Årskrönikan 2012 – en säsong att vara stolt över

Del III – Vårsäsongen

Sju poäng på de tre första matcherna skulle vara en riktigt fin start resonerade jag. GAIS och Gefle är sådana lag som vi ska besegra på hemmaplan och en pinne mot Örebro skulle kännas helt okej. Ju närmare premiären vi kom desto starkare blev känslan att vi till och med skulle ha en fin chans att besegra Örebro. Vid en närmare studie av dem hade de tappat slagkraft och inte imponerat på försäsongen.

Makalös start!

Omg: 1 Örebro SK – ÅFF 3–4

2010 åkte vi ur för att vi var för fega och inte vågade spela det offensiva spel som vi behärskade. Det var därför en ren fröjd att se när vi fullständigt tryckte tillbaka ÖSK från start. 2010 gjorde vi vårt första mål i den sjunde matchen. Nu tog det inte ens tio minuter (snabbaste i årets allsvenska). Bara en gång tidigare har vi gjort det snabbaste målet i Allsvenskan. Det var 1971 som Leif Franzén målade i den femte minuten i hemmamatchen mot IFK Göteborg (5–2), men ”premiärmatchen” spelades först efter omgång 8.

Viktor Prodell vann bollen högt upp till höger, spelade vidare till Magnus Eriksson och löpte själv in i straffområdet. Magnus avancerade till höger och slog ett perfekt chippinlägg som Viktor nickade in vid den främre stolpen.

I den 19:e minuten gjorde vi 2–0 efter rena propagandaspelet . Anfallet avslutades med att Viktor Prodell slog en tunnel fram till Bruno Marinho, som slog ett långt inlägg till Kristian Bergström vid bortre delen av straffområdet. Pligg Sköt i marken och ribban. Amir Suljic var framme på returen och skickade in bollen.

I den 23:e minuten ställde hemmalaget om efter att Bruno Marinho tappat bollen och Tobias Nilsson slog en olycklig passning som inte Daniel Hallingström riktigt nådde. Tom Pettersson förutsåg inte faran i tid och tog inte tillräckligt med djup. William Atashkadeh kom därför igenom centralt och kunde pricka in 1–2 bakom Henrik Gustavsson.

I den 33:e minuten utökade vi åter ledningen. Efter en hörna kunde vi bibehålla trycket. Kristian Bergström och Amir Suljic matade in bollar i straffområdet. Till sist fick Bruno Marinho tag i bollen och slog ett inspel från höger som Viktor Prodell elegant kunde styra in fram till 3–1.

I den 42:a minuten kunde Mohammed Khalid Saeid enkelt vandra fram utan att Viktor Prodell gick in i press och hittade därmed William Atashkadeh centralt. Tom Pettersson stötte fram lite oaktsamt och blev bortvänd, Atashkadeh väggspelade med Armend Alimi och kom fri. Henrik Gustavsson räddade först men William kunde springa in med sitt andra mål för dagen. Det man också kunde anmärka på vid målet var att inte Amir Suljic fullföljde sin löpning, för om han hade gjort det så hade han hunnit på rätt sida och då hade aldrig friläget uppstått.

Men vi skulle ändå gå in i tvåmålsledning i paus. Kristian Bergström slog en frispark från höger (sedan Magnus Eriksson blivit fälld) mot bortre stolpen och Daniel Hallingström gick upp och störde målvakten Jonas Sandqvist föredömligt. Målvakten fick därmed inte iväg bollen bättre än att Jesper Arvidsson kunde skicka in 4–2 i det högra hörnet.

ÖSK tog över i andra halvlek men vi såg ut att ha kontroll på händelserna. I den 77:e minuten reducerade dock hemmalaget efter inlägg från vänster och nernick från Patrik Haginge till Daniel Bamberg som skickade in 3–4. Kristian Bergström tappade bort Haginge och i sista stund gav sig Jesper Arvidsson till undsättning, men det betydde bara att Bamberg fick fritt utrymme.

Vi gick sedan på knäna och det var otäckt flera gånger men vi höll undan och tog en underbar seger. 2010 fick vi vänta till den åttonde omgången. Nu kom den direkt och vi ledde Allsvenskan för första gången sedan 1974!

Omg: 2 ÅFF – GAIS 2–1

Precis som 2010 var det mycket jobb för att få Kopparvallen färdig för spel till hemmapremiären. Då handlade det om att få bort snö. Nu handlade det om att få läktarna klara. Detta lyckades även om det var vinterklimat under långfredagen.

Den första halvleken var ganska intetsägande även om vi hade ett stort spelövertag (68–32).

I den andra halvleken började vi riktigt bra och tryckte ned GAIS, utdelningen kom inte direkt men efter en timmes spel var det dags. Magnus Eriksson tog sig fint fram på vänsterkanten, men blev fult kapad av Jesper Florén, som fick varning. Tobias Nilsson skickade in en riktigt fin boll som Daniel Hallingström massakrerade in i det bortre krysset via ribban. Den nicken var verkligen urläcker och vilken känsla att se bollen gå in!

I den 70:e minuten var vi inte riktigt med på ett inkast. Jesper Arvidsson tappade bollen och nyss inbytte Jakob Olsson vände in från höger och skruvade in 1–1 i det bortre hörnet.

Matchen såg ut att sluta med ett kryss. Men i den 88:e minuten fick vi dock ett drömläge på frispark strax utanför straffområdet mitt framför mål sedan Anton Tinnerholm blivit fälld. Tänk om, ja känslan var god att den skulle sitta. Kristian Bergström, Jesper Arvidsson och Tobias Nilsson stod beredda och målvakten Henri Sillanpää kunde inte säkert veta vem som skulle skjuta, vilket givetvis gjorde det svårare. Jag har nämnt det förut, att i sådana här lägen måste vi ha både höger- och vänsterfötter som står beredda att skjuta, så har det inte alltid varit och då har det också varit betydligt enklare för målvakten.

Jesper Arvidsson stegade fram och skruvade urläckert in 2–1 via ribban mot det högra krysset. Fullständigt underbart. Vilken eufori och glädje. Det var dock nära att vi fått sätta den i halsen. För strax efter målet fick Anton Tinnerholm en horribel frispark och gult kort och sedan Mattias Mete slarvat bort bollen framför eget straffområde fann inte Anton någon annan nåd än att gå hårt fram precis utanför straffområdet. Tinnerholm fick därmed ytterligare ett gult kort och blev utvisad. Dessutom fick GAIS alltså samma läge som vi men Wanderson sköt över och vi kunde hålla undan till en mycket viktig triumf. Att vinna även i högsta serien när vi inte var på topp tydde på en enorm styrka och vi bibehöll ledningen i Allsvenskan.

Omg: 3 ÅFF – Gefle IF 6–1

Det var kort med omladdningstid till matchen mot Gefle, men det märktes verkligen inte då de våra spelade fantastiskt fotboll, den bästa jag dittills sett, och vann med hela 6–1. Bara en gång tidigare har vi segrat med större siffror i Allsvenskan i 8–2-segern hemma mot AIK 1971.

Vi tog ledningen redan i den fjärde minuten. Allan Olesen fick tillbaka sitt eget inkast av Tobias Nilsson och skickade iväg ett inlägg från högerkanten som touchade en geflespelare och bollen damp därmed perfekt ned till Viktor Prodell som stötte in 1–0.

I den 25:e minuten var det dags för 2–0 och det var en riktig pärla. Viktor Prodell vann bollen fram till Magnus Eriksson som spelade klappklappspel med Bruno Marinho och Tobias Nilsson. Mange fick tillbaka bollen, höll i och gjorde sedan sitt karaktäristiska drag åt vänster och klippte till. Bollen skruvade sig från målvakten rakt upp i det högra krysset. Samma kryss som bombades hemma mot Falkenberg 2011, men nu ännu mer välplacerat vid både ribba och stolpe. Detta var helt klart en het kandidat till årets mål i Allsvenskan, men mer skulle komma…

Trean föll strax innan paus. Tobias Nilsson avancerade på högerkanten och spelade ut till Allan Olesen som slog inlägget direkt. Magnus Eriksson skarvade vidare. En geflespelare misslyckades få undan bollen och Kristian Bergström klackade bollen till Viktor Prodell som vek åt höger och klippte in bollen i det bortre hörnet.

Vi hade en sämre period i början av andra halvlek som gästrikarna utnyttjade. Daniel Bernhardsson avancerade på högerkanten och Kristian Bergström hamnade för långt ifrån. Jesper Arvidsson och Amir Suljic förberedde sig inte tillräckligt på faran. Därmed kunde Jakob Orlov skarvade det låga inlägget bakåt i straffområdet och Daniel Hallingström tappade bort Mikael Dahlberg som kunde trycka in reduceringen.

Efter en timmes spel började de våra åter få kontroll på händelserna och i den 64:e minuten fick vi en frispark från vänster sedan Amir Suljic blivit fälld. Tobias Nilsson smekte iväg en fantastiskt fin boll som Alberis da Silva urläckert nickskarvade in i det bortre krysset (samma kryss som var så lyckosamt mot GAIS i matchen innan). Nu var Gefle ett slaget lag och vi tog över totalt.

Två minuter senare vann Viktor Prodell boll på ett bra sätt vid den högra kortlinjen och spelade in till Magnus Eriksson, som vände och vred och spelade sedan ut bollen till Kristian Bergström som kom stormande från vänster och klippte in 5–1.

Det var alltså inte nog med detta för i den 74:e minuten föll osannolika 6–1. Efter ett snabbt anfall spelade Kristian Bergström fram på vänsterkanten och nyss inbytte Oscar Möller dundrade fram på sitt karakteristiska sätt och spelade in till Magnus Eriksson som vek in bollen i det bortre hörnet.

Genom segern stärkte vi förstås tätplaceringen (vi var ensamma med full pott). 9 poäng och 12–5 i målskillnad efter tre matcher var något helt annat än 0 poäng och 0–7 efter tre allsvenska matcher 2010.

Fasansfull svit

Omg: 4 Mjällby AIF – ÅFF 2–0

Strandvallen har gäckat oss problem på senare år och denna gång blev tyvärr inget undantag. Den ojämna gräsmattan hade de våra svårt att hantera. Kämpartakterna var goda i den första halvleken men förmågan att utnyttja spelytorna svag. Även om hemmalaget fick lite tryck i början av den andra halvleken så såg det ut som en 0–0-match, men så i den 57:e minuten uppkom en situation som helt förändrade förutsättningarna.

Daniel Hallingström kom fel i duell med Marcus Ekenberg, på utsidan och stod inte emot när mjällbyanfallaren trängde sig fram. Danne skulle rädda situationen genom att nicka tillbaka bollen till Alberis da Silva men fick ingen vidare träff på bollen och Ekenberg hann emellan. Marcus lyckades dock inget vidare med bollmottagningen, snubblade (om det var på egot låter jag vara osagt) och föll in i Alberis da Silva. Om inte Alberis hade varit där hade Marcus snubblat ändå och många andra ÅFF-are fanns runt omkring.

Det heter ju målchansutvisning numera men nog blir det normalt sett sådana här utvisningar endast när någon kommer riktigt fri. Om det ska blåsas konsekvent enligt den bedömningen som Markus Strömbergssson gjorde så skulle vi få se målchansutvisningar i varenda match.

I den 67:e minuten sparkade Henrik Gustavsson en inspark som nickades bort. Både Daniel Hallingström och Tom Pettersson stod på hälarna och följde inte med i djupet när Marcus Ekenberg skarvade till Pär Ericsson, som kom helt fri med Henrik Gustavsson och rullade in 0–1.

De våra gjorde ett reellt försök att nå en kvittering men skapade aldrig någon vass möjlighet och i den 78:e minuten kunde istället hemmalaget avgöra tillställningen. Via anfall från vänster hängde inte Anton Tinnerholm med. Marcus Pode spelade in bollen och vår forne Haris Radetinac löpte ifrån Jesper Arvidsson och stötte in 0–2. Matchen var därmed över, men vi ledde fortfarande Allsvenskan. Inte sedan vi senast vann guld 1973 har vi legat i topp fyra omgångar under en allsvensk säsong.

Omg: 5 ÅFF – Helsingborg 1–2

Mot den regerande mästaren Helsingborg skulle vi få en riktig värdemätare. Vi fick vara glada över att nollan hölls till paus, för HIF hade ett antal vassa omställningslägen medan de våra inte riktigt trodde på vår offensiv och det var inte tillräckligt flyt i passningsspelet som måste till mot bättre motstånd.

Vårt passningsspel blev sämre i den andra halvleken. Därmed kunde HIF med framgång pressa högt och det var nära flera gånger om men det första målet kom från något som inte ska behöva betecknas som en målchans. I den 65:e minuten slogs en långboll från HIFs planhalva till Mattias Lindström till vänster där Anton Tinnerholm och Alain Junior Ollé Ollé tappade markeringen. En rutinerad spelare som Allan Olesen borde ha kastat ett getöga var han hade Erik Sundin, men gjorde det först när Sudden redan var utom räckhåll. Sundin kunde därmed enkelt måtta in Mattias Lindströms inlägg.

Målet tände dock de våra. Kristian Bergström visade vägen genom att på sitt karakteristiska sätt, när han är revanschsugen, borra ner och köra järnet i löpningarna. Det blev betydligt bättre fart på spelet och äntligen trodde de våra på sin egen förmåga i offensiven. Detta gav utdelning tämligen omgående efter ett mycket fint omställningsmål. Jesper Arvidsson slog en lång boll som Magnus Eriksson tog emot och fördelade vidare till Kristian Bergström som löpt upp bra på vänsterkanten.  Pligg serverade fint in till Viktor Prodell som skarvade in 1–1.

Tyvärr drabbades vi av övermod efter målet. Jesper Arvidsson hade en riktigt bra period innan genom att ha vunnit varenda nickduell och hållit rent på sin kant. För att gå till direkt motattack mot HIF chansade därför Jeppe att hinna före Mattias Lindström som siste man på vänsterkanten, men sådana chanser får man inte ta och den misslyckades. Tobias Nilsson insåg faran för sent och stod på hälarna. När Tobbe väl fick fart på fötterna var det för sent. Om han däremot varit mer skarpsynt hade han hunnit ned för att täcka av vinkeln. Nu kunde istället Mattias Lindström storma fram och hade flera alternativ i straffområdet. Det var därmed inte helt lätt att markera för våra försvarare och åter höll sig Erik Sundin framme och stötte in 1–2.

I slutskedet hade vi sedan ett enormt tryck mot HIF-målet med bland annat fem hörnor på stopptid. Bollen dansade på mållinjen flera gånger men ville bara inte in. Närmast var det när Viktor Prodell lobbade, lyftningen blev dock för lös, men Oscar Möller såg ut att kunna forcera in bollen men Walid Atta hann precis få undan bollen.

I tabellen föll vi ned till tredje plats.

Omg: 6 IFK Göteborg – ÅFF 2–1

Det kändes som vi skulle ha en god chans att ta poäng mot ett, inför säsongen, överskattat Göteborg som inte hade levt upp till de högt ställda förväntningarna. Under den första halvleken nådde inte heller matchen några högre höjder med mycket hafs och slarv i passningsspelet från båda sidor. Det märktes att vårt självförtroende hade fått sig en törn för de våra vågade inte riktigt fylla på i offensiven när lägen uppkom.

Målöst in i paus skulle dock kännas helt okej, men så blev det inte!

Att bli av med bollen 90 meter från vårt mål kan väl inte vara farligt? Nä, det ska det ju inte behöva vara, men står man på hälarna, inte har fokus och inte tar jobbet kan det bli farligt. Och det blev det. Mycket farligt. Ett inlägg blev för kort och IFK ställde om snabbt. Jesper Arvidsson blev överspelad. Tobias Nilsson gjorde samma ödesdigra misstag som Jesper Arvidsson mot Helsingborg, att gå på bollvinst med liten chans att lyckas varvid Stefan Selakovic fick fri gata till höger. Kristian Bergström låg före Hannes Stiller i sin löpduell men hade ingen koll på honom in i strafformrådet och Stiller var obevakad när han stötte in bollen vid främre stolpen. Alberis da Silva försökte täcka av vinkeln in mot Tobias Hysén som Daniel Hallingström bevakade och Allan Olesen hade andravågen att tänka på.

Att släppa in ett mål precis innan paus var illa nog, men att släppa in två fick bara inte ske! Men det gjorde det. IFK bibehöll trycket efter en hörna från vänster, vände spelet på högerkanten, där Jesper Arvidsson inte lyckades stoppa Erik Salomonsson från att slå ett inspel. Kristian Bergström var inte heller på hugget för att täcka av vinkeln. Alberis da Silva följde med Tobias Hysén, men landslagsmannen skarvade vidare till Hannes Stiller som väl enkelt kunde vända bort Daniel Hallingström och peta in bollen invid den bortre stolpen.

Uppförsbacken inför den andra halvleken var därmed väldigt stor. IFK med en krävande publik med sig levde upp till guldaspirantstatus under de inledande fem minuterna på andra halvlek och Tobias Hysén kunde ha punkterat matchen men nicken tog som tur var i stolpen.

Vi tog sedan över spelet mer och mer och i den 68:e minuten blev nyss inbytte Oscar Möller nedvräkt strax utanför straffområdet av Kjetil Waehler som därmed fick sitt andra gula kort och blev utvisad. Jesper Arvidsson klippte till på frisparken och John Alvbåge tappade in bollen i mål.

Underbart! Vilken scenförändring. Det kändes verkligen som om vi skulle få med oss poäng och till och med kunna vända matchen. Med förmågan att rulla boll och hitta rätt med spelvändningar är vi normalt sett ett väldigt bra lag i numerärt överläge, men det visade vi tyvärr inte denna gång, då det blev för obeslutsamt och kanterna nyttjades inte. Det kändes verkligen som vi slarvade bort jätteläget till poäng och det var många poäng som gått oss ur händerna de senaste matcherna.

Efter tre raka förlusten sjönk vi till sjätte plats i tabellen.

Omg: 7 ÅFF – BK Häcken 0–3

Mot Häcken hoppades vi alla att vändningen skulle komma. Visserligen har göteborgslaget utvecklats starkt men hemma på Kopparvallen skulle vi ha en fin chans. Men efter den sämsta insatsen sedan Kopparvallens försågs med konstgräs blev det naturligtvis inga poäng. Det som smärtade mest var den viljelösa insatsen och avsaknad av plan B när bortalaget stängde uppspelsvägarna. Det fanns massor av ytor i djupled men de nyttjades inte och Häcken kunde vinna enkelt utan att behöva anstränga sig.

Även om den första halvleken var dålig så skapade inte bortalaget speciellt många målchanser och det var på ett väldigt försmädligt sätt som de gulsvartrandiga tog ledningen i den 25:e minuten. Jag har nämnt det många gånger förut – Spela tills bollen är död! Nu gjorde inte Anton Tinnerholm det. Han trodde att bollen skulle gå ut över kortlinjen. Men det räcker inte att tro. Waris Majeed lurade bort Anton och eftersom övriga ÅFF:are också slutat att spela kunde René Makondele raka bollen i mål. Redan innan bollen flög i en hög lyra till Waris var det ett otroligt passivt spel från vår sida. 

Ett skapligt försök gjordes i den andra halvleken och de våra fick i gång bra rull innan Magnus Eriksson kom till skott i vänsterinnerposition, men skottet gick tyvärr utanför. Istället kunde Häcken ställa om snabbt direkt på insparken. Christoffers Källqvist långa boll nickskarvade 178 cm långe René Makondele, medan den 6 cm längre Daniel Hallingström var passiv i situationen. Bruno Marinho störde också genom att först backa ned och såg ut att gå in i duellen men sedan gick han av någon anledning framåt. Bollen gick mot Andreas Drugge. Anton Tinnerholm tappade fokus på Dominic Chatto, vilket gjorde att Alberis da Silva fick ta täckning för det öppna passningsalternativet istället för att stöta fram på skytten. Jesper Arvidsson i sin tur var inte heller på tå. Drugge fick därmed all tid i världen för att ladda med sitt dykskott. Henrik Gustavsson var hämmad av sin magmuskelskada och nådde inte bollen. Fimpen bytte sedan och Gustav Jansson tog över mellan stolparna till och med den 21:a omgången.

I den 87:e minuten punkterades matchen definitivt. Daniel Hallingström stötte på fel sida efter en långboll, Waris Majeed spelade tillbaka till René Makondele och Waris kunde sedan enkelt glida förbi Danne och kom helt fri. Gustav Jansson blev stillastående och det var bara att vika in bollen till höger.

Vi föll till nionde plats i tabellen efter den fruktansvärt tunga förlusten.

Omg: 8 Malmö FF – ÅFF 2–1

Att det är svårt att ta poäng borta mot Malmö är inget nytt. Inte ens guldhjältarna på 1970-talet lyckades vinna någon allsvensk match där. Nu var vi dock väldigt nära en pinne men stöp oerhört smärtsamt i slutsekunderna.

De våra ställde upp på kampen på ett mycket bättre sätt än mot Häcken men offensivt vågade vi fortfarande inte hela vägen. Viktor Prodell fick en kalasmöjlighet att ge oss ledningen men hade tappat formen och var inte riktigt på tå för att styra in Magnus Erikssons fina inspel från vänster. Istället var Mathias Ranégie väldigt nära att ge MFF ledningen två gånger om strax innan pausvilan. Fjolårets skyttekung i Allsvenskan missade också i den andra akten men var ändå den spelaren som ödelade dagen för oss.

I den 67:e minuten var det färdigt. MFF etablerade spelet på vår planhalva. Oscar Möller och Tobias Nilsson satte för svag press på Erik Friberg som kunde lyfta in bollen bakifrån. Alberis da Silva låg i ryggen på Mathias Ranégie, men denne lobbnickade 0–1 över Gustav Jansson, som kom på mellanhand.

MFF hade chanser att avgöra men så länge vi bara låg under med ett mål fanns chansen. I den 88:e minuten tog vi möjligheten. Jesper Arvidsson spelade fram till Kristian Bergström som slog en perfekt djupledsboll till Oscar Möller. Möller såg ut att gå på patrull då han fick bollen mot vänster, otäckt nära en motståndare men Oscar är bra på riktningsförändringar och kan avsluta med båda fötterna. Bollen for mot oss bakom målet och stannade i målet! Det var en fantastisk glädje, men hur den kändes kan jag inte längre minnas för det var bara någon ond jävla makt som hånade oss.

Smällen blev så mycket värre då vi skänkte bort poängen genom att de våra gick bort sig i slutet. Nickstarka Wiltion Figureido hade bytts ut, men ändå fick kvarvarande Mathias Ranégie gå upp i stort sett ostört och nicka in det fasansfulla målet. Daniel Hallingström borde ha lärt sig att inte vara naiv i den duellen då Ranégie inte direkt lägger fingrarna emellan för att stångas i luftrummet. Gustav kunde också ha tagit nicken om han bara varit en hundradel snabbare i sin reaktion, men att inte ha press på inläggaren Miiko Albornoz var riktigt svagt. Petrit Zhubi tappade sin uppgift och Oscar Möller, som var närmast, ansträngde sig inte heller för att vara i vägen.

Efter den femte raka förlusten föll vi ned till tiondeplats och botten närmade sig. Vi hade bara två poäng ned till kvalplatsen (Syrianska) och fyra till direktnedflyttning (Gefle).

Efter fem raka förluster kunde vi inte leva på succéstarten längre. Nu var det dags att börja plocka poäng igen så att vi kunde jobba med viss ro inför hösten.

Vändningen

Omg: 9 Djurgårdens IF – ÅFF 1–1

Borta mot Djurgården kändes det tvunget med poäng och man fick köpa att underhållningsvärdet på planen inte var den bästa. Den första halvleken bjöd inte heller på något skönspel med få målchanser från båda lagen. I den andra halvleken tog hemmalaget över allt mer av spelet, men det kändes ändå som vi hade ganska bra kontroll på läget, men i den 79:e minuten var det färdigt. Efter en utspark låste Djurgården fast bollen på vår planhalva. Jesper Arvidsson hade skadekänningar och kunde inte sätta press på inläggaren Philip Hellquist, som fick tid att måtta inlägget från höger och Daniel Hallingström som inte kunde hålla emot när Ricardo Santos störtade fram och skarvnickade in bollen vid den bortre stolpen. Utan vördnad för sin gamla klubb firade sedan Ricardo som galen med hemmapubliken, men det var ju i varje fall bra att han ursäktade sig efteråt.

Världen rasade fullständigt samman. Inte nu igen. Vi kunde bara inte förlora igen! Förhoppningen ökade i slutet av matchen då vi fick lite tryck. Vi höll i bollen långt in på Djurgårdens planhalva. Tobias Nilsson snappade upp bollen och spelade till Jesper Arvidsson som passade fram till Oscar Möller, som vid straffområdesgränsen lyfte upp markpassningen, vände om och nickade in bollen i straffområdet. Petrit Zhubi vände om direkt och klippte in 1–1 i det bortre hörnet. Makalöst skönt! Men med malmömatchen i färskt minne var inget klart. Slutminuterna var jobbiga men DIF var aldrig riktigt nära och det var en oerhörd lättnad när slutsignalen gick.

Poängen kändes väldigt viktig, inte bara för tabellens räkning utan kanske ännu mer för att bryta trenden och att även trepoängarna skulle kunna trilla in igen. Vi behöll också tiondeplatsen och poängavståndet nedåt i tabellen.

Omg: 10 ÅFF – Syrianska FC 1–0

Med återvunnet självförtroende efter poängen på Stadion kändes det som vi var mogna uppgiften att besegra Syrianska. Det syntes också direkt från avspark att de våra tog tag i matchen och på ett annats sätt än i de senaste fajterna och vågade spela ut. Vi skapade flera fina chanser för att ta en tidig ledning i matchen, men i och med att utdelningen uteblev kom gästerna in i matchen. Vi kom dock tillbaka starkt i slutet av den första halvleken. I den 45:e minuten var Viktor Prodell påpasslig och utnyttjade slarv från bortalaget. Viktor drev framåt något till vänster och spelade en perfekt boll i sidled framför mål där Magnus Eriksson sprintat med bra och Mange prickade in 1–0 till vänster om målvakten.

Sharbel Touma kom sedan i fokus, med varning i den 61:a minuten, lurigt skott som Gustav Jansson räddade minuten efter och efter att han vräkt omkull Anton Tinnerholm fick Touma lämna planen i den 67:e minuten.

Trots en man mer på banan blev det ingen lugn avslutning. De våra blev för försiktiga och vi var riktigt illa ute i den 92:a minuten. Dinko Felic nickade då i stolpen och Gustav Jansson gjorde en bra räddning på Haris Skenderovic returskott.

Efter sex raka matcher utan seger tog vi till slut en mycket viktig trepoängare. Vi klättrade upp ett hack till nionde plats i tabellen och utökade avståndet till kvalplats till fem poäng och till direktnedflyttning till sex poäng.

Innan nästa match gjorde vi klart med målvakten Thomas Thudin från Väsby United, som backup till våra ordinarie målvakter.

Omg: 11 ÅFF – Kalmar FF 3–0

Förhoppningarna var stora att segern mot Syrianska skulle få de våra att våga spela ut ännu mer mot Kalmar och till en början såg det bra ut, men sedan tog sig Kalmar alldeles för enkelt igenom vårt mittfält och skapade flera feta möjligheter för att ta ledningen. Gustav i målet gjorde dock ett antal fina ingripanden och flera avslut gick utanför.

De våra började beta sig in sig i matchen igen genom bättre passningsspel och djupledsspelet kom också igång fint. I den 33:e minuten gav det också utdelning. Daniel Hallingström lyfte kort undan en boll i vårt straffområde. Viktor Prodell tog emot och spelade tillbaka till Amir Suljic som spelade fram till Magnus Eriksson. Mange slog en fin öppnande passning till Kristian Bergström som spelade fram till Viktor Prodell som också löpt sig fri. Prodell gjorde inget misstag utan satte säkert 1–0. Det var underbart att få ledningen när vi var så illa ute!

Målet gav råg i ryggen och våra attacker blev allt farligare. Petrit Zhubi bröt sig in i straffområdet och blev fälld. Bollen gick vidare till Anton Tinnerholm som också vräktes över ända och då kunde inte domaren Martin Hansson göra annat än att peka på straffpunkten. Etrit Berisha gick åt fel håll och Magnus Eriksson satte den efterföljande straffen säkert till vänster. 2–0 var en fantastiskt utdelning i det läget.

I den andra halvleken tog vi sedan över matchbilden helt och skapade direkt heta chanser för att öka på ledningen och det dröjde inte heller länge innan 3–0 föll, efter ett riktigt propagandaanfall på vänsterkanten. Jesper Arvidsson slog en fin genomskärare till Magnus Eriksson, som skarvade direkt till Kristian Bergström, som också på ett tillslag satte fram bollen till en framstörtande Bruno Marinho. Brassen lättade bollen förbi sin motståndare och lyfte sedan över målvakten så Petrit Zhubi bara hade att peta in bollen i öppet mål.

De våra spelade sedan riktigt bra fotboll och till skillnad från avslutningen mot Syrianska så visade de nu att spelet från Superettan även fungerade i Allsvenskan med fint possessionspel. Spelvändningarna satt fint och långa stunder såg det ut som om vi var en man mer på banan. Mot slutet av matchen blev också målchanserna allt giftigare och det var väldigt nära ytterligare mål. Bland annat gjorde Etrit Berisha en kanonräddning när Magnus Eriksson avslutade från nära håll på Kristian Bergströms kalasinspel. Daniel Hallingström nickade också en hörna klockrent i ribban.

Efter den andra raka segern klättrade vi upp till sjätte plats, utökade avståndet till kvalplatsen (7 poäng) och till nedflyttningsplats (8 poäng).

Omg: 12 IFK Norrköping – ÅFF 2–2

Vi hade ett kanonläge att äntligen besegra Norrköping, då IFK hade åkt på storförluster mot Häcken (0–6) och AIK (2–5) i de senaste matcherna, samtidigt som vi hade hittat formen igen.

Vi fick också en drömstart med ledningsmål i den 12:e minuten. Ett snyggt sådant också. Alberis da Silva slog en frispark från egen planhalva som Petrit Zhubi nickade vidare till Magnus Eriksson, som jobbade med sig bollen och frispelade Kristian Bergström till vänster. Pligg spelade in framför mål där Viktor Prodell var först och stötte in 1–0.

Vi såg ut att ha bra kontroll på händelserna även om det inte direkt slog några gnistor om spelet. Men redan i den 26:e minuten kvitterade hemmalaget. Mathias Florén slog en djup boll från vänsterkanten. Astrit Aidarevic var felvänd i förstaläget men Daniel Hallingström låg för långt ifrån och falkenbergskillen kunde enkelt vända om och Danne kom för sent in i situationen för att reparera sitt misstag. Astrit vände därmed bort Daniel och satte 1–1 invid den bortre stolpen.

I den andra halvleken hade vi sedan en av de sämsta perioderna under året och vi fick tacka IFKs oförmåga att göra mål för att vi fortfarande var med i matchen. Men återigen drabbades vi av ett mardrömbyte från motståndarsidan.

Allan Olesen låg för långt ifrån Christopher Telo, kom fel in i situationen och norrköpingsspelaren kunde enkelt ta emot långbollen och gå förbi. Nyss inbytte Tobias Nilsson hängde inte heller med när Telo vek in längs kortlinjen. Daniel Hallingström kom till undsättning för sent och Bruno Marinho sprang sig inte på rätt sida om nyss inbytte Christoffer Nyman. Telo spelade snett bakåt till Nyman som klippte in bollen via den främre stolpen.

Det var inte på något sätt ologiskt att målet kom men det gjorde inte smärtan mindre. Vi hade dock kommit tillbaka förut. De våra började samla krafter för att gå för en kvittering och vi fick ett visst tryck.

Oscar Möller fick en bra boll av Kristian Bergström i vänsterinnerposition men vinkeln blev snäv och skottet gick till inkast. Vi återerövrade dock bollen efter inkastet genom Jesper Arvidsson som slog bollen på djupet till vänster. Viktor Prodell skarvade vidare och ur snäv vinkel försökte nyss inbytte Mattias Mete klacka bollen i mål men fastnade på målvakten David Nilsson. Mete kunde ändå från kortlinjen skruva in 2–2 framför oss 2 000 vilt jublande ÅFF:are.

Underbart! Det var en fantastisk känsla att få jubla igen på samma sätt som 2009 när Viktor Prodell kvitterade till 2–2 på stopptid framför oss på Parken. Det känns också fantastiskt bra att vi kunde komma igen hur illa det än såg ut. Vi hade gjort sena mål tre bortamatcher i rad. I Malmö räckte det tillslut inte till poäng men mot Djurgården och Norrköping räckte det.

Vi behöll sjätteplatsen och avståndet på åtta poäng till direktnedflyttning däremot minskade avståndet till kvalplats till sex poäng.

Efter succéstarten med tre raka segrar föll vi alltså fem matcher i rad därefter. Men de fyra senaste matcherna var vi obesegrade, vilket innebar 8 poäng på 12 dagar. Det var en styrka att pricka in formen i den viktiga täta perioden. Oerhört skönt också med de nio poängen i bagaget när det gick tungt. Därmed infann sig aldrig paniken.

Efter de tolv första omgångarna följde ett fem veckor långt EM-uppehåll.

Fortsättning följer i del IV – Sommaren