Det är egentligen helt makalöst att vårt forwardspar har gjort sju mål
tillsammans på de två senaste hemmamatcherna. Imad Zatara har gjort fyra mål
och Viktor Prodell tre. Därmed har vi allsvenskans hetaste anfallspar för
tillfället, i varje fall på hemmaplan. Ifjol var Viktor Prodell och Magnus
Eriksson radarparet som öste in mål under sommaren. Efter att Mange lämnat
nådde inte målskyttet samma nivå men faktum är att Imad Zatara nu har gjort fem
mål och Viktor Prodell tre, att jämföra med fem mål för Viktor Prodell och tre
för Magnus Eriksson efter tio omgångar i fjol. Status quo så långt med andra
ord.
När Peter Swärdh kom till ÅFF 2007, tog vi en poäng på de fyra första
matcherna, men sedan tog vi 22 poäng av 24 möjliga med en målskillnad på 19–6 på
de åtta nästkommande matcherna och avancerade från sista till andra plats i
Superettan.
Även i år började vi tävlingsspelet på ett tungt sätt. Vi lyckades inte
ta oss vidare från Svenska Cupens gruppspel och föll i de båda inledande
omgångarna av Allsvenskan, men sedan har vi tagit 14 poäng på 8 matcher med en
målskillnad på 12–5.
Peter Swärdh är trygg i sig själv och vet mycket väl vad han vill
genomföra. Vi supportrar hänger oss åt laget och livskurvan är helt i linje med
hur poängen trillar in. När resultaten svänger mycket så svänger också vår egen
livskvalitet med risk för förhastade slutsatser. Det finns ett antal personer
som har betydande roller som påverkas av detta inte har tålamod att vara
långsiktiga. Detta fenomen härrör sig främst till så kallade storklubbar,
varför dessa kan få väldigt stora problem i motgång.
I mindre föreningar är ambitionen sett efter ekonomiska förutsättningar,
ofta betydligt större än i de så kallade storklubbarna. Skillnaden är dock att
ledande personer har en närmare kontakt med alla i föreningen, vilket innebär
så väl spelare, ledare, övriga anställda och supportrar.
Peter Swärdh passar utmärkt i den sistnämnda kategorin för grundstenen
för Peter är tålamod. Genom sitt tålamod har vår tränare fått stadga i
försvarsspelet. De mål vi har släppt in är inga generella ”systemfel” utan de
har varit frukten av individuella misstag, varav en del av det grövre snittet. Kravbilden
är hög och de flesta andra lag i vår högsta serie har gjort fler misstag och
släppt in fler mål. Faktum är att det bara är toppduon, Helsingborg och Göteborg
(6 mål) samt Kalmar FF (8 mål) som har släppt in färre än våra 9 mål.
Ifjol hade vi ett för bedrövligt bortafacit på naturgräs, då vi bara
lyckades ta två poäng på nio matcher och noterade en målskillnad på hemska 7–20.
I år är vi det enda laget i Allsvenskan som fortfarande inte har släppt in
något mål på naturgräs! Den snåla målskillnaden 1–0 har givit oss fem
naturgräspoäng på tre matcher.
Den skrala poängskörden på naturgräs var en av viktiga delar att
förbättra till denna säsong, vilket krävde ytterligare fokus på det defensiva
spelet. Hittills har vi alltså lyckats bra, även om effektiviteten generellt på
bortaplan varit för svag. Vi borde ha avgjort i första halvlek i Halmstad, mot
Kalmar fick vi aldrig riktigt chansen att visa upp en sprudlande offensiv efter
den felaktiga utvisningen av Andreas Dahlén och det dröjde länge innan vi fick
hål på Öster.
Förra året var vi obesegrat på konstgräs på bortaplan, men i år har vi
ännu inte tagit poäng på konstgräs på bortaplan. Vi borde åtminstone fått med
ett kryss från Gefle och skulle ha avgjort i första halvlek i Norrköping, men
även på vårt eget underlag har vi fallerat i effektiviteten på bortaplan.
Lite förenklat kan man se en tänkt utveckling i tre steg.
1.
Skapa ett tryggt och stabilt försvarsspel
2. Utveckla
offensiven för att skapa fler målchanser
3.
Förbättra effektiviteten
Självklart jobbas det med alla delarna parallellt, men fokus läggs mer
på de högre nummen när kvalitet nås i de lägre numren.
Det är därmed naturligt att vi på hemmaplan har nått punkt nummer 3,
medan vi på bortaplan har kommit till punkt 2. Faktum är ju sedan att om man
når punkt 3 både på bortaplan och hemmaplan, ja då är man ett topplag.
Mot Mjällby uppträdde vi som ett topplag i Allsvenskan. Det är
topplagen som gör mål i rätt skeenden av matcherna. När matcher står och väger,
i slutet av första halvlek och när motståndarna är på gång att komma in i
matchen så avgör man med ett tidigt mål i andra halvlek. Just detta inträffade
på Kopparvallen vilket kändes oerhört rättmätigt med tanke på traumat på Nya
Parken.
I den 26:e minuten ställde vi om efter ett mjällbyanfall. Martin
Christensen spelade in bollen till Viktor Prodell som förpassade bollen vidare
till Mohammed Abubakari. Mommo slog en djup boll till Kristian Bergström som
sprintat in från vänster och skickade in bollen framför mål. Viktor Prodell tog
elegant ned bollen och tryckte in 1–0.
I den 42:a minuten hade Mjällby ett farligt anfall till höger där Haris
Radetinac fick tillbaka bollen från Mahmut Özen men Henrik Gustavsson kunde
rädda skottet från Haris. Istället tog vi sats framåt. Daniel Sjölund spelade
vidare till Mohammed Abubakari i mittcirkeln. Mommo slog en fin boll till
Martin Christensen. Anton Tinnerholm lappade över på högerkanten och fick
bollen. Inlägget fram till Imad Zatara var sedan riktigt bra och Imad nickade
in 2–0 invid den högra stolpen.
I den 57:e minuten kunde vi göra förlösande 3–0. Henrik Gustavsson slog
en lång boll till höger. En mjällbyspelare nickade och Imad Zatara fångade upp
bollen och vände ut och in på mjällbyförsvaret. Han såg ut att komma i för snäv
vinkel, men satte ett riktigt klassavslut i det främre krysset. Ett helt
fantastiskt mål med andra ord.
Jag tycker att vår första halva av första halvlek blev lite för
uppförstorad som värdelös, för Mjällby var ju inte ett dugg bättre i offensiven
under den delen. Blekingelaget försvarade sig dock bättre inledningsvis än
något annat lag har gjort emot oss på Kopparvallen i år, så det var ju inte
helt lätt att tränga igenom.
Det förkom dock några stora misstag som när Haris Radetinac fick komma
helt fri efter ett inkast och vi slarvade i passningsspelet.
På hela matchen fick Henrik Gustavsson två skott på mål varav han
gjorde en säker räddning på Haris Radetinac skott i första halvlek. Trots få
skott på sig på sistone är Fimpen fyra i Allsvenskans målvaktsliga med en
räddningsfrekvens på 79 % och fem nollor på tio matcher.
Anton Tinnerholm fick allt eftersom en offensivare roll av Peter Swärdh
för att vi skulle komma fram mer i banan, vilket lyckades speciellt bra i och med
2–0-målet och Anton svarade för en bra insats även i övrigt med gott defensivt
arbete.
Daniel Hallingström hade en del problem med Marcus Ekenberg
inledningsvis men tuffade sedan till sig i närkamperna, trots att
mjällbyanfallaren hade tur med domsluten. Danne gjorde på det hela en helt okej
insats.
Erik Moberg framstår allt mer som fältherren i försvaret av mycket god
allsvensk klass, men är alltid ödmjukheten själv, vilket är nog så viktigt för
att inte tappa fotfästet.
Andreas Dahlen tvingades tyvärr bryta i paus på grund av känningar i
baksida lår i slutet av första halvlek. In kom istället Tom Pettersson som
nästan direkt slog en indianare som Mjällby var nära att utnyttja. Tom fajtades
bra men kom aldrig riktigt upp i stabil nivå. Det är inte helt lätt att komma
in i en backlinje mitt i matchen, men Andreas Dahlén är nog trots allt rätt val
som vänsterback och förhoppningsvis är han spelklar till matchen på Olympia. I annat
fall kan säkert Tom spela på platsen bara han är tillräckligt förberedd och får
spela från start.
Martin Christensen fortsätter att fira triumfer på högerkanten och gör
inte bara överstegsfinter, utan han får också in allt fler inlägg. Dessutom tog
han några fina defensiva löpningar. Det går framåt för dansken med andra ord.
Mohammed Abubakari hade vissa problem i början och tappade en del boll
men växte in i matchen och gjorde ett stort jobb på innermittfältet. Mommo var
också inblandad i båda våra mål i första halvlek.
Daniel Sjölund var annars planens gigant. Ålänningen har tagit steg för
varje match och visade nu verkligen sin oerhörda kapacitet som tvåvägsspelare.
Det defensiva arbetet var av riktigt hög kaliber när han med spelförståelse och
kvickhet effektivt stängde Mjällbys uppspelsvägar. Offensivt låg han också
bakom mycket och framspelningen till Pligg som sedan gav Oscar Möller ett
jätteläge var magnifik. Helt ur balans liggande lyckades Daniel hitta en vinkel
som jag inte trodde skulle vara möjlig.
Kristian Bergström svarade också för ett stort jobb och fick sin första
assist för säsongen fram till Viktor Prodells 1–0-mål. Pligg var också nära att
själv få göra mål men tyvärr studsade bollen till lite när han skulle sätta ”straffsparken”
från Oscar Möller. Just straffpunkten har fått läggas om på Kopparvallen
eftersom allt för många spelare står och nöter sönder straffpunkten på träning
istället för att flytta målet och hitta en annan straffpunkt. Förmodligen var
det därför som bollen studsade till.
Imad Zatara fortsatta alltså sitt målskytte på Kopparvallen där han har
gjort alla sina fem mål. Imad har nu gjort lika många mål som Andreas Haddad, Tobias
Hysén, David Accam och Kennedy Igboananike, men åtminstone de tre sistnämnda
har fått betydligt fetare rubriker. Båda målen i går var fina, men nummer två
var en riktig delikates som förtjänar feta rubriker. Visar bara Imad samma fina
löpkapacitet och framåtanda på bortaplan så kommer också målskyttet lossna
utanför Fotbollens Mecka, som Zatara för övrigt har anammat genom att kyssa
planen efter varje mål.
Viktor Prodell lyfte sig rejält från matchen i Norrköping och gjorde
ett riktigt snyggt mål, med en svår nedtagning och en järnvilja att peta bollen
i mål. Kul också att se fler löpmetrar från vår forward som har mycket hög
allsvensk klass, även om han inte visat den så många gånger i år. Även för
Proddans del kommer bortamålen om han jobbar lika bra som han gjorde på Myresjöhus
Arena.
Oscar Möller avlöste Martin Christensen sista halvtimmen, men på topp,
och gjorde ett piggt inhopp, men borde gjort mål på sin jättechans. Skönt dock
för Möller att få komma in efter två matcher utan speltid.
Alberis da Silva har varit borta i fyra matcher men fick nu ett par
minuter.
Allan Olesen startade så sent som mot Djurgården men har inte fått
plats i 18-mannatruppen de senaste två matcherna. Emmanuel Dogbe har också
startat i Allsvenskan och gjort långa inhopp, senast hemma mot Göteborg, men
har inte fått plats i matchtrupperna de tre sista matcherna. Det är med andra
ord en mördande konkurrens om platserna både i startelvan och i matchtrupperna,
vilket bådar mycket gott inför framtiden.
Närmast väntar division V-laget Tallboda IF i Östgötacupen på söndag,
vilket är ett fint tillfälle att visa upp klubben. Men mer allvarligt blir det
lördagen den 1 juni borta mot seriesuveränen Helsingborgs IF, som till stora delar
visat upp ett magnifikt anfallsspel. Kan vi nå nivå 3 på Olympia så kan det bli
en mycket sevärd match och med denna seger i bagaget så har vi förstås alla
möjligheter i denna mycket tuffa utmaning. HIF har ju också spelat ett laddat
derby borta mot Malmö FF bara några dagar innan vårt möte med dem, vilket kan
ha förtagit en del fokus och kraft.
Häng med bussresan för att se den sista allsvenska matchen innan
uppehållet, läs mer om den här
ÅFF – Mjällby AIF 3–0 (2–0)
1–0 (26) Viktor Prodell (Kristian Bergström)
2–0 (42) Imad Zatara (Anton Tinnerholm)
3–0 (57) Imad Zatara
Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari (1:a)
Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.
Publik: 3 159
Övrig statistik
Bollinnehav 49 – 51
Avslut 9 – 8
Avslut på mål 6 – 2
Avslut i målställningen 0 – 0
Hörnor 0 – 4
Frisparkar 9 – 10
Offside 1 – 3
Utvisningar 0 – 0
Varningar 1 – 1
Startelvan
Henrik Gustavsson –
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén (ut
46) –
Martin Christensen (ut 63), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund,
Kristian Bergström –
Imad Zatara (HM 63, ut 91), Viktor Prodell.
Inbytta ersättare
Tom Pettersson (in 46), Oscar Möller (in 63), Alberis da Silva (in 91
MM)
Ej inbytta ersättare
Gustav Jansson, Petrit Zhubi, John Owoeri, Mattias Mete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.