Efter 28 långa år
lyckades vi äntligen besegra Helsingborgs IF igen och det med hela 3–0. Efter
en oerhört strong insats var det egentligen inget snack om saken!
Känslan var god inför mötet med Helsingborg. När vi mötte
dem på Olympia i somras (0–3) var HIF oerhört starkt. Men sedan dess har de
tappat duktiga anfallaren Alejandro Bedoya och viktige innermittfältaren May
Mahlangu har varit skadad under hösten.
Övriga nio spelare var dock densamma så väl under sommarens
möte på Olympia, som i går på Kopparvallen. Istället för May Mahlangu har
isländske landslagsmannen Arnor Smarason tagit plats på innermittfältet. På
topp hade Imad Khalili gjort succé med sex mål och två assist på sju matcher.
Offensivt har HIF alltså fortsatt att producera mål, men
defensivt har förändringen varit total. När jag såg Helsingborg gå ifrån till 3–0
mot Halmstad och David Accam hade lekstuga för ett par veckor sedan kände jag en
viss oro. Men efter HIFs andra halvlek där HBK, utan att spela bra, tog sig
fram genom hemmalagets släpphänta försvar och så när kom i fatt, blev orsaken
till de rödblåas förändring under hösten allt klarare.
Likt Häcken i fjol, vann Helsingborg under våren mycket på
en väldigt hög press där samtliga tog sitt jobb för att återerövra bollen högt.
Försvarsspelet prövades därmed inte speciellt ofta längre ned i banan. Men utan
Mahlangu och Bedoya, som tog ett stort defensivt ansvar, så har HIFs spel
fallerat. Kommer man väl förbi deras förstapress så finns det jättemöjligheter
som många lag har anammat under hösten.
Tändvätskan att äntligen besegra topplaget Helsingborg
kändes också riktigt stor. Med en normal insats från de våra skulle vi ha en
riktigt bra chans. Med en riktigt bra insats skulle det inte vara något snack.
Och det blev egentligen inget snack. Så som vi spelade i går hade vi slagit HIF
även under våren och alla andra lag i Sverige. När vi är som bäst slår vi alla
svenska lag på Kopparvallen, det fick ju fjolårets främsta lag Elfsborg erfara
när vi vann med 5–1.
Det kändes skönt att vi satte spelet från början, tog
kommandot, satte bra fart på bollen och med offensiv frejdighet anföll vi
metodiskt med mycket folk. På båda kanterna följde ytterbackar upp.
Mittbackarna drev upp tempot och innermittfältarna fördelade bollar till höger,
vänster och med instick centralt. Forwards försökte hela tiden öppna på djupet,
även om det inte lyckades öppnades det upp ytor därbakom.
Vårt 1–0-mål precis innan paus var tämligen rättförtjänt och
så underbart snyggt. Erik Moberg bröt elegant utanför eget straffområde.
Kristian Bergström tog tag i bollen och slog den till Martin Christensen till
höger. Dansken spelade vidare på högerkanten där John Owoeri elegant förlängde
till en framstormande Anton Tinnerholm som tog med sig bollen och spelade snett
inåt bakåt vid kortlinjen, där hade Kristian Bergström löpt med och vinklade in
1–0 till vänster. En eloge ska också Oscar Möller ha som löpte mot första
stolpen och därmed öppnade upp ytan för Pligg.
Det var naturligtvis störtskönt att gå in i paus med
ledningen och det var en fröjd att se våra mannar spela i den andra halvleken.
Vi fyllde på med mycket folk och var mycket mer beslutsamma med inlägg och med
påfyllnad in i boxen än den senaste tiden.
I den 65:e minuten kom Andreas Dahlén fram fint till vänster
och måttade ett inlägg mot bortre stolpen där Oscar Möller nickade, Loret
Sadiku räddade på mållinjen med hjälp av händerna (ingen straff), men John
Owoeri fick ett jätteläge att peta in bollen, men missade.
På den efterföljande hörnan fick John ett nytt läge då han
sköt vid den bortre stolpen. Skottet gick mot det främre krysset och där
räddade Mattias Lindström med händerna. Mittfältaren blev förstås utvisad och
vi fick straff. Daniel Sjölund satte elvametaren säkert till vänster om Pär
Hansson som gick åt andra hållet.
Vi var sedan inte riktigt på tå under en period men
kontrollerade sedan matchen.
I den 87:e minuten säkrades segern definitivt. Kristian
Bergström slog en frispark från vänster längs med marken och Daniel Sjölund
klippte in 3–0 med ett distinkt skott från straffområdesgränsen.
Henrik Gustavsson hade inte allt för mycket att göra
(Helsingborg hade bara tre skott på mål), men agerade stabilt i det han gjorde.
HIF hade en hel del hörnor men Fimpen värderade väl och boxade bort de
svåraste. Detta var den tolfte nollan i årets Allsvenskan. Ingen annan målvakt
har så många nollor i Allsvenskan i år och Fimpen har nu tangerat sitt eget
rekord från 2009 i Superettan. Tillsammans med Gustav Janssons nolla hemma mot
Kalmar har vi hållit nollan 13 gånger i Allsvenskan. Därmed har vi slagit det
tidigare rekordet i Allsvenskan på 12 nollor från 1979.
Anton Tinnerholm gjorde en jättematch på högerkanten.
Inledningsvis hade han lite problem med oerhört kvicke David Accam, men allt
eftersom stoppade Anton det mesta. Det var härligt att se de fullständiga
satsningarna på att vara först i luftrummet. Dessutom kom Tinnerholm med
väldigt fint i offensiven och bäddade ju för 1–0 med sin löpning och assist.
Erik Moberg gjorde bara några enstaka misstag och vara annars
oerhört trygg och stabil. Med sin följsamhet löste han många uppgifter väl och
den fina brytningen strax innan paus öppnade ju för ledningsmålet.
Alberis da Silva uppträdde också mycket tryggt och säkert.
Brassen vann mycket boll och spelade sig också lugnt ur situationerna på ett
bra sätt.
Andreas Dahlen löste också sin defensiva uppgifter väl och
det var riktigt roligt att se så pass kvalitativa offensiva aktioner från hans
sida. Samarbetet fungerade väldigt bra tillsammans med Kristian Bergström och
Daniel Sjölund på vänstersidan.
Kristian Bergström visade att det finns väldigt mycket kvar
att hämta i sin karriär. Som han sprang, vann boll, satte tempo i passningsspelet
och fullföljde. 1–0-målet var signifikativt då han tog hand om Mobergs brytning
spelade vidare och rusade till motståndarmålet, fick tillbaka bollen och
vinklade in bollen i mål. Assisten till 3–0 på frisparken var också påpasslig.
Daniel Sjölund var annars planens gigant och klart
landslagsmässig, med sitt enorma slit som bollvinnare där han tycktes vara
överallt och vann de mest otroliga bollar, så räckte ”bara” det för en väldigt
bra insats. Men han var ju så delaktig i det offensiva spelat också med
fördelning av bollar på kanterna, i djupled och med instick. Två mål var kronan
på verket för en fulländat insats och nu kan väl inte Finlands förbundskapten Mixu
Paatelainen blunda längre?
Mohammed Abubakari har inte riktigt hittat rätt under
hösten, men gjorde nu en riktigt bra match. Några passningar slogs bort men
kvaliteten var mycket bättre än på senare tid. Bollvinsterna var många och
kreativiteten i det offensiva spelet stor.
Martin Christensen hade ett fint samarbete med Anton
Tinnerholm, hittade in med några fina inlägg och hade två fina skott som
tvingade Pär Hansson till svettiga räddningar. Martin var ju också inblandad i
vårt fina 1–0-mål i och med passningen till John Owoeri.
Oscar Möller rev upp fina ytor för andra, som vid 1–0-målet.
Bollkontrollen stämde väl inte riktigt alla gånger, men med sin fysik var han
ett viktigt vapen.
John Owoeri spelade från start för första gången sedan
hemmamatchen mot Halmstad (0–1) i början på augusti. Löpningarna stämde väl
inte helt och det blev väl många offside, men han utgjorde ett jobbigt hot i
djupled för HIF-försvaret och viderespelningen till Anton Tinnerholm, vid 1–0-målet
var riktigt fin. Och det var ju John som ordnade straffen och utvisningen på
Mattias Lindström med sitt skott efter hörnan.
Petrit Zhubi kom in istället för John Owoeri sista kvarten
och oroade i djupled men kom inte riktigt loss.
Tidigare skadade Ricardo Santos fick också några minuter
istället för Oscar Möller men hann inte bli involverad i så mycket av spelet.
I den 90:e minuten fick äntligen Joel Rajalakso göra allsvensk
debut efter byte med Martin Christensen. Vi hade många hörnor emot oss i
slutet, men till sist satte Joel fart med bollen men fastnade bland flera
bortaspelare. Kul i varje fall att debuten är avklarad. Med fortsatt stort jobb
i U21 och träning kommer fler chanser.
Vi slog ett helt ordinarie Helsingborg (sett till den
vanligaste elvan under hösten) trots att vi saknade vår ordinarie mittback
Daniel Hallingström (skada) och vår främste målskytt Imad Zatara (avstängd). Det
är styrka!
En enda gång tidigare har vi slagit Helsingborg på
Kopparvallen och det handlade om den historiska 6–1-segern 1968 då Owe Eklund
gjorde fem mål och skickade ned HIF till tvåan. Senast vi vann mot Helsingborg
var 1985 på Olympia i division II (2–0). Efter de fem tidigare förlusterna
detta decennium känns det förstås oerhört bra att vi kunde vinna så pass klart
mot ett av de så kallade storlagen. Det är viktigt att respekten släpper för
att vi ska kunna ta nästa steg mot toppen i Allsvenskan nästa år.
Men först gäller det att ha fullt fokus på att avsluta den
här säsongen så bra som möjligt. I och med segern tog vi ett par steg upp i
tabellen till sjunde plats, men Djurgården (på samma poäng) och Norrköping (en
pinne efter) har tre matcher kvar. Djurgården möter Kalmar på bortaplan och
Norrköping har också bortamatch, mot AIK.
Vi har nu två matcher kvar innan vi kan summera Allsvenskan
2013. Nästa söndag väntar Syrianska borta och söndagen den 3 november avslutar
vi hemma mot Häcken.
Tveka inte utan följ med bussen till årets sista bortamatch.
ÅFF – Helsingborgs IF
3–0 (1–0)
1–0 (45) Kristian Bergström (Anton Tinnerholm)
2–0 (66, straff) Daniel Sjölund
3–0 (87) Daniel Sjölund (Kristian Bergström)
Utvisning HIF: Mattias Lindström (66)
Varningar ÅFF: Erik Moberg, Andreas Dahlén.
Domare: Markus Strömbergsson, Gävle.
Publik: 3 466
Övrig statistik
Bollinnehav 52 – 48
Avslut 9 – 10
Avslut på mål 7 – 3
Avslut i målställningen 0 – 0
Hörnor 7 – 9
Frisparkar 10 – 7
Offside 5 – 7
Utvisningar 0 – 1
Varningar 2 – 1
Startelvan
Henrik Gustavsson –
Anton Tinnerholm, Erik Moberg, Alberis da Silva, Andreas
Dahlén –
Martin Christensen (ut 90), Mohammed Abubakari, Daniel
Sjölund, Kristian Bergström –
Oscar Möller (ut 83), John Owoeri (ut 75)
Inbytta ersättare
Petrit Zhubi (in 75 F, HM 90), Ricardo Santos (in 83 F),
Joel Rajalakso (in 90 F)
Ej inbytta ersättare
Gustav Jansson, Allan Olesen, Pontus Nordenberg, Emmanuel
Dogbe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.