Pinsamt avslut på vårsäsongen

Vi föll på bortaplan med 0–3 mot Sveriges bästa lag under våren, Helsingborgs IF. Man kan förlora på olika sätt, men på detta sätt var inte okej.

Jag såg verkligen fram mot den här matchen. Nu var det dags att bjuda upp till dans. Mot ett riktigt bra motstånd skulle vi visa hur bra vi kan vara när vi kommer upp i den höga kapacitet som vi ska nå. Det skulle bli en match som skulle belysas som en av de främsta i hela Allsvenskan under vårsäsongen, men så blev det alltså inte då vi inte alls bjöd upp till dans.

Jag har imponerats av Helsingborgs ”totalfotboll” tidigare under säsongen men i skånederbyt höll inte HIF samma klass som tidigare och matchen innehöll förvånansvärt många felpassningar och lågt tempo under långa perioder. Under perioder var det dock hög intensitet och riktig derbykamp, vilket förhoppningsvis skulle ta kraft inför vår match. De rödblå hade också en stark period i andra halvlek där de visade sin klass, men visst skulle vi kunna rå på dem.

Vi var väl med från början men speciellt när David Accam, ur offsideläge, satte bollen borde vi fått en skarp varning om det självklara, att vara noggranna i passningsspelet, speciellt på egen planhalva. Men så hände det som absolut inte fick hända redan efter an kvarts spel. Andreas Dahlén slog passningen rakt i famnen på Robin Simovic som senare hittade fram till Alejandro Bedoya. Daniel Hallingström hängde inte alls med i svängarna och amerikanen fick fritt utrymme för sitt skott. Henrik Gustavsson var på bollen men kunde inte hålla bollen utanför den högra stolpen.

Efter en riktigt risig period efter målet där de våra såg skrämda ut av det ”mäktiga” Helsingborg kom vi igen en aning och Imad Zatara nickade bra på Andreas Dahlens fina inlägg men målvakten Pär Hansson räddade bra enda gången han behövde ingripa. Hade Viktor Prodell varit på tårna så hade han satt returen.

HIF kom tillbaka och efter stor passivitet åkte vi på 0–2. Alejandro Bedoya fick alldeles för enkelt komma till skott i halvmånen utanför straffområdet. Henrik Gustavsson svarade för en bra räddning men Andreas Dahlén var sen på returen och slog bollen till inkast. Ardian Gashi fick sedan bollen i högerinnerposition och kunde nästan helt obehindrat vandra igenom och klippa in bollen vid det främre krysset. Imad Zatara försökte göra en ansats, men täckte på helt fel sida och fullföljde inte. Daniel Sjölund passerades också alldeles för enkelt och därbakom var både Andreas Dahlén och Erik Moberg passiva. Henrik Gustavsson kunde också ha varit mer på tå i målet.

Förutom Fimpens räddning när Bedoya oroade i straffområdet och Kristian Bergströms räddning vid bortre stolpen efter hörna, så var återstoden av halvleken ganska lugn. ”Hörnräddningen” visar också på hur viktigt det är att ha någon på bortre stolpen. Detta var Pliggs fjärde hörnräddning i år genom denna positionering.

Helsingborgs IF fick matchen dit de ville med en snabb 2–0-ledning. De kunde sedan ”vila” på resultatet. Det borde ha varit HIF-arna som skulle vara sega efter derbyt, men det var istället våra spelare som såg oerhört sega ut.

Med 0–2 in i paus hade vi i varje fall chans på poäng. Till den andra halvleken byttes anfallsparet Viktor Prodell och Imad Zatara ut till förmån för Tom Pettersson och John Owoeri. Vi gick därmed ner på 4–5–1.

Åtgärden gav dock inte önskad effekt. Med Tom Pettersson som ”mittfältslibero” tätades luckan som Alejandro Bedoya härjade fritt i bättre, men Peter Swärdhs önskan om att Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund skulle komma högre upp i banan uppfylldes inte. John Owoeri som skulle få djupledsbollar fick istället främst agera som bollmottagare och det är ju inte hans främsta epitet även om han gjorde så gott han kunde.

Med 20 minuter kvar tvingades Mohammed Abubakari till byte. Oscar Möller byttes då in och vi gick tillbaka till 4–4–2. Vi fick lite mer tyngd framåt men skapade bara en riktigt bra målchans, i den 77:e minuten. Den var å andra sidan riktigt bra. John Owoeri löpte bra och spelade in bollen snett bakåt vid kortlinjen och där fick Kristian Bergström öppet läge, men sköt rakt på Emil Krafth.

Innan eländet var över åkte vi också på ett 0–3-mål. I den 86:e minuten sprintade Alejandro Bedoya igenom i högerinnerposition överlappade med Alvaro Santos och amerikanen skickade in bollen framför mål där Christoffer Andersson sprintade ifrån Andreas Dahlén och rakade in bollen.

Vi har tidigare gjort bra naturgräsmatcher, förvisso mot betydligt sämre motståndare, men ”segheten” fick till följd att våra spelare inte positionerade sig väl (inte tog speldjup) för att ta emot passningarna, fastnade med bollen och ofta blev vidareleveransen för lös. Vi tappade därmed fart och kvalitet i passningsspelet. Det finns ytor hos alla lag, vilket också visade sig i inledningen på matchen, men med ett så svagt passningsspel går det inte att rå på ett så starkt lag. Hade vi däremot fått igång vårt eget spel och inte slarvat bort bollen på egen planhalva, då kunde vi ha hållit emot till slutet och då kunde skånederbyt fått en fysisk hämmande effekt för hemmalaget, men nu kunde HIF istället rulla av matchen på halvfart.

Mot ett lag som HIF måste alla ställa upp i försvarsspelet men när inte våra forwards började arbetet, att göra det jobbigt för motståndarna och styra uppspelen mot en kant, så blev det än besvärligare för övriga lagmedlemmar. Mittfältet kom på mellanhand och backlinjen var passiv.

Imad Zatara har ännu inte fått till målskyttet på bortaplan och var för lite engagerad i den här matchen, både offensivt och defensivt. Han försökte löpa i djupled, såg ut att komma först på bollen flera gånger men kom ändå aldrig loss. Stort minus förstås för det defensiva arbetet innan 0–2-målet. Imad hämmades dock av en ömmande fot, vilket också föranledde bytet i paus.

Viktor Prodell sprang inte och kunde därför inte komma loss, undantaget efter pliggs fina djupledspassning i slutet av första halvleken men han fastnade på en motståndare och blev av med bollen. Viktor täckte också bollen mycket sämre än vad vi är vana att se honom göra.

John Owoeri gjorde en helt okej insats på topp i ett svårt läge, men fick ofta förstatouchen lite för långt ifrån sig som bollmottagare.

Oscar Möller gjorde också ett okej inhopp. Med lite mer kraft i duellerna och löpningarna blev vi lite tyngre framåt.

Martin Christensen överarbetade, när det var extremt viktigt att spela på få tillslag för att inte tappa fart och tog för lite av jobbet i defensiven. Att han inte tog chansen att gå in framför mål när Daniel Sjölund slog inlägg i första halvlek var också mycket märkligt.

Den på förhand intressanta mittfältskampen, mellan våra innermittfältare Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund och HIFs dito Ardian Gashi och May Mahlangu, uteblev.   

Mohammed Abubakari försökte men körde ofta fast och vi tappade fart. Mommo kom ofta på mellanhand i det defensiva arbetet och kom inte med i offensiven på det sätt som vi hoppats med för hög felpassningsfrekvens.

Daniel Sjölund kom inte alls kom upp i sin kapacitet vare sig offensivt eller defensivt. Det såg segt ut helt enkelt och passningskvaliteten stod inte att känna igen.

Kristian Bergström jobbade och sprang men det såg segt ut och han kom ofta på mellanhand och fick ut väldigt lite.

Tom Pettersson kom in med energi och köttade på men det var ett svårt läge och kvaliteten i passningsspelet infann sig inte riktigt.

Anton Tinnerholm hade inte heller någon bra dag även om han höll David Accam stången, så länge ghananen spelade, på ett okej sätt. Passningskvaliteten ställde dock till det för oss många gånger.

Daniel Hallingström och Erik Moberg har utgjort ett mycket bra mittlås i flera matcher, men nu fick vi åter se faran med två mittbackar som trivs bäst genom att backa och avvakta. Det är inget motmedel när motståndarna spelar sig igenom mittfältet och samtidigt ingen tacksam uppgift.

Erik Moberg hade tuffa dueller med jätten Robin Simovic och det blev inte lättare när lunddomaren Andreas Ekberg tillät Robin använda armarna i varje duell, men Erik måste sätta hårt mot hårt. Nu blev det för avvaktande.

Daniel Hallingström blev än mer avvaktande, kom ofta väldigt djupt och hade för låg kvalitet i passningsspelet.

Andreas Dahlén har inte nått upp till den nivå som jag hoppats under våren och nu fick vi åter se prov på slarvigt passningsspel och passivitet som blev förödande, även om han under perioder agerade mer tryggt.

Henrik Gustavsson kan inte lastas för förlusten, ettan var han på, tvåan kunde han tagit men det var ett hårt och rappt avslut mot krysset och vid trean blev vi helt överspelade. Trots svag hjälp gjorde Fimpen en hel del bra räddningar som höll siffrorna nere.

Vi hade inte släppt in något allsvenskt mål på naturgräs sedan 0–3 borta mot Helsingborg förra året men nu fick vi åter bita i det sura gräset på Olympia. Hemska 0–3 blev det även 2010. Förra året var ett fall framåt spelmässig men det här var ett rejält bakslag.

14 poäng på 11 matcher är ett sämre facit än i fjol då vi tog 16 poäng efter 11 matcher. Med en starkare trupp i år är det förstås inte ett bra facit, men med nygammal tränare som i första hand ville rätta till försvarsspelet är det ändå okej och faktum är ju att vi skulle tagit fler poäng sett till spel och chanser.

Vi kan se och lära av Helsingborgs totalfotboll att även om man är stjärna, eller tror sig vara stjärna, så kan jobba stenhårt för laget och inte bara när det passar det egna egot, som annars är vanligt hos så kallade storlag.

I en summering under vårens elva allsvenska matcher ger jag följande geting/+ betyg till våra spelare som medverkat i Allsvenskan:

Fyra (mycket bra allsvensk klass): Henrik Gustavsson, Erik Moberg, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström och Imad Zatara.

Tre (bra allsvensk klass): Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Tom Pettersson och Viktor Prodell.

Två (allsvensk klass): Allan Olesen, Andreas Dahlén, Martin Christensen, Petrit Zhubi, Emmanuel Dogbe, Oscar Möller, Mattias Mete och John Owoeri.

Jag har förstås inte alls samma koll på HIF, men ändå en hygglig bild på motståndarna och ger dem följande betyg för vårens insatser:

Fem (landslagsklass): Alejandro Bedoya, May Mahlangu.

Fyra (mycket bra allsvensk klass): Pär Hansson, Emil Krafth, Loret Sadiku, Peter Larsson, Erlend Hanstveit, Walid Atta, Mattias Lindström, Ardian Gashi, David Accam, Robin Simovic.

Tre (bra allsvensk klass): Joseph Baffo, Christoffer Andersson, Daniel Nordmark, Rachid Bouaouzan, Álvaro Santos.

Två (allsvensk klass): Elias Andersson, Rasmus Lindgren.

Som synes har HIF även individuellt sätt starkare spelare överlag, men en bra dag kan vi nå högre lagmässig och individuell kapacitet än genomsnittet samtidigt som motståndarna når en lägre prestation än genomsnittet. Denna hemska eftermiddag på Olympia låg dock den lagmässiga och de individuella prestationerna på en betydligt lägre nivå från vårt lags sida.

En stor anledning att vi inte lyckats vinna mot något så kallat storlag på bortaplan är att det fortfarande finns en jantelagsanda där vissa nervärderar oss själva och inte tror på framgång och då blir det heller ingen lycka, så börja tro för framgången så kommer vi även kunna nå resultat i denna typ av matcher.

Helsingborgs IF – ÅFF 3–0 (2–0)

1–0 (26) Alejandro Bedoya

2–0 (42) Ardian Gashi

3–0 (86) Christoffer Andersson

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund (2:a)

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 11 106

Övrig statistik

Bollinnehav 61 – 39

Avslut  13 – 2

Avslut på mål 8 – 1

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 4 – 2

Frisparkar 9 – 13

Offside 8 – 5

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 1

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Martin Christensen, Mohammed Abubakari (ut 72), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Imad Zatara (ut 46), Viktor Prodell (ut 46)

Inbytta ersättare

Tom Pettersson (in 46 MM), John Owoeri (in 46 F), Oscar Möller (in 72 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Petrit Zhubi, Mattias Mete.