Härligt styrkebesked i pressat läge

Att prata om att det börjar dra ihop sig i Allsvenskan i den 18:e minuten är löjligt, men nog kändes matchen mot Kalmar viktig, för att vi inte skulle bli indragna i bottenstriden. Genom den övertygande hemmasegern med 3–1 har vi nu fått ett visst avstamp ned till bottenlagen och visade upp ett spel som mycket väl kan räcka för att även kunna ta gruvlig revansch hemma mot IFK Göteborg på onsdag.

Efter förlusten av Anton Tinnerholm, alla skador som drabbats oss och avstängningar, har vi haft svårt att balansera laget i de senaste matcherna och försvarsspelet har blivit lidande. Tunnast var vi senast mot Elfsborg, då vi fick se vilken nytta Mohammed Abubakari gör på banan. Mot Elfsborg saknade vi också spetsen framåt, men nu var Ricardo Santos tillbaka.

Många med mig har kritiserat vårt sätt att bolla omkring i sakta gemak utan att egentligen vinna tillräckligt med mark för att skapa målchanser. Dessutom har vi ofta efter en stunds bollande tappat boll efter en missriktad passning, vilket motståndarna påpassligt utnyttjat.

Jag vet ju efter många samtal med vår tränare Peter Swärdh att det inte är vår andemening att bara rulla runt bollen. Det har hela tiden funnits en vilja från lagledningen att attackera i omställningar i djupled, men vi har inte lyckats så bra av olika anledningar. Den viktigaste ingrediensen för att ett lyckat djupledsspel är att löpa.

I allt för många matcher har många av våra spelare inte haft den rätta inställningen till att ta ut de där extra löpmetrarna. För att kollektivet ska fungera är det jätteviktigt att alla löper. Just i detta hänseende såg det mycket bättre ut mot Kalmar FF. Redan från start skakade vi Kalmar med attackerande bollar på djupet, både längre bollar från backlinjen och från mittfältet. Med en John Owoeri som helt plötsligt fick en löpenergi som vi aldrig sett tidigare, så satte sig nigerianen i enorm respekt från motståndarna. Owoeri rev djupa sår i kalmarförsvaret, som nästan konstant krävde två motspelares bevakning. Ytorna som uppstod därbakom kunde vi sedan effektivt dra nytta av då kalmarspelarna tvingades jobba felvända många gånger.

Mycket handlade också om en helt annan aggressivitet från vår sida. Är man passiv, vågar man inte stöta, vinner inte boll och backar. Vinner man väl boll blir man stillastående, får inte fart ur situationerna, hinner inte kolla passningsvägarna, fastnar och slår säkrare passningar i sidled istället för framåt. Är man istället aggressiv får motståndarna aldrig bygga upp sina anfall i lugn och ro, vinner man boll så kommer man ur situationerna med bollen i fart, får tid att hitta passningsvägar och tempot fullföljs genom snabbare och kvalitativare passningar framåt. Men det går inte att vara aggressiv ensam, utan alla spelarna på planen måste vara det och det samtidigt.

Den första halvtimmen var det väl annars en rätt stängd match till stora delar, men våra giftiga attacker gjorde också att bortalaget inte vågade gå fram för mycket med risken att blotta sig. Någon trygghet kände de aldrig.

I den 36:e minuten tog vi ledningen efter ett fantastiskt fint omställningsmål. Kristian Bergström svarade för ett heroiskt försvarsarbete vid vår vänstra hörnflagga, där han mot två man styrde bort inspelsförsöken. Efter en mycket fin brytning kunde Pligg snabbt spela fram bollen till John Owoeri, som också svarade för en bra prestation då han avancerade förbi motståndare och satte in bollen i banan. Martin Christensen tog emot. Ricardo Santos drog isär kalmarförsvaret genom att löpa ut till höger och Martin fick en bra yta att arbeta på centralt och skickade iväg ett riktigt fint skott rakt upp i det vänstra krysset. Urläckert!

Äntligen var det Martins tur att få göra mål i Allsvenskan. Dansken har haft många lägen men inte lyckats få dit den tidigare. Det var en fantastisk känsla som genomsyrade kroppen när jag såg bollen sitta så fint i krysset!

Vi spelade bra under slutet av halvleken och kunde mycket väl gått ifrån till 2–0 innan paus men vi lyckades inte göra något mer mål. Det kändes ändå bra inför den andra akten, även om en ledning med ett mål alltid är skör.

I den andra halvleken började vi också bra. I den 55:e minuten löpte John Owoeri in mot straffområdet, men blev bryskt stoppad av Marcus Nilsson, som märkligt nog lyckades komma undan från sitt andra gula kort för dagen, men vi fick i varje fall frispark i fint läge precis utanför straffområdet till vänster. Martin Christensen var sugen på mer och stegade fram och prickade in 2–0 via Romarios knä och in vid den bortre stolpen. Fantastiskt! När ettan kom så kom även tvåan!

Tyvärr höll inte tvåmålsledningen speciellt länge. Utan Kalmar reducerade i den 65:e minuten efter stor passivitet från vår sida. Victor Sköld och Mohammed Abubakari stötte alldeles för svagt och Joanathan Ring fick ostört vandra fram centralt och lyfta fram bollen bakom vår backlinje, där Måns Söderkvist löpte sig helt fri och rullade in 2–1. Andreas Dahlén tappade totalt markeringen på KFFs främsta målgörare och Månz Karlsson var inte heller på hugget för att täta till luckan. Henrik Gustavsson såg i första läget ut att kunna avvärja läget, men trots den svaga mottagningen från Söderqvist kunde denne rulla in bollen.

Det kändes fruktansvärt att behöva åka på det där skitmålet. Vi hade ju ett bra läge att göra 3–0 direkt efter 2–0 målet och även chanser dessförinnan. Dessutom väcktes traumat i Kalmar där Måns Söderqvist kvitterade till 2–2 i den 94:e minuten till liv och jag blev livrädd att den fasansfulla historien skulle upprepas.

Den tunga mentala svackan i matchen blev som tur var inte långvarig för det dröjde inte länge förrän vi återtog tvåmålsledningen. I den 65:e minuten bröt Mohammed Abubakari utanför eget straffområdet och skickade upp bollen mot mittlinjen, där John Owoeri tog emot och spelade ut till Victor Sköld till vänster, som avancerade och spelade in bollen i straffområdet. I kamp Med John Owoeri, som löpt med bra, stötte Mats Solheim in 3–1 över egen målvakt och in i mål.

Så underbart skönt att få in det där målet och efter de motigheter vi haft denna säsong var det verkligen vår tur att få lite hjälp med målet, som ändå var frukten av en väldigt fin och snabb omställning. Skölds yttersida var tämligen läcker och John var centimetrar från att själv stöta in bollen och helt klart upphovet till att Solheim var tvungen att vräka sig fram.

Kalmar som oväntat fått en ny chans och bjudits in i matchen, tappade åter den målmässiga kontakten och orkade inte samla nya krafter, samtidigt som vi spelade smart, krympte ytorna och rullade boll. Bortalagets försök handlade mest om längre bollar in i vårt straffområde där våra spelare jobbade fint för varandra och stängde butiken. Vi fick också några fina omställningslägen för att punktera matchen, men 3–1 dög gott denna fina sommarkväll.

Henrik Gustavsson hade inte allt för mycket att göra och kände sig mycket tryggare bakom backlinjen än i tidigare matcher. Vid målet fick han dock inte mycket hjälp och hann inte ut för att täcka av skottvinkeln tillräckligt mot måltjuven Måns Söderqvist.

Allan Olesen klarade sig mycket bättre än mot Elfsborg. Några gånger var dansken illa ute, men jobbade tillbaka mycket bättre än i Borås och redde ut situationerna. Dessutom fick han mycket bättre hjälp av landsmannen Martin Christensen. Genom fint hemjobb hamnade vi ofta i två mot en-lägen i det defensiva arbetet generellt sett, vilket var oerhört kul att se. Vi kan ju spela bra försvarsspel om alla bara bjuder till!

Daniel Hallingström hade denna gång en tryggare uppgift att hålla ihop backlinjen, vilket lyckades bra förutom vid målet som vi släppte till alldeles för enkelt. Denne var stark i huvudspelet, följsam och resolut i sina ingripanden.

Månz Karlssons undannickningar sitter inte alltid klockrent, men det skedde inga större missöden och smålänningen visade på ett fint fajterhjärta för att freda vårt mål. Den här matchen var ett steg i rätt riktning.

Andreas Dahlén tog också ett jättekliv framåt mot de senaste matcherna och stängde vår vänsterkant med fin hjälp av Kristian Bergström. Plumpen var att han tappade bort Måns Söderqvist helt vid baklängesmålet.

Martin Christensen har i sina bästa stunder visat väldigt fina kvaliteter som högerbreddare, med sin kvickhet och teknik är han ett ständigt hot så länge han utnyttjar farten och får till inläggen och inspelen. Det som har saknats för att bli en komplett spelare av hög allsvensk klass är det defensiva arbetet och målskyttet. I denna match lyckades han med båda aspekterna. Det fina hemjobbet gladde och de två målen gladde ännu mer. Det var en fröjd att se dansken spela fotboll denna eftermiddag!

Med Mohammed Abubakari tillbaka på det centrala mittfältet blev det mycket svårare för motståndarna att tränga igenom vårt lag. Mommo är duktig på att positionera sig och är bestämd i närkamperna när han har rätt aggressivitet, vilket han nu hade. Dessutom löpte han bättre än på senare tid och satte igång anfallsspelet.

Tom Pettersson fick gå upp ytterligare ett snäpp från defensiv mittfältare till mer tvåvägsmittfältare. Det fanns en farhåga att Mommo och Tom skulle hamna för lågt, då båda har defensiva drag, men jag upplevde inte alls det problemet mot Kalmar. Istället fick Tom mer ut av sin energi genom möjligheten att fullfölja sina attacker över hela banan. Ibland kom Pettersson lite för snabbt in i situationerna och det blev lite fel, men hellre attackerande spelare än passiva i min mening. Ofta var attackerna lyckade och gav inte Kalmar lugn att bygga upp sitt spel. Tom räddade också ett mål på mållinjen och slog några fina passningar som föranledde omställningar.

För mig är det glasklart. Mittfältsduon bör få fortsatt förtroende mot Göteborg, men vågar lagledningen ställa över Daniel Sjölund?

Kristian Bergström har inte riktigt räckt till i defensiven på sistone, men nu visade han den ultimata inställningen genom att på sitt karakteristiska sätt borra ner huvudet och köra. Upprinnelsearbetet innan vårt första mål är anmärkningsvärt bra av vår 40-åring. Förutom den snabba fina passningen till Owoeri vid 1–0-målet levererade Pligg ytterligare en hel del snabba kvalitativa djupa bollar. Det var bara det där efterlängtade målet som saknades. Läget var synnerligen bra i den 54:e minuten (mitt framför mål) men träffen ingen vidare, men målet kommer.

Med Ricardo Santos tillbaka fick vi ytterligare en dimension i spelet som vi nyttjade väl några gånger. Med brassens nickstyrka kunde vi skapa målchanser bara genom att slå en långboll som Santos nickskarvade till John Owoeri. Santos breddande löpning till höger öppnade också för Martin Christensens 1–0-mål. Eter en känning tvingades dock Santos utgå i början på andra halvlek, då han inte kunde ta ut de viktiga löpningarna. Förhoppningsvis är det ingen större fara.

John Owoeri svarade för en smått otrolig insats, vilket var riktigt roligt att se. Nigerianen såg ut att kunna springa hur mycket som helst och kunde på helt egen hand skaka om hela kalmarförsvaret och skapa målchanser. Det vara bara målet som saknades, men han låg i högsta grad bakom alla tre. Kan Owe bara prestera i närheten av den här insatsen fortsättningsvis så kommer den här säsongen sluta på ett bra sätt.

Victor Sköld hoppade in tidigt på andra halvlek istället för Ricardo Santos. Sköld har inte samma styrka i huvudspelet men bidrog istället med god energi och fina löpningar. Förarbetet till 3–1-målet var riktigt fint och Victor ställde även i övrigt till med oreda för kalmarförsvaret. Passiviteten innan vårt baklängesmål var minuset.

Alberis da Silva gjorde efterlängtad comeback (efter fyra matchers frånvaro) när han kom in som städgumma i de bakre regionerna i slutet. Brassen agerade lugnt och säkert och stångade bort många av de höjdbollar som Kalmar skickade in. Det känns väldigt positivt att Alberis är tillbaka.

Joel Rajalakso har visat sig värdefull att kasta in med pigga ben mot ett tröttkört motståndarlag, med lite flyt kunde Joel ha sprintat igenom och fått möjlighet att punktera matchen, men fortsätter han jobba så kommer han snart att göra sitt första allsvenska mål.

Peter Swärdh bedyrar vikten av att många spelare är på väg tillbaka. Träningarnas intensitet och kvalitet ökar förstås och konkurrenssituationen stegras. Peter menar att framgångarna därmed kommer även på bortaplan om vi jobbar på oförtrutet. På hemmaplan har vi visat upp en god stabilitet. 0–3 matchen mot AIK är enda fadäsen. Våra 20 inspelade poäng på hemmaplan överträffar endast Elfsborg, som tagit 22 pinnar på Borås Arena.

Mot Kalmar FF spelade vi mer varierat. Med längre bollar blir motståndarna långt som lag och det skapas stora ytor för oss. Dessutom gör det oss oberäkneliga, när vi blandar med kortpassningsspel och spelvändningar. Får vi dessutom ledningen och kan utnyttja vår bollskicklighet att rulla bollen så kan vi vila med boll samtidigt som frustrerade motståndare får jaga. Sådant kan också skapa numerära överlägen då motspelare övertänder och blir utvisade om det finns domare som vågar dra upp det röda kortet, men tidigare utlandsproffs får ju tyvärr göra lite mer än andra innan de får sina kort.

Innan vi tar ny sats på bortaplan väntar ny hemmamatch på Kopparvallen redan på onsdag mot IFK Göteborg. Vi har gruvlig revansch att fodra efter den minst sagt nesliga 0–5-förlsuetn på Gamla Ullevi i våras. IFK har uppträtt mänskligt på senare tid och har dessutom matchas tufft i Allsvenskan och Europa League, så sent som i torsdags spelade de i Portugal och i kväll möter de Malmö på bortaplan. Kan vi fortsätta mata bollar i djupled på en pigg John Owoeri så kommer kamraterna från Göteborg också få det väldigt jobbigt på Kopparvallen!

Matchfakta

ÅFF – Kalmar FF 3–1 (1–0)

1–0 (36) Martin Christensen (John Owoeri)

2–0 (56) Martin Christensen

2–1 (61) Måns Söderqvist

3–1 (65) Självmål

Varningar ÅFF: Daniel Hallingström (2:a)

Domare: Glenn Nyberg, Borlänge.

Publik: 4 033

Övrig statistik

Bollinnehav 53 – 47

Avslut 8 – 6

Avslut på mål 4 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 3 – 0

Frisparkar 17 – 18

Offside 3 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 3

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 81), Mohammed Abubakari, Tom Pettersson, Kristian Bergström – 

Ricardo Santos (ut 52), John Owoeri (ut 87).

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 52 F, HM 81), Alberis da Silva (in 81 MB), Joel Rajalakso (in 87 F).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Pontus Nordenberg, David Lundgren. Emmanuel Dogbe.