Härligt styrkebesked i pressat läge

Att prata om att det börjar dra ihop sig i Allsvenskan i den 18:e minuten är löjligt, men nog kändes matchen mot Kalmar viktig, för att vi inte skulle bli indragna i bottenstriden. Genom den övertygande hemmasegern med 3–1 har vi nu fått ett visst avstamp ned till bottenlagen och visade upp ett spel som mycket väl kan räcka för att även kunna ta gruvlig revansch hemma mot IFK Göteborg på onsdag.

Efter förlusten av Anton Tinnerholm, alla skador som drabbats oss och avstängningar, har vi haft svårt att balansera laget i de senaste matcherna och försvarsspelet har blivit lidande. Tunnast var vi senast mot Elfsborg, då vi fick se vilken nytta Mohammed Abubakari gör på banan. Mot Elfsborg saknade vi också spetsen framåt, men nu var Ricardo Santos tillbaka.

Många med mig har kritiserat vårt sätt att bolla omkring i sakta gemak utan att egentligen vinna tillräckligt med mark för att skapa målchanser. Dessutom har vi ofta efter en stunds bollande tappat boll efter en missriktad passning, vilket motståndarna påpassligt utnyttjat.

Jag vet ju efter många samtal med vår tränare Peter Swärdh att det inte är vår andemening att bara rulla runt bollen. Det har hela tiden funnits en vilja från lagledningen att attackera i omställningar i djupled, men vi har inte lyckats så bra av olika anledningar. Den viktigaste ingrediensen för att ett lyckat djupledsspel är att löpa.

I allt för många matcher har många av våra spelare inte haft den rätta inställningen till att ta ut de där extra löpmetrarna. För att kollektivet ska fungera är det jätteviktigt att alla löper. Just i detta hänseende såg det mycket bättre ut mot Kalmar FF. Redan från start skakade vi Kalmar med attackerande bollar på djupet, både längre bollar från backlinjen och från mittfältet. Med en John Owoeri som helt plötsligt fick en löpenergi som vi aldrig sett tidigare, så satte sig nigerianen i enorm respekt från motståndarna. Owoeri rev djupa sår i kalmarförsvaret, som nästan konstant krävde två motspelares bevakning. Ytorna som uppstod därbakom kunde vi sedan effektivt dra nytta av då kalmarspelarna tvingades jobba felvända många gånger.

Mycket handlade också om en helt annan aggressivitet från vår sida. Är man passiv, vågar man inte stöta, vinner inte boll och backar. Vinner man väl boll blir man stillastående, får inte fart ur situationerna, hinner inte kolla passningsvägarna, fastnar och slår säkrare passningar i sidled istället för framåt. Är man istället aggressiv får motståndarna aldrig bygga upp sina anfall i lugn och ro, vinner man boll så kommer man ur situationerna med bollen i fart, får tid att hitta passningsvägar och tempot fullföljs genom snabbare och kvalitativare passningar framåt. Men det går inte att vara aggressiv ensam, utan alla spelarna på planen måste vara det och det samtidigt.

Den första halvtimmen var det väl annars en rätt stängd match till stora delar, men våra giftiga attacker gjorde också att bortalaget inte vågade gå fram för mycket med risken att blotta sig. Någon trygghet kände de aldrig.

I den 36:e minuten tog vi ledningen efter ett fantastiskt fint omställningsmål. Kristian Bergström svarade för ett heroiskt försvarsarbete vid vår vänstra hörnflagga, där han mot två man styrde bort inspelsförsöken. Efter en mycket fin brytning kunde Pligg snabbt spela fram bollen till John Owoeri, som också svarade för en bra prestation då han avancerade förbi motståndare och satte in bollen i banan. Martin Christensen tog emot. Ricardo Santos drog isär kalmarförsvaret genom att löpa ut till höger och Martin fick en bra yta att arbeta på centralt och skickade iväg ett riktigt fint skott rakt upp i det vänstra krysset. Urläckert!

Äntligen var det Martins tur att få göra mål i Allsvenskan. Dansken har haft många lägen men inte lyckats få dit den tidigare. Det var en fantastisk känsla som genomsyrade kroppen när jag såg bollen sitta så fint i krysset!

Vi spelade bra under slutet av halvleken och kunde mycket väl gått ifrån till 2–0 innan paus men vi lyckades inte göra något mer mål. Det kändes ändå bra inför den andra akten, även om en ledning med ett mål alltid är skör.

I den andra halvleken började vi också bra. I den 55:e minuten löpte John Owoeri in mot straffområdet, men blev bryskt stoppad av Marcus Nilsson, som märkligt nog lyckades komma undan från sitt andra gula kort för dagen, men vi fick i varje fall frispark i fint läge precis utanför straffområdet till vänster. Martin Christensen var sugen på mer och stegade fram och prickade in 2–0 via Romarios knä och in vid den bortre stolpen. Fantastiskt! När ettan kom så kom även tvåan!

Tyvärr höll inte tvåmålsledningen speciellt länge. Utan Kalmar reducerade i den 65:e minuten efter stor passivitet från vår sida. Victor Sköld och Mohammed Abubakari stötte alldeles för svagt och Joanathan Ring fick ostört vandra fram centralt och lyfta fram bollen bakom vår backlinje, där Måns Söderkvist löpte sig helt fri och rullade in 2–1. Andreas Dahlén tappade totalt markeringen på KFFs främsta målgörare och Månz Karlsson var inte heller på hugget för att täta till luckan. Henrik Gustavsson såg i första läget ut att kunna avvärja läget, men trots den svaga mottagningen från Söderqvist kunde denne rulla in bollen.

Det kändes fruktansvärt att behöva åka på det där skitmålet. Vi hade ju ett bra läge att göra 3–0 direkt efter 2–0 målet och även chanser dessförinnan. Dessutom väcktes traumat i Kalmar där Måns Söderqvist kvitterade till 2–2 i den 94:e minuten till liv och jag blev livrädd att den fasansfulla historien skulle upprepas.

Den tunga mentala svackan i matchen blev som tur var inte långvarig för det dröjde inte länge förrän vi återtog tvåmålsledningen. I den 65:e minuten bröt Mohammed Abubakari utanför eget straffområdet och skickade upp bollen mot mittlinjen, där John Owoeri tog emot och spelade ut till Victor Sköld till vänster, som avancerade och spelade in bollen i straffområdet. I kamp Med John Owoeri, som löpt med bra, stötte Mats Solheim in 3–1 över egen målvakt och in i mål.

Så underbart skönt att få in det där målet och efter de motigheter vi haft denna säsong var det verkligen vår tur att få lite hjälp med målet, som ändå var frukten av en väldigt fin och snabb omställning. Skölds yttersida var tämligen läcker och John var centimetrar från att själv stöta in bollen och helt klart upphovet till att Solheim var tvungen att vräka sig fram.

Kalmar som oväntat fått en ny chans och bjudits in i matchen, tappade åter den målmässiga kontakten och orkade inte samla nya krafter, samtidigt som vi spelade smart, krympte ytorna och rullade boll. Bortalagets försök handlade mest om längre bollar in i vårt straffområde där våra spelare jobbade fint för varandra och stängde butiken. Vi fick också några fina omställningslägen för att punktera matchen, men 3–1 dög gott denna fina sommarkväll.

Henrik Gustavsson hade inte allt för mycket att göra och kände sig mycket tryggare bakom backlinjen än i tidigare matcher. Vid målet fick han dock inte mycket hjälp och hann inte ut för att täcka av skottvinkeln tillräckligt mot måltjuven Måns Söderqvist.

Allan Olesen klarade sig mycket bättre än mot Elfsborg. Några gånger var dansken illa ute, men jobbade tillbaka mycket bättre än i Borås och redde ut situationerna. Dessutom fick han mycket bättre hjälp av landsmannen Martin Christensen. Genom fint hemjobb hamnade vi ofta i två mot en-lägen i det defensiva arbetet generellt sett, vilket var oerhört kul att se. Vi kan ju spela bra försvarsspel om alla bara bjuder till!

Daniel Hallingström hade denna gång en tryggare uppgift att hålla ihop backlinjen, vilket lyckades bra förutom vid målet som vi släppte till alldeles för enkelt. Denne var stark i huvudspelet, följsam och resolut i sina ingripanden.

Månz Karlssons undannickningar sitter inte alltid klockrent, men det skedde inga större missöden och smålänningen visade på ett fint fajterhjärta för att freda vårt mål. Den här matchen var ett steg i rätt riktning.

Andreas Dahlén tog också ett jättekliv framåt mot de senaste matcherna och stängde vår vänsterkant med fin hjälp av Kristian Bergström. Plumpen var att han tappade bort Måns Söderqvist helt vid baklängesmålet.

Martin Christensen har i sina bästa stunder visat väldigt fina kvaliteter som högerbreddare, med sin kvickhet och teknik är han ett ständigt hot så länge han utnyttjar farten och får till inläggen och inspelen. Det som har saknats för att bli en komplett spelare av hög allsvensk klass är det defensiva arbetet och målskyttet. I denna match lyckades han med båda aspekterna. Det fina hemjobbet gladde och de två målen gladde ännu mer. Det var en fröjd att se dansken spela fotboll denna eftermiddag!

Med Mohammed Abubakari tillbaka på det centrala mittfältet blev det mycket svårare för motståndarna att tränga igenom vårt lag. Mommo är duktig på att positionera sig och är bestämd i närkamperna när han har rätt aggressivitet, vilket han nu hade. Dessutom löpte han bättre än på senare tid och satte igång anfallsspelet.

Tom Pettersson fick gå upp ytterligare ett snäpp från defensiv mittfältare till mer tvåvägsmittfältare. Det fanns en farhåga att Mommo och Tom skulle hamna för lågt, då båda har defensiva drag, men jag upplevde inte alls det problemet mot Kalmar. Istället fick Tom mer ut av sin energi genom möjligheten att fullfölja sina attacker över hela banan. Ibland kom Pettersson lite för snabbt in i situationerna och det blev lite fel, men hellre attackerande spelare än passiva i min mening. Ofta var attackerna lyckade och gav inte Kalmar lugn att bygga upp sitt spel. Tom räddade också ett mål på mållinjen och slog några fina passningar som föranledde omställningar.

För mig är det glasklart. Mittfältsduon bör få fortsatt förtroende mot Göteborg, men vågar lagledningen ställa över Daniel Sjölund?

Kristian Bergström har inte riktigt räckt till i defensiven på sistone, men nu visade han den ultimata inställningen genom att på sitt karakteristiska sätt borra ner huvudet och köra. Upprinnelsearbetet innan vårt första mål är anmärkningsvärt bra av vår 40-åring. Förutom den snabba fina passningen till Owoeri vid 1–0-målet levererade Pligg ytterligare en hel del snabba kvalitativa djupa bollar. Det var bara det där efterlängtade målet som saknades. Läget var synnerligen bra i den 54:e minuten (mitt framför mål) men träffen ingen vidare, men målet kommer.

Med Ricardo Santos tillbaka fick vi ytterligare en dimension i spelet som vi nyttjade väl några gånger. Med brassens nickstyrka kunde vi skapa målchanser bara genom att slå en långboll som Santos nickskarvade till John Owoeri. Santos breddande löpning till höger öppnade också för Martin Christensens 1–0-mål. Eter en känning tvingades dock Santos utgå i början på andra halvlek, då han inte kunde ta ut de viktiga löpningarna. Förhoppningsvis är det ingen större fara.

John Owoeri svarade för en smått otrolig insats, vilket var riktigt roligt att se. Nigerianen såg ut att kunna springa hur mycket som helst och kunde på helt egen hand skaka om hela kalmarförsvaret och skapa målchanser. Det vara bara målet som saknades, men han låg i högsta grad bakom alla tre. Kan Owe bara prestera i närheten av den här insatsen fortsättningsvis så kommer den här säsongen sluta på ett bra sätt.

Victor Sköld hoppade in tidigt på andra halvlek istället för Ricardo Santos. Sköld har inte samma styrka i huvudspelet men bidrog istället med god energi och fina löpningar. Förarbetet till 3–1-målet var riktigt fint och Victor ställde även i övrigt till med oreda för kalmarförsvaret. Passiviteten innan vårt baklängesmål var minuset.

Alberis da Silva gjorde efterlängtad comeback (efter fyra matchers frånvaro) när han kom in som städgumma i de bakre regionerna i slutet. Brassen agerade lugnt och säkert och stångade bort många av de höjdbollar som Kalmar skickade in. Det känns väldigt positivt att Alberis är tillbaka.

Joel Rajalakso har visat sig värdefull att kasta in med pigga ben mot ett tröttkört motståndarlag, med lite flyt kunde Joel ha sprintat igenom och fått möjlighet att punktera matchen, men fortsätter han jobba så kommer han snart att göra sitt första allsvenska mål.

Peter Swärdh bedyrar vikten av att många spelare är på väg tillbaka. Träningarnas intensitet och kvalitet ökar förstås och konkurrenssituationen stegras. Peter menar att framgångarna därmed kommer även på bortaplan om vi jobbar på oförtrutet. På hemmaplan har vi visat upp en god stabilitet. 0–3 matchen mot AIK är enda fadäsen. Våra 20 inspelade poäng på hemmaplan överträffar endast Elfsborg, som tagit 22 pinnar på Borås Arena.

Mot Kalmar FF spelade vi mer varierat. Med längre bollar blir motståndarna långt som lag och det skapas stora ytor för oss. Dessutom gör det oss oberäkneliga, när vi blandar med kortpassningsspel och spelvändningar. Får vi dessutom ledningen och kan utnyttja vår bollskicklighet att rulla bollen så kan vi vila med boll samtidigt som frustrerade motståndare får jaga. Sådant kan också skapa numerära överlägen då motspelare övertänder och blir utvisade om det finns domare som vågar dra upp det röda kortet, men tidigare utlandsproffs får ju tyvärr göra lite mer än andra innan de får sina kort.

Innan vi tar ny sats på bortaplan väntar ny hemmamatch på Kopparvallen redan på onsdag mot IFK Göteborg. Vi har gruvlig revansch att fodra efter den minst sagt nesliga 0–5-förlsuetn på Gamla Ullevi i våras. IFK har uppträtt mänskligt på senare tid och har dessutom matchas tufft i Allsvenskan och Europa League, så sent som i torsdags spelade de i Portugal och i kväll möter de Malmö på bortaplan. Kan vi fortsätta mata bollar i djupled på en pigg John Owoeri så kommer kamraterna från Göteborg också få det väldigt jobbigt på Kopparvallen!

Matchfakta

ÅFF – Kalmar FF 3–1 (1–0)

1–0 (36) Martin Christensen (John Owoeri)

2–0 (56) Martin Christensen

2–1 (61) Måns Söderqvist

3–1 (65) Självmål

Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (2:a)

Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.

Publik: 4 033

Övrig statistik

Bollinnehav 53 – 47

Avslut 8 – 6

Avslut på mål 4 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 3 – 0

Frisparkar 17 – 18

Offside 3 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 81), Mohammed Abubakari, Tom Pettersson, Kristian Bergström – 

Ricardo Santos (ut 52), John Owoeri (ut 87).

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 52 F, HM 81), Alberis da Silva (in 81 MB), Joel Rajalakso (in 87 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, David Lundgren. Emmanuel Dogbe. 

Nytt skitmål gav oss inte chansen

Tyvärr har Elfsborg lagom hittat formen igen till vårt möte och det var givetvis en svår uppgift. Men vi kan konstatera att vi åker dit efter ett nytt svagt försvarsspel.

Lagledningen valde att ställa upp med en mer defensiv uppställning än tidigare (4–1–4–1). Tom Pettersson spelade som balansspelare mellan backlinjen och mittfältet. Månz Karlsson flyttades därmed in som mittback igen. Allan Olesen tog hand om högerbacksplatsen. Mohammed Abubakari spelade inte på grund av känningar och Emmanuel Dogbe spelade istället centralt på mittfältet tillsammans med Daniel Sjölund. På topp spelade John Owoeri ensam.

Detta var en naturlig åtgärd av flera anledningar. Elfsborg spelar med tre centrerade mittfältare och offensiva ytterbackar. I och med vårt rent svaga försvarsspel tidigare, så var det nästan ett måste att tillföra en extra åtgärd för att täta till i de bakre leden. När dessutom Ricardo Santos var avstängd, minskade alternativen framåt.

Efter att Elfsborg haft ett väldigt stort bollinnehav och enkelt kunde spela sig in på vår planhalva, blev det ändå lite frustrerat från deras sida då vi gjorde det trångt för dem att spela igenom. Vi hade dock ingen klockren defensiv, då vi inte låg tillräckligt tätt på bollförande motståndare. Att vi lyckades avväpna hemmalaget var mer frukten av att väldigt många spelare fanns framför vårt mål, som kunde reparera skadorna, men detta krävda också enorm kraft i hettan. Att vi inte låg närmare inpå Anders Svensson, som fick väldigt god tid på sig att fördela boll, skulle visa sig vara förödande.

Det syntes tidigt att Elfsborg ville utnyttja glappet mellan Andreas Dahlén och Månz Karlsson, som ibland var för stort. I den 23:e minuten tappade Andreas Dahlén fokus för ett ögonblick, vilket Johan Larsson utnyttjade då han störtade fram på djupet och Dalle kom på efterkälken. Det var egentligen otroligt att Lasse Nilsson missade nicken vid bortre stolpen. Lasse var helt sopren eftersom Allan Olesen helt tappade markeringen.

Offensivt kom vi ingen stans under den första halvtimmen. När vi fick lägen att slå en boll på djupet var John Owoeri alldeles för ensam och bollarna slogs med svag kvalitet. I den 33:e minuten anföll vi dock bra centralt. Kristian Bergström slog ett instick bakom Elfsborgs backlinje, men aningens för hårt. Målvakten Kevin Stuhr Ellegaard hann därmed aningen före Daniel Sjölund i fritt läge.

I den 35:e minuten kunde vi tyvärr inte hålla igen längre. Allan Olesen slog en riktig indianare in i banan och Elfsborg kunde ställa om på vår planhalva efter att Lasse Nilsson snappat upp bollen och spelat in till Anders Svensson som fick bollen centralt och kunde runda en passiv Tom Pettersson. Viktor Claesson var väldigt tydlig vad han ville med sin position, men trots detta fick han helt ohotad gå emellan våra mittbackar Månz Karlsson och Daniel Hallingström. Per Frick fanns ett snäpp länge bort, men honom borde Andreas Dahlén tagit och Månz borde stött in på Viktor som han såg perfekt hela tiden eftersom Anders Svenssons instick kom från det hållet. På andra sidan kunde även Allan Olesen visat en betydligt tydligare aggressivitet och därmed kunde Daniel Hallingström tagit ett kliv in för att tajta till det ytterligare. Nu fick istället Viktor fri lejd in mot målet. Henrik Gustavsson var ute på bollen, men den gick i en vid båge över vår målvakt och retfullt in i mål.

Det är fruktansvärt att åter se oss släppa in ett sådant här skitmål efter ett otroligt slarvigt uppspel och kommunikationen är alldeles för svag för att vi ska kunna hjälpa varandra att freda vårt mål.

Efter att ha legat så lågt, var det inte lätt att ställa om för att jaga på i offensiven. Det kändes som vi var tvungna att hålla undan till paus för att försöka förändra matchbilden i den andra halvleken i jakten på en kvittering.

Det hände dock inte mycket efter paus och vårt försvarsspel blev ännu sämre och vi kunde ha åkt på ännu fler mål i baken. Men så länge som vi bara låg under med 0–1 hade vi ju chansen. I den 61:a minuten byttes Victor Sköld in istället för John Owoeri, men han var också för ensam. I den 72:a minuten fick Victor sällskap av Joel Rajalakso när vi gick över till 4–4–2, men kvaliteten till forwards var för svag och vi hade på tok för dålig påfyllnad av mittfältsspelare för att störa Elfsborg på riktigt. Det är alltid en balansgång hur mycket man ska attackera, men nog tycker jag det hade varit värt chansen att skicka upp ytterligare någon spelare som varit stark på huvudet för att försöka låsa fast bollen högt i banan. Passningsspelet, både det korta och det långa var dock undermåligt och åtgärden kanske därmed inte hade hjälpt.

Henrik Gustavsson klev fram och svarade för flera fina räddningar inte minst i den andra halvleken. Fimpen var även på målet, men lyckades inte styra den över. Det man möjligen kan klaga på är att han inte lyckades styra markeringen verbalt av Viktor Claesson innan målet.

Allan Olesen spelade åter högerback och kunde med sin rutin klara ut en hel del situationer, men han såg stundtals väldigt seg ut och tappade också en hel del boll, vilket blev förödande i och med baklängesmålet.

Daniel Hallingström försökte hålla ihop det manstarka försvaret (sett till det numerära antalet), men det var inte helt enkelt när elfsborgarna stormade fram från alla håll och kanter. Tyvärr kom Danne snett när Viktor Claesson stormade fram vid målet och det såg segt ut några gånger även i övrigt.

Månz Karlsson var tillbaka som mittback och gjorde det klart bättre än mot BP, utan att imponera. Månz var lite osäker på sin position och måste kommunicera bättre med sin omgivning, inte minst med Andreas Dahlen när en kvalitetsspelare som Johan Larsson stormar fram. Trots att Månz tidigt borde ha sett vad som var på gång kom han alldeles för sent in på Viktor Claesson vid målet.

Andreas Dahlén var också bättre än mot BP, vilket i och för sig inte säger så mycket, men han var lite hetare in i duellerna och kom även fram några gånger offensivt efter att Pontus Nordenberg byttes in i slutet.

Tom Pettersson flyttade fram ett snäpp och spelade mellan innerbackarna och bakom innermittfältarna. Tom jobbade och slet väl, men fladdrade mycket och kom fel till bollen många gånger. Passningskvaliteten var inte heller den bästa. Helt lätt är det dock inte för Pettersson som spelat på olika positioner i varje match sedan comebacken. Tom blev också fälld i omställningsläge, men Anders Svensson får som vanligt fördel och slapp den solklara varningen av domaren Michael Lerjéus.

Martin Christensen fick inte mycket att jobba på i offensiven och värderade tokigt när han fick bollen. När lägena är så få måste han spela enklare och inte dribbla tills han blir av med bollen. Den defensiva insatsen var inte heller bra.

Det var väldigt olyckligt att Mohammed Abubakari inte kunde spela. Lagledningen valde som en säkerhetsåtgärd att vila Mommo, vilket kan ha varit ett mycket klokt val. Eftersom Daniel Sjölund är avstängd i nästa match, så är det viktigt att Abubakari kan spela mot Kalmar på lördag.

Emmanuel Dogbe klev istället in från start, för första gången i år. Som bekant spelade Dogbe från start borta mot Elfsborg även i fjol och gjorde det bra, men då var han i bättre form. I dagsläget är inte Dogbe bra och slarvade bort många bollar i passningsspelet, samtidigt som han var för vek i defensiven. Någon energi tillförde inte heller ghananen i offensiven.

Daniel Sjölunds insats gjorde inte heller någon glad. Det såg ånyo väldigt segt och okoncentrerat ut. Dajja brukar skanna av sin omgivning väl innan han får bollarna, men nu gjorde han inte ens det. Bara vid några tillfällen blixtrade han till, vilket naturligtvis inte är acceptabelt av en spelare som har så mycket högre kvaliteter. Han är fortfarande anställd av oss och måste förstå att han måste göra sitt jobb!

Kristian Bergström hade ingen rolig dag. Pligg hamnade långt ner från början och orkade inte gå med i djupet, utan letade mål att slå bollar på vilka var mycket få och passningskvaliteten var inte heller den bästa.

John Owoeri spelade ensam på topp, men fick inga bollar att löpa på i djupet och det var även för svag kvalitet i de bollarna han fick möta. När Owe väl hade bollen under kontroll, var det få medspelare som befann sig i spelbar offensiv position.

Victor Sköld kom in med pigga ben och sprang i djupet, men var också för ensam. Victor har heller inte det rätta flytet för tillfället, för att på egen hans skapa lägen. Han var på väg en gång med dömdes felaktigt bort för offside.

Joel Rajalakso kom in i den 72:a minuten för att försöka spetsa till våra anfall tillsammans med Victor Sköld. Joel hade pigga ben, men kunde ha löpt ännu mer. Tyvärr var inte kvaliteten i bollbehandlingen den bästa.

Pontus Nordenberg kom också in och stärkte vänstersidan i slutet av matchen, men tillförde inte så mycket och fick en märklig frispark emot sig, när han bara stod still och motspelaren var för vek när han sprang in i Pontus.

Efter förlusten har vi hela 11 poäng upp till Elfsborg på fjärdeplats och den förväntade toppkänningen är allt mer avlägsen. Samtidigt kryper bottenlagen allt närmare. Vi kunde ha förlorat den här matchen med 0–5 om Elfsborg varit effektivare. Efter tätt spel med matcher också i Europa League gick inte heller Elfsborg för fullt utan bevakade sin ledning, vilket säger mycket om hur illa det här var.

Vi måste uppträda mycket mer aggressivt mot motståndarna och kommunicera mycket bättre. Det är inte ens ansvar att det går åt helvete, utan alla måste bidra för att vi ska uppträda mycket mer stabilt! Närmast väntar två mycket viktiga hemmamatcher mot Kalmar FF på lördag och IFK Göteborg onsdagen därefter. Och som ÅFF:are är det vår plikt att vara på plats och stötta som publik, så se till att dra med er alla ni känner på matcherna.

Matchfakta

IF Elfsborg – ÅFF 1–0 (1–0)

1–0 (35) Viktor Claesson

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund (6:e, avstängd mot Kalmar), Emmanuel Dogbe (1:a).

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 6 218

Övrig statistik

Bollinnehav 58 – 42

Avslut  15 – 5

Avslut på mål 6 – 2

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 6 – 1

Frisparkar 9 – 5

Offside 1 – 4

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Tom Pettersson,–

Martin Christensen (ut 80), Emmanuel Dogbe (VM 72, HM 80), Daniel Sjölund, Kristian Bergström (ut 72) – 

John Owoeri (ut 61).

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 61 F), Joel Rajalakso (in 72 F), Pontus Nordenberg (in 80 VM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, George Tanzi, David Lundgren.

Usel start bakom poängtappet

Vi hade ett jätteläge att knipa sex poäng i dubbelmötet mot ett tröttkört Brommapojkarna, men genom att ge motståndarlaget två bonusmål den första halvleken orkade vi bara utjämna till 2–2.

Brommapojkarna har spelat fyra matcher de senaste torsdagarna i Europa League och dessutom spelat tre allsvenska matcher under helgerna, medan våra spelare bara spelat tre allsvenska matcher. Trots det var aggressiviteten och duellspelet under all kritik i den första halvtimmen. Det var hemmalaget som var klart hetare.

I offensiv riktning tyckte vissa spelare att det var roligt att agera, men det saknade helt spets. Defensivt togs inte alls hemjobbet och i luftduellerna var vi totalt chanslösa. Det kändes livsfarligt varje gång som BP lyfte fram bollen och våra spelare blev passiva och därmed överspelade.

Vi fick en mardrömsstart då BP tog ledningen redan i den sjunde minuten.

Efter tryck från BP lyftes bollen ut i vänster innerposition där Gustav Sandberg Magnusson lyfte in bollen. Tom Pettersson nådde inte bollen och Andreas Dahlén kunde inte heller stoppa Nicklas Bärkroth inlägg från höger i straffområdet. Eftersom vi helt tappat markeringen på Dardan Rexhepi kunde denne helt sopren nicka in 0–1. Tom Pettersson kom tillbaka och försökte rädda, men lyckades inte styra bollen utanför mållinjen. Månz Karlsson hade Dardan från början men var tvungen att gå ut och stöta på Gustav Sandberg Magnusson (vilket han gjorde halvdant). Martin Christensen hade möjlighet att gå in i rygg på Dardan, men gjorde det inte och sade heller inte till Daniel Hallingström att ta Dardan. Månz Karlsson såg också tidigt varåt det lutade, men skrek inte heller till på Danne. Självklart skulle vår lagkapten också ha orienterat sig bättre och tagit markeringen på Rexhepi. Vi släppte alltså in ytterligare ett sådant här horribelt mål, som inte får ske!

Vi fick trots allt ett gyllene läge att kvittera. I den 23:e minuten vrickade Daniel Sjölund elegant bollen fram till Martin Christensen som avancerade centralt och slog fram bollen (lite för hårt), John Owoeri fick därmed bollen lite för långt ifrån sig, men fick ändå ett jätteläge. Tyvärr petade han inte bollen till höger om målvakten utan försökte det svårare alternativet att lobba, men sköt högt över.

I den 27:e minuten var uppförsbacken än värre. Serge-Junior Martinsson Ngouali slog en långboll som Tom Pettersson lätt hade tagit och han fullföljt sin förflyttning, men tyvärr gjorde Tom det fatala misstaget att inte ha orienterat läget. Förmodligen trodde han det var lugnt och att Fimpen skulle ta bollen därbakom. Men att BP har en av allsvenskans snabbaste spelare i Nicklas Bärkroth har säkert inte undgått någon, och denne smet han bakom Tom och låste bollen i livsfarligt läge. Andreas Dahlén såg tidigt vad som var på gång, men vår kommunikation i den första halvleken var urusel. Dalle blev också för mycket bolltittande och hamnade för långt från den enda faran, förutom Bärkroth då som Tom Pettersson bevakade. Dahlen blev därmed en enkel uppgift för Petrovic att vända bort och han prickade in bollen bakom en chanslös Henrik Gustavsson. Tom Pettersson offrade sig för att hjälpa till att täcka men hann precis inte fram.

Efter en halvtimmes spel började vi i varje fall få lite mer stadga, höll i bollen utan att slarva för mycket, även om det var livsfarligt när Månz Karlsson kastade ett inkast mitt in i banan och Gustav Sandberg Magnusson tvingade Henrik Gustavsson till en bra räddning vid den främre stolpen.

I den 43:e minuten fixade John Owoeri en hörna. Martin Christensen skickade in bollen och Daniel Hallingström skarvade in 1–2 vid den främre stolpen. Det var fantastiskt skönt att få det där målet strax innan paus. Det fanns därmed goda förhoppningar om att vi åtminstone skulle få med oss en pinne hem.

Vi började också den andra akten bra utan att få till pricken över i:et, men fortfarande var vi stundtals svajiga i försvarsarbetet och Henrik Gustavsson fick göra en strong räddning bär Jesper Karlström tilläts avsluta i den 52:a minuten.

I den 62:a minuten kunde vi så äntligen kvittera. Mohammed Abubakari vann bollen på egen planhalva och bröstade tillbaka bollen till Daniel Hallingström som spelade fram bollen till Kristian Bergström. Pligg hittade i sin tur Daniel Sjölund, som från mittlinjen avancerade och hittade Martin Christensen i högerinnerposition. Martin ryckte ifrån sin bevakare och serverade en perfekt chipp in till Ricardo Santos som visade sin stora styrka genom att vräka sig fram och nicka in 2–2. Underbart!

Vi hade också gott om tid att kunna vända matchen och vinna, och precis efter målet skar Victor Sköld in från vänster men målvakten Davor Blazevic räddade. Vi hade ytterligare några bra anfall med möjligheter till inspel från högerinnerposition, men inspelen från Kristian Bergström, Joel Rajalakso och Allan Olesen var inte tillräckligt kvalitativa.

Vi hade ett fortsatt stort bollövertag därefter, men tappade ork i värmen och såg ut att vara mer rädda om poängen än att våga gå för en trea. Det var därmed en chansfattig avslutning på matchen. Det var trist att vi slutade slå bollar på djupet, som ju också är säkrare än att bolla centralt tills bollen tappas bort.

Vi har slarvat bort många poäng i årets Allsvenskan. Nu kom vi i varje fall tillbaka efter mardrömsstarten och fick med en pinne hem. Men för att det här ska bli en trevlig höst, så måste vi komma tillrätta med försvarsspelet. Förutsättningarna underlättas förstås inte av att Anton Tinnerholm lämnat oss och de naturligare ersättarna Petter Gustafsson och Hampus Holmgren är skadade. Alberis da Silva är tyvärr också skadad och konkurrensen om mittbacksplatserna är därmed också sämre.

Denna gång spelade Månz Karlsson högerback, vilket inte var speciellt lyckat. Månz är förstås inte van att spela högerback. Karlsson kom ofta på efterkälken, men jobbade i varje fall för att komma tillbaka och avvärja lägena så gott han förmådde.

Daniel Hallingström var den i backlinjen som försökte hålla ihop det och gjorde förtjänstfulla utryckningar för att freda vårt mål från fler besök, främst i den andra halvleken. Danne får ta på sig det första målet efter den markeringsmissen, men gjorde själv det viktiga reduceringsmålet strax innan paus.

Tom Pettersson var tillbaka på sin rätta position som vänsterinnerback och man kan inte klaga på den energi som Tom tillförde, men kvaliteten måste naturligtvis bli mycket bättre. Många misstag begicks och att han inte fullföljde vid det andra målet var förödande.

Andreas Dahlén var tillbaka på vänsterbacksplatsen, men det gjorde inte vår vänstersida starkare. Dalle var passiv och blev för enkel att passera.

Allan Olesen hoppade in som högerback de sista 20 minuterna och ersatte en tröttkörd Månz Karlsson. Allan är nog trots allt det bästa alternativet som högerback för tillfället.

Henrik Gustavsson hade inte mycket att göra på målen, men borde ha kommunicerat bättre med sin backlinje. I övrigt svarade Fimpen för några fina räddningar.

Martin Christensen fick fortsatt förtroende på höger mittfält, men var ofta på språng centralt. Defensivt blev det förstås inte lättare för Månz, när Martin drog iväg. Kvaliteten i inläggen och hörnorna var ojämn, men två assist ska han naturligtvis ha plus för.

Mohammed Abubakari vann en hel del boll på mitten och satte igång spelet, men tempot kunde ha varit bättre.

Daniel Sjölunds svek påverkar naturligtvis hela laget och alla ÅFF:are. En övergång till den föreningen är naturligtvis inte acceptabel och kraven på att Dajja ska prestera är väldigt hög om han nu blir kvar under hösten. Mot BP svarade Daniel för en del grannlåt, men var fanns energin och farten?

Kristian Bergström låg som vanligt bakom det mesta i vår offensiv, men blev ofta överspelad i defensiven.

John Owoeri försökte komma loss, men fick inte alls samma utrymme som på Kopparvallen, mycket förstås beroende på att BP tog en tidig ledning. Nigerianen fick ändå ett jätteläge men värderade tyvärr fel i avslutet.

Ricardo Santos var anonym större delen av matchen och vann inte speciellt många luftdueller i början av matchen, men så slog han till som en sann målskytt och nickade in 2–2-målet med pondus. Därmed har Ricardo gjort goda 7 mål i årets Allsvenskan och ligger på delad sjätteplats i Allsvenskans skytteliga. Mot Elfsborg blir det tyvärr inga mål eftersom han är avstängd på grund av tre varningar.

Victor Sköld hoppade in istället för John Owoeri och ställde till en del oreda för BP-försvaret i inledningen av sitt inhopp, men hade som vanligt inget flyt med domarna. Mot Elfsborg får han förhoppningsvis chansen från start, att sänka sin gamla klubb.

Joel Rajalakso byttes också in, istället för Martin Christensen. Raja kom med bra fart några gånger, men måste vara mer beslutsam för att få iväg avsluten.

I och med poängen, klev vi om IFK Norrköping och återfinns på åttonde plats, men det är bara fem poäng ned till Mjällby på kvalplats och sex till Halmstad på nedflyttningsplats.

På söndag fortsätter Allsvenskan med ny bortamatch. Denna gång mot Elfsborg, som återfinns åtta poäng före oss. Tveka inte utan följ med på bussresan till Borås Arena. Mer info om resan kommer på officiella hemsidan senare.

Matchfakta

IF Brommapojkarna – ÅFF 2–2 (2–1)

1–0 (  7) Dardan Rexhepi

2–0 (27) Gabriel Petrovic

2–1 (43) Daniel Hallingström (Martin Christensen)

2–2 (62) Ricardo Santos (Martin Christensen)

Varningar ÅFF: Ricardo Santos (3:e, avstängd mot Elfsborg), Allan Olesen (1:a).

Domare: Markus Strömbergsson, Gefle.

Publik: 933

Övrig statistik

Bollinnehav 40 – 60

Avslut  10 – 10

Avslut på mål 5 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 2 – 10

Frisparkar 8 – 6

Offside 4 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Månz Karlsson (ut 71), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 79), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

John Owoeri (ut 58), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 58), Allan Olesen (in 71), Joel Rajalakso (in 79).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, Emmanuel Dogbe, David Lundgren.

Äntligen var viljan tillbaka!

Efter tre svaga insatser efter sommaruppehållet, inklusive träningsmatchen i Västervik, så kom vi tillbaka och tog tre mycket viktiga poäng via 3–2 hemma mot IF Brommapojkarna.

Det känns förstås oerhört skönt att vi kunde vinna matchen hemma mot jumbon Brommapojkarna. Pressen har varit stor efter de minst sagt undermåliga insatserna på sistone, där vi har släppt in mängder av mål efter rent uselt försvarsagerande.

Efter BPs täta matchande i Allsvenskan och i Europa League, var det förstås viktigt att hålla fart på trasan för att trötta ut motståndarna. Det lyckades vi också med i den första halvleken. Äntligen fanns det spring i benen och vi kom fram fint i djupled. John Owoeri var på språng hela tiden och gav inte BP-försvaret en lugn stund. De våra jobbade återigen för varandra på planen både med offensiva löpningar och i defensiven med understöd.

Vi hittade tillbaka till vårt fina hemmaspel och hade ett väldigt stort bollinnehav i den första halvleken (61–39). Gästerna är annars ett lag som vill ha mycket boll, men vi lät dem jaga när vi hittade rätt i passningsspelet. Vi lyckades flytta BP-laget både i djupled och sidled och fann därmed ytor att skapa lägen på. Ricardo Santos var mannen för dagen att utnyttja dessa lägen, med hela tre mål!

Trots många fina lägen dröjde det till den 25:e minuten innan vi tog ledningen. Daniel Sjölund vann bollen efter att BPs målvakt Davor Blazevic inspark. Kristian Bergström slog en boll på djupet till Ricardo Santos som tog emot till vänster. Santos spelade tillbaka bollen till Tom Pettersson. Ricardo fick tillbaka bollen och slog en fin spelvändningsboll till höger. Martin Christensen tog emot och stegade in i banan och slog ett fint inlägg in i straffområdet. Ricardo löpte in bra, tog emot bollen, vände om och sköt. Målvakten räddade, men Santos kunde pricka in returen fram till 1–0. Underbart! Äntligen fick vi ledningen i en match och hemma på Kopparvallen är vi väldigt starka i ledning, med förmågan att hålla i bollen.

Minuten senare var det nära en nära kvittering, då Pontus Åsbrink vände bort Allan Olesen två gånger, men han sköt som tur var över från nära håll.

Vi var dock det klart bättre laget i den första akten och i den 37:e minuten blev Daniel Sjölund fult kapad på vänsterkanten, men Tim Björkström fick bara en varning av domaren Glenn Nyberg från Borlänge, som märkligt nog också dömde hemmamatchen mot BP i Svenska Cupen tidigare i år.

Efter frisparken rullade vi runt i backlinjen och bollen gick till Henrik Gustavsson som lyfte upp bollen till Kristian Bergström på vänsterkanten. Pligg spelade tillbaka bollen till Tom Pettersson, som slog bollen framåt till Ricardo Santos som skarvade vidare till John Owoeri. John spelade tillbaka till Pligg, som slog en boll på djupet. Owoeri tog emot och skar in i straffområdet. Det första inspelet stoppades, men John fick ett nytt läge och då lade han in ett perfekt inlägg. Ricardo Santos tog först en löpning ner mot målet, men vände smart tillbaka och öppnade upp på ett fint sätt för målnicken fram till 2–0.

Det var fantastiskt skönt med även ett andra mål och resten av halvleken höll vi i bollen mycket bra och hade lägen att utöka ledningen. Vi borde haft ledningen i paus med 3–0 eller 4–0 och därmed avgjort matchen redan där.

I början av andra halvlek fick vi istället ett jätteläge att göra 3–0. En BP-spelare sköt bollen på en lagkamrat och John Owoeri fick fri lejd mot målet när han skar in från höger. Ricardo Santos löpte också med bra framför mål, men John valde att gå på eget avslut, vilket var bra men målvakten Davor Blazevic storspelade den här dagen och höll Owoeri utanför målprotokollet.

Istället kom rädslan när BP reducerade i den 49:e minuten. BP ställde om efter att vi tappat bollen i ett anfall. Kristian Bergströms inlägg från vänster blev för kort och BP kunde kontraslå. Efter en spelvändningsboll av Nicklas Bärkroth tog Pontus Åsbrink fart från vänster och fick fritt utrymma att lätta in 2–1 i det bortre krysset. Allan Olesen var först ensam mot Åsbrink och backade och backade, men sedan fick Daniel Hallingström möjligheten att undsätta men kom inte i tillräcklig press och Pontus fick alldeles för mycket tid för sitt avslut. Efter det första målet i Malmö litade inte Henrik Gustavsson på att försvarsspelarna skulle täcka den främre stolpen och Fimpen befann sig därmed för mycket till höger. Därmed hann han inte till den bortre stolpen.

Kvaliteten i vårt spel sjönk och BP fick råg i ryggen utan att för den skull skapa speciellt mycket. Vi hade däremot några möjligheter att öka på ledningen men Kristian Bergström sköt över och John Owoeri tröttnade och löpte inte fram till första stolpen när Daniel Sjölund serverade perfekt från vänster.

Vi skulle egentligen inte ha behövt göra något mer mål utan bara hålla undan vilket vi till stora delar inte hade några större problem med, men så slets hjärtat ur bröstet i den 79:e minuten!

Vi hade inkast på BPs planhalva till vänster. Tom kastade till Joel Rajalakso som missade Kristian Bergström och i stället slog bollen till BP-inkast. Efter ett snabbt inkast avancerade Nicklas Bärkroth på högerkanten och spelade fram bollen till Gustav Sandberg Magnusson som skickade in bollen i straffområdet. Mauricio Albornoz förlängde och bollen damp ned hos nyss inbytte Christian Kouakou som obehindrat kunde vända om och rulla in 2–2 på en boll som retsamt smet in vid den vänstra stolpen. Mohammed Abubakari var ytterst nära att få en tå på bollen och styra den utanför, men nådde inte och det gjorde inte Henrik Gustavsson heller. Det fanns många felande länkar vid målet där löpningarna i hemjobbet inte togs på rätt sätt och i hönsgården i straffområdet blev Allan Olesen för passiv att gå in i rygg på Christian Kouakou.

Det kändes fullständigt osannolikt. Matchen skulle ju varit avgjort för länge sedan, men nu hade vi helt tappat ledningen och risken fanns att vi skulle förlora alla poängen! Fullständigt vedervärdigt var det med andra ord!

Vi kom dock tillbaka. I den 84:e minuten fälldes Daniel Sjölund till höger om straffområdet av Martin Falkeborn. Kristian Bergström lyfte in bollen, som nickades bort men Joel Rajalakso klippte till. Bollen stannade på Ricardo Santos som kunde vända om och lyfta in 3–2 precis framför oss. JAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!! Fullständigt underbart, när allt kändes så hopplöst, så kom vi tillbaka och kunde på nytt ta ledningen!

Det var oerhört nervösa slutminuter, men på det hela taget höll vi undan ganska enkelt och kan andas ut! Hjärtat är på plats igen. Efter den här motiga säsongen var det verkligen vår tur att få vinna efter ett sent segermål och ingen kan säga annat än att det var en mycket rättvis seger.

Trepoängaren betyder att vi får ett visst andrum för de jagande lagen och betyder också oerhört mycket för moralen.

Henrik Gustavsson fick släppa in två bollar och noterades därmed bara för en räddning enligt statistiken, men Fimpen var långt ute och avvärjde bra några gånger och satte igång spelat bra.

I backlinjen tvingades vi till förändringar då Petter Gustafsson åter fått problem med en baksida och Andreas Dahlén var sjuk. Dessutom har Alberis da Silva problem med en fot och var inte heller disponibel.

Allan Olesen gick därmed in som högerback och klarade sig på det hela okej, men var illa ute några gånger som vid båda målen.

Daniel Hallingström var tillbaka som höger innerback och blev därmed tryggare och gav understöd till Allan på ett naturligt sätt. Danne svarade för några riktigt fina brytningar, men kunde stöttat Allan bättre vid det första baklängesmålet.

Månz Karlsson spelade åter vänsterinnerback och gjorde det bättre än vid tidigare matcher, med lite snabbare och säkrare passningsspel, men var illa ute på det andra målet.

Tom Pettersson gjorde comeback efter ett års utlåning till belgiska OH Leuven. 24-åringen gjorde en fin insats i U21-laget som mittback i veckan och även om han nu spelade vänsterback var det kul att åter se Toms fina egenskaper i Allsvenskan, med sin aggressivitet och tempohöjande passningsspel med vänsterfoten. Ibland kom Tom lite väl högt i sin position, även om det säkerligen fanns en tanke med detta, vilket BP kunde utnyttja för kontring för kvicke Nicklas Bärkroth.

Martin Christensen var tillbaka på höger mittfält och gjorde på det stora hela en bra match. Med gott om spring i benen gjorde dansken ett okej jobb defensivt och kom fram bra på högerkanten och skickade in inlägg, som fram till 1–0-målet. Men många gånger blev det lite för mycket trixande, vilket stannade upp anfallen och tog energi. Ibland är de snabba direkta inläggen det bästa.

Mohammed Abubakari stred som vanligt tappert på innermittfältet och dominerade tillsammans med Daniel Sjölund kraftigt i den första halvleken, men hade inte samma framgång i den andra akten. Mommo var klart aktivare än i Malmö och Sjölund såg ut att vara tillbaka i gammalt gott slag, men jag skulle fortfarande önska att Dajja tog egna avslut oftare.

Kristian Bergström fick en allt mer central roll då Daniel Sjölund hämtade boll lågt i banan. Pligg trivs i denna roll och hittade bra samarbeten med omgivningen. I den andra halvleken slog också Pligg en fin boll mellan ytter- och innerback som vi saknat. Sjölund löpte med bra men Owoeri var inte framme på första stolpen. Kristian var även i övrigt aktiv med ett bra passningsspel.

Det var väldigt kul att se John Owoeris löpvilja redan från början. Självklart borde han ha gjort något eller några mål, men han svarade ändå för en hel del bra avslut som tvingade målvakten till kvalificerade räddningar.  Jag räknade till inte mindre än fem fina lägen bara i första halvlek och tre i den andra, men på den sista möjligheten kom inte Owoeri ända fram mot första stolpen där Sjölund serverade fint. Det blev i varje fall en fin assist till Santos 2–0-mål.

Ricardo Santos har fått mycket kritik för sin orörlighet på sistone och nog var han lite seg att ta sig ur offsiden flera gånger, men att göra tre mål i Allsvenskan är förstås helt fantastiskt! Brassen var piggare i löpningarna och agerade med självförtroende i duellspelet där han med sin goda fysik höll undan sina motståndare och levererade boll med ackuratess. De tre målen var frukten av att löpa på in i rätt yta, precis som en patenterad måltjuv gör. Nu är det bara att hoppas att produktionen fortsätter för Ricardo.

Victor Sköld började denna gång på bänken men kom in sista halvtimmen i stället för en trött John Owoeri. Victor slet på bra och spelade även till höger på mittfältet (när Joel kom in). Sköld fick ett jätteläge att punktera matchen efter 3–2-målet, men åter räddade Davor Blazevic.

Joel Rajalakso gjorde årsdebut i Allsvenskan då han bytte av en trött Martin Christensen sista kvarten. Joel sprang sin vana trogen väl på topp och hans skott gick fram till Ricardo Santos segermål. Det var naturligtvis väldigt kul för Joel att i högsta grad bidra till segern.

I och med de tre poängen är vi hela 12 poäng före BP och har 7 poäng tillgodo på Mjällby, på den allsvenska kvalplatsen, samtidigt som vi har visst häng på lagen framför oss i tabellen. Hemma på Kopparvallen har vi nu spelat ihop 17 poäng. Inget annat lag i Allsvenskan har tagit fler, men på bortaplan har vi bara tagit två pinnar och det är nu god tid att öka på den skörden rejält.

Inför returen på Grimsta IP på söndag ska BP åka till Belfast för möte med Crusaders I Europa League. Efter 4–0 på hemmaplan ska det vara en formsak att gå vidare, men matchen ska spelas och nordirländarna vill nog inte bli förnedrade igen, vilket kan innebära tuffa tag och en resa med allt vad det innebär tar också kraft.

BP har haft sin backlinje i stort sett intakt under säsongen men tvingas avvara högerbacken (normalt sett) Tim Björkström på grund av avstängning. Men självklart gäller det för oss att göra vårt arbete för att kunna bärga en ny trepoängare. Återsamla kraft och med återfunnen energi sätta högsta fart från början och förhoppningsvis fortsätta producera mål och bli ännu tajtare i defensiven. Tveka inte att följa med på bussresan. 
Läs mer om resan och hur du anmäler dig här

Matchfakta

ÅFF – IF Brommapojkarna 3–2 (2–0)

1–0 (25) Ricardo Santos (Martin Christensen)

2–0 (38) Ricardo Santos (John Owoeri)

2–1 (49) Pontus Åsbrink

2–2 (79) Christian Kouakou

3–2 (85) Ricardo Santos (Joel Rajalakso)

Varningar ÅFF: Daniel Sjölund (5:e).

Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.

Publik: 2 918

Övrig statistik

Bollinnehav 57 – 43

Avslut  16 – 7

Avslut på mål 9 – 3

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 6 – 2

Frisparkar 14 – 11

Offside 5 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Tom Pettersson –

Martin Christensen (ut 76), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

John Owoeri (ut 63), Ricardo Santos.

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 63, HM 76), Joel Rajalakso (in 76 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, Emmanuel Dogbe, David Lundgren. 

Så här får det bara inte se ut!

Alla förluster är fruktansvärt smärtsamma historier och att förlora på det sättet som vi gjorde i Malmö är ännu värre. Att vinna mot en allsvensk serieledare på bortaplan är inte lätt, men man måste alltid tro på att det är möjligt och göra allt i sin makt för att ge det chansen.

Vi hade en bra chans mot Malmö, som darrat när säsongen startade om mot underskattade jumbon BP (1–1). Dessutom har skåningarna ett annalkande Champions League-kval att tänka på. MFF är till dags dato inte alls oövervinnligt. Lagets största stjärna, Guillermo Molins, som gjort åtta mål och tre assist är långtidsskadad och borta resten av säsongen. De två backklipporna Miiko Albornoz och Pontus Jansson är sålda. MFF har därmed en mycket tunnare trupp innan nyförvärven blir spelklara när transferfönstret öppnar den 15 juli. Malmö har ändå en stark startelva, men viktige innermittfältaren Simon Thern tvingades utgå efter 11 minuter och mittbacken Filip Helander kastade in handduken efter 28 minuter. Med relativt oprövade kort som Erdal Rakip, Pawel Cibicki och Johan Hammar kunde MFF ändå hålla undan enkelt, vilket är ett stort svaghetstecken från vår sida. Det ska också sägas att MFF långt ifrån gjorde någon bra match utan de vann lätt utan att behöva förta sig.

Efter alla skitmål som vi släppt in den här säsongen, och även mot AIK senast, så var förhoppningen att vi verkligen skulle vara noggranna i passningsspelet för att inte åka på omställningar, men vad hände? Jo passningsspelet var stundtals riktigt svagt och det inte bara på motståndarnas planhalva utan också på egen planhalva!

Att inte värdera bättre på egen planhalva borta mot Malmö FF är fullkomligt obegripligt! På grund av detta oerhörda slarv kunde vi åkt på två mål i baken redan innan MFF gjorde sitt första mål. Inte nog med att vi tappade bort bollar. Våra spelare jobbade inte hem, tappade totalt bort markering och var passiva för att stöta.

Aggressiviteten fanns överhuvudtaget inte någonstans på banan! Varken i försvarsjobbet eller i offensiven.

Att slå bort passningar kan ju ske, men att inte ta i allt vad tygen håller borta mot serieledaren! Det är helt horribelt. Inspirationsfaktorn att stjälpa Malmö måste ju varit maximal!

Att spela fotboll i Åtvidabergs Fotbollförening är ett fantastisk privilegium! Många skulle göra vad som helst för att spela allsvensk fotboll och att göra det i en förening där så många jobbar så otroligt hårt för att det ska vara möjligt att bedriva allsvensk fotboll, måste vara oerhört hedrande. Självklart önskar man att spelarna dras med i den kulturen som alltid har funnits att prestera på topp trots att vi får slå ur underläge i så många hänseenden!

Det är denna urkraft som måste till nu. Vi har ett mycket bra grundspel och stundtals trillade vi boll på ett bra sätt mot Malmö och hade 46 % av bollinnehavet. Men! Det behöver inte vara så jävla snyggt alla gånger! En öppnande djupledsboll på fria ytor att springa livet ur sig på, ett snabbt inlägg mot forwards som tar uppoffrande löpningar och mittfältare som fyller på i andravåg, kan skapa betydligt fler målchanser och mål. Och blir det inte mål gäller det naturligtvis att återerövra bollen. Lyckas vi inte på offensiv planhalva gäller det att ge allt för att jobba hem. Att vila på rätt sida bollen har alla lärt sig sedan de var små, men ofta ser en del av våra professionella spelare (för det är de) inte ut att ha anammat detta.

Vi skänkte bort två mål till Malmö, men hade chansen att komma igen genom ett mål. Omställningslägen fanns men inte ens med säkra överlappningarna på kanterna vågade vi trycka fram. Jag menar vad finns att riskera? Slås bara bollen ut på fri yta på kanten, så är inkast det värsta som kan hända vid normalt förfarande. Men när våra ytterbackar försökte följa med upp, så började vi peta in bollar i mitten för att sedan bli av med densamma. Detta är naturligtvis helt oförståeligt! Att spela svårare bollar med högre riskfaktor när spelet inte stämmer rimmar väldigt illa med hur det borde vara.

0–3-målet i början på andra halvlek kom också väldigt olyckligt när vi skulle försöka förändra matchbilden, men åter fick MFF spela igenom för enkelt. Petter Gustavsson hamnade ensam med Emil Forsberg och kunde inte stå emot.

När MFF sedan slutade spela fick vi ett allt större bollövertag, men borde ha kommit till många fler målchanser med ett rakare, distinktare och kraftfullare spel. I slutet verkade våra spelare nöjda med 0–3 eftersom de höll i bollen istället för att i varje fall försöka göra ett mål, vilket var oerhört olustigt att se. Att sedan stå och skratta på planen i underläge med 0–3 visar ju också på hur viktigt det tydligen är att prestera i ÅFF!

Det finns många som tycker synd om Brasilien för deras svaga avslutning på VM-slutspelet, men inte känns det bättre för oss. Om någon påstår något annat är det bara kvalificerat skitsnack och visar bara att de inte förstå hur det känns för oss ÅFF:are!

Vi hade verkligen kunnat vara med i toppen i år. Det har vi utan tvekan haft trupp till, men vi har släppt in för många enkla mål och på senare tid har offensiven klickat rejält. Vi har helt enkelt underpresterat rejält!

Ricardo Santos började väldigt piggt i våras, men är nu väldigt orörlig. När bollarna nådde honom i Malmö vann Santos mycket i luften, men vad hjälpte det när det inte fanns någon som offrade sig för andrabollarna.

John Owoeri har fått sina chanser, men har agerat för ojämnt och divalaterna senast mot AIK var inte roliga att se. Mot MFF fick han inte chansen alls.

Victor Sköld försöker för det mesta, men saknar det rätta flytet. När han väl lyckas suga in bollarna blir han ändå av med trasan eftersom han fortfarande är lite naiv och inte täcker bollen tillräckligt väl. Att Sköld blev utbytt berodde naturligtvis på att Peter ville stoppa blödningen för att matchen inte skulle vara körd innan första halvlek var slut. Detta var naturligtvis ett klokt val. Hade vi fortsatt spelat på samma sätt hade risken ökat för ett tredje mål redan innan paus. Viktor spelade högermittfältare i defensiven innan han blev utbytt, men är ingen naturlig mittfältare och bytet till Martin Christensen kändes logiskt.

Christensen hade vissa framgångar på kanten med den nya energin, men jag skulle gärna ha velat se tidigare inlägg.

Imad Zatara spelade återigen för sig själv och inte som en spelare i laget. Han skickade i väg 50-metersskott på måfå och tog inte hemjobbet, vilket var riktigt trist att se.

Kristian Bergström försökte i vanlig ordning men hamnade på mellanhand när han fick agera i blindo.

Mohammed Abubakari vann en hel del boll i den ytan han befann sig, men löpte alldeles för lite.

Daniel Sjölund körde också fast, var inte lika aggressiv som vi är vana att se honom och var allmänt seg i löpningar och i bollkontakterna.

Emmanuel Dogbe kom in på innermittfältet och tillförde ny energi och slog även några fina bollar, men i det stora hela uträttades inte mycket i ett svårt läge.

Petter Gustafsson spelade åter högerback då Anton Tinnerholm lämnat oss till förmån för just Malmö FF. Det är givetvis trist att Anton lämnar, men bättre att få något för honom nu än ingenting efter säsongen. För det är väl ingen som tvekar på att Anton skulle gått som bosmanspelare, utan att vi fått ett öre i övergångssumma om han kunnat?

Jag blev allt lite orolig när jag såg Petters spel mot Norrköping på Bökensved. Gustafsson löpte inte hem tillräckligt, kom i fel position och stötte därmed tokigt. Därmed blev han överspelad. Detsamma skedde tyvärr nu, vilket skedde vid det första målet. Hade Petter positionerat sig väl kunde han stött fram och avväpnat Forsberg i ett tidigare läge. Vid tvåan var Petter i position men vågade ändå inte stöta. Att bolluslingen tog på honom var förstås otur, men det gäller att eliminera riskerna och täcka av så stor vinkel som möjligt och om man stött ordentligt, så hade risken minskat för ett andra mål. PG var även illa ute i svängarna vid det tredje målet. Med mer matchtid hoppas vi på en betydligt bättre aggressivitet.

Efter den okej insatsen mot AIK fick Månz Karlsson åter chansen som högerinnerback trots att Daniel Hallingström var tillbaka. Peter Swärdh berättade efter matchen att tankarna på detta skifte har funnits även tidigare, men efter matchen mot AIK kändes det naturligt att prova detta nu. Skiftet fick till följd att Månz kom i bättre utgångsposition, men Karlsson gjorde ändå många misstag och täckte svagt tillsammans med Petter Gustafsson vid det första målet. Månz fick en smäll och tvingades vila de sista 20 minuterna.

In kom istället Allan Olesen, som inte hade några större problem i defensiven i avslutningen då Malmö hade slutat spela.

Daniel Hallingström såg ut att bli hämmad av att spela till vänster och vi kände inte alls igen Dannes spel, med tveksamt passningsspel och utan den pondus som vi vant oss vid.

Andreas Dahlén gjorde inte heller någon bra insats utan var fortsatt väldigt passiv. Att bli stillastående mot rörliga motståndare är livsfarligt. Dalle tappade exempelvis helt markeringen när Magnus Eriksson fick jätteläge i matchinledningen.

Henrik Gustavsson kunde ha gjort det bättre på fösta målet, men det var naturligt att lita på att Petter och Månz skulle täcka första stolpen. Vid tvåan kunde inte Fimpen göra något och vid trean räddade ju Henrik det första lägen, men dessvärre gick returen rakt ut till Emil Forsberg. Fimpen gjorde ytterligare några bra ingripanden, men samspelet med backlinjen fungerade inte.

Peter Swärdh klargjorde med tydlighet att insatsen inte var acceptabel, trots att vi mötte serieledaren på bortaplan. Till alla som tycker det var okej förklarade han, det som vi flesta också förstått att sådana här insatser inte räcker mot något lag i Allsvenskan. Det är nu verkligen dags för en rejäl rannsakning – att så här får det bara inte se ut. Ska man spela i Åtvidabergs Fotbollförening så ska man inte bara spela i ÅFF utan för ÅFF. Vår 107-åriga förening är så mycket större än de spelare som lånar tröjorna under några år!

Till den livsviktiga matchen mot BP nästa söndag är åter Alberis da Silva disponibel efter avstängning och Tom Pettersson torde också vara klar för spel. Detta är förstås mycket positivt, då det behövs bättre konkurrens i de bakre leden.

Mot Brommapojkarna nästa söndag gäller det att alla som iträder sig den heligaste tröjan av alla tar sin uppgift på största absoluta allvar. BP är ett underskattat lag som i sina bästa stunder är mycket svåra att bemästra, det fick vi mycket smärtsamt uppleva i våras när vi tvingades lämna Svenska Cupen.

Självklart är det positivt för svensk fotboll att BP gick vidare i Europa League och de får en match extra i benen innan mötet på Kopparvallen. Men! Och åter Men! Förra året mötte vi Gefle i en liknande situation men bjöd in gästerna genom att spela gåfotboll! Detta får absolut inte ske nu! Revanschlustan efter den här usla insatsen måste vara enorm. Med fart, fläkt och aggressivitet faller även de andra bitarna på plats och det är det enda som gäller nu för att komma upp på banan igen!

Matchfakta

Malmö FF – ÅFF 3–0 (2–0)

1–0 (14) Emil Forsberg

0–2 (28) Emil Forsberg

0–3 (49) Emil Forsberg

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Stefan Johannesson, Täby.

Publik: 9 336

Övrig statistik

Bollinnehav 54 – 46

Avslut  17 – 5

Avslut på mål 10 – 1

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 8 – 4

Frisparkar 7 – 11

Offside 4 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Petter Gustafsson, Månz Karlsson (ut 67), Daniel Hallingström, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 55), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 36, VM 55) – 

Victor Sköld, Ricardo Santos (ut 36).

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 36 VM, HM 55), Emmanuel Dogbe (in 55 MM), Allan Olesen (in 67 MB).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, John Owoeri, Joel Rajalakso.

Vi gav upp

Vi hade sammanlagt 6–0 i de tre senaste hemmamötena med AIK, men nu föll vi med hela 0–3 efter att vi återigen släppt in för enkla mål.

Vi började ganska bra och vi var mycket nära att ta ledningen i den sjunde minuten efter en spelvändning. Daniel Sjölund tog emot på vänsterkanten och spelade fram till John Owoeri som skickade in bollen framför mål. Victor Sköld mötte för att stöta in bollen vid den främre stolpen men exÅFF-aren Per Karlsson täckte undan i sista stund.

Men det var istället AIK som tog ledningen och det redan efter 13 minuter, då AIK fick sin första hörna. Bollen skickades in från höger och helt ohotad kunde Per Karlsson lätta in bollen framför mål där en lika ohotad Martin Lorentzson kunde kasta sig fram och språngnicka in 0–1.

I hemmamötena mot AIK sedan 2011 har vi gjort det första målet, men nu fick vi alltså jobba i uppförsbacke. Vi tappade också initiativet i matchen och Henrik Gustavsson gjorde en bra räddning på Eero Markkanens långskott i den 27:e minuten.

Vi kom dock tillbaka efter en halvtimmes spel. John Owoeri kom fri men hastade i väg en för lös lobb som Patrik Carlgren räddade enkelt. Imad Zatara fanns också med som ett alternativ till höger. Kort senare vräkte sig Victor Sköld fram och målvakten sköt bollen på Victor, som tyvärr inte hade någon tur med studsen.

I den 36:e minuten avancerade Månz Karlsson nästan enda fram till straffområdet, men blev tveksam vilket alternativ han skulle välja och skottet gick utanför.

I den andra halvleken höll vi på att få en riktig kalldusch direkt när Nabil Bahoui lyfte bollen, men Henrik Gustavsson fick en hand på bollen och styrde den i ribban. Därefter började vi ta över allt mer och hade bollen i vår ägo.

I den 48:e minuten skickade Imad Zatara iväg ett bra skott men målvakten stod rätt placerad och räddade.

I den 59:e minuten var dock Carlgren chanslös, men det hjälpte inte för Imad Zataras skott från vänster tog i ribbans undersida vid det vänstra krysset och studsade retsamt tillbaka in i banan.

Plötsligt i den 63:e minuten stack AIK upp. Vi såg ut att ha omställningen under kontroll, men Nabil Bahoui lyckades hitta in nedanför Alberis da Silva och förbi Henrik Gustavsson och gjorde det mycket tunga 0–2-målet.

I den 71:a minuten lobbade Kristian Bergström elegant från vänster men Patrik Carlgren svarade för en jätteräddning vid bortre krysset.

I den 84:e minuten nickade Alberis Da Silva in bollen framför mål efter hörna. Ricardo Santos slängde sig fram men lyckades inte nå fram för att styra bollen i mål.

Vi lyckades dock inte komma närmare och i den 92:a minuten avgjordes matchen definitivt. Nabil Bahoui tilläts sprinta helt obevakad på högersidan och spelade in bollen framför mål där en sopren Henok Goitom kunde trycka in 0–3 i öppen bur.

I den 95:e minuten fick Kristian Bergström på ett bra volleyskott som dök ned, men även denna gång räddade målvakten och vi fick inte ens ett tröstmål.

Förlusten är den största på Kopparvallen sedan vi föll med 0–3 hemma mot Häcken den 2 maj 2012.

Även om vi spelade jämt med AIK och fick jobba i underläge så fanns det en hel del som saknades, som kvaliteten i passningsspelet. AIK spelade med låga utgångspositioner efter ledningsmålet. Vi hittade stundom rätt genom bra spelvändningar och skapade lägen. Men allt för ofta hade vi svårt att komma igenom på djupet och fastnade med för korta inspel med farliga omställningar som påföljd. Just på en sådan omställning gjorde också AIK 0–2 och därefter såg det uppgivet ut även om vi hade några feta lägen att reducera. Så enkelt får vi bara inte vika ned oss!

Henrik Gustavsson kan inte lastas för nederlaget, men var ute lite tokigt några gånger, kom på mellanhand och kunde ha gjort det bättre på det tredje målet.

Backlinjen hittade inte riktigt rätt. Andreas Dahlén hade stundom stora problem på sin kant och vågade inte stöta ut utan behöll en innerposition. Med de fria ytorna som gavs var det ju inte svårt att anfalla för Nabil Bahoui & Co.

Anton Tinnerholm var tillbaka på andra kanten och gav vår offensiv ytterligare en dignitet, men visst har vi sett Anton göra betydligt bättre matcher speciellt i defensiven där han tappade fokus på första och tredje målet.

Månz Karlson fick chansen att spela höger innerback efter Daniel Hallingströms avstängning och gjorde det för det mesta bra. Månz lär få fortsatt förtroende eftersom, men som vänster innerback, då Alberis da Silva nu istället är avstängd. Alberis var som vanligt stark i huvudspelet men hade problem i djupledslöpningarna. Det såg ut som han hade bra koll när Nabil Bahoui sprang igenom, men brassen hängde ändå inte med och 0–2 var ett förödande faktum.

Imad Zatara spelade till höger på mittfältet och sprang en hel del, men hittade inte rytmen och kladdade för mycket med bollen. Skottet i ribban var dock värd ett mycket bättre öde.

Mohammed Abubakari visade ett fajterhjärta som fler borde anamma. Mommo fanns överallt. Städade och hämtade boll långt ned i backlinjen samt fördelade och stötte fram i offensiven. Passningsspelet var dock inte alltid det bästa och för stora riskmoment togs ibland i bollbehandlingen på detta sätt tappade vi bollen innan 0–2-målet.

Daniel Sjölund hade också sina ljusa stunder men hade ofta svårt att hitta fram med sina passningar och såg inte ut att ha den rätta energin.

Kristian Bergström jobbade på i vanlig ordning även om det inte räckte till i defensiven alla gånger. Framåt hade Pligg några avslut som kunde ha resulterat.

Victor Sköld försökte på topp men hade svårt att komma loss, blev hårt tagen och fick inte mycket med sig av domaren.

John Owoeri gjorde inte heller det vi hoppats på och gick som vanligt offside för ofta. Vid ett tillfälle tog han också väldigt lång tid på sig att ta sig ur offsideläge trots att vi vann tillbaka bollen och kom i en andravåg. Sådana latheter har vi verkligen inte råd med!

Martin Christensen kom in i stället för Imad Zatara, med ny energi och fick in en del inlägg, men vi nådde inte önskat resultat på dem.

Ricardo Santos hoppade in i stället för John Owoeri och stångades i luftrummet, men var för orörlig.

Nu gäller det att skaka av sig den här fruktansvärt tunga förlusten. Vi gav upp alldeles för enkelt. Samtliga spelare på planen måste visa ett mycket större fajterhjärta i den finaste och ärofylldaste tröjan som finns att bära! Borta mot Malmö FF förstår säkert alla att, det krävs att ta fram det där lilla extra för att ta en efterlängtad seger i Malmö. Säkert är MFF revanschsuget efter den svaga insatsen borta mot BP (1 – 1), men samtidigt är de säkert lite oroade att tappa mark precis som överlägsna serieledarna Elfsborg 2012 (även om de vann till slut) och Helsingborg 2013 har gjort.

Matchfakta

ÅFF – AIK 0–3 (0–1)

0–1 (14) Martin Lorentzson

0–2 (63) Nabil Bahoui

0–3 (92) Henok Goitom

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (3:e, avstängd mot Malmö), John Owoeri (2:a), Månz Karlsson (4:e).

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 6 028

Övrig statistik

Bollinnehav 58 – 42

Avslut  14 – 16

Avslut på mål 7 – 8

Avslut i målställningen 1 – 0 

Hörnor 5 – 7

Frisparkar 14 – 8

Offside 5 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 3 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Månz Karlsson, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 60), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström – 

Victor Sköld, John Owoeri (ut 60).

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 60 HM), Ricardo Santos (in 60 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Allan Olesen, Petter Gustafsson, Pontus Nordenberg, Emmanuel Dogbe.