Årskrönikan 2012 – en säsong att vara stolt över

Del V - Avgörandet

Efter ett två veckorts långt och jobbigt VM-kvaluppehåll återstod nio allsvenska omgångar med närmaste möte med tabelltrean Malmö FF på Kopparvallen. Magnus Eriksson hade alltså lämnat för belgiska Gent. Å andra sidan hade Martin Christensen (danska Köge) och Diego Silva (Muhrraq Club, Bahrain) införskaffats.

Fortsatt motigt

Omg: 22 ÅFF – Malmö FF 0–1

Vi började matchen ganska förtroendeingivande även om för många misstag begicks som Malmö kunde nyttja för att ställa om. Lägena som MFF skapade klarades dock av på ett bra sätt och de två fetaste chanserna i den första halvleken hade vi. I den 25:e minuten höll Imad Zatara i bollen bra till höger och slog ett inlägg mot mål där inte mindre än tre av våra spelare stormade fram mot bollen. Viktor Prodell var mycket nära att stöta bollen i mål, men den smet retsamt förbi.

I den 34:e minuten frispelade Mohammed Abubakari fram till Mattias Mete i vänsterinnerposition, men Johan Dahlin fick precis fingrarna på bollen och styrde bollen strax utanför. Fyra minuter senare gjorde Henrik Gustavsson, som var tillbaka mellan stolparna, ut bra och gjorde en fin räddning när Daniel Larsson stormade fram i högerinnerläge.

I den andra halvleken var MFF mer bollförande till en början och Henrik Gustavsson gjorde en riktigt bra räddning i den 62:a minuten då Tokelo Rantie kom fri i straffområdet efter slarv från Bruno Marinho som tappat bollen. Efter den efterföljande hörnan kunde vi ställa om. Jesper Arvidsson slog en lång boll från vänster som Viktor Prodell förlängde till nyss inbytte Oscar Möller som stormade fram. Viktor löpte vidare bra och tog position framför målet men Oscar gick på avslut och sköt dessvärre i gaveln.

 I den 74:e minuten tvingades Henrik Gustavsson kapitulera då domaren Michael Lerjéus hittade en straffspark då Tokelo Rantie föll i straffområdet. Straffen var lika pinsamt dömd som den borta mot GAIS och dessa felaktiga domslut kostade oss tre poäng, minst ska tilläggas för vi kanske till och med hade vunnit matchen om vi inte släppt in det där målet.

Situationen skulle dock aldrig ha uppstått för Tom Pettersson hade bara att täcka av utrymmet mot kortlinjen mot en felvänd motståndare, men begick generalmisstaget att positionera sig helt galet och passivt. Inte heller backade Jesper Arvidsson upp för att säkra med understöd och därför fick Tokelo Rantie upp farten. För att undvika att stoppas av Jesper Arvidsson (som tillslut kom till undsättning) försökte han på sig en 90-graders vändning men farten var för hög och han vred till foten, tappade balansen och föll handlöst på axeln som gick ur led. Oturligt nog föll sydafrikanen över Jesper och katastrofen var ett faktum. Henrik Gustavsson gick åt rätt håll (höger) men kunde dessvärre inte nå Ricardinhos hårda och välplacerade straffspark.

Vi hade ett ganska bra tryck i slutet av matchen och skapade tre bra lägen för en kvittering. I den 80:e minuten fick Kristian Bergström ett jätteläge att klippa till med högern men valde istället att spela ut bollen till Martin Christensen till höger, fick tillbaka bollen i ett bra volleyläge. Men skottet gick högt över.

Minuten senare slog Anton Tinnerholm ett bra inlägg från höger som Viktor Prodell sånär skarvade in vid den bortre stolpen men bollen smet utanför.

I den 86:e minuten slog Kristian Bergström en frispark från höger och bollen gick sedermera till Jesper Arvidsson som frestade med en bicykleta men bollen gick dessvärre precis utanför den högra stolpen.

Trots att vi inte gjorde någon större match var vi värda minst en pinne. Stundtals hotade vi i djupledsspelet men många bollar slogs bort utan den rätta precisionen. Spelvändningarna som varit vårt signum satt inte heller som vanligt, därtill var farten för låg och bollbehandlingen för svag.  Våra ytterbackar kom också fram för lite och hade för svag kvalité i passningsspelet.

Trots förlusten behöll vi niondeplatsen och sexpoängsavståndet till Gefle på kvalplats eftersom de på Strömvallen föll med 0–2 hemma mot Häcken.

Omg: 23 Kalmar FF – ÅFF 2–0

Jag svor till ordentligt redan innan matchen på Guldfågeln Arena då jag hörde på radion att Gefle besegrat Mjällby hemma med 1–0. Det kändes jävligt tungt för Gefle var bara tre poäng efter oss (och endast fyra efter Kalmar).

I en så viktig match som denna mot ett motstånd som uppträdde allt annat än bra, hade vi förstås en jättechans, men vi svarade för ett av säsongens värsta lågvattenmärken och föll med 0–2. Vi hade det största bollövertaget i en bortamatch 59–41 men vad hjälpte det att kleta runt med bollen för att sedan slå bort passningarna med mycket folk framför bollen? Jo, det slutade med en katastrof. Omställningar mot en backlinje som förgäves ställdes mot framrusande motståndare.

Kristian Bergström hade under matchen, som alla andra, ett mycket svagare passningsspel än normalt och spelade med för små marginaler innan 0–1-målet i den 26:e minuten, då han tappade bollen. Sedan tappade vi helt bort försvarsspelet och samtliga försvarare for omkring som yra höns innan Abiola Dauda kunde rulla in bollen vid den främre stolpen sedan Henrik Gustavsson blivit utlämnad.

Vårt anfallsspel var mycket tamt. En del inlägg kom in men var fanns forwards? Ja, inte var de och högg framför mål i varje fall. Ofta stod de och väntade vid straffområdeslinjen och innermittfältarna fyllde inte heller på. Fem offside var också oerhört slarvigt.

I den 80:e minuten nickade Tom Pettersson en inspark från Kalmars målvakt Etrit Berisha rakt på Jonathan McDonalds som frispelade Dauda (i klart misstänkt offsideläge) som rundade Fimpen och ödelade kvällen fullständigt!

I och med den tredje raka förlusten tappade vi ytterligare mark i tabellen och föll till tionde plats. Endast Mjällby, Sundsvall och Syrianska fanns mellan oss och Gefle på kvalplats.

Äntligen seger!

Omg: 24 ÅFF – Djurgårdens IF 2–1

Efter debaclet i Kalmar blev läget allt mer pressat och det var oroligt inför hemmamatchen mot Djurgården. DIF som tidigare gått starkt hade dock tappat stinget efter två raka 0–3-underlag och känslan var god att vi skulle bryta den negativa trenden på åtta matcher utan seger.

Matchen var vår från början till slut med några undantag. Det syntes redan från början att våra spelare gav sig in mer i kampen, jobbade hem på ett bättre sätt och var hetare framåt, men som för ett lag i motgång studsade inte bollarna vår väg. Som exempelvis i den 28:e minuten löpte sig Oscar Möller fri och nickade mot mål, men Höie hade tur och räddade med en fot.

Det fanns vissa situationer som påminde om tidigare matcher vilket vi tyvärr fick se i högre grad i början på den andra halvleken. När Oscar Möller älgade iväg och kom in vid kortlinjen hade inte innermittfältarna följt med upp. Möllers passning snett bakåt hade gett ett öppet målläge inne i straffområdet men nu fanns ingen där och omställningen var ett faktum som resulterade i en hörna och på den nickade en omarkerad Emil Bergström in 0–1. Snacka om kalldusch och vredesmod!

Vi var återigen i en tung uppförsbacke i en allt besvärligare tabellsituation. Men den här gången skulle vi bara vinna!

Andreas Thomsson hade tidigare sagt att någon trebackslinje kommer han aldrig ställa upp med, men nu blev det ändå så.

Förändringen gav förväntad effekt och tre minuter efter förändringen (69:e minuten) var det kvitterat, efter ett snabbt anfall.  Kristian Bergström slog en boll ut på högerkanten där Martin Christensen direktskarvade till Bruno Marinho som löpt bra framför. Brassen skickade in bollen och Viktor Prodell fick foten på bollen, som gick till Kristian Bergström som klippte till på volley. Skottet gick rakt mot målvakten men bollen var hård och gick i mål.

Trots kvitteringen gick vi inte tillbaka till fyrbackslinje för den här matchen skulle bara vinnas!

I den 77:e minuten bjöds på fotbollspropaganda enligt 2011 års och vårens modell, med ett nytt fantastiskt anfall och mål från vänsterkanten. Tom Pettersson slog en lång rak markboll från vänsterkanten, som Kristian Bergström med två touch spelade vidare till Jesper Arvidsson som avancerade med två touch och spelade in till Viktor Prodell som klackade vidare till Kristian Bergström, som löpt med bra. Pligg slog inlägget direkt och Oscar Möller nickade in 2–1 i det främre hörnet.  Fantastiskt snyggt och underbart skönt!

Avslutningen var fruktansvärt nervös men sanningen att säga hade aldrig bortalaget någon vass målchans för att kvittera och det var en oerhörd lättnad när slutsignalen till sist ljöd. Tre mycket viktiga och efterlängtade poäng var därmed i hamn.

Gefle vann igen efter ett sent mål, med 1–0 borta mot Sundsvall och lämnade därmed över kvalplatsen till medelpadingarna, och till dem hade vi fem poäng.

Två nya tunga förluster

Omg: 25 Helsingborgs IF – ÅFF 3–0

I nästa omgång väntade tabellsexan Helsingborg som i stort sett försatt sina chanser om europaspel via en framskjuten placering i Allsvenskan. Vi började okej de första tio minuterna och hade ett visst övertag, men precis som mot Kalmar var inläggen illa slagna och vi skapade inga chanser.

Efter den perioden var halvleken dock helt i hemmalagets favör med några få undantag. HIF hade stundtals otäckt tryck mot vårt mål men överarbetade lägena. Vi var dock nära att ta ledningen på frispark. Kristian Bergström skickade in bollen från högerinnerposition och Jesper Arvidsson nickade precis utanför den bortre stolpen i den 19:e minuten.

I den 27:e minuten åkte vi på det första baklängesmålet. Efter en hörna från vänster kunde Walid Atta nicka in 0–1. Det var för trist att vi återigen åkte på ett sådant skitmål på hörna. Naturligtvis fick inte Atta stå helt omarkerad vid den bortre stolpen och utan att behöva lyfta speciellt mycket från marken kunde han knoppa in bollen helt obehindrat. Henrik Gustavsson skulle ha boxat bort Christoffer Anderssons hörna innan den nådde Atta, men Mohammed Abubakari och Alberis da Silva hade inte heller koll på vilken gubbe de skulle ta och de kom in i situationen alldeles för sent.

Vi kunde sedan ha åkt på fler mål i baken innan paus och riktigt nära var det efter ytterligare en hörna men Henrik Gustavsson svarade för en bra räddning på Walid Attas nick och Kristian Bergström fredade också målet. Nikola Djurdic nickade på returen men Bruno Marinho nickade bort på mållinjen.

Vi började den andra halvleken starkare med större löpvilja och var lite tuffare i duellerna. I den 57:e minuten var vi väldigt nära en kvittering. Kristian Bergström fick bollen på vänsterkanten i efterskalvet av en hörna. Pligg slog in bollen snabbt och Daniel Hallingström fick skottläge men bollen tog i ribban och Viktor Prodell nickade returen precis utanför. Tyvärr var det fotarbetet som ställde till det igen. Hade Proddan varit mer på tå och inte stått på hälarna hade han satt nicken.

I den 68:e minuten kom vi fram bra på vänsterkanten genom Jesper Arvidsson men inlägget gick bakom tre framrusande ÅFF-are (Kristian Bergström, Oscar Möller och Viktor Prodell). HIF ställde om och efter hönsgård i vårt försvarsarbete fick tillsist inbytte Alvaro Santos bollen och kunde vända bort Daniel Hallingström och pricka in 0–2.

Vi kunde sedan inte skaka hemmalaget och efter bolltapp på mitten av Mohammed Abubakari kunde HIF kontra in 0–3, när Alberis da Silva låg på fel sida om Nikola Djurdic som rundade Henrik Gustavsson och rullade in bollen ur snäv vinkel.

En lättnad i bedrövelsen var att Sundsvall tappade en 2–1 ledning till förlust 2–3 hemma mot AIK. Därmed hade vi fortfarande fem poäng ned till kvalplatsen. På vägen hem från eländet fick vi höra på radion att Örebro förlorat borta mot Elfsborg med 0–1. Därmed kunde vi i varje fall inte åka ur direkt. Gefle spelade också 0–0 hemma mot Kalmar och var bara två poäng efter oss. Degen efter föll Syrianska hemma mot Malmö med 0–2 och var tre poäng efter oss. Mjällby däremot bortabesegrade Djurgården med 1–0 och smet om oss med två poängs marginal. Vi sjönk därmed till 11:e plats.

Omg: 26 ÅFF – IFK Göteborg 1–2

Årets allra hemskaste stund var efter den fruktansvärrt svidande förlusten hemma mot Göteborg.  Lördagen började annars bra då Häcken spöade Syrianska med hela 5–1. 

Vi var det klart bättre laget spelmässigt och hade ett kraftigt bollövertag genom hela matchen. I början var det dock för mycket slarv i passningsspelet, men allt oftare i den första halvleken hittade vi rätt i både spelbredd och speldjup.

Momammed Abubakari fick kanonläge med vänstern men sköt utanför. Viktor Prodell var ytterst nära ett friläge men bollen rann iväg. Oscar Möller fick öppet läge men missade bollen. Det verkade inte vara vår dag och efter att vi gått bort oss chockade gästerna genom att ta ledningen i den 32:e minuten.

Tobias Hysén nickskarvade en långboll som Hannes Stiller tog emot och spelade tillbaka. Tobias slog bollen direkt på djupet och Nordin Gerzic kom fri, rundade Henrik Gustavsson, fick snäv vinkel men satte ändå bollen i mål. I sådana lägen måste en av mittbackarna ta djup för att hinna med en genomlöpning och denna gång var det Daniel Hallingström som skulle droppat ned då Alberis stötte på Stiller. Men den som begick det största felet var Amir Suljic som inte brydde sig om att lägga sig på rätt sida om Gerzic. Henrik Gustavsson kunde också ha valt att stå kvar i målet. Alberis da Silva kunde då hunnit styra bort Nordin från det bästa läget, men det var en bedömningssak.

Målet blev dock startskottet på en anstormning mot bortamålet och det tog bara fyra minuter innan det var kvitterat. Allan Olesen slog en rak boll fram till Oscar Möller på högerkanten. Möller spelade ut till Martin Christensen som satte bollen direkt in till Mohammed Abubakari, som med en fin spelvändningsboll hittade Kristian Bergström till vänster. Pligg tog emot och skickade in bollen framför mål och där stötte Viktor Prodell in 1–1 på volley i nättaket. Det var ett av många fina mål på Kopparvallen de senaste två åren och efter tio raka matcher utan fullträff fick äntligen Viktor nätkänning igen.

Vi fortsatte anfalla med bra spelvändningar. Kristian Bergström tog emot en boll från höger minuten senare och spelade snett bakåt till Jesper Arvidsson, som satte bollen på djupet till Oscar Möller som tog emot och hittade in till Kristian Bergström, som löpt in bra i straffområdet. Pligg fick öppet läge men sköt utanför den högra stolpen. Det var ett perfekt läge att placera in bollen med högern men Kristian litade tyvärr inte på stödjebenet.

Kort senare fick vi en frispark till vänster. Martin Christensen lyfte in bollen och efter god förmåga att vinna duellerna hamnade till sist bollen hos Daniel Hallingström som klippte till strax utanför straffområdet. John Alvbåge hann precis tippa ut bollen utanför sin vänstra stolpe.

De våra trummade även i inledningen av den andra halvleken och Oscar Möller fick ett oerhört bra läge att skicka in ledningsbollen i den 55:e minuten. Allan Olesen spelade in bollen från höger. Mohammed Abubakari spelade vidare till Kristian Bergström som störtat in djupt från vänster. Inspelet nådde inte Viktor Prodell vid den främre stolpen men väl Oscar vid den bortre, men med hela målet öppet från en meters håll sköt han dessvärre i insidan av stolpen. Där måste det bara vara mål!

Ett par minuter senare avancerade Allan Olesen in från höger och nådde Oscar Möller som tog emot och slog in bollen i straffområdet där Viktor Prodell kom framstormande men, vinkeln blev snäv och målvakten kunde rädda skottet.

Göteborg fick sedan mer att säga till om och Henrik Gustavsson gjorde en bra räddning när Daniel Sobralense avslutade från nära håll, men i den 68:e minuten fick vi ändå kapitulera. Stefan Selakovic slog ett inlägg från höger som en omarkerad Tobias Hysén nickade in framför mål och där dök Hannes Stiller upp och rakade in 1–2. Det kändes verkligen som Tobias Hysén var offside när bollen slogs till honom. Det såg också ut så på TV-bilderna då han stillastående väntade på bollen och det skulle han rimligen inte hunnit göra från onsideläge. Man såg också hur oroligt Tobias tittade på den assisterande domaren efter att bollen gått i mål.

Vi kunde också konstatera att Allan Olesen inte hade koll på var han hade Tobias Hysén. Alberis da Silva och Daniel Hallingström stannade obegripligt nog upp och Stiller kunde ohotad sätta bollen i mål.

Oscar Möller löpte sig sedan fri på Mohammed Abubakaris fina boll, fick lite dålig vinkel och målvakten kunde rädda. Anton Tinnerholm fick dock ett bra läge på returen men Alvbåge räddade det skottet också och bollen gick retsamt förbi Viktor Prodell på returen.

Det känns fruktansvärt surt att en till stora delar väl genomförd match inte räckte. Men det var bara att konstatera att vi inta kunde missa sådana givna lägen. Inte heller fick vi gå bort oss som vid båda baklängesmålen.

Inte blev eländet bättre av att Gefle på stopptid helt sensationellt bortabesegrade guldjagande AIK med 1–0. Gefle smet därmed förbi oss med en poängs marginal och vi föll till 12:e plats (den sämsta under säsongen). Eftersom Sundsvall senare på kvällen mötte i stort sett avsågade Örebro på bortaplan fanns stora farhågor om att eländet skulle uppgraderas till ett rent helvete. I vanlig ordning verkade det som om någon ond makt skulle leka med våra liv, när Örebro tidigt tog ledningen men innan första halvlek tog slut hade Giffarna vänt på steken. När dessutom ÖSK fick Ilir Berisha utvisad innan paus kändes det hopplöst. Men Sundsvall blev för säkra och hemmalaget blev allt giftigare ju längre den andra akten led, men man trodde ändå inte sina ögon när Anton Holmberg kvitterade till 2–2 i den 92:a minuten!

Sjuk i TV-soffan fick man Flashbacks till 2–1-segern borta mot Ljungskile 2011 och även nu strömmade lättnadens tårar. Istället för två poäng ned till Sundsvall var det nu i varje fall fyra poäng ned till dem och kvalplatsen. Ett Nytt VM-kvaluppehåll följde och därmed två veckorts lidande till nästa superviktiga bottenmatch!

Den avgörande segern!

Omg: 27 Gefle IF – ÅFF 1–2

Det kändes som det var dags nu. Vi hade väntat sedan premiären den 2 april borta mot Örebro SK på en bortaseger. Den ena olyckskorpen efter den andra tävlade med att dra fram den värsta sviten av negativa matchresultat. I och med detta ställdes Gefle som favorit mot formsvaga ÅFF. Vad dock de så kallade experterna förbisett var att vi var obesegrade på bortaplan på konstgräs. Vi hade också gjort flera spelmässigt bra insatser, vilket förstås varit tröstlöst då poängen uteblivit. Däremot visste vi ju vilken enorm kapacitet vi hade i laget efter fina resultat tidigare under säsongen.

Ska vi också vara helt ärliga så hade ju inte Gefle på ett spelmässigt plan varit speciellt bra under säsongen. Ett bra försvarsspel och effektivitet hade ändå räckt långt i de senaste matcherna. Det kändes som ett ypperligt läge. Gefle framställdes som bättre än oss fast de inte var det. De var inte vana vid favoritstämpeln. Kanske kände de också lite lättnad att ha kommit upp på säkrare mark efter skrällen borta mot AIK.

Möjligheten att Gefle skulle få smaka på sin egen medicin var god. Efter att vi släppt in för många enkla mål var det en nödvändighet att täppa till försvarsspelet på ett bättre sätt. De två spelarna som jobbade hem sämst i det defensiva arbetet mot Göteborg, Amir Suljic och Martin Christensen ställdes åt sidan.

In kom istället Tom Pettersson centralt och Imad Zatara till höger. Att snacka succé i det skiftet var att utrycka sig milt. Båda två blev nämligen matchvinnare efter var sitt mål. Dessutom var de tillsammans med Mohammed Abubakari våra bästa spelare i matchen.

Att hamna i underläge mot Gefle är oerhört jobbigt då de kryper ned långt och det är svårt att hitta in med bollar bakom deras backlinje eller i spelyta 2 mellan mittfält och backlinje som ligger med väldigt tajt avstånd. Detta fick vi erfara båda matcherna 2010.

Denna gång tog vi dock en tidig ledning på Kopparvallen och även på Strömvallen fick vi hål på Gefle innan 20 minuter var spelade. Vi straffade Gefle på samma sätt som vi själva blivit straffade tidigare. Olof Mård drällde med bollen, vilket Imad Zatara uppfattade på ett bra sätt, snodde bollen och spelade ut till Viktor Prodell på högerkanten. Båda stormade framåt och när Viktor spelade in bollen kunde Imad peta bollen förbi målvakten Mattias Hugosson och in i mål. Det kändes underbart att stå där bakom målet. Vi hade fått precis den start vi önskat!

Nu behövde inte vi stressa fram utan kunde istället backa tillbaka när Gefle hade bollen. Hemmalaget hade inte tillräckligt vassa vapen för att ta sig igenom ett tätt försvar, utan var tvunget att förlita sig på inlägg i boxen och där skulle vi vara tajta. Positionsmässigt låg vi också bra för det mesta men vi slarvade bort bollen lite för enkelt vid flera tillfällen vilket ställde till en del oreda. Detta skedde även innan vårt mål men mer frekvent efteråt, då vi spelade lite för plottrigt på små ytor. Vi hade också svårt att få grepp om Gefles långa fyrtorn Mikael Dahlberg och Jakob Orlov. Duon drog sig inte för att ta för sig ordentligt i duellerna och då gällde det att stå emot.

I paus tvingades Viktor Prodell kasta in handuken efter en stukning. Anton Tinnerholm kom då in till höger på mittfältet och Imad Zatara flyttades upp på topp.

Även i den andra halvleken fick vi en riktigt bra start. I den 57:e minuten anföll vi snabbt och Imad Zatara avancerade från höger efter en ny bollvinst, denna gång mot David Fällman. Imad hade en ren Oscar Möller vid den främre stolpen, men valde att gå på eget avslut vilket målvakten räddade. Det skulle visa sig bli riktigt bra ändå för Tom Pettersson nickade in Kristian Bergströms hörna från höger, vilken glädje! Nu var ju utgångsläget än bättre förstås.

Vi drog oss sedan allt mer tillbaka men Gefle kom inte igenom allt för ofta och det kändes som vi hade full kontroll, men i den 78:e minuten nickade Mikael Dahlberg precis utanför den bortre stolpen efter hörna. Två minuter senare nickade Johan Oremo in reduceringen, efter inlägg bakifrån till vänster där Anton Tinnerholm satte alldeles för dålig press på Jens Portin. Alberis da Silva tappade också bevakningen på Oremo.

Nu kändes det riktigt jobbigt, man försökte tränga bort alla möjliga tankar och fokus låg bara på att alla bollar skulle bort och att vi skulle stötta de våra från läktaren för allt var lungorna och rösten pallade!

Bästa läget för hemmalaget fick Mikael Dahlberg i den 90:e minuten men han sköt som tur var utanför och vi kunde hålla undan till en mycket viktig och efterlängtad bortaseger.

Det var makalöst skönt när slutsignalen gick. Det finns personer som besväras över att vi skriker halsarna av oss för att stötta fram vårt älskade förening i ur och skur. Men vi åker inte och ser varenda bortamatch med rösten som insats om vi inte tror på det vi gör. Det var därför extra skönt att se den oerhörda glädjen och uppskattningen från våra spelare mot oss supportrar efter matchen. Vi på läktaren hade gett oss tusan på att sjunga matchens alla 94 minuter och spelarna hade gett sig tusan på att kämpa allt vad tygen håller för att vinna matchen. Det kändes verkligen som vi fixade det här tillsammans, vilket bevisar den närhet och engagemang som sammansvetsar alla inom ÅFF, såväl spelare som supportrar.

Att det regnade konstant hela matchen brydde vi oss inte ett dugg om. För oss öppnades himlen upp efter slutsignalen och solen strålade rakt in i våra hjärtan. Våra ÅFF-hjärtan!

Den långa resan och känslan var lite som året innan då vi säkrade avancemanget till Allsvenskan via segern i Sundsvall. På vägen hem fick vi glädjande besked då Mjällby föll hemma mot Häcken med 1–2. Dagen efter föll Kalmar med 1–2 hemma mot Malmö och vi klev därmed förbi Gefle, Mjällby och Kalmar upp till nionde plats. På måndagen spelade Syrianska – Sundsvall 1–1 i den superviktiga bottenmatchen. Vi var därmed fem poäng före Syrianska och sex poäng före Sundsvall.

Äntligen kunde vi andas ut

Omg: 28 ÅFF – Mjällby AIF 0–0

Läget som var oerhört jobbigt inför Geflematchen var nu väldigt gynnsamt men att sträcka sig så långt som att det var klart, som de som inte bryr sig speciellt mycket om ÅFF och därmed inte riskerar nåt, kunde vi förstås inte sträcka oss till. Ville det sig illa kunde vi tappa allt. Vi ville inte uppleva en nervpinande tillställning mot Sundsvall, som kunde knapra in de sex måls försprång som vi hade i ett nafs. Epilogen borta mot guldjagande Elfsborg var inte heller den lättaste.

Omgången började inte bra då Kalmar mirakulöst vände och vann borta mot Häcken med 2–1 och nervositeten steg under vår matchdag (söndagen) då Syrianska tog ledningen borta mot AIK. Glädjen och lättnaden var mycket stor då AIK kvitterade och matchen slutade också 1–1. Vi kunde därmed säkra kontraktet via seger mot Mjällby. Men läget kunde bli ännu bättre om Norrköping besegrade Sundsvall på bortaplan. Detta kändes dock avlägset men IFK tog tidigt ledningen och hade osannolikt 3–0 redan innan paus.  Norrköping vann till slut med 4–0 och vårt läge var nu oerhört gynnsamt.  

Inför vår match var Sundsvall sex poäng efter och vi hade tio måls bättre målskillnad. En pinne mot Mjällby skulle därmed definitivt säkra kontraktet. Förutsättningarna påverkade förstås hur matchbilden såg ut, där Mjällby också var rätt nöjda med en pinne.

Sällan har man gått in i en match med sådan glädje över andra resultat, men vi skulle ju göra vårt också. 0–0 räckte för att säkra kontraktet. Och vi behöver verkligen inte skämmas för hur spelet såg ut och den poängen vi tog. Vi hade inte spelat någon mållös match på över två år. Senast var hemma mot Häcken 2010. Årets sämsta match hävdade en del vilket naturligtvis var helt fel. Det är som bekant resultaten som räknas i fotboll och alla förluster som vi noterat under säsongen hade varit efter sämre insatser. Bortamatchen mot Mjällby var klart sämre spelmässigt, likaså bortamatcherna mot Kalmar och Helsingborg samt båda kamperna mot Häcken.

Det bästa med denna match var att vi släppte till väldigt få lägen till bortalaget. Det enda skottet på mål hade vår förre spelare Haris Radetinac men Henrik Gustavsson räddade. MAIF hade sedan bara tre ytterligare avslut som gick utanför. Visserligen hade vi, som vanligt, svårt i luftrummet mot Marcus Ekenberg, men de våra var tillräckligt aggressiva för att vinna andrabollarna.

Vi hade årets största bollinnehav (63–37) och borde på det ha skapat fler målchanser. Stundom rullade de våra boll bra men alldeles för sällan i tillräckligt högt tempo. När vi väl kom runt på kanterna var inte inläggen av tillräckligt hög kvalitet, men det fanns inte heller många medspelare att slå inläggen på. Våra forwards var inte tillräckligt distinkta i straffområdet och mittfältarna fyllde inte heller på i tillräckligt stor utsträckning. Inte heller vågade de våra gå på avslut utifrån.

Bästa läget fick Oscar Möller i den 75:e minuten, efter ett fint inlägg från Kristian Bergström. Mattias Asper kunde dock rädda närskottet, en försvarare stötte bollen mot mål, men Asper hann lägga vantarna på bollen.

Efter dryga 94 minuter spel blåste domaren Michael Lerjéus från Skövde av matchen. Det var en fantastiskt stor lättnad då vi äntligen kunde andas ut. Samtidigt var det första gången sedan 1981 som vi hade säkrat fortsatt allsvenskt spel även för nästkommande säsong. Det var också första gången sedan 1980 som vi säkrade det allsvenska kontraktet två omgångar före säsongsslutet.

I och med pinnen återfanns vi på en tiondeplats med sju poäng ned till Sundsvall med två matcher kvar att spela.

Märklig match

Omg: 29 ÅFF – GIF Sundsvall 2–2

Det var förstås en stor lättnad att gå in i de två sista matcherna utan att vi behövde känna rädsla. Att vi inte haft kamp om platser som kunnat leda uppåt eller nedåt i de två sista matcherna under en säsong hade inte hänt sedan 2007 i Superettan.

Förhoppningen som vi nu stod för var att erövra hedersvärd plats på den övre halvan, men då var det tvunget att bli poäng mot Sundsvall och helst seger. Giffarna å sin sida slogs för livet, då de hade två poäng upp till Syrianska.

Vi hade bra kontroll på matchbilden de tio första minuterna men sedan kom Sundsvall in med bättre energi i matchen och hotade. Henrik Gustavsson avvärjde ett tungt skott från Roger Risholt i den 16:e minuten och två minuter senare svarade Fimpen för en mycket bra räddning vid sin vänstra stolpe när Johan Eklund kom fri i högerinnerposition. Efter en halvtimmes spel sköt Ari Sulason en frispark som Henrik Gustavsson gjorde en bra räddning på.

I den 34:e minuten tog vi istället ledningen. Anton Tinnerholm stegade in från höger och slog en fin boll till vänster där Kristian Bergström störtade in i straffområdet. Pligg spelade in bollen framför mål och där kunde Viktor Prodell raka in sitt 14 allsvenska mål för säsongen.

Precis innan paus fick Sundsvall ett farligt frisparksläge, liknande det i slutminuten på Norrporten Arena 2011. Då, liksom nu, klippte Ari Skulason till, bollen tog i muren och i underkanten av ribban. Henrik Gustavsson lyckades sedan freda målet på returen, då Fredrik Holster nickade och Fimpen räddade även när Kevin Walker nickade mot mål.

I den andra halvleken började vi ta över matchen och kom fram i vassare anfall. I den 48:e minuten spelade Oscar Möller in bollen från höger, men Kristian Bergström nådde precis inte för att stöta in bollen vid den främre stolpen.  Sex minuter senare slog Jesper Arvidsson in en fin boll från vänster och Tom Pettersson fick öppet läge men sköt över.

I den 58:e minuten fick äntligen Tobias Nilsson sitt eftertraktade frisparksläge. Bollen gick över muren men målvakten Tommy Naurin hann precis rädda.

I den 64:e minuten gick vi till anfall på högerkanten men då slocknade allt ljus på Kopparvallen och strömmen gick i vissa delar av Åtvidaberg. Det var förstås chockartat men jag trodde att vi skulle få ljuset tillbaka, men då problemet låg utanför Kopparvallen i Eons nätstation där en transformator havererat dröjde det för länge innan transformatorn blev utbytt.

Det var verkligen trist att matchen inte kunde återupptas förrän 13.00 på torsdagen. Många åskådare kunde av naturliga skäl inte återvända för att se upplösningen. Den extra energin som behövdes för att ge spelarna stödet fanns inte under torsdagen. Min förhoppning var ändå att våra spelare skulle kämpa hårt. När de visste att vi kunde gå upp till sjunde plats i tabellen. Rimligtvis borde också gästerna Sundsvall ha sovit sämre med grubblerier hur de skulle vända matchen och lämna kvalplatsen. Vi hade också tvingats till två tidiga byten då Alberis da Silva fick hjärnskakning redan efter tre minuter och Imad Zatara tvingats utgå på grund av känning i baksida av lår efter 25 minuter. Nu kunde samtliga av våra spelare vila ut och Giffarna hade inte samma fördel, i det hänseendet, om matchen inte brutits då de inte hade gjort något byte.

Summa summarum visade sig att Sundsvall var mer vakna och sugna på att kravla sig upp från kvalplasen än våra spelare att kravla sig upp på den övre halvan av tabellen. Redan från början slarvade vi något otroligt i passningsspelet och brytningarna gick rakt till motståndare beroende på ett svagt fotarbete där många stod på hälarna. Trots allt hade vi ganska bra kontroll på Giffarna inledningsvis .

Kristian Bergström fick en fin chans att nicka in 2–0 i den 79:e minuten, efter fint inlägg av Martin Christensen, men målvakten Tommy Naurin fick fingertopparna på bollen och räddade.

I den 81:a minuten fick Emil Forsberg fritt utrymme att sprinta igenom till höger och han spelade in bollen, Daniel Hallingström slog ett stort hål i luften och Roger Risholt prickade in 1–1. Det dröjde sedan bara knappt två minuter innan Giffarna vänt på steken. Återigen var det Emil Forsberg som tog fart, denna gång till vänster. Daniel Hallingström var passiv och kom på efterkälken och satsade då för att komma ifatt men blev då ett enkelt byte att vända bort varvid Emil vände inåt och placerade in 1–2.

I den 85:e minuten var det mycket nära 1–3 då Johan Eklund sköt i ribbans undersida, där Erik Moberg och Daniel Hallingström agerat mycket passivt i upprinnelsen. Strax innan byttes Mattias Mete in och vi gick ned på en trebackslinje, vilket senare fick effekt. I den 88:e minuten slog Jesper Arvidsson en lång boll in i straffområdet som nickades undan men Martin Christensen skickade in ett stenhårt inlägg som Mattias Mete skarvade in fram till 2–2. Efter ett fint anfall fick Tobias Nilsson ett bra läge men han sköt högt över och matchen slutade med delad pott, vilket trots allt var en stor besvikelse.

Vi hade ett jätteläge att vinna matchen mot ett lag som hade stora problem i sitt försvarsarbete. Det försvarsspel som fungerade så väl mot Mjällby såg vi tyvärr inte skymten av under torsdagen. Det kändes oerhört bittert – för nu skulle det bli tufft att kliva upp ett pinnhål från den nionde plats som vi hade.

Fin avslutning

Omg: 30 IF Elfsborg – ÅFF 1–1

Det var inspirerande att åka till en fullsatt och förväntad guldarena, där vi förhoppningsvis skulle visa upp oss från vår bästa sida inför det svenska folket framför TV-apparaterna. Den hägrande åttondeplatsen ville vi ju då gärna nå.

Förutsättningarna var följande:

Vi var tvungna att ta poäng för att ha chans på den övre halvan. Tog vi den pinnen skulle vi vara före antingen Göteborg eller Djurgården eftersom dessa båda möttes. Samtidigt var Syrianska tvunget att besegra Kalmar på hemmaplan och Gefle fick inte vinna hemma mot Helsingborg.

Om vi besegrade Elfsborg skulle vi komma sjua om Göteborg besegrade Djurgården eller matchen slutade kryss samtidigt som Kalmar inte skulle vinna.

Matchen nådde aldrig några större höjder, vilket inte var så konstigt då hemmalaget kände av förväntningarna på guldmedaljerna som fanns inom räckhåll. Elfsborg kom fram i en del bra möjligheter, men saknade skärpan i inläggen.

Vi fick också möjligheter men saknade också den rätta skärpan. I den tionde minuten kom Mattias Mete helt ren men missade avslutet från nära håll helt och skottet gick till inkast. Efter en kvarts spel fick Viktor Prodell möjligheten efter ett fint anfall men målvakten Kevin Stuhr Ellegaard kunde rädda.

Andreas Augustsson nickade strax över efter en hörna och Lasse Nilsson var också framme och oroade men Henrik Gustavsson räddade.

Det kändes som vi hade ganska bra kontroll på matchen, men sedan gick det snabbt när Elfsborg tog ledningen efter en halvtimmes spel. Anders Svensson slog en boll ut på högerkanten där Johan Larsson tog emot och slog ett precist instick mot främre stolpen där Stefan Ishizaki skarvade in bollen. Kristian Bergström hann inte med Larsson, Jesper Arvidsson han inte täcka av vinkeln för inspelet och Erik Moberg hängde inte med Ishizaki. Alla mål går givetvis att stoppa men detta var ett av de svåraste denna säsong.

I den 37:e minuten fick vi en frispark i bra vänsterläge sedan Mattias Mete blivit nedriven. Jesper Arvidsson stegade fram och klippte till, bollen tog i ribban vid det bortre krysset.

I den 43:e minuten kom Kristian Bergström fint från vänster, men fick ingen bra träff på bollen och målvakten kunde rädda.

I och med att AIK gjorde 2–0 mot Malmö FF i den 62:a minuten, slog Elfsborg mer vakt om ledningen i den andra halvleken, men boråsarna skapade ändå en del farliga lägen. Lasse Nilsson sköt strax utanför i inledningen på halvleken och Henrik Gustavsson fick göra en hel del ingripanden. Fimpen fick också hjälp att freda målet av utespelarna vid de många hörnorna och inläggen.

När Elfsborg drog sig tillbaka allt mer såg de våra chansen och vi gick ned på trebackslinje för att forcera fram en kvittering. Martin Christensen, Tobias Nilsson och Oscar Möller byttes in och vi fick bättre spets. Jesper Arvidsson (som flyttas upp på mittfältet) slog in bollen framför mål och i kamp mellan Oscar Möller och Andreas Klarström gick bollen fram till Viktor Prodell som elegant lobbade in 1–1 i den 76:e minuten.

Mot slutet av matchen verkade båda lagen nöjda vid det oavgjorda resultatet och ingen gick för seger. Om Malmö varit i ledning på Råsunda hade Elfsborg naturligtvis varit tvungna att gå framåt, men det är ju inte säkert att de hade lyckats för det (även om deras tränare Jörgen Lennartsson uttryckte det som en formsak, efter matchen). Nervositeten hade blivit större och vi kunde mycket väl ha lyckats ta poäng även i ett sådant läge.

Det var aldrig någon fara på taket för boråslaget då AIK höll undan och vann med 2–0 mot Malmö och därmed blev det guldfest på Borås Arena.

Vi fick också jubla eftersom Göteborg slog Djurgården hemma med 1–0 (mål i 43:e minuten), Syrianska sprang ifrån till 3–0 hemma mot Kalmar (mål i minut: 63, 66 och 83) samt Gefle spelade 2–2 hemma mot Helsingborg (Gefle ledde men HIF vände innan paus och GIF nådde inte närmare än en kvittering). Vi klarade därmed åttondeplatsen och fick därmed den fina avslutningen på fyra förlustfria matcher som vi hoppats.

Den tar vi naturligtvis med oss för att ta nästa steg och bli ännu bättre. Att kravbilden hade höjts märkte vi av för att vi inte var speciellt nöjda med spelkvaliteten. Elfsborg hade bollen mer än oss, men inte markant. De skapade fler lägen än oss, men inte klart fler feta chanser. Både boråslaget och vi slarvade i avgörande lägen och det var därför som de feta chanserna uteblev.

Det är speciellt att spela en sådan här match med massor av förväntansfull publik och med ett enormt nationellt fokus. Det märktes att våra grabbar ute på banan har mognat och det såg aldrig skärrat ut.

Fortsättning följer i del VI – Spelartruppen