Lars-Göran ”Knalin” Andersson har spelat näst flest
allsvenska matcher efter Jan Olsson. Det blev 213 fajter mellan 1968–1976.
Knalin har var alltså med under storhetstiden med guld och europacupspel. Men
när vi gjorde comeback i Allsvenskan 1968 efter 16 års frånvaro var det ingen
utomstående som trodde på vår förening.
”Vi fick ofta höra att
vi var rädda lantisar när vi kom till de stora arenorna i storstäderna och vi
lyckades inte heller speciellt bra, men sedan var det inte så speciellt
märkvärdigt att komma till de arenorna och vi vann var vi än spelade”,
berättade Knalin för mig tidigare i år.
En titt i historieböckerna ger intyg för detta då vi bara
tog sex poäng (nio omräknat till dagens poängsättning) på bortaplan 1968 och
inte tog någon pinne på bortaplan mot de fem lagen från de tre största
städerna: Djurgården, AIK, IFK Göteborg, GAIS och Malmö. Men redan 1969
besegrade vi AIK, IFK Göteborg och GAIS på bortaplan och sedan flöt det på.
Vid den förra allsvenska säsongen 2010 mötte vi precis som
denna säsong Örebro borta i premiären. 2010 föll vi ganska klart med 0–2, men
nu tog vi revansch och vann med 4–3. Efter matchen samlade Daniel Hallingström,
som vanligt, sina tankar i sin utmärkta blogg på Sveriges radio Östergötland
”Sitter i skrivande
stund i en nedsläckt buss, men vi ser ljust på tillvaron. 3 poäng är en bra
start. Och som jag sa till Fimpen på lineupen, arenan känns inspirerande och
inte så stor. Han höll med och påpekade att det var en annan känsla förra
gången vi var uppe.
Vi har lärt oss en
del, det bådar gott. Vi har inte fått vingar, så fortsatt ödmjukhet. Men njuta
får man göra, i ett par timmar till iallafall...”
Liknelsen är slående
med hur det var i slutet på 1960-talet. Den där stora farliga Allsvenskan
var inte längre så skrämmande som den verkade vara i början på 2010.
Även om vi inte fick vingar så fick vi vind i seglen även
efter seger i hemmapremiären mot GAIS med 2–1. Bara några dagar senare vann vi
även nästa hemmamatch mot Gefle med makalösa 6–1! Inget lag gör sex mål på
försvarsstarka Gefle, men vi gjorde det.
Det är klart att den smällen gav eko i fotbollssverige och
kanske klarade de våra inte riktigt haussen för sedan följde ju en riktigt tung
svacka med fem raka förluster.
På Strandvallen är
det aldrig lätt och efter en felaktig utvisning på Alberis da Silva blev
det inte lättare. Helsingborg hemma var en tuff nöt men vi var så när att nå en
pinne efter en enorm forcering i slutet av matchen. Borta mot Göteborg fick vi
istället chansen att komma igen efter att hemmalaget fått Kjetil Whaehler
utvisad men vi hade för tam press trots ett stort bollövertag i slutet av
matchen. Mot Häcken gjorde vi sedan en riktigt tam match, den sämsta
hemmamatchen för säsongen. Borta mot Malmö var vi heller inte bra men ändå
väldigt nära poäng efter Oscar Möllers sena kvittering, men Mathias Ranegié
nickade in det svidande förlustmålet i den 92:a minuten.
Tack vara den fina starten drabbades vi aldrig riktigt av
panik och motståndet i de fyra närmaste matcherna innan EM-kvaluppehållet var i
varje fall mer beskedligt på pappret. Det var makalöst skönt när Petrit Zhubi
kvitterade i slutskedet på Stadion och vi fick en efterlängtad pinne. Sedan
följde viktiga hemmasegrar mot Syrianska och Kalmar, där den andra halvleken
mot KFF var riktigt bra. Mattias Metes sena kvittering borta mot Norrköping
kändes förstås också väldigt bra och vi gick därmed in i uppehållet med
positiva känslor.
Omstarten blev sedan
en succé med hemmasegrar mot topplagen Elfsborg och AIK samt en kryssmatch
borta mot Sundsvall, där vi för tredje bortamatchen i rad säkrade en pinne via
ett sent mål, denna gång av Viktor Prodell.
Vi låg på fjärde plats efter halva säsongen och återigen
försvann vi kanske upp i det blå lite för mycket. Att det skulle bli tufft på
Råsunda förstod vi, men de efterföljande kryssmatcherna mot bottenlagen Örebro
(hemma), GAIS och Syrianska (borta) var förstås en missräkning.
Vi hade inte marginalerna med oss i de matcherna. Mot ÖSK
blåstes Prodells 2–0-mål av för en knapp offside och ÖSK ställde om och
kvitterade. Mot GAIS åkte vi på en feldömd straff i slutet och tappade två pinnar
även där. I Södertälje fick vi en usel start med 0–2-underläge, kvitterade men
fick inte in segerbollen trots flera fina chanser. Hemmalaget hade bara ett
skott på mål men gjorde ändå två mål efter ett självmål av Anton Tinnerholm.
I det fullsatta derbyt mot Norrköping på Kopparvallen
kvitterade Magnus Eriksson helt rättvist med ett makalöst mål, men sedan följde
tre tunga förluster. Vi var med på Rambergsvallen i en timme men föll sedan
ihop totalt. Vi var värda minst en pinne hemma mot Malmö men föll åter på en
felaktigt dömd straff. Borta mot Kalmar gjorde vi dock en plattmatch, trots
stort bollövertag, och föll rättvist.
Kraftsamlingen och
vändningen mot Djurgården efter en fin insats kom verkligen i rätt tid. Att
vi sedan föll mot Helsingborg var förstås tungt men det är aldrig lätt på
Olympia. Hemma mot IFK Göteborg var det dock olidlig smärta i en match där vi
verkligen borde ha vunnit och kvalplatsen närmade sig.
Avslutningen var dock stark och känslan efter kämpasegern
borta mot Gefle var fullständigt underbar! Vi säkrade sedan kontraktet via den
mållösa matchen hemma mot Mjällby. Det blev ett bakslag i den märkliga matchen
mot Sundsvall men en fin avslutning när vår skyttekung Viktor Prodell
kvitterade borta mot guldlaget Elfsborg och vi säkrade därmed åttondeplatsen.
Förväntad
slutplacering
Jag trodde innan säsongen att vi skulle komma någonstans
mellan 5–10 plats med 40–45 poäng. Placeringsmässigt kom vi inom intervallet
men poängmässigt fattades det några pinnar. Vi kom på den övre halvan och det
behöver vi absolut inte be om ursäkt för. Speciellt under höstsäsongen hade vi
vid flertalet matcher marginalerna emot oss och kunde med bättre flyt ha tagit
betydligt fler poäng.
Om vi återknyter till ”skräcken” för de stora arenorna, så
kan vi konstatera att vi fortfarande hade problem att ta poäng där, men i
jämfört med 2010 så var vi betydligt närmare.
Bättre på de ”stora”
arenorna
På Stockholms Stadion lyckades vi knipa en pinne mot
Djurgården och på Swedbank Stadion var vi oerhört nära att lyckas ta en pinne
mot Malmö, vilket inte ens Knalin och grabbarna lyckades göra på 1970-talet
(även om de kanske förträngt det). Vi gjorde också en bättre match på Gamla Ullevi
mot IFK Göteborg och mot GAIS på samma arena körde vi över dem spelmässigt. På
Råsunda föll vi med 0–1 mot AIK, men vi uppträdde som ett helt annat lag där
jämfört med det som stegade ut på Nationalarenan 2010. Vi hade också en helt
annan respekt från motståndarlaget.
”Dutta kan de göra där
hemma på konstgräset, men när de kommer hit får de fysik”, sade AIKs
tränare Andreas Alm till Canal Plus.
Vi hade alltså nått en helt annan nivå av respekt. Det så
kallade storlaget trodde sig inte kunna spela ut oss på Nationalarenan utan de
skulle spela fysiskt mot oss. När Gefle spelar på samma sätt så heter det inte
fysiskt utan destruktivt och dödgrävarfotboll. Å andra sidan är det skillnad på
Gefles fysiska spel. Gästrikarna spelar betydligt ”renare” fotboll och vann ju
som bekant Fairplay-ligan i Allsvenskan. AIK spelade närmast brutal fotboll mot
oss, men som så kallat storlag får de aldrig stämpeln som destruktivt tråklag.
Att vi tagit ett steg i utvecklingen – att klara stora
matcher visade vi verkligen genom epilogen borta mot guldjagande Elfsborg dit
alla blickar riktades den 3 november. Vi uppträdde inte skärrat någon gång
under matchen, utan vågade spela vårt spel.
Poäng i rätt matcher
2010 förlorade vi fel matcher men det var ändå bara
målskillnad som skiljde oss från Gefle (som kvalade sig kvar). Hade vi i stället
vunnit båda matcherna mot Gefle hade vi varit 12 poäng före dem. Närmast över
kvalstrecket återfanns AIK, Halmstad och GAIS. Vi tog endast en poäng var av
dessa lag. Om vi istället vunnit båda matcherna mot AIK, som i sluttabellen var
sex poäng för oss, hade vi varit tre poäng före dem.
Dessa så kallade sexpoängsmatcher är alltså mycket viktiga
och i stället för noll poäng av Gefle tog vi nu full pott mot dem. I och med
målskillnaden 8–2 i inbördes möten fick vi också ett rejält övertag i
målskillnaden på dem. Även i övrigt tog vi rikligt med poäng av lagen på den
undre halvan – 28 stycken, vilket innebar 3,5 poäng/lag. 2010 tog vi bara 2,3
poäng/lag på den undre halvan.
Vi var också obesegrat mot de fyra sämsta lagen och föll bra
mot Kalmar och Mjällby (båda på bortaplan) av lagen på den undre halvan.
Vi var däremot mindre lyckosamma mot lagen på den övre
halvan. Mot dessa tog vi faktiskt färre poäng (1,3 poäng/lag) än vi gjorde 2010
(1,6 poäng/lag).
Däremot var vi det enda laget som i år var obesegrat mot de
svenska mästarna Elfsborg.
Pl
|
hemma
|
borta
|
Tot
|
Po
|
||
1
|
IF Elfsborg
|
5-1
|
1-1
|
6-2
|
4
|
|
2
|
BK Häcken
|
0-3
|
2-5
|
2-8
|
0
|
|
3
|
Malmö FF
|
0-1
|
1-2
|
1-3
|
0
|
|
4
|
AIK
|
2-0
|
0-1
|
2-1
|
3
|
|
5
|
IFK
Norrköping
|
1-1
|
2-2
|
3-3
|
2
|
|
6
|
Helsingborgs
IF
|
1-2
|
0-3
|
1-5
|
0
|
|
7
|
IFK
Göteborg
|
1-2
|
1-2
|
2-4
|
0
|
|
8
|
Åtvidabergs
FF
|
-
|
-
|
-
|
-
|
|
9
|
Djurgårdens
IF
|
2-1
|
1-1
|
3-2
|
4
|
|
10
|
Kalmar FF
|
3-0
|
0-2
|
3-2
|
3
|
|
11
|
Gefle IF
|
6-1
|
2-1
|
8-2
|
6
|
|
12
|
Mjällby
AIF
|
0-0
|
0-2
|
0-2
|
1
|
|
13
|
Syrianska
FC
|
1-0
|
2-2
|
3-2
|
4
|
|
14
|
GIF
Sundsvall
|
2-2
|
3-3
|
5-5
|
2
|
|
15
|
Örebro SK
|
1-1
|
4-3
|
5-4
|
4
|
|
16
|
GAIS
|
2-1
|
2-2
|
4-3
|
4
|
|
Totalt
|
27-16
|
21-32
|
48-48
|
37
|
Hemmaplan
Som bästa hemmalag i Superettan någonsin tog vi 37 av 45
poäng 2011. Kunde vi ta 30 hemmapoäng i Allsvenskan så vore det riktigt bra,
men 27 skulle också vara bra. Nu nådde vi inte riktigt fram utan fick nöja oss
med 25 inspelade pinnar på Kopparvallen och målskillnaden 27–16. Därmed var vi
sjunde bästa hemmalag, vilket ändå var godkänt och samtidigt sju poäng bättre
än 2010.
I Allsvenskan hade årets hemmasäsong bara överträffats en
gång sedan 1974. 1979 tog vi något fler poäng per match, 1,69 mot 1,67 i år.
Inte sedan 1974 hade vi heller gjort lika många mål på hemmaplan.
Toppduon Elfsborg (24) och Malmö (26) gjorde färre hemmamål
än oss. De som gjorde fler var: Häcken (44), Helsingborg (32) och Norrköping
(29). Nio lag släppte in fler mål på hemmaplan än oss, däribland Häcken (19)
och Norrköping (21).
Vi har utvecklats ett
fantastiskt spel
Efter 2010 års fasansfulla säsong skrev jag så här om
framtiden och Kopparvallen.
”Genom att, under en
lång tid, träna på det underlag som sedan ska gälla för alla hemmamatcher kan
man också i högre utsträckning dra nytta av spelplanens egenskaper. Detta
medför också att spelsystem och olika taktiska dispositioner kan nötas in. På
så sätt har Elfsborg kunna bygga upp ett sevärt och effektivt passningsspel.
Det ska vi också kunna göra om vi bara tror på det.”
Säkert fanns det de som skrattade lite. Vi hade åkt ur
Allsvenskan men skulle ändå kunna bli lika bra som Elfsborg. Jag skrev också
många gånger under 2011 att det spel som vi presterade under långa stunder i
Superettan skulle räcka för att besegra även de bästa i Allsvenskan, men att vi
inte skulle göra fyra eller fem mål som i Superettan.
Jag hade dock fel. Vi vann med 6–1 mot Gefle och med
makalösa 5–1 mot suveräna serieledaren och blivande guldlaget Elfsborg!
Skalpen utan
motstycke!
För att beskriva hur oerhört stor bedrift det var att
besegra Elfsborg med utklassningssiffror behövs en titt i historien.
Vi inledde Allsvenskan på ett fantastiskt sätt 1973 med tio
segrar och två oavgjorda matcher, vilket innebar 32 poäng (omräknat till dagens
poängsystem). Sedan dess har bara tre lag tagit 30 poäng eller fler efter 12
omgångar. Öster vann Allsvenskan i stor stil 1981 och tog 34 poäng på de 12
första omgångarna. 2010 inledde Helsingborg strålande och hade 32 poäng efter
12 matcher. Och så 2012 noterade Elfsborg 30 poäng och målskillnaden 22–7 efter
12 matcher.
Sedan Allsvenskan startade 1924 har guldlagen tillsammans
spelat 2 124 matcher. Endast vid 15 tillfällen (i snitt var 142:a match)
av matcherna har ett guldlag fått stryk med minst fyra mål. Förlust med minst
fem mål har bara skett fem gånger (i snitt var 425:e match).
Att guldlagen fick storstryk var dock vanligare under
Allsvenskans tidigare decennium, senaste gången ett guldlag fick stryk med
minst fyra mål var i den allsvenska premiären 1990 då IFK Norrköping slog IFK
Göteborg med 6–0.
Gången dessförinnan var faktiskt vi som 1973 föll borta mot
Malmö med 4–0 i omgång 25, men då var guldet redan klart.
Inom de senaste 40 åren hamnar också IFK Norrköpings förlust
borta mot IFK Göteborg med 0–6 i den sista omgången 1963, men då var redan
guldet klart.
Kombinationen med storförlust för ett blivande guldlag som
gått lika bra som Elfsborg hade gjort innan vårt möte, har bara inträffat en
enda gång i den allsvenska historien. Säsongen 1954/55 hade Djurgården inlett
serien obesegrat de 15 första matcherna och på dessa bara tappat sex poäng
(omräknat till dagens poängsystem), men så den 8 maj 1955 förlorade de hemma på
Råsunda med hela 0–6 mot Helsingborgs IF.
Vi pratar alltså om en mycket, mycket unik händelse som vi
fick vara med om den 30 juni 2012 på Kopparvallen. Jag minns tillbaka hur
oerhört stolt jag var över vår fantastiska förening när den ena bollen efter
den andra trillade in i målet framför oss. Det kändes som en underbar dröm men
det var ingen dröm det var sanning. En sanning som har fört vårt Åtvidabergs FF
till en förening av aktning.
Lägg därtill att Elfsborgs båda förluster hade kommit på
naturgräs i Helsingborg och Malmö. På konstgräs hade de med andra ord full pott
och IFE hade endast släppt in fyra mål på de tio konstgräsmatcherna.
Överhuvudtaget hade inte Elfsborg släppt in fler än tre mål
i någon av sina konstgräsmatcher tidigare, i varje fall inte sedan Borås Arena
tillom 2005.
Även om matchen var rätt jämn enligt skottstatistiken och
bollinnehavet så var det en klar seger efter en mycket väl genomförd match, där
vi till fullo levde upp till mina förhoppningar efter säsongen 2010.
Gladfotbollen från 1970-talet var tillbaka och vi kan
verkligen konstatera att vi har utvecklat ett fantastiskt hemmaspel på
konstgräset som ett spelförande lag där vi nyttjar spelplanens ytor på bästa
sätt genom spelvändningar och djupledsspel. Med hög press och ett kompakt lag
därbakom är vi också en mardröm att möta och vi har fått stor respekt från både
motståndarlagen och motståndarsupportrarna.
En helt annan respekt
Bortamatcherna mot oss ansågs av många supportrar som en av
de svåraste. Jag brukar titta in på motståndarlagen forum ibland för att se vad
de skriver om oss och efter segern hemma mot AIK, märktes tydligt en helt annan
attityd mot vårt lag. 2010 var tongångarna att vi bara var bönderna som skulle
krossas (men faktum är ju att det är få jordbrukare som spelar elitfotboll) och
en del tyckte att vi förstörde för svensk fotboll som överhuvudtaget tog upp en
plats i Allsvenskan.
Hemmasegern mot AIK med 3–0 i Svenska Cupen 2011, var mycket
viktig den visade för oss själva att vi höll bra klass även då vi spelade i
Superettan och vi fick också respekt från annat håll. När vi på nytt tog en
hemmaseger mot AIK frågade sig en AIK-are hur de kunde få stryk mot ett sådant
bonkargäng. Men en annan gnagare förklarade då att det i så fall var AIK som
var bonkargänget eftersom de blev utspelade av Åtvidaberg. End of discussion!
Utdelningen på
Kopparvallen sämre på hösten
Under hösten hade vi inte samma framgång på Kopparvallen och
noterade faktiskt bara en seger (mot Djurgården), fyra kryss och två förluster.
Örebro och Norrköping hade vi givetvis hoppats på segrar mot, men mot Mjällby
räckte pinnen för att säkra kontraktet. Endast kryss mot Sundsvall var dock en
missräkning. Självklart var matcherna mot Malmö och Göteborg (som spottat upp
sig under hösten) tuffa men vi var verkligen värda mer än förluster i dessa
matcher.
Det som kunde känneteckna dessa matcher var just
motståndarlagens respekt. De tog oss på allvar. De var inte naiva och trodde att de kunde spela
ut oss på Kopparvallen. När vi inte fick målskyttet att stämma och tog en tidig
ledning, som vi ofta gjorde under våren, blev det svårt att tränga igenom
motståndarnas täta defensiv.
2012 kan vi inte förvänta oss att motståndarna ska
underskatta oss på Kopparvallen och vi ska i stället utnyttja detta genom att
försöka sätta hög press från början och ösa på. Men det kommer inte alltid att
lyckas och då gäller det att ha tålamod. Viktigt är det också att få avslut på
anfallen för att inte åka på omställningar.
Bortaspelet
Vi tog en poäng mer på bortaplan än i Allsvenskan 2010, men bara
12 inspelade poäng och målskillnaden 21–32 var inget bra facit. Bara GAIS tog
färre poäng (4) på bortaplan och de var också enda laget som släppte in fler
bortamål (35). Däremot var det bara Elfsborg (24), Häcken och Malmö (23), som
gjorde fler bortamål. Vi gjorde också två fler bortamål än i Superettan i fjol.
Inte sedan guldåret 1973 har vi gjort lika många mål på bortaplan (22 stycken
på 13 matcher).
Stor skillnad på
bortagräset och bortakonstgräset
På bortakonstgräset var vi obesegrade med två segrar och
fyra kryss med en målskillnad på 14–12.
På de nio naturgräsmatcherna noterade vi endast två poäng
efter oavgjorda matcher mot Djurgården och GAIS. Sju förluster noterade vi
allstå och målskillnaden på naturgräsmatcherna var hemska 7–20.
Fem av de sju främsta lagen i serien spelade i och för sig
på naturgräsplaner, men grässpelet måste bli bättre om vi ska kunna utmana
högre upp i den allsvenska tabellen. Sedan vi lade om till konstgräs på
Kopparvallen sommaren 2010 har skillnaden mellan hemma- och bortaspel blivit större.
Det går inte att sticka under stol med det. Genom konstgräset kan farten i
spelet speedas upp genom att spelaren tidigare, innan han fått bollen, inrikta
sig på nästa moment eftersom korrigering för en felstuds inte behövs.
På en naturgräsplan kan dock felstudsar ställa en ett spratt
och är man inte uppmärksam studsar bollen ifrån dig och då försvinner flytet i
spelet. På vanligt gräs rullar bollen också långsammare varför trycket i
passningarna måste vara hårdare. Spel på ”känsla” med väl avvägda passningar
och interagerande mellan flera spelares löpvägar blir svårare att genomföra då
det är små marginaler och flera faktorer som måste stämma till fullo.
Det är alltså läge att klargöra mer tydligt hur vi ska agera
på Naturgräs även om det är väldigt stor skillnad att spela på en jättefin tät
och välvattnad gräsplan mot en hård studsig vårplan.
Målen
Nu tittar vi närmare på hur målen har fallit. Den goda
målproduktionen från fjolåret har fortsatt och vi gjorde 48 mål, vilket var 10
färre än i Superettan 2011, men 16 fler än i Allsvenskan 2010.
48 mål hade vi bara överträffat i Superettan vid tre
tillfällen (2004, 2009 och 2011). I Allsvenskan hade vi inte gjort 48 mål sedan
1974 och för första gången sedan 1974 hade vi inte en negativ målskillnad i
Allsvenskan.
Guldlaget Elfsborg gjorde lika många mål som oss. Häcken
(67), Helsingborg (52), Norrköping (50) och Malmö (49) gjorde fler.
Gjorda mål
Målen har delats in efter fasta situationer och spelmål.
Fasta situationer
Fem mål gjordes efter hörna: Viktor Prodell (Örebro b, 3-1), efter att vi hållit kvar
bollen efter hörnan och Bruno Marinho serverat från höger. Tom Pettersson
(Elfsborg h, 2-0), Tom Pettersson (Örebro h, 1-0), Mohammed Abubakari (Häcken
b, 1-0), Tom Pettersson (Gefle b, 2-0).
De fyra sista hörnorna gjorde målskytten mål direkt på
hörnsparken utom mot Elfsborg då målvakten tappade bollen. Samtliga av dessa
fyra hörnor slogs av Kristian Bergström från höger.
Åtta mål föll efter frispark:
Jesper Arvidsson (Örebro b, 4-2), Daniel Hallingström (GAIS h, 1-0), Jesper
Arvidsson (GAIS h, 2-1), Alberis da Silva (Gefle h, 4-1), Jesper Arvidsson
(Göteborg b, 1-2), Viktor Prodell (Norrköping b, 1-0), Viktor Prodell (Elfsborg
h, 1-0) och Magnus Eriksson (Syrianska b, 1-2).
Kristian Bergström slog den första frisparken som Jesper Arvidsson
klippte in efter målvaktsretur. Tobias Nilsson skickade in frisparkarna som
Daniel Hallingström och Alberis da Silva nickade in. Jesper Arvidsson prickade
in frisparkarna mot GAIS och Göteborg direkt. Alberis da Silva slog frisparken
som Petrit Zhubi, Magnus Eriksson och Kristian Bergström förde vidare till
målskytten Viktor Prodell i Norrköping. Magnus Eriksson spelade tillbaka bollen
och Jesper Arvidsson slog inlägget som Daniel hallingström nickade i
kryssribban och Viktor Prodell satte returen. Endast ett frisparksmål gjordes
efter omgång 13, då Magnus Eriksson sköt in bollen direkt på frispark borta mot
Syrianska.
En frispark har slagits från höger, tre från vänster och fyra
från central position.
Två mål prickades in på straffspark:
Magnus Eriksson (Kalmar h, 2-0) efter att Anton Tinnerholm blivit fälld och
Magnus Eriksson (Elfsborg h, 3-0) efter att Magnus själv blivit fälld. Det var
de enda straffsparkarna som vi blivit tilldelade.
Två mål föll efter inkast:
Viktor Prodell (Gefle h, 1-0) efter att Allan Olesen fått tillbaka sitt eget
inkast på högersidan av Tobias Nilsson och lyft in bollen framför målet, Viktor
Prodell (Sundsvall b, 3-3) efter att Jesper Arvidsson kastat in bollen till
Kristian Bergström, som slog inlägget som Oscar Möller tog emot och spelade
vidare till Prodell.
17 av de 48 målen har tillkommit efter fasta situationer (35
%), vilket är en klar ökning från 28 % under 2011, men i Allsvenskan 2010
noterades vi för hela 50 % av målen från fasta situationer.
Gjorda spelmål
Vi gjorde 31 spelmål.
16 mål har tillkommit efter snabba omställningar från längre ned i banan:
Magnus Eriksson (Gefle h, 6-1), Viktor Prodell (Helsingborg
h, 1-1), Oscar Möller (Malmö b, 1-1), Magnus Eriksson (Syrianska h, 1-0), Viktor
Prodell (Kalmar h, 1-0), Petrit Zhubi (Kalmar h, 3-0),
Magnus Eriksson (Sundsvall b, 1-2), Magnus Eriksson (AIK h,
1-0), Viktor Prodell (AIK h, 2-0),
Mattias Mete (Syrianska b, 2-2), Magnus Eriksson (Norrköping
h, 1-1), Mattias Mete (Häcken b, 2-5),
Kristian Bergström (Djurgården h, 1-1), Oscar Möller
(Djurgården h, 2-1), Imad Zatara (Gefle b, 1-0),
Mattias Mete (Sundsvall h, 2-2).
Alla dessa 16 mål var vackert utförda, speciellt målen mot
Helsingborg, Kalmar (3-0) och Djurgården (2-1) uppkom efter mycket fint
klappklappspel på vänsterkanten. Totalt uppkom fem mål från vänster, sex kom
från central position och fem från höger. Anmärkningsvärt var att till och med
omgång 11 (hemma mot Kalmar) föll fyra av dessa mål från vänster och inget mål
från höger. Senare under säsongen var alltså omställningsanfallen på högersidan
produktivare, med fem mål och bara ett från vänster.
5 mål skedde efter bollbryt högt
upp i banan:
Viktor Prodell (Örebro b, 1-0), Magnus Eriksson (Gefle h,
2-0), Kristian Bergström (Gefle h, 5-1), Mattias Mete (Norrköping b, 2-2) och
Viktor Prodell (Sundsvall b, 2-2).
Viktor Prodell vann bollen de tre första gångerna medan
Jesper Arvidsson plockade till sig bollen och bäddade för kvitteringen på Nya
Parken. Tom Pettersson snappade upp bollen i Sundsvall. Fyra gånger har bollen
vunnits ur central position och en gång till höger. Anmärkningsvärt var att vi
inte gjorde hål efter högt bryt en enda gång under höstsäsongen.
10 av spelmålen gjordes efter mer etablerat spel:
Amir Suljic (Örebro b, 2-0), Viktor Prodell (Gefle h, 3-0),
Petrit Zhubi (Djurgården b, 1-1),
Viktor Prodell (Elfsborg h, 4-1), Anton Tinnerholm (Elfsborg
h, 5-1), Magnus Eriksson (GAIS b, 1-0),
Magnus Eriksson (GAIS b, 2-1), Viktor Prodell (Göteborg h,
1-1), Viktor Prodell (Sundsvall h, 1-0),
Viktor Prodell (Elfsborg b, 1-1).
Fem av målen har utvecklats starkast från vänster, tre från
central position och två från höger. Anmärkningsvärt var att fem av de sju
målen efter EM-kvaluppehållet utvecklades från vänster, men innan uppehållet
kom inget från vänster. När det gällde omställningsmål var förhållandet det
omvända.
Totalt sett har spelmålen uppkommit från; höger: 10, centralt
13, vänster 8. Fördelningen av fler mål från centralt håll är en ökning både
från Allsvenskan 2010 och från Superettan 2011.
I Allsvenskan 2010 gjorde vi inte ett enda returmål. På den
punkten blev det bättre 2011 med sex returmål denna säsong gjorde vi fyra returmål,
två borta mot Örebro, Amir Suljic efter Kristian Bergströms ribbskott och
Jesper Arvidsson efter målvaktens misslyckade utboxning. Vi gjorde också två
returmål hemma mot Elfsborg. Viktor Prodell prickade in 1–0 efter Daniel
Hallingströms ribbnick och Tom Pettersson stötte in 2–0 sedan målvakten tappat
en hörna. Sedan dess utnyttjade vi alltså ingen retur.
Vi gjorde sex mål efter långskott. Magnus Eriksson dundrade
in 2–0 hemma mot Gefle via både ribban och stolpen och hemma mot Norrköping tog
Mange skaplig sats när han kvitterade till 1–1 med en kanon i krysset. Mattias
Mete svarade också för en fin volleyträff fram till 2–2 borta mot Syrianska.
Glädjande nog gjorde vi hela tre mål direkt på frispark. Det har vi inte varit
bortskämda med på senare år. Jesper Arvidsson skickade in segerbollen (2–1)
hemma mot GAIS och reducerade till 1-2 borta mot Göteborg. Magnus Eriksson
klippte också in 1-2 borta mot Syrianska direkt på frispark. Vid de två sista
frisparksmålen tappade målvakterna bollen in i mål.
Typ av spelmål
|
2012
|
2011
|
2010
|
Omställningar
|
16
|
14
|
8
|
Högt bollbryt
|
5
|
6
|
3
|
Etablerat spel
|
10
|
22
|
4
|
Summa
|
31
|
42
|
15
|
Vi gjorde alltså fler omställningsmål än i Superettan och i
det hänseendet vill vi förstås ligga i framkant i den högre serien. Målen efter
mer etablerat spel var många fler än den allsvenska säsongen 2010 och totalt
sett gjorde vi mer än dubbelt så många spelmål jämfört med den förra säsongen i
Allsvenskan.
Insläppta mål
Vi släppte in 48 mål. Det bara GAIS (61) som släppte in fler
mål än oss.
Målen har delats in efter fasta situationer respektive
spelmål.
Fasta situationer
Sex mål släppte vi in efter hörna: Göteborg b, 0-2 – hörnan slogs från vänster och efter
vändning av spelet kunde IFK spela in bollen från höger; Elfsborg h, 3-1 –
skott efter högerhörna; AIK b, 0-1 – hörna från höger; GAIS b, 0-1 – hörna från
höger; Djurgården h, 0-1 – hörna från vänster; Helsingborg b, 0-1 – hörna från
vänster. Tre av hörnorna slogs alltså från höger och lika många från vänster.
Anmärkningsvärt var att vi bara släppte in en hörna innan EM-uppehållet men
fyra efter.
Vi släppte bara in ett mål efter frispark, då vi inte var vakna då Häcken gjorde 1-0 på
Rambergsvallen och anföll till höger.
Vi fick två felaktigt dömda straffsparkar mot oss, borta mot GAIS och hemma mot Malmö. Båda
blev det mål på.
Vi släppte in två mål efter inkast: GAIS h, 1-1. Efter inkast från höger vek Jakob Olsson in i
banan och skruvade in bollen i bortre. Häcken b, 1-3. Efter inkast från vänster
anföll Häcken och gjorde mål.
Typ av fasta
situationer
|
2012
|
2011
|
2010
|
Hörnor
|
5-6
|
7-5
|
7-5
|
Frisparkar
|
8-1
|
4-0
|
6-3
|
Straffar
|
2-2
|
5-2
|
2-1
|
Inkast
|
2-2
|
0-1
|
1-4
|
Summa
|
17-11
|
16-8
|
16-13
|
Som synes har vi en tradition av att göra fler mål på fasta
situationer än motståndarna, men vi förlorade hörnstatistiken efter minusstatistik
efter EM-uppehållet, men gällande frisparksstatistiken hade vi ett klart
övertag. Men totalt sett hade vi minusstatistik på fasta situationer efter
EM-uppehållet 8–9 efter fina 9–2 innan uppehållet.
Insläppta spelmål
Vi släppte in 37 spelmål.
Typ av spelmål
|
2012
|
2011
|
2010
|
Omställningar
|
26
|
11
|
20
|
Högt bollbryt
|
1
|
-
|
-
|
Etablerat spel
|
10
|
12
|
18
|
Summa
|
37
|
23
|
38
|
Visst är det lite av en bedömningssak om ett mål uppkommer
efter etablerat spel eller omställning, men siffrorna är ändå så pass klara och
de visar att vi har haft ett bra försvarsspel när vi väl har samlat oss efter
att motståndarna etablerat spelet på vår planhalva, speciellt bra inom denna
aspekt var vi innan EM-uppehållet med endast två insläppta mål efter etablerat
spel. Innan EM-uppehållet släppte vi också in få mål på fasta situationer, vilket
visade att det var svårt att få hål på oss när vi väl kommit i rätt
försvarspositioner.
Däremot var det oroande att vi släppte in fler mål efter
snabba omställningar än vad vi gjorde under 2010 och mer än dubbelt så många än
2011. När vi inte hann samla oss för en kontring så slutade det ofta illa.
I Allsvenskan 2010 släppte vi in 8 långskott, varav flera
under våren. Under 2011 släppte vi bara in två skott från lägre håll. Denna
säsong släppte vi in fem långskott: GAIS h 1-1, Häcken h 0-2, och Elfsborg h
3-1, Sundsvall b 0-1 och Sundsvall b 0-2. Vi släppte in alla dessa skott under
vårsäsongen och blev därefter bättre på att sätta press på skyttarna, men
fortfarande finns en klar förbättringspunkt att sätta bättre press på de som
slår inlägg.
Vid förra säsongen i Allsvenskan uppkom en klar majoritet av
spelmålen från vår högersida, men i fjol var fördelningen mer jämn. Denna
säsong blev facitet 9 mål från vänster, 15 centralt och 13 från höger.
När föll målen i
matcherna?
Till skillnad från säsongen senast i Allsvenskan har vi
blivit starkare i slutet av matcherna. 2011 gjorde vi 7 mål sista fem minuterna
(matchminut 86 och framåt) av matcherna. Under samma period släppte vi in 3
mål. I år har vi redan gjorde vi 9 mål de sista 5 minuterna och släppte in 3. Vi
räddade kryss i tre raka bortamatcher mot Djurgården, Norrköping och Sundsvall
och räddade även en pinne hemma mot Norrköping. Vi tog en seger (hemma mot GAIS)
men tappat en poäng i Malmö. Fördelningen mellan första och var en klar övervikt
för andra halvlek gällande gjorda mål (19-29) och ännu större skillnad
beträffande insläppta mål 16–32. Anmärkningsvärt är att vi inte har släppt in
något mål de första 20 minuterna.
Effektivitet
När jag gjorde min statistiska genomgång av vår säsong fann
jag en märklig förändring under säsongen. Skillnaden var på intet sätt oväntad.
Tvärtom hade jag och säkert många med mig den känslan. Men att det skulle vara
så stor skillnad på vår effektivitet på våren kontra hösten trodde jag inte.
Vi gjorde en mycket bra vårsäsong då vi låg på bronsplats med
24 poäng och målskillnaden 32–23.
Det var faktiskt bara en poäng mindre än 2011i Superettan.
Vi gjorde också fler mål än någon tidigare säsong i Superettan. Faktum är att
vi inte hade gjort så många mål/match efter en halv säsong sedan 1993 (24 mål
på 11 matcher i division III). I elitfotbollen fick vi gå tillbaka till
guldåret 1973 för att finna fler mål/match efter en halv säsong (31 mål på 13
matcher). Guldåren 1972 (34 mål) och 1973 (33 mål) är de enda allsvenska år som
vi gjort fler mål efter 15 matcher. Vi gjorde alltså nästan gjort lika många
mål under årets vårsäsong.
Tillsammans med Häcken gjorde vi flest mål i Allsvenskan
under vårsäsongen. Endast Kalmar FF (35 mål, 2008) hade gjort fler allsvenska
mål efter 15 matcher under de åtta senaste säsongerna i högsta serien. Norrköping
(28) och Örebro (25) släppte in fler mål än oss under våren.
Hemligheten bakom alla målen var vår mycket goda
effektivitet. Vi noterades för 129 avslut under våren och hela 24,8 % av dem
gick i mål. Under höstsäsongen hade vi klart fler avslut, 156 stycken men trots
det gjorde vi bara hälften så många mål som på hösten och effektiviteten var
nere på 10,3 %. Samtidigt var motståndarnas effektivitet den omvända, 12, 4 %
av de 185 avsluten i mål under våren och 15,0 % av de 167 avsluten i mål under
hösten.
Totalt sett hade vi avslutningsstatistiken 285–352, vilket
innebar att vi hade näst bäst effektivitet (16,9 %) i Allsvenskan efter Häcken
(18,9 %). Vi släppte in 13,6 % av avsluten.
Vår effektivitetsgraden var densamma hemma som borta. Skillnaden
på hemma- och bortaplan var dock slående för motståndarnas effektivitet. På
Kopparvallen gjorde motståndarna mål på 9,9 % av sina avslut men på bortaplan
gjorde de mål på 16,8 % av sina avslut.
Bollinnehav
Trots den poängmässigt sämsta höstsäsongen sedan 2000 hade
vi ett större bollinnehav på hösten (53–47) än på våren (49–51). Speciellt på
bortaplan hade vi mer boll på hösten (50–50) än på våren (43–57). På hemmaplan
hade vi ett mer konstant övertag som landade på 55–45.
Totalt sett hade vi ett bollinnehav i genomsnitt på 51–49
att jämföra med 44–56 säsongen 2010.
Trots större
bollinnehav och fler avslut gjorde vi alltså en mycket sämre höst men hur kunde
det egentligen bli så?
Frågan har ett enkelt svar. Vi hade sämre effektivitet samtidigt
som motståndarna hade bättre effektivitet mot oss.
Följdfrågan blir då självklar.
Varför förändrades
effektiviteten?
Det blir då genast svårare att finna ett svar. Men jag har
varit inne på det tidigare. När vi på våren satte hög press från början och vågade
satsa framåt så fick vi ofta ledningen i matcherna, Därefter fick vi trygghet.
Motståndarna fick ha en hel del boll när de jagade mål (vi släppte inte in
något mål de första 20 minuterna i de 13 första matcherna), vilket öppnade för
oss att öka på ledningen. Även om vi inte spelade bra på bortaplan så nyttjade
vi även våra lägen på ett bättre sätt på våren. Av de avsluten vi hade på
vårsäsongen spelade vi också till oss fler riktigt heta möjligheter än på
hösten och då är det förstås lättare att göra mål.
Under hösten togs vi mer på allvar. Motståndarna backade hem
mer på Kopparvallen och vi kom inte upp i den höga nivån för att bryta igenom
med tidiga mål i matcherna. Motståndarna inväntade rätt läge och slog till varefter
det blev ännu svårare att komma igenom. Det blev lite frustrerat och vi tog svårare
avslut. Vi hade också en hel del motflyt med målställning och domslut.
Efter målgenomgången finner vi också några intressanta iakttagelser
som vi inte kunde blunda för. Under våren vann vi de fasta situationerna med 9–2
men under hösten förlorade vi med 8–9. Vår egen effektivitet var ungefär den
samma men det var stor skillnad på vårt försvarsarbete på de fasta
situationerna. På våren var det ju ett fantastiskt fokus från våra spelare men
markeringsmissarna på hösten kostade oss många poäng.
Vi släppte bara in få mål efter etablerat spel under
vårsäsongen, vilket tillsammans med vaksamheten vid fasta situationer visade att
det var svårt att få hål på oss när vi väl kommit i rätt försvarspositioner. Under
hösten släppte vi in många fler bollar efter etablerat spel och vi hittade
alltså inte riktigt rätt i försvarsspelet.
Under hela säsongen släppte vi in många omställningsmål. Till
kommande säsong måste vi sätta bättre press på bollföraren, hjälpa varandra i
markeringsspelet och att var och en följer sin ”gubbe” hela vägen alternativt
löper sig till rätt zon för att skära av vinklar.
I frontlinjen var vi inte heller lika heta som under våren.
Under våren gjorde vi fem mål efter en brytning högt upp i plan och fyra mål
efter returer. På hösten gjorde vi inget mål efter hög brytning och heller
inget efter retur. Det gäller att gå på en tänkbar retur innan skottet kommer.
Vi måste vara före i tanken annars är det för sent när målvakten väl tappar
bollen. Varje match tappar motståndarmålvakten någon boll och då gäller det att
vara där.
Med vetskapen av detta är att det inte alltid hjälper att ha
bollen mycket och ha många avslut. Det gäller att hela tiden vara fokuserad
över hela planen och i alla situationer.
Läs mer sammanfattande statistik på officiella sidan
Säsongen i siffror
Fortsättning följer i del VIII – Framtiden
Mycket mycket kul läsning iom ditt engagemang och oerhörda kompetens!!!!
SvaraRadera