Självklart förtjänade vi segern, även om Göteborg hade en riktigt vass period och skapade en del möjligheter, så var vi det bättre laget under mycket längre tid och skapade fler målchanser totalt sett. Gästerna hade trots allt bara tre skott på mål.

Efter poängen låg vi kvar på åttonde plats. Vi hade 10 poäng upp till de två sista medaljplatserna samt 5 poäng ned till kvalplatsen och Örebro.

Pinsam insats i Falkenberg

Falkenbergs FF – ÅFF 3–0

Jag har upplevt många fotbollsmatcher på plats och då naturligtvis upplevt många i riktigt dåligt väder, men det väder som vi fick uppleva på Falkenbergs IP tog priset. Det regnade och blåste något så fruktansvärt. Om vi bara vinner så spelar det ju ingen som helst roll, men som matchen gestaltade sig och resulterade i Falkenberg så fanns det absolut ingenting att glädja sig åt!

När vi tycktes vara på väg upp ur en tung svacka så föll vi med ett riktigt magplask!

Efter en urusel match föll vi med 0–3. Årets sämsta insats i Allsvenskan var därmed ett faktum.

Falkenberg hade gjort det bra så långt men var ett begränsat lag. Vi gjorde dock det kardinalfel som många gjort före oss genom att inte vara vaksamma på omställningar. I den 14:e minuten värderade Alberis da Silva tokigt och försökte chansbryta en svår boll som Tom Petterson lätt hade tagit om han kommunicerat detta. Istället blev både Tom Pettersson och Alberis da Silva (som snubblade) överspelade. Alberis brytningsförsök gick till Christoffer Carlsson som direkt hittade Patrik Ingelsten i högerinnerposition. Månz Karlsson gick ut för att täcka, men kom ut alldeles för sent. Ingelsten kunde därmed enkelt sätta in bollen mellan benen på Månz och in framför mål, där Allan Olesen hamnat på efterkälken mot Stefan Rodevåg som kunde forcera in bollen i mål. Henrik Gustavsson reagerade för sent på inspelet och var därmed chanslös. Tom Pettersson jobbade tillbaka och styrde av vinkeln skapligt mot Calle Wede som också fanns som ett alternativ längre bak i straffområdet. Mohammed Abubakari insåg säkert faran men joggade hem och var inte i närheten.

Vi tog sedan över matchbilden helt och hade ett väldigt stort bollinnehav (totalt 57–43), men vad hjälpte det, när vi spelade som vi ledde matchen och petade bollen långsamt till varandra. Vi skapade väldigt få chanser med tanke på övertaget.

Efter att Ricardo Santos fällts strax utanför straffområdet i den 21:a minuten fick vi frispark från vänster. Vinkeln var snäv, men Martin Christensens hårda frispark var ändå lurig men målvakten Otto Martler räddade och hemmalaget lyckades få bort returen till hörna. På hörnan var Månz Karlsson nära att stöta in bollen vid bortre stolpen men nådde inte riktigt fram.

I den 37:e minuten stack Falkenberg upp med ett snabbt anfall till höger. Stillastående Tom Pettersson, Daniel Sjölund och Kristian Bergström blev översprungna när hemmalaget satte fart och växelspelade. Mohammed Abubakari kom också på mellanhand och kunde därmed inte hindra inspelet snett bakåt från Rasmus Sjöstedt, där Patrik Ingelsten helt obevakad kunde skjuta. Månz Karlsson täckte undan det första skottet men Ingelsten fick en ny chans och krutade in 0–2. Bollen tog på Allan Olesen och ställde Henrik Gustavsson helt i vårt mål. Att våra mittfältare Kristian Bergström, Daniel Sjölund och Martin Christensen småjoggade utan att ens försöka hjälpa till att avstyra katastrofen var verkligen inte roligt att se.

När vi ändå hade tagit över matchen helt, så kom detta fruktansvärda mål som en fet käftsmäll. Uppförsbacken var därmed riktigt tuff.

Ricardo Santos hade ett par skapliga möjligheter att reducera innan paus, men lyckades inte sätta dit bollen. Efter en jämn inledning på andra halvlek tog vi åter kommandot över bollinnehavet, men det gick fortsatt för långsamt för att vi skulle ta oss igenom ett lågt stående Falkenberg. Ett mål kunde tagit oss in i matchen, men dessvärre gav våra spelare upp.

I den 86:e minuten var matchen över. Månz Karlsson missbedömde en hög boll som gick över honom. Tvillingarna Calle och Anton Wede kom ensam med Allan Olesen, eftersom Tom Pettersson, Månz Karlsson, Mohammed Abubakari och Kristian Bergström inte bemödade sig genom att springa utan jogga hem. Det blev förstås en övermäktig uppgift för Allan då Calle spelade till Anton som lyfte bollen både över Allan och Henrik Gustavsson in i mål – 0–3 och katastrofen var ett faktum!

Vi förlorade den här matchen dels på grund av horribelt insläppta mål men också på total obeslutsamhet i offensiven. Att det inte går att peta boll som hemma på Kopparvallen torde vara solklart för alla. Och speciellt i underläge, när ytorna inte finns mot ett lag som backar hem, måste de luckras upp, när Falkenberg väl lockades fram och vi fick chans att kontraslå så var det ingen som tog tillfället i akt, utan segt fortsatta rulla i sidled tills luckan var stängd. När vi väl kom fram så matade vi in för få bollar. I väta är låga hårda bollar bra och någon gång studsar de vår väg om vi bara öser på tillräckligt många. Skott utifrån lyste också nästan totalt med sin frånvaro. I och med petandet i sidled kunde också hemmalaget invänta oss tills misstaget uppstod och kontraslå, vilket fick förödande konsekvenser.

I och med den mycket smärtsamma förlusten var Falkenberg bara en poäng efter oss. I den mycket jämna bottenstriden hade vi bara tre poäng ned till Norrköping på kvalplats.

Svenska Cupen 2014–2015, omg 2

Huddinge IF – ÅFF 7–6

Ännu en gång gjorde vi bort oss mot ett sämre lag i Svenska Cupen. Denna gång skedde det fasansfulla att vi inte ens överlevde den första matchen och slarvade därmed bort chansen att nå Europa League genom Svenska Cupen. Vägen via Allsvenskan låg inte heller direkt öppen för oss då vi var hela 13 poäng efter Elfsborg som innehade tredjeplatsen.

Vid gruppspelet 2013 föll vi borta mot division I-laget Umeå FC med 1–2 efter en usel insats. Vi satte oss därefter i en tuff situation genom att vara tvungna att hemmabesegra Djurgården med två mål för att gå vidare till kvartsfinalen. Detta lyckades emellertid inte utan vi klarade bara 1–1 och fiaskot var ett faktum.

I nästa cupsäsong, som inleddes 2013, klarade vi bara av att spela 2–2 borta mot division II-laget IFK Uddevalla efter full tid och efter förlängning. Efter enorm dramatik lyckades vi till sist gå vidare på straffar.

Vid vårens gruppspel borta mot division II-laget Carlstad United hade vi ånyo jätteproblem och lyckades först i slutskedet kvittera till 2–2. Därmed var chansen till en kvartsfinal på hemmaplan bortslarvad. Oavgjort hemma mot BP skulle dock räcka för att nå en kvartsfinal på bortaplan. Men vi lyckades inte ens med det utan föll med 0–1 efter en miserabel insats och ett nytt cupfiasko var ett faktum.

Efter dessa tre mycket svaga insatser, var vi extra varnade. Fullt fokus skulle tas fram, men så skedde det som absolut inte fick hända igen! Vi började lika illa som i de tidigare matcherna och hamnade i ett tidigt underläge, men vände på steken innan paus och skulle bara spela av matchen. Men det gick inte alls. Efter en otroligt usel andra del av andra halvleken släppte vi in Huddinge. Vi såg ändå ut att klara ut uppgiften, men i slutskedet släppte vi in 2–2-målet efter uselt försvarsspel. Gustav Jansson räddade fint en frispark, men istället för att hjälpa till att freda målet på returen, blev vår backlinje bolltittande och var inte alls med på inlägget från Hichem Ben Ahmed Nehdi. Därmed kunde en helt omarkerad Mattias Liljestrand nicka in kvitteringen. Pontus Nordenberg satte inte tillräcklig press på Nehdi. Tom Pettersson och Daniel Hallingström var inte på alerten inne i straffområdet och tappade helt bort markeringarna. Danne viftade för offside, men Emmanuel Boakye kan ha upphävt den och att chansa på offside i den 91:a minuten är inte förenligt.

I den första förlängningskvarten skapade vi en hel del lägen för att göra ett segermål, men i den andra körde vi fast och överarbetade trots tidsnöd, blev av med bollen och åkte på farliga omställningar.

Eftersom hemmalaget fick en spelare utvisad i slutet av ordinarie tid insåg alla hur illa det var att mot ett bottenlag i division I, inte kunna göra ett mål i förlängningen.

I straffsparksläggningen var hemmaskyttarna obevekliga och Gustav Jansson var inte nära att ta någon av de fem straffarna. Tom Pettersson, Daniel Hallingström, Mohammed Abubakari och Victor Sköld satte sina straffar, men det hjälpte inte eftersom Martin Christensen missade med en dålig straff rakt på målvakten.

När Mattias Liljestrand satte den sista straffen bakom Gustav Jansson kändes det som en kniv rakt i hjärtat. Smärtan var olidlig och det kändes osannolik och overkligt att vi hade åkt ur cupen. Hur kunde vi göra en sådan genomusel insats igen mot ett klart sämre lag?

En del vill säkert skylla på den dåliga planen. Förvisso var det fåror i planen efter en (misslyckad) renovering av dräneringssystemet. Men liksom den usla konstgräsplanen i Uddevalla, var det bara att gilla läget, med vår kvickhet, högre tempo och bättre teknik skulle vi ändå slagit Huddinge.

När vi väl satte fart, tryckte ned längre bollar och kom i andravåg, så visade det sig också mycket riktigt att vi lätt kunde ta oss igenom och skapa målchanser, men den riktiga kvaliteten, skärpan och offerviljan fanns inte för att skaffa ännu fler målchanser som därigenom hade ökat våra möjligheter att göra fler mål.

Två mål skulle dock ha räckt för vi skulle definitivt inte ha släppt in något mål, men som så ofta, så bjöd vi på ett horribelt mål redan i den elfte minuten som hemmalaget fick energi av. Månz Karlsson missbedömde en långboll av målvakten Christoffer Matweijew. Daniel Hallingström skulle låta Gustav Jansson komma ut att ta bollen, men Yunus Ünver kom emellan och vår målvakt blev helt överspelad. Karlos Touma kunde därmed rulla in 0–1 från snäv vinkel från höger.

Vi vaknade dock till och kvitterade i den 27:e minuten efter ett fint och snabbt anfall. Daniel Sjölund slog en boll från mittlinjen som John Owoeri tog ned vid straffområdeslinjen och spelade tillbaka till Victor Sköld, som direkt lade ut bollen till vänster. Kristian Bergström fick bollen i vänsterinnerläge och skickade in 1–1 vid den bortre stolpen.

Därefter hade vi vår bästa period i matchen och borde ha tagit ledningen då hemmalaget var i brygga och i den 45:e minuten snurrade Kristian Bergström in en frispark mycket elegant i det högra krysset.

Efter den usla starten kändes det fantastiskt skönt att vi kunde vända redan innan paus, men säkert smög det in sig en viss falsk säkerhet att allt skulle ordna upp sig. Det såg också kontrollerat ut i början av andra halvlek, men en situation förändrade matchbilden.

I den 58:e minuten stormade vi fram, men Kristian Bergström valde det svåraste passningsalternativet centralt, istället för det enklare till vänster där Martin Christensen stormade fram. Den värderingen höll på att bli ödesdiger då Huddinge anföll snabbt och via vänsterkanten ställde till rejäl oreda framför vårt mål, men som vi till sist redde ut det efter en fin räddning av Gustav Jansson.

Vi fuskade i hemjobbet där och Huddinge fick råg i ryggen att det gick att såra oss. Detta skulle sedan eskalera och det kändes farligt mest hela tiden när hemmalaget stormade fram. En del längre bollar trycktes ned mot vår backlinje. Vi lyckades inte styra bort bollarna på ett bra sätt och var riktigt svaga på att fånga upp andrabollarna. Vi fick därmed inget lugn i spelet och inte heller någon kvalitet i djupledsbollarna som sällan gick förbi motståndarnas backlinje. I det mer etablerade spelet överarbetade vi och slog flera för svåra bollar.

Försvarsmisstagen fällde oss åter

ÅFF – Örebro SK 1–2

Hemmamatchen mot Örebro var superviktig, men efter uselt försvarsarbete släppte vi in två skitmål, vilket naturligtvis aldrig är okej och speciellt inte hemma på Kopparvallen. Eftersom vi bara gjorde ett mål föll vi med 1–2 i den viktiga sexpoängsmatchen.

Efter att ha släppt in tidiga skitmål i de senaste matcherna hoppades och trodde jag naturligtvis att de våra skulle vara extremt noga i det defensiva spelet, men vad hände? Jo i den femte minuten rullade målvakten Oscar Jansson ut bollen till Robert Åhman Persson. Ricardo Santos satte ingen som helst press och RÅP kunde enkelt vandra fram och lägga en långpastej. Daniel Hallingström fick springa felvänd och skulle á la Marcus Lindgren ta ned bollen med foten, men fick en dålig touch. Bollen studsade i bröstet på Danne och Alhassan Kamara kunde snappa upp bollen i vänsterinnerläge och rulla in 0–1 i det bortre hörnet. Månz Karlsson kom för sent till undsättning och Henrik Gustavsson blev stillastående vid den främre stolpen. Crespo kunde därmed med enkelhet rulla in det vidriga målet vid den bortre stolpen.

Chocken över den fruktansvärda starten höll i sig länge, men allt eftersom började vi hitta vägar fram genom Örebros försvarslinje.

I den 17:e minuten fick vi en frispark till höger om Örebros straffområde sedan Daniel Björnqvist tagit med handen när Martin Christensen måttade inlägg. Kristian Bergström servade hårt och bra. Ricardo Santos tajmade perfekt och nickskarvade in 1–1 utan chans för Oscar Jansson i målet.

Härligt! Nu var matchen nollställd igen och det fanns tid att bygga upp trygghet för att även gå för ett segermål.

Vi sårade också Örebro allt mer i slutet av halvleken genom väldigt giftiga omställningar. Dessvärre trodde våra spelare inte riktigt på våra försök, som i den 38:e minuten då John Owoeri svarade för en fin prestation då han löpte loss från mittlinjen. Ingen annan följde med i förstaläget. Det var först efter att John stannat upp och åter ryckt ned mot kortlinjen som Martin Christensen fanns som alternativ snett bakåt. Danskens skott var bra, men målvakten räddade och släppte retur. Där skulle förstås Ricardo Santos varit och klippt in bollen men han var för passiv.

I den 43:e minuten slog Kristian Bergström en bra boll längs med vänster långlinje. John Owoeri tog sats och rundade målvakten, men vår forne Erik Moberg var snabbt tillbaka och räddade skottet. Det var tyvärr ett riktigt svagt avslut som John fick iväg. Oscar Jansson tog bollen och kastade ut till Robert Åhman Persson som åter helt obehindrat kunde vandra fram och lägga en lång pastej, som Marcus Pode nickade tillbaka och helt obehindrad kunde Alhassan Kamara skjuta in 1–2. Skottet gick oturligt nog i marken och studsade över Henrik Gustavsson. Det var riktigt svagt att inte vi inte kunde ställa om efter missen. Martin Christensen ansträngde sig inte det minsta för att styra bort RÅP. Månz Karlsson kom helt snett mot Marcus Pode och Daniel Hallingström tappade fullständigt bort Kamara. Pontus Nordenberg kom in försent för att stoppa skottläget och Månz hann inte heller in i press.

Det var vedervärdigt att gå in i paus efter ett nytt fasansfullt baklängesmål. Vi hade ju ett jätteläge att göra 2–1 sekunderna innan, men det här var verkligen inte vår afton.

I andra halvleken hade man hjärtat i halsgropen flera gånger för att ÖSK skulle göra ytterligare ett mål, men i sanningens namn var det inte nära speciellt många gånger.

Domaren Markus Strömbergsson från Gävle skulle dessvärre kliva in i handlingen på allvar i den andra halvleken. Erik Moberg sparkade John Owoeri i huvudet i den 51:a minuten, men Moberg slapp den solklara varningen. Vi fick bara en frispark. Kristian Bergström skickade in den framför mål. Månz Karlsson nickade men bollen gick i en hög båge vid den högra stolpen där Ricardo Santos nickade, men kunde tyvärr inte få bollen på mål.

I den 58:e minuten skarvade Tom Pettersson bollen fram till John Owoeri som kom i jätteläge i vänsterinnerposition, men vinkades felaktigt av för offside. John var onside och dessutom var Magnus Wikström på bollen.

Men det värsta var naturligtvis att vi bestals på en solklar straff i den 85:e minuten. John Owoeri slog in en fin boll från vänster och Ricardo Santos skulle bara stöta in bollen men blev dragen i armen av Daniel Björnqvist och fick aldrig chansen. Det var oerhört svagt att assisterande domaren Mahbod Beigi från Sandviken inte tog den solklara straffen. Jag stod perfekt bakom målet och såg hur omöjligt det var för Santos att vräka sig fram mot bollen, vilket också TV-reprisen i all tydlighet klargjorde.

Det var dock inte första gången som Markus Strömbergsson vägrade ge oss straff, likadant var det ju med den solklara straffen borta not Norrköping när Christoffer Meneses vräkte omkull Victor Sköld.

Trots domarnas generalmisstag kunde vi ändå både ha kvitterat och vunnit. Ricardo Santos hade nämligen ytterligare två utmärkta lägen utan att få in bollen i mål.

I en sådan här viktig sexpoängsmatch blir lätt spelet krampaktigt och inte blev det bättre av målen vi släppte in. Istället för att jobba i godan ro fick vi jaga, mot ett ÖSK som kunde bevaka och ligga på kontring. Stundtals fick vi igång rull och kunde hota i djupled och via inlägg. Spelmässigt var det ett fall framåt gentemot de två usla bortamatcherna, men vad hjälpte det när vi ånyo släppte in så bedrövliga mål!

Jag hade inte tills närmelsevis kommit över att vi var utslaget ur Svenska Cupen och så den här vedervärdiga förlusten på det. Vi som skulle vara ett topplag med den truppen vi hade.

En seger hade tagit oss fem poäng före Örebro. Vi var istället en poäng efter ÖSK. I omgången smet också Helsingborg och Halmstad förbi oss och vi låg därmed på elfte plats. Vi hade en poäng tillgodo på Gefle och Falkenberg. Till Norrköping på kvalplatsen skiljde det tre poäng och till Mjällby på nedflyttningsplats var det sex poäng.

Oron var stor då vi hade två raka bortamatcher framför oss mot Gefle och Djurgården. På bortaplan hade vi bara tagit två poäng så långt.

Fortsättning följer i del V – Hösten