Det kändes oerhört jobbigt att vi presterade på en sådan låg
nivå när det gällde som mest. I träningsspelet gjorde vi klart bättre ifrån oss
än det, vi till stora delar, fick uppleva nu när det var allvar. Inledningen
var annars lovande och kanske gick det då för lätt att ta sig långt ned på
Jönköpings planhalva. Med tålamod i bollförflyttandet skulle lägena komma, men
frånsett en nick i ribban av en försvarande södrait skapade vi inget vasst.
Det blev sedan lite för bekvämt och långsamt spel. De gånger
vi kom fram och kunde sätta en boll i djupet slogs ofta möjligheten bort.
Passningskvaliteten var överlag alldeles för dålig och efterhand fick Jönköping
matchen dit de ville. Taktiken var att ligga lågt och inte gå bort sig
samtidigt som de tog till vara på varje tillfälle att försöka få våra spelare
ur balans. En ojämn prestation av domaren Jim Petersson från Godegård gjorde
också att matchbilden blev förryckt och vi fick aldrig något flyt i spelet.
På ett sätt kändes det bra att vi i varje fall hade 0–0 in i
paus. Inte för att Södra hade några målchanser av rang, men vi vet ju av
erfarenhet hur mål kan släppas in från ingenstans. Vi fick en möjlighet att
komma ut som ett nytt lag och rätta till spelet i den andra akten.
Detta lyckades emellertid inte alls och den andra halvleken
blev ännu sämre och då fick vi också uppleva smärtan av baklängesmål som kom
från ingenstans, då vår forne Tommy Thelin slog in bollen från vänster och Aleksei
Kangaskolkka turligt kunde få bollen i mål. Det var alldeles för tamt
försvarsspel i det agerandet och man får aldrig chansa och tro att en spelare
är offside, som det såg ut att vi gjorde.
Nu var uppförsbacken besvärlig, men efterhand kunde vi återetablera
ett spel på Jönköpings planhalva med lite mer fart och djupledsspel, som nästan
helt saknades dessförinnan. Daniel Hallingström var mycket nära med en nick
strax utanför krysset och Kristian Bergström fick helt öppet läge med vänstern
men sköt över.
Det verkade inte vara vår dag, men så i den 83:e minuten slog
Tom Pettersson till efter en hörna från höger av Kristian Bergström och nick av
Viktor Prodell. Genast blev det mycket bättre kvalitet och spelvändningarna som
är en av våra nycklar satt nu som de ska. Bara tre minuter senare slog Allan
Olesen ett inlägg från höger och Emmanuel Dogbe drog in på volley. Vi hade
vänt. Underbart!
På stopptid kom Imad Zatara i friläge men Joakim Karlsson
hann ifatt och bröt, bryskt enligt domaren Jim Pettersson, och han blev därmed
utvisad och vi fick straff. Viktor Prodell stegade fram och satte elvametaren
lika säkert som den på Borås Arena i veckan, men denna gång till höger om
målvakten.
Tom Pettersson berättade efter matchen att det var svårt att
få fart på bollen på det snustorra underlaget. Tidigare har det varit fukt på
banan med bland annat snö, men denna dag var det strålande solsken men
samtidigt för kallt för att planen skulle kunna vattnas. Det låter kanske som
en löjlig förklaring, men det är stor skillnad att slå ”smekande”
markpassningar på fuktigt konstgräs och på torrt konstgräs. Detta var också
iögonfallande då många passningar blev för korta och jönköpingsspelarna hann
komma i press, men överhuvudtaget blev det för mycket duttande med bollen och de
förkorta spelvändningsbollarna i luften ursäktades inte av underlaget. Energin
och viljan att utpeka passningsvägar med löpningar i diagonal- och djupled var
också för svag, då tillfällen gavs.
Henrik Gustavsson hade inte mycket att stå i och han hade
inte mycket att göra åt målen. Jönköping hade en del hörnor och dessa klarade
Fimpen av på ett bra sätt.
Allan Olesen har inte samma naturliga flyt i offensiven som
Anton Tinnerholm och hade lite problem med bollbehandlingen och
passningsspelet, men det var ändå han som slog passningen till Emmanuel Dogbes ledningsmål.
Dansken svarade också för en stabil defensiv insats.
Daniel Hallingström var också stabil men långsam med bollen
precis som mittbackskollegan Tom Pettersson som inte fick samma fina utdelning
med passningsspelet som vi är vana vid, men det blev ändå Tom som spräckte
målnollan.
Andreas Dahlén var tillbaka efter sjukdom senast mot Elfsborg
och han hade som många andra problem med bollbehandlingen, men gjorde ett
stabilt gott försvarsarbete.
Kristian Bergström hade inte samma framgång med sin teknik
och vänsterfot som vi är vana vid, men jobbade hela tiden och var drivande i
slutforceringen.
Mohammed Abubakari stod för fler tekniska misstag än
normalt, men jobbade hårt och drev också på i slutforceringen.
Daniel Sjölund var den som var jämnast under de första 74
minuterna, men det var för få måltavlor som visade löpvägar för ålänningens
fina vänstertass.
Emmanuel Dogbe bytte av Sjölund och visade ånyo sina fina
kvaliteter, med ett snabbare och enklare passningsspel började vi vinna ytor
och det var riktigt roligt att ghananen fick göra sitt första A-lagsmål i en
sådan viktig match.
Martin Christensen startade till höger denna gång och hade inga
stora problem att slå sin back Viktor Rönneklev, men han kunde ha tagit det
lite lugnare och därigenom fått bättre kvalitet i inläggen.
Imad Zatara bytte av och gjorde ett piggt inhopp, med fart
och fläkt och han fixade också straffen som Prodell prickade in.
Zatara flyttades senare upp på topp och Petrit Zhubi kom in
på högerkanten och var också en injektion i ett kvickare djupledsspel. Det var
också Petrit som bäddade för Pliggs kalasläge strax innan vi vände matchen.
Längst fram borde Viktor Prodell och Oscar Möller ha öppnat
upp bättre med djupledslöpningar. Speciellt Möller har vi ju sett så mycket
aktivare att riva djupa sår i motståndarförsvaren. Förvisso är det svårt för
Oscar att komma loss i en sådan här match mot ett lågt stående försvar men när
vi hade lägen kom han inte helt hundra heller.
Viktor Prodell har ju sina största styrkor i
bollbehandlingen, men det var lite för svag rörelse bland övriga för att den
skulle nyttjas på ett bättre sätt. Det var skönt att se Proddans säkerhet från
elva meter för andra matcher i följd.
Vi minns tillbaka från cupåret 2005 då vi gick till final
och kvalificerade oss för Uefacupen. Då var det också kämpigt i början på
cupturneringen med seger först efter förlängning mot division II-laget Kinna IF.
Därefter tappade vi 2–0 till 2–2 borta mot Östersunds FK men till sist kunde vi
vinna genom ett sent 3–2-mål av Imad Shhadeh. Via segrar över Trelleborgs FF,
GAIS och IFK Norrköping nådde vi sedan finalen mot Djurgårdens IF.
Nu när vi lyckades ta oss upp ur det tunga, vinna och vända
så ser allt mycket ljusare ut för vidare avancemang. Det är förstås en enorm
styrka att kunna vända matcher. Det känns som vi kan ha ett helt annat tålamod
och en större trygghet inför matchen mot Umeå. UFC föll borta mot Djurgården
med 0–3 och därmed är deras chanser till avancemang liten. Klarar vi den
matchen på ett bra sätt så blir det en avgörande match mot Djurgården. DIF i
sin tur kan förmodligen betvinga Jönköping på Grimsta.
Men att det inte är lätt att vinna matcher i Svenska Cupens
gruppspel fick många allsvenska lag erfara i den första rundan. Det var
faktiskt bara vi, Djurgården, Elfsborg, Gefle, Göteborg och Halmstad som
lyckades ta tre poäng av de allsvenska lagen. Om vi bara vinner vår grupp så
har vi därmed goda chanser att även få spela kvartsfinalen på hemmaplan, men först
gäller det som sagt att bädda för detta genom att göra ett bra resultat i Umeå
nästa söndag!
ÅFF – Jönköpings
Södra IF 3–1 (0–0)
0–1 (67) Aleksei Kangaskolkka
1–1 (83) Tom Pettersson
2–1 (86) Emmanuel Dogbe
3–1 (91, straff) Viktor Prodell
Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari
Domare: Jim Petersson, Godegård
Publik: 873
Startelvan
Henrik Gustavsson –
Allan Olesen, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas
Dahlén –
Martin Christensen (ut 60), Mohammed Abubakari, Daniel
Sjölund (ut 74), Kristian Bergström (MM 82) –
Viktor Prodell, Oscar Möller (ut 77)
Inbytta ersättare
Imad Zatara (in 60 HM, 77 F), Emmanuel Dogbe (in 74 MM),
Petrit Zhubi (in 77 HM).
Ej inbytta ersättare
Gustav Jansson, Alberis da Silva, Erik Moberg, Mattias Mete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.