Så här får det bara inte se ut!

Alla förluster är fruktansvärt smärtsamma historier och att förlora på det sättet som vi gjorde i Malmö är ännu värre. Att vinna mot en allsvensk serieledare på bortaplan är inte lätt, men man måste alltid tro på att det är möjligt och göra allt i sin makt för att ge det chansen.

Vi hade en bra chans mot Malmö, som darrat när säsongen startade om mot underskattade jumbon BP (1–1). Dessutom har skåningarna ett annalkande Champions League-kval att tänka på. MFF är till dags dato inte alls oövervinnligt. Lagets största stjärna, Guillermo Molins, som gjort åtta mål och tre assist är långtidsskadad och borta resten av säsongen. De två backklipporna Miiko Albornoz och Pontus Jansson är sålda. MFF har därmed en mycket tunnare trupp innan nyförvärven blir spelklara när transferfönstret öppnar den 15 juli. Malmö har ändå en stark startelva, men viktige innermittfältaren Simon Thern tvingades utgå efter 11 minuter och mittbacken Filip Helander kastade in handduken efter 28 minuter. Med relativt oprövade kort som Erdal Rakip, Pawel Cibicki och Johan Hammar kunde MFF ändå hålla undan enkelt, vilket är ett stort svaghetstecken från vår sida. Det ska också sägas att MFF långt ifrån gjorde någon bra match utan de vann lätt utan att behöva förta sig.

Efter alla skitmål som vi släppt in den här säsongen, och även mot AIK senast, så var förhoppningen att vi verkligen skulle vara noggranna i passningsspelet för att inte åka på omställningar, men vad hände? Jo passningsspelet var stundtals riktigt svagt och det inte bara på motståndarnas planhalva utan också på egen planhalva!

Att inte värdera bättre på egen planhalva borta mot Malmö FF är fullkomligt obegripligt! På grund av detta oerhörda slarv kunde vi åkt på två mål i baken redan innan MFF gjorde sitt första mål. Inte nog med att vi tappade bort bollar. Våra spelare jobbade inte hem, tappade totalt bort markering och var passiva för att stöta.

Aggressiviteten fanns överhuvudtaget inte någonstans på banan! Varken i försvarsjobbet eller i offensiven.

Att slå bort passningar kan ju ske, men att inte ta i allt vad tygen håller borta mot serieledaren! Det är helt horribelt. Inspirationsfaktorn att stjälpa Malmö måste ju varit maximal!

Att spela fotboll i Åtvidabergs Fotbollförening är ett fantastisk privilegium! Många skulle göra vad som helst för att spela allsvensk fotboll och att göra det i en förening där så många jobbar så otroligt hårt för att det ska vara möjligt att bedriva allsvensk fotboll, måste vara oerhört hedrande. Självklart önskar man att spelarna dras med i den kulturen som alltid har funnits att prestera på topp trots att vi får slå ur underläge i så många hänseenden!

Det är denna urkraft som måste till nu. Vi har ett mycket bra grundspel och stundtals trillade vi boll på ett bra sätt mot Malmö och hade 46 % av bollinnehavet. Men! Det behöver inte vara så jävla snyggt alla gånger! En öppnande djupledsboll på fria ytor att springa livet ur sig på, ett snabbt inlägg mot forwards som tar uppoffrande löpningar och mittfältare som fyller på i andravåg, kan skapa betydligt fler målchanser och mål. Och blir det inte mål gäller det naturligtvis att återerövra bollen. Lyckas vi inte på offensiv planhalva gäller det att ge allt för att jobba hem. Att vila på rätt sida bollen har alla lärt sig sedan de var små, men ofta ser en del av våra professionella spelare (för det är de) inte ut att ha anammat detta.

Vi skänkte bort två mål till Malmö, men hade chansen att komma igen genom ett mål. Omställningslägen fanns men inte ens med säkra överlappningarna på kanterna vågade vi trycka fram. Jag menar vad finns att riskera? Slås bara bollen ut på fri yta på kanten, så är inkast det värsta som kan hända vid normalt förfarande. Men när våra ytterbackar försökte följa med upp, så började vi peta in bollar i mitten för att sedan bli av med densamma. Detta är naturligtvis helt oförståeligt! Att spela svårare bollar med högre riskfaktor när spelet inte stämmer rimmar väldigt illa med hur det borde vara.

0–3-målet i början på andra halvlek kom också väldigt olyckligt när vi skulle försöka förändra matchbilden, men åter fick MFF spela igenom för enkelt. Petter Gustavsson hamnade ensam med Emil Forsberg och kunde inte stå emot.

När MFF sedan slutade spela fick vi ett allt större bollövertag, men borde ha kommit till många fler målchanser med ett rakare, distinktare och kraftfullare spel. I slutet verkade våra spelare nöjda med 0–3 eftersom de höll i bollen istället för att i varje fall försöka göra ett mål, vilket var oerhört olustigt att se. Att sedan stå och skratta på planen i underläge med 0–3 visar ju också på hur viktigt det tydligen är att prestera i ÅFF!

Det finns många som tycker synd om Brasilien för deras svaga avslutning på VM-slutspelet, men inte känns det bättre för oss. Om någon påstår något annat är det bara kvalificerat skitsnack och visar bara att de inte förstå hur det känns för oss ÅFF:are!

Vi hade verkligen kunnat vara med i toppen i år. Det har vi utan tvekan haft trupp till, men vi har släppt in för många enkla mål och på senare tid har offensiven klickat rejält. Vi har helt enkelt underpresterat rejält!

Ricardo Santos började väldigt piggt i våras, men är nu väldigt orörlig. När bollarna nådde honom i Malmö vann Santos mycket i luften, men vad hjälpte det när det inte fanns någon som offrade sig för andrabollarna.

John Owoeri har fått sina chanser, men har agerat för ojämnt och divalaterna senast mot AIK var inte roliga att se. Mot MFF fick han inte chansen alls.

Victor Sköld försöker för det mesta, men saknar det rätta flytet. När han väl lyckas suga in bollarna blir han ändå av med trasan eftersom han fortfarande är lite naiv och inte täcker bollen tillräckligt väl. Att Sköld blev utbytt berodde naturligtvis på att Peter ville stoppa blödningen för att matchen inte skulle vara körd innan första halvlek var slut. Detta var naturligtvis ett klokt val. Hade vi fortsatt spelat på samma sätt hade risken ökat för ett tredje mål redan innan paus. Viktor spelade högermittfältare i defensiven innan han blev utbytt, men är ingen naturlig mittfältare och bytet till Martin Christensen kändes logiskt.

Christensen hade vissa framgångar på kanten med den nya energin, men jag skulle gärna ha velat se tidigare inlägg.

Imad Zatara spelade återigen för sig själv och inte som en spelare i laget. Han skickade i väg 50-metersskott på måfå och tog inte hemjobbet, vilket var riktigt trist att se.

Kristian Bergström försökte i vanlig ordning men hamnade på mellanhand när han fick agera i blindo.

Mohammed Abubakari vann en hel del boll i den ytan han befann sig, men löpte alldeles för lite.

Daniel Sjölund körde också fast, var inte lika aggressiv som vi är vana att se honom och var allmänt seg i löpningar och i bollkontakterna.

Emmanuel Dogbe kom in på innermittfältet och tillförde ny energi och slog även några fina bollar, men i det stora hela uträttades inte mycket i ett svårt läge.

Petter Gustafsson spelade åter högerback då Anton Tinnerholm lämnat oss till förmån för just Malmö FF. Det är givetvis trist att Anton lämnar, men bättre att få något för honom nu än ingenting efter säsongen. För det är väl ingen som tvekar på att Anton skulle gått som bosmanspelare, utan att vi fått ett öre i övergångssumma om han kunnat?

Jag blev allt lite orolig när jag såg Petters spel mot Norrköping på Bökensved. Gustafsson löpte inte hem tillräckligt, kom i fel position och stötte därmed tokigt. Därmed blev han överspelad. Detsamma skedde tyvärr nu, vilket skedde vid det första målet. Hade Petter positionerat sig väl kunde han stött fram och avväpnat Forsberg i ett tidigare läge. Vid tvåan var Petter i position men vågade ändå inte stöta. Att bolluslingen tog på honom var förstås otur, men det gäller att eliminera riskerna och täcka av så stor vinkel som möjligt och om man stött ordentligt, så hade risken minskat för ett andra mål. PG var även illa ute i svängarna vid det tredje målet. Med mer matchtid hoppas vi på en betydligt bättre aggressivitet.

Efter den okej insatsen mot AIK fick Månz Karlsson åter chansen som högerinnerback trots att Daniel Hallingström var tillbaka. Peter Swärdh berättade efter matchen att tankarna på detta skifte har funnits även tidigare, men efter matchen mot AIK kändes det naturligt att prova detta nu. Skiftet fick till följd att Månz kom i bättre utgångsposition, men Karlsson gjorde ändå många misstag och täckte svagt tillsammans med Petter Gustafsson vid det första målet. Månz fick en smäll och tvingades vila de sista 20 minuterna.

In kom istället Allan Olesen, som inte hade några större problem i defensiven i avslutningen då Malmö hade slutat spela.

Daniel Hallingström såg ut att bli hämmad av att spela till vänster och vi kände inte alls igen Dannes spel, med tveksamt passningsspel och utan den pondus som vi vant oss vid.

Andreas Dahlén gjorde inte heller någon bra insats utan var fortsatt väldigt passiv. Att bli stillastående mot rörliga motståndare är livsfarligt. Dalle tappade exempelvis helt markeringen när Magnus Eriksson fick jätteläge i matchinledningen.

Henrik Gustavsson kunde ha gjort det bättre på fösta målet, men det var naturligt att lita på att Petter och Månz skulle täcka första stolpen. Vid tvåan kunde inte Fimpen göra något och vid trean räddade ju Henrik det första lägen, men dessvärre gick returen rakt ut till Emil Forsberg. Fimpen gjorde ytterligare några bra ingripanden, men samspelet med backlinjen fungerade inte.

Peter Swärdh klargjorde med tydlighet att insatsen inte var acceptabel, trots att vi mötte serieledaren på bortaplan. Till alla som tycker det var okej förklarade han, det som vi flesta också förstått att sådana här insatser inte räcker mot något lag i Allsvenskan. Det är nu verkligen dags för en rejäl rannsakning – att så här får det bara inte se ut. Ska man spela i Åtvidabergs Fotbollförening så ska man inte bara spela i ÅFF utan för ÅFF. Vår 107-åriga förening är så mycket större än de spelare som lånar tröjorna under några år!

Till den livsviktiga matchen mot BP nästa söndag är åter Alberis da Silva disponibel efter avstängning och Tom Pettersson torde också vara klar för spel. Detta är förstås mycket positivt, då det behövs bättre konkurrens i de bakre leden.

Mot Brommapojkarna nästa söndag gäller det att alla som iträder sig den heligaste tröjan av alla tar sin uppgift på största absoluta allvar. BP är ett underskattat lag som i sina bästa stunder är mycket svåra att bemästra, det fick vi mycket smärtsamt uppleva i våras när vi tvingades lämna Svenska Cupen.

Självklart är det positivt för svensk fotboll att BP gick vidare i Europa League och de får en match extra i benen innan mötet på Kopparvallen. Men! Och åter Men! Förra året mötte vi Gefle i en liknande situation men bjöd in gästerna genom att spela gåfotboll! Detta får absolut inte ske nu! Revanschlustan efter den här usla insatsen måste vara enorm. Med fart, fläkt och aggressivitet faller även de andra bitarna på plats och det är det enda som gäller nu för att komma upp på banan igen!

Matchfakta

Malmö FF – ÅFF 3–0 (2–0)

1–0 (14) Emil Forsberg

0–2 (28) Emil Forsberg

0–3 (49) Emil Forsberg

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Stefan Johannesson, Täby.

Publik: 9 336

Övrig statistik

Bollinnehav 54 – 46

Avslut  17 – 5

Avslut på mål 10 – 1

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 8 – 4

Frisparkar 7 – 11

Offside 4 – 3

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 0

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Petter Gustafsson, Månz Karlsson (ut 67), Daniel Hallingström, Andreas Dahlén –

Imad Zatara (ut 55), Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund, Kristian Bergström (MM 36, VM 55) – 

Victor Sköld, Ricardo Santos (ut 36).

Inbytta ersättare

Martin Christensen (in 36 VM, HM 55), Emmanuel Dogbe (in 55 MM), Allan Olesen (in 67 MB).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, John Owoeri, Joel Rajalakso.