Chansen till Europa League bortslarvad

Vi hade en jättemöjlighet att ta oss till en ny cupfinal, men sumpade den. Den stora missen var naturligtvis i bortaförlusten mot Umeå men trots den fadäsen hade vi en fin möjlighet då en tvåmålsseger hemma mot Djurgården skulle ha räckt.

Vi fick precis den inledning vi hoppats på med initiativ i matchen. Genom ett samlat lag i rätt positioner och hög aggressivitet stoppades Djurgårdens anfallsintentioner effektfullt samtidigt som vi med gott passningsspel, rörelse, fina kombinationer och spelvändningar tog grepp om matchen. Målet kom också i den 20:e minuten. Efter att vi hållit i bollen bra, hittade Martin Christensen in med en boll i straffområdet och Viktor Prodell placerade säkert in 1–0.

Det fanns alltså gott om tid att göra ytterligare ett mål, men vi tappade tryggheten efter några slarviga aktioner. Först slog Kristian Bergström en riktigt dålig passning in central och kort senare slog Tom Pettersson bollen till en motståndare. Farligast blev det i den 35:e minuten då Nahir Oyal kom helt ren från egen planhalva men Gustav Jansson var ute och täckte bra och Nahir sköt utanför.

Det var skönt att vi inte åkte på något skitmål i baken innan paus. Genom en rätt disponerad match, skulle vi kunnat trötta ut Djurgården, men den höga pressen krävde också kraft av de våra.

Vi började också den andra halvleken förtroendeingivande. I den 51:a minuten sköt Daniel Sjölund ett tungt skott som Kenneth Höie räddade men Kristian Bergström fick en bra chans på returen, men vinkeln var lite snäv och lyftningen gick inte ens över kortlinjen.

På utsparken skulle Daniel Hallingström nicka ned till Tom Pettersson men Nahir Oyal kom emellan, kom fri och satte 1–1 till vänster om Gustav. Sådana nonchalanta misstag får vi bara inte begå, vilket vår tränare Peter Swärdh påpekade efter matchen.

Förra året åkte vi på alldeles för många mål efter individuellt svaga insatser, men det verkade inte alltid tas på största allvar som exempelvis vid bortamatchen mot Häcken där vi släppte in fyra skitmål på 24 minuter. Sådant är inte acceptabelt mot något lag i Allsvenskan, men likväl tycktes det vara ganska okej och bara ett olycksfall i arbetet. Men hur ska man kunna ta saker på allvar och lära av misstagen om man bara tar dem med en klackspark?

Det verkade ju också ganska okej att ha förlorat mot Umeå. Vi skapade ju en massa målchanser i början på matchen, men det finns ju inget att skylla på eftersom vi missade dem. Dessutom tappade vi helt fokus i försvarsspelet i den andra halvleken på T3 Arena.

1–1-målet mot Djurgården förstörde i väldigt stor grad våra möjligheter. Samtidigt som DIF fick råg i ryggen och kände sig tryggare tappade vi stinget i offensiven och jobbade inte längre som ett lag. Genom spelare som på egen hand ville avgöra gick spelet långsammare och vi var inte samlade i defensiven. Daniel Sjölund satte fingret på ett av de stora problemen när han nämnde att vi var för utspridda för att komma in i press på bortalaget.

Pressen var effektfull i första halvlek och vi fick bra tryck under perioder. Trots förändringar i laget fick vi aldrig samma tryck i andra halvlek och slarvet tilltog varför det blev kämpigt även att freda oss.

Cupspelet är nu över för den här gången vilket känns fruktansvärt. Med tanke på hur många lag som slagits ut med hög kapacitet skulle vi haft en riktigt bra chans att gå hela vägen. Djurgården, som ännu inte alls är i slag, får nu möta Norrköping på bortaplan. Det är förstås en match som vi definitivt skulle ha kunnat klara av. Vi kunde också få ha mött Falkenberg eller Öster på bortaplan. En tuffare nöt hade varit Helsingborg på Olympia, men får vi bara till det kan vi ta en sådan match också.

Vi har en väldigt hög potential i laget och det som såg så bra ut i träningsspelet med kulmen i bortasegern mot Elfsborg, som spelat 18 allsvenska matcher i följd på Borås Arena utan nederlag och på dessa matcher endast noterat tre kryss (varav ett mot oss i fjolårsepilogen).

I cupspelet har sedan spelat hackat rejält för oss under långa perioder. Under träningsmatcherna var det väldigt stor omsättning på spelarsidan och under cupspelet trodde jag att en startelva skulle spelas samman, så gott det var möjligt, men så har det inte blivit.

Det är naturligtvis bra att ha en stor bredd och många alternativ i en spelartrupp men kontinuitet är också viktigt. Ingen av våra fyra mittbackar får givetvis inte känna sig säkra på en plats, men en backlinje måste också få tid att spela ihop sig. Nu när de spelat varannan match så tycks osäkerhet smugit sig in.

Mot Umeå fungerade inte Erik Moberg och Alberis da Silva på bästa sätt. Mot Djurgården blandade och gav både Daniel Hallingström och Tom Pettersson. Tom sattes ut till vänster och Erik Moberg sattes in i mitten, men Erik drog ned på tempot när vi behövde speeda upp och vare sig Tom eller Danne satte heller någon större fart på bollen.

Andreas Dahlén har dock fått spela in sig på vänsterbackspositionen och det kommer nog bli bra även om vi har större förhoppningar framledes på tempot och bollbehandlingen.

Anton Tinnerholm har haft lite skadeproblem under våren men han var framfusig på ett bra sätt mot Djurgården, främst i första halvlek. Precis som övriga försvarsspelare agerade han dock inte med den säkerhet som krävs.

På mittfältet fungerade Daniel Sjölund och Emmanuel Dogbe riktigt fint tillsammans i början på matchen. Dogbe har lärt sig att avvakta med betydligt bättre täckspel och är svårpasserad trots sin ringa storlek. Passningsspelet har nått helt andra höjder, men han orkade inte riktigt hålla uppe aggressiviteten i andra halvlek. Sjölund styrde mycket av spelet och briljerade stundtals, men måste våga gå på eget avslut oftare.

Kristian Bergström gjorde vanan trogen en stabil insats, men slarvade också i passningsspelet.

På högerkanten kommer vi säkerligen få se flera olika spelare. Denna gång spelade Martin Christensen och han gjorde en av sina främsta insatser genom att ofta komma förbi Jesper Arvidsson med inlägg. Lite bättre kvalitet behöver dock arbetas upp i inläggen samt att komma till eget avslut oftare. Defensivt finns en del att jobba med även om han till en början hade ett okej positionsspel.

Petrit Zhubi kom in i matchen och oroade en del med sin kvickhet, men hade behövt hålla sin vänsterkant bättre för att vi bättre skulle ha utnyttjat planens bredd.

Längst fram var Viktor Prodell väldigt delaktig i spelet i första halvlek och gjorde också målet, men i andra halvlek kom han bort och var inte lika aggressiv in i boxen.

Imad Zatara kan kanske bli en duktig forwardspelare för han kan verkligen löpa och gjorde det på ett bra sätt i den första halvleken, men det gäller ju att löpa rätt väg också och hitta samspel med sin forwardskamrat. Sådant det tar sin tid för att det ska bli riktigt bra.

Mattias Mete hoppade in men tog inte jobbet på det sätt som vi hoppats. Joel Rajalakso känns i dagsläget som ett mycket intressantare alternativ.

Nu är det bara två veckor kvar till den allsvenska premiären borta mot Gefle och nu gäller det att alla bitar börjar falla på plats. Vi kan göra en riktigt bra säsong men då gäller det att eliminera de fundamentala misstagen för att skapa trygghet.  

ÅFF – Djurgårdens IF 1–1 (1–0)

1–0 (20) Viktor Prodell (Martin Christensen)

1–1 (52) Nahir Oyal

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund

Domare: Jonas Eriksson, Stockholm.

Publik: 1 453

Startelvan

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson (VB 57), Andreas Dahlén (ut 57) –

Martin Christensen, Emmanuel Dogbe (ut 70), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 70, ut 79) –

Viktor Prodell, Imad Zatara 

Inbytta ersättare

Erik Moberg (in 57 MB), Petrit Zhubi (in 70 VM), Mattias Mete (in 79 F)

Ej inbytta ersättare

Allan Olesen, Alberis Da Silva, Christoffer Karlsson, Joel Rajalakso