Vilken underbar trippel

På vägen till Göteborg sades det i bussen ”vad skönt om vi kunde ta sex poäng på de här tre matcherna”. Jag sade då ”ja, det skulle vara ännu skönare med nio poäng.” Det skulle nästan vara för bra för att vara sant. Att vi skulle betvinga Syrianska och BP hemma, det var det säkert många som trodde men att vinna på omöjliga Rambergsvallen var det inte många som trodde på. Nu står vi här med nio poäng och 7–1 i målskillnad på dessa tre matcher och det är förstås helt underbart!

Efter en disciplinerad insats mot Häcken och en spelmässigt sämre insats, men seger mot Syrianska, var förhoppningen stor att vi med självförtroendet över segrarna skulle få igång vårt effektfulla offensiva spel. Med flera spelare tillbaka var tron extra stark. Tyvärr tvingades vi avvara Mohammed Abubakari på grund av sjukdom men Tom Pettersson var förstås inspirerad att göra en strong insats innan han skulle lämna för belgiska Leuven.

Även om vi inte spelade strålande fotboll i 93 minuter (och vem gör egentligen det?) så fick vi se mycket grannlåt i den här matchen som härligt ögongodis för oss hängivna supportrar. Med Erik Moberg tillbaka i mittlåset fick vi inte bara tillbaka en spelare som är oerhört duktig i försvarsarbetet utan vi fick också en spelare som snabbt vill sätta bollen i spel på få tillslag. Andreas Dahlén är också en naturlig vänsterback. Daniel Sjölund visade högform mot Häcken och blev åter det viktiga navet på mitten. Med bättre fart i passningsspelet kom också det efterlängtade spelvändningsspelet som lös med sin frånvaro mot Syrianska.

Även om BP hade bollen lika mycket som oss så var det sto skillnad på lagens bollinnehav, medan gästerna rullade bollen i sidled utan att skapa något framåt, så var vårt spel konstruktivt för att hitta spelvägar framåt. Ofta kom vi fram i djupled och det resulterade också.

I den 30:e minuten var det dags för 1–0. Kristian Bergström snappade upp en boll från Anton Tinnerholm, som rann igenom till vänsterkanten. Pligg vände elegant in och trots täckning och kort ansats fick han till ett perfekt inlägg som Viktor Prodell elegant nickade in vid den bortre stolpen.

I den andra halvleken fick vi direkt utdelning på bra presspel där John Owoeri vann bollen och Daniel Sjölund slog ett perfekt inlägg till djupledslöpande Viktor Prodell som lobbnickade 2–0 över målvakten och in i mål i den 49:e minuten.

I den 57:e minuten avgjordes matchen efter ett snyggt omställningsmål. Kristian Bergström höll i bollen bra och spelade i djupet fram till John Owoeri som ur vänsterinnerläge sprintade fram och lyfte elegant in 3–0 över målvakten.

4–0 kom i den 88:e minuten. Anton Tinnerholm slog en lång svepande boll på högerkanten. Martin Christensen tog emot, gjorde ett ryck ned mot kortlinjen och slog ett mycket väl avvägt inlägg som Petrit Zhubi dundrade in på volley vid den bortre stolpen.

I den 93:e minuten reducerade tyvärr BP. Bojan Djordjic slog in en boll från höger som Joakim Lindner nickade ner till Tim Björkström som tryckte in 4–1 framför passiva Erik Moberg och Andreas Dahlén.

Det var synd att Henrik Gustavsson inte fick hålla ytterligare en nolla, men Fimpen gjorde ånyo en stabil match bakom stolparna. Han hade inte speciellt mycket att göra men tog väl hand om de få möjligheter som rann igenom.

Anton Tinnerholm började riktigt bra och avancerade fint på högerkanten. Även om han inte stormade fram på detta sätt hela matchen, vilket inte är möjligt, så svarade han för en bra insats.

Daniel Hallingström klev fram på ett mycket bra sätt och vann flera bollar framför sina motståndare, vilket var extra roligt att se.

Erik Moberg visade åter att han är en av Allsvenskans främsta backar. Enda stora misstaget var vid baklängesmålet då han slappnade av. Annars är Moberg mycket trygg med bollen, med snabbt kvalitativt passningsspel. Med gott positionsspel och spänst vinner han nickduellerna och bryter med god tajming, så väl i med löpningar som vi attacker. Härligt att se!

Andreas Dahlén var tillbaka på vänsterbacksplatsen och gav vårt spel en naturlig spelare som precis som Anton stormade fram friskt i början på matchen. Sedan kontrollerade Dalle matchen på ett bra sätt utom vid baklängesmålet.

Imad Zatara har inte kommit loss lika bra från sin högermittfältsplats som på topp, men Imad gör ändå mycket nytta med sina löpningar och teknik. När han väl blir av med bollen jobbar han hårt för att vinna den tillbaka, vilket gläder stort.

Tom Pettersson fick åter spela på innermittfältet då Mohammed Abubakari var sjuk. Passningsspelet var väl inte helt på topp, men Tom gjorde mycket nytta ändå. Det känns förstås tufft att han nu lämnar oss, men så är spelets gång och om 23-åringen inte lyckas i Belgien så är han fortfarande vår spelare och har säkert lärt sig en hel om han kommer tillbaka.

Daniel Sjölund bökade till det lite och slog bort några passningar inledningsvis, men hans offervilja är väldigt viktig och passningskvaliteten höjdes och då blev ålänningen genast ett livsfarligt vapen, vilket vi verkligen fick se prov på vid inlägget fram till Prodells 2–0-mål.

Kristian Bergström firade åter triumfer genom två riktigt fina assist till Prodells 1–0-mål och till Owoeris 3–0-mål. Pligg var även delaktig i spelet mycket i övrigt och låg som vanligt i rätt position i defensiven. Med fyra assist är Kristian bara två efter Elfsborgs Stefan Ishizaki i toppen på assistligan.

John Owoeri har inte fått så många bra bollar att jobba på tidigare i sina två tidigare startmatcher men nu fick han en hel del boll och levererade genom att göra sitt första allsvenska mål. Snyggt var det också då han förvaltade Kristian Bergströms fina passning med en läcker lyftning över målvakten. Många löpmeter, bra mottagningar och säkra vidareleveranser förhöjer också avtrycken. Och inte minst bollvinsten som ledde till vårt 2–0-mål.

Viktor Prodell har nu verkligen fått upp ångan med två fina nickmål. Proddan har därmed gjort fyra mål på de tre senaste matcherna och sju totalt. Viktor ligger därmed delad fyra med IFK Göteborgs landslagsman Tobias Hysén på sju fullträffar. Häckens Moestafa El Kabir har gjort tio mål. Mjällbys Kristian Haynes och Norrköpings Gunnar Heidar Thorvaldsson har pillat in åtta bollar. Viktor har inte bara fått fart på målskyttet utan han rör sig också mer och med större tanke. Prodell slog också flera fina genomskärare och åtminstone någon borde resulterat som assist. Härligt att Prodell hittat tillbaka till fjolårsformen.

Martin Christensen hoppade in istället för Imad Zatara och gjorde det bra offensivt och fick utdelning genom ett mycket väl avvägt inlägg till Petrit Zhubi. Zhubi bytte i sin tur av Kristian Bergström och förvaltade det fina inlägget på bästa sätt genom att trycka in 4–0 på en dundervolley. Det var härligt att se att vi kunde skicka in två kantlöpare som kunde spetsa offensiven, även om de kunde jobbat hem bättre i defensiven.

Oscar Möller, som varit borta en tid på grund av problem med baksida lår, fick också glädjande nog några minuter men hann inte visa speciellt mycket.

Jag har varit inne på de tre (förenklade) stegen förut

1.       Skapa ett tryggt och stabilt försvarsspel

2.       Utveckla offensiven för att skapa fler målchanser

3.       Förbättra effektiviteten

Det känns verkligen som vi har nått steg tre på allvar nu.

Vi har över hela säsongen släppt in13 mål (bara topptrion Göteborg, Helsingborg och Elfsborg) samt Kalmar har släppt in något färre mål. Sex lag har gjort fler än våra 20 mål, men på de senaste åtta matcherna har vi 17–7 i målskillnad. Det är med andra ord ett naturligt steg att vi har hakat på toppen.

Vi har tagit ett jätteavstamp från botten och har hela 13 poäng ned till BP på kvalplats och har nu två riktigt hyperintressanta möten framför oss innan en kort uppehåll väntar. Elfsborg och Malmö på bortaplan. Guldaspiranterna är bara tre poäng före oss men all press ligger på dem. Vi har verkligen chansen och boråslaget har respekt för oss genom att vi har två segrar och ett kryss mot dem i de tre senaste matcherna med en målskillnad på 8–3. Träningsmatchen mot dem i våras vann vi med 2–1 på självaste Borås Arena där Elfsborg nästan aldrig förlorar.

Vi är inte bara ett lag i bra form. Vi har ett lag som mycket väl åter kan störa de regerande mästarna.

Tveka inte utan anmäl dig till bussresan till den allsvenska toppmatchen,

läs mer om den här

ÅFF – IF Brommapojkarna 4–1 (1–0)

1–0 (31) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

2–0 (49) Viktor Prodell (Daniel Sjölund)

3–0 (57) John Owoeri (Kristian Bergström)

4–0 (88) Petrit Zhubi (Martin Christensen)

4–1 (93) Tim Björkström (Joakim Lindner)

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 4 063

Övrig statistik

Bollinnehav 50 – 50

Avslut  12 – 8

Avslut på mål 7 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 4 – 0

Frisparkar 16 – 9

Offside 3 – 4

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 67), Tom Pettersson (ut 89), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 74) –

John Owoeri, Viktor Prodell (MM 89).

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 67 HM), Petrit Zhubi (in 74 VM), Oscar Möller (in 89 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Alberis da Silva, Mattias Mete.

En fantastisk vecka

Det känns förträffligt att vi efter den stronga insatsen borta mot Häcken kunde följa upp med en ny triumf hemma mot Syrianska. Äntligen fick vi en straff i Allsvenskan och den satte Viktor Prodell säkert i mål och vi kunde därmed, precis som i fjol, hemmabesegra Syrianska med 1–0.

Förutsättningarna inför matchen var inte de bästa då både Erik Moberg och Andreas Dahlén tvingades kasta in handduken på grund av sjukdom. Erik är en av allsvenskans främsta backar och Dahlén gjorde det också riktigt bra på Rambergsvallen. Dessutom var ju den främste mot Häcken, Daniel Sjölund, avstängd.

Alberis da Silva spelade på ett föredömligt sätt mittback i andra halvlek mot Häcken då Daniel Hallingström tvingades bryta på grund av sjukdom. Därmed var det ingen oro för mittförsvaret, men Allan Olesen är ju ingen naturlig vänsterback. Allan spelade enkelt, men det blev för enkelt och vår normalt framgångsrika vänsterkant var inte alls speciellt giftig.

Överhuvudtaget var passningstempot alldeles för svagt från samtliga spelare. Syrianskaspelarna kom därmed in i press och den låga passningskvaliteten gjorde att vi aldrig fick något flyt i spelet. De spelvändningar som vi varit framgångsrika med, främst på Kopparvallen, lyste med sin frånvaro.

Vi skapade ändå några vettiga chanser att ta ledningen i den första halvleken, men Imad Zataras skott i inledningen gick rakt på målvakten Dwayne Miller. När Imad Zatara spelade in från höger i slutet av halvleken var Viktor Prodell så när att peta in bollen i övergivet mål, men Proddan hann tyvärr inte ända fram.

Syrianska skapade ingen fet chans i den första halvleken och det var även vi som skapade chanser i den andra halvleken. Alberis da Silva fick den stora chansen, då Syrianskas målvakt Dwayne Miller tappade en hörna från Kristian Bergström, men volleyn gick strax utanför det vänstra krysset.

I den 63:e minuten utgick Allan Olesen och Tom Pettersson flyttades ned som vänsterback. Kristian Bergström tog en mer central position och Petrit Zhubi kom in på vänsterkanten. Det fick en förhöjande effekt av vårt spel med mer fart och flärd. Fem minuter senare spelade Kristian Bergström in bollen i straffområdet men Viktor Prodell fick bollen för långt ifrån sig och friläget mitt framför mål uteblev därmed.

I den 70:e minuten jobbade John Owoeri för att få skottläge i straffområdet men blev bryskt tagen av Suleyman Sleyman och då kunde inte Kristoffer Karlsson från Helsingborg undgå att blåsa straff för oss. Det var äntligen på tiden. Inte sedan den 13:e matchen förra året har vi fått någon straff i Allsvenskan. Då gjorde Magnus Eriksson mål hemma mot Elfsborg och denna gång var Viktor Prodell framgångsrik skarprättare. Viktor Prodell stegade fram och satte straffen säkert, hårt och högt till vänster, helt otagbart för målvakten trots att Dwayne Miller gick åt rätt håll.

Fantastiskt skönt att få det målet, men ledningen var inte säker. Vi ville ha en lugn och trygg resa mot mål, men det blev ett chansartat hawaiispel. Vi hade ett par bra lägen att döda matchen, men vare sig Petrit Zhubi eller Mohammed Abubakari lyckades och det blev istället farligt åt andra hållet, speciellt då Sharbel Touma sköt över i jätteläge och slutminuten då bortalaget oroade rejält framför vårt mål.

Vi höll dock ut och det är en fantastisk vecka vi fått varit med om, med en historisk triumf borta mot Häcken samt förmågan att kunna ladda om efter den urladdningen och ta en ny seger mot Syrianska. Vi har också hållit nollan i bägge dessa matcher.

Henrik Gustavsson gjorde en ny strong insats mellan stolparna. Att rädda bollar sker i egenskap att placera sig rätt och Fimpen har verkligen varit med ut i banan för att skära av vinklarna. Detta var den sjunde nollan på trettonde matchen, vilket naturligtvis är fantastiskt. Endast John Alvbåge i Göteborgs kasse har lika många nollor. Fimpen är också uppe på en fin fjärdeplats i Allsvenskans målvaktsliga med en räddningsfrekvens på 79 %.

Anton Tinnerholm fick åter slita på sin högerbacksplats och det blev inte alltid lätt då vi tappade många bollar högre upp i banan. 22-åringen kom bättre fram i offensiven i andra halvlek och svarade på det hela för en okej insats.

Daniel Hallingström hade det förstås tufft i luftspelet mot 198 centimeter långe Dinko Felic, men klarade honom allt bättre efterhand. Danne städade i övrigt bra då vi tappade boll högre upp i banan och höll ihop försvaret på ett vettigt sätt.

Alberis da Silva var inte lika framgångsrik som mot Häcken men gjorde mycket nytta i luftrummet och som städgumma. Frekvent använde dock brassen för många tillslag på bollen och bidrog därmed till att dra ned tempot istället för att höja det.

Allan Olesen fick efter fem matcher utan speltid åter chansen som vänsterback. Dansken hoppade ju in som vänsterback borta mot Kalmar sedan Andreas Dahlen blivit utvisad och spelade även den efterföljande matchen mot Djurgården på samma position. Allan löste de defensiva uppgifterna på ett okej sätt även om han hade svårt att hänga med i svängarna ibland. 31-åringen spelade dock inte många bollar framåt i banan.

Imad Zatara var inte alls lika bra som tidigare under säsongen. Det blev åter för mycket kladd med bollen vilket bidrog till att vi tappade flytet i spelet och bolltappen höll på att ställa till det för oss. Emellanåt bidrog 28-åringen på ett bra sätt till offensiven och kapaciteten finns onekligen.

Mohammed Abubakari kladdade också med bollen för mycket i inledningen av matchen, men höjde sedan nivån och stod för en viktig arbetsinsats på innermittfältet även om passningskvaliteten inte nådde några högre höjder.

Tom Pettersson startade de åtta första matcherna i Allsvenskan men har sedan fått börja på bänken i fyra matcher. Efter Daniel Sjölunds avstängning fick Tom åter chansen från start, men 23-åringen hade svårt att hitta in i matchen och var inte ofta i kontakt med bollen inledningsvis. Det blev sedan väl många passningar till fel adress. När Tom kom ned som vänsterback ökade han kvaliteten i passningsspelet och han bidrog till det lyft vi hade innan målet.

Kristian Bergström fick inte tillräckligt med understöd av Allan Olesen i offensiven och blev inte delaktig i spelet på samma sätt som vi är vana att se. När Pligg kom in centralt tog dock 39-åringen tag i taktpinnen och vi fick ett visst tryck.

Petrit Zhubi kom in sista halvtimmen på vänsterkanten och gjorde ett bra inhopp, med kvicka snabba steg fick vi en helt annan vänsterkant och på så vis fick vi bättre fart även i det övriga spelet. 25-åringen hade också ett bra läge att avgöra matchen, då han stormade fram, vände in vid kortlinjen men inte fick ordning på skottet i bra läge. Lite minus att han dock inte var kyligare och mer taktisk i slutet av matchen.

John Owoeri går från klarhet till klarhet. När många andra var passiva under stora delar av matchen var John löpvillig under hela matchen. I början tappade han en del boll, men han växte, precis som på Rambergsvallen under tidens gång och kunde ensam oroa Syrianskas försvar. Även höga svåra bollar lyckas han med spelsinne, styrka och teknik fånga in och spela vidare. Målen kommer bara han fortsätter jobba på och undvika offsiden (fyra stycken igen är för mycket). Det var tack vare nigerianen som vi fick straffen.

Viktor Prodell nådde aldrig riktigt sin kapacitet i matchen, men försökte gott i luftrummet och börjar hitta samspelet med John Owoeri. Mer kvalitet i spelet och löpvilja finns att ta fram. Som straffskytt har Proddan bidragit på ett fint sätt under året med straffmål borta mot Elfsborg i en träningsmatch i vintras och även mål från elva meter i skarpt läge hemma mot Jönköpings Södra i Svenska Cupen. Denna straff var riktigt väl slagen och otagbar. 25-åringen har nu gjort lika många mål som Imad Zatara, fem stycken. De båda ligger därmed på en delad sjundeplats i Allsvenskans skytteliga. Häckens Moestafa El Kabir leder med nio fullträffar.

Mattias Mete bytte av Viktor Prodell de sista 20 minuterna och gjorde en hel del bra, men kunde varit ännu mer aktiv i det defensiva arbetet.

Även om den här matchen lämnade en hel del i övrigt att önska, så är det ändå poängen som är det enda viktiga. De brister som fanns i spelet finns god tid att åtgärda tills nästa mach på måndag den 1 juli då Brommapojkarna kommer till Kopparvallen. Men samtidigt gäller det att göra det för annars blir det ingen ny trepoängare. Då får vi förhoppningsvis också tillbaka Erik Moberg och Andreas Dahlén, samt förstås även Daniel Sjölund som åter är tillgänglig efter avstängning. Vi har en bred trupp och det behövs framöver då avstängningar kommer mer frekvent.

Efter 13 matcher har vi exakt samma tabellrad som i fjol vid samma tidpunkt: 6 – 2 – 5,vilket innebär 20 inspelade poäng. Det som skiljer är målen. I fjol hade vi 27–20 mot 16–12 i år. Vi har alltså varit mycket målsnålare i båda riktningarna och vi kan hittills vara mycket nöjda över defensiven. Endast topptrion har släppt in färre mål. Göteborg och Elfsborg 9 mål och Helsingborg 8. Offensiven har också lossnat på sistone då vi har gjort 13 mål på de 7 senaste matcherna.

Vi har fått ett rejält avstamp till bottentrion och fokus ligger nu mot att klara av hemmamatchen också mot Brommapojkarna, som på måndagen spelar borta mot AIK. Måndag den 1 juli klockan 19.00 fyller vi Kopparvallen ordentligt!

ÅFF – Syrianska FC 1–0 (0–0)

1–0 (71, straff) Viktor Prodell

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (1:a), Anton Tinnerholm (2:a), Mattias Mete (2:a).

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 3 520

Övrig statistik

Bollinnehav 54 – 46

Avslut  11 – 8

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 9 – 2

Frisparkar 16 – 9

Offside 4 – 2

Utvisningar 0 – 1

Varningar 3 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Allan Olesen (ut 63) –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Tom Pettersson (VB 63), Kristian Bergström (MM 63) –

John Owoeri, Viktor Prodell (ut 74)

Inbytta ersättare

Petrit Zhubi (in 63 VM), Mattias Mete (in 74).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, George Tanzi, Emmanuel Dogbe, Christoffer Karlsson, Martin Christensen.

Förbannelsen bruten

Jag har upplevt många olyckliga matcher i Göteborg och på Rambergsvallen i synnerhet, men 2008 tog hem alla priser i jävlighet. Det känns overkligt, men det är sant. Vi vann på Rambergsvallen! Häcken slogs tillbaka med 2–0 och glädjen är otrolig över denna makalösa triumf.

Ofta har vi varit med i matcherna borta mot Häcken men flera gånger har raset kommit och 2008 är den matchen vi alla vill glömma men aldrig kommer glömma. Vi hade i matchen innan slagit Assyriska med 2–0 i en toppmatch i Superettan på Kopparvallen. Bara målskillnad skilde därefter oss på allsvensk kvalplats mot AFF på direktplatsen med fem omgångar kvar.

I omgången efter väntade Häcken, som låg två poäng efter oss. En pinne på förhand var bra, men när vi skaffade oss en 3–1-ledning efter mycket bra spel och hade stenkoll på matchen såg än mer lovande ut.

I den 81:a minuten blev Ricardo Santos nedriven av Mattias Östberg i straffområdet. Östberg blev utvisad och Santos tog själv hand om straffen men sköt högt över. Häcken satsade allt framåt och Daniel Larsson reducerade till 2–3 i den 83:e minuten. Jonas Henriksson kvitterade till 3–3 i den 89:e minuten och på stopptid fick Häcken straff som Jonas Henriksson satte. Katastrofen var ett faktum. De våra kunde sedan inte resa sig från traumat och några dagar senare föll vi hemma mot Qviding med 0–2. Vi slog sedan Enköping borta med 2–1, men föll hemma mot Brommapojkarna med 0–2 och då var hoppet om avancemang till allsvenskan borta. Hade vi slagit BP eller Häcken hade det räckt för en kvalplats. Vi hade alltså råd att förlora två matcher av de fem sistamatcherna, men vi föll i tre av dem.  

Hade vi vunnit mot Häcken så är jag helt säker på att vi tagit direktplatsen till Allsvenskan.

Vi har väntat extra på revanschen sedan dess och nu kom den alltså!

Den första halvleken var inte av någon högre kvalitet. Av försåtliga skäl prioriterade vi det defensiva spelet för att inte bli underbemannade mot Häckens kvicka och tekniska spelare, men man hade hoppats på mer resoluta ingripanden av våra forwards och Imad Zatara på högerkanten när vi fick lägen att starta upp anfall.

Det kändes ändå bra att vi höll nollan in i paus. I andra halvlek var det lite oroligt när Häcken kom igenom på djupet på kanterna några gånger, men de skapade fortsatt inte många lägen och så i den 57:e minuten kom så vårt underbara ledningsmål.

Ur central position strax utanför straffområdet spelade Mohammed Abubakari bollen till vänster där Andreas Dahlen elegant dribblade sig framåt och slog en magnifik genomskärare, perfekt avvägt till Kristian Bergström i djupet. Pligg vände snabbt om och spelade in bollen snett bakåt vid kortlinjen och där kunde Daniel Sjölund skicka in 1–0 vid den bortre stolpen.

Det var makalöst skönt. Häcken som haft det motigt med målskyttet kände pressen medan vi växte av självförtroendet. Det behövdes tydligen en ny spelare också för att lösa upp knutarna på Rambergsvallen.

Ett mål är dock inte mycket till ledning på Rambergsvallen och det var lite oroligt när Häcken fick allt mer bollinnehav och stormade fram i några giftiga lägen, men de våra stod för ett stort försvarsarbete och gjorde det besvärligt för Häckens framstormande spelare.

I den 77:e minuten var det istället vi som gjorde ytterligare ett mål. John Owoeri spelade in bollen från höger hörnflagga och Daniel Sjölund stötte fram fint och spelade fram till Viktor Prodell, som fick drömläge med vänstern. Bollen touchade Fredrik Björck och gick in vid den västra stolpen. Underbart 2–0!!!!!!!

Jag jublade förstås högt, men. Men. Nu var vi där igen! Ledning med två mål på Rambergsvallen. Domaren Tobias Mattson fick känningar och fick vård. Det blev fler avbrott med en förväntad lång stopptid. Avbrotten var dock tacknämliga för Häcken fick ingen rytm i sin jakt på mål. Men det var oerhört jobbigt och nervöst och man fick jobba hårt för att arbeta bort tankarna på hur underbart det kunde bli efter slutsignalen!

På stopptid fick Häcken Dominic Chatto utvisad, men som tur var fick vi ingen straff. Under sju och en halv minuts stopptid höll vi bollen mycket smart och hemmaspelarna gav mer eller mindre upp. Ruset steg genom hela kroppen och upp i huvudet när vi sjöng för fulla halsar och i den 96:e minuten började man släppa fram känslorna lite att det här kan faktiskt gå vägen! När Mattson så blåste av matchen i den 98:e minuten släppte allt. Vi klarade det, fullständigt ofattbart men samtidigt oerhört stort. Den här segern skulle jag aldrig ha bytt ut mot en derbyseger på Parken eller en seger på Olympia. Det här smäller högre. Flera år har den traumatiska upplevelsen från 2008 gäckat mig men nu är förbannelsen äntligen bruten!

Henrik Gustavsson höll åter nollan för sjätte matchen i år. Fimpen gjorde en riktigt svettig räddnig när Moestafa El Kabir kom fri i mitten på första halvlek och var stabil i övrigt. Henrik var också med långt ute i banan för att avvärja omställningslägen.

Häcken stormade fram med många spelare och det blev tufft för försvaret stundtals, men backlinjen stod pall genom disciplinerat och uppoffrande spel.

Anton Tinnerholm hade lite problem med Moestafa El Kabir stundtals men löste det oftast bra och gjorde på det hela en bra match med sitt enorma fajterhjärta.

Erik Moberg var kung i luften och stabil i markspelet. Med sin följsamhet styrde han av det mesta och Eriks snabbhet var extra viktig mot Häckens kvicka spelare.

Trots att Daniel Hallingström var sjuk så gjorde han en bra första halvlek. Att han inte är lika snabb som El Kabir löste han med rutin att gripa in vid rätt tillfälle.

Alberis da Silva ersatte i andra halvlek och uppträdde riktigt stabilt, med som vanligt bra huvudspel men han var också bra och uppoffrande i markspelet.

Andreas Dahlén gjorde sin bästa match i ÅFF-tröjan och släppte inte många förbi sig. Glädjande nog var också passningsspelet riktigt bra och framspelningen till Pligg vid första målet var magnifik.

Imad Zatara flyttades denna gång ned på sin vanliga plats som högermittfältare och gjorde det bra. Vi blev därmed mer stabila i defensiven. I första halvlek kunde han varit mer resolut i offensiven men i andra halvlek var han mer rejäl och tappade inte många bollar.

Mohammed Abubakari jobbade som vanligt bra och var aktiv i spelet med mycket boll. Mommo var lite oförsiktig några gånger i första halvlek men tryggare i den andra akten, då han var riktigt bra.

Daniel Sjölund gjorde också ett stort jobb men var också lite oförsiktig i sina beslut i första halvleken, men i den andra halvleken var han planens gigant och äntligen fick han göra mål. Ålänningen passade också fram till det andra målet. Sjölunds insats i slutet av matchen var oerhört viktig då han vann närkamper, höll i och inte bort någon boll. Trist dock med varningen som gör att han är avstängd mot Syrianska.

Kristian Bergström var likt Sjölund oerhört värdefull i slutet genom att hålla bollen lugnt och säkert utan att bli av med den. Dessförinnan spelade Pligg också kvalitativt i defensiven och offensiven med många löpmeter. Löpningen djupt in i straffområdet och den fina assisten till Daniel Sjölunds mål var matchavgjörande.

John Owoeri fick spela sin första allsvenska match från start och gjorde det allt bättre ju längre matchen led. I första halvlek var han inte tillräckligt bestämd och gick onödigt offside tre gånger. I andra halvlek blev nigerianen allt mer rejäl, säker med bollen och tappade inte många bollar. Vi har fått ytterligare en bekräftelse på att det var rätt att förlänga kontraktet med Owe.

Viktor Prodell kom också till korta i första halvlek, då han inte löpte tillräckligt och inte vann duellerna som man hoppats. I andra halvlek blev han mycket mer aktiv, vann många luftdueller och löpte mer. 2–0-målet var behärskat med vänstern invid stolpen (även om det tog en Björck) och samtidigt det fjärde allsvenska målet för året. Viktor skulle också ha haft en solklar straff med sig innan målet, men domaren Tobias Mattsson från Karlstad hade inte sin bästa dag om jag uttrycker mig försiktigt…

Mattias Mete bytte av Prodell i slutskedet och bidrog också till att hålla bollen borta från motståndarna, liksom Tom Pettersson då han kom in istället för Mohammed Abubakari.

I fjol hade Häcken sex skott på mål på Rambergsvallen och gjorde fem mål. I år hade vi två skott på mål och satte våra. Effektiviteten var nu på vår sida och det var verkligen välförtjänt efter atlla missöden tidigare på denna nu helt underbara Rambergsvallen!

Göteborg överhuvudtaget har inte varit något favoritresemål. Jag hade inför denna match sett 24 matcher de senaste tolv åren i Götet men bara fått vara med om fyra segrar (två mot Västra Frölunda och två mot Qviding). Jag har missat två matcher i Göteborg under denna period och i dem föll vi mot Häcken 2002 och 2003. Sedan dess har jag sett samtliga sex matcher mot bollklubben på Rambergsvallen och nu fick vi äntligen jubla och visar samtidigt att vi kan vinna i Göteborg mot de större lagen.

Segern gav ett visst andrum nedåt i tabellen inför de viktiga hemmamatcherna mot Syrianska och Brommapojkarna som nu följer, samtidigt som vi har fått häng på ett par av de fem lag som ligger före oss i den allsvenska tabellen.

Nu får vi all anledning att fira midsommar och på söndag vallfärdar vi alla till Kopparvallen för att se mötet mot Syrianska klockan 15.00.

BK Häcken – ÅFF 0–2 (0–0)

0–1 (57) Daniel Sjölund (Kristian Bergström)

0–2 (77) Viktor Prodell (Daniel Sjölund)

Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (1:a), Daniel Sjölund (3:e, avstängd mot Syrianska), Mohammed Abubakari (2:a).

Domare: Tobias Mattsson, Karlstad.

Publik: 2 424

Övrig statistik

Bollinnehav 52 – 48

Avslut  16 – 7

Avslut på mål 4 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 5 – 5

Frisparkar 14 – 8

Offside 2 – 4

Utvisningar 1 – 0

Varningar 2 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 46), Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari (ut 93), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

John Owoeri, Viktor Prodell (ut 89)

Inbytta ersättare

Alberis da Silva (in 46), Mattias Mete (in 89), Tom Pettersson (in 93).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Petrit Zhubi, Martin Christensen. 

Pinsamt avslut på vårsäsongen

Vi föll på bortaplan med 0–3 mot Sveriges bästa lag under våren, Helsingborgs IF. Man kan förlora på olika sätt, men på detta sätt var inte okej.

Jag såg verkligen fram mot den här matchen. Nu var det dags att bjuda upp till dans. Mot ett riktigt bra motstånd skulle vi visa hur bra vi kan vara när vi kommer upp i den höga kapacitet som vi ska nå. Det skulle bli en match som skulle belysas som en av de främsta i hela Allsvenskan under vårsäsongen, men så blev det alltså inte då vi inte alls bjöd upp till dans.

Jag har imponerats av Helsingborgs ”totalfotboll” tidigare under säsongen men i skånederbyt höll inte HIF samma klass som tidigare och matchen innehöll förvånansvärt många felpassningar och lågt tempo under långa perioder. Under perioder var det dock hög intensitet och riktig derbykamp, vilket förhoppningsvis skulle ta kraft inför vår match. De rödblå hade också en stark period i andra halvlek där de visade sin klass, men visst skulle vi kunna rå på dem.

Vi var väl med från början men speciellt när David Accam, ur offsideläge, satte bollen borde vi fått en skarp varning om det självklara, att vara noggranna i passningsspelet, speciellt på egen planhalva. Men så hände det som absolut inte fick hända redan efter an kvarts spel. Andreas Dahlén slog passningen rakt i famnen på Robin Simovic som senare hittade fram till Alejandro Bedoya. Daniel Hallingström hängde inte alls med i svängarna och amerikanen fick fritt utrymme för sitt skott. Henrik Gustavsson var på bollen men kunde inte hålla bollen utanför den högra stolpen.

Efter en riktigt risig period efter målet där de våra såg skrämda ut av det ”mäktiga” Helsingborg kom vi igen en aning och Imad Zatara nickade bra på Andreas Dahlens fina inlägg men målvakten Pär Hansson räddade bra enda gången han behövde ingripa. Hade Viktor Prodell varit på tårna så hade han satt returen.

HIF kom tillbaka och efter stor passivitet åkte vi på 0–2. Alejandro Bedoya fick alldeles för enkelt komma till skott i halvmånen utanför straffområdet. Henrik Gustavsson svarade för en bra räddning men Andreas Dahlén var sen på returen och slog bollen till inkast. Ardian Gashi fick sedan bollen i högerinnerposition och kunde nästan helt obehindrat vandra igenom och klippa in bollen vid det främre krysset. Imad Zatara försökte göra en ansats, men täckte på helt fel sida och fullföljde inte. Daniel Sjölund passerades också alldeles för enkelt och därbakom var både Andreas Dahlén och Erik Moberg passiva. Henrik Gustavsson kunde också ha varit mer på tå i målet.

Förutom Fimpens räddning när Bedoya oroade i straffområdet och Kristian Bergströms räddning vid bortre stolpen efter hörna, så var återstoden av halvleken ganska lugn. ”Hörnräddningen” visar också på hur viktigt det är att ha någon på bortre stolpen. Detta var Pliggs fjärde hörnräddning i år genom denna positionering.

Helsingborgs IF fick matchen dit de ville med en snabb 2–0-ledning. De kunde sedan ”vila” på resultatet. Det borde ha varit HIF-arna som skulle vara sega efter derbyt, men det var istället våra spelare som såg oerhört sega ut.

Med 0–2 in i paus hade vi i varje fall chans på poäng. Till den andra halvleken byttes anfallsparet Viktor Prodell och Imad Zatara ut till förmån för Tom Pettersson och John Owoeri. Vi gick därmed ner på 4–5–1.

Åtgärden gav dock inte önskad effekt. Med Tom Pettersson som ”mittfältslibero” tätades luckan som Alejandro Bedoya härjade fritt i bättre, men Peter Swärdhs önskan om att Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund skulle komma högre upp i banan uppfylldes inte. John Owoeri som skulle få djupledsbollar fick istället främst agera som bollmottagare och det är ju inte hans främsta epitet även om han gjorde så gott han kunde.

Med 20 minuter kvar tvingades Mohammed Abubakari till byte. Oscar Möller byttes då in och vi gick tillbaka till 4–4–2. Vi fick lite mer tyngd framåt men skapade bara en riktigt bra målchans, i den 77:e minuten. Den var å andra sidan riktigt bra. John Owoeri löpte bra och spelade in bollen snett bakåt vid kortlinjen och där fick Kristian Bergström öppet läge, men sköt rakt på Emil Krafth.

Innan eländet var över åkte vi också på ett 0–3-mål. I den 86:e minuten sprintade Alejandro Bedoya igenom i högerinnerposition överlappade med Alvaro Santos och amerikanen skickade in bollen framför mål där Christoffer Andersson sprintade ifrån Andreas Dahlén och rakade in bollen.

Vi har tidigare gjort bra naturgräsmatcher, förvisso mot betydligt sämre motståndare, men ”segheten” fick till följd att våra spelare inte positionerade sig väl (inte tog speldjup) för att ta emot passningarna, fastnade med bollen och ofta blev vidareleveransen för lös. Vi tappade därmed fart och kvalitet i passningsspelet. Det finns ytor hos alla lag, vilket också visade sig i inledningen på matchen, men med ett så svagt passningsspel går det inte att rå på ett så starkt lag. Hade vi däremot fått igång vårt eget spel och inte slarvat bort bollen på egen planhalva, då kunde vi ha hållit emot till slutet och då kunde skånederbyt fått en fysisk hämmande effekt för hemmalaget, men nu kunde HIF istället rulla av matchen på halvfart.

Mot ett lag som HIF måste alla ställa upp i försvarsspelet men när inte våra forwards började arbetet, att göra det jobbigt för motståndarna och styra uppspelen mot en kant, så blev det än besvärligare för övriga lagmedlemmar. Mittfältet kom på mellanhand och backlinjen var passiv.

Imad Zatara har ännu inte fått till målskyttet på bortaplan och var för lite engagerad i den här matchen, både offensivt och defensivt. Han försökte löpa i djupled, såg ut att komma först på bollen flera gånger men kom ändå aldrig loss. Stort minus förstås för det defensiva arbetet innan 0–2-målet. Imad hämmades dock av en ömmande fot, vilket också föranledde bytet i paus.

Viktor Prodell sprang inte och kunde därför inte komma loss, undantaget efter pliggs fina djupledspassning i slutet av första halvleken men han fastnade på en motståndare och blev av med bollen. Viktor täckte också bollen mycket sämre än vad vi är vana att se honom göra.

John Owoeri gjorde en helt okej insats på topp i ett svårt läge, men fick ofta förstatouchen lite för långt ifrån sig som bollmottagare.

Oscar Möller gjorde också ett okej inhopp. Med lite mer kraft i duellerna och löpningarna blev vi lite tyngre framåt.

Martin Christensen överarbetade, när det var extremt viktigt att spela på få tillslag för att inte tappa fart och tog för lite av jobbet i defensiven. Att han inte tog chansen att gå in framför mål när Daniel Sjölund slog inlägg i första halvlek var också mycket märkligt.

Den på förhand intressanta mittfältskampen, mellan våra innermittfältare Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund och HIFs dito Ardian Gashi och May Mahlangu, uteblev.   

Mohammed Abubakari försökte men körde ofta fast och vi tappade fart. Mommo kom ofta på mellanhand i det defensiva arbetet och kom inte med i offensiven på det sätt som vi hoppats med för hög felpassningsfrekvens.

Daniel Sjölund kom inte alls kom upp i sin kapacitet vare sig offensivt eller defensivt. Det såg segt ut helt enkelt och passningskvaliteten stod inte att känna igen.

Kristian Bergström jobbade och sprang men det såg segt ut och han kom ofta på mellanhand och fick ut väldigt lite.

Tom Pettersson kom in med energi och köttade på men det var ett svårt läge och kvaliteten i passningsspelet infann sig inte riktigt.

Anton Tinnerholm hade inte heller någon bra dag även om han höll David Accam stången, så länge ghananen spelade, på ett okej sätt. Passningskvaliteten ställde dock till det för oss många gånger.

Daniel Hallingström och Erik Moberg har utgjort ett mycket bra mittlås i flera matcher, men nu fick vi åter se faran med två mittbackar som trivs bäst genom att backa och avvakta. Det är inget motmedel när motståndarna spelar sig igenom mittfältet och samtidigt ingen tacksam uppgift.

Erik Moberg hade tuffa dueller med jätten Robin Simovic och det blev inte lättare när lunddomaren Andreas Ekberg tillät Robin använda armarna i varje duell, men Erik måste sätta hårt mot hårt. Nu blev det för avvaktande.

Daniel Hallingström blev än mer avvaktande, kom ofta väldigt djupt och hade för låg kvalitet i passningsspelet.

Andreas Dahlén har inte nått upp till den nivå som jag hoppats under våren och nu fick vi åter se prov på slarvigt passningsspel och passivitet som blev förödande, även om han under perioder agerade mer tryggt.

Henrik Gustavsson kan inte lastas för förlusten, ettan var han på, tvåan kunde han tagit men det var ett hårt och rappt avslut mot krysset och vid trean blev vi helt överspelade. Trots svag hjälp gjorde Fimpen en hel del bra räddningar som höll siffrorna nere.

Vi hade inte släppt in något allsvenskt mål på naturgräs sedan 0–3 borta mot Helsingborg förra året men nu fick vi åter bita i det sura gräset på Olympia. Hemska 0–3 blev det även 2010. Förra året var ett fall framåt spelmässig men det här var ett rejält bakslag.

14 poäng på 11 matcher är ett sämre facit än i fjol då vi tog 16 poäng efter 11 matcher. Med en starkare trupp i år är det förstås inte ett bra facit, men med nygammal tränare som i första hand ville rätta till försvarsspelet är det ändå okej och faktum är ju att vi skulle tagit fler poäng sett till spel och chanser.

Vi kan se och lära av Helsingborgs totalfotboll att även om man är stjärna, eller tror sig vara stjärna, så kan jobba stenhårt för laget och inte bara när det passar det egna egot, som annars är vanligt hos så kallade storlag.

I en summering under vårens elva allsvenska matcher ger jag följande geting/+ betyg till våra spelare som medverkat i Allsvenskan:

Fyra (mycket bra allsvensk klass): Henrik Gustavsson, Erik Moberg, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström och Imad Zatara.

Tre (bra allsvensk klass): Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Tom Pettersson och Viktor Prodell.

Två (allsvensk klass): Allan Olesen, Andreas Dahlén, Martin Christensen, Petrit Zhubi, Emmanuel Dogbe, Oscar Möller, Mattias Mete och John Owoeri.

Jag har förstås inte alls samma koll på HIF, men ändå en hygglig bild på motståndarna och ger dem följande betyg för vårens insatser:

Fem (landslagsklass): Alejandro Bedoya, May Mahlangu.

Fyra (mycket bra allsvensk klass): Pär Hansson, Emil Krafth, Loret Sadiku, Peter Larsson, Erlend Hanstveit, Walid Atta, Mattias Lindström, Ardian Gashi, David Accam, Robin Simovic.

Tre (bra allsvensk klass): Joseph Baffo, Christoffer Andersson, Daniel Nordmark, Rachid Bouaouzan, Álvaro Santos.

Två (allsvensk klass): Elias Andersson, Rasmus Lindgren.

Som synes har HIF även individuellt sätt starkare spelare överlag, men en bra dag kan vi nå högre lagmässig och individuell kapacitet än genomsnittet samtidigt som motståndarna når en lägre prestation än genomsnittet. Denna hemska eftermiddag på Olympia låg dock den lagmässiga och de individuella prestationerna på en betydligt lägre nivå från vårt lags sida.

En stor anledning att vi inte lyckats vinna mot något så kallat storlag på bortaplan är att det fortfarande finns en jantelagsanda där vissa nervärderar oss själva och inte tror på framgång och då blir det heller ingen lycka, så börja tro för framgången så kommer vi även kunna nå resultat i denna typ av matcher.

Helsingborgs IF – ÅFF 3–0 (2–0)

1–0 (26) Alejandro Bedoya

2–0 (42) Ardian Gashi

3–0 (86) Christoffer Andersson

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund (2:a)

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 11 106

Övrig statistik

Bollinnehav 61 – 39

Avslut  13 – 2

Avslut på mål 8 – 1

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 4 – 2

Frisparkar 9 – 13

Offside 8 – 5

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Martin Christensen, Mohammed Abubakari (ut 72), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (ut 46), Viktor Prodell (ut 46)

Inbytta ersättare

Tom Pettersson (in 46 MM), John Owoeri (in 46 F), Oscar Möller (in 72 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Petrit Zhubi, Mattias Mete.

Rättvisa skipad

Vi skulle ha vunnit derbyt mot Norrköping men gjorde det inte, men efter 3–0 mot Mjällby är vi åter på banan igen och det känns fantastiskt skönt att målskyttet lossnat på Kopparvallen.

Det är egentligen helt makalöst att vårt forwardspar har gjort sju mål tillsammans på de två senaste hemmamatcherna. Imad Zatara har gjort fyra mål och Viktor Prodell tre. Därmed har vi allsvenskans hetaste anfallspar för tillfället, i varje fall på hemmaplan. Ifjol var Viktor Prodell och Magnus Eriksson radarparet som öste in mål under sommaren. Efter att Mange lämnat nådde inte målskyttet samma nivå men faktum är att Imad Zatara nu har gjort fem mål och Viktor Prodell tre, att jämföra med fem mål för Viktor Prodell och tre för Magnus Eriksson efter tio omgångar i fjol. Status quo så långt med andra ord.

När Peter Swärdh kom till ÅFF 2007, tog vi en poäng på de fyra första matcherna, men sedan tog vi 22 poäng av 24 möjliga med en målskillnad på 19–6 på de åtta nästkommande matcherna och avancerade från sista till andra plats i Superettan.

Även i år började vi tävlingsspelet på ett tungt sätt. Vi lyckades inte ta oss vidare från Svenska Cupens gruppspel och föll i de båda inledande omgångarna av Allsvenskan, men sedan har vi tagit 14 poäng på 8 matcher med en målskillnad på 12–5.

Peter Swärdh är trygg i sig själv och vet mycket väl vad han vill genomföra. Vi supportrar hänger oss åt laget och livskurvan är helt i linje med hur poängen trillar in. När resultaten svänger mycket så svänger också vår egen livskvalitet med risk för förhastade slutsatser. Det finns ett antal personer som har betydande roller som påverkas av detta inte har tålamod att vara långsiktiga. Detta fenomen härrör sig främst till så kallade storklubbar, varför dessa kan få väldigt stora problem i motgång.

I mindre föreningar är ambitionen sett efter ekonomiska förutsättningar, ofta betydligt större än i de så kallade storklubbarna. Skillnaden är dock att ledande personer har en närmare kontakt med alla i föreningen, vilket innebär så väl spelare, ledare, övriga anställda och supportrar.

Peter Swärdh passar utmärkt i den sistnämnda kategorin för grundstenen för Peter är tålamod. Genom sitt tålamod har vår tränare fått stadga i försvarsspelet. De mål vi har släppt in är inga generella ”systemfel” utan de har varit frukten av individuella misstag, varav en del av det grövre snittet. Kravbilden är hög och de flesta andra lag i vår högsta serie har gjort fler misstag och släppt in fler mål. Faktum är att det bara är toppduon, Helsingborg och Göteborg (6 mål) samt Kalmar FF (8 mål) som har släppt in färre än våra 9 mål.

Ifjol hade vi ett för bedrövligt bortafacit på naturgräs, då vi bara lyckades ta två poäng på nio matcher och noterade en målskillnad på hemska 7–20. I år är vi det enda laget i Allsvenskan som fortfarande inte har släppt in något mål på naturgräs! Den snåla målskillnaden 1–0 har givit oss fem naturgräspoäng på tre matcher.

Den skrala poängskörden på naturgräs var en av viktiga delar att förbättra till denna säsong, vilket krävde ytterligare fokus på det defensiva spelet. Hittills har vi alltså lyckats bra, även om effektiviteten generellt på bortaplan varit för svag. Vi borde ha avgjort i första halvlek i Halmstad, mot Kalmar fick vi aldrig riktigt chansen att visa upp en sprudlande offensiv efter den felaktiga utvisningen av Andreas Dahlén och det dröjde länge innan vi fick hål på Öster.

Förra året var vi obesegrat på konstgräs på bortaplan, men i år har vi ännu inte tagit poäng på konstgräs på bortaplan. Vi borde åtminstone fått med ett kryss från Gefle och skulle ha avgjort i första halvlek i Norrköping, men även på vårt eget underlag har vi fallerat i effektiviteten på bortaplan.

Lite förenklat kan man se en tänkt utveckling i tre steg.

1.       Skapa ett tryggt och stabilt försvarsspel

2.       Utveckla offensiven för att skapa fler målchanser

3.       Förbättra effektiviteten

Självklart jobbas det med alla delarna parallellt, men fokus läggs mer på de högre nummen när kvalitet nås i de lägre numren.

Det är därmed naturligt att vi på hemmaplan har nått punkt nummer 3, medan vi på bortaplan har kommit till punkt 2. Faktum är ju sedan att om man når punkt 3 både på bortaplan och hemmaplan, ja då är man ett topplag.

Mot Mjällby uppträdde vi som ett topplag i Allsvenskan. Det är topplagen som gör mål i rätt skeenden av matcherna. När matcher står och väger, i slutet av första halvlek och när motståndarna är på gång att komma in i matchen så avgör man med ett tidigt mål i andra halvlek. Just detta inträffade på Kopparvallen vilket kändes oerhört rättmätigt med tanke på traumat på Nya Parken.

I den 26:e minuten ställde vi om efter ett mjällbyanfall. Martin Christensen spelade in bollen till Viktor Prodell som förpassade bollen vidare till Mohammed Abubakari. Mommo slog en djup boll till Kristian Bergström som sprintat in från vänster och skickade in bollen framför mål. Viktor Prodell tog elegant ned bollen och tryckte in 1–0.

I den 42:a minuten hade Mjällby ett farligt anfall till höger där Haris Radetinac fick tillbaka bollen från Mahmut Özen men Henrik Gustavsson kunde rädda skottet från Haris. Istället tog vi sats framåt. Daniel Sjölund spelade vidare till Mohammed Abubakari i mittcirkeln. Mommo slog en fin boll till Martin Christensen. Anton Tinnerholm lappade över på högerkanten och fick bollen. Inlägget fram till Imad Zatara var sedan riktigt bra och Imad nickade in 2–0 invid den högra stolpen.

I den 57:e minuten kunde vi göra förlösande 3–0. Henrik Gustavsson slog en lång boll till höger. En mjällbyspelare nickade och Imad Zatara fångade upp bollen och vände ut och in på mjällbyförsvaret. Han såg ut att komma i för snäv vinkel, men satte ett riktigt klassavslut i det främre krysset. Ett helt fantastiskt mål med andra ord.

Jag tycker att vår första halva av första halvlek blev lite för uppförstorad som värdelös, för Mjällby var ju inte ett dugg bättre i offensiven under den delen. Blekingelaget försvarade sig dock bättre inledningsvis än något annat lag har gjort emot oss på Kopparvallen i år, så det var ju inte helt lätt att tränga igenom.

Det förkom dock några stora misstag som när Haris Radetinac fick komma helt fri efter ett inkast och vi slarvade i passningsspelet.

På hela matchen fick Henrik Gustavsson två skott på mål varav han gjorde en säker räddning på Haris Radetinac skott i första halvlek. Trots få skott på sig på sistone är Fimpen fyra i Allsvenskans målvaktsliga med en räddningsfrekvens på 79 % och fem nollor på tio matcher.

Anton Tinnerholm fick allt eftersom en offensivare roll av Peter Swärdh för att vi skulle komma fram mer i banan, vilket lyckades speciellt bra i och med 2–0-målet och Anton svarade för en bra insats även i övrigt med gott defensivt arbete.

Daniel Hallingström hade en del problem med Marcus Ekenberg inledningsvis men tuffade sedan till sig i närkamperna, trots att mjällbyanfallaren hade tur med domsluten. Danne gjorde på det hela en helt okej insats.

Erik Moberg framstår allt mer som fältherren i försvaret av mycket god allsvensk klass, men är alltid ödmjukheten själv, vilket är nog så viktigt för att inte tappa fotfästet.

Andreas Dahlen tvingades tyvärr bryta i paus på grund av känningar i baksida lår i slutet av första halvlek. In kom istället Tom Pettersson som nästan direkt slog en indianare som Mjällby var nära att utnyttja. Tom fajtades bra men kom aldrig riktigt upp i stabil nivå. Det är inte helt lätt att komma in i en backlinje mitt i matchen, men Andreas Dahlén är nog trots allt rätt val som vänsterback och förhoppningsvis är han spelklar till matchen på Olympia. I annat fall kan säkert Tom spela på platsen bara han är tillräckligt förberedd och får spela från start.

Martin Christensen fortsätter att fira triumfer på högerkanten och gör inte bara överstegsfinter, utan han får också in allt fler inlägg. Dessutom tog han några fina defensiva löpningar. Det går framåt för dansken med andra ord.

Mohammed Abubakari hade vissa problem i början och tappade en del boll men växte in i matchen och gjorde ett stort jobb på innermittfältet. Mommo var också inblandad i båda våra mål i första halvlek.

Daniel Sjölund var annars planens gigant. Ålänningen har tagit steg för varje match och visade nu verkligen sin oerhörda kapacitet som tvåvägsspelare. Det defensiva arbetet var av riktigt hög kaliber när han med spelförståelse och kvickhet effektivt stängde Mjällbys uppspelsvägar. Offensivt låg han också bakom mycket och framspelningen till Pligg som sedan gav Oscar Möller ett jätteläge var magnifik. Helt ur balans liggande lyckades Daniel hitta en vinkel som jag inte trodde skulle vara möjlig.

Kristian Bergström svarade också för ett stort jobb och fick sin första assist för säsongen fram till Viktor Prodells 1–0-mål. Pligg var också nära att själv få göra mål men tyvärr studsade bollen till lite när han skulle sätta ”straffsparken” från Oscar Möller. Just straffpunkten har fått läggas om på Kopparvallen eftersom allt för många spelare står och nöter sönder straffpunkten på träning istället för att flytta målet och hitta en annan straffpunkt. Förmodligen var det därför som bollen studsade till.

Imad Zatara fortsatta alltså sitt målskytte på Kopparvallen där han har gjort alla sina fem mål. Imad har nu gjort lika många mål som Andreas Haddad, Tobias Hysén, David Accam och Kennedy Igboananike, men åtminstone de tre sistnämnda har fått betydligt fetare rubriker. Båda målen i går var fina, men nummer två var en riktig delikates som förtjänar feta rubriker. Visar bara Imad samma fina löpkapacitet och framåtanda på bortaplan så kommer också målskyttet lossna utanför Fotbollens Mecka, som Zatara för övrigt har anammat genom att kyssa planen efter varje mål.

Viktor Prodell lyfte sig rejält från matchen i Norrköping och gjorde ett riktigt snyggt mål, med en svår nedtagning och en järnvilja att peta bollen i mål. Kul också att se fler löpmetrar från vår forward som har mycket hög allsvensk klass, även om han inte visat den så många gånger i år. Även för Proddans del kommer bortamålen om han jobbar lika bra som han gjorde på Myresjöhus Arena.

Oscar Möller avlöste Martin Christensen sista halvtimmen, men på topp, och gjorde ett piggt inhopp, men borde gjort mål på sin jättechans. Skönt dock för Möller att få komma in efter två matcher utan speltid.

Alberis da Silva har varit borta i fyra matcher men fick nu ett par minuter.

Allan Olesen startade så sent som mot Djurgården men har inte fått plats i 18-mannatruppen de senaste två matcherna. Emmanuel Dogbe har också startat i Allsvenskan och gjort långa inhopp, senast hemma mot Göteborg, men har inte fått plats i matchtrupperna de tre sista matcherna. Det är med andra ord en mördande konkurrens om platserna både i startelvan och i matchtrupperna, vilket bådar mycket gott inför framtiden.

Närmast väntar division V-laget Tallboda IF i Östgötacupen på söndag, vilket är ett fint tillfälle att visa upp klubben. Men mer allvarligt blir det lördagen den 1 juni borta mot seriesuveränen Helsingborgs IF, som till stora delar visat upp ett magnifikt anfallsspel. Kan vi nå nivå 3 på Olympia så kan det bli en mycket sevärd match och med denna seger i bagaget så har vi förstås alla möjligheter i denna mycket tuffa utmaning. HIF har ju också spelat ett laddat derby borta mot Malmö FF bara några dagar innan vårt möte med dem, vilket kan ha förtagit en del fokus och kraft.

Häng med bussresan för att se den sista allsvenska matchen innan uppehållet, läs mer om den här

ÅFF – Mjällby AIF 3–0 (2–0)

1–0 (26) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

2–0 (42) Imad Zatara (Anton Tinnerholm)

3–0 (57) Imad Zatara

Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari (1:a)

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 3 159

Övrig statistik

Bollinnehav 49 – 51

Avslut 9 – 8

Avslut på mål 6 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 0 – 4

Frisparkar 9 – 10

Offside 1 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén (ut 46) –

Martin Christensen (ut 63), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (HM 63, ut 91), Viktor Prodell.

Inbytta ersättare

Tom Pettersson (in 46), Oscar Möller (in 63), Alberis da Silva (in 91 MM)

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Petrit Zhubi, John Owoeri, Mattias Mete.

Vår match men svintung förlust

Vi borde verkligen ha avgjort derbyt borta mot IFK Norrköping i den första halvleken men eftersom vi inte gjorde det så släpptes IFK in i matchen och då gick det som det gick – förlust med svidande 1–2.

Det har känts riktigt bra vid ett flertal gånger inför matcher mot Norrköping men form och sådant kan ofta förkastas när det gäller derby. Denna gång var det dock lite annorlunda. Vi har känts allt stabilare med trygga rutinerade karaktärer i laget och kunde till och med bjuda på fotbollsunderhållning på en undermålig gräsplan i Växjö.

Tillbaka på konstgräset skulle vi kunna spela ut med ett snabbare passningsspel. Precis som väntat tog vi också kommandot direkt och pressade tillbaka hemmalaget från start. Norrköping hängde inte alls med i svängarna när vi satte upp farten och vi hittade in både från kanterna och genom instick.

Främst framgång hade vi på högerkanten där Martin Christensen och Anton Tinnerholm opererade flitigt och bra. Inläggen kom in på löpande band och lägena blev allt hetare.

Men från ingenstans kom IFKs första målchans och då blev det förstås mål. Martin Christensens bästa sida är inte försvarsspelet och han täckte helt tokigt nere vid hörnflaggan och släppte sin motståndare längs kortlinjen istället för att styra honom ut i planen. Nödåtgärden stoppade dock misstaget, men en onödig hörna från vänster är inte bra med Martin Smedbergs högerfot. 

IFK ställde fullt med folk in på mållinjen så att inte Henrik Gustavsson skulle komma ut, men Isaac Kiese Thelin löpte i en båge från sin utgångsposition vid den bortre stolpen och utan tillstymmelse till markering fick han gå upp och nicka in bollen i gröten. Siim Luts vinklade bollen mot mål och den rullade mellan benen på Mohammed Abubakari. Fimpen försökte sparka undan bollen men träffade Andreas Johanssons ben och in i mål.

Efter att vi klarat oss från skitmål på sistone var det alltså åter dags.

Styrkan var dock påtaglig att resa sig efter detta och vi radade upp chanser. Vi borde både ha kvitterat och tagit ledningen innan vi äntligen fick in bollen i mål. I den 29:e minuten vann Mohammed Abubakari tillbaka en boll som han själv tappat, avancerade och hittade ut till Martin Christensen till höger som slog ett fint inlägg som Imad Zatara skarvade vidare till Kristian Bergström. Pligg satte skottet lågt till höger om David Nilsson och in i mål.

Vi hade sedan ett par till fina möjligheter att ta ledningen innan paus, men lyckades dessvärre inte.

Efter första 45 minuterna borde vi hag en ledning med 2–0 eller 3–0, men nu hade vi alltså bara 1–1. Även om Norrköping inte är ett bra lag så hade de bjudits in i matchen i och med vår oförmåga att göra mål och IFK kunde rimligen inte vara så svagt som i den första halvleken även i andra halvlek. Scenförändringar sker ju också väldigt ofta i den jämna Allsvenskan.

Någon större förändring blev det dock inte i början på andra halvlek, då vi fortsatt dominerade stort, men sedan pulserade matchen några gånger där IFK visade större arbetsmoral samtidigt som vi blev passiva och släppte igenom dem.

Det kändes ändå som om vi skulle kunna mala ner hemmalaget men på nytt åkte vi på ett riktigt skitmål i den 74:e minuten. I långsamt gemak fick IFK:arna lalla runt bollen efter en hörna och utan någon som helst press (Daniel Sjölund borde stött upp bättre) kunde Andreas Johansson lyfta in en boll i straffområdet. Andreas Dahlén följde inte alls med Martin Smedberg när denne smög in från höger. Anton Tinnerholm och Daniel Hallingström försökte reparera skadan genom att täppa till därbakom, men Smedberg kunde ändå vända om och skjuta mellan dem varvid bollen smet retfullt förbi Henrik Gustavsson och in vid den bortre stolpen.

Vi förmådde sedan inte återta initiativet för att pressa för en kvittering, även om vi hade några bra chanser efter djupledsspel.

Att detta smärtar något oerhört är sannerligen ingen underdrift. Sällan har vi dominerat så kraftigt i ett derby på bortaplan. Men vi har ingen annan än oss själva att skylla att vi inte sätter chanserna. Det var rent svagt av Kristian Bergström och Imad Zatara att skjuta över på sina jättelägen, men Pligg reparerade genom att i varje fall göra ett mål.

I den första halvleken var vi dominanta genom ett kvalitativt och snabbt passningsspel. Vi behövde inte ägna oss åt egentligt försvarsspel utan kunde pressa till oss bollen högt när vi inte hade den i vår ägo. Kanske därav slarvet vid hörnan. När vi tappade boll i andra halvlek och hemmalaget utnyttjade lägena för att komma framstormandes så var vi inte beredda, trots att allt tydde på att IFK skulle komma med ny energi efter att de fått en andra chans.

Att Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund skulle ta tag i kampen på mitten var ganska självklart så länge vi hade snurr på bollen och inte slarvade för mycket i passningsspelet. Andreas Johansson och Lars Krogh Gerson är ju betydligt långsammare och har sina främsta egenskaper i det defensiva arbetet, medan våra innermittfältare är mer tvåvägsspelare med betydligt större kreativitet. Men detta var blott andra fulltidsmatchen för Mohammed Abubakari efter en relativt lång skadeperiod. Mommo har gjort det bra efter sin återkomst, men passningsprocenten är ännu inte på topp och ghananen har ett energikrävande spelsätt. Därigenom orkade han inte hålla uppe fokus hela matchen.

Något byte var det dock inte tal om då offensiva byten gjordes för att jaga en kvittering, vilket var helt i sin ordning.

Överhuvudtaget var det för många spelare som började kladda för mycket med bollen i andra halvlek istället för att låta bollen göra jobbet, vilket stoppade upp våra anfallsförsök. Däribland Daniel Sjölund, som annars gjorde en storstilad insats i första halvlek, men också mattades i slutet av matchen.

Martin Christensen gjorde det riktigt bra i offensiven flera gånger i den första halvleken men kom bort mer i andra halvlek, när han inte längre blev matad med bollar. Petrit Zhubi kom in men gjorde inga större avtryck förutom ett par offensiva framstötar.

Kristian Bergström däremot verkade med hårt jobb och kvalitet i spelet matchen igenom, men borde ha fått något mer skott på mål. Mot nickstarka hemmaförsvarare är det också viktigt med flacka hårda inlägg på fasta situationer.

Vi fick en liten varning beträffande zonförsvar i matchen mot Öster, då vi vid överflyttning missade växlingen till markeringsspel då Freddy Söderberg blev helt fri, men som tur nickade över. Nu hände det två gånger om med förödande konsekvenser vid hörnmålet och lyftningen in på Martin Smedberg vid andra målet. Detta ska egentligen inte få ske och måste givetvis rättas till. Hörnan förstår alla att det inte var acceptabelt jobb på, men det var också för snällt allt som oftast. Inte en enda varning under ett derby är ju egentligen osannolikt. Även om Markus Strömbergsson borde ha delat ut ett par gula kort till hemmaspelare i den första halvleken.

Andreas Dahlen skulle naturligtvis inte släppt förbi Smedberg så lätt och han har ju även haft en tendens att stå på hälarna i vissa moment tidigare och kommer därmed sent i situationerna. Andreas gjorde ändå en okej insats och kom fram en hel del på kanten i första halvlek.

Jag blev överraskad över att Tom Pettersson inte fick fortsatt förtroende. Tom hade nog varit tuffare i nämnda situation, men kunde förstås ha missat i andra. Tom har förövrigt inte suttit på bänken sedan förra bortaderbyt mot Norrköping.

Erik Moberg har varit riktigt bra när han nu kommit tillbaka efter sin skada och visar när han har självförtroende genom att sätta i väg på offensiva planhalva och starta i gång anfallen snabbt och djupt, men han darrade lite under perioder i andra halvlek.

Daniel Hallingström har också haft en positiv vår, men hade också en del problem i andra halvlek.

Anton Tinnerholm kom åter fram en hel del på högerkanten och kunde mycket väl gjort mål igen, men tappade som alla andra stinget i andra akten.

Henrik Gustavsson hade otur på hörnan och ingen tacksam uppgift på det andra målet heller. Fimpen svarade för ett par fina räddningar och även bra aktioner i luftrummet, men höll på att ställa till det i duell med Gunnar Thorvaldsson i andra halvlek.

Imad Zatara har varit riktigt lyckosam på topp och han assisterade ju Pligg till målet, men totalt sett borde han ha fått ut mer som forward med tanke på det spelövertag vi hade i akt ett. Det blev lite för överarbetat denna gång tyvärr.

Viktor Prodell borde ha trivts riktigt bra nu när vi förde matchen men var inte lika stark och bekväm med bollen som vi är vana att se. Nu måste Proddan ta tag i sitt spel igen genom att vara mer aktiv.

Båda anfallarna byttes ut och John Owoeri fick en halvtimme istället för Zatara. Inledningsvis kom Nigerianen i en del fina situationer och var så när att komma igenom, men efter Norrköpings mål fick han allt sämre lägen och tog heller inte tillräckligt jobb för att på egen hand erövra bollen.

Mattias Mete kom också in men han blev ingen frälsare denna gång som han var i fjol på parken genom sitt 2–2-mål i slutminuterna. Ett bra läge avlossades rakt på målvakten, men i övrigt var det inte tillräckligt distinkt i kampen.

Just som det kändes som vi var på väg mot toppformen fick vi alltså ett riktigt smärtsamt bakslag. Istället för att skapa ett allt större avstånd nedåt i tabellen och häng på topplaceringarna så föll vi tillbaka till nionde plats och får försöka komma upp snabbt på banan direkt hemma mot Mjällby på torsdag. Alla till Kopparvallen!

IFK Norrköping – ÅFF 2–1 (1–1)

1–0 (19) Andreas Johansson

1–1 (29) Kristian Bergström (Imad Zatara)

2–1 (74) Martin Smedberg

Varningar ÅFF: inga

Domare: Markus Strömbergsson

Publik: 10 870

Övrig statistik

Bollinnehav 45 – 55

Avslut 7 – 13

Avslut på mål 5 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 7 – 8

Frisparkar 8 – 9

Offside 5 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 73), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (ut 60), Viktor Prodell (ut 85).

Inbytta ersättare

John Owoeri (in 60), Petrit Zhubi (in 73), Mattias Mete (in 78).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Tom Pettersson, Oscar Möller.

Mytbilden bruten

Den fantastiskt sköna 1–0-segern borta mot Östers IF var viktig inte bara för en de tre poängen.

Sedan vi har anlagt konstgräs på Kopparvallen hade vi lyckats allt sämre på naturgräs och vi fick en mytbild om att inte kunna spela på naturgräs längre. Vi gjorde en svag vår på naturgräs 2011, men var betydligt starkare på det naturliga underlaget under hösten. Vi tog dock endast två poäng på naturgräs i fjol vilket inte att förklara bort.

I år är scenförändringen mycket glädjande nog total. Genom ett säkrare och mer ihärdigt jobbande spel har vi tagit tag i matcherna på naturgräs på ett helt annat sätt. Vi gjorde en riktigt bra första halvlek borta mot Halmstad och fajtades senare väl i den andra akten. Mot Kalmar blev det mer av den senare varan efter den felaktiga utvisningen av Andreas Dahlén. Men vi fick också se prov på väl taktiskt kunnande och även offensiv kvalitet med en man mindre på banan.

Nu kulminerade de tidigare naturgräsmatcherna i en över 93 minuter väl genomförd match på en svårspelad fotbollsplan, där gräset släppte och därmed sänkte bolltempot. En extra dimension var att Mohammed Abubakari var tillbaka. Mommo missade förvisso en del i passningsspelet, men märk väl att han bara spelat en knapp halvlek i Allsvenskan i år och det var för över en månad sedan (mot Malmö FF). Precis som Daniel Sjölund vill ghananen alltid spela boll, men studsar det fel på vägen så är båda våra innermittfältare förnämliga på att täcka boll genom att parera felstudsar. Tom Petterssons krigarmentalitet tidigare på innermittfältet har också varit viktigt för vårt övertag på mittfältet och om vi tappat boll så har vi återerövrat den.

Försvarsmässigt har vi också undvikit de enkla misstagen som tidigare under säsongen fällde oss. Med Erik Mobergs inträde har motalasonen nått sin höga nivå som han tidigare haft innan den långa skadefrånvaron och har tillsammans med Daniel Hallingström agerat säkert som mittlås. Båda Erik och Danne var också nära att måla på offensiva hörnor.

Henrik Gustavsson fick inte allt för mycket att göra men klev fram när det behövdes när Öster hade ett litet minitryck. Fimpen har nu hållit nollan i hälften av de allsvenska matcherna vilket naturligtvis är ett mycket gott betyg.

Anton Tinnerholm låg lite för högt vid några tillfällen då han borde ha täckt upp med några steg ned i banan, men i övrigt svarade 22-åringen för en bra defensiv insats och han kom fram en hel det på högerkanten i offensiven, vilket gav utdelning i den 72:a minuten då Anton gjorde sitt första mål för säsongen. Anton bröt bollen framför eget straffområde och spelade fram bollen till John Owoeri. Anton rusade sedan upp till höger i straffområdet och fick tillbaka bollen efter att Kristian Bergström och Viktor Prodell spelat vidare.

Med Tom Pettersson på vänsterbacksplatsen fick vi både en säkrare, och kvickade defensiv på vänstersidan, samtidigt som vi fick en vassare och snabbare offensiv. Dels genom 23-åringens naturliga vänsterfot och genom de räder Tom gav sig ut på.

Martin Christensen byttes åter ut men har växt in till en god startspelare på högerkanten med allt bättre defensivt tänkt och motståndarna har respekt när dansken utmanar.

Kristian Bergström är med sin rutin före många andra i tanken och stannar kvar för att täcka upp bakom offensiva spelare när det behövs och låg också bakom en hel del i det offensiva spelet med sin goda bollbehandling och vänsterfot. Det var ju också Pligg som spelade fram Viktor Prodell, som sedan slog inspelet fram till målet.

Imad Zatara har verkligen slagit igenom som en av Allsvenskans främsta spelare på sistone. Genom många löpmeter och kamp i duellerna får han med hjälp av sin goda teknik med sig bollen i de allra flesta fall. I och med den höga farten öppnar sig då också ytor och tempot drivs upp. Med bättre taktiska val vid några tillfällen hade vi dock gjort något mer mål, så som när han kunde ta med sig bollen ner till kortlinjen och spela snett bakåt till en fri John Owoeri. Nu valde han istället att gå på direktskarv med mindre lyckat resultat.

Viktor Prodell kom inte själv till så många avslut men låg, precis som borta mot Kalmar, bakom mycket av spelet som targetplayer, där han med framgång höll i bollen med sin styrka och goda teknik. Det var ju också Proddan som slog inspelet fram till Antons mål.

John Owoeri kom in istället för Martin Chrisensen i den 63:e minuten och nigerianen var också med i förspelet till målet och hade dessutom två egna fina lägen. I det första läget borde han ha gått på eget avslut men valde istället att passa till Imad Zatara och vid andra möjligheten svarade målvakten Alexander Nadj för en fin räddning. Owoeri var också kvalitativ i det övriga spelet och närmar sig helt klart en plats i startelvan.

Mattias Mete hoppade in de sista minuterna och gjorde ett riktigt bra inhopp genom att jobba hårt för att låsa fast bollen högre upp i banan, vilket han också lyckades med. Mete hade också ett skott i ribban.

Efter den första bortasegern på naturgräs sedan 2–1-segern borta mot Ljungskile SK 2011, har vi faktiskt tagit två poäng fler än vad vi hade efter åtta omgångar i fjol. Vi avancerade också förbi AIK, Häcken och Norrköping upp till sjunde plats. Just derby borta mot Norrköping väntar på söndag. Passa på och häng med på bussresan.

Läs mer om tider och hur du anmäler dig här

Östers IF – ÅFF 0–1 (0–0)

0–1 (72) Anton Tinnerholm

Varningar ÅFF: Martin Christensen (1:a), Imad Zatara (2:a)

Domare: Jonas Eriksson

Publik: 4 142

Övrig statistik

Bollinnehav 45 – 55

Avslut 7 – 15

Avslut på mål 1 – 8

Avslut i målställningen 1 – 2  

Hörnor 1 – 13

Frisparkar 5 – 15

Offside 4 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Tom Pettersson –

Martin Christensen (ut 63), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (HM 63), Viktor Prodell (ut 85).

Inbytta ersättare

John Owoeri (in 63 F), Mattias Mete (in 85 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Allan Olesen, Petrit Zhubi, Oscar Möller.