I den sjätte delen av vårkrönikan tittar vi närmare på
spelartruppen.
Inte vid något tillfälle hade vi haft samma startelva två
matcher i rad under de 12 första omgångarna och det berodde främst på att
lagledningen hade förändrat backlinjen inför varje match, vilket de oftast
tvingats till. Under omstarten (omgång 13–15) hade vi exakt samma startelva tre
matcher i rad vilket resulterade i sju poäng och 10–4 i målskillnad. Men det
var enda gången som startelvorna var densamma. På hösten förändrades inte backlinjen
lika ofta men på mittfältet skedde många förändringar under hela säsongen.
Spelarstatistik från säsongen i Allsvenskan finns här
Spelarstatistik från säsongen i Allsvenskan finns här
(Klicka i bilden för bättre skärpa)
Målvakterna
För första gången sedan 1990 hade vi riktig konkurrenssituation,
då var det Håkan Sandberg som utmanade Stefan Bengtsson i division II. Nu var
det Gustav Jansson som utmanade Henrik Gustavsson om målvaktsplatsen i Allsvenskan.
Fimpen åkte på en magmuskelskada i hemmamatchen mot Häcken i den sjunde
omgången, vilket förstås var väldigt trist. Men Gustav tog tillfället att visa
vilken duktig målvakt han är och höll platsen mellan stolparna även då Fimpen
var tillbaka från sin skada, men Henrik Gustavsson tog tillbaka målvaktsposten
de nio sista matcherna.
Henrik Gustavsson
har varit vår förstemålvakt sedan 1998 och hade sedan dess bara missat tio
seriematcher och maximalt tre per säsong. I den 115:e raka seriematchen
tvingades dock Fimpen kliva av efter en magmuskelskada i hemmamatchen mot
Häcken. Dessförinnan gjorde 36-åringen det bra och med konkurrenssituationen
med Gustav, efter skadan, taggade Fimpen upp ännu ett snäpp och blev allt
bättre de senaste av de nio matcherna som han avslutade. Henrik hade en
räddningsfrekvens på 73 % att jämföra med 74 % i Superettan i fjol och 72 % i
Allsvenskan 2010. Henrik kom på delad 12:e plats sett efter räddningsprocent av
de målvakter som vaktat målet minst tre matcher. Totalt blev det 16 matcher i
Allsvenskan, vilket innebär totalt 576 matcher i ÅFF-tröjan totalt. 413 av
dessa är i serie- och kvalspel, vilket är flest i föreningens historia. Fimpen
har spelat 46 matcher i Allsvenskan och det är bara två målvakter (Ulf Blomberg
och Thomas Wernersson) som spelat fler allsvenska matcher för ÅFF.
Gustav Jansson,
som kom från Värmbol 2010, hade inför säsongen bara spelat två tävlingsmatcher
i Svenska Cupen och ett antal träningsmatcher. Men Gurra hade utvecklats för
varje år och han fick vakta målet mot allsvenskarna Mjällby, Kalmar och
Norrköping under vinterns träningsmatcher. Jag var aldrig orolig när Gustav
fick träda in i spel. Mot Häcken var matchen i stort sett körd när Gustav kom
in. I första startmatchen (borta mot Malmö) borde 26-åringen ha tagit det
första målet, men agerade sedan riktigt bra. Med bra blick för spelet och sin
stora räckvidd vann han respekt så väl i luftrummet som med fina räddningar.
Det offensiva spelet blev också mycket bättre, med bra, säkra och precisa ut-
och insparkar. Gustav Jansson hade en räddningsfrekvens på 66 % (delad
22:aplats i Allsvenskan) i sina 15 matcher.
Thomas Thudin
värvades under maj som tredjemålvakt från Väsby United där 39-åringen hade
spelat i Superettan. Detta var på gång redan innan Fimpens skada, men skyndades
på extra. Det var viktigt att ha en
backup på målvaktssidan för att ha två bra målvakter i träning, men avtalet är
inte förlängt.
Kommentarer om
målvakterna
Eftersom Gustav Jansson fått värdefull allsvensk rutin och
vi har en riktigt intressant konkurrenssituation på målvaktssidan står vi
mycket väl rustade inför den kommande säsongen. Henrik Gustavsson har förstås
mest rutin och är fortfarande kvickare och bättre offensivt, men Gustav är
bättre i luftrummet och har förbättrat alla övriga egenskaper.
Försvaret
Steinar Strömnes (9 startmatcher) lämnade, men högerbacken
Allan Olesen och mittbacken Tom Pettersson och tillkom till denna säsong. Vi
hade därmed en starkare försvarsbesättning än på mycket länge med fin
konkurrens om mittbacksplatserna i och med fyra fullgoda mittbackar, vilket
behövdes då Erik Moberg drogs med en långtidsskada större delen av säsongen.
På högersidan har vårt lag blivit allt starkare. Daniel
Hallingström har därmed kunna användas på sin bästa position som mittback de
två senaste säsongerna. Anton Tinnerholm har utvecklats till en mer naturlig
högerback med Allan Olesen som en mer defensiv och rutinerad backup.
Backlinjen förändrades inför varje match innan EM-uppehållet.
Lagledningen tvingades till förändringar flera gånger på grund av skador och
avstängningar, men de valde också att förändra för att komponera ihop ett
slagkraftigare mittfält där Anton Tinnerholm flyttades upp som högerbräddare
ett par matcher. Tom Pettersson flyttades också upp som innermittfältare några
matcher under sluttampen.
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva och
Jesper Arvidsson utgjort den vanligaste försvarslinjen innan EM-uppehållet med
fem startmatcher tillsammans (men kvartetten spelade ingen match från start
därefter). Från omgång 13 utgjordes istället den mest frekventa backlinjen av
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson och Jesper Arvidsson (nio
startmatcher).
Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva och
Jesper Arvidsson startade i backlinjen i omgångarna 24–28.
Daniel Hallingström bildade mittlås tillsammans med Alberis
da Silva i 17 matcher (varav 10 innan EM-kvaluppehållet). Daniel och Tom
Pettersson bildade mittlås i 10 matcher (varav 9 efter EM-kvaluppehållet).
Daniel Hallingström & Allan Olesen bildade mittbackspar
hemma mot Helsingborg i omgång 5.
Alberis da Silva & Tom Pettersson var mittlås borta mot
AIK i omgång 16 (då Danne var avstängd).
Daniel Hallingström & Erik Moberg var mittlås borta mot
Elfsborg i sista omgången.
Daniel Hallingström spelade totalt 29 matcher som mittback,
Alberis da Silva 18, Tom Pettersson 11 samt Allan Olesen och Erik Moberg en
vardera.
Anton Tinnerholm spelade högerback i 20 startmatcher och
Allan Olesen i 10.
Jesper Arvidsson spelade vänsterback i 28 startmatcher och
Tom Pettersson i 2.
Summa summarum hade vi sju försvarsspelare av allsvensk
klass, varav sex fick gott om speltid. Erik Moberg kom också tillbaka efter
långtidsskada under slutet av säsongen.
Anton Tinnerholm
har utvecklades starkt i Superettan 2011 och tog ytterligare ett kliv denna
säsong vilket visar att han definitivt är av allsvensk kaliber. 21-åringen var
lite mer återhållsam i offensiven under våren men kom fram allt oftare efter
EM-uppehållet. Sitt första allsvenska mål gjorde Anton hemma mot Elfsborg och
det blev också tre assist under säsongen (en hemma mot Elfsborg och två borta
mot Sundsvall). Det var förstås en besvikelse att Anton inte fick chansen i
U21-landslaget när Magnus Eriksson och Tom Pettersson fick det. Tinnerholm
mattades lite under hösten och fick se sig utkonkurrerad av Allan Olesen under
några matcher. Säsongen var lite för ojämn (speciellt i defensiven) för att
betecknas som en toppsäsong och på topp ska man förstås inte vara vid 21 års
ålder. Med en riktig allsvensk säsong i ryggen ska det bli väldigt intressant
att följa Antons utveckling den kommande säsongen.
Efter att ha ”tvingats” ut på högerkanten under många år har
Daniel Hallingström fått spela in
sig på sin favoritposition som mittback under de två senaste säsongerna, vilket
har varit nyttigt både för Danne och vårt lag. Daniel agerade riktigt bra i
början av säsongen samt efter EM-uppehållet då han vågade trycka fram i ryggen
på motståndaren, men begick lite för många misstag innan EM-uppehållet och
under avslutningen av serien (då han var mer passiv). På det stora hela är
31-åringen viktig med sin rutin och leder styrkorna bra när det flyter på.
Danne nickade också urläckert in 1–0 hemma mot GAIS. 457 matcher och 39 mål i
ÅFF-tröjan varav 326 seriematcher och 29 seriemål, talar sitt tydliga språk.
Med en stabilare omgivning både i backlinjen och på mittfältet blir Daniel en
viktig härförare även framledes.
Alberis da Silva
var uträknad av många inför säsongen. Under senare år har brassen agerat ojämnt
och blandat strålande insatser med mindre bra. 28-åringen gav svar på tal och gjorde
en väldigt bra vårsäsong och begick då knappt några misstag. Alberis firade
många triumfer med sin fina tajming i huvudspelet och blev mycket tryggare i markspelet.
Med ökat självförtroende vågade da Silva stöta fram vilket är så viktigt i
Allsvenskan. Olyckligt nog åkte Alberis på en vadskada i träningsmatchen borta
mot Gefle inför den allsvenska omstarten, vilket innebar en månads frånvaro och
efter att Tom Pettersson börjat storspela dröjde det till slutet av säsongen
innan Alberis återtog sin plats i mittförsvaret och då var inte brassen lika
vass som under våren. Hemma mot Gefle gjorde Alberis sitt första allsvenska
mål, fin nick efter frispark. Det var riktigt skönt att få en bekräftelse på
Alberis slagstyrka i Allsvenskan och förhoppningsvis får brassen vara skadefri
under 2013.
Tom Pettersson
såg ut att vara nyförvärvet som skulle gå rakt in i startelvan. Mittbacken
spelade också en hel del försäsongsmatcher med gott betyg och ingick i
startelvan i premiären borta mot Örebro. En stukad fot och en Alberis da Silva
i storform gjorde sedan konkurrensen svår, men 22-åringen tog verkligen chansen
när Alberis blev skadan i omstarten efter EM-uppehållet, vilket tog honom till
en ordinarie plats i U21-landslaget. Fem fulltidsmatcher blev det i landslaget
med gott betyg. Den bästa matchen gjorde Tom borta mot Italien i playoffspelet
som Sverige till sist föll i med sammanlagt 2–4. Det internationella spelet är förstås
viktigt att ta med sig in i framtiden och visade vilken hög kvalitet Tom
besitter. Förhoppningen är att han oftare når den höga klassen och blir mer
taktiskt slipad under den kommande säsong, för det var lite för många misstag
stundom som orsakade baklängesmål. Under slutet av säsongen återtog Alberis sin
mittbacksplats, men då visade Pettersson sin kapacitet som defensiv
innermittfältare på ett bra sätt. Tre mål blev det också under den goda
allsvenska debutsäsongen. Tom är en mycket intressant spelare som verkligen
törs attackera, precis som Alberis, och han har en riktigt skarp vänsterfot som
lämpar sig väl för att sätta igång snabba anfall. Lite mer muskler skulle dock
behövas för att stå emot bättre i duellspelet.
Jesper Arvidsson
har varit vår givne vänsterback sedan 2007 (missade bara en match denna säsong)
och har tillfört vårt spel en extra dimension med sin offensiva prägel. Även denna
säsong låg Jeppe bakom många av våra gjorda mål – 14 stycken var han inblandad
i på ett eller annat sätt. 27-åringen gjorde tre mål på de första sex
matcherna, två frisparkar direkt i mål (GAIS och Göteborg) samt ett skott på
retur (Örebro). Sedan blev det inget mer mål men väl en assist. Defensivt var
Jeppe, föga överraskande, den spelare som var inblandad i flest baklängesmål –
18 stycken. Man får ta det onda med det goda när det gäller Arvidsson, vilket
Djurgården kommer att få erfara. För efter sex säsonger 220 matcher och 22 mål,
varav 166 seriematcher och 18 seriemål, lämnar nu Jesper oss. Precis som Haris
Radetinac visade han inte vår klubb sin uppskattning för den fotbollspelare han
utvecklats till genom att gå som bosmanfall, vilket förstås är riktigt trist
gjort.
Allan Olesen kom
in sent i laget och 30-åringen hade en bit upp till fysisk toppform men efterhand
fick den välmeriterade dansken, med 176 matcher i Superligaen, allt mer speltid.
Under våren blev det bara tre startmatcher, men Allan knep en ordinarie plats
som högerback de sju sista omgångarna (även om han var avstängd i den näst
sista matchen). Olesen löste de flesta situationerna på ett bra sätt genom att
kompensera det inte allt för kvicka steget med sin rutin att förbereda sig väl
innan besvärlig situation uppstod, men kunde ibland vara lite ofokuserad. Nu
när Allan kommit in i laget under säsongen kan han förhoppningsvis växla upp
och vara ännu mer stabil under den kommande säsongen. Även vid sidan av planen
är Allan en god lagspelare med sin rutin och sinne för humor.
Erik Moberg har
varit vår främste försvarsspelare över tid sedan han kom till ÅFF 2008, men
under hösten 2011 råkade mittbacken ut för en mycket efterhängsen skada som
inte ville ge med sig. Det handlade om en skadad sena i sittbenet som spökade
och trots ett otal olika behandlingar skedde länge ingen bättring. Under slutet
av säsongen kom dock 26-åringen tillbaka, gjorde några inhopp och spelade från
start i epilogen mot Elfsborg. Det var en skön bekräftelse att göra en så pass
strong insats mot guldlaget trots så lång skadefrånvaro. I Erik Moberg har vi
ett riktigt gott sparkapital som vi nästan inte har nyttjat alls på en och en
halv säsong. Förhoppningsvis kan Moberg slippa besvären framöver och komma
tillbaka till den höga kvalitet som han besitter, med stor pondus i huvudspelet
samt följsamhet och brytsäkerhet i markspelet.
Andreas Johansson
hoppade in mot Qviding hemma 2011 men det blev det enda serieframträdandet, i
varje fall för denna sejour. 21-åringen fick en hel del speltid under
träningsmatcherna och gjorde också sitt första A-lagsmål i ÅFF-tröjan hemma mot
Värnamo. Under denna säsong satt Andreas på bänken i tio matcher men fick
aldrig komma in. Ante har varit en viktig spelare i U21-laget men utvecklingen
gick inte framåt tillräckligt mycket och karriären får fortsätta på annat håll,
där grebokillen förhoppningsvis får fart på karriären igen.
Kommentarer om
försvaret
Vi släppte in 48 mål under säsongen vilket bara var tre
färre än när vi åkte ur Allsvenskan 2010 och 17 mål fler än i Superettan 2011.
Facitet var godkänt tack vare att vi gjorde lika många mål, men bortsett från
det släppte vi förstås in för många mål för att man ska vara nöjd med
försvarsspelet. Vi släppte in väl många enkla mål och målsättningen förstås är
att decimera dessa till kommande säsong.
Precis som i Superettan i fjol gjordes 9 mål gjordes av våra
backar (Jesper Arvidsson 3, Tom Pettersson 3 samt Daniel Hallingström, Alberis
da Silva och Anton Tinnerholm ett vardera). Försvararna svarade också för 5 assist
(Anton Tinnerholm 3, samt Jesper Arvidsson och Allan Olesen en vardera). 2011 svarade
våra försvarare för 8 assist i Superettan. Motsvarande siffror för 2010 var 5
mål och 3 assist från våra försvarare.
Precis som 2011behövde ingen mittfältare plockas ned i
backlinjen, vilket vittnade om en bra bredd. Spelarna höll sig i skinnet och vi
fick inte flera förvarsspelare avstängda samtligt vilket var nog så viktigt.
Totalt var det bara sex gånger som någon av våra försvarsspelare drabbades av
avstängningar, vilket visade på bra disciplin samtidigt som det kan antyda lite
för stor försiktighet att gå in i kampen.
Två försvarsspelare lämnar alltså föreningen och två nya
spelare är klara för kommande säsong.
Andreas Dahlén är
en av få spelare i vår förenings historia som har tidigare erfarenhet från
många allsvenska matcher. 30-åringen har spelat 78 matcher på högsta svenska
nivå och det var i Gefle (2007–2009) som den stora utvecklingen skedde. Andreas
gjorde det också bra till en början i den tyska andraligan och spelade totalt
32 matcher. Sista säsongen 2011/12 gick det trögare och i återkomsten till
Allsvenskan och Djurgården kom Dalle väl sent till laget och var dessutom
skadedrabbad. Vänsterbacken spelade 19 matcher i allsvenskan varav 16 från
start, men kom aldrig riktigt till sin rätta i DIF under säsongen.
Jag har sett Andreas för lite för att ha en klar uppfattning
om honom som spelare, men att han mer är lik Allan Olesen än Jesper Arvidsson i
sitt uppträdande på planen är bedömningen efter hans egen syn på sig själv och
andras kommentarer om honom. Defensiven går före offensiven. Jag tror att det
kommer passa oss bra. Vi har släppt in för många mål från Jespers vänsterkant
och Arvidssons ibland slarviga positionsspel har ställt till det för hela
försvarsarbetet. Nu hoppas vi på större fokus och noggrannhet på vänsterkanten.
Andreas Dahlén har tidigare spelat på mittfältet och är
förstås inte oäven offensivt. Det återstår dock att se om han kan avlasta
Jesper Arvidssons offensiva egenskaper. Det är tänkvärt att vårt offensiva spel
kommer att få en liten annorlunda prägel med omställningsspel mer genom
mittfältare och forwards.
Pontus Nordenberg värvades
från Nyköpings BIS redan under sommaren (och han går på Fotbollsgymnasiet i
Åtvidaberg) men var utlånad under hösten till bissarna. Den 17-årige
vänsterbacken spelade 21 matcher när Nyköping tog klivet upp i ettan och valdes
till tvåans bäste spelare i division II under säsongen. Pontus tullhör också U95-landslaget. Pontus
är stor för sin ålder (183 cm lång och 85 kilo tung) och har fina egenskaper,
men behöver spetsa sin snabbhet vilket han förstås har tid på sig att
förbättra. Självklart kan vi inte lägga kravbilden på allsvenskt spel redan
2013, men förhoppningen är självklart en stark utveckling från U21-laget.
I övrigt ser det också bra ut i det bakersta ledet och
förhoppningarna om färre insläppta mål under den kommande säsongen är goda.
Erik Moberg verkar vara på gång tillbaka på allvar och
därmed måste Daniel Hallingström prestera på topp för att hålla plats. Alberis
da Silva visade en jämn fin nivå under vårsäsongen och kan han komma upp till
den nivån igen blir det en hälig fajt men Tom Pettersson i den mer attackerande
rollen. Tom å sin sida har störst potential att bli en storspelare och når han
en jämnare nivå kommande säsong kan det bli svårt att behålla honom.
På högersidan hade vi det välbeställt redan under säsongen
och det ska kunna bli ännu bättre den kommande säsongen, med fortsatt
utveckling på Anton Tinnerholm och en Allan Olesen som är inspelad från början
av säsongen.
Det finns en trygghet i backlinjen genom att de flesta varit
med flera säsongen; Daniel Hallingström (sedan 2002), Erik Moberg (2008),
Alberis da Silva och Anton Tinnerholm (2009). Kvartetten kan därmed varandra
väl, vilket ger trygghet som är extra viktigt i det bakersta ledet och
speciellt viktigt i och med den allsvenska kravbilden.
Mittfältet
Vi tappade Haris Radetinac som spelat till höger på
mittfältet de fem senaste säsongerna och höstlånet Thomas Olsson återgick till
IFK Göteborg som tipselittränare. Dessutom valde vår klubb att inte förlänga
med Prince Eboagwu och Pontus Karlsson, som lade skorna på hyllan. Den
sistnämnda trion spelade dock inte speciellt många matcher.
I gengälld införskaffade vi Petrit Zhubi, Alain Junior Ollé
Ollé och Emmanuel Dogbe. Under sommaren lånades Christoffer Karlsson och Alain
Junior Ollé Ollé ut till Varbergs BoIS. Vi värvade istället Mohammed Abubakari,
Imad Zatara och Martin Christensen.
Vi fick alltså se många nya spelare i det mellersta ledet
och det var hela 13 spelare som startade matcher på mittfältet i Allsvenskan.
Tobias Nilsson, Amir Suljic, Bruno Marinho och Kristian
Bergström utgjorde mittfältet de fyra första omgångarna, samt hemmamatchen mot
Häcken. Denna kvartett speladedärmed flest matcher tillsammans i början på
säsongen.
Petrit Zhubi, Amir Suljic, Bruno Marinho och Kristian
Bergström startade på mittfältet i omgång 10–15 samt omgång 17. Perioden
resulterade i stor framgång med 15 inspelade poäng och 17–7 i målskillnad på de
7 matcherna.
Under hösten blev mittfältskonstellationerna många, då
Petrit Zhubi blev nyckelbensskadad och missade de elva sista matcherna och
Bruno Marinho åkte på en korsbandsskada och missade de fem sista
matcherna. Sommarförvärven Imad zatara
och Martin Christensen avlöste varandra på platsen till höger och Tom
Pettersson spelade på innermittfältet i slutet av säsongen. Sommarförvärvet
Mohammed Abubakari och Kristian Bergström spelade dock frekvent.
Innermittfältsparen varierade i mycket hög grad under året
och bestod av hela elva olika sammansättningar vilket förstås inte var optimalt
och en del av förklaringen till varför vi släppte in många mål.
Bruno Marinho och Amir Suljic spelade flest matcher från
start tillsammans på innermittfältet, 12 stycken fram till omgång 17, men ingen
match därefter.
De fem övriga
matcherna under våren spelades av:
Bruno Marinho & Tobias Nilsson, omgång 5–6
Tobias Nilsson & Kristian Bergström, omgång 8
Bruno Marinho & Kristian Bergström, omgång 9
Amir Suljic & Tobias Nilsson, omgång 16
När Mohammed Abubakari blev spelklart till matchen borta mot
GAIS höll han sedan platsen frånsett näst sista omgången då han var avstängd.
Mohammed Abubakari och Bruno Marinho spelade sex matcher
tillsammans på innermittfältet, i omgång, 19–22 samt 24–25. I den 21:a omgången
borta mot Häcken hade vi tre innermittfältare från start där också Kristian
Bergström ingick.
Höstens
innermittfältskonstellationer i övrigt:
Mohammed Abubakari & Tobias Nilsson, omgång 18
Mohammed Abubakari & Amir Suljic omgång 23 och 26
Mohammed Abubakari & Tom Pettersson, omgång 27–28 och 30
Tom Pettersson & Tobias Nilsson 29
Sex spelare startade på innermittfältet under säsongen:
Bruno Marinho spelade 21 matcher, Amir Suljic 15, Mohammed
Abubakari 12, Tobias Nilsson 6, Tom Pettersson 4 och Kristian Bergström 2.
Vilken var då den
bästa konstellationen?
Ja, den mest samspelta var förstås Bruno Marinho och Amir
Suljic och vi noterade ofta bra resultat när de spelade tillsammans, men att vi
nådde framgång bara därför är en för enkel analys. Speciellt i bortaspel på
naturgräs vägde de för lätt, hemma mot Häcken och Örebro och på konstgräs borta
mot Norrköping och Sundsvall gick det inte heller speciellt bra.
Mohammed Abubakari och Bruno Marinho trodde vi skulle bli
den bästa lösningen, men de båda visade sig lite för lika i sin spelstil genom
att båda ta stor plats. Mommo hade större pondus och då hann inte riktigt Bruno
hitta sin roll innan han blev skadad. Det såg dock lovande ut hemma mot Malmö
och Djurgården, och det var trist att de inte fick spela tillsammans under slutet
av säsongen.
Övriga sammansättningar fick aldrig chansen att spela ihop
sig, men Mohammed Abubakari och Tom Pettersson stod för ett riktigt energipar
som starkt bidrog till att vi säkrade kontraktet, med sina defensiva styrkor
borta mot Gefle och hemma mot Mjällby. Guldlaget Elfsborg hade också problem
att tränga igenom på Borås Arena i epilogen.
Innermittfältarna är
navet i alla lag och målsättningen hos alla är att hitta en konstellation som
kan spela ihop sig och växa tillsammans med kontinuitet och det har vi inte
haft på senare år.
Hela sju spelare
startade på högermittfältet under säsongen:
Tobias Nilsson, 6 matcher(omgång 1–4 samt 7 och 9),
Petrit Zhubi, 8 matcher (omgång 10–15, 17–19)
Alain Junior Ollé Ollé, 1 match (omgång 5)
Anton Tinnerholm, 3 matcher (omgång 6, 8, 30)
Oscar Möller, 1 match (omg 16)
Imad Zatara, 6 matcher (omg 20–22, 27–29)
Martin Christensen, 4 matcher (omgång 23–26)
Vi lyckades med andra ord inte få kontinuitet efter att
Haris Radetinac abonnerat på platsen till höger de senaste säsongerna.
Offensivt klarade vi förändringarna bra, men defensivt var det förstås ett
problem.
Den vänstra
mittfältsplatsen var den enda i det mellersta ledet som vi hade kontinuitet
på då Kristian Bergström startade 27 matcher på denna position. Alain Junior
Ollé Ollé spelade två matcher till vänster (omgång 8–9) och Jesper Arvidsson
startade ett snäpp högre än vanligt (i varje fall på pappret) borta mot Häcken
i omgång 21.
Petrit Zhubi kom
precis som Tom Pettersson från FC Trollhättan och 24-åringen visade redan i
träningsmatcherna att han var en mycket intressant spelare. Petrit var dock
indisponibel i säsongsinledningen på grund av skada och sjukdom. Men efter fem
inhopp tog han äntligen en ordinarie plats till höger med nio startmatcher under
de närmaste tio matcherna. Anmärkningsvärt var att vi var obesegrade under
dessa nio matcher. Petrits inträde var en frisk injektion, med sina snabba
djupledslöpningar, teknik och som målskytt (borta mot Djurgården och hemma mot
Kalmar). Det finns dock en del defensiva bitar att jobba på som att viljan att
jobba hem till rätt försvarsposition måste vara lika stor som att jobba framåt.
Tyvärr åkte Petrit på en nyckelbensfraktur i en U21-match och missade säsongens
elva sista matcher. Under den tiden passades även på att operera Petrit för
hans ljumskproblem. Förhoppningsvis kommer Petrit fint tillbaka till kommande
säsong och har då förstås vetskap att han har allsvensk kapacitet.
Det fanns en förhoppning om att värva ytterligare en
högermittfältare, förutom Petrit Zhubi innan säsongen men det blev inte så.
Istället införskaffades en mer rutinerat högermittfältare under sommaren då Imad Zatara tillkom från iranska Sanat
Naft. Jag hade tidigare imponerats av Imad när vi mötte Syrianska i Superettan
2009 och det var en intressant spelare. Eftersom Petrit gick sönder fick
palestiniern omgående chansen till höger. Det gick inte jättebra från början och
när han provades på topp borta mot Kalmar föll det inte väl ut och han blev
utkonkurerad av Martin Christensen. Med nyvunnen energi kom dock Imad tillbaka
mycket starkt genom en kanonmatch borta mot Gefle där Imad också gjorde sitt
första ÅFF-mål. Hemma mot Sundsvall åkte Imad på en bristning på baksida lår
tidigt i matchen och därmed blev det inget mer spel. Zatara är precis som
Petrit Zhubi ruskigt snabb och har väldigt fin teknik. Som 28-åring är han
förstås en mer ”färdig” spelare. Zatara gjorde också bra ifrån sig i det
palestinska landslaget innan året var över. Det känns riktigt bra att vi kunde
förlänga kontraktet med Zatara.
Efter Petrit Zhubis skada ville vår lagledning förstärka
truppen med ytterligare en högermittfältare och valet föll på dansken Martin Christensen. Martin hade
tidigare spelat tillsammans med Allan Olesen i norska Haugesund, vilket underlättade
övergången. 25-åringen blev spelklar i september och fick precis som Imad
Zatara snabbt chansen genom fyra startmatcher till höger på mittfältet. Christensen
påminde en del om Haris Radetinac, med fin teknik men använde inte farten
speciellt ofta för att komma förbi, utan vände ofta in i banan. Stundtals
blixtrade han dock till och visade på en mycket hög högstanivå. Det kändes som
motståndarna hade stor respekt för honom och med mer tid för att acklimatisera
sig i vår klubb blir det väldigt intressant att följa danskens framfört under
den kommande säsongen. Med bättre defensivt fokus och bättre utnyttjande av
farten kan det bli riktigt bra.
Bruno Marinho kom
för sent tillbaka efter sin ledighet i Brasilien och han kom naturligtvis efter
i träningen. Sanningen hann ikapp och det gjorde den även för Bruno, men efter
en matchs vila under våren (Malmö borta)kom 28-åringen starkt tillbaka och levererade
på ett bra sätt tills den olyckliga korsbandsskadan. Därmed missade brassen de
fem sista matcherna och kan om det vill sig illa missa hela den nästkommande
säsongen. Det är förstås ett väldigt stort avbräck. Bruno är lite av ett unikum
i truppen med sin ettriga stil att sätta hög press som är väldigt viktigt i
Allsvenskan och när han får mycket boll och får det att stämma så är han också
en mycket tempostark och kvalitativ spelfördelare. Två assist blev det under
säsongen och ytterligare tre mål var Marinho inblandad i. Det är bara att
hoppas att rehabiliteringen går bra så att vi får tillbaka vår brasse.
Amir Suljic slog
igenom hösten 2010, men fick begränsat med speltid i Superettan i fjol. Denna
säsong fick 23-åringen gott om speltid under våren och sommaren, men spelade
bara två matcher av de sista 13 omgångarna. 15 matcher blev det totalt och
samtliga var startmatcher. Amir blev målskytt i premiären mot Örebro. Suljic är
beroende av att spelet flyter och att vi har mycket boll med sin fina teknik
och passningsfötter, då kan han också vara lyckosam i det fysiska spelet, men
för att ta ytterligare ett steg i utvecklingen måste han arbeta sig in även i
matcher där det går emot, kötta på och ge max i löpningarna.
Mohammed Abubakari
tillkom under sommaren eftersom lagledningen ville ha en pålitlig härförare och
tvåvägsspelare på mittfältet. Det märktes direkt att det här var ett mycket
gott förvärv. Genom 105 matcher i högsta grekiska ligan fanns förstås rutin och
ghananen tog omgående plats på innermittfältet och missade bara en match, på
grund av avstängning. Ett mål blev det borta mot Häcken. Mommo har en bra
högerfot och vill hålla ett högt tempo i passningsspelet. Dessutom är han en
bra positionsspelare och gör sig ofta spelbar samt är bra på att läsa spelat
och därmed tajma brytningar på ett bra sätt med sina kraftfulla kvicka steg.
Med ännu mer tid kan denna professionella lagspelare, som också har goda
ledaregenskaper, tillföra vårt lag ännu mer till den kommande säsongen.
Kristian Bergström
visade att han fortfarande håller en väldigt hög klass. 2001 vann han senast
assistligan i allsvenskan med nio målgivande passningar och nu skedde det igen
med nu med moderklubben! Med elva assist (en fler än i fjol i Superettan) delade
Pligg titeln som bäste framspelare tillsammans med Häckens Martin Ericsson.
Kristian gjorde också två mål och är nu jämsides med Veine Wallinder på 112
serie- och kvalmål i ÅFF genom tiderna. Totalt sett var Bergström inblandad i
hälften av våra gjorda mål på ett eller annat sätt. 38-åringen utvecklas
fortfarande, det visade han bland annat genom att ta ett stort ansvar och prestera
på en hög nivå även mot de så kallade storlagen, även på bortaplan, vilket han
tidigare inte har gjort på samma sätt. När Pligg är i form så gnistrar det
verkligen om hans löpningar när han kör ner huvudet och öser på och hittar
löpvilliga spelare med sin fina vänsterfot. Pligg kan falla ur spelet ibland
men svackorna var få och korta under säsongen. Det känns riktigt bra att Pligg
förlängt med ytterligare ett år för än finns det mycket fotboll kvar att få ut
av honom. Imponerande 549 matcher och 161 mål varav 384 seriematcher har
hittills avverkats.
Tobias Nilsson
värvades främst som innermittfältare, men det blev bara sex matcher från start
på den positionen. Till en början var falkenbergsförvärvet tvungen att spela på
högerkanten för att det helt enkelt inte fanns något bättre alternativ. Sex
startmatcher blev det också till höger. Efter spel från start i de nio första
omgångarna blev det sedan ytterligare bara tre startmatcher och tio inhopp. I
början av säsongen räckte den fina högertassen väl och tre assist (varav två på
frispark) blev det under de tre första matcherna (fem assist blev det totalt
under säsongen). Det gick dock lite väl fort, speciellt på konstgräset och
därmed räckte det inte att Tobbe var tuff i närkamperna. Han hann helt enkelt
inte inpå kropp. För att komma in snabbare i duell hade han behövt vara mer på
tå för att kunna reagerat snabbare. Det var trist att Tobias aldrig riktigt
fick flyt i spelet för det är en spelare med en mycket fin högerfot som vi
kunde haft nytta av i framtiden, men nu blir det istället fortsatt spel i
Superettan med Örebro SK för 26-åringen.
Alain Junior Ollé
Ollé hade fina meriter från OS 2008 och gjorde 7 mål i norska Tippeligaen
för Stabaeck 2011. Man fick förhoppningar om något stort då 25-åringen hoppade
in i träningsmatchen mot GAIS och dundrade in en volley så det stod härliga
till. Men sedan blev det inte så mycket mer. Snabbhet och teknik har
kameruniern men positionsspelet var inte bra och det defensiva ansvaret var
svagt. Det blev sju matcher i Allsvenskan varav tre från start under våren och
Alain lånades ut till Varbergs BoIS i Superettan under hösten. Avtalet var på
ett år och det förlängdes inte. Det är oklart var karriären fortsätter.
Christoffer Karlsson
har varit en viktig spelare för oss sedan han debuterade som 16-åring 2004, med
undantag för en säsong i Djurgården (2007). Denna säsong var dock Stoffa långt
ifrån startelvan och hoppade bara in vid två tillfällen, hemma mot Gefle och
AIK. 24-åringen har haft sina svackor i passningsspelet de senaste åren men kan
tillföra mycket energi och tempo när det väl stämmer, och hans tuffhet i
närkamperna saknade vi på innermittfältet i flera matcher. Christoffer var förstås
inte nöjd med sin speltid och det var nyttigt med utlåningen till Varbergs BoIS
under hösten där Stoffa spelade 12 matcher från start i Superettan och gjorde
bra ifrån sig. Förhoppningsvis får Stoffa återfunnen energi och kan ta sats mot
en ny säsong.
Emmanuel Dogbe
hämtades direkt från Ghana och Medeama FC inför säsongen och värvningen var en
åtgärd på sikt. 20-åringen har visat gott gry i perioder av träningsmatcherna
och U21-matcherna och han blev jämnare under hösten. Ghananen är snabb och
ettrig, samt orädd att ge sig in i närkamperna trots att han ännu väger lite
för lätt. Under kommande säsong gäller det att lägga på sig några kilo muskler
och bibehålla högstanivån som han har för att hitta en jämnare nivå. Med ökade
taktiska kunskaper och bättre positionsspel kan han bli en joker att sätta in i
Allsvenskan.
Kommentarer om
mittfältet
7 mål gjordes av mittfältare (Kristian Bergström 2, Petrit
Zhubi 2 samt Mohammed Abubakari, Amir Suljic och Imad Zatara ett vardera).
Mittfältarna svarade också för 20 assists (Kristian Bergström 11, Tobias
Nilsson 5, Bruno Marinho 2, samt Imad Zatara och Martin Christensen en
vardera).
Motsvarande siffror för Allsvenskan 2010 var 10 mål och 21
assist och i Superettan 2011: 12 mål och 22 assist. Vi hade alltså en något
sämre poängutdelning från mittfältet denna säsong.
Tobias Nilsson och Alain Junior Olle Olle har lämnat vår
förening och ingen ny mittfältare har ännu värvats. Vi står ändå väl rustade
inför nästa säsong eftersom vi införskaffade tre goda och rutinerade
mittfältsspelare under sommaren.
I Mohammed Abubakari har vi en av Allsvenskans främsta
mittfältsspelare och att vi får med honom från start, och kan nyttja honom
under hela den kommande säsongen är förstås ett stort plus. Däremot är det ett
stort avbräck att Bruno Marinho inte är disponibel (i bästa fall kommer han
tillbaka under hösten).
Förhoppningen är förstås att hitta en innerduo utan att vi
behöver ändra så mycket i uppställningarna som har gjorts det här året. Christoffer
Karlsson känns som närmats konkurrent om Mohammeds mer defensiva plats. I vissa
matcher kan det också vara aktuellt att flytta upp Tom Pettersson på
innermittfältet igen.
I en mer offensiv roll blir det därmed lite tunt. Amir
Suljic är ännu inte den attackerande spelaren som sätter hög press. Emmanuel
Dogbe har potential att bli det, men det går inte att kräva att utvecklingen
går så pass snabbt.
Nu när vi har det betydligt bättre ställt med kantspelare än
tidigare kan förstås ett alternativ vara att sätta in Kristian Bergström
centralt. Pligg har inte riktigt fått chansen i den rollen de senaste åren men
har förstås kapaciteten för att lyckas och Kristian spelade centralt (2004 till
och med halva säsongen 2010).
På högerkanten har vi tre kompetenta spelare i Imad Zatara,
Petrit Zhubi och Martin Christensen. Imad skulle kunna spela till vänster och även
centralt. Förhoppningsvis når Zatara den fina nivå som han hade borta mot Gefle
i flera matcher och då kan det bli riktigt bra.
Petrit Zhubi och Martin Christensen har också alla
möjligheter att ta steg framåt under säsongen. Samtidigt kan Anton Tinnerholm
flyttas upp på höger mittfält om så behövs. Förändringarna på högersidan ska
dock försöka hållas nere för att skapa bättre kontinuitet.
Men det är klart att det skulle sitta fint med ett
nyförvärv. Det har pratats om en mittfältare av defensiv karaktär och målbilden
är förstås att alla spelare har goda försvarsegenskaper, men jag skulle vilja
få in en mer attackerande spelare som också är poängspelare.
Anfallet
Inför säsongen i Superettan 2011 gick vår tränare Andreas
Thomsson ut med ett tufft mål att våra forwards skulle göra minst 25 mål. Just
25 forwardsmål hade vi inte gjort sedan 2004. Målet överträffades rejält då vi
noterade hela 35 mål från anfallare. Inför denna säsong lämnade Daniel Swärd
med sina två mål men in kom istället Mattias Mete med 12 mål från Superettan.
Summa summarum hade våra fyra forwards svarat för 45 mål i näst högsta serien 2011
och frågan jag ställde mig i fjolårets krönika var hur många de skulle göra
tillsammans i Allsvenskan?
Svaret blev fantastiska 32 mål! Detta trots att bara två av
dem kunde spela åt gången och att Magnus Eriksson lämnade efter 20 spelade
matcher.
Viktor Prodell och Magnus Eriksson utgjorde den vanligaste
anfallsduon och de spelade 18 matcher tillsammans från start.
Magnus Eriksson och Oscar Möller startade två matcher
bredvid varandra (borta mot Mjällby och borta mot Djurgården).
Forwardskonstellationer
i övrigt
Viktor Prodell & Oscar Möller spelade sex matcher
tillsammans (omgång 24 – 29)
Viktor Prodell & Mattias Mete två matcher (Malmö hemma
och Elfsborg borta)
Oscar Möller & Imad Zatara, en match borta mot Kalmar
Oscar Möller startade ensam på topp, borta mot Häcken.
Viktor Prodell
hade inte haft någon given plats i startelvan sedan våren 2010 och hade sedan
dess mest fått agera inhoppare, men trots detta blev det sex mål under fjolåret
i Superettan. Vi märkte under försäsongen att Viktor var riktigt på gång då han
var betydligt kvickare i steget samtidigt som han höjde tempot och hittade
målet fem gånger. I Allsvenskan fick Viktor en rivstart med två mål direkt i
premiären och sedan flöt målskyttet på, frånsett en mindre svacka på våren (fem
matcher) och en längre under hösten (tio matcher). Sitt största målstim hade
Proddan precis innan och efter EM-kvaluppehållet med sju mål på fem matcher.
Med fantastiska 15 mål blev Viktor främste svenske målskytt i Allsvenskan och
slutade på tredje plats totalt. Det var inte mer än rätt att Prodell blev
uttagen till det svenska A-landslagets januariturné. Men handen på hjärtat hur
många trodde på det för ett år sedan?
Väl värd landslagsplatsen är också Prodell efter sina andra
egenskaper på planen. Han är ju så mycket mer än målskytt vilket inblandning på
ett eller annat sätt i 28 av våra 48 mål bevisar. Med sin styrka, mycket goda
bollbehandling och passningsspel öppnar Prodell för andra. Fortfarande kan han
bli lite kvickare och vara mer på tå men lyckas han förbättra även de epiteten
kommer han att bli en internationell spelare av stort format.
Med 4 assist till de
15 målen kom Viktor på delad andra plats i den allsvenska poängligan
tillsammans med Norrköpings Gunnar Heidar Thorvaldsson. Som allsvensk målskytt
har bara våra allsvenska skytteligavinnare, Ove Eklund, Roland Sandberg och
Ralf Edström gjort fler mål under en och samma säsong.
Magnus Eriksson följde
upp sin fina säsong i Superettan och visade vad han gick för även i
Allsvenskan. Målskyttet lossnade inte från början utan de två målen hemma mot
Gefle i omgång 2 var de enda under de nio första omgångarna, men sedan blev det
ytterligare 9 mål på de avslutande 11 matcherna. Mange gjorde fyra mål på sina
sista matcher innan han lämnade för belgiska KAA Gent efter omgång 20. Magnus
avslutade på ett fantastiskt sett med en rusch efter att han tagit bollen
utanför eget straffområde och avslutade med ett kanonskott i krysset. Det borde
verkligen ha blivit årets mål i svensk fotboll producerat av en av Allsvenskans
allra främsta spelare och det borde också ha blivit fler än de två
U21-landskamper som han gjorde under året.
Självklart saknade vi Magnus när han försvann, precis som
Prodell gör Mange mer än bara mål. Magnus är ännu bättre i det defensiva
arbetet och jobbar hårt i sin närmaste svär, och när han är riktigt på bettet
över större ytor. Det höga tempot och kreativiteten är andra goda sidor. 11
egna mål och 4 assist och totalt inblandad i 23 mål på ett eller annat sätt,
talade sitt tydliga språk. Mange var också en lagspelare och pådrivare både på
och vid sidan av planen. Tekniken kan dock vässas ytterligare för att bli en
spelare av internationellt snitt och kanske är Mange lite för mycket av en
lagspelare som kräver god sammanhållning för att lyckas i Belgien? Naturligtvis
var det ingen drömsits för Mange med flera tränarbyten men jag trodde att han
skulle ha mer tålamod än så. Fyra matcher har det bara blivit i den belgiska
ligan och frågan är var Mange kommer att hamna i framtiden?
Självklart skulle vi alla vilja ha tillbaka honom men frågan
är om det är möjligt. Att köpa tillbaka Mange har vi förmodligen inte råd med
och en utlåning kan bli svårt då det finns andra intressenter som kan betala
mer i lön. Att ta tillbaka Mange skulle kunna vara en kortsiktig lösning och
finns det då andra alternativ så är det bättre.
Oscar Möller fick
det inte riktigt att stämma under försäsongen och efter Viktor Prodells
framfart blev Möller passerad. Det blev bara två startmatcher under våren men
när Mange försvann återtog Möller sin ordinarie plats och startade ytterligare
nio matcher. Målskyttet lossnade aldrig under säsongen och det blev bara två
fullträffar (borta mot Malmö FF och hemma mot Djurgården). 25-åringen noterades
för tre assist och var totalt inblandad i åtta mål. Möller har producerat på
olika nivå under flera säsonger och kan mycket väl få målskyttet att lossna
igen under den kommande säsongen. Får Möller bara självförtroende sitter också
tekniken och bollbehandlingen bättre och då kommer också urkraften i
löpningarna och duellerna bättre till sin rätt.
Mattias Mete fick
inte riktigt till det i sin nya klubb. Självklart var det skillnad på att slå
sig in i vårt lag gentemot Västerås. Men 25-åringen gjorde ändå 12 mål i
Superettan i fjol och visade därmed sin kapacitet. Det blev bara två matcher
från start i Allsvenskan, men trots knapp speltid gjorde Mete fyra mål och var
den näst mest effektiva spelaren i Allsvenskan av de som gjorde minst fyra mål.
Mattias är en tuff spelare med bra teknik och ett bra skott, men han behöver
jobba hårdare för att vinna boll och skapa ytor för sig själv och andra. Bättre
fokus för att undvika offside vore också lämpligt. Jag tror på betydligt mer
speltid för Mete kommande säsong och därmed betydligt fler mål också.
Diego Silva
värvades från Bahrain och Muharraq Club efter att Magnus Eriksson lämnat oss.
Brassen hade spelat 69 matcher i norska Tippeligaen (2007–2010). Någon stor
målskytt var han inte där (15 mål) men han gjorde en hel del mål i Bahrain.
30-åringen var förfärligt dåligt tränad när han kom till oss och blev skadad
tidigt i sitt första framträdande i U21-laget. Det var bara att konstatera att
värvningen var ett misslyckande och något förlängt kontrakt blev det förstås
inte.
Kommentarer om
anfallet
De 32 forwardsmålen fördelades enligt följande: Viktor
Prodell 15, Magnus Eriksson 11, Mattias Mete 4 och Oscar Möller 2.
Anfallarna svarade också för 11 assist (Viktor Prodell 4,
Magnus Eriksson 4, och Oscar Möller 3).
Motsvarande siffror i Allsvenskan 2010 var 16 mål och 4
assist och 2011 noterades våra forwards för 35 mål och 10 assist.
Att vi närapå matchade de fantastiska siffrorna från Superettan
är helt makalöst.
Magnus Eriksson får vi nu, förmodligen, klara oss utan under
hela säsongen och det är förstås ett tungt avbräck. Fortsätter dessutom Viktor
Prodell att prestera så pass bra blir det förstås svårt att behålla honom, så
det gäller att ha en plan B i beredskap om även han försvinner.
Ett intressant forwardsnamn har vi redan fått in i Joel Rajalakso från Enköpings SK.
19-åringens målfacit på fem fullträffar i division I imponerar verkligen inte,
men han spelade i den särklassiga jumbon i division I Norra som bara tog åtta
poäng och då är det inte lätt att prestera som forward. 14 mål som 18-åring i
division II året innan är roligare läsning. Och framför allt fick vi som såg
U21-matchen mot GAIS en överraskning med egna ögon. Det var ett energiknippe av
sällan skådat slag som vi fick se och detta från en så pass ung spelare. Totalt
orädd sprang han på allt. Visserligen brände han flera goda målchanser men han
var där och gjorde också ett mål. Det här är verkligen en spännande spelare att
slipa på genom att få honom att ta mer smarta löpvägar och bli säkrare i
avsluten. Självklart går det inte att begära att Joel ska gå in i Allsvenskan
och vräka in en massa mål men han är definitivt med i truppen mer än för att
bara lära. Joel skulle säkert gå bra ihop med Viktor Prodell och Mattias Mete,
då Joel inte är helt olik Oscar Möller i sitt djupledsspel.
Men ytterligare en forward av god klass skulle vi alltså
behöva.
Fortsättning följer i del VII – Sammanfattning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.