Del VII – Sammanfattning
Vi har inte tagit
något kliv fram i den allsvenska tabellen de tre senaste åren, men visst är det
bra att ha kommit på den övre halvan tre år i rad. Förutom oss har endast
Malmö, Göteborg, AIK och Elfsborg klarat den bedriften, men det räcker inte!
Dessvärre har kostnaderna skjutit i höjden för att vi skulle
ha haft råd att förbättra spelartruppen varje år. Utan förbättrade resultat på
fotbollsplanen är det en omöjlig ekvation eftersom intäkterna inte alls har
ökat i samma omfattning.
Länge en svajig
säsong
Efter fiaskot i Svenska Cupen började vi Allsvenskan helt okej med sju poäng på de tre första matcherna. Att vi
spelade så pass bra direkt mot Elfsborg (2–1) och Kalmar (2–2), som båda var
med i den absoluta toppen under våren, var ett styrkebesked som hette duga. Vi
var ju verkligen värda segern borta mot Kalmar. Vi lyckades till sist också ta
en programenlig seger hemma mot Falkenberg (2–0), men sedan följde en tung
poängsvacka på fem matcher utan seger och endast två poäng.
Vi gjorde en riktig plattmatch
borta mot Göteborg (0–5) där samtliga av våra spelare verkade helt ha tappat
det fina fokus som fanns i de tre inledande matcherna. Avhyvlingen gav säkert även
negativ effekt på nästa match där vi på nytt gjorde grova försvarsmisstag hemma
mot Gefle som vi därmed bara klarade en pinne mot (2–2), men som vi ändå borde
ha besegrat med tanke på det stora chansövertaget. Efter tumultet kring
Mohammed Abubakari uppträdde vi uselt i första halvleken mot Örebro och
(underläge med 0–3) och kom dessvärre inte i kapp i den andra akten (2–3).
Efter att vi tappat stinget, vågade vi inte fullt ut hemma mot Djurgården och
matchen slutade 1–1. I derbyt borta mot Norrköping kom vi dock tillbaka starkt
och svarade för en av årets främsta halvlekar spelmässigt (den första), men vi
borde förstås ha gjort fler mål och inte bjudit IFK på en straff. Att vi till
sist föll med 1–2 var oerhört grymt.
Vi tätade sedan till bakåt, höll
nollan tre matcher i rad och tog sju sköna poäng. Vi svarade för en riktigt fin
insats hemma mot ett bra Häcken (1–0), stred tappert för att klara 0–0 borta
mot Helsingborg och höll även undan för Halmstad till en 1–0-seger hemma på
Kopparvallen.
Vi kunde sedan ha fått häng på
toppen med en seger borta mot Mjällby, men en horribel utvisning på Daniel
Hallingström ödelade förhoppningarna och för att riktigt plågas så åkte vi på
matchens enda mål på stopptid.
Möjligheterna till guldet var i
stort sett borta, men förhoppningen var att vi kunde blanda oss in i kampen om
platserna till Europa League. Under tidigare år hade vi också startat om bra
efter sommaruppehållet, men så blev det dessvärre inte denna gång efter två
0–3-förluster hemma mot AIK och borta mot Malmö, där vi utträdde riktigt dåligt
i den senare matchen.
Mot den särklassiga jumbon
Brommapojkarna lyckades vi inte ta full pott. På hemmaplan var vi tämligen
överlägsna men tappade ändå en 2–0-ledning och avgjorde första i slutskedet
till 3–2. På bortaplan hamnade vi i tidigt 0–2-underläge och orkade inte med
mer än att kvittera till 2–2.
I den 17:e omgången försökte vi
med ett defensivt upplägg borta mot Elfsborg som inte lyckades vi föll med 0–1
men kunde lika gärna fått stryk med 0–5 efter den svaga insatsen. Efter
förlusten tycktes dessvärre toppchansen gå oss om intet, men vi fick ett fint
besked via 3–1 hemma mot Kalmar och gjorde en av säsongens främsta halvlekar
under den första akten hemma mot Göteborg, men vi hade bara 1–0 in i paus som
blev 1–1 i den andra halvleken.
När vi trodde att vi var på väg
upp ur svackan sjönk vi däremot ännu lägre och föll med ett magplask med 0–3
mot Falkenberg. Årets vidrigaste förlust kom därefter i svenska Cupen borta mot
division I-laget Huddinge IF efter straffar. Som inte det vore nog åkte vi på
en hemsk förlust hemma mot Örebro med 1–2. Vi var då nere på säsongens lägsta
placering (11:a) och hade bara tre poäng ned till kvalstrecket.
Bättring var ett måste och bättringen kom
Säsongen höll på att gå
fullständigt åt helvete om ingen åtgärd vidtogs. Lagledningen tog dock tag i
situationen och tillsammans med spelartruppen klargjordes planerna inför
framtiden. Glädjande nog satsades på ett säkrare spel som många med mig hade
efterlyst. Lagledningen ville minimera bollförlusterna som motståndarna
utnyttjade för att komma i omställningar mot oss. Tränartrojkan ville också se
ett rakare anfallsspel med mer uppoffrande löpningar och överhuvudtaget större
aggressivitet. En åtgärd för att lyckas med förändringen var att peta Daniel
Sjölund och låta Tom Pettersson få förtroendet på innermittfältet.
Utdelningen kom direkt med två
raka 1–0-segrar på bortaplan mot Gefle och Djurgården. Vi bröt därmed ett
hemskt dåligt bortafacit, som dessförinnan bara gett två poäng på tio matcher.
Vi fick också en kanonstart i hemmaderbyt mot Norrköping och ledde med 2–0, men
vi föll åter i gamla synder och fick bara 2–2 efter att IFK kvitterat på i den 90:e
minuten.
Trots kort återhämtning från
besvikelsen gjorde vi en stark insats och besegrade Häcken på Gamla Ullevi med
2–0. Hemma mot Helsingborg gjorde vi egentligen en ganska bra match men föll
ändå med 1–2, i en match som vi borde ha vunnit.
Borta mot Halmstad tog vi den
fjärde raka bortasegern efter 3–1 och säkrade därmed det allsvenska kontraktet.
Vi hemmabesegrade också Mjällby med 2–1 efter en mycket fin start på matchen.
Borta mot AIK drabbades dock de våra av övermod och vi föll med hela 1–4, men
vi avslutade genom en mycket fin insats hemma mot de svenska mästarna Malmö FF
hemma på Kopparvallen, när vi vann med 2–1.
Vi avslutade som ett topplag vilket vi borde ha varit
Vi avslutade Allsvenskan som ett topplag med 19 poäng på de
9 sista matcherna och tog under den perioden 5 poäng fler än Malmö. Hade vi
hållit det poängsnittet hade vi tagit 63 poäng och därmed varit en poäng före
Malmö i sluttabellen.
Självklart hade detta varit svårt att uppnå. Vi får vara
mycket tacksamma för den fina höstspurten, som tog oss ifrån bottenträsket, men
det är kart att man tycker att det var väl långt att det skulle gå 21 omgångar
innan den skarpa reaktionen kom att det vi höll på med inte var okej. Med tanke
på den starka spelartrupp som vi hade skulle vi så långt ha presterat betydligt
bättre.
Trots den svajiga delen som varade drygt 2/3-delar av
säsongen, så borde vi så långt ha tagit betydligt fler poäng. Bortamatchen mot
Kalmar borde ha gett två poäng till, likaså hemmamatchen mot Gefle och vi borde
ha klarat tre poäng borta mot Norrköping. Vi skulle också tagit två poäng till
borta mot BP och hemma mot Göteborg samt en pinne till hemma mot Örebro.
Summa summarum skulle det inneburit 12 poäng till efter 21
omgångar. Med 36 inspelade poäng hade vi legat fyra två poäng efter trean
Elfsborg, fem efter tvåan AIK och 12 efter ettan MFF.
Vi avslutade som sagt de nio avslutande omgångarna på ett
bra sätt, men vi borde också ha vunnit hemma mot Norrköping och hemma mot
Helsingborg och därmed tagit ytterligare fem poäng till. Med 17 poäng till de
43 vi tog hade vi i så fall kommit upp i 60 poäng, blivit klar tvåa endast två
poäng efter Malmö.
Några dåliga matcher får man alltid räkna med, men vi skulle
inte ha behövt sjunkit så lågt som 0–5 borta mot Göteborg och 0–3 borta mot
Falkenberg. Sedan är det klart att man aldrig kan uppnå en perfekt säsong där
man tar alla poäng som man borde och vi hade ju exempelvis lite flyt som fick
en pinne borta mot Helsingborg och besegrade Halmstad hemma. Å andra sidan hade
vi vunnit fler matcher hade vi fått större självförtroende och på så sätt fått
med oss fler poäng.
Vi hade inte heller någon tur med domarna under säsongen.
Tillsammans med AIK var vi de enda som bara fick en enda straff under säsongen
och det dröjde till den 27:e omgången innan vi fick chansen från 11 meter borta
mot Halmstad. Vi borde ha fått straff flera gånger om men blev bortdömda, bland
annat två gånger om av domaren Markus Strömbergsson från Gefle: borta mot
Norrköping där Victor Sköld blev rammad i straffområdet och när Ricardo Santos
blev sliten i armen hemma mot Örebro. Den horribla utvisningen på Daniel
Hallingström kostade oss säkert också poäng borta mot Mjällby och 1–2-målet som
inte dömdes bort hemma mot Helsingborg, för att nämna några ytterligare tunga exempel.
Vi visade ändå styrka genom att vinna matcher när det som
mest behövdes efter att bottenstriden kommit närmare, som hemma mot Häcken,
hemma mot BP, hemma mot Kalmar och borta mot Gefle.
Länge för svaga
insatser
Totalt sett var den spelmässiga insatsen under de 21 första
omgångarna för svag för att vi skulle blanda oss i toppstriden. Det tredje året
i rad i Allsvenskan innebar att spel i högsta serien hade blivit lite av en
vardag. Lite divalater infann sig hos vissa och 100 % gavs inte i alla lägen. Det
var många som underpresterade i ett flertal matcher. Kravnivån var för lågt
ställd, det var liksom okej med halvdana insatser och negativ kritik skulle ges
återhållsamt. Men för vår klubb med en högst begränsad ekonomi är det av
yttersta vikt att alltid prestera sitt yttersta i varje situation. Som bekant
måste vi vara betydligt bättre än konkurrenterna i allt vi gör för att få det
hela att gå ihop. Det borde givetvis vara en självklarhet för alla som spelar
och jobbar inom vår förening.
Tyvärr var inte så fallet under denna säsong. Länge var det
helt okej att ha kladda runt bollen i ett makligt tempo, åka på omställningar
och som också resulterade i en massa skitmål efter rent taktiskt och slarvigt
agerande både individuellt och kollektivt. I försvarsspelet släppte vi också in
många mål efter bristande kommunikation och passivitet. Vi var också dåliga på
att hantera motgång under 2/3-delar av serien, där vi inte lyckades resa oss
efter svaga insatser.
Efter många samtal med Peter Swärdh så var han inte alls
nöjd med det, ofta energifattiga, spelet och ville att vi skulle vara mer
aktiva i djupled, men det dröjde alltså till den 22:a omgången innan det blev
riktig verklighet. Det borde naturligtvis inte ha tagit så lång tid.
Visst hade vi våra goda stunder även innan förändringen och
spelade stundom bländande fotboll, med ett mycket fint, snabbt och vägvinnande
passningsspel. Om vi kunde spela så och få utdelning så fanns det inget lag i
det här landet som skulle ha en suck. Genom vår tekniska förmåga att flytta
runt bollen på motståndarnas planhalva utan att bli av med den kom inte
motståndarna ur greppet och vi fick ett enormt tryck, som i den första
halvleken borta mot Norrköping. Genom vår höga press stressades också Peking
till många misstag.
Dessvärre var vi inte tillräckligt taktiskt slipade. Fotboll
är verkligen ingen lek och det får inte gå överstyr med överdriven grannlåt i
passningsspelet. Att vara överlägsen har sin baksida då det inte är troligt att
man har så stort övertag en hel match och att man kan släppa in mål från
ingenting har vi sett prov på otaliga gånger. Vi nådde upp till det fina spelet
alldeles för sällan och vi fick för svaga resultat med oss. Därför behövdes en
förändring.
Det är resultaten som
räknas
Spelet behöver inte vara så himla snyggt alla gånger! En
öppnande djupledsboll på fria ytor att springa livet ur sig på, ett snabbt
inlägg mot forwards som tar uppoffrande löpningar och mittfältare som fyller på
i andravåg, kan skapa betydligt fler målchanser och mål. Under de första två-tredjedelarna
av säsongen fanns omställningslägen men inte ens med säkra överlappningarna på
kanterna vågade vi trycka fram i ett flertal matcher. Vad fanns att riskera? Slås
bara bollen ut på fri yta på kanten, så är inkast det värsta som kan hända vid
normalt förfarande.
Den viktigaste ingrediensen för att ett lyckat djupledsspel
är att löpa. Med längre bollar blir motståndarna långt som lag och det skapas
stora ytor för oss. Dessutom gör det oss oberäkneliga, när vi blandar med
kortpassningsspel och spelvändningar. I allt för många matcher hade dock många
av våra spelare inte den rätta inställningen till att ta ut de där extra
löpmetrarna.
Tempo och fart i passningsspelet är en annan egenskap som
ofta felade under säsongens första tvåtredjedelar. En
passning måste alltid ge något men vi körde ofta fast. När ytorna inte finns mot lag som backar hem, måste de
luckras upp. Vi behövde fler angreppssätt samt att bli mer aggressiva
bland annat för att kunna vinna andrabollar.
När man spelar längre bollar kallas det högriskspel eftersom
risken beräknas vara större att bli av med bollen generellt sätt, men det är en
för enkel definition. Självklart är det mycket lättare att lyfta bollen på en 100
kvadratmeter stor tom yta från 50 meter, än att slå en passning på 20 meter i
exakt rätt tiondelssekund, exakt lagom hårt och med en exakt riktning.
Förändringen gav
förbättring
Efter förändringen jobbade vi mer som ett lag med mycket
större energi. De våra visade åter, att när vi varierade spelet så var vi
väldigt svåra att komma åt och vi hamnade i en god spiral. Vi vågade flytta upp
positionerna, eftersom vi inte tappade bollen som tidigare, och lyckas därmed
också återvinna boll högt i banan och kunde skapa tryck mot motståndarna.
Mycket handlade om en helt annan aggressivitet från vår
sida. Är man passiv, vågar man inte stöta, vinner inte boll och backar. Vinner
man väl boll blir man stillastående, får inte fart ur situationerna, hinner
inte kolla passningsvägarna, fastnar och slår passningar i sidled istället för
framåt. Är man istället aggressiv får motståndarna aldrig bygga upp sina anfall
i lugn och ro. Vinner man boll så kommer man ur situationerna med bollen i
fart, får tid att hitta passningsvägar och tempot fullföljs genom snabbare och
kvalitativare passningar framåt. Men det går inte att vara aggressiv ensam,
utan alla spelarna på planen måste vara det och det samtidigt.
Vi blev också bättre på att värdera när vi skulle sätta in
hög press och när vi skulle falla tillbaka. Tidigare under säsongen var det för
många spelare som blev överspelade för att de hamnade på mellanhand.
Lagledningen lyckades få spelarna att ställa upp på den mer
energidrivna, aggressiva och löpvilliga fotbollen, samt även att kämpa för
varandra. Självklart bidrog det också att resultaten var med oss från matchen
borta mot Gefle på Strömvallen.
Poängfördelningen mot
de olika lagen i Allsvenskan
Till skillnad från 2013 tog vi en poäng mer mot lagen på den
undre halvan – 26 mot 25 under 2013. Vi tog två poäng fler mot lagen på den
övre halvan 17 mot 15 under 2013. Vi nollade mot tre lag under 2013 (Malmö,
Göteborg och Norrköping) och två denna säsong (AIK och Örebro). 2013 tog vi
full pott mot två lag (Mjällby och Öster) och denna säsong tog vi sex poäng av
Häcken och Halmstad.
Pl
|
hemma
|
borta
|
Tot
|
Po
|
||
1
|
Malmö FF
|
2-1
|
0-3
|
2-4
|
3
|
|
2
|
IFK
Göteborg
|
1-1
|
0-5
|
1-6
|
1
|
|
3
|
AIK
|
0-3
|
1-4
|
1-7
|
0
|
|
4
|
IF Elfsborg
|
2-1
|
0-1
|
2-2
|
3
|
|
5
|
BK Häcken
|
1-0
|
2-0
|
3-0
|
6
|
|
6
|
Örebro SK
|
1-2
|
2-3
|
3-5
|
0
|
|
7
|
Djurgårdens
IF
|
1-1
|
1-0
|
2-1
|
4
|
|
8
|
Åtvidabergs
FF
|
-
|
-
|
-
|
-
|
|
9
|
Helsingborgs
IF
|
1-2
|
0-0
|
1-2
|
1
|
|
10
|
Halmstads
BK
|
1-0
|
3-1
|
4-1
|
6
|
|
11
|
Kalmar FF
|
3-1
|
2-2
|
5-3
|
4
|
|
12
|
IFK
Norrköping
|
2-2
|
1-2
|
3-4
|
1
|
|
13
|
Falkenbergs
FF
|
2-0
|
0-3
|
2-3
|
3
|
|
14
|
Gefle IF
|
2-2
|
1-0
|
3-2
|
4
|
|
15
|
Mjällby
AIF
|
2-1
|
0-1
|
2-2
|
3
|
|
16
|
IF
Brommapojkarna
|
3-2
|
2-2
|
5-4
|
4
|
Brutna sviter
Under varje säsong har vi brutit ett antal negativa sviter
och denna säsong var inget undantag.
För första gången sedan 1985 besegrade vi Häcken på
Rambergsvallen. Denna säsong vann vi åter mot bollklubben på bortaplan och tog
samtidigt den första segern på Gamla Ullevi sedan nybyggnationen av arenan.
Denna säsong slog vi också Häcken på Kopparvallen för första gången sedan 2007.
Det var också första gången vi besegrade Häcken i båda mötena sedan 1985. Vi
gjorde det dessutom utan att ha släppt in något mål. Vi var det enda laget som
nollade BKH under säsongen.
2013 tog vi första hemmasegern mot Helsingborg sedan 1968.
Denna säsong tog vi den första poängen på Olympia sedan 1986 och pinnen var den
första i Allsvenskan borta mot Helsingborg sedan 1968.
Vi besegrade Halmstad för första gången sedan 1981 och
eftersom vi även vann på Örjans vall var det första bortasegern sedan 1975. 3–1-segern
var också den största på bortaplan mot HBK.
Poängen i hemmamatchen mot Göteborg var den första mot IFK
sedan 2010.
Segern borta mot Djurgården var den första bortasegern mot
dem sedan 1981.
Segern i epilogen mot svenska mästarna Malmö var den första
mot MFF sedan 1981.
I och med segern över Malmö har vi också besegrat samtliga
lag som medverkade i Allsvenskan 2014 under detta millenium och samtliga i
seriespel utom Norrköping under detta decennium.
Hemmaplan
Under de två senaste allsvenska säsongerna har vi tillhört
de fem hemmastarkaste lagen i Allsvenskan. Till skillnad från 2013 tog vi tre
poäng fler på Kopparvallen (vi tog 28 poäng denna säsong). Vi spelade oavgjort
lika många gånger, men tog en seger mer och förlorade alltså en match färre. Vi
hade en sämre målskillnad än de två senaste åren på Kopparvallen. Vi gjorde
fyra mål färre och släppte in fyra mål fler, men hade ändå en positiv
målskillnad (24–19). Vi tog bara tre färre hemmapoäng än svenska mästarna Malmö
FF.
Till skillnad från de två tidigare säsongerna tog vi ingen
storseger. 2–0 mot Falkenberg och 3–1 över Kalmar var de enda segrarna som inte
vanns med uddamålet. Vi har nu totalt tagit 109 segrar på Kopparvallen i Allsvenskan.
Hemmasäsongen (med 1,87 inspelade poäng per match) är den
främsta sedan 1974.
Bortaplan
Vi hade länge ett riktigt svagt bortafacit, men tack vare
fyra bortasegrar på de fem sista bortamatcherna, noterade vi samma tabellrad på
bortaplan som i fjol, när det gäller fördelningen av vinter, oavgjorda och
förluster och därmed självklart i form av poäng – 15 stycken. Vi gjorde sex mål
fler, men släppte också in fem mål fler och noterade därmed målskillnaden
15–27.
Vi tog åtta poäng på nio naturgräsmatcher och sju poäng på
sex konstgräsmatcher. På konstgräs besegrade vi Gefle och Djurgården med 1–0.
Vi åkte inte på någon förlust större än med uddamålet och den totala
målskillnaden på bortakonstgräs var 7–8. På naturgräs besegrade vi Häcken med
2–0 och Halmstad med 3–1, men åkte också på storförluster mot topptrion: Malmö
0–3, AIK 1–4 och Göteborg 0–5, samt 0–3 mot Falkenberg. Målskillnaden på
naturgräs var 8–19. Vi gjorde en riktigt bra naturgräsmatch borta mot Kalmar
men det faktum att vi tappade de tre poängen, fick säkert en negativ effekt på
kommande bortamatcher. Under sluttampen gjorde vi bra naturgräsmatcher då vi
vann mot Häcken och Halmstad, när vi lät motståndarna ha bollen i större utsträckning
och vi var noggranna i värderingar och försvarsspel.
Sedan 1975 har vi bara tagit fler bortapoäng per match en
allsvensk säsong, 1980 tog vi 14 poäng på 13 bortamatcher, vilket innebär 1,08
pinnar per match mot exakt 1,00 poäng per bortamatch denna säsong.
Vårsäsongen
Vi gjorde en sämre vårsäsong än de två senaste starka
vårsäsongerna i Allsvenskan. Vi tog tre färre segrar än 2013, två fler kryss
och förlorade en match mer. Vi tappade därmed sju poäng jämfört med fjolåret och
kom totalt upp i 19 poäng. Vi noterades också för en mycket sämre målskillnad (17–25)
genom 4 färre gjorda mål och hela 12 fler insläppta mål. Målskillnaden var
alltså hela 16 mål sämre.
Höstsäsongen
Till skillnad mot de två senaste säsongerna gjorde vi en
bättre höstsäsong än vårsäsong och spelade ihop 24 poäng. Vi tog fyra segrar
fler än 2013, noterades för två färre kryss och två färre förluster. Vi tog
därmed hela 10 poäng fler under hösten än 2013. Vi gjorde fem mål fler, släppte
in fyra färre och hamnade därmed på en positiv målskillnad (21–20).
Vi släppte in lika många mål under hösten som mästarna Malmö
och tog bara fyra poäng färre än de svenska mästarna under hösten.
Faktum är att denna höstsäsong (med 1,6 poäng per match) är
den främsta i Allsvenskan sedan 1972. Guldåret 1973 tog vi alltså färre poäng
per match under hösten, 1,38 (omräknat till tre poäng per seger). Endast den
allsvenska säsongen 1972 (2,19 poäng/match) har vi tagit fler poäng per match
under en allsvensk säsongs andra halva.
2014
Målen
Nu tittar vi närmare på hur målen har fallit. Vi gjorde 39
mål, vilket var 2 mål fler än 2013.
Under de senaste åren har målfacitet sett ut så här: 2010 –
32, 2011 – 58 och 2012 – 48 och 2013 – 37.
Gjorda mål
Målen har delats in efter fasta situationer och spelmål.
Fasta situationer
Vi gjorde tre mål gjordes efter hörna:
Månz Karlsson (Gefle h, 1–1) – Kristian Bergström slog
hörnan från höger. Daniel Sjölund snappade upp returen, spelade till Anton
Tinnerholm som sköt och Månz styrde in returen.
Victor Sköld (Halmstad h, 1–0) – Imad Zatara slog hörnan
från höger. Alberis da Silva nickade in framför mål och Victor skarvade in
bollen.
Daniel Hallingström (BP b, 1–2) – Martin Christensen slog
hörnan från vänster och Danne nickade in bollen.
Målen efter alla tre hörnorna föll snabbt efter att
hörnsparken slagits.
Sju mål föll efter frispark:
John Owoeri (Örebro b, 2–3) – friläge efter flera passningar
– Kristian Bergström assist (höger).
Ricardo Santos (BP h, 2–0) – efter många passningar – John
Owoeri assist (vänster).
Ricardo Santos (BP h, 3–2) – Kristian Bergström frispark
(höger). Efter retur spelade Joel Rajalakso in till Santos.
Martin Christensen (Kalmar h, 2–0) – direkt (centralt).
Ricardo Santos (Örebro h, 1–1) – Kristian Bergström lyfte in
frisparken från vänster – nick Santos.
Tom Pettersson (Helsingborg h, 1–1) – efter många passningar
– John Owoeri assist (vänster).
Ricardo Santos (Malmö h, 1–1) – frispark centralt – inlägg Martin
Christensen (höger) – Tom Pettersson nickade fram till Santos.
En frispark gick direkt i mål: Martin Christensen (Kalmar h,
2–0).
En frispark avslutades i mål direkt efter att frisparken
slagits: Ricardo Santos (Örebro h, 1–1).
Två mål gjordes efter få moment efter att frisparken
slagits: Ricardo Santos (BP h 3–2) och Ricardo Santos (Malmö h, 1–1).
Tre mål gjordes efter många moment (etablerat spel) efter att
frisparken slagits: John Owoeri (Örebro b, 2–3), Ricardo Santos (BP h, 2–0) och
Tom Pettersson (Helsingborg h, 1–1).
I de fyra fall frisparksmålen föll efter få moment efter
frisparken, slogs en frispark från höger, två centralt och en från vänster. Av
de tre frisparksmål som målen föll efter många passningar slogs den avgörande
passningen två gånger från vänster och en gång från höger.
Ett mål prickades in på straffspark:
Ricardo Santos (Halmstad b, 1–1) efter att John Owoeri blivit fälld. Vi ficka
alltså årets första frispark först i den 27:e omgången.
Fem mål föll efter inkast:
John Owoeri (Örebro b, 1–3) – efter många passningar –
Martin Christensen assist (vänster).
Victor Sköld (Gefle b, 1–0) – efter flera passningar – Tom
Pettersson assist (vänster).
Ricardo Santos (Djurgården b, 1–0) – efter flera passningar
– Pontus Nordenberg assist (vänster).
John Owoeri (Häcken b, 2–0) – Allan Olesen inkast – Santos
spelade fram Owoeri.
Ricardo Santos (AIK b, 1–3) – efter många passningar – Tom
Pettersson spelade in (vänster) – Santos satte retur.
John Owoeris mål borta mot Häcken föll snabbt efter inkastet.
Det var också det enda ”inkastmålet” som föll efter ett högerinkast. Övriga
fyra mål föll alltså efter inkast från vänster och efter ett flertal passningar
efter inkastet (etablerat spel).
16 av de 39 målen tillkom efter fasta situationer (41 %),
vilket var ökning från 12 mål (32 %) 2013. I Allsvenskan 2010 noterades vi för
hela 50 % av målen på fasta situationer, 2011 – 28 % och 2012 35 %.
Gjorda spelmål
Vi gjorde 23 spelmål, vilket var 2 färre än 2013.
12 mål tillkom efter snabba omställningar från längre ned i banan:
Ricardo Santos (Kalmar b, 2–0) – centralt
John Owoeri (Falkenberg h, 1–0) – vänster
Imad Zatara (Falkenberg h, 2–0) – höger
Victor Sköld (Gefle h, 2–2) – vänster
John Owoeri (Häcken h, 1–0) – vänster
Ricardo
Santos (BP b, 2–2) – höger
Martin Christensen (Kalmar h, 1–0) – vänster
Självmål (Kalmar h, 3–1) – vänster
Ricardo Santos (Göteborg h, 1–0) – centralt
Ricardo Santos (Norrköping h, 1–0) – vänster
John Owoeri (Häcken b, 1–0) – vänster
Ricardo Santos (Mjällby h, 2–0) – vänster
Alla dessa 12 mål var vackert utförda, speciellt 1–0-målet
hemma Kalmar som är lämpligt som skolexempel: Kristian Bergström svarade för
ett heroiskt försvarsarbete vid vår vänstra hörnflagga, där han mot två man
styrde bort inspelsförsöken. Efter en mycket fin brytning kunde Pligg snabbt
spela fram bollen till John Owoeri, som också svarade för en bra prestation då
han avancerade förbi motståndare och satte in bollen i banan. Martin
Christensen tog emot. Ricardo Santos drog isär kalmarförsvaret genom att löpa
ut till höger och Martin fick en bra yta att arbeta på centralt och skickade
iväg ett riktigt fint skott rakt upp i det vänstra krysset. Det var riktigt urläckert
att beskåda!
Totalt uppkom 8 omställningsmål från vänster, 2 kom från
central position och 2 från höger.
2013 var fördelningen: 4 mål från vänster, 3 kom från
central position och 7 från höger. När det gäller omställningar var vi alltså
starkare i de avgörande momenten på vår vänstersida under denna säsong.
9 mål skedde efter bollbryt högt
upp i banan:
Mohammed Abubakari (Elfsborg h, 2–0) – Mohammed Abubakari
bröt centralt – vänster.
Mohammed Abubakari (Kalmar b, 1–0) – Andreas Dahlén bröt vänster
– vänster.
Victor Sköld (Norrköping b, 1–0) – Kristian Bergström bröt
centralt – vänster.
Ricardo Santos (BP h, 1–0) – Daniel Sjölund bröt centralt –
höger.
Ricardo Santos (Norrköping h, 2–0) – Emmanuel Boakye höger –
höger.
John Owoeri (Halmstad b, 2–1) – Mohammed Abubakari bröt
centralt – höger.
John Owoeri (Halmstad b, 3–1) – Tom Pettersson bröt centralt
– höger.
Ricardo Santos (Mjällby h, 1–0) – Kristian Bergström bröt
centralt – vänster.
Kristian Bergström (Malmö h, 2–1) – Tom Pettersson bröt
vänster – vänster.
Anmärkningsvärt var att vi gjorde 5 av målen under de sju avslutande
omgångarna. Precis som för omställningsmålen var alla dessa 9 mål var vackert
utförda, speciellt 2–0-målet hemma Elfsborg:
Mohammed Abubakari återvann bollen strax innanför mittlinjen
och hittade Daniel Sjölund på två tillslag. Dajja använde också två tillslag
för att spela ut till vänster där Kristian Bergström satte in bollen på ett
tillslag till Ricardo Santos, som direktspelade i djupet och ur
vänsterinnerposition i straffområdet lade Pligg in bollen framför mål där
Mohammed Abubakari styrde in bollen i mål. Vackert klapp-klapp-spel och
effektivt!
Mohammed Abubakari bröt bollen som startade ”målanfallen” 2
gånger, Kristian Bergström 2, Tom Pettersson 2, Andreas Dahlén 1, Daniel
Sjölund 1 och Emmanuel Boakye 1. Mohammed Abubakari bröt också bollen hela 4
gånger längre ned på egen planhalva som därefter resulterade i omställningsmål.
Sex gånger vanns bollen ur central position, två gång till vänster
och en gång till höger. Avgörande momentet innan målen skedde 5 gånger till vänster
och 4 gånger till höger.
2 av spelmålen gjordes efter mer etablerat spel:
Ricardo Santos (Elfsborg h, 1–0) – höger
Ricardo Santos (Djurgården h, 1–0) – vänster
Målet mot Djurgården föll efter ett mycket långt anfall på
nära en minut och 14 passningar. Hela startelvan förutom Henrik Gustavsson och
Mohammed Abubakari rörde bollen från det att Kristian Bergström fiskade upp
bollen tills dess att Ricardo Santos nickade in målet.
2013 noterades vi för 4 mål efter etablerat spel. Att
antalet mål efter etablerat spel har sjunkit kan bero på att jag har varit mer
noggrann med att analysera målen. Sju mål efter frispark och inkast har
uppkommit efter etablerat spel därefter.
Totalt sett uppkom spelmålen från; höger: 7, centralt 2,
vänster 12. Målen med avgörande uppkomst från vänster dominerade alltså
spelmålen. Siffrorna för 2013 var betydligt jämnare: 9 – 7 – 9.
Den totala fördelningen, inklusive fasta situationer, var 21
från vänster, 4 centralt och 14 från höger. Andelen mål från vänster var något
högre under hösten än under våren, men flera mål byggdes upp från båda
kanterna. 2013 var fördelningen vänster – höger helt jämn: 13 – 7 – 13.
I Allsvenskan 2010 gjorde vi inte ett enda returmål. På den
punkten blev det bättre 2011 med sex returmål. 2012 gjorde vi fyra returmål,
men 2013 blev det bara ett returmål. Denna säsong gjorde vi glädjande nog 6
returmål: Victor Sköld (Norrköping b, 1–0), Ricardo Santos (BP h, 1–0), Ricardo
Santos (Göteborg h, 1–1), John Owoeri (Halmstad b, 3–1), Ricardo Santos
(Mjällby h, 2–0) och Ricardo Santos (AIK b, 1–3).
Ricardo Santos visade alltså att han var mer påpasslig och
satte fyra av de sex returmålen.
Vi gjorde sex mål efter långskott, vilket var ett färre än
2013. Mohammed Abubakari placerade vackert in 1–0 i det högra krysset borta mot
Kalmar. Imad Zatara prickade in 2–0 hemma mot Falkenberg. Martin Christensen
skickade vackert in 1–0 i det vänstra krysset hemma mot Kalmar och satte även
2–0 direkt på frispark. Ricardo Santos slog till med säsongens vackraste mål då
han ur liten vinkel dundrade in matchens enda mål borta mot Djurgården, med en
halvvolley i det främre (vänstra) krysset. Kristian Bergströms 2–1-skott var
inte riktigt lika hårt… men väldig välplacerat då bollen rullade via den främre
(vänstra) stolpen och in i mål.
Vi gjorde tio mål efter nick vilket var en ökning med tre
mål. Ricardo Santos nickade in sju av
dem, John Owoeri, Daniel Hallingström och Tom Pettersson knoppade in de övriga.
Typ av spelmål
|
2014
|
2013
|
2012
|
2011
|
2010
|
Omställningar
|
12
|
13
|
16
|
14
|
8
|
Högt bollbryt
|
9
|
5
|
5
|
6
|
3
|
Etablerat spel
|
2
|
7
|
10
|
22
|
4
|
Summa
|
23
|
25
|
31
|
42
|
15
|
Vi har legat ganska konstant med omställningsmålen de
senaste fyra åren, men mål efter etablerat spel har minskat. Däremot har vi
ökat antal mål efter högt bryt och 5 mål efter högt bryt noterade vi under de sju
sista omgångarna. I Superettan 2011 gjorde vi betydligt fler mål efter
etablerat spel, då vi var väldigt spelförande, men i beaktande bör tas att jag
har gjort en mer noggrann undersökning om hur målen tillkommit på senare år.
Insläppta mål
Vi släppte in 46 mål, vilket var 9 mål fler än 2013.
Fasta situationer
Tre mål släppte vi in efter hörna:
AIK h, 0–1 – hörna från höger direkt nick.
Norrköping h, 2–1 – från höger retur.
Helsingborg h, 1–2 – från höger direkt nick.
Alla tre hörnorna släpptes in efter högerhörnor och målen
efter alla tre hörnorna föll snabbt efter att hörnsparken slagits.
Vi släppte in två mål efter frispark:
Djurgården h, 1–1 – vänster, misslyckad rensning – långskott.
AIK b, 1–4 – höger direkt nick.
Ett mål föll alltså direkt på frisparken och ett efter att
vi hade flera chanser att ta bort bollen men misslyckades.
Vi fick två straffsparkar
mot oss och båda resulterade i mål.
Lars Krogh Gerson satte den första borta mot Norrköping
(1–1) och David Accam den andra hemma mot Helsingborg (0–1). Under 2013 räddade
Henrik Gustavsson två av tre straffar.
Martin Christensen orsakade den första straffen och Henrik
Gustavsson den andra.
Vi släppte in sex mål efter inkast:
Gefle h 0–1 (från vänster) och 0–2 (höger).
Mjällby b 0–1 (höger).
BP h 2–1 (höger).
Norrköping h 2–2 (höger).
AIK b 0–3 (höger).
Fem mål släppte vi alltså in efter inkast från motståndarnas
högersida. 2013 släppte vi in samtliga tre ”inkastsmål” från motståndarnas
högersida.
Typ av fasta situationer
|
2014
|
2013
|
2012
|
2011
|
2010
|
Hörnor
|
3-3
|
1-4
|
5-6
|
7-5
|
7-5
|
Frisparkar
|
7-2
|
5-0
|
8-1
|
4-0
|
6-3
|
Straffar
|
1-2
|
4-1
|
2-2
|
5-2
|
2-1
|
Inkast
|
5-6
|
2-3
|
2-2
|
0-1
|
1-4
|
Summa
|
16-13
|
12-8
|
17-11
|
16-8
|
16-13
|
Som synes har vi en tradition av att göra fler mål på fasta situationer
än motståndarna. Vi förbättrade hörnstatistiken någon gentemot 2013 men har
varit sämre på att göra mål på hörnor än tidigare år. Men vi har också släppt
in allt färre hörnmål de två senaste åren. Gällande frisparksstatistiken har vi
haft ett klart övertag de senaste åren. En enda straff fick vi med oss vilket
är sämst under de senaste fem åren. ”Inkastsmål” har ökat både gjorda och
insläppta vilket delvis kan bero på noggrannare granskning av målens uppkomst.
Insläppta spelmål
Vi släppte in 33 spelmål, vilket var 4 fler än 2013.
Typ av spelmål
|
2014
|
2013
|
2012
|
2011
|
2010
|
Omställningar
|
15
|
9
|
26
|
11
|
20
|
Högt bollbryt
|
5
|
8
|
1
|
-
|
-
|
Etablerat spel
|
13
|
12
|
10
|
12
|
18
|
Summa
|
33
|
29
|
37
|
23
|
38
|
Visst är det lite av en bedömningssak om ett mål uppkommer
efter etablerat spel, omställning eller högt bryt, men siffrorna är ändå så
pass klara att vi åter har dragit på oss för många baklängesmål efter
omställningar och vi har även dragit på oss många mål efter etablerat spel, 13
stycken – att jämföra med att vi själva bara gjorde 2 mål efter etablerat spel.
I Allsvenskan 2010 släppte vi in 8 långskott, varav flera
under våren. Under 2011 släppte vi bara in 2 skott från lägre håll, 2012 – 5
långskott och 2013 – 4 långskott.
Denna säsong släppte vi bara in 3 långskott:
Djurgården h 1–1, Örebro h 1–2, AIK b 0–1.
Alla tre skotten avlossades från central position.
Vi släppte in 8 mål efter nick och 2 returmål. 2013 släppte
vi in 5 mål efter nick men inget returmål.
2010 uppkom en klar majoritet av spelmålen från motståndarnas
vänstersida, 2011 var fördelningen mer jämn. 2012 var fördelningen: 9 mål från
vänster, 15 centralt och 13 från höger. 2013 var fördelningen: 14 mål från
vänster, 6 centralt och 9 från höger. Denna säsong var fördelningen: 10 från
vänster, 9 centralt och 14 från höger.
Fördelningen var jämn under våren, men under hösten släppte
vi in fler mål från motståndarnas högra sida (7 stycken) än den vänstra (3
stycken).
Den totala fördelningen, inklusive fasta situationer, var 12
från vänster, 11 centralt och 23 från höger. Andelen mål från höger var något
högre under hösten än under våren. 2013 var fördelningen vänster – höger helt
jämn: 16 – 7 – 13.
När föll målen i
matcherna?
2011 gjorde vi 7 mål under de sista fem minuterna (matchminut
86 och framåt) av matcherna. Under samma period släppte vi in 3 mål. 2012
gjorde vi hela 9 mål de sista 5 minuterna och släppte in 3. 2013 var
fördelningen 4–4. Denna säsong var fördelningen hemska 1–7! Vi tog ingen extra
poäng genom mål de sista fem minuterna. Imad Zataras mål hemma mot Falkenberg
innebar ju ökad ledning till 2–0. Däremot tappade vi fem poäng: Kalmar borta i
den 94:e minuten (2–2), Mjällby borta i den 91:a minuten (0–1) och Norrköping
hemma i den 90:e minuten (2–2).
Anmärkningsvärt i övrigt var att vi gjorde flest mål (11
stycken) under den sista kvarten på första halvlek, men bara 3 stycken den
första kvarten på andra halvlek. Vi släppte också in flest mål (12 stycken)
under den sista kvarten på första halvlek, men bara 4 stycken den första
kvarten på andra halvlek. 2013 både gjorde vi och släppte in de flesta målen
under den första kvarten på andra halvlek. Vi gjorde 23 mål i första halvlek
och 16 i den andra. Vi släppte in 26 mål i första halvlek och 20 i andra. 2013
både gjorde vi och släppte in betydligt fler mål i andra halvlek än i första
halvlek.
Första målet vinner –
oftast
Vi tog ledningen i 15 matcher. Vi segrade i 10 av dem,
spelade 4 kryss (Kalmar borta 2–2, Djurgården hemma 1–1, Göteborg hemma 1–1 och
Norrköping hemma 2–2) och förlorade en match (borta mot Norrköping 1–2).
Vi släppte in första målet i 14 matcher, vi förlorade i 10
av dem och spelade två kryss (Gefle hemma 2–2 och Brommapojkarna borta 2–2). Vi
vände två matcher till seger (Halmstad borta 3–1 och Malmö hemma 2–1). 2013
vände vi ingen mach till seger där vi hade släppt in det första målet.
En match slutade 0–0, borta mot Helsingborg.
Effektivitet
Totalt avlossade vi 303 avslut,
vilket är det mesta vi noterats för i Allsvenskan under detta decennium. 2013
noterades vi för 278 avslut och 2012 för 285 avslut. 2011 svarade vi för 390
avslut i Superettan och 2010 för 253 i Allsvenskan. AIK hade flest avslut (445)
och Gefle minst (236). Samtidigt hade motståndarna 307 avslut mot oss. 2013
hade de 305 avslut mot oss och 2012 hade de 352 avslut mot oss.
Vår effektivitet sjönk från 13,3 %
2013 till 12,9 % denna säsong. 2012 hade vi en effektivitet på 16,9 %. Sju
allsvenska lag hade sämre effektivitet än oss. Häcken var effektivast med 16,5
% av avsluten i mål, följt av Göteborg (15,6 %), Gefle (14,4 %), Malmö (14,3 %)
och Helsingborg (14,0 %). Brommapojkarna var sämst med 9,1 % av avsluten i mål
I Allsvenskan 2010 noterades vi
för 12,6 % av avsluten i mål medan vi gjorde mål på 14,9 % av skotten i
Superettan 2011.
Säsongerna 2012 och 2013 hade vi
en bättre effektivitet under våren än hösten. Denna säsong var det tvärtom.
Under våren gick 11,2 % av avsluten i mål och under hösten var effektiviteten
13,9 %. Under 2013 var fördelningen 14,8 % under våren och 11,8 % under hösten.
2012 var fördelningen hela 24,8 % under våren och 10,3 % under hösten. Vi hade denna
säsong en jämn fördelning av avsluten (152 under våren och 151 under hösten).
Vi gjorde 17 mål under våren och 21 under hösten. 2013 hade vi något fler
avslut under våren (142) än under hösten (136) och vi gjorde också fler mål
under våren (21) än under hösten (16). 2012 hade vi fler avslut under hösten
(156) än under våren (129) men gjorde ändå dubbelt så många mål under våren
(32) än under hösten (16).
När det gäller insläppta mål så
släppte vi in fler mål under våren (25) än under hösten (20). Avsluten mot oss
var också fler under våren (161) än under hösten (146). Effektiviteten hos
motståndarna var också högre under våren (15,5 %) än under hösten (13,7 %). 2013
släppte vi in betydligt fler mål under hösten (24) än under våren (13).
Motståndarna hade 2013 en högre effektivitet mot oss under hösten (15,5 %) än
under våren (8,7 %). Även 2012 hade motståndarna en högre effektivitet mot oss
under hösten (15,0 %) än under våren (12,4 %).
Vi avlossade 175 skott på
Kopparvallen och 128 på bortaplan. Vi gjorde också betydligt fler mål på
hemmaplan (24) än på bortaplan (15). Effektivitetsgraden var också högre på
Kopparvallen (13,7 %) än på bortaplan (11,7 %). 2013 hade vi betydligt högre
effektivitetsgrad på Kopparvallen (19,2 %) än på bortaplan (6,8 %).
Skottfördelning 146 hemma och 132 borta gav därmed 28 hemmamål och 9 bortamål.
2012 hade vi 160 avslut på hemmaplan och 125 på bortaplan. Vi gjorde då 27 mål
på hemmaplan 21 på bortaplan. Effektivitetsgraden var densamma både på hemma- och
bortaplan.
Vi släppte till 131 avslut mot oss
på Kopparvallen och 176 på bortaplan. Vi släppte in 19 mål på hemmaplan och 27
på bortaplan. Effektiviteten hos motståndarna var därmed 14,5 % på Kopparvallen
och 15,3 % när vi spelade på bortaplan. Vi släppte därmed in fler mål per
avslut på Kopparvallen än under de två tidigare säsongerna (10,1 % 2013) och
(9,9 % 2012). 2013 hade motståndarna 148 avslut mot oss på Kopparvallen och 157
på bortaplan, efter vilka vi släppte in 15 mål på Kopparvallen och 22 på
bortaplan. 2012 hade motståndarna 162 avslut på Kopparvallen och 190 på
bortaplan, efter vilka vi släppte in 16 mål på Kopparvallen och 32 på
bortaplan.
Avslut på mål visade på 129–143.
Hemma hade vi ett övertag med 79–55 mot 50–88 på bortaplan. Statistiken avslut
på mål fördelade sig enligt följande våren: 64–77 och hösten: 65–66. Vi hade
alltså ungefär lika många avslut vår som höst men släppte till 11 fler avslut
på mål under våren.
Bollinnehav
Under den allsvenska säsongen 2010
hade vi sällan mer bollinnehav än motståndarna och i genomsnitt var
bollinnehavet 44–56. Hemma på Kopparvallen var det mer jämnt (47–53) men på
bortaplan hade vi bollen betydligt mindre (41–59).
I Superettan mäts inte
bollinnehavet, men i många matcher hade vi ett stort visuellt övertag 2011.
Tillbaka i Allsvenskan 2012 var vi
mer spelförande, vilket visade sig genom ett litet övertag på motståndarna med
i genomsnitt 51–49 i bollinnehav. Vi hade bollen mindre än motståndarna under
våren (49–51) men mer under hösten (53–47).
2013 var bollinnehavet jämnt med
motståndarna 50–50. Precis som 2012 hade vi bollen mindre än motståndarna under
våren (48–52) men mer under hösten (53–47).
Denna säsong hade vi ett knappt
underläge i bollinnehav 49–51. Till skillnad från de två föregående åren hade
vi ett jämnt bollinnehav under säsongen, 49–51 under våren och 48–52 under
hösten.
Hemma på Kopparvallen hade vi ett
bollövertag med i genomsnitt 53–47 (exakt samma som 2013) och på bortaplan ett
underläge med 44–56. Bollinnehavet på hemmaplan var större under våren (55–45)
än under hösten (52–48). På bortaplan hade vi däremot mer boll under hösten
(46–54) än under våren (43–57).
På Kopparvallen hade vi
bollövertag i 11 av 15 matcher. Störst bollinnehav hade vi hemma mot Falkenberg
(64–36) när vi vann med 2–0. På bortaplan hade vi mer boll i 4 av 15 matcher.
Störst bollinnehav på bortaplan (60–40) hade vi i bortamatcherna mot
Brommapojkarna (2–2). Minst bollinnehav hade vi borta mot Helsingborg
(uppskattningsvis 30–70), men vi klarade ändå 0–0.
Analys effektivitet
och bollinnehav
Vi hade fler avslut än tidigare i Allsvenskan detta
decennium, men gjorde ändå bara 39 mål. Hemma på Kopparvallen hade vi 175
avslut mot 146 under 2013. Ändå gjorde vi 24 mål denna säsong gentemot 28 mål under
2013.
Vi släppte in nio fler mål än 2013 trots att motståndarna
hade ungefär lika många avslut mot oss. Skillnaden var att vi lät dem vara
effektivare. På Kopparvallen släppte vi till 131 avslut mot oss mot 148 under
2013, men ändå släppte vi in 19 hemmamål denna säsong gentemot 15 under 2013.
Den stora skillnaden av effektiviteten härrörde sig alltså
till vår hemmaplan, men vi tog trots allt tre fler hemmapoäng, men vann inga
storsegrar som tidigare år.
Vi hade själva en sämre effektivitet under våren än hösten.
Samtidigt hade motståndarna högre effektivitet mot oss under våren än under
hösten. Detta speglar sig också tydligt i bättre resultat under hösten.
Återigen speglar avslutsstatistiken mindre resultaten, utan
det är effektiviteten som är avgörande. Det samma kan man säga om bollinnehav. Vi
hade aningens mer bollinnehav under våren, men fick med oss resultaten bättre
under hösten.
Svaga på hörnor
Efter målgenomgången finner vi också några intressanta
iakttagelser som vi inte kunde blunda för. Vi gjorde två fler hörnmål, men tre
hörnmål är ändå alldeles för lite. Efter frispark däremot har vi haft en
förkrossande överlägsen statistik de fyra senaste åren (24–3). Hur kan det
komma sig? Förutom en frispark som kan skjutas direkt i mål borde det ju vara
betydligt enklare att göra mål efter hörna, då vinkeln för målnickaren blir
bättre än om bollen kommer bakifrån, som gäller vid de flesta frisparksmålen.
Men så har alltså inte varit fallet. En förklaring kan vara att frisparkarna
slås från många olika positioner och spelarna som ska ta avslut inne i
straffområdet blir mer utspridda och därigenom svårare att markera.
Vid en hörna är den farliga ytan mer begränsad och om man
inte har tillräcklig variation bland hörnorna, så blir man för lättläst.
Motståndarna vet precis vad de ska göra för att hålla målet fritt. Just detta
tror jag har drabbat oss. Kristian Bergström har slagit våra hörnor i många år
och det på nästan samma sätt. Denna säsong har andra hörnläggare också klivit
fram, men vi har ändå inte fått ett större lyft. Med fokus på mycket skruv är
träffytan väldigt liten för den perfekta träffen och vi har sett ett antal
hörnor resultera i höga ballonger som är enkla att knoppa bort. Men även de
perfekta bollarnas väg har förutspåtts och motståndarna har klarat dem.
Servens förklaring är förstås inte hela sanningen, utan de
spelare som funnits i boxen har inte varit tillräckligt heta och elaka som
ibland behövs. Däremot har vi varit hetare på att trycka in returer, vilket var
mycket glädjande. Ricardo Santos var betydligt hetare denna säsong och tryckte
in fyra av de sex returmålen.
Vänster – höger
Under 2013 var vår fördelning av gjorda och insläppta mål
relativt jämnt fördelat mellan höger och vänsterkanten, men denna säsong var
det främst en avgörande aktivitet på vår vänstersida.
Gjorda mål vänster – höger: 21–14
Insläppta mål (från vår sida sett) vänster – höger: 23–12
När det gäller de gjorda målen så växlande vi kant en del
med spelvändningar, men vi överbelastade vänstersidan oftare, med främst
Kristian Bergström, John Owoeri och Ricardo Santos. Martin Christensen var
också inblandad i många mål, men kunde oftare på egen hand skapa lägen och
vände ofta spelet till vänster. Speciellt efter inkast och vid omställningar
var vi effektivare från vänstersidan. I den senare genren tog ofta John Owoeri
fart på vänstersidan.
När det gäller insläppta mål står en del i sanningen att
finna att vi under de två senaste åren har varit svaga på vänstersidan då
motståndarna fått inkast. Vi har släppt in 8 av 9 mål efter motståndarnas inkast
på vår vänstersida. Denna säsong släppte vi in 5 av 6 ”inkastsmål” efter inkast
på vår vänstersida. All tre målen efter hörna släppte vi också in från
hörnspark på vår vänstra sida. Detta är naturligtvis föremål för förbättring
under den kommande säsongen.
Färre omställningsmål
emot oss
Vi drog på oss många mål efter etablerat spel, 13 stycken –
att jämföra med att vi själva bara gjorde 2 mål efter etablerat spel.
Efter genomgången av alla matcher drar vi oss också till
minnes att vi tappade för många bollar efter att vi kladdat runt med bollen,
vilket resulterade i för många baklängesmål. Det var dock stor skillnad. Under
säsongens första 21 omgångar släppte vi in samtliga omställningsmål. Under de 9
sista omgångarna släppte vi således inte in något omställningsmål och bara ett
mål efter högt bryt (borta mot Halmstad, 0–1). Vårt rakare spel med betydligt
högre säkerhet och större aggressivitet fick därmed mycket positiv effekt för
att minimera omställningsmålen. Samtidigt innebar den högre aggressiviteten i
presspelet att vi gjorde 5 mål efter högt bryt (återerövring) under de sju
sista omgångarna (av 9 totalt under säsongen). Under 2013 släppte vi istället
in fler omställningsmål under hösten.
Läs mer sammanfattande statistik på officiella sidan
Säsongen i siffror
Fortsättning följer i del VIII – Framtiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.