Brustet genrep

Vi hade hoppats på ett genrep med större trygghet och inga onödiga baklängesmål men så blev det inte då vi tappade en 2–0-ledning till 2–2.

Efter den första halvleken kändes det lite så där. Ledningen med 1–0 var ju helt okej men det var lusigt tempo och vi hade fortsatt dålig udd i anfallen. Målet var dock ett omställningsmål av den högre skolan där bollen gick som på ett snöre mellan våra spelare.

I den 29:e minuten gjorde vi 1–0 efter en mycket fin omställning. Kristian Bergström fick bollen strax utanför eget straffområde och spelade fram till Oscar Möller som skarvade vidare till Viktor Prodell. Proddan spelade tillbaka på ett tillslag och på två tillslag spelade Möller till Kristian Bergström som höll i och slog en boll i djupet till Viktor Prodell som löpt bra till höger. Viktor tog emot och slog in bollen framförmål där Oscar Möller kunde skarva in bollen i det vänstra krysset. Urläckert!

Försvarsmässigt var jag också rätt nöjd med den första halvleken då Bajen bara hade ett skott som de fick igenom men som Gustav Jansson räddade. Mot allsvenska lag bör vi dock inte släppa upp dem så nära vårt mål som Hammarby fick komma. Aggressiviteten måste alltså upp ett snäpp.

I den andra halvleken blev spelat mer öppet. Vi hade lite mer fart på bollen och fick till några riktigt fina kombinationer med spelvändningar och hotade i djupled på ett bättre sätt.

Bara två minuter in på halvleken gjorde vi 2–0 efter ett riktigt mönsteranfall med ett tillslag. Daniel Sjölund slog ut bollen till vänster där Andreas Dahlén spelade in till Kristian Bergström, som slog en kort boll på djupet där Viktor Prodell löpt in fint och slog bollen snett bakåt vid kortlinjen. Oscar Möller nådde inte bollen vid främre stolpen men Martin Christensen kunde skicka in bollen från sitt läge vid den bortre stolpen.

Det målet var ett skönt besked, att vi kan rulla ut motståndarna in på mållinjen även i år. Vi har ju fått se ett antal sådana delikata mål de senaste åren, speciellt på Kopparvallen.

Försvarsmässigt kändes det inte lika tryggt i den andra halvleken och Bajen var förstås tvungna att satsa mer framåt i underläge. Kennedy Bakircioglus frisparksmål i det vänstra krysset i den 57:e minuten tillkom efter en bra prestation av honom. Men när det står en sådan vass frisparskytt så vore det lämpligt att dra ner en spelare vid den främre stolpen.

Vi ledde ju ändå med ett mål och skulle naturligtvis ha hållit undan. Strax efter målet fick Viktor Prodell en fin möjlighet att göra 3–1 men han petade tyvärr bollen utanför i fritt läge.

Vi fick en hörna i den 92:a minuten och det var lämpligt att träna på att döda matchen, men nu var det alldeles för nonchalant med slarviga lösa passningar och vi blev av med bollen. Peter Swärdh var inne på det efter matchen att vi måste sätta bollen djupare i banan, men när Daniel Hallingström skulle lägga den på en djup yta så slog han den alldeles för kort.

I den 94:e minuten hade bara Kristian Bergström och Andreas Dahlén att täcka ut en hammarbyspelare på sin vänsterkant, men Dahlén låg för långt ifrån och inlägget kom in. Väl inne i boxen var vi alldeles för passiva och när Kennedy Bakircioglu fick fatt i bollen strax efter straffområdet täckte Petrit Zhubi för dåligt och Christoffer Karlsson kom till undsättning för sent. Kennedy kunde därmed väl enkelt få placera in 2–2 invid den högre stolpen.

Det är naturligtvis en stor besvikelse att vi inte kunde hålla undan till seger. Vi hade verkligen behövt få känna segerns sötma, nu åkte vi istället på ett sent onödigt mål efter ett svagt försvarsarbete, vilket samtidigt påminner oss om att en match inte varar i 90 minuter och att det gäller att vara koncentrerad och noggrann under hela matchen och inte ”bara” 99 % av den.

Frisparken var naturligtvis inte lätt att ta, men Gustav Jansson stod rätt nära den främre stolpen och kunde kanske varit lite kvickare mot krysset. Tvåan var inte mycket att göra något åt och överlag gjorde Gurra ett säkert intryck, men kunde ha varit lite snabbare att sätta igång spelet.

Henrik Gustavsson har fått vila en tid på grund av känning i baksida av låret men är säkert också aktuell för spel mot Gefle på annandagen.

Högerbacksplatsen tog till sist Erik Moberg hand om efter att Anton Tinnerholm insjuknat och Allan Olesen drabbats av nackspärr strax innan matchen. Erik växte in i högerbacksrollen på ett bra sätt och löste uppkomna situationer på ett rutinerat och tryggt sätt, däremot kan passningskvaliteten höjas ett snäpp.

Daniel Hallingström var som vanligt trygg men bör öka aggressiviteten, tempot i och kvaliteten i passningarna ytterligare. Konstgräset är trögt när det inte är vattnat, men det gäller att jobba utifrån de förutsättningar som råder.

Tom Pettersson har hög potential men har inte riktigt rosat med sin fina vänsterfot på sistone, kanske skulle Tom ha fått mer kontinuerligt med speltid för att uppnå en jämnare formkurva, men det kommer framöver det är jag säker på.

Andreas Dahlén börjar komma igång och vara allt mer delaktig i anfallen, men har en tendens att bli lite avvaktande, som vid inlägget till Bajens kvitteringsmål. Mer på tå i alla lägen gäller alltså.

Alberis da Silva hade en känning i ljumsktrakten och vilade, men är förstås ett av alternativen om mittbacksplatserna framöver.

Martin Christensen ser ut att kunna bli intressant i år med en stigande formkurva, med vassare inlägg och avslut kan han bli riktigt vass för vår offensiv. Defensiven har också blivit bättre även om det finns en del att jobba på.

Petrit Zhubi var pigg i första halvlek i U21-matchen i tisdags och är giftig med sina djupledsräder, men det kommer inte bli många startmatcher i år om han inte skärper till sitt defensiva arbete. Det går inte att stanna upp och titta utan man måste löpa med och lägga sig på rätt sida.

Imad Zatara är i väg på landslagsuppdrag med sitt Palestina och är förstås högaktuell för spel mot Gefle. Han gjorde ju en riktig stormatch där i fjol och positiva känslor vill vi förstås få fram.

Emmanuel Dogbe har nu visat att hans insatser i tränings- och cupspelet inte är någon tillfällighet. Fortfarande förekommer en del enkla misstag men de är numera få och känslan i högerfoten är mycket fin när han fördelar bollen på kanterna. Defensivt är han också svår att komma förbi med sin kvickhet. Det känns skönt att vi har flera alternativ på innermittfältet med lite olika egenskaper.

Mohammed Abubakari har vilat en tid efter problem med baksida lår och det är inte säkert att Mommo kan spela mot Gefle.

Daniel Sjölund har nu kommit upp i full speltid men kommer att växa ytterligare under säsongen. Det såg lite segt ut stundtals i går när han fastnade med bollen för nära sig, men stundom briljerade han med sitt passningsspel.

Christoffer Karlsson kom också in och spelade sista kvarten. Stoffa spelade upp sig i U21-matchen i tisdags och är viktig med sin fysik.

Kristian Bergström var delaktig på ett bra sätt i det fina kombinationsspel som växte fram under matchen. Han är inte lika kvick som i yngre dagar, men om omgivningen tar rätt löpvägar så är vänsterfoten giftig för att hitta spåren.

Viktor Prodell har också hittat bra samarbeten, främst på vänstersidan och är ju inte bara en målskytt, vilket han bevisade genom två dina assist. Viktor är en av allsvenskans främsta forward därom råder ingen tvekan och han kommer att göra många poäng för oss i år igen.

Det var också kul att se att samarbetet med Oscar Möller nu fungerade riktigt bra ett antal gånger. Det var också viktigt att Möller gjorde mål. Oscar kan nå toppform igen om han bara får det att stämma, det är ingen tvekan om det.

Mattias Mete hoppade in och var med om att skapa en del vilket var positivt, men det krävs ett större arbete generellt för att komma med i startelvan.

Joel Rajalakso kommer också vad det lider men har haft det lite tungt i U21-laget på sistone, där han inte fått till målskyttet. Första året i en allsvensk klubb är dock tufft som forward och rätt vad det är lossnar det.

Vi får se om det kommer in ytterligare en forward i truppen, det vore naturligtvis förnämligt, men så illa som en del belackare menar att vi har det ställt är det naturligtvis inte, utan vi har redan i dag en bra forwardsbesättning.

Nu går försäsongen in i sitt sista skede med en träningsvecka innan premiären borta mot Gefle på Annandag påsk måndagen den 1 april. Häng med bussresan, läs mer om den här

ÅFF Hammarby IF 2–2 (1–0)

1–0 (29) Oscar Möller (Viktor Prodell)

2–0 (47) Martin Christensen (Viktor Prodell)

2–1 (57) Kennedy Bakircioglu

2–2 (94) Kennedy Bakircioglu  

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund.

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping

Publik: 855

Startelvan

Gustav Jansson –

Erik Moberg, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 72), Emmanuel Dogbe (ut 78), Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Oscar Möller (ut 65), Viktor Prodell

Inbytta ersättare

Mattias Mete (in 65 F), Petrit Zhubi (in 72 VM), Christoffer Karlsson (in 78 MM)

Ej inbytta ersättare

Linus Oskarsson, Joel Rajalakso.

Chansen till Europa League bortslarvad

Vi hade en jättemöjlighet att ta oss till en ny cupfinal, men sumpade den. Den stora missen var naturligtvis i bortaförlusten mot Umeå men trots den fadäsen hade vi en fin möjlighet då en tvåmålsseger hemma mot Djurgården skulle ha räckt.

Vi fick precis den inledning vi hoppats på med initiativ i matchen. Genom ett samlat lag i rätt positioner och hög aggressivitet stoppades Djurgårdens anfallsintentioner effektfullt samtidigt som vi med gott passningsspel, rörelse, fina kombinationer och spelvändningar tog grepp om matchen. Målet kom också i den 20:e minuten. Efter att vi hållit i bollen bra, hittade Martin Christensen in med en boll i straffområdet och Viktor Prodell placerade säkert in 1–0.

Det fanns alltså gott om tid att göra ytterligare ett mål, men vi tappade tryggheten efter några slarviga aktioner. Först slog Kristian Bergström en riktigt dålig passning in central och kort senare slog Tom Pettersson bollen till en motståndare. Farligast blev det i den 35:e minuten då Nahir Oyal kom helt ren från egen planhalva men Gustav Jansson var ute och täckte bra och Nahir sköt utanför.

Det var skönt att vi inte åkte på något skitmål i baken innan paus. Genom en rätt disponerad match, skulle vi kunnat trötta ut Djurgården, men den höga pressen krävde också kraft av de våra.

Vi började också den andra halvleken förtroendeingivande. I den 51:a minuten sköt Daniel Sjölund ett tungt skott som Kenneth Höie räddade men Kristian Bergström fick en bra chans på returen, men vinkeln var lite snäv och lyftningen gick inte ens över kortlinjen.

På utsparken skulle Daniel Hallingström nicka ned till Tom Pettersson men Nahir Oyal kom emellan, kom fri och satte 1–1 till vänster om Gustav. Sådana nonchalanta misstag får vi bara inte begå, vilket vår tränare Peter Swärdh påpekade efter matchen.

Förra året åkte vi på alldeles för många mål efter individuellt svaga insatser, men det verkade inte alltid tas på största allvar som exempelvis vid bortamatchen mot Häcken där vi släppte in fyra skitmål på 24 minuter. Sådant är inte acceptabelt mot något lag i Allsvenskan, men likväl tycktes det vara ganska okej och bara ett olycksfall i arbetet. Men hur ska man kunna ta saker på allvar och lära av misstagen om man bara tar dem med en klackspark?

Det verkade ju också ganska okej att ha förlorat mot Umeå. Vi skapade ju en massa målchanser i början på matchen, men det finns ju inget att skylla på eftersom vi missade dem. Dessutom tappade vi helt fokus i försvarsspelet i den andra halvleken på T3 Arena.

1–1-målet mot Djurgården förstörde i väldigt stor grad våra möjligheter. Samtidigt som DIF fick råg i ryggen och kände sig tryggare tappade vi stinget i offensiven och jobbade inte längre som ett lag. Genom spelare som på egen hand ville avgöra gick spelet långsammare och vi var inte samlade i defensiven. Daniel Sjölund satte fingret på ett av de stora problemen när han nämnde att vi var för utspridda för att komma in i press på bortalaget.

Pressen var effektfull i första halvlek och vi fick bra tryck under perioder. Trots förändringar i laget fick vi aldrig samma tryck i andra halvlek och slarvet tilltog varför det blev kämpigt även att freda oss.

Cupspelet är nu över för den här gången vilket känns fruktansvärt. Med tanke på hur många lag som slagits ut med hög kapacitet skulle vi haft en riktigt bra chans att gå hela vägen. Djurgården, som ännu inte alls är i slag, får nu möta Norrköping på bortaplan. Det är förstås en match som vi definitivt skulle ha kunnat klara av. Vi kunde också få ha mött Falkenberg eller Öster på bortaplan. En tuffare nöt hade varit Helsingborg på Olympia, men får vi bara till det kan vi ta en sådan match också.

Vi har en väldigt hög potential i laget och det som såg så bra ut i träningsspelet med kulmen i bortasegern mot Elfsborg, som spelat 18 allsvenska matcher i följd på Borås Arena utan nederlag och på dessa matcher endast noterat tre kryss (varav ett mot oss i fjolårsepilogen).

I cupspelet har sedan spelat hackat rejält för oss under långa perioder. Under träningsmatcherna var det väldigt stor omsättning på spelarsidan och under cupspelet trodde jag att en startelva skulle spelas samman, så gott det var möjligt, men så har det inte blivit.

Det är naturligtvis bra att ha en stor bredd och många alternativ i en spelartrupp men kontinuitet är också viktigt. Ingen av våra fyra mittbackar får givetvis inte känna sig säkra på en plats, men en backlinje måste också få tid att spela ihop sig. Nu när de spelat varannan match så tycks osäkerhet smugit sig in.

Mot Umeå fungerade inte Erik Moberg och Alberis da Silva på bästa sätt. Mot Djurgården blandade och gav både Daniel Hallingström och Tom Pettersson. Tom sattes ut till vänster och Erik Moberg sattes in i mitten, men Erik drog ned på tempot när vi behövde speeda upp och vare sig Tom eller Danne satte heller någon större fart på bollen.

Andreas Dahlén har dock fått spela in sig på vänsterbackspositionen och det kommer nog bli bra även om vi har större förhoppningar framledes på tempot och bollbehandlingen.

Anton Tinnerholm har haft lite skadeproblem under våren men han var framfusig på ett bra sätt mot Djurgården, främst i första halvlek. Precis som övriga försvarsspelare agerade han dock inte med den säkerhet som krävs.

På mittfältet fungerade Daniel Sjölund och Emmanuel Dogbe riktigt fint tillsammans i början på matchen. Dogbe har lärt sig att avvakta med betydligt bättre täckspel och är svårpasserad trots sin ringa storlek. Passningsspelet har nått helt andra höjder, men han orkade inte riktigt hålla uppe aggressiviteten i andra halvlek. Sjölund styrde mycket av spelet och briljerade stundtals, men måste våga gå på eget avslut oftare.

Kristian Bergström gjorde vanan trogen en stabil insats, men slarvade också i passningsspelet.

På högerkanten kommer vi säkerligen få se flera olika spelare. Denna gång spelade Martin Christensen och han gjorde en av sina främsta insatser genom att ofta komma förbi Jesper Arvidsson med inlägg. Lite bättre kvalitet behöver dock arbetas upp i inläggen samt att komma till eget avslut oftare. Defensivt finns en del att jobba med även om han till en början hade ett okej positionsspel.

Petrit Zhubi kom in i matchen och oroade en del med sin kvickhet, men hade behövt hålla sin vänsterkant bättre för att vi bättre skulle ha utnyttjat planens bredd.

Längst fram var Viktor Prodell väldigt delaktig i spelet i första halvlek och gjorde också målet, men i andra halvlek kom han bort och var inte lika aggressiv in i boxen.

Imad Zatara kan kanske bli en duktig forwardspelare för han kan verkligen löpa och gjorde det på ett bra sätt i den första halvleken, men det gäller ju att löpa rätt väg också och hitta samspel med sin forwardskamrat. Sådant det tar sin tid för att det ska bli riktigt bra.

Mattias Mete hoppade in men tog inte jobbet på det sätt som vi hoppats. Joel Rajalakso känns i dagsläget som ett mycket intressantare alternativ.

Nu är det bara två veckor kvar till den allsvenska premiären borta mot Gefle och nu gäller det att alla bitar börjar falla på plats. Vi kan göra en riktigt bra säsong men då gäller det att eliminera de fundamentala misstagen för att skapa trygghet.  

ÅFF – Djurgårdens IF 1–1 (1–0)

1–0 (20) Viktor Prodell (Martin Christensen)

1–1 (52) Nahir Oyal

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund

Domare: Jonas Eriksson, Stockholm.

Publik: 1 453

Startelvan

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson (VB 57), Andreas Dahlén (ut 57) –

Martin Christensen, Emmanuel Dogbe (ut 70), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 70, ut 79) –

Viktor Prodell, Imad Zatara 

Inbytta ersättare

Erik Moberg (in 57 MB), Petrit Zhubi (in 70 VM), Mattias Mete (in 79 F)

Ej inbytta ersättare

Allan Olesen, Alberis Da Silva, Christoffer Karlsson, Joel Rajalakso

Svenska Cupens gruppspel mot sitt avgörande

Svenska cupens gruppspel har bjudit på många överraskningar och givna förhandsfavoriter har satt sig i svåra lägen för att ta sig vidare till kvartsfinal, vilka de åtta kvartsfinallagen blir är därmed mycket ovisst.

Självklart funderade jag över olika scenarier inför den avgörande gruppspelsmatchen mot Djurgården. Det fanns lyckliga tankegångar där vi skulle ha full pott och övertag på Djurgården, det fanns och ett mardrömsscenario där vi var tvungna att vinna med minst tre mål mot DIF. Dessvärre uppfylldes det sistnämnda, nästan! Tack vara Viktor Prodells reducering i slutet behöver vi ”bara” vinna med två måls marginal på söndagen, under förutsättning att inte Umeå vinner med fler än fyra måls marginal borta mot utslagna Jönköpings Södra på lördag. Lyckas vi vinna med två mål så har både vi och DIF sex poäng och exakt samma målskillnad. Det som avgör till vår fördel är segern i det inbördes mötet.

Läget är förstås mycket tufft men inte omöjligt. Efter den usla insatsen mot UFC måste det bara finnas en enorm revanschlusta! Och vi som supportrar måste givetvis bidra genom att stötta laget på Kopparvallen. En fara för Djurgården är att de kan bli passiva eftersom de har råd att förlora med ett mål, vilket vi får hoppas att vi kan utnyttja.

Klarar vi oss vidare så får vi med all sannolikhet spela kvartsfinalen på bortaplan, men efter många skrällar i cupen finns det stora möjligheter att vi ska klara en sådan match. Exempelvis har superettanlagen Falkenbergs FF och Örgryte IS stora möjligheter att få hemmamatcher i kvartsfinalerna.

Kommentarer om cupläget inför sista gruppspelsmatcherna följer nedan:

Grupp 1

Elfsborg besegrade Ljungskile hemma med hela 5–1 men de svenska mästarna åkte sensationellt på en förlust med 1–2 borta mot division I-laget Sirius. Andreas Klarström blev tidigt utvisad, men sista kvarten spelade också uppsalalaget med en man mindre på banan. GAIS har däremot gått fullt efter 2–0 mot Sirius och de vände borta mot Ljungskile till en 2–1-seger. Ljungskile är därmed utslaget, men att Sirius gör minst fem mål på LSK på lördagen låter inte troligt. Därmed står det mellan Elfsborg och GAIS på söndag. För GAIS räcker det med kryss på Borås Arena medan Elfsborg måste vinna. Går GAIS vidare har de stor chans att få hemmaplan i kvartsfinalen vid seger. Går Elfsborg vidare får de med all sannolikhet spela kvartsfinalen på bortaplan. Anmärkningsvärt är att vi bortabesegrat båda dessa lag med en sammanlagd målskillnad på 5–1 i träningsspelet.

Grupp 2

Falkenbergs FF har väldigt överraskande skaffat sig guldläge att gå vidare efter två meriterande bortasegrar, 2–1 mot BK Häcken och 1–0 mot Örebro SK. I sista gruppspelsmatchen väntar ett utslaget IFK Värnamo på Falkenbergs IP på onsdag. IFK föll med 0–2 borta mot Örebro och 0–3 hemma mot Häcken. En pinne räcker för avancemang för FFF och vid seger har Falkenberg stor chans att få hemmamatch i kvartsfinalen. Matchen mellan Häcken och Örebro kan därmed bli betydelselös på lördag, men har Falkenberg darrat och förlorat går vinnaren på Rambergsvallen till kvartsfinal och får i så fall spela den på bortaplan med största sannolikhet.

Grupp 3

Östers IF satte press på Malmö FF genom att de klarade 1–1 borta mot MFF och bortabesegrade GIF Sundsvall med 2–0. Malmö FF följde dock upp med en 2–0-seger borta mot IK Frej. Därmed är det en öppen historia vem som går till kvartsfinal. Redan på torsdag ska Öster försöka jaga mål mot Frej i Tipshallen, men Frej har också chansen att gå vidare eftersom de vann den första matchen hemma mot GIF Sundsvall med 2–0. Seger är dock ett måste för täbylaget samtidigt som de måste förlita sig till att Malmö tappar poäng hemma mot utslagna GIF Sundsvall på söndag. MFF har alltså resultatet att gå på. Det ser inte ut som något av lagen i denna grupp får hemmamatch i kvartsfinalen.

Grupp 4

AIK som nådde Europa Leagues gruppspel och som kommer spela i nya Nationalarenan satsade hårt för att nå ett nytt europaspel via Svenska Cupen men nu är den möjligheten borta. Hoppet står istället till att Häcken eller Malmö vinner Svenska Cupen och det ser ju bara ut att kunna uppfyllas av det senare laget. Nykomlingen i Superettan, Örgryte IS, ser i stället ut att gå till kvartsfinal, då de går vidare även vid en tvåmålsförlust borta mot Halmstad på lördag. Detta under förutsättning att inte Syrianska bortabesegrar AIK fler än två mål. ÖIS har nämligen slagit Syrianska med 2–1 och AIK med 4–1. Syrianska besegrade Halmstad med 2–1 och därmed finns det en liten chans för SFC. Halmstad bortabesegrade AIK i första matchen med 2–1 och är nu alltså piskade att vinna med minst tre mål hemma mot ÖIS för att nå kvartsfinalen. Vinner ÖIS över Halmstad får de förmodligen spela kvartsfinalen på hemmaplan. I annat fall blir det nog ett bortalag till kvartsfinalen från den här gruppen.

Grupp 5

Mjällby satta press på Norrköping genom 3–0-segern mot Landskrona, men Norrköping följde upp med en 4–0-seger borta mot Ängelholm. Därmed blir det en ren avgörande seriefinal mellan dessa båda allsvenska lag på Nya Parken på lördag. För IFK räcker det med oavgjort för avancemang, men för att få spela kvartsfinalen på hemmaplan kan det krävas en seger. Mjällby måste vinna för att nå kvarten och de får då förmodligen spela på bortaplan. Landskrona spelade 0–0 borta mot Norrköping i första matchen och Ängelholm klarade 1–1 mot Mjällby men båda dessa skånelag är nu utslagna.

Grupp 6

Gefle har överraskat genom att ha gjort flest mål i gruppspelet, hela åtta stycken. 3–2-segern mot Varbergs BoIS följdes upp med en 5–1-seger över Assyriska FF. Det kan ändå bli tufft att nå kvartsfinalen då regerande cupmästaren Helsingborgs IF väntar på Olympia. HIF klarade bara 1–1 hemma mot Assyriska men slog tillbaka Varbergs BoIS på bortaplan med hela 5–0. Assyriska och Varberg är därmed ute ur leken och det står alltså mellan HIF och GIF på söndag. För gästrikarna räcker det med kryss medan Helsingborg måste vinna för att gå till kvartsfinal. Om Gefle lyckas vinna matchen väntar med stor sannolikhet hemmamatch i kvartsfinalen. I annat fall kan det bli bortamatch för det avancerade laget.  

Grupp 7

IFK Göteborg är en av få gruppfavoriter som levt upp till epitetet efter 2–0 hemma mot IK Brage och 4–1 borta mot Nyköpings BIS (även om segerbollarna kom sent). Kalmar FF klarade inte av Nyköping på bortaplan (1–2) men Brage hemmabesegrades med 3–0. Läget är ändå tufft då en tvåmålsseger krävs borta mot Göteborg, under förutsättning att inte Nyköping vinner med fler än fem mål borta mot utslagna Brage. Läget är alltså mycket gynnsamt för IFK att gå vidare och vinner de mot KFF så får de med all sannolikhet spela kvartsfinalen på hemmaplan. Om KFF lyckas gå vidare väntar däremot med största sannolikhet bortamatch i kvartsfinalen. 

Det är poängen som räknas

Vi var nere för räkning och det var väldigt frustrerat att se våra chanser till cupavancemang minska drastiskt, men precis som 2011 lyckades vi vända underläge till seger hemma mot Jönköpings Södra IF. Denna gång gjorde vi till och med ett 3–1-mål som kan visa sig viktigt för framtiden.

Det kändes oerhört jobbigt att vi presterade på en sådan låg nivå när det gällde som mest. I träningsspelet gjorde vi klart bättre ifrån oss än det, vi till stora delar, fick uppleva nu när det var allvar. Inledningen var annars lovande och kanske gick det då för lätt att ta sig långt ned på Jönköpings planhalva. Med tålamod i bollförflyttandet skulle lägena komma, men frånsett en nick i ribban av en försvarande södrait skapade vi inget vasst.

Det blev sedan lite för bekvämt och långsamt spel. De gånger vi kom fram och kunde sätta en boll i djupet slogs ofta möjligheten bort. Passningskvaliteten var överlag alldeles för dålig och efterhand fick Jönköping matchen dit de ville. Taktiken var att ligga lågt och inte gå bort sig samtidigt som de tog till vara på varje tillfälle att försöka få våra spelare ur balans. En ojämn prestation av domaren Jim Petersson från Godegård gjorde också att matchbilden blev förryckt och vi fick aldrig något flyt i spelet.

På ett sätt kändes det bra att vi i varje fall hade 0–0 in i paus. Inte för att Södra hade några målchanser av rang, men vi vet ju av erfarenhet hur mål kan släppas in från ingenstans. Vi fick en möjlighet att komma ut som ett nytt lag och rätta till spelet i den andra akten.

Detta lyckades emellertid inte alls och den andra halvleken blev ännu sämre och då fick vi också uppleva smärtan av baklängesmål som kom från ingenstans, då vår forne Tommy Thelin slog in bollen från vänster och Aleksei Kangaskolkka turligt kunde få bollen i mål. Det var alldeles för tamt försvarsspel i det agerandet och man får aldrig chansa och tro att en spelare är offside, som det såg ut att vi gjorde.

Nu var uppförsbacken besvärlig, men efterhand kunde vi återetablera ett spel på Jönköpings planhalva med lite mer fart och djupledsspel, som nästan helt saknades dessförinnan. Daniel Hallingström var mycket nära med en nick strax utanför krysset och Kristian Bergström fick helt öppet läge med vänstern men sköt över.

Det verkade inte vara vår dag, men så i den 83:e minuten slog Tom Pettersson till efter en hörna från höger av Kristian Bergström och nick av Viktor Prodell. Genast blev det mycket bättre kvalitet och spelvändningarna som är en av våra nycklar satt nu som de ska. Bara tre minuter senare slog Allan Olesen ett inlägg från höger och Emmanuel Dogbe drog in på volley. Vi hade vänt. Underbart!

På stopptid kom Imad Zatara i friläge men Joakim Karlsson hann ifatt och bröt, bryskt enligt domaren Jim Pettersson, och han blev därmed utvisad och vi fick straff. Viktor Prodell stegade fram och satte elvametaren lika säkert som den på Borås Arena i veckan, men denna gång till höger om målvakten.

Tom Pettersson berättade efter matchen att det var svårt att få fart på bollen på det snustorra underlaget. Tidigare har det varit fukt på banan med bland annat snö, men denna dag var det strålande solsken men samtidigt för kallt för att planen skulle kunna vattnas. Det låter kanske som en löjlig förklaring, men det är stor skillnad att slå ”smekande” markpassningar på fuktigt konstgräs och på torrt konstgräs. Detta var också iögonfallande då många passningar blev för korta och jönköpingsspelarna hann komma i press, men överhuvudtaget blev det för mycket duttande med bollen och de förkorta spelvändningsbollarna i luften ursäktades inte av underlaget. Energin och viljan att utpeka passningsvägar med löpningar i diagonal- och djupled var också för svag, då tillfällen gavs.

Henrik Gustavsson hade inte mycket att stå i och han hade inte mycket att göra åt målen. Jönköping hade en del hörnor och dessa klarade Fimpen av på ett bra sätt.

Allan Olesen har inte samma naturliga flyt i offensiven som Anton Tinnerholm och hade lite problem med bollbehandlingen och passningsspelet, men det var ändå han som slog passningen till Emmanuel Dogbes ledningsmål. Dansken svarade också för en stabil defensiv insats.

Daniel Hallingström var också stabil men långsam med bollen precis som mittbackskollegan Tom Pettersson som inte fick samma fina utdelning med passningsspelet som vi är vana vid, men det blev ändå Tom som spräckte målnollan.

Andreas Dahlén var tillbaka efter sjukdom senast mot Elfsborg och han hade som många andra problem med bollbehandlingen, men gjorde ett stabilt gott försvarsarbete.

Kristian Bergström hade inte samma framgång med sin teknik och vänsterfot som vi är vana vid, men jobbade hela tiden och var drivande i slutforceringen.

Mohammed Abubakari stod för fler tekniska misstag än normalt, men jobbade hårt och drev också på i slutforceringen.

Daniel Sjölund var den som var jämnast under de första 74 minuterna, men det var för få måltavlor som visade löpvägar för ålänningens fina vänstertass.

Emmanuel Dogbe bytte av Sjölund och visade ånyo sina fina kvaliteter, med ett snabbare och enklare passningsspel började vi vinna ytor och det var riktigt roligt att ghananen fick göra sitt första A-lagsmål i en sådan viktig match.

Martin Christensen startade till höger denna gång och hade inga stora problem att slå sin back Viktor Rönneklev, men han kunde ha tagit det lite lugnare och därigenom fått bättre kvalitet i inläggen.

Imad Zatara bytte av och gjorde ett piggt inhopp, med fart och fläkt och han fixade också straffen som Prodell prickade in.

Zatara flyttades senare upp på topp och Petrit Zhubi kom in på högerkanten och var också en injektion i ett kvickare djupledsspel. Det var också Petrit som bäddade för Pliggs kalasläge strax innan vi vände matchen.

Längst fram borde Viktor Prodell och Oscar Möller ha öppnat upp bättre med djupledslöpningar. Speciellt Möller har vi ju sett så mycket aktivare att riva djupa sår i motståndarförsvaren. Förvisso är det svårt för Oscar att komma loss i en sådan här match mot ett lågt stående försvar men när vi hade lägen kom han inte helt hundra heller.

Viktor Prodell har ju sina största styrkor i bollbehandlingen, men det var lite för svag rörelse bland övriga för att den skulle nyttjas på ett bättre sätt. Det var skönt att se Proddans säkerhet från elva meter för andra matcher i följd.

Vi minns tillbaka från cupåret 2005 då vi gick till final och kvalificerade oss för Uefacupen. Då var det också kämpigt i början på cupturneringen med seger först efter förlängning mot division II-laget Kinna IF. Därefter tappade vi 2–0 till 2–2 borta mot Östersunds FK men till sist kunde vi vinna genom ett sent 3–2-mål av Imad Shhadeh. Via segrar över Trelleborgs FF, GAIS och IFK Norrköping nådde vi sedan finalen mot Djurgårdens IF.

Nu när vi lyckades ta oss upp ur det tunga, vinna och vända så ser allt mycket ljusare ut för vidare avancemang. Det är förstås en enorm styrka att kunna vända matcher. Det känns som vi kan ha ett helt annat tålamod och en större trygghet inför matchen mot Umeå. UFC föll borta mot Djurgården med 0–3 och därmed är deras chanser till avancemang liten. Klarar vi den matchen på ett bra sätt så blir det en avgörande match mot Djurgården. DIF i sin tur kan förmodligen betvinga Jönköping på Grimsta.

Men att det inte är lätt att vinna matcher i Svenska Cupens gruppspel fick många allsvenska lag erfara i den första rundan. Det var faktiskt bara vi, Djurgården, Elfsborg, Gefle, Göteborg och Halmstad som lyckades ta tre poäng av de allsvenska lagen. Om vi bara vinner vår grupp så har vi därmed goda chanser att även få spela kvartsfinalen på hemmaplan, men först gäller det som sagt att bädda för detta genom att göra ett bra resultat i Umeå nästa söndag!

ÅFF – Jönköpings Södra IF 3–1 (0–0)

0–1 (67) Aleksei Kangaskolkka

1–1 (83) Tom Pettersson

2–1 (86) Emmanuel Dogbe

3–1 (91, straff) Viktor Prodell

Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari

Domare: Jim Petersson, Godegård

Publik: 873

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 60), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund (ut 74), Kristian Bergström (MM 82) –

Viktor Prodell, Oscar Möller (ut 77)

Inbytta ersättare

Imad Zatara (in 60 HM, 77 F), Emmanuel Dogbe (in 74 MM), Petrit Zhubi (in 77 HM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Erik Moberg, Mattias Mete.

Rätt fot på rätt plats

Match mot Elfsborg och känslorna väcks till liv på ett positivt sätt och då menar jag inte den allsvenska matchen på Borås Arena 2010 då vi tappade en ledning i paus och föll med 1–4. Att vi gått framåt enormt visades inte mist i våra allsvenska matcher mot Elfsborg i fjol och jag kan fortfarande känna in den stolthet jag upplevde i slutminuterna mot Elfsborg då vi gjorde 4–1 och 5–1 på Kopparvallen. Vilken adrenalinkick i kroppen!

Riktigt samma kick är det förstås inte att vinna en träningsmatch mot Elfsborg. Eller rättare sagt det är inte i närheten.  Men förnöjsam och stolt är man förstås. Vi får inte sväva iväg utan det gäller att gå in men en stenhård inställning mot Jönköping på söndag, för då är det på riktigt allvar.

Efter två matcher i Turkiet som jag själv inte bevittnat, men ändå fått en bra bild ifrån, var nu en webbsändning refererad av utmärkte och påläste kommentatorn Felix Hall mycket rogivande att bevittna.

Extra bra var sändningen med tanke på att kameramannen inte zoomade in utan man fick koll på en större del av planen än vanligt, vilket säkert var anpassat efter hur tränarna vill ha inspelningen som analyseringsobjekt.

Nu när det skarpa läget närmar sig växer också startelvan mot Jönköping allt närmare och en sådan ultimat 4–4–2-uppställning som vi kan ställa upp med rätt fötter på varje plats är fantastiskt att ha. Nu var i och för sig Andreas Dahlén sjuk men djurgårdsförvärvet är i första hand tänkt att ta platsen till vänster i backlinjen.

Den ”fotmässigt” korrigerade startelvan efter Dahléns inträde skulle därmed se ut som följer:

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén –

Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström –

Viktor Prodell, Oscar Möller

Anton och Daniel till höger har bra högerfötter och Daniel, som tidigare spelat högerback under många år har förmågan att naturligt flytta ut till höger då Anton avancerar i banan. På samma sätt är det till vänster och Tom visade med ännu större tydlighet hur bra han kan fylla ut till vänster, vilket han ofta fick göra under fjolåret då Jesper Arvidsson antingen gav sig i väg på utflykter eller inte orkade palla sig hem i försvarsställning.

Andreas Dahlén kommer förmodligen inte sväva iväg lika ofta och vänsteranfallen kan se lite annorlunda ut. Jag har varit inne på det tidigare att en innermittfältare i större utsträckning får agera lekkamrat med Kristian Bergström. Genom Daniel Sjölunds fantastiska vänsterfot kan det bli riktigt trevliga kombinationer.

Även om Daniel ännu inte har nått toppform och jag inte sett honom speciellt mycket i spel i vår tröja, så har jag sett tillräckligt mycket för att imponeras. Han har ett härligt och vältajmat steg och i samverkan med sin rutin att placera sig rätt är han precis som Mohammed Abubakari en svår motståndare både i dueller och spela sig förbi honom. Det finns också hela tiden offensiva tankegångar med avskanning av alternativen innan han fått bollen och i kombination med fin teknik och bra vänstertass kan han, till och med ur svåra lägen med direktskarv, slå precisa snabba sårande bollar igenom motståndarförsvaren. Vi fick se prov på hur effektfullt det var mot Elfsborg vid några tillfällen som fram till Anton Tinnerholm när vi fick straff.

Med Sjölund som parhäst kan Mohammed bli ännu mer effektiv i djupled med mer ansvar för högersidan tillsammans med Anton Tinnerholm och Imad Zatara eller Martin Christensen eller Petrit Zhubi (det är ju stenhård konkurrens om högermittfältsplatsen). Alla i trion har en tendens att ibland spela med för små marginaler och den som spelar säkrast och klarar defensiven bäst får förmodligen starta flest matcher.

Längst fram är Viktor Prodell väldigt säker i mottagningar och skarvar med båda fötterna medan Oscar Möller lurar i djupled.

Startelvorna kommer förstås variera under säsongen, men med nämnda spelare kan ett till synes enkelt spel med passningar på rätt fot och naturligt triangelspel med de närmaste i lagdelen göra underverk. Går bollen i skaplig fart med ett eller två tillslag mellan dessa fötter, kommer vi såga oss fram genom de ytor som alltid öppnar sig. Gör vi det på ett bra sätt är det mycket svårt för motståndarna att komma åt oss, för när de flyttat över folk till vår bollförande sida har vi redan nått en mer obevakad yta och på så sätt luckras fältet upp och målet hägrar tillslut.

Självklart finns det goda alternativ till nämnd elva. Gustav Jansson och Henrik Gustavsson haar lite olika egenskaper men summa summarum är det jämnt skägg mellan dem och en härlig kamp väntar.

Allan Olesen hade inte samma frejd i offensiven som Anton mot Elfsborg, men stängde igen på ett bra sätt och är en naturlig högerback. Daniel Hallingström som var mycket bra var ett strå vassare än Erik Moberg på Borås Arena, men motalasonen kommer allt närmare sin potential och kommer att bli ett minst lika bra alternativ under säsongen. Alberis da Silva har inte samma fina passningsspel som Tom Pettersson men han har en väldigt hög högstanivå och är bästa försvarsspelare på huvudet.

Pontus Nordenberg är ännu inte färdig för att utmana Andreas Dahlén på allvar, men vi måste ju ha tålamod att låta unga spelare växa in i laget, vilket både är ett utvecklingskrav och ett måste för att vi ska optimera våra ekonomiska resurser. I denna genre är det förstås oerhört roligt att se Emmanuel Dogbes fantastiska utveckling. Det var väl inte speciellt många som trodde att ghananen skulle stå pall på ett bra sätt mot Anders Svensson i en hel timme för några månader sedan. Fortfarande har Dogbe en bit upp till de andra stjärnspelarna på innermittfältet men mognaden har blivit mycket större samt kvaliteten i passningsspelet. Christofer Karlsson bytte av Daniel Sjölund sista 20 minuterna och är också ett bra alternativ med rätt fokus.

En arbetsvillig Mattias Mete är förstås också ett hett alternativ med sin tuffhet och killerinstinkt inne i boxen och oslipade Joel Rajalakso tror jag mycket på i framtiden om han bara förvaltar sin fina utvecklingspotential.

Att det var Sveriges två främsta konstgräslag som möttes på Borås Arena är det nog inte speciellt många som protesterar emot och eftersom det är konstgräs som gäller så här års så har vi naturligtvis en fin möjlighet att gå långt i Svenska Cupen och lyckas vi väl hamnar vi i Europa League till hösten. Det är en fantastisk möjlighet som finns inom räckhåll, men då gäller det naturligtvis att vara fullt fokuserad från början.

Vi åskådare gör vårt att finns för att stötta på Kopparvallen klockan 14.00 på söndag.

Vis ses då – för nu börjar äntligen säsongen!

IF Elfsborg – ÅFF 1–2 (0–2)

0–1 (23) Daniel Hallingström

0–2 (38, straff) Viktor Prodell

1–2 (74) Anders Svensson 

Varningar ÅFF: Allan Olesen, Oscar Möller

Domare: Michael Lerjéus, Skövde

Publik: 618

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (ut 46), Daniel Hallingström, Erik Moberg, Tom Pettersson –

Imad Zatara (ut 68), Mohammed Abubakari (ut 32), Daniel Sjölund (ut 73), Kristian Bergström (MM 82) –

Viktor Prodell (ut 82), Oscar Möller (ut 68)

Inbytta ersättare

Emmanuel Dogbe (in 32), Allan Olesen (in 46), Martin Christensen (in 68 HM), Mattias Mete (in 68 F), Christoffer Karlsson (in 73), Petrit Zhubi (in 82).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva.

Fantastisk bredd

Sedan mitt senaste inlägg har vi spelat tre träningsmatcher, vilka har resulterat i två segrar och ett kryss med den sammanlagda målskillnaden på 7–2. Hela spelartruppen, förutom långtidsskadade Bruno Marinho, har fått jämnt med speltid.

Bortamatchen mot GAIS Förra lördagen bevittnande jag inte själv men av rapporterna att döma så gjorde vi en svag första halvlek men en betydligt bättre andraakt. Vi vann den andra halvleken med 3–0 (och därmed matchen med samma siffror). Vår tränare Peter Swärdh bedömde ändå bara den andra halvleken som ”godkänd”. Det känns bra att Peter har kommit tillbaka till vår förening med en hög kravbild.

Viktor Prodell nickade in 1–0 efter en timmes spel på inlägg av Martin Christensen. Petrit Zhubi hittade Joel Rajalakso som var först på bollen och gjorde 2–0 kort senare. Efter ett vänsterinlägg av Emmanuel Dogbe nickade Erik Moberg in 3–0 i andravågen efter en hörna i den 90:e minuten. 

Innerbackarna Erik Moberg och Tom Pettersson var starka kort och Peter Swärdh berömde Petrit Zhubi för hans andra halvlek.

Tillskillnad från matchen mot Värnamo var det bara Anton Tinnerholm, Andreas Dahlén och Mohammed Abubakari som spelade från start mot GAIS.

Till onsdagens match hemma mot division I-laget Eskilstuna City FK byttes åter startelvan ut och det vara bara fyra spelare som startade både mot GAIS och Eskilstuna: Henrik Gustavsson, Petrit Zhubi, Emmanuel Dogbe och Joel Rajalakso.

Matchen i sin helhet var inte av någon högre kvalitet men vi började bra och sedan blev det svårspelat i det kraftiga snöfallet. Mattias Mete gjorde båda våra mål när vi vann med 2–0.

Efter en halvtimmes spel slog Petrit Zhubi ett bra inlägg från höger som Mattias Mete elegant tog emot, vände bort en försvarare och placerade in 1–0. I den 71:a minuten slog Allan Olesen ett inlägg från höger och Mattias Mete nickade vackert in bollen mot det bortre krysset.

När träningsspelet fortsatte med derby mot Norrköping i går så var det bara Emmanuel Dogbe som startade både mot Eskilstuna och Norrköping.

Vi gjorde en riktigt bra första halvlek och borde haft en större ledning än med 2–1. Jag tänker främst på Kristian Bergströms lobb strax utanför i den 11:e minuten och Oscar Möllers friläge efter att han tunnlat Mathias Florén, men målvakten David Nilsson räddade.

Vi gjorde dock två mål.

I den 18:e minuten skickade Kristian Bergström in en hörna från vänster som Viktor Prodell nickade i ribban och Mohammed Abubakari kunde sätta returen.

Efter ett snabbt anfall i den 33:e minuten spelade Kristian Bergström in centralt och Oscar Möller klippte till från dryga 30 meter, bollen tog i ryggen på David Wiklander och gick i en perfekt båge över målvakten och dök in via ribban.

IFK hade bara en kort period i den första halvleken där de fick tryck mot vårt mål efter några frisparkar och hörnor. Martin Smedberg Dalence slog en vänsterhörna i den 22:a minuten som David Wiklander kunde nicka in fram till 1–1. Hörnan var slagen nära mål och i de lägena måste vi vara tuffare. Wiklander fick alldeles för ostörd gå till väders.

I den andra halvleken tappade vi sedan helt det fina spelet. Rörelsen var sämre och vi kunde aldrig etablera ett bra passningsspel som hade gjort att vi fick ett stort spelövertag i den första halvleken. Istället kunde IFK få ordning på sitt passningsspel även om än inte alls var lika bra som vårt i den första halvleken. Genom att vi sjönk djupare i banan höll vi i varje fall undan för de värsta målchanserna. Bortalagets spel gick därigenom mer i sidled än framåt.

Vi hade dock en riktigt dålig period strax innan kvitteringen föll i den 61:a minuten och den var därmed inte ologisk. Efter ett anfall till vänster slog Mathias Florén ett inlägg som Erik Moberg skarvade bort men strax utanför straffområdet kunde en helt omarkerad Rawez Lawan klippa till på volley och bollen letade sig in precis vid den vänstra stolpen.

Bortalaget hade mer boll än oss i andra halvlek men kom inte till så många farliga avslut. Några gånger var vi dock illa ute men vi klarade av situationerna efter målet. Det fortsatta snöandet gjorde också att planen blev allt halare och därmed svårspelad. I den 82:a minuten fick vi ett bra tillfälle att ta ledningen. Inbytte Daniel Sjölund slog en mycket fin boll fram till Viktor Prodell som tog emot bra och såg ut att kunna pilla in bollen men målvakten var snabbt ute och kunde avvärja.

Vår tränare Peter Swärdh var mycket nöjd med den första halvleken men i den andra akten utryckte han sig på samma sätt som efter den första borta mot GAIS – att vi blev för utspridda. Det är alltså någonting att jobba vidare med på träningslägret i Turkiet. Annars tar vi förstås med oss den första halvleken. Kan vi spela på det sättet och vässa lite ytterligare, ja då kommer det här bli en rolig säsong.

På målvaktssidan står vi oss väl rustade med två målvakter som håller bra allsvensk klass. Henrik Gustavsson har hållit nollan i sina två matcher. I den matchen som jag sett honom i år, mot Eskilstuna, hade han inte mycket att stå i men agerade säkert i de fall han behövde ingripa.

Gustav Jansson har haft lite mer att göra och kunde kanske ha försökt komma ut bättre på den hörnan som Norrköping gjorde mål på medan volleyskottet var svårt att mota. Främst i den första halvleken visade Gurra vilken precision han har arbetat upp med sin högerfot, det är ett viktigt offensivt vapen och han har också blivit mycket tryggare genom detta som passningsalternativ.

Anton Tinnerholm fick en smäll vid ögat och byttes ut i paus. Det var synd för vi tappade flytet på högersidan med Antons framfart. Inläggen från Antons sida måste dock upp i kvalitet för att vi ska nyttja hans framfusighet på bästa sätt.

Alberis da Silva kom in som högerback i den andra akten och där kommer inte Alberis riktigt till sin rätta. Brassen gjorde annars en stabil insats mot Eskilstuna.

Allan Olesen var också bra mot Eskilstuna där han kom fram mycket på högerkanten och matade inlägg. Invand i vår miljö är Allan redan starkare än förra året, samtidigt som Anton säkert också kommer ta stora steg i år. Det är en härlig konkurrens om högerbacksplatsen med andra ord.

Mittbacksuppsättningen är också mycket intressant att följa.

Mot Norrköping spelade Erik Moberg och Tom Pettersson. Erik har kommit tillbaka fint efter sin skada och närmar sig formen, vilket syns genom allt större trygghet i positions- och passningsspel. Erik är också snabb och brytningssäker. Det som kommer bli bättre med mer matchtid är undannickningarna som ibland gick till fel adress.

Tom Pettersson gjorde en mycket stark första halvlek med härlig auktoritet i defensiva auktioner och med snabbt, distinkt och kvalitativt passningsspel.  En allsvensk säsong bakom sig och U21-landslagsspel är erfarenheter som denne yngling tar med sig och han ska naturligtvis kunna utvecklas ytterligare. Med sin fina vänsterfot mot de tre andra högerfötterna i konkurrensen om mittbacksplatserna ligger 22-åringen förstås bra till.

Daniel Hallingström och Alberis da Silva utgjorde istället mittlåset mot Eskilstuna, Självklart var det en lättare uppgift men de båda är stabila och trygga spelare som håller god allsvensk nivå. Till skillnad från ingången av fjolåret har vi fyra jämngoda försvarsspelare. I fjol var ju Erik Moberg borta större delen av säsongen på grund av skada. Tom Pettersson var färsk i dessa sammanhang och Alberis da Silva hade en något svajig säsong i Superettan bakom sig. Nu går vi in i denna säsong med en större trygghet beträffande våra mittbackar.

Andreas Dahlén är ny och behöver mer speltid på sin vänsterbacksplats. Det märktes nu när motståndet var lite tuffare, att hade han vissa problem att hinna undan den höga pressen som IFK satte i första halvlek, men tempot kommer vad det lider. Andreas har ju varit med i många tempofyllda matcher tidigare.

Pontus Nordenberg startade som vänsterback mot Eskilstuna. I första halvleken hade 17-åringen vissa problem men han spelade upp sig i den andra akten genom bättre positionsspel och agerande efter sin förmåga. Med kvickhetsträning kommer han kunna utvecklats mycket under säsongen.

Den högra mittfältsplatsen känns väldigt öppen. Imad Zatara har imponerat tidigare under försäsongen men hade inte samma framgång mot Norrköping. När Oscar Möller skapade sitt friläge stannade Imad upp som om han inte trodde på Möllers framfart, för hade Imad löpt med för fullt så hade Oscar bara haft att spela fram till en helt sopren Zatara rakt framför mål. När Imad fullföljer och löper på allt, både i offensiv och defensiv riktning, som vid inhoppet mot Eskilstuna så är han riktigt vass.

Petrit Zhubi var pigg värre mot Eskilstuna och även när han hoppade in mot Norrköping. Men ibland måste han släppa bollen tidigare. Det defensiva arbetet har blivit klart bättre även om det var lite lojt emellanåt mot IFK.

Som vänstermittfältare gjorde Martin Christensen en bra andra halvlek mot Eskilstuna där han bättre utnyttjade sin fart, men bättre kvalitet vid hörnsparkarna hoppas vi förstås på. Dansken hoppade även in mot IFK men fick då inte så många tillfälligheter att briljera.

På innermittfältet hade vi redan i fjol en av allsvenskans främsta centrala mittfältsspelare i Mohammed Abubakari, vilket han verkligen visade i den första halvleken mot Norrköping. Mommo dominerade mittfältet med stor pondus och blev också målskytt.

Mer överraskande än Mohammeds framfart är dock Emmanuel Dogbes uppträdande i träningsspelet. Detta var tredje startmatchen i år och den visade samtidigt att han verkligen håller bra i Allsvenskan. Jag nämnde i årskrönikan att 20-åringen kaunde bli en joker att sätta in i Allsvenskan, men att han skulle utvecklas så snabbt trodde jag inte. Det är en helt annan trygghet i Ghananens positionsspel nu och väl på rätt plats kan han bättre utnyttja sin kondition och ettrighet för att vinna bollar. Passningsspelet har också höjts ett snäpp och viljan att spela i ett högt tempo har han alltid haft. Med några kilo muskler till och mer erfarenhet kan det bli riktigt intressant att följa Emanuel Dogbes utvekling.

Nyförvärvet Daniel Sjölund är ett av de mest meriterade förvärv som vi någonsin har gjort och som vi naturligtvis har stora förväntningar på. I dagsläget är han inte i full form eftersom 29-åringen inte haft någon klubb att träna med. Ålänningen har endast gjort inhopp på 26 minuter mot Eskilstuna och 30 minuter mot Norrköping, men kvalitén har vi redan fått bevittna i väldigt fin känsla i vänstertassen. Han är också väldigt trygg med bollen, ser medspelarnas intentioner i löpvägarna och använder sin inte allt för stora kropp på ett smart sätt för att täcka bollen. Med tiden kommer förstås ett kvickare steg och rörlighet över större ytor.

Christoffer Karlsson spelade från start tillsammans med Dogbe mot Eskilstuna och gjorde som vanligt en bra arbetsinsats. I den andra halvleken höjdes också kvaliteten i passningsspelet upp en nivå.

Med flera bra alternativ på innermittfältet känns Kristian Bergströms roll till vänster allt säkrare. Pligg gjorde en bra förstahalvlek mot Norrköping och iscensatte många bra anfall med hans vänsterfot. Det är stor trygghet att ha en sådan klasspelare med erfarenhet som Kristian i laget.

Många har efterlyst ytterligare en spetsspelare på topp och det vore naturligtvis välkommet, men vi får ju aldrig äventyra föreningens existens om det inte finns ekonomiska medel för det. Målfabrikationen från våra forwards har det heller inte varit något fel på i träningsspelet med sex forwardsmål på fyra matcher.

Mot Norrköping bildade Viktor Prodell och Oscar Möller anfallsduo. Viktor gjorde ett mål mot GAIS och var nära mål även mot Norrköping, men det var främst i det övriga spelet som 24-åringen imponerade. Vår färske landslagsspelare hoppas vi förstås mycket på även denna säsong.

Oscar Möller går också framåt. Möller var pigg värre i den första halvleken mot IFK där han med sin tuffhet vann offensiv mark och gjorde också årets andra mål med ett långskott.

Mot Eskilstuna spelade istället Mattias Mete och Joel Rajalakso på topp. För Mattias Metes vidkommande var det viktigt med två mål och båda var riktiga läckerheter. Mete är en riktig måltjuv inne i boxen som vi måste nyttja på bästa sätt, men 25-åringen måste vara mer aktiv utan boll för att öka chanserna till spel från start.

Joel Rajalakso är en rivig spelare likt Möller, som med större erfarenhet på högsta nivå kommer lära sig läsa situationerna på ett bättre sätt. Den ungdomliga entusiasmen kommer sätta många försvarare i skräck denna säsong och mot GAIS gjorde 19-åringen sitt första mål.

Jag måste också nämna publiksiffran. Över 1 000 personer i ett rysligt vinterväder i början på februari är inte illa. För att få lite perspektiv så hade vi nästan alltid färre åskådare i seriespel från andra halvan av 1980-talet fram till millenniumskiftet.

Närmast väntar ett träningsläger i turkiska Side med avresa redan i morgon måndag. Två matcher är inplanerade. Klart är att den ena träningsmatchen spelas mot Allan Olesens och Martin Christensens tidigare klubb, Haugesund som spelar i den norska Tippeligaen. Speldag blir antingen på onsdag eller torsdag. Tisdag den 19 februari väntar förmodligen ett lag från den kinesiska högstaligan.

Vid hemkomsten väntar sedan genrep bort mot Elfsborg den 27 februari innan allvaret börjar med match i Svenska Cupen hemma mot Jönköpings Södra den 3 mars.

Matchfakta

ÅFF – IFK Norrköping 2–2 (2–1)

1–0 (18) Mohammed Abubakari

1–1 (22) David Wiklander

2–1 (33) Oscar Möller (Kristian Bergström)

2–2 (61) Rawez Lawan

Varningar ÅFF: Tom Pettersson, Emmanuel Dogbe.

Domare: Paul Shamoun, Norrköping

Publik: 1 027

Startelvan

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (ut 46), Erik Moberg, Tom Pettersson, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 70), Mohammed Abubakari (ut 89), Emmanuel Dogbe (ut 62), Kristian Bergström (ut 75) –

Viktor Prodell, Oscar Möller (ut 66)

Ersättare

Alberis da Silva (in 46 HB), Daniel Sjölund (in 62 MM), Mattias Mete (in 66 F),

Petrit Zhubi (in 70 HM), Martin Christensen (in 75 VM), Christoffer Karlsson (in 89 MM).

Ej inbytt ersättare

Henrik Gustavsson

Moralen är en stor tillgång

Det var mycket skönt att vi kunde vända 0–1 till seger 2–1 under slutminuterna mot IFK Värnamo.

Vi var säkert många som led under en period i den andra halvleken i årets första träningsmatch mot IFK Värnamo. Underläge med 0–1 mot fjolårets bottenlag i Superettan IFK Värnamo, slarv och hafs och oengagerat från de våra. Det såg ut lite som U21-matcherna kan göra där skiftningarna mellan topp och dal kan vara enorma och i underläge tenderar dalarna få allt större utrymme i de negativa tankebanorna.

Men detta var årets första träningsmatch. I fjol blev vi bortskämda med stundtals bländande spel och målskytte från början. Det är också lätt att bli bortskämd över den grannlåt som vi fick uppleva på Kopparvallen 2012. Värnamo spelade inte heller ett bottenlag i Superettan utan när de spelar som bäst kan de slå vilka lag som helst. Starka vändningar svarade IFK för borta mot både Halmstad och Brommapojkarna i fjol, men nu var det alltså vi som vände på steken i slutskedet.

Peter Swärdh har ju varit vår tränare tidigare men behöver förstås inventera spelarmaterialet, vilket han också har deklarerat genom att han ska rulla runt på en del spelare inledningsvis. Därmed ställs inte det bästa laget på benen, inte heller de spelare som fungerar bäst tillsammans i en lagdel eller del av en lagdel. Kraven på lagspelet och jämnhet sett över en hel match kan därigenom inte vara på samma nivå som vid en tävlingsmatch.

Tränarna är ofta lite hemlighetsfulla över vad de ”verkligen” vill få för svar i sina ansatser i spelet, men det kan vara vissa delar som prioriteras lite mer än andra som på så vis blir mer hämmande .

Första matchen är också känslig då svängarna tas ut större. När det flyter på är det inte jobbigt att vara nedtränad och att det är svinkallt, men när det går tyngre kan smådetaljer bli besvärliga.

En inte allt för vågad bild är att Peter vill ge gott om speltid till Andreas Dahlén för att han ska spela in sig i backlinjen och hitta ett bra samspel med Kristian Bergström. Backlinjen är viktigast att hitta samstämmighet i av den enkla anledning att det bara är en ensam målvakt som är räddningen om det går snett.

Gustav Jansson vaktade målet och gjorde det helt okej. Tajmingen satt väl inte helt men det kan den ju inte göra i första matchen. Vid baklängesmålet hade han en otacksam uppgift efter passivt försvarsspel hos de våra. Det blir en härlig kamp med Henrik Gustavsson som var sjuk.

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson och Andreas Dahlén utgjorde backlinjen mot Värnamo. Denna kvartett kommer säkert spela en hel del matcher ihop i Allsvenskan och ska kunna stå emot på ett bra sätt. Anton är fortfarande ung och det är naturligt för honom att fortsätta våga sticka upp på högerkanten. Tom Pettersson är också i stark utvecklingsfas och den främste för uppspelen. Tom gjorde flera fina resoluta ingripanden mot Värnamo men var passiv vid baklängesmålet.

Daniel Hallingström står för tryggheten och rutinen och till denne kategori hoppas vi också att Andreas hamnar. Det kändes som Dahlén växte in mer in i vårt lag efterhand med rutinerad positionering och defensiva framstötar i rätt ögonblick. Att synkronisera med de närmaste spelarna i offensiven kommer varefter och vi måste ha tålamod i detta.

Pontus Nordenberg bytte av Andreas Dahlén i slutet och får förstås en tuff uppgift i konkurrensen, men förutsättningarna är ju skilda. Andreas måste leverera direkt medan Pontus främst är ett förvärv på sikt, även om han förstås redan i år kan få chansen i Allsvenskan.

Tuffare är konkurrensen på de andra försvarsplatserna. Erik Moberg bytte av Daniel Hallingström och där kan det bli en härlig kamp. Alberis da Silva var sjuk men utmanar förstås också om en plats i mittförsvaret. Allan Olesen gjorde en tåoperation för en tid sedan och var inte heller disponibel mot Värnamo men kamperar med Anton om en plats till höger.

Vi kommer säkert få se flera olika konstellationer av backlinjen i de första träningsmatcherna.

På mittfältet startade Martin Christensen, Christoffer Karlsson, Mohammed Abubakari och Kristian Bergström. Stoffa var alltså tillbaka och visade på sedvanlig tuffhet i duellspelet, men måste upp i kvalitet i bollbehandling för att på allvar utmana om en startplats. Mohammed Abubakari började bra men kom sedan inte riktigt in i matchen förrän i slutet då han började briljera och gjorde ett fint mål. Överhuvudtaget blev det lite för defensivt med både Mommo och Stoffa centralt. Med Oscar Möller och Mattias Mete på topp var det inte heller någon anfallare som föll ned och mötte uppspel, så i spelyta 2 hade vi stundom ett hålrum.

Med Bruno frånvarande i rehabilitering efter sin korsbandsskada vore det förstås fint att hitta en liknande spelartyp för att täta till nämnda lucka och för att vi ska bli vassare i offensiven. Emmanuel Dogbe gjorde ett helt okej inhopp centralt och är en liten joker om han utvecklas på rätt sätt.

Martin Christensen startade till höger och gjorde några fina nummer, men han kunde spela lite enklare och utnyttja farten för att komma förbi sin bevakare bättre. Imad Zatara är ännu kvickare och satte fart när han kom in, vilket bäddade för en bättre offensiv. Zatara låg också bakom båda våra mål, hörnan fram till Mohammeds mål och inlägg som Oscar Möller klippte in returen på. Kanske vore det ändå värt att prova Imad centralt? Men farten nyttjas ju bäst från kanten.

Kristian Bergström spelade till vänster och gjorde sin vana trogen ett stort jobb utan att glänsa. Pligg centralt är förstås också ett alternativ. Petrit Zhubi bytte av Pligg sista kvarten och där har vi ju också en kvick spelare som kan utgöra hot från båda kanterna.

Det var synd att Mattias Mete inte fick träff på första läget. Det såg lite segt ut i stegen precis som hos Oscar Möller, som ändå blixtrade till stundtals och det var kul att Oscar fick göra ett mål. Joel Rajalakso hoppade in. 19-åringen hade inte många bollkontakter men rev upp sår i Värnamos trötta backlinje med sina löpningar. Joel behöver få spela längre perioder av matcherna för att komma in i laget. Vilket han säkert får göra framledes.

Vår främste forward 2012 var inte närvarande. Men anledningen var den främsta man kan tänka sig. Bara dryga timmen innan matchstarten mot Värnamo gjorde nämligen Viktor Prodell A-landslagsdebut. Det är fantastiskt stort att vi efter 32 år åter har en ÅFF-are i landslaget. Det kändes lite trist att han bara skulle få ett kortare inhopp och det i ett svårt läge när Sverige spelade dåligt, men flera byten förändrade matchbilden och Viktor var verkligen bidragande till framgången genom inblandning i båda målen som föll under hans 20 minuter på banan.

Självklart ger landslagsspelet en extra kick för både Viktor Prodell och hela föreningen.   

Matchfakta

ÅFF – IFK Värnamo 2–1 (0–0)

0–1 (56) Abdul Khalili

1–1 (83) Mohammed Abubakari (Imad Zatara)

2–1 (88) Oscar Möller

Varningar ÅFF: inga

Domare: Magnus Ahlsén, Linköping

Publik: 457

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström (ut 64), Tom Pettersson (ut 75), Andreas Dahlén (ut 87) –

Martin Christensen (ut 64), Christoffer Karlsson (ut 75), Mohammed Abubakari, Kristian Bergström (ut 75) –

Mattias Mete (ut 64), Oscar Möller.

Inbytta ersättare:

Erik Moberg (in 64 MB), Imad Zatara (in 64 HM), Joel Rajalakso (in 64 F),

Petrit Zhubi (in 75 VM), Emmanuel Dogbe (in 75 MM),

Pontus Nordenberg (in 87 VB).

Ej inbytt ersättare: Jorge Hernandez. 

Årskrönikan 2012 – en säsong att vara stolt över

Del VIII – Framtiden

Det var säkert många som skrattade när de läste Claes Bellingers artikel i Corren den 4 november 1992, min egen pappa var en av dem.

– Tror du verkligen på det där, sa han.

– Ja, det gör ja, sa jag bestämt.

Ett år senare tog vi steget upp i tvåan. Jag jublade förstås i högan skyn och for omkring som en galning när det var klart.

Farsan däremot satt bara lugnt på pinnstolen i köket och sa helt lugnt:

– Har di öppe å göre då?

Jag var så oerhört glad att jag inte brydde mig  om försöket till glädjedödande, utan sa med självklarhet:

– Ja, vi ska gå upp i division I.

Avancemanget till ettan 1995 bevittnade jag på plats på en hal slänt på Grebovallen. Det var inte lätt att hålla balansen i ösregnet och nervositeten var den värsta som jag dittills upplevt. Jag hade kramp i magen hela veckan innan matchen (detta är numera en vardagsåkomma under slutet på säsongerna), men vi klarade av det och belöningen var något så obeskrivligt underbar och man förmodade att ingen människa någonsin hade känt en sådan oerhörd glädje.

Det enda som kunde tänkas slå detta var när vi skulle ta steget upp i Allsvenskan. Så sant den 18 oktober 2009 på Skytteholms IP slog allt. Jag hade sett och drömt om den stunden varje sekund sedan jag blev ÅFF-frälst 1985 och det var förstås makalöst när det verkligen blev verklighet. Aldrig har jag gråtit sådana glädjetårar som då.

Bakslaget 2010 var fasansfullt men vi kom som bekant tillbaka på studs och gjorde det med besked.

Så vad kan nu slå detta? Hur kan glädjen från det allsvenska avancemanget överträffas?

 Ja, det törs inte många skriva i skrift…

Är det då verkligen möjligt att ta SM-guld?

Kunde vi trots stor ekonomisk kris och nedbrunnet klubbhus kravla oss upp från division III till en åttondeplats i Allsvenskan, så ska vi kunna plocka sju placeringar upp i samma serie.

Är, det så enkelt?

Självklart inte. Det är svårt, mycket svårt, men det går.

Vi tog förvisso fyra poäng av mästarna Elfsborg och 6–2 i sammanlagd målskillnad mot boråslaget, men vi var 22 poäng efter i tabellen. Hade vi haft mer flyt under hösten så borde vi ha vunnit över Örebro, GAIS och Syrianska. Poäng mot Malmö borde vi ha tagit och Göteborg skulle vi ha vunnit över. ”Mervärdespoängen” i dessa matcher hade blivit tio extra poäng. Med 47 poäng hade vi ändå bara nått en sjundeplats. Fast det är klart om vi hade vunnit de där matcherna mot bottenlagen så hade vi säkert tagit vunnit andra matcher. Som mot Norrköping och i Kalmar (där inte så mycket hade krävts för poäng). Hemmamatcherna mot Mjällby och Sundsvall borde vi ha kunnat segrat i. Under vårens sita svit kunde vi också tagit poäng hemma mot Helsingborg samt borta mot Göteborg och Malmö.

Ja, det är säkert fler än jag som räknar hur det kunde ha varit. Det tjänar egentligen inget till men visar ändå att om vi kan bli stabilare, bli lite bättre på allt och får till en kalassäsong så tar vi hem Allsvenskan.

Häcken var väldigt nära guldet men stöp precis i slutet av säsongen. Det var som bekant deras mirakelvändning 2008 som bäddade för avancemanget och etableringen på högsta nivå.

Men Häcken är ju en storklubb som omsätter 100 miljoner om året.

Ja, tack vara Gothia Cup. Men även om världens största ungdomsturnering inbringar fina slantar så kostar den 50 miljoner kronor om året och göteborgslaget kan inte alls matcha de främsta lagens löner till sina spelare, men stark utveckling av spelare har inbringat stora summor vid spelarförsäljningar.

Tålamod och noggrannhet

Vi kan självklart inte heller matcha många av de övriga allsvenska lagens spelarlöner. Det gäller som bekant att mätta munnen efter matsäcken. Genom tålamod och noggrannhet finns det trots allt många spelare som är nästan lika bra som de största föreningarna har dragkamp om. Genom rätt miljö kan deras utveckling sedan bli lika bra eller till och med bättre.

Under många år utvecklades hela vår förening utan några etablerade förvärv, trots betydligt mindre ekonomisk omsättning än många av konkurrenterna i Superettan förblev vi det mest stabila superettanlaget.

Vi lyckades under många år bra med våra förvärv från lägre divisioner. Lånen från bland annat Djurgården gjorde sitt till, men när vi tog steget upp till Allsvenskan 2009 var det ändå förvärv från lägre divisioner och talangerna från Fotbollsgymnasiet i Åtvidaberg som fixade det allsvenska avancemanget.

Etablerat först på senare år

Det är först därefter som vi har börjat skaffa fler etablerade spelare, vilket är unikt i föreningens historia. Som jag redogjorde i förra årets årskrönika värvade vi endast nio spelare som hade allsvensk erfarenhet från 1965–1982 och bara tre av dem kom direkt från Allsvenskan. Ändå lyckades vi under den perioden bygga upp ett av Sveriges starkaste lag genom tiderna, som kunde ha gått ännu längre i Europa om vi fått behålla de bästa spelarna. När vi spelade kvartsfinal i Europacupen (nu mera Champions League) 1975 mot Barcelona var ju de flesta storspelarna borta.

2010 åkte vi ur med minsta möjliga marginal. När vi nu tog steget tillbaka direkt så skulle inget lämnas åt slumpen. Med nystartade ÅFF Partner Group fanns möjligheten att införskaffa spelare som vi annars inte haft råd med. Många nyförvärv blev det också – hela tolv stycken!

Fyra av dessa var klara under motsvarande tidpunkt i fjol. Tre till var klara innan seriestarten, tredjemålvakten Thomas Thudin till kom under våren och fyra spelare värvades under transferfönstret i augusti.

Tolv nya spelare

Med tanke på så många nya ansikten är det bra gjort att komma åtta. Den kontinuitet som vi haft under många år förändrades och skiftningarna på mittfältet var väldigt stora under säsongen. En uppgradering av truppen kändes dock nödvändig för att vi skulle börja etableringen på högsta nivå. Av så många förvärv lyckades förstås inte alla, men de goda förvärven övervägde helt klart de mindre lyckade.

Det känns därför mycket bra att vi har lyckats behålla nästan alla spelarna i truppen. Tom Pettersson var en riktig fullträff som har väldigt stor potential och frågan var om vi inte gjorde sommarens förvärv i Allsvenskan genom Mohammed Abubakari som vi nu kan nyttja hela säsongen, liksom de kvalitativa ytterspringarna Imad Zatara och Martin Christensen. Petrit Zhubi var också en injektion med moderna kvicka färdigheter. Emmanuel Dogbe kan också utvecklas till en joker. Mattias Mete fick inte så många chanser att visa upp sina färdigheter men gjorde ändå fyra mål och kan slå igenom efter ett års erfarenhet på högsta nivå.

Bland alla dessa moderna snabba, kvicka och offensiva spelartyper behövs rutinerade trygga spelare och Allan Olesen tog denna roll på ett mycket bra sätt och med hans ödmjuka inställning passade han perfekt in i vår förening.

Mycket som ska stämma

Det finns de som verkar tro att det är bara att värva ihop brickor till spelet. Men fotboll är komplext och det finns flera olika dimensioner som måste stämma än för ett enkelt tvådimentionellt pussel på elva bitar. Genom hela vår förenings historia har våra sportsliga ledare haft fingertoppskänsla för att hitta spelare som passar in i detta ”komplexum”.  Att prata med spelaren är lika viktigt som att se denne på planen.

Detta har byggt upp vårt lag och eftersom vi nu har en riktigt stark och bred trupp så är vi mycket långt komna. Jesper Arvidsson ersätts alltså av Andreas Dahlén och han verkar också vara en liknande spelare som Allan Olesen – trygg, professionell och ödmjuk.  Pontus Nordenberg är redan inskolad, dels på fotbollsgymnasiet men han har ju också tränat med A-truppen kontinuerligt under hösten och det blir intressant att se 17-åringens utveckling under säsongen.

Många kommer att bli förvånade när de ser Joel Rajalaksos framfart. Det blir mål i Allsvenskan redan i år, men vi kan förstås inte begära att han vräker in mål.

Jag tror definitivt att vi kommer att släppa in betydligt färre mål den här säsongen, med tryggare försvarsspelare och med mer kontinuitet på mittfältet. Peter Swärdh är den rätta mannen för att få våra spelare ännu mer taktiskt slipade.

Framåt har för stort fokus lagts på Magnus Eriksson. Överhuvudtaget hämmade haussen kring honom då han lämnade oss. Självklart var det ändå rätt att släppa honom. Vi måste sälja spelare för att visa för alla att det går att utvecklas hos oss för att komma vidare ut i Europa. För att få in mer likvida medel och växa som klubb behöver vi också sälja någon spelare per säsong. Under den allsvenska säsongen 2011 såldes spelare för i genomsnitt 12 miljoner kronor per förening. Det finns alltså stora pengar att kapa hem på spelarförsäljningar, men det går givetvis inte att budgetera för dem.

Törs MFF så ska väl vi våga?

Det är föresten intressant att se att en förening som Malmö FF som omsatte över 200 miljoner kronor 2011, att jämföra med våra 30 miljoner, tror stenhårt på sina unga forwards, med 22-årige Tokelo Rantie, 20-årige Dardan Rexhepi och 17-åringarna Benjamin Fadi och Petter Thelin. Vi ska också komma ihåg att MFF har tappat båda sina ordinarie forwards Mathias Ranegie och Daniel Larsson, men de sitter ändå lugna i båten.

I vår båt verkar vissa lamslagna, men MFFs förluster kan liknas med att vi skulle ha tappat både Magnus Eriksson och Viktor Prodell. Så kan det ju också mycket väl bli framöver, men det finns andra spelare att införskaffa. Vi ser ju själva vilken utvecklingskurva Mange och Proddan har haft hos oss.

Vi måste också tro på de spelarna som vi har. Oscar Möller vet vi sedan tidigare vilka målstim han kan komma in i om det stämmer. Med mer speltid kommer förstås också Mattias Mete att göra fler mål och Joel Rajalakso är som sagt mycket intressant. Jag har också en god förhoppning om fler mål från mittfältet nu när vi förhoppningsvis får lite mer kontinuitet och tydligare roller.

Jag tycker att vi redan idag har en tillräckligt stark trupp för en god allsvensk placering, men för att kunna ta några pinnhål till så vore det förstås önskvärt med en attackerande poängspelare på innermittfältet samt en forward till. Förmodligen kommer vi också att få se dem innan seriestarten.

Den här säsongen är lite speciell för tävlingssäsongen börjar ju redan i mars med tre mycket viktiga gruppspelsmatcher i Svenska Cupen. Det krävs sex bra cupmatcher för att vi ska knipa hem den åtråvärda platsen i Europa League till hösten.

Viktiga matcher redan i mars

Till att börja med gäller tre gruppspelsmatcher, där vi möter Jönköpings Södra hemma, Umeå borta och Djurgården hemma. Just att vi är ett konstgräslag och möter på pappret svåraste konkurrenten Djurgården på hemmaplan gör att vi har en riktigt fin chans att gå vidare till kvartsfinal.

Gör vi ett riktigt bra gruppspel och är bland de fyra främsta gruppsegrarna, så får vi hemmamatch även i kvartsfinalen. I semifinalen är det sedan fri lottning. Når vi finalen och möter Elfsborg är redan platsen i Europa League säkrad. I annat fall måste vi även vinna finalen för att ta oss ut i Europa igen.

Kunde vi nå Europa Leagues föregångare – Uefacupen som mittenlag i Superettan 2006, så kan vi givetvis göra om bedriften som mittenlag i Allsvenskan.

Vårt förra cupäventyr var fantastiskt och vi gjorde en vinst på tre miljoner kronor, vilket räddade klubben. Vi hade aldrig varit där vi är i dag utan den framgången, så visst är cupspelet oerhört viktigt.

Allsvenskan drar igång den 2 april borta mot Gefle och sedan väntar två kanonmatcher hemma på Kopparvallen mot Malmö och AIK. Då får vi se till att fylla Kopparvallen så vi får ett fantastiskt stöd från start. På hemmaplan ska vi kunna utveckla ett starkare hemmastöd, det har varit lite si och så med det under säsongen och det är inget ovanligt fenomen när arenor byggs om. Se exempelvis på nya Guldfågeln Arena där vi trots en riktigt dålig match var överlägsna Kalmars klack på läktarna.

Det är inte så märkvärdigt att ge laget ordentligt stöd på läktarna på bortaplan trots att vi ibland är få personer, men som i Gävle till exempel var vi ändå fullständigt dominanta och det hjälpte oss givetvis till att ta en blytung seger.

Alla som vill bidra till vår förenings framgång måsta ta ansvar och ge sitt stöd från läktaren i större utsträckning än vad som sker idag. Vi måste ta steg framåt inom alla områden och detta är ett. Ska vi attrahera fler åskådare för att se livefotboll på matcherna så måste det vara mer liv runt omkring. Det gäller att Fotbollförbundet, SEF och föreningarna inser det. För om regeln om 80 % sittplats kvarstår år 2014 så kan vi glömma ökade publiksnitt. Dessutom borde alla anskrämliga nät på fotbollsarenorna förbjudas!

Fantastisk hemmaborg

I övrigt så måste vi säga att ombyggnaden av Kopparvallen har blivit fantastiskt. Samtidigt som vi har tagit stora sportsliga kliv så har också arenan genomgått enorma förändringar de senaste åren. Det är en fantastisk prestation att allt har fallit så väl ut då mycket resurser har fått sättas till. Nu när arenan står klar kan vi ägna oss helt åt att utveckla föreningen och sikta mot ännu högre sportsliga framgångar!

Allsvenskan som varit så osannolikt för så många är nu en självklarhet för samma personer. Våra målbilder och ”normaltillstånd” förändas snabbt med den efterföljande kravbilden. Detta är ett naturligt händelseförlopp och nu jobbar vi vidare med första målsättning att bli ett stabilt allsvenskt lag och vill det sig väl kan det bli mycket trevligt framöver.

Tankarna skenade i väg när jag för första gången körde bilen på väg till Fotbollens Mecka den 28 april 1991 – ”Det kommer att bli många resor till Kopparvallen och tänk när vi spelar mot IFK Göteborg och de andra lagen i Allsvenskan…”

Ja, just det i slutet av april möter vi IFK Göteborg på Kopparvallen i den tredje hemmamatchen…