Smärta, smärta, smärta!

Det är en oerhörd smärta vi alla med sympatier för ÅFF känner efter den vedervärdiga derbyförlusten hemma mot IFK Norrköping med 1–3. Vi hade matchen i vår hand, men slarvade bort övertaget och hade också domaren Michael Lerjéus emot oss.

Det började ju så bra med klart övertag genom fyndigt snabbt passningsspel, både genom spelvändningar och i djupled. Martin Christensen kom fram på högerkanten och matade farliga inlägg. Tredje gången gillt blev det då Imad Zatara nickade. Förvisso räddade målvakten Andreas Lindberg, men han släppte retur, som Oscar Möller påpassligt skickade in i mål i den 11:e minuten.

Vi slarvade dock direkt efter målet.

Mohammed Abubakari tappade bollen till Lars Krogh Gerson och Henrik Gustavsson tvingades till en fin parad på Isaac Thelins skott från höger. Erik Moberg blockade sedan Gersons returskott och som tur var nådde inte Christoffer Nyman när Martin Smedberg Dalence skickade in bollen mot den vänstra stolpen.

Vi hade sedan full kontroll på händelserna, men blev okoncentrerade efter att Martin Christensen blev nedmejad av Martin Smedberg, utan åtgärd från domarkåren i den 33:e minuten. Hur de kunde missa den frisparken och varningen är en fullkomligt obegriplig gåta, då händelsen föregicks precis framför den assisterande domaren Daniel Gustavsson från Mantorp.

Trots detta tilltag kunde vi återerövra bollen, men började kladda runt på ett väldigt nonchalant och onödigt sätt. Oscar Möller slog en helt intetsägande passning till Mohammed Abubakari, som passade vidare till en trängd Allan Olesen, som i sin tur inte följde sitt signum att spela säkert utan försökte sig på en klackning vilken misslyckades. Martin Smedberg tog istället bollen och spelade in centralt till Isaac Thelin. Daniel Hallingström var passiv och Thelin kunde lägga bollen i djupet till Christoffer Nyman. Erik Moberg förutsåg av någon märklig anledning inte det enda hotet, kom på efterkälken och Nyman prickade in bollen till höger om Henrik Gustavsson.

Vi tappade initiativet efter kvitteringsbollen och resten av halvleken blev rätt intetsägande. Vi hoppades hitta tillbaka till det fina spel vi hade inledningsvis, men den sämre delen av första halvlek blev ännu sämre i början på den andra akten. Istället för att spela snabbt på ett eller två tillslag och på djupet, började ett flertal spelare kladda alldeles för mycket med bollen och vi tappade helt djupledsspelet. Farliga intetsägande och för lösa passningar i sidled gjorde att vi tappade boll gång på gång och hamnade under tryck.

Norrköping är i grunden ett rätt primitivt lag, som med fart och fläkt inte är några större konstigheter att spela igenom, vilket vi sett prov på både i våra tidigare matcher mot dem och i andra matcher i Allsvenskan. Men när vi slutade spela fotboll och de fick mata inlägg så är det inte roligt.

Vi vek bokstavligt ned oss när Andreas Dahlén inte stod upp efter den tredje raka hörnan och Marcus Falk Olander kunde enkelt nicka in 1–2.

I den 61:a minuten fick Erik Moberg en varning efter en inte allt för tuff satsning och i den 65:e minuten tvingades Moberg agera sedan Petrit Zhubi tappat bollen. Moberg petade bort bollen framför en framstormande Nikola Tkalcic, men fick ändå syna det andra gula kortet och därmed också det röda av domaren Michael Lerjéus.

Uppförsbacken var förstås än större och inte blev det bättre i den 83:e minuten. Lars Krogh Gerson sköt ett skott. Alberis da Silva ansträngde sig verkligen för att vika bort armen bakom sig och lyckades, ändå fick vi straff emot oss. Gerson tog själv hand om elvametaren. Henrik Gustavsson gick åt rätt håll, men kunde inte stoppa den välplacerade straffen invid hans högra stolpe. I samband med straffen blev också vår tränare Peter Swärdh uppvisad på läktaren.

I den 86:e minuten dundrade Andreas Dahlén en stenhård vänstervolley mot det högra krysset, men bollen gick i ribban och symboliserade att detta verkligen inte var vår kväll.

Jag brukar inte ta upp domarinsatsen så ofta i mina inlägg, men den här gången är det ju ett måste. Vi har sett det bland många andra domare som till yrket också är officer i det militära, där sunt förnuft och känsla ställs åt sidan för hämmande prestige. I denne prestige handlar det om att själv hamna i fokus genom att gå på en linje. När dessa domare väl börjat döma till fördel för ett lag så fortsätter de matchen ut.

Den här gången fick domsluten helt avgörande betydelse.

·         Andreas Dahlén hade säkert gjort 1–0 redan i den 10:e minuten om han inte blivit nedriven av målvakten Andreas Lindberg. Straff och utvisning av målvakten där och matchbilden hade blivit en helt annan.

·         Självklart skulle vi fått frispark i den 33:e minuten när Martin Christensen blev nedriven bakifrån och då hade inte IFK kvitterat till 1–1 i efterdyningarna

·         Det var ingen utvisning på Erik Moberg och med fullt manskap hade vi förstås haft en betydligt större chans

·         Det var inte heller någon straff och trots en man mindre hade vi anfallsintentioner dessförinnan och en kvittering kunde vi i varje fall nått

Dessutom skapades osäkerhet bland våra spelare att gå in i duellerna då vi fick många andra domslut emot oss, vilket var klart hämmande. IFK-spelarna däremot kunde dundra på med sin fysik och ibland brutalitet.

Trots domarens insats, så kunde vi ha gjort det så mycket bättre. Vi hade ledningen och hade tidigare inte förlorat någon match i årets Allsvenskan när vi gjort första målet. Trots att vi var i överläge spelade vi med alldeles för stor risk. Varför dog det fina djupledsspel som vi hade i Mjällby? Båda yttrarna Martin Christensen och Petrit Zhubi samt anfallarna Imad Zatara och Oscar Möller är löpvilliga spelare, så varför kladda runt med bollen i försvaret och på mittfältet?

Henrik Gustavsson fick svag hjälp av sina utespelare vid målen, men Fimpen kunde ha boxat bort hörnan som vi släppte in 1–2 på. Henrik gjorde å andra sidan några fina räddningar.

Allan Olesen startade sin första match sedan Syrianska hemma i omgång 14, eftersom Anton Tinnerholm var avstängd. Tyvärr tog dansken en onödig risk innan 1–1-målet vilket blev förödande. Tempot var ett problem matchen igenom.

Daniel Hallingström var passiv vid kvitteringsmålet, försökte hålla ihop det i övrigt men lyckades bara halvhjärtat.

Erik Moberg var alldeles för sen vid kvitteringen och hamnade också snett i sitt positionsspel även i övrigt, men straffades felaktigt.

Andreas Dahlén vek ned sig vid hörnan som vi släppte in, men borde fått straff med sig i inledningen. I övrigt ingen stabil insats denna gång.

Martin Christensen började strålande, men som i så många matcher föll han ur ramen och började spela för svårt.

Mohammed Abubakari var tillbaka efter avstängning, men precis som mot Djurgården var passningsfrekvensen alldeles för svag och när bollbehandlingen inte infinner sig från sin bästa sida måste han ta mindre risker.

Kristian Bergström fortsatte på innermittfältet och gjorde det ofta bra efter sin förmåga, men missade också i passningsspelet och vägde för lätt mot IFKs tyngre mittfältare, Andreas Johansson och Lars Krogh Gerson.

Petrit Zhubi startade för andra matchen i rad, men visade varför han inte varit startspelare tidigare. På den här nivån måste man täcka boll med kroppen och inte bara sträcka fram en fot. Bolltappet tvingade Erik Moberg att agera och blev utvisad.

Imad Zatara var aktiv inledningsvis, men saknade skärpan i nickarna allt eftersom kladdade Imad för mycket med bollen och vi tappade fart.

Oscar Möller spelade åter från start efter att han varit sjuk mot Mjällby. Möller har hittat tillbaka till sitt gamla jag, med fräna tuffa löpningar som skrämmer slag på motståndarna och det var rätt man att göra returmål. Samtidigt gör han inte för svåra saker med bollen som tidigare varit fallet i år, men Möller kunde nyttjats mycket bättre i sin främsta egenskap – djupledsspelet. Nu tvingades han möta boll för mycket.

Alberis da Silva hoppade in efter att Moberg blivit utvisad och lär få fortsätta som mittback mot BP, även om det inte kändes tryggt i denna match.

John Owoeri kom in på topp, men var har farten och offerviljan tagit vägen som fanns tidigare under säsongen? Nu stannar nigerianen upp för ofta istället för att nyttja sin snabbhet.

Emmanuel Dogbe fick också ett kort inhopp efter att ha varit borta från spel på grund av skada i fem matcher.

Daniel Sjölund var sjuk och det var förstås ett stort aber mot IFKs tunga mittfält, men förhoppningsvis är ålänningen tillbaka mot BP.

Ricardo Santos sträckte sig på träning och hans fysik kunde ha varit en avgörande faktor för att förändra matchbilden, förhoppningsvis är också Ricardo disponibel till på lördag.

Anton Tinnerholm kommer också tillbaka efter avstängning.

Den senaste tiden har varit en känslosam bergochdalbana och nu hoppas vi på en stabil avslutning av det positiva slaget. Tveka inte utan anmäl dig till bussresan för att se våra revanschsugna grabbar ta sig an Brommapojkarna på lördag. Läs mer om tider och hur du anmäler dig här

ÅFF – IFK Norrköping 1–3 (1–1)

1–0 (11) Oscar Möller

1–1 (33) Christoffer Nyman

1–2 (58) Marcus Falk Olander

1–3 (84, straff) Lars Krogh Gerson

Utvisning ÅFF : Erik Moberg (65, efter två gula kort, avstängd mot BP)

Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (4:e), Mohammed Abubakari (7:e), Alberis da Silva (4:e).

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 7 628

Övrig statistik

Bollinnehav 48 – 52

Avslut  7 – 12

Avslut på mål 3 – 9

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 4 – 6

Frisparkar 6 – 12

Offside 0 – 0

Utvisningar 1 – 0

Varningar 5 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen (ut 87), Daniel Hallingström, Erik Moberg, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 69), Mohammed Abubakari, Kristian Bergström (VM 69), Petrit Zhubi (ut 69) –

Ricardo Santos, Imad Zatara (HM 69).

Inbytta ersättare

Alberis da Silva (in 69 MB), John Owoeri (in 69 F), Emmanuel Dogbe (in 87 HB).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, George Tanzi, Pontus Nordenberg, Ricardo Santos.