Fantastisk start

I upptakten av Allsvenskan 2010 dröjde det till den sjunde matchen innan vi gjorde det första målet. Nu tog det inte ens tio minuter och Viktor Prodell blev därmed hela Allsvenskans snabbaste målskytt. Vi släppte in tre mål, men vad gjorde det när vi gjorde fyra!

Jag har länge haft en god känsla inför premiärmatchen mot Örebro och hade i min dröm en 3–0-seger efter propagandaspel i första halvlek och ett säkert försvarsspel i den andra akten.

Utopi? Nja, Örebro har tappat rejält med slagstyrka och en inte allt för bred trupp besvärades också av åkommor inför premiären. Men framför allt har vi ett mycket starkare lag som inte ber om ursäkt för att vi är i Allsvenskan. Den succéfyllda musikvideon symboliserar det nya ÅFF på ett fantastiskt sätt. Ödmjukheten och glimten i ögat finns där men vi räds inga andra lag och ska visa vad vi går för. Jag har propagerat för denna framåtanda under många år i olika krönikor och det känns fantastiskt att vi har nått så lång i vår inställning.

Precis som väntat tog vi tag i taktpinnen från början. Med hög press på Örebro kom hemmalaget knappt ur egen planhalva under inledningen av matchen. Passningsspelet satt fint och vi kom fram både på kanterna och centralt.

Utdelningen lät inte heller dröja på sig och det var en riktig lågoddsare i Allsvenskan som gjorde det första målet, bland oss som har lite koll (samtliga ÅFF-are). Viktor Prodell som har sett oerhört pigg ut under träningsspelet och även gjort fem mål höll sig framme och nickade in Magnus Eriksson välavvägda chippinlägg elegant vid den främre stolpen.

Och det skulle bli mer. Betydligt mer. Efter rena propagandaspelet i den 19:e minuten gjorde vi 2–0. Anfallet avslutades med att Viktor Prodell slog en tunnel fram till Bruno Marinho, som slog ett långt inlägg till Kristian Bergström vid bortre delen av straffområdet. Pligg Sköt i marken och ribban. Amir Suljic var framme på returen och skickade in bollen.

Vilken glädje! Det var fullständigt ofattbart att se drömmen gå i uppfyllelse så långt. Jag läste någonstans innan matchen att de förväntade att vi skulle ligga lågt och slå vakt från början. Jag småskrattade för mig själv och tänkte. Vänta ni bara så ska ni få se! Man kände en otrolig stolthet att lagledningen inte fegade ur, utan såg vilken jättechans vi skulle ha mot dem om vi bara spelade vårt vanliga spel med hög press och snabbt passningsspel.

Örebro kom dock in i matchen allt eftersom och det såg ihåligt ut i vårt försvar när Mohammed Saeid ofta hittade yta mellan Jesper Arvidsson, som hamnade högt, och våra mittbackar. De där riktigt heta chanserna lyckades dock inte ÖSK skapa från kanterna utan de uppkom centralt.

I den 23:e minuten slog Tobias Nilsson en olycklig passning som inte Daniel Hallingström riktigt nådde och William Atashkadeh kom ren igenom centralt och kunde pricka in 1–2 bakom Henrik Gustavsson.

Vi vek ned oss lite efter målet men kom tillbaka. I den 33:e minuten utökade vi åter ledningen. Efter en hörna kunde vi bibehålla trycket. Bruno slog in bollen från höger och Viktor Prodell kunde styra in bollen elegant fram till 3–1.

I den 42:a minuten kom dock William Atashkadeh igenom centralt igen. Tom Pettersson stötte fram lita oaktsamt och blev bortvänd, Atashkadeh väggspelade med Armend Alimi och kom fri. Henrik Gustavsson räddade först men William kunde springa in med sitt andra mål för dagen. Det man också kan anmärka på vid målet är att inte Amir Suljic fullföljde sin löpning, för om han hade gjort det så hade han hunnit på rätt sida och då hade aldrig friläget uppstått.

Men vi skulle ändå gå in i tvåmålsledning i paus. Kristian Bergström slog en frispark från höger mot bortre stolpen och Daniel Hallingström gick upp och störde målvakten föredömligt. Jonas Sandqvist fick därmed inte iväg bollen bättre än att Jesper Arvidsson kunde skicka in 4–2 i det högre hörnet.

Det var svårt att hämta andan efter en fullständigt makalös halvlek. Vi släppte in två skitmål men gjorde samtidigt fyra fantastiska mål. Men än var det ju inte slut. En hel halvlek återstod och i en sådan här galen match kunde mycket hända.

Min förhoppning var att vi skulle bli mer stabila i spelet och att vi skulle kunna kontra in ytterligare något mål. Riktigt så blev det inte. Direkt i inledning tippade Henrik Gustavsson en boll i ribban och fick sedan en ful spark i huvudet av William Atashkadeh, som borde ha fått rött kort. Fimpen räddade sedan också ett skott av William Atashkadeh.

Efter en timmes spel kom vi åter fram i banan mer och Örebro såg uppgivet ut men i den 77:e minuten reducerade hemmalaget efter inlägg från vänster och nernick från Patrik Haginge till Daniel Bamberg som skickade in 3–4. Kristian Bergström tappade bort Haginge och i sista stund gav sig Jesper Arvidsson till undsättning, men det betydde bara att Bamberg fick fritt utrymme.

Sista kvarten blev nervös då Örebro tryckte på allt mer och det osade och hett flera gånger men de våra höll undan och en oerhört skön premiärseger kunde bärgas.

Henrik Gustavsson fick en del att göra mot Degerfors vilket var en bra träning inför denna match. Fimpen gjorde några riktigt fina räddningar och kan inte lastas för de tre målen där motståndarna fick avfyra i fria lägen.

Försvarslinjen såg inte helt stabil ut, men visst berodde det till viss del att övriga lagmedlemmar låg högt i banan.  Jesper Arvidsson var inte riktigt överens med mattan till en början och hamnade farligt högt upp i banan när vi blev av med bollen. Men hade stundtals bra samarbete med Kristian Bergström offensivt och gjorde ett riktigt fint mål.

Daniel Hallingström är viktig i Allsvenskan med sitt lugn och styr sina lagmedlemmar bra, men hade lite svårt att samla styrkorna denna gång.

Tom Pettersson gjorde allsvensk debut och har fortfarande en del att lära men potentialen finns där helt klart och han har den viktiga egenskapen att våga stöta fram.

Anton Tinnerholm hade vissa problem på sin kant och tröttnade som alla andra på slutet. Men dessförinnan gjorde Anton ett gott arbete med sin ettriga följsamhet. I offensiven bidrog Anton också en hel del och slog bland annat en riktig smörpassning fram till Magnus Eriksson i andra halvlek.

Alberis da Silva kom in och stärkte upp mittförsvaret de sista tio minuterna och var värdefull genom att stånga bort när ÖSK lyfte in för att nå en kvittering. Bra byte.

Alan Olesen täcket också upp i slutet när han kom in.

Mittfältet var densamma som mot Degerfors senast och var nog det bästa vi kunde ställa upp med för dagen. Tobias Nilsson till höger är inte optimalt som jag nämnt tidigare, men från kanten får han mer tid för att nyttja sin fina högertass. Försvarsmässigt blir det dock inte alltid bra då Tobbe har en tendens att bli lite för stillastående. Nu är den allsvenska debuten avklarad och då fortsätter utvecklingen.

Amir Suljic fick inte speciellt mycket speltid i fjol men har åter tagit ett steg framåt och gjorde på det hela en bra match, med positionsspelet och teknik som främsta egenskap. Vad han behöver utveckla är dock att ta till maxlöpningar ibland som vid det andra målet. Amirs eget mål var dock påpassligt och Allsvenskan tycks passa Suljic bättre. Facit i högsta serien är nu tre mål mot bara ett i Superettan (hemma mot Vasalund, 2009).

Kristian Bergström växlar upp nu när allvaret börjar. Man såg den tendensen även på Stora Valla. Pligg hade mycket boll och samarbetet med forwards funkade fint. Plumpen var det tredje målet då Kristian tappade fokus för en stund.

Längst fram har Viktor Prodell som sagt visat gott gry under försäsongen och snacka om succé direkt i Allsvenskan med två fina mål. Proddan låg bakom mycket i övrigt och skaffar sig nu värdefull respekt direkt. Det kan dock fortfarande bli lite petigt utan täckning med kropp och det kan ställa till det nära eget mål, som innan ÖSKs ribbskott.

Magnus Eriksson gjorde en otrolig arbetsinsats i sin allsvenska debut och klev bland annat ner och tog duell med Tobias Grahn flera gånger. Fortfarande fastnar han ibland lite för mycket med bollen men är därmed också extremt svår att ta bollen ifrån. Mange fick två fina lägen, men det första fick målvakten en hand på i sista stund. Vid det andra läget blev Magnus  frispelad av Anton Tinnerholm men lyckades inte runda målvakten.

Oscar Möller kom in sista halvtimmen och var nära i dueller med Jonas Sandqvist men fick aldrig det där riktiga målläget. Ännu lite mera spring hade vi hoppats på när han kom in, men mot slutet fick han jobba mycket ensam längre fram i banan.

Det finns flera spelare som ännu inte nått upp till sin kapacitet ännu och ändå lyckades vi vinna bort mot Örebro vilket tyder på en enorm styrka. Det här kan bli riktigt bra, men det gäller att snabbt fokusera på nästa uppgift för nu duggar matcherna riktigt tätt, men två hemmamatcher på ”Nya” Kopparvallen på långfredagen mot GAIS och nästa tisdag mot Gefle.

För två år sedan gjorde vi första målet i sjunde omgången, tog första segern i den åttonde omgången och tog första bortasegern i den nionde omgången. Nu är alla dessa spöken bortskrämda och nu kör vi stenhårt!

Matchfakta

Örebro SK – Åtvidabergs FF 3–4 (2–4)

0–1 (10) Viktor Prodell (Magnus Eriksson)

0–2 (19) Amir Suljic

1–2 (23) William Atashkadeh

1–3 (33) Viktor Prodell (Bruno Marinho)

2–3 (42) William Atashkadeh

2–4 (47) Jesper Arvidsson

3–4 (77) Daniel Bamberg

Varningar ÅFF: inga

Domare: Daniel Stålhammar, Landskrona

Publik: 6 727

Övrig statistik

Avslut totalt 19 – 10

Avslut på mål 13 – 8

Avslut i målställningen 0 – 1

Hörnor 5 – 5

Frisparkar 15 – 8

Bollinnehav 67 – 33

Offside 3 – 0

Varningar 4 – 0

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson Amir Suljic (ut 82), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 66), Magnus Eriksson (ut 89).

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 66), Alberis da Silva (in 82 MB), Allan Olesen (in 89 HM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Christoffer Karlsson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete.

Stark vinnarmentalitet

Vi har varit med om många försäsonger och visst har det funnits delar i denna som inte varit bra, vilket är helt naturligt, men att ha vunnit åtta av tio matcher är ett fantastiskt facit.

Degerfors IF besegrades på Stora Vallas nya konstgräsplan med 2–1. Resultatet är gott nog och spelmässigt såg det också bra ut. Visst vill man ha ut mer. Det vill man alltid, men man ska också ha klart för sig att Degerfors var ett bra motstånd med snabbt och kvalitativt passningsspel under perioder. DIF var som helhet bättre än Mjällby och under sina bästa perioder bättre än både GAIS och Norrköping.

Naturligtvis har Mjällby, GAIS och Norrköping kommit längre i sin utveckling sedan vi mötte dem och man kan inte bedöma lag efter en match, men jag vill ändå visa att det är starkt att vinna borta mot Degerfors.

De våra tycktes inte vara riktigt överens med underlaget till en början och halkade dråpligt några gånger. Men efter cirka tio minuter kom vi gång bättre med passningsspelet och hotade i djupled på ett sätt som var riktigt roligt att se. Utdelningen kom också omgående.

I den 13:e minuten ställde vi om snabbt, anfallet stannade upp men etableringen på DIFs planhalva gav utdelning då Tobias Nilsson slog en boll in i straffområdet till höger som Viktor Prodell förvaltade väl genom att gå runt målvakten till höger och trots snäv vinkel rullade Viktor in 1–0.

Degerfors var inte ofarligt i sina framstötar men det kändes ändå mycket onödigt att vi släppte till en kvittering i den 28:e minuten. De våra blev lite för heta och två spelare stötte på samma boll till höger. Bollen gick till inkast och då täcktes inte ytan av varvid Jonas Olsson sprintade in från vänster och kunde pricka in 1–1 vid den bortre stolpen.

Vi hade sedan flera goda chanser att återta ledningen men tyvärr var inte effektiviteten den bästa.

I den andra halvleken var det hugget som stucket vem som skulle ta ledningen, men en händelse i den 65:e minuten fick en avgörande betydelse. Tom Pettersson vann en boll genom att vara tuff, varvid en degerforsspelare blev liggande och Daniel Sundgren sparkade omkull Tom bakifrån i en ren vendetta. Sundgren fick förstås rött kort direkt och därmed fick inte hemmalaget ta in någon ny spelare (grov utvisning).

Kort senare gjorde vi 2–1 efter ett fint anfall där Oscar Möller växlade upp på sitt karakteristiska sätt i kamp om bollen som gick ut till Magnus Eriksson till höger. Mange slog ett inlägg som Kristian Bergström styrde in i bortre.

Matchen spelades sedan av på ett säkert sätt och segern var aldrig hotad.

Henrik Gustavsson fick, för en gång skull bekänna färg, denna lördagseftermiddag och gjorde några riktigt svettiga räddningar. Fimpen ser grymt taggad ut inför Allsvenskan.

Vårt försvarsspel har fått utså en del negativ kritik både från mig och många andra under vårsäsongen och det som oroar är de enkla mål som vi har släppt in. Nu blev det ytterligare ett mål som vi tvingades släppa in på grund av dålig disciplin och fokus.

Men att sträcka sig så långt att såga vårt försvarsspel fullständigt, som en del gör, skulle aldrig falla mig in. Sammantaget under de tio träningsmatcherna så har vi inte släppt till speciellt många målchanser mot oss och under långa perioder har våra försvarsspelare agerat exemplariskt. Men vi lärde oss sist i Allsvenskan att ett fullgott försvarsspel i 89 minuter av en match inte alltid räcker, utan det gäller att vara fokuserad varje, varje sekund av matcherna!

Mot Degerfors gjorde både Jesper Arvidsson och Anton Tinnerholm, på kanterna, en del enkla missar och tog lite för stora risker. Alberis da Silva och Tom Pettersson utgjorde mittlåset. De båda har inte spelat tillsammans så mycket, vilket syntes genom några missförstånd, men på det hela gick det bra. Tom måste dock bli lite kyligare annars finns risken för många gula kort och också det röda om det vill sig illa. Attityden att våga gå fram och stöta är annars mycket viktigt i Allsvenskan, där vi inte får låta de lite duktiga skyttarna få tid på sig att måtta skott.

Daniel Hallingström var sjuk, men förhoppningsvis är han tillbaka i fullt slag mot Örebro och kampen om en plats bredvid honom står nog mellan Tom och Alberis. Allan Olesen är också ett alternativ och han hoppade in istället för da Silva sista halvtimmen. Att bedöma insatsen denna gång var svårt då dansken inte sattes på några större prov. Men rutinen är förstås värdefull och förhoppningsvis har han snart spelat ihop sig med sina nya lagkamrater.

Erik Moberg får vi nog tyvärr vänta på ett bra tag innan han kan bli spelklar igen.

På mittfältet har vi haft lite problem på högerkanten. Två tilltänkta spelare på den positionen har varit sjuka. Petrit Zhubi som spelat flest matcher från start som högermitt under försäsongen (fem gånger) har haft ljumskkänningar och dessutom lunginflammation. Petrit är dock tillbaka i träning och förhoppningsvis är han spelklar till premiären. Allan Junior Ollé Ollé har haft en kortare sjukdomsperiod och har nog inte tappat så mycket flås, men känns ännu inte färdig för spel från start.

Anton Tinnerholm är också ett alternativ att flytta upp ett snäpp på högerkanten, men denna gång spelade Tobias Nilsson till höger för första gången från start. Men Tobias har flyttats ut till höger tidigare under matcherna. Optimalt i djupledsspelet är det inte men med sin fina högertass skapar Tobbe ändå oreda för motståndarna. Lite mer speed i benen i det defensiva arbetet hoppas vi också på under säsongen.

På innermittfältet spelade succéparet från vår goda period under hösten i Allsvenskan 2010 – Amir Suljic och Bruno Marinho. I den här matchen var de stundtals lite för anonyma för att man ska vara riktigt nöjd. Men Amir höll sin position och täckte av ytor i det defensiva arbetet och Bruno blixtrade till i en del fina anfall och jobbade med sitt presspel.

Kristian Bergström ser ut att stegra sin form nu när allvaret är bortom knuten och gjorde mål för andra matchen i följd. Pligg låg dessutom bakom en hel del i spelet i övrigt.

Christoffer Karlsson kom in under några minuter i slutet istället för Amir Suljic och säkrade upp i defensiven. Även om U21-matchen i veckan mot Vimmerby (1–3) verkligen inte var någon höjdare så visade Stoffa karaktär genom att jobba hårt och det är nog så viktigt i Allsvenskan.

Tom Pettersson kan också vara ett alternativ att flytta upp på mittfältet för att säkra upp defensiven (det lyckades ju bra i första halvlek mot Syrianska).

Längst fram stärkte Viktor Prodell sina aktier ännu mer genom att det hände saker varje gång han fick bollen och genom sitt mål förstås. Fem mål har det blivit under försäsongen, vilket är fler än övriga forwards mål tillsammans. Oscar Möller och Magnus Eriksson har gjort två mål vardera. Om man ska påpeka förbättringspunkter så är det att läsa av andrabollarnas nedslagsplatser bättre, då Viktor låg lite för långt ifrån Manges nickduell några gånger. Och visst borde Proddan ha gjort ytterligare något mål på de feta chanserna.

Magnus Eriksson är väldigt viktig för vårt spel med sina bollmottagningar och kvalitativa, snabba passningsspel, men det blev lite för överbearbetat flera gånger på Stora Valla. Mange har väldigt hög potential och när allvaret börjar kommer det lossna på allvar, det är jag övertygad om.

Oscar Möller kamperar nog i första hand med Viktor Prodell om en startplats i frontlinjen och ställde till en del oreda för Degerfors och låg bakom vårt segermål, med sin förmåga att växla upp i löpningen och vinna bollen från sin motståndare trots att han var efter från början. Precis som Mange så kommer det också här lossna på allvar när Allsvenskan börjar.

Mattias Mete gjorde förvisso bara ett kort inhopp men såg piggare ut än tidigare och fick läge att göra sitt första A-lagsmål i ÅFF-tröjan. Det första målet i ÅFF kom med U21 i veckan. I övrigt var den insatsen ingen höjdare och det gäller för Mete att visa gott gry i U21 framöver för att kunna konkurera om en plats i frontlinjen.

Vi har alltså vunnit åtta av tio matcher på försäsongen. Ett sådant facit har jag inte varit med om tidigare och med de fantastiska träningsmöjligheterna som vi nu har med Kopparvallens plan spelbar året runt har vi kunnat nå en betydligt högre nivå än tidigare vid samma tidpunkt.

Fotboll går ut på att vinna matcher för att ta så många poäng som möjligt till sluttabellen. Förvisso har hälften av lagen vi mött inte bestått av Allsvenskt motstånd, men Degerfors höll i den här matchen allsvensk klass. Fortfarande är det många som tror att det är en hisnande skillnad mellan Allsvenskan och Superettan, men så är inte fallet. Det kan vi i ännu större grad konstatera efter att vi varit uppe och vänt och kommit tillbaka.

Superettan i fjol var väldigt jämn och Mats Olsson i Expressen stod för en riktig blunder i Expressens Guide inför Allsvenskan, där han påstår att alla de lag som kommer från Allsvenskan ”spelar i en klass för sig” i Superettan. Statistiken är bekant för oss som har lite bättre koll på läget. Vi var det sjätte laget som tog oss upp på studs sedan Superettan infördes och många lag har haft det riktigt kämpigt för att ens hålla sig kvar i Superettan efter en allsvensk degradering (fyra har inte lyckats). Se vidare här

Att vi klarade av att vinna Superettan berodde inte på att Superettan var dålig utan att vi var bra! Skillnaden som vi nu kommer mötas av i Allsvenskan är att de sämsta lagen Brage, Västerås och Qviding inte finns att plocka poäng av och att det finns några lag som är klassen bättre än alla lag i Superettan. I övrigt är det rätt så jämnt. Men det gäller förstås att kunna vinna jämna matcher och det har vi också gjort under försäsongen.

Vi är ohyggligt mycket bättre förberedda inför den här allsvenska säsongen på alla fronter. Vi har en spetsigare, bredare och starkare spelartrupp. Vi har erfarenheten, kontiniuteten och snart även en arena av hög Allsvensk klass. 2010 åkte vi ur med en futtig poängs marginal. Nu när vi är betydligt bättre så ska vi förstås hamna betydligt högre upp i den allsvenska sluttabellen anno 2012. Bara vi tror stenhårt på det och jobbar stenhårt för det så kommer vi också att lyckas!

Nästa måndag den 2 april börjar allvaret borta mot Örebro SK klockan 19.00.

Se till att hänga med på bussresan, som du kan läsa mer om här

Se spelarstatistik från försäsongens träningsmatcher här (klicka på bilden för att få bättre skärpa och eventuellt uppdatera sidan)

Matchfakta

Degerfors IF – Åtvidabergs FF 1–2 (1–1)

0–1 (13) Viktor Prodell (Tobias Nilsson)

1–1 (28) Jonas Olsson

1–2 (68) Kristian Bergström (Magnus Eriksson)

Utvisning DIF: Daniel Sundgren (65)

Varning ÅFF: Tobias Nilsson, Tom Pettersson

Domare: Tobias Mattsson, Karlstad

Publik: ca 300

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Alberis da Silva (ut 61), Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson Amir Suljic (ut 87), Bruno Marinho, Kristian Bergström,–

Viktor Prodell (ut 46), Magnus Eriksson (ut 82).

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 46 F), Allan Olesen (in 61 MB), Mattias Mete (in 82 F), Christoffer Karlsson (in 87).

Ej inbytta ersättare: Linus Oskarsson (mv, Gustav Jansson, sjuk), Andreas Johansson, Emanuel Dogbe. 

Sjunde segern

Efter en bra start blev det stundtals lite avslaget mot division I-laget Akropolis IF, men att vinna med 3–0 måste anses som helt okej.

Man vill alltid ha mer och det är ju drivkraften för att bli bättre och bättre. Mot Akropolis tog vi kommandot direkt och gjorde 1–0 redan i den andra minuten. Magnus Erikssons skott fastnade på en bortaspelare och Kristian Bergström fick öppet läge att skicka in 1–0.

2–0 föll sedan i den 20:e minuten. Kristian Bergström slog en boll som Oscar Möller släppte. Bollen fastade på en akropolisspelare och Magnus Eriksson kom fri. Mange vände bort målvakten och rullade in bollen i mål.

Fram till det andra målet såg det bra ut offensivt. Tempot i passningsspelet var inte tillräckligt högt för våra krävande ögon, men det behövdes inte då bortalaget ändå inte hängde med. Vi kunde ha skapat ännu fler målchanser men när Oscar Möller sprang i djupet verkade det inte som om övriga lagkamrater riktigt trodde på att det kunde bli något och de följde inte med fullt ut i anfallen.

En ännu högre press kunde alltså ha satts mot motståndarna, men den här typen av motstånd ska vi inte möta i Allsvenskan och eftersom det här var en förberedelsematch för högre höjder var säkert taktiken att inte ligga med jättehög press, även om lägen till detta fanns. Det kommer dock att dyka upp många lägen för hög press även i Allsvenskan, som exempelvis där en ensam motståndarspelare tvingas ut mot hörnflaggan och vi endast med en forward på bollföraren, en forward som dyker på målvakten och en mittfältare som täcker av bakom mot kanten, kan få oss att vinna tillbaka bollen.

Försvarsmässigt uppkom det aldrig några riktiga farligheter, men några gånger var det oroligt agerande av de våra som en bättre motståndare säkert hade utnyttjat bättre än Akropolis.

När man är så pass överlägsen sin motståndare, blir det lätt så att tempot går ner ytterligare och att viss nonchalans infinner sig. Andra halvan på första halvlek och början på den andra var därför av sämre kvalitet. Men i mitten på den andra halvleken trampade de våra på igen och vi skapade flera riktigt feta chanser för att öka på men det dröjde till den 68:e minuten innan målet föll. Nyss inbytte Amir Suljic slog en öppnande boll till höger där Tobias Nilsson löpt in bra, skottfintade bort sin försvarare och tryckte in 3–0 i det främre hörnet med vänstern.

Många byten i slutskeden av matchen gjorde den lite avslagen. En seger med fem mål eller nåt sådant hade speglat matchbilden rätt bra, men det är ju lite väl mycket att begära mot division I-motstånd. Och om vi trampat gasen i botten hela matchen och varit skärpta i avslutningarna kunde vi ha vunnit med tvåsiffrigt. Sådana resultat är dock väldigt ovanliga och med den insikten är i varje fall jag nöjd med 3–0.

Om vi tittar lite närmare på individuella insatser så hade Hanrik Gustavsson en lugn dag på jobbet.

Backlinjen; Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva och Jesper Arvidsson fick inte heller några större påtrykningar

Anton Tinnerholm stärkte sina aktier om en startplats premiären med säkert agerande och tog ofta chansen att avancera längs högerkanten. Jesper Arvidsson höll också undan men kom inte fram i offensiven lika ofta. Daniel Hallingström hade inga större problem tillsammans med Alberis da Silva, men den sistnämnde kom fel några gånger som höll på att ställa till det och det känns som kampen om den ena mittbacksplatsen i dagsläget står mellan Alberis och Tom Pettersson, som vilade på grund av en smäll på foten. Erik Moberg lär ju vara borta en tid efter sina skadeproblem.

Allan Olesen kom in de sista tio minuterna och dansken har bara spelat ytterligare 45 minuter (mot Syrianska). Därmed känns det som Allan har en bit kvar för att fajtas om en plats i startelvan.  Andreas Johansson kom också in i slutet, men har fortfarande en bit kvar för att på allvar kunna konkurrera med Jesper Arvidsson.

På mittfältet startade Alain Junior Ollé Ollé för första gången. Från sin plats till höger visade kameruniern spelsinne och hittade rätt med en del finurliga passningar, men var ofta lite för omständlig med bollen och utnyttjade inte sin fart på bästa sätt. Ollé blir säkert en fin tillgång framöver, men känns inte som en startspelare i dagsläget.

Tobias Nilsson har vi höga krav på och efter några missar i inledningen av matchen växte han med säkert agerande och stor aktivitet. Fina bollar i djupet smektes i väg med den känsliga högertassen och med tre mål under försäsongen visar falkenbergsförvärvet målkänsla, men visst borde Tobbe gjort ett mål till, vilket han säkert hade gjort om han tagit emot Prodells silverfatsservering först, istället för att gå på avslut direkt.

Bruno Marinho har fått allt mer speltid i de senaste matcherna och det ser ut som om han har kommit in i matchtempo. Brunos kvicka fötter och fart är viktig för att hålla tempot uppe i vårt spel. Stundtals blev det lite för nonchalant i den här matchen, men mot bättre motstånd kommer säkerligen brassen vara mer på tå under hela matcherna.

Kristian Bergström låg som vanligt bakom en hel del och fick även göra sitt första mål för säsongen.

Amir Suljic gjorde att bra inhopp och serverade bland annat fram till det tredje målet och det finns en fin konkurens på mittfältet. Petrit Zhubi avstod matchen på grund av sjukdom men är annars det främsta alternativet som högermittfältare i dagsläget. Christoffer Karlsson har också varit sjuk men är förstås också ett alternativ.

Längst fram startade Magnus Eriksson och Osvar Möller. Magnus har kommit allt starkare på slutet och det var viktigt att han fick göra mål igen. Även om det borde varit två. Med ett avslut med högern i stället för vänstern vid Kristian Bergströms fina inspel hade det säkert blivit ett andra mål i fritt läge.

Oscar Möller hade flera fina djupleslöpningar i den första halvleken men utan att få sätta pricken över iet. Avsluten var lite för mycket på kraft och Möller missade också öppet mål i början på den andra halvleken. Fortsätter bara Oscar jobba kommer målen.

Viktor Prodell, som spelade från start mot Syrianska, gjorde ett piggt inhopp och prestationen i den  82:a minuten symboliserar Prodells form. Efter en elegant nedtagning och en tunnel på sin bevakare, skickade Viktor ut en perfekt boll till Tobias Nilsson. Tobbe valde dock att avsluta direkt och avslutet gick utanför.

I dagsläget känns Viktor Prodell och Magnus Eriksson som våra startmän på topp och på sikt när Oscar Möller har kommit igång ordentligt kan Viktor vara ett alternativ på mittfältet.

Sedan har vi också sparkapital i Mattias Mete som bara fick en kvarts spel. Målskyttet har hittills uteblivit men det finns kapacitet hos västeråsförvärvet.

Vi har nu segrat i sju av nio träningsmatcher vilket är ett fantastiskt bra facit. Visst har vi mött ett division II-lag och två division I-gäng samt ett lag från Superettan (Värnamo), men vi har också spelat mot fem allsvenskan lag, vilka vi har vunnit mot tre av dem. Det finns delar som kan bli klart bättre, men det som åstadkommits hittills är redan bra.

Nu återstår bara en träningsmatch (borta mot Degerfors på lördag)innan alvaret drar i gång bort mot Örebro SK, måndag den 2 april. Du hänger väl med på bussresan till Behr Arena. Läs vidare om den här: http://www.atvidabergsff.se/userpage.asp?teamID=1699&UserPageID=2507

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Akropolis IF 3–0 (2–0)

1–0 (  2) Kristian Bergström

2–0 (20) Magnus Eriksson

3–0 (68) Tobias Nilsson (Amir Suljic)

Varning ÅFF: Anton Tinnerholm

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping

Publik: 561

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 81), Jesper Arvidsson (ut 83) –

Alain Junior Ollé Ollé (ut 67), Tobias Nilsson (HM 67), Bruno Marinho, Kristian Bergström,–

Magnus Eriksson (ut 77), Oscar Möller (ut 67)

Inbytta ersättare: Amir Suljic (in 67MM), Viktor Prodell (in 67 F), Mattias Mete (in 77 F), Allan Olesen (in 81 MB), Andreas Johansson (in 83 VB).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Christoffer Karlsson.

Så går det när man står på hälarna

Att möta grannen och stundande seriekonkurrenten Norrköping inför 2 500 personer på bortaplan, måste vara inspirerande, men så såg det verkligen inte ut när vi föll med 1–3.

Begreppet att stå på hälarna är ett begrepp som ofta används inom fotbollen när inte allt står rätt till. Begreppet kan tyckas vara metaforisk men är faktisk bokstavligt. Genom att stå på hälarna förlorar man viktig tid och inom fotbollen är tid en nyckelfaktor. Genom att ha en bra förstatouch på bollen vinner man tid för nästa moment och genom att vara på tå (och inte stå på hälarna) kan man nå bollen eller sätta press på motståndaren på kortare tid.

På Idrottsparken var det uppenbart vad som skedde när de våra stod på hälarna. Våra mittfältare och forwards kom för sent in i situationerna när de skulle ta emot bollen och i defensiven kom våra spelare in för sent i pressen.

Signifikativt släppte vi in det första målet efter alldeles för svagt presspel. Visst var det en riktig praktträff som Astrit Ajdarevic fick på och det är sällan man ser sådana volleyskott med så lång pendel. Det beror givetvis på att skytten inte ofta får så fritt utrymme och ladda. Petrit Zhubi var för sen i sin reaktion, hann ändå fram för att störa men vågade inte riktigt vräka sig fram för att täcka skottet. Amir Suljic hade ingen markeringsuppgift i straffområdet och borde också ha tagit sats allt han var värd för att täcka skottet, men gjorde det inte.

När vi inledde Allsvenskan 2010 åkte vi på flera sådana här stjärnsmällar helt onödigt eftersom vi stod på hälarna och inte pressade skytten. Vi är nu åter varnade vad som händer om man inte är på tå.

Det var märkligt att se att hela vårt mittfält underprestera väldeliga. Backarna hade förvisso inte sin bästa dag heller och många av de långa bollar som skickades ned mot vårt straffområde nickades bort utan adress, men både Amir Suljic och Tobias Nilsson stod på hälarna och varken läste sig till eller tog sig till nedslagsplatserna för bollarna. Tobias kom inte alls upp i nivå. Amir Suljic var mer delaktig i spelet men agerade för långsamt.

Petrit Zhubi tog alldeles för stora risker. Utan att ha skannat av läget innan han fick bollen, skulle han ta med sig bollen i mottagningen och gick därmed ofta rakt in i hindret med en livsfarlig omställning som påföljd. Petrit tog också hemjobbet för sent. Kristian Bergström kom också ofta på mellanhand i det defensiva arbetet och Jesper Arvidsson fick verkligen slita ont mot starke och tempofyllde Martin Smedberg. Jesper klarade sig skapligt men det såg segt ut emellanåt som hos så många andra.

Mittlåset Daniel Hallingström och Tom Pettersson fick verkligen jobba och hade en otacksam uppgift när hemmalaget stormade igenom från mittfältet, men vare sig Danne och Tom var tillräckligt resoluta i många moment och undannickningarna var utan adress.

IFK var inte lika framgångsrika i sina anfall på vänsterkanten, vilket bör ge ett bättre betyg till Anton Tinnerholm, men hemmalagets vänsterkant var också av sämre kvalitet. Anton fick inte bort bollen vid det andra målet och stod på hälarna vid hörnan innan tredje målet och var därför försen i sitt upphopp. Hade han varit på tå hade bollen nickats bort eller över.

Gustav Jansson har utvecklats som målvakt under vårens träningsspel men har förstås en bit till Henrik Gustavssons kvaliteter. Första målet var inte mycket att säga något och på tvåan kom Gurra på mellanhand då hann var tvungen att stå kvar då en IFK-are var nära att nå bollen vid första stolpen (Tom Pettersson stod på hälarna och kom inte på rätt sida om sin markering). Gustav kunde dock ha varit mer resolut på hörnan innan tredje målet. Hörnan var inte hårt slaget och Gurra borde ha kommit ut och boxat bort bollen. Gustav gjorde ändå några fina räddningar och räddade därmed oss från en storförlust.

I det offensiva spelet har Gustav en bit till Fimpen och överhuvudtaget var det få spelare som satte igång spelet snabbt och därför var det enkelt för IFK att få vinning med sitt presspel.

Längst fram fick Magnus Eriksson och Oscar Möller åter chansen från start, men de hade ingen större framgång. I den första halvleken jobbade de i varje fall. Men dessvärre blev det många långbollar, på grund av att vi blev stressade och inte lyckades spela igenom mittfältet speciellt ofta, och där kom våra forwards ofta till korta.  Bollarna från kanterna att springa på i djupled var få för Oscar Möller, men det var ändå inte okej att vara så uppgiven som han var i andra halvlek och inte ens bemödade sig att jogga ur offsideläge.

Märkligt nog kom vår främste anfallare under försäsongen, Viktor Prodell, in på topp först i den 72:a minuten. Mot GAIS tog det sex minuter innan Proddan målade. Nu tog det bara fem minuter. Efter ett av få fina anfall, skickade Magnus Eriksson in bollen från vänster, Prodell nickade, Abbas Hassan räddade men Viktor skickade upp returen i nättaket. Prodell var pigg även i övrigt och kunde låsa fast bollen i anfallszon på ett sätt som vi tidigare i matchen inte förmådde. Något tryck för ytterligare ett mål blev det dock inte. Därtill var det övriga manskapet för svagt denna svarta dag.

Viktor har nu gjort mål tre matcher i rad och har totalt svarat för fyra fullträffar under försäsongen, vilket är dubbelt så många som övriga forwards tillsammans. Och detta trots betydligt mindre speltid än Oscar Möller och Magnus Eriksson.

En anledning till att Viktor inte fått mer speltid kanske är att tränarna vet var de har honom och att Möller och Eriksson är i mer behov av speltid för att komma i form? Viktor spelade också U21-match i veckan och stärkte där inte sina aktier. Det gäller att bita ihop och prestera vilken typ av match det än handlar om, men U21-laget gjorde en riktigt usel insats i förlustmatchen mot Kenty (2–3)där inga av A-truppspelarna visade någon vilja för att kunna slå sig in i startelvan; Andreas Johansson, Emmanuel Dogbe, Bruno Marinho, Christoffer Karlsson, Alain Junior Ollé Ollé och Viktor Prodell.

Förutom Prodell byttes också Bruno Marinho, Mattias Mete och Alain Junior Ollé Ollé in på Idrottsparken. Bruno hade hyfsat pigga ben men hade också tendens att stå på hälarna och slarvade. Ollé Ollé utnyttjade inte sin snabbhet på rätt sätt och Mattias Mete kom inte till mycket under sin korta tid.

Alain Junior Ollé Ollé måste förstås ges mer tid för att vi ska dra nytta av hans kapacitet och Allan Olesen kan förhoppningsvis ge trygghet och hjälpa till att ta tag i matcher där vi inte är med i början. Mot Norrköping var det ingen som drev på laget.

Det ska sägas att Norrköping inte spelade överdrivet bra, vilket säger det mesta om vår insats… Visserligen trillade hemmalaget boll ganska bra emellanåt, men när vi spelar bra och sätter fart på bollen har vi ett högre tempo och mer flyt i spelet än vad IFK visade upp. När det väl blir allvar ska vi alltså ha en bra chans mot dem men då, som alltid, gäller det att alla på banan ger sitt yttersta och visar ära att bära den finaste tröjan som finns!

På måndag bär det i väg på en veckas träningsläger till turkiska Side och där kan förhoppningsvis alla nya spelare ges utrymme att svetsas samman med resten av truppen. En knapp månad återstår nu innan den allsvenska premiären borta mot Örebro och det är nu dags att vässa formen.

Matchfakta

IFK Norrköping – ÅFF 3–1 (1–0)

1–0 (32) Astrit Ajdarevic

2–0 (75) Gunnar Thorvaldsson

2–1 (77) Viktor Prodell

3–1 (86) Isaac Thelin

Varning ÅFF: inga  

Domare: Stefan Johannesson, Stocksund

Publik: 2 537

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 63), Tobias Nilsson (HM 63), Amir Suljic, Kristian Bergström (ut 81) –

Magnus Eriksson (ut 81), Oscar Möller (ut 72)

Inbytta ersättare: Bruno Marinho (in 63 MM), Viktor Prodell (in 72 F), Alain Junior Ollé Ollé (in 81 VM), Mattias Mete (in 81 F).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Christoffer Karlsson.

Fantastisk moral – igen!

Efter en stålande första halvlek hamnade vi på nytt i ett tvåmålsunderläge men kunde genom en enorm moral vända matchen mot GAIS till seger med 4–3.

En träningsmatch i februari väcker inte i närheten av de känslor som när allvaret har dragit igång. Trots detta är man förstås inte obemärkt under en match och denna tillställning var verkligen skiftande. Efter den första halvleken var jag mäkta nöjd.  Det såg nästan oförskämt bra ut. GAIS som lag tror jag får svårt att upprepa fjolårssuccén och det är helt klart ett lag som vi kan ha efter oss i tabellen. Atletarna har dock Wanderson som i sina bästa stunder är den bäste spelaren i Allsvenskan. Det faktum att bortalaget inte skapade mer än en målchans på hela den förta halvleken ger därför ett mycket gott betyg till vårt försvarsspel.

I den första halvleken spelade de våra årets bästa fotboll, där samtliga av våra aktörer agerade tillsammans både i försvar och anfall. Genom detta hölls laget tätt och våra spelare täckte upp för varandra på ett bra sätt. Genom samstämmigheten kunde de våra stöta med tryggheten av understöd över hela banan och Wanderson kom sällan rättvänd med bollen. Den enda riktiga chansen som GAIS skapade var efter ett inlägg från höger där Tobias Nilsson inte pressade inläggaren tillräckligt, men Kenneth Gustafssons nickmöjligheter täcktes av och bollen gick över.

Inledningen på matchen liknade den senaste A-lagsmatchen mot Eskilstuna City, där vi hade ett kraftigt spelövertag och visade upp ett välvårdat passningsspel i bra tempo, men där vi dessvärre inte lyckades utnyttja möjligheterna. Precis som mot City matades inlägg och hörnor in framför mål men det blev ingen riktig udd inne i straffområdet.

Det skulle istället till ett riktigt långskott för att vi skulle spräcka målnollan. Tobias Nilsson satte en frispark direkt mot Värnamo och nu slog han till med ett nytt vackert långskott från 25 meter, då han påpassligt såg att GAIS målvakt Henri Sillanpää stod långt ute.

Till den andra halvleken byttes Amir Suljic och Petrit Zhubi ut. In kom i stället Bruno Marinho och Alain Junior Ollé Ollé. Vårt femte nyförvärv debuterade alltså med början på högerkanten. Till en början tryckte vi på bra mot GAIS-målet och skapade chanser för en utökad ledning men sedan blev det mer hawaii-spel.

Vår tränare Andreas Thomsson har tidigare uttryckt att han inte gillar när vi byter chanser med motståndarna. Även om det är roligt att bevittna för neutrala åskådare så är det ju inte kul för oss inbitna som vill ha trygghet.

Vi har svårt att hantera hawaii-spel när motståndarna kontraslår direkt på våra attacker (det är något vi måste bli bättre på) och en extra fara denna gång var att vi hade en väldig kontroll på matchen och invaggades därmed i en falsk trygghet att vi var oslagbara.

I och med bytena fick vi ännu mer kraft i offensiven, men defensivt blev vi sårbara, då samtliga spelare ville dras med i Bruno Marinhos och Ollé Ollés offensivlusta. För Tobias Nilsson blev det också en stor skillnad att spela med Bruno, som stöter högt även när vi får ett utdraget lag i hawaii-spelet, gentemot att spela med Amir Suljic som har ett mer defensivt utgångsläge. Detta hålrum som bildades var mumma för en klasspelare som Wanderson.

Det var ändå för bedrövligt att se hur vi fullkomligt rasade samman i den försvarsmässiga organisationen och passningsspelet var under all kritik med mängder av bortslagna passningar i farliga lägen.

Tre mål gjorde GAIS på bara tolv minuter. I den 58:e minuten var det färdigt. Efter ett stolpskott passades bollen in framför mål och där slog Peter Ijeh till genom att skicka in 1–1.

I den 65:e minuten fick Wanderson komma rättvänd med fart och då kunde tyvärr ingen stoppa honom när han saxade sig igenom och satte 1–2 fri i straffområdet.

På en långboll i den 70:e minuten var Tom Pettersson före Peter Ijeh men nigerianen kunde pressa sig förbi och satte 1–3.

Vi såg ut att kollapsa fullständigt och åka på en riktig förnedring. Det var svårt att tränga undan tankarna på alla belackare som påstår sig vara ÅFF-are men som skulle såga vårt lag fullständigt och utrycka sig som så att vi skulle vara chanslösa i Allsvenskan. Vad sådana personer finner för mening med livet är svårt att förstå.

En träningsmatch är en träningsmatch men det är klart att åka på en storförlust efter att ha haft fullständigt kontroll hade satt sina spår.

Nu slapp vi dock förnedringen. Efter en frispark av Tobias Nilsson i den 75:e minuten gick bollen efterhand i en hög båge och vid bortre stolpen klippte Ollé Ollé till direkt och reducerade till 2–3 med en riktig stramare i nättaket.

Det kändes bra att vi åtminstone kunde snygga till siffrorna, men samtidigt ökades tron att vi kunde fixa oavgjort i varje fall.

I den 86:e minuten kom också kvitteringen. Magnus Eriksson var stark när han bröt fram till höger i straffområdet ner mot kortlinjen och fick iväg ett skott mot mål. Bollen gick i en hög både och Viktor Prodell hade bara att stöta in bollen i öppet mål.

Nu kände man sig mycket bättre till mods. Att ta upp ett tvåmålsunderläge är riktigt starkt gjort när allt såg så illa ut. Men tänk om vi till och med kunde vinna!

Vi hade flera chanser att avgöra matchen och det kändes verkligen som vi skulle lyckas.

I den 91:a minuten löpte Viktor Prodell in i straffområdet från höger och blev neddragen av Dime Jankulovski (som stod i andra halvlek) och vi fick därmed straff.

Magnus Eriksson studsade med bollen ett antal gånger och man började nu få en föraning om vad som komma skall, även om nervositeten bara når en procent av en straff i skarpt läge…

Tanken flög naturligtvis upp att Magnus gjorde sitt första mål förra året på straff i den sjätte matchen. Nu var det Manges femte match. Skulle han ta chansen att spräcka nollan på straff igen?

Vi hoppades alla det, men Dime Jankulovski kastade sig åt fel håll (höger) och kunde rädda. Mange var dock påpassligt framme på returen och kunde skicka in 4–3. 

Fantastiskt! Vilken vändning!

Den fick tankarna tillbaka till ett annat göteborgslag och Rambergsvallen 2008, då vi tappade 3–1 till förlust 3–4 mot Häcken, med det sista målet efter straff på stopptid. Nu visade vi att vi också kan göra mirakelvändningar.

Det är en fantastisk förmåga att plocka fram som vi tar med oss när allvaret börjar. Förra året dröjde det länge innan vi kunde vända en match, men efter att vi vänt hemma mot BP i den 15:e omgången lyckades vi också vända i Degerfors och den sanslösa vändningen i slutminuterna mot Jönköping på Kopparvallen glömmer vi aldrig.

Att aldrig ge upp utan oförtrutet jobba på är en av de viktigaste egenskaperna för att lyckas. Faktorer som hjälpte till för att vi lyckades vända denna gång var att lagledningen ingrep och gjorde åtgärder för att fixa till luckan på innermittfältet. Kristian Bergström som växt mycket i sitt defensiva arbete på senare år sattes in på innermittfältet och Tobias Nilsson tätade till höger. Anton Tinnerholm som varit sjuk en tid och nu var tillbaka orkade förstås inte fullt ut och Alberis da Silva kom in med nya krafter. Ollé Ollé bytte till vänsterkanten och genom att det blev stabilare bakåt blev vi åter giftigare framåt.

Det är verkligen små detaljer och marginaler som fäller avgörandet och mellan två skapligt spelskickliga lag som har spelare som kan utnyttja ett bra underlag blir det än mer förödande att tappa boll i farliga lägen. Det är svårt att hinna in i press när motståndarlaget väl etablerat tryck i och med att man inte kan ”räddas” av någon felstuds.

Så till spelargenomgången

Henrik Gustavsson hade det lugnt i första halvlek men fick desto mer hett om öronen i den andra akten och kan inte lastas för de tre insläppta målen då avslutarna kom i rappa avslut i fria lägen. Däremot gjorde Fimpen en fin matchavgörande räddning vid ställningen 2–3 på ett skott från nära håll.

Anton Tinnerholm hade ett fint samspel med Petrit Zhubi i den första halvleken som lovar gått, både i det defensiva och offensiva arbetet. Petrit måste dock vara lite mer rädd om bollen när han är felvänd och inte göra för svåra saker då en omställning kan vara förödande.

Alberis da Silva har gjort fina insatser på sistone, vilket är riktigt roligt. Bra också att han kan bredda sitt register genom att få chansen att prova på spelet som högerback.

Daniel Hallingström och Tom Pettersson utgjorde mittlåset. Båda var trygga i den första halvleken där Tom fullföljde sina framstötar på ett bra sätt med Danne som sammanhållande bakom. I den andra halvleken däremot blev det jobbigt då vi tappade på mitten och motståndarna med Wanderson i spetsen kom med fart. Tom såg ut att ha Ijeh under kontroll vid man-man-situationen vid det tredje målet men släppte tyvärr förbi honom. Det är dock viktiga läropengar att få nu för att vara bättre förberedd när allvaret börjar.

Jesper Arvidsson och Kristian Bergström firade stora triumfer på vänsterkanten i den första halvleken där de hittade varandra bra. I den andra akten hamnade Jesper lite för högt i banan och fick det blev besvärligt när vi tappade boll.

Amir Suljic gjorde en stabil insats på innermittfältet i första halvlek och växer som en trygg spelare. Tobias Nilsson verkar ha hittat ett allt bättre samarbete med Amir och gjorde sin hittills bästa halvlek i den första akten. Speltiden tillsammans med mer offensive Bruno har dock varit knapp, men de båda lär få mer speltid ihop för att förbereda sig för den allsvenska comebacken. Tobias måste våga kliva fram och slå passningar med mindre risk när det väl hettar till. Bollen fram till Prodell när vi fick straff var dock väldigt bra.

Bruno Marinho har sett pigg ut då han kommit in i de två senaste matcherna och är förhoppningsvis snart redo att spela från start.

Det var intressant att se Alain Junior Ollé Ollé för första gången. Kameruniern kommer helt klart vara en tillgång för oss. Med sin teknik och snabbhet är han väldigt giftig i djupled och han har förmågan att hålla tempot uppe. 24-åringen svarade för ett Imponerande volleyskott fram till 2–3 och låg bakom vändningen även i stort. Det defensiva arbetet kan arbetas upp men extra åtgärder bör vidtas för att täcka upp bakom. Det blev tufft för en tröttkörd Anton Tinnerholm och Jesper Arvidsson fick även han slita hårt när Ollé flyttades över på vänsterkanten.

Med Ollé Ollé till vänster måste Kristian Bergström åter få chansen centralt på mittfältet. Pligg har ju visat sig allt bättre i det defensiva arbetet men på pappret låter det för offensivt med honom och Bruno på mitten samtidigt men mot GAIS var det till fördel. Jag tror dock att Pligg kommer att spela en del matcher till vänster och får konkurrera med Bruno om den offensiva centrala platsen i vissa matcher.

Längst fram har ännu inte Magnus Eriksson och Oscar Möller fått till det fullt ut, vilket förstås är ett fint sparkapital. I den här matchen var det kul att se att båda jobbade hårt. Magnus gjorde ofta förtjänstfulla insatser när han tog jobb hem i defensiven, men måste bli lite mer vårdad. Tre varningar på fem spelade matcher är för mycket. Offensivt kom nu första målet för Mange även om det satt långt inne med straffreturen, men nu när det första kommit kommer fler. Spelet i övrigt ser också allt bättre ut med bland annat det fina förarbetet till kvitteringen.

Oscar Möller fick jobba mycket med svåra höjdbollar vilket han gjorde bra men i markspelet är Möller fortfarande en bit från toppformen.

Viktor Prodell är den forward som imponerat mest i träningsspelet hittills och han har också gjort flest mål, tre stycken på fem matcher (varav två från start). Man tycker kanske att Prodell skulle ha kommit in tidigare i den här matchen, men i träningsmatcherna ges vissa spelare speltid enligt en förutbestämd plan. Tio minuter var också tillräckligt för att skaka GAIS försvar. Ett mål och upphovet till den avgörande straffen talar sitt tydliga språk.

Medan GAIS byten blev till det sämre fick vi in en annan dimension med våra. Och detta trots att Erik Moberg, Christoffer Karlsson och Mattias Mete inte fanns tillgängliga denna gång. Vår trupp blir allt bredare och det finns olika spelartyper som verkligen kan förändra en matchbild tillskillnad för några år sedan. Konkurrenssituationen är också god. Att U21-laget dessutom besegrade IFK Norrköping med 2–0 i veckan, trots att IFK hade fler A-truppsspelare vittnar också om en fin återväxt bland juniorerna.

En anledning till skiftningar i träningsmatcher är olika uppställningar men i den här matchen ställde båda lagen upp med så när det bästa för dagen. En annan aspekt är att lagen i träningsspelet nästan helt fokuserar på sitt eget spel och bryr sig mindre om vilka spelare motståndarna ställer upp med.

Vi har nu slagit två allsvenska lag av tre men vi måste ha en större skärpa genom hela matcherna för att undvika de djupa dalarna vi har haft. Vi har visat att det går att hämta upp underlägen men med större koncentration ska vi inte behöva hamna i de situationerna.

Det var kul att 744 personerhade sökt sig till Kopparvallen i vårsolen. Det visar på att intresset trissas upp. Publiksiffran var för övrigt en vanlig siffra i division I på 1980- och 1990-talet, för att vi ska få lite perspektiv.

Matchfakta

ÅFF – GAIS 4–3 (1–0)

1–0 (28) Tobias Nilsson

1–1 (58) Peter Ijeh

1–2 (65) Wanderson

1–3 (70) Peter Ijeh

2–3 (75) Alain Junior Ollé Ollé

3–3 (86) Viktor Prodell

4–3 (91) Magnus Eriksson

Varning ÅFF: Magnus Eriksson  

Domare: Jim Petersson, Godegård

Publik: 744

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (ut 74), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 46), Tobias Nilsson (HM 75), Amir Suljic (ut 46), Kristian Bergström (MM 75) –

Magnus Eriksson, Oscar Möller (ut 80)

Inbytta ersättare: Alain Junior Ollé Ollé (in 46 HM, VM 75), Bruno Marinho (in 46 MM), Alberis da Silva (in 74 HB), Viktor Prodell (in 80).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson,  Andreas Johansson, George Tanzi, Emmanuel Dogbe. 

Två matcher två segrar

Under veckan har dubbla matcher spelats på Kopparvallen och vi vann båda, 2–0 mot Motala och 3–2 mot Eskilstuna City.

Vad kan man vänta sig mot ett lag som åkt ur division I och ett annat som precis tagit steget upp i division I? Förhoppningarna från de flesta av oss var säkert att vi skulle få ordentlig fart på anfallsspelet och vinna klara och stabila segrar.

Motala AIF besegrades i fjolårets genrep med hela 5–0. En lika stor seger kan man naturligtvis inte förvänta sig, då vi i fjol låg mycket längre fram än Motala och att vi då ställde upp med ett mer ordinarie lag.

Vi vann i år med 2–0, vilket resultatmässigt är helt okej, men visst hade jag hoppats på lite mer fart och fläkt. De våra var sega efter en tuff träningsperiod mot Kalmar FF och likadant såg det ut nu. Det var inget tryck i passningarna och tillställningen var rätt slätstruken. Stundtals blixtrade de våra till men perioderna varade egentligen inte längre än enstaka anfall. Två mål blev det och Oscar Möller låg bakom båda. 1–0 nickades han in i den 25:e minuten efter att Christoffer Karlsson skickat in bollen efter hörna. Vid 2–0 spelade Magnus Eriksson fram till Oscar Möller som kom fri, men fick lite dålig vinkel och skottet (?) såg ut att gå utanför men provspelare Emmanuel Dogbe störtade fram och styrde in bollen i öppet mål.

Med tanke på att vi hade ett oerfaret mittfält med från höger Emmanuel Dogbe, Christoffer Karlsson, George Tanzi och Jesper Engstrand kunde man inte begära att vi skulle dominera fullständigt.

Provspelaren Emmanuel Dogbe visade inte mycket mot Kalmar FF, men hade nu betydligt mer spring i benen lite som en Bruno Marinho i juniorformat. Dogbe är liten och tunn men inte rädd att gå in i kampen. Även om han spelade större delen av matchen som högermittfältare var ghananen ofta centralt i banan. Spelsinne finns men han är inte mogen för Allsvenskan, inte ännu i varje fall. Men 19-åringen är en intressant spelare. Målet var frukten av att vara påpasslig i sin löpning även om det såg ut att vara offside.

Christoffer Karlsson fick ta ett stort ansvar på det unga mittfältet och Stoffa bidrog med mycket energi men passningskvaliteten var inte tillräckligt god.

George Tanzi har fått en hel del speltid i träningsmatcherna och drar lärdom av detta. Innermittfält var ovant, vilket syntes då han var lite vilsen stundtals, men när 17-åringen klev ner som mittback i den andra halvleken visar han att han har potential med lugnt och säkert agerande.

Jeper Engstrand fick möjligheter att kliva fram på vänsterkanten men vågade inte riktigt och tog ofta en säkrare väg. 18-åringen fick dock i väg ett bra skott tidigt i matchen som kunde ha resulterat.

Gustav Jansson hade inga större bekymmer att freda sitt mål och har på det stora gjort det bra under försäsongen hittills då han fått bra matchning.

I backlinjen fanns ytterligare en provspelare i form av Ásgeir Ásgeirsson. Islänningen visade prov på tuffhet i närkamperna och ville gärna gå framåt. Ett solklart gult kort och ett obefogat gult kort gjorde att han tyvärr blev utvisad i slutet av matchen. 24-åringen föll lite för tydligt i närkampen med en MAIF-spelare i straffområdet och men borde ändå ha fått straff. Tuffheten gillade jag, men det får inte gå överstyr. Passningskvaliteten måste upp ett snäpp och frågan är om han hänger med i allsvenskt tempo när han ibland var sent ute mot ett division II-lag?

I backlinjen överlag var det annars stabilt. Alberis da Silva kom tillbaka fint efter matchen mot Kalmar FF och agerade tryggt under hela matchen. Det var också en lagom match för Erik Moberg att spela 60 minuter, där han relativt enkelt kunde stoppa bortalagets anfallsintentioner.

Andreas Johansson spelade vänsterback och man hade hoppats på att han skulle ha kommit med mer i offensiven.

Mest förhoppningar hade vi på den starka anfallsduon Oscar Möller och Magnus Eriksson. Oscar infriade till viss del förhoppningarna genom ett mål och en assist. Stundtals dundrade Möller fram på sitt karakteristiska sätt, men det fattas fortfarande i bollbehandlingen. Men det kommer när allvaret kommer i gång. Det är jag övertygad om.

Magnus Eriksson blixtrade till och låg bakom en hel del mållägen men under långa perioder kom han bort och gick långt ned i banan för att få boll. Mange behöver spela lite enklare för att få fart på spelet och målskyttet kommer. Förra året gjorde Magnus mål först i den sjätte träningsmatchen hemma mot Jönköping, på straff.  Första spelmålet gjorde 21-åringen i genrepet mot Motala. Sedan blev det hela 15 mål i seriespelet!

Jag är inte ett dugg orolig för Oscar och Magnus kommer att göra stor nytta för oss när Allsvenskan drar igång, men konkurrensen är förstås hård.  

Förutom George Tanzi och Jesper Engstrand byttes ytterligare fyra tipselitspelare in.

Simon Esséus spelade vänstermittfältare under den andra halvleken och visade på fina kämpartakter men fick inte det rätta flytet i bollbehandlingen. Oskar Ajaxson kom också in på mittfältet men fick snart en smäll och tvingades utgå. Gustav Tinnerholm spelade högerback under några minuter och är väldigt lik sin storebror Anton både till utseendet och spelstil. William Nordenström fick också känna på seniorspel genom att komma in de sista minuterna.

Vid torsdagens match mot Eskilstuna City FK var startuppställningen en helt annan, så när som på en position. Alberis da Silva spelade nämligen båda matcherna från start. I sjuke Anton Tinnerholms frånvaro spelade Alberis högerback.

Med ett mer erfaret och starkare lag började vi betydligt bättre än mot Motala. Det var mycket bättre tryck i passningarna, som därmed drev upp tempot och gav oss ett kraftigt övertag de 35 första minuterna. Chanser radades upp men tyvärr gav det ingen utdelning och som så ofta när bollen inte vill gå in stagnerar spelet lite. Så skedde också nu och gästerna tilläts sticka upp när det blev för lojt och passivt.

Efter ett snabbt anfall kom Emil Fritzell helt ren och chippade över Henrik Gustavsson och forcerade sedan in 0–1 i den 43:e minuten. Två minuter senare skickade Eskilstuna in en hörna från höger. Henrik Gustavsson var inte helt lyckad i sin bollmotning och Jesper Arvidsson fick inte bort bollen ordentligt utan Markus Wahlström kunde trycka in 0–2 på volley invid det främre hörnet.

Det var alltså en rejäl uppförsbacke inför den andra halvleken men det väckte också en björn som slumrat till. Efter bombardemang mot bortamålet i den 68:e minuten kunde tillslut Tom Pettersson trycka bollen i mål. Bara sex minuter senare var det kvitterat då Jesper Arvidsson mycket elegant skruvade in 2–2 i det bortre krysset. Vändningen fullbordades i den 79:e minuten då Jesper Arvidsson med stor vilja tog sig in längsmed vänster kortlinje och slog bollen snett bakåt där Viktor Prodell satte upp 3–2 i nättaket.

Henrik Gustavsson var tillbaka i målet efter några matchers frånvaro och verkade lite ringrostig med ett par missar, men i det stora hela var det en rätt lugn afton för honom.

Alberis da Silva fick alltså mycket speltid under dagarna två och överraskade positivt som högerback. Kanske låg han lite väl offensivt men brassen tog sig fint fram på kanten flera gånger och var bolltrygg utan några större misstag.

Daniel Hallingström och Tom Pettersson blev inte så hårt ansatta, men Danne fick en smäll på foten i slutet av första halvlek vilket var olyckligt då bortalaget utnyttjade detta och gjorde två mål. Andreas Johansson ersatte men hann inte in till det första målet. I den andra halvleken bidrog också Ante till att hålla tätt bakåt.

Jesper Arvidsson var lite ojämn under matchens gång men när han visade sig från sin bästa sida i början på matchen och framför allt i andra halvlek, var han mycket bra. Förarbetet till segermålet var ett verk av teknik, beslutsamhet och en enorm vilja då han tog sig fram vid kortlinjen och serverade Prodell på silverfat.

Patrit Zhubi har haft ljumskproblem och det syntes att han inte var lika vass som mot Mjällby, men att trollhättanförvärvet är ett gott tillskott råder det inget tvivel om.

Tobias Nilsson och Amir Suljic spelade på innermittfältet. Amir är trygg med bollen och har mognat i sitt närkampspel, med bättre avvägning när det gäller att stöta fram eller att täcka av farligt område. Men för mer speltid måste Suljic våga spela mer framåt. Tobias har haft en lite tyngre period, men är en bra spelare i grunden vilket kommer visa sig framöver.

Kristian Bergström kom fram med många inlägg, men vi fick ingen utdelning på dem i den första halvleken men samarbetet med Jesper Arvidsson gav frukt i den andra halvleken.

Längt fram imponerade Viktor Prodell med sin karakteristiskt goda bollbehandling och som jag nämnt i tidigare inlägg är ser han kvickare ut i steget än förra året. Dessutom fick Prodell till sist göra mål och framtiden ser ljus ut för 23-åringen.

Mattias Mete är en kraftfull spelare som nu var bättre på språng än mot Kalmar och spelade lite rakare även om han kan släppa bollen ännu snabbare i vissa lägen. Ett riktigt friläge och ett ”nästanfriläge” fick 24-åringen men dessvärre blev det inga mål. Men målen kommer det är jag säker på.

Jag har nämnt det flera gånger tidigare och nu fick vi ytterligare en gång se hur viktig Bruno Marinho är för vårt spel. Brassens kvicka ettriga steg som ständig framstötare från sin centrala position på mittfältet ger vårt spel en ytterligare dimension. När Bruno kom in i den 63:e minuten dröjde det bara 16 minuter innan matchen var vänd. Naturligtvis var det inte bara Brunos bedrift, men vi vann bollar högre upp i plan och kunde etablera ett tryck som gav utdelning mot ett tröttkört motstånd.

Christoffer Karlsson kom in samtidigt som Bruno och bidrog också med energi från sin högerbacksplats, där Stoffa överraskade positivt.

Tipselitspelarna Simon Esséus och William Nordenström fick hoppa in även i denna match och den förstnämnde kom i ett fint målläge men fick ingen ordning på avslutet.

Summa summarum tycker jag att utfallet av dessa båda matcher var godkänt. Förhoppningen hade varit att vi uppträtt mer jämnt och säkert, men den starka vändningen mot Eskilstuna är bra att ha med sig. Individuellt sett finns det en hel del spelare som kan betydligt bättre, men detta är en tuff uppbyggnadsperiod och det är först om en och en halv månad som formen ska vara på topp. Efter några dagars vila tror jag på piggare ben överlag i tisdagens U21-match på Kopparvallen mot IFK Norrköping och lördagens A-lagsmatch hemma mot GAIS på lördag.

Matchfakta

ÅFF – Motala AIF 2–0 (1–0)

1–0 (25) Oscar Möller (Christoffer Karlsson)

2–0 (56) Emmanuel Dogbe (Oscar Möller)

Utvisning ÅFF: Ásgeir Ásgeirsson (80, efter två gula kort)

Varningar ÅFF: Magnus Eriksson

Domare: Patric Nyrenvall, Linköping

Publik: 150

Laget

Gustav Jansson –

Ásgeir Ásgeirsson (utv 80), Erik Moberg (ut 60), Alberis da Silva, Andreas Johansson –

Emmanuel Dogbe (MM 65), Christoffer Karlsson, George Tanzi (MB 60), Jesper Engstrand (ut 46) –

Magnus Eriksson, Oscar Möller.

Inbytta ersättare: Simon Esséus (in 46, VM), Oskar Ajaxson (in 60 MM, HM 65, ut 87), Gustav Tinnerholm (in 84 HB), William Nordenström (in 87).

Ej inbytt ersättare: Linus Oskarsson (mv)

Matchfakta

ÅFF – Eskilstuna City FK 3–2 (0–2)

0–1 (43) Emil Fritzell

0–2 (45) Markus Wahlström

1–2 (68) Tom Pettersson

2–2 (74) Jesper Arvidsson

3–2 (79) Viktor Prodell (Jesper Arvidsson)  

Domare: Magnus Ahlsén, Linköping

Publik: 240

Laget

Henrik Gustavsson –

Alberis da Silva (ut 63), Daniel Hallingström (ut 43), Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 74), Tobias Nilsson, Amir Suljic (ut 63), Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 91), Mattias Mete.

Inbytta ersättare: Andreas Johansson (in 43 MB), Christoffer Karlsson (in 63 HB), Bruno Marinho (in 63 MM), Simon Esséus (in 74 HM), William Nordenström (in 91 F).

Ej inbytt ersättare: Gustav Jansson

Ingen rolig lördag

Det såg lovande ut från start men sedan var det roliga slut och Kalmar FF sprang ifrån till 3–0.

Förutsättningarna för att spela fotboll var mycket bättre än mot Mjällby senast med bara ett par minusgrader och därmed ett fint underlag. Förhoppningarna var därmed goda.

På Kalmar FFs hemsida uttalade sig den assisterande tränaren Gilles Stille:

”…Det känns positivt i truppen och jag tror vi kan stå upp bra mot Åtvidaberg.”

Det verkar alltså som om vi har fått lite respekt även från de allsvenska konkurrenterna. Det kändes också som om denna respekt infann sig i början på matchen då vi tog tag i taktpinnen och hade ett visst övertag. Det var dock lite för dåligt tryck i passningarna och motståndarna hann ofta in i sin press när våra spelare fick vänta in bollen istället för att ta med sig bollen förbi sin bevakare.

Självklart kan man inte begära att fjolårets fina hemmaspel ska sitta som en smäck så här tidigt på säsongen, men genom att bortaspelarna kom tätt inpå våra spelare blev det lite stressigt och slarvfel begicks i passningsspelet.  Kalmar utnyttjade detta och kom med omställningar när vi flyttat upp folk i banan. Det kändes ändå snöpligt då Kalmar tog ledningen på straffspark. Alberis da Silva fick lite oturligt en uppstudsande boll på handen i den 17:e minuten. Markus Thorbjörnsson stegade fram och placerade elvametaren till vänster. Gustav Jansson gick åt rätt håll men nådde inte bollen.

Efter detta tog KFF över matchen och i den 33:e minuten fick bortalaget åter straff. Flyfotade Jonathan McDonalds löpte sig fri, i vad som såg ut att vara solklart offside, men spelet fortgick och Alberis da Silva fällde costaricanen i straffområdet. Alberis blev därmed målchansutvisad. Det är små marginaler i fotbollens värld. Denna gång slogs straffen av Jonathan McDonald själv men Gustav räddade bollen via sin vänstra stolpe och returen sköts utanför. Tom Pettersson byttes in kort senare och det blev därmed fortsatt spel med elva man på plan.

Domarinsatsen från fifatrion var för övrigt inget vidare och en av de assisterande domarna skällde mot vår bänk (Stefan Wittberg) så att det ekade över hela Kopparvallen. Det är väl lämpligt att domarna föregår med gott exempel genom att hålla god ton. Som förtydligande på insatsen kan nämnas att de största jublen på Kopparvallen kom när Stefan Wittberg äntligen hittade rätt med offsiden…

Vi måste självklart vara inställda på att vi åter kommer att få med oss mindre av domarna än våra etablerade konkurrenter i Allsvenskan.

Vi började den andra halvleken bra med spelövertag och en del fina anfall i fart. Jesper Arvidsson störtade fram på Anton Tinnerholms inlägg men sköt utanför. Men bästa chansen fick Kristian Bergström efter ett fint anfall där Jesper Arvidsson vann boll högt och spelade fram till Magnus Eriksson som höll i bollen och hittade Bergström till vänster i straffområdet. Skottet var rappt men Wastå svarade för en bra räddning.

Kalmar stack dock upp och Gustav Jansson gjorde en bra räddning när Jonathan McDonald kom fri. 0–2 i den 63:e minuten kom ändå som en liten chock då vi var på gång. Ingen press sattes på Henrik Rydström som från höger enkelt kunde skicka in en boll centralt där McDonald helt tappades bort, kom fri och satte bollen i det främre krysset.  Bara tre minuter senare var det rullgardinen ner. Ingen stötte fram när KFF höll bollen framför vårt straffområde och två kalmarspelare komma helt fria i straffområdet. Daniel Mendes kunde därmed enkelt vinkla in 0–3 till höger om Gustav.

Mattias Mete fick sedan en fin chans men nickade rakt på målvakten, men återstoden av matchen var riktigt dålig från vår sida och väldigt trist att bevittna.

Naturligtvis känns det inte bra att förlora. Och definitivt inte med 0–3. Även om siffrorna inte speglade spel- och chansfördelningen. Vi hade hela tiden svårt att få grepp om Kalmars nye costarican Jonathan McDonald, som var väldigt rörlig och ofta sökte sig till den fria ytan mellan våra mittbackar och innermittfältare.

Våra mittbackar Daniel Hallingström och Alberis Da Silva låg ofta lågt och ingen av dem vågade riktigt stöta upp. Alberis hade dessutom en olycklig dag genom två orsakade straffar och utvisning. Visst var det otur med domsluten, men det handlar också om att vara på tå från början för att inte komma efter. Tom Pettersson kom in efter utvisningen och visade återigen att han har väldigt stor potential genom att våga gå fram när så kräver, men också att vara följsam och täcka av farligt område. Tom har dessutom bättre adress på sina brytpass än övriga i backlinjen.

Erik Moberg gjorde säsongsdebut som högerback för att komma i gång med matchningen. Givetvis kunde man inte kräva underverk på den ovana positionen och Erik hamnade på efterkälken några gånger. Det syns att Moberg tyvärr inte är fri från sina smärtor i baksidan på låret. Vi får verkligen hoppas att smärtan släpper för honom. En Erik Moberg i fin form är väldigt värdefull för oss.

Det var planerat med ett rätt tidigt byte för Moberg och George Tanzi fick åter chansen på högerbacksplatsen. Även om 17-åringen kom fel på det andra målet så tyckte jag mig ändå se framsteg mot tidigare genom ett bekvämare positionsspel, bättre tajming i attackerna samt ett mer bestämt passningsspel. Främst då i början på andra halvlek.

Ett glädjeämne är att hela tre stycken av våra tipselitspelare födda 1994 kommer att delta under Bosöns P18-landslagsläger framöver. Förutom George Tanzi – William Ankarhake och Simon Esséus.

Jesper Arvidsson hade sin bästa period i matchen i början på andra halvlek, då han vann flera bollar högt upp och iscensatte snabba anfall.

Jag har varit inne på det förut, att Tobias Nilsson och Christoffer Karlsson båda trivs med en lägre utgångsposition. Mot ett sämre lag som Värnamo gick det bra, men inte mot Kalmar. Men om ingen av dem stöter fram blir vi ett ganska lätt byte att spela förbi. En spelartyp som Bruno Marinho behövs verkligen för att stöta fram med sina kvicka steg. Och förhoppningen är att Bruno åter kan få speltid i någon av veckans matcher mot Motala på onsdag eller mot Eskilstuna på torsdag.

Anton Tinnerholm är kompetent både som högerback och högermittfältare, men fick som övriga mittfältsspelare inte till det denna lördag. Kristian Bergström på andra kanten kom också ofta bort.

Provspelaren Emmanuel Dogbe från Ghana kom in i den 66:e minuten istället för Anton Tinnerholm. Det var inget tacksamt läge, men nog hade jag hoppats att 19-åringen skulle ha sprungit betydligt mer då han tydligen visat på löpstyrka under träning.

Längst fram har ännu Magnus Eriksson en bit till fjolårets form och bollarna rinner ifrån honom som vi inte är vana att se. Denna gång startade Mange tillsammans med Mattias Mete som inte heller fick till det. Västeråsförvärvet måste få upp tempot i kroppen och inte konstra till det så mycket. Detta genom att skapa sig en bättre överblick innan han får bollen för att sedan vidareleverera snabbare. Styrkan för att hålla emot sin motståndare har han redan.

Gustav Jansson fick alltså chansen för andra matchen i rad mot allsvenskt motstånd. Tyvärr fick han släppa in tre mål men han kan inte lastas för något av dem. Han gick åt rätt håll på båda straffarna och lyckades styra den andra i stolpen. På tvåan var Gurra chanslös på det rappa skottet i främre klykan och vid det tredje kom två röda fria. Dessutom gjorde Gustav några fina räddningar och visade på pondus i luftrummet. Det som fortfarande finns störst utvecklingspotential i är det offensiva spelet, att sätta igång spelet snabbare och med bättre kvalitet.

Amir Suljic, Viktor Prodell och Oscar Möller kom in med kvarten kvar men kom inte upp i tillräckligt kvalité för att förändra matchbilden. Andreas Johansson gjorde också ett kort inhopp.

Nej, det här var ingen rolig lördag. Självklart kommer inte säsongen att bli en dans på rosor alla gånger och under en försäsong blir ofta skiftningarna större mellan enskilda matcher. Även om man givetvis alltid vill vinna allt, så kan det vara nyttigt att få sig en tankeställare i träningsmatcher där inga poäng förloras, som att vi måste spela med bättre fart på bollen, vara aggressivare samt att hålla fokus på spelet och inte på domaren, för att vi ska lyckas i Allsvenskan.

Matchfakta

ÅFF – Kalmar FF 0–3 (0–1)

0–1 (17, straff) Markus Thorbjörnsson

0–2 (63) Jonathan McDonald

0–3 (66) Daniel Mendes

Utvisning ÅFF: Alberis da Silva (33), Tom Pettersson bytts in

Varningar ÅFF: Tobias Nilsson

Domare: Jonas Eriksson, Stockholm

Publik: 570

Laget

Gustav Jansson –

Erik Moberg (ut 43), Daniel Hallingström, Alberis da Silva (utv 33), Jesper Arvidsson –

Anton Tinnerholm (ut 66), Christoffer Karlsson, Tobias Nilsson (ut 75), Kristian Bergström (ut 87) –

Magnus Eriksson (ut 75), Mattias Mete (ut 75)

Inbytta ersättare: Tom Pettersson (in 35 MB), George Tanzi (in 43 HB), Emmanuel Dogbe (in 66 HM),

Amir Suljic (in 75 MM), Viktor Prodell (in 75 F), Oscar Möller (in 75 F), Andreas Johansson (in 87 VM)

Ej inbytt ersättare: Linus Oskarsson

Fin start på försäsongen

Det var inte de bästa förutsättningarna men de våra stod framförallt för en bra första halvlek när årets första match mot en seriekonkurrent gick av stapeln på en svinkall Kopparvallen. 1–0-segern grundlades med ett fint mål från första halvlek och ett bra försvarsspel i den andra akten.

Att sätta sig i respekt hos sina kommande lag inför seriespelet är alltid bra och känns extra viktigt nu när vi gör comeback i Allsvenskan. Det känns därför skönt att vi lyckades besegra Mjällby, som vi också haft svårt emot de senaste åren.

Det var en match med två ansikten, där vi ägde den första halvleken näst intill totalt och borde haft en ledning med åtminstone ytterligare ett mål. Medan Mjällby var det lag som skapade chanser i den andra akten.

Vi tog tag i taktpinnen från början och även om det var svårt med fästet och planen var lite hård så spelade de våra stundtals riktigt bra fotboll. Med fint rull och med ett varierat spel kunde vi ganska enkelt såga oss igenom bortalaget som var märkbart passivt under den första halvleken. Värnamo bjöd på bättre motstånd.

Det blev lite väl många misstag i passningsspelet för att vi skulle skapa ännu fler öppna lägen men det skapades ändå flera klara målchanser. Redan i den fjärde minuten var det ytterst nära 1–0. Viktor Prodell löpte bra till vänster och fick en fin boll från Jesper Arvidsson. Viktor spelade in bollen där Petrit Zhubi kom stormade och trollhättanförvärvet sköt i stolpens insida uppe vid krysset.

I den 17:e minuten spelade Zhubi istället fram, till Anton Tinnerholm som sköt strax utanför.

I den 31:a minuten tog vi äntligen ledningen efter ett mycket vackert omställningsmål. Tom Pettersson nickade undan ett inlägg. Amir Suljic lyfte fram bollen till Petrit Zhubi som nickade vidare till Oscar Möller. Västervikarn mötte med en direktvolley som landade perfekt framför fötterna på Viktor Prodell som tog en mycket bra löpning från höger, höll i bollen vid kortlinjen och spelade snett bakåt. Petrit Zhubi mötte bollen perfekt och sköt vackert in 1–0 i det vänstra krysset.

Mjällby kom in i matchen i slutet av första halvlek men blev giftiga första i andra akten då de tog över matchen och skapade en hel del framåt. Det var då extra roligt att Gustav Jansson svarade för flera kvalificerade räddningar och reflexräddningen på Robin Strömbergs nick i den 84:e minuten var riktigt svettig. En gång missade Gurra grovt men som tur var nickade Andreas Blomqvist då i ribban. Men de många fina räddningarna gör att Gustav hamnar på ett klart plus. förhoppningsvis kan han fortsätta att leverera jämnare insatser framöver och därmed på allvar kunna konkurera med Henrik Gustavsson.

I backlinjen svarade ånyo Anton Tinnerholm för en stabil insats även om han inte kom fram lika ofta i offensiven i första halvlek som vi är vana vid. Men i Allsvenskan får han förstås vara lite mer återhållsam.  I den andra halvleken flyttades sedan 20-åringen upp ett snäpp. George Tanzi kom då in och tog hand om högerbacksplatsen. Anton var naturligtvis mer delaktig i offensiven i andra halvlek och jobbade hårt.

George Tanzi visade att han har potential att slå sig in i A-truppen. 17-åringen hade lite svårt att hänga med i svängarna ibland, men från rätt utgångsposition lyckades han avvärja på ett bra sätt flera gånger och har dessutom ett bra passningsspel i sig. Mittback är förövrigt hans bästa position.

Mittförsvaret denna gång bestod av Alberis da Silva och Tom Pettersson. Tom har väldigt snabbt kommit in i gänget och gjorde en strålande första halvlek, med resoluta framstötar och fina brytningar. Vid ett tillfälle kom han dock sent och drog på sig en varning. Det blev även ett gult kort mot Värnamo och i seriespelet får han passa sig för att inte dra på sig onödiga kort. Det känns ändå mycket bra att mina förhoppningar om att 21-åringen skulle vara en stötande mittback har slagit väl in. Jag gillar också trollhättangrabbens huvudspel, som är resolut och genom att han kollat upp läget innan nicken skickar han också iväg bollen till rätt adress.

Eftersom Alberis da Silva också var mycket bra i luften kom Mjällbys toppduo Marcus Ekenberg och Erton Fejzullahu sällan till lägen. Alberis gjorde det också bra i markspelet och svarade inte för några stora fadäser. I andra halvlek var dock båda mittbackarna lite passiva i vissa lägen.

Jesper Arvidsson ökade speltiden till 76 minuter i denna match och hade inga problem att hålla undan i första halvlek. Jeppe kom också fram bra på vänsterkanten och låg bakom en hel del även om de avgörande passningarna normalt har bättre träffsäkerhet.

Andreas Johansson fick åter hoppa in. Denna gång under en tuffare period, men 20-åringen tog kampen och höll undan.

Petrit Zhubi spelade åter från start på högerkanten och svarade för en riktigt stark första halvlek. Uddevallasonen visade intressanta kvaliteter mot Värnamo och visade nu verkligen att han kan bli ett utropstecken i Allsvenskan. 23-åringen låg bakom väldigt mycket i offensiven. Med sina snabba, kvicka och ettriga steg vann han många bollar och var ständigt på hugget i djupled. Målet var mycket välförtjänt med tanke på stolpskottet i början av matchen.

På innermittfältet startade Tobias Nilsson och Amir Suljic. Tobias var inte lika bra som mot Värnamo och verkar ha det svårare med kylan än de flesta andra. Utan att sticka ut svarade ändå falkenbergsförvärvet för en stabil insats.

Amir Suljic spelade också säkert och svarade för en bra defensiv insats med bra täckspel. I det defensiva spelet har Amir verkligen utvecklats men måste våga mer i offensiven. 22-åringen måste lära sig att se alternativa offensiva passningar innan han får bollen, för nu tar han oftast det säkra för det osäkra och slår bollar i sidled eller bakåt.

Christoffer Karlsson bytte av Tobias efter en timmes spel och började piggt men hamnade sedan lite för mycket på mellanhand. Insatsen mot Värnamo visar dock att Stoffa är på rätt väg.

Kristian Bergström spelade dryga 80 minuter till vänster och brukar vara mer delaktig i spelet. Pligg ville dock visa att han ogärna släpper frisparkarna ifrån sig och slog en bra frispark mot främre krysset som målvakten Alexander Lundin gjorde en bra räddning på.

William Ankarhake, som har varit ungdomsspelare i skotska storlaget Celtic, kom in sista tio minuterna och gjorde därmed A-lagsdebut. Det var ett tufft läge att komma in men 18-åringen gjorde så gott han kunde.  Jämngamla Jesper Engstrand gjorde också A-lagsdebut med några minuters speltid på högerkanten.

Längst fram startade Oscar Möller och Viktor Prodell. Möller verkade inte trivas i kylan och med underlaget och kom inte till sin rätta. Viktor ser dock ut att ha kommit igång riktigt bra. Prodell som gjorde ett djupledsmål mot Värnamo, kom nu på djupet flera gånger och låg på detta sätt bakom målet. Dessförinnan bäddade 23-åringen när Zhubi sköt i stolpen. Eskilstunasonen ser ut att ha blivit lite snabbare i steget, vilket förstås är väldigt glädjande i kombination med hans redan förträffliga teknik att ta emot och förpassa bollen vidare.

Mattias Mete bytte av Oscar Möller i paus och började andra halvlek piggt, men mattades sedan något. Västeråsförvärvet har ändå visat sina kvaliteter genom styrka och ett gott sätt att ta emot och driva vidare med bollen.

Magnus Eriksson kom in sista halvtimmen och försökte verkligen men 21-åringen lyckades inte hitta det där riktiga flytet. De rätta bollarna var dessutom mer ovanliga i den andra halvleken. Mange gjorde dock en bra löpning när han kapades av Patrik Rosengren, som därmed blev målchansutvisad i den 79:e minuten.

Vi slog Mjällby men gjorde långt ifrån någon toppinsats vilket visar att vi fortfarande är svårslagna. Kanske ett oavgjort resultat speglat den chansmässiga fördelningen mer, men som bekant gäller det att göra mål på sina chanser. MAIF saknade några tongivande spelare men vi saknade också vår ordinarie målvakt Henrik Gustavsson, fjolårets mittlås (Erik Moberg och Daniel Hallingström) samt Bruno Marinho på mittfältet. Dessutom bytte vi in fler spelare (juniorer) än Mjällby.

Även om blekingelaget kommer att få in fler spelare i sitt lag, gjorde klart med Trelleborgs Marcus Pode i går, så tror jag definitivt att vi kan hålla listerlänningarna bakom oss i tabellen. Vi kommer säkerligen få in åtminstone ett par spelare till en redan stark trupp.

Precis som i fjol visade gästande lag att de inte hängde med på Kopparvallen genom Patrik Rosengrens utvisning. Men bortalaget fick sätta in en spelare och vi fick inget numerärt överläge. I seriespelet får de dock inte det.

Nästa lördag får vi besök av ytterligare ett allsvenskt lag i form av Kalmar FF och förhoppningsvis blir det då lite varmare…

Matchfakta

ÅFF – Mjällby AIF 1–0 (1–0)

1–0 (31) Petrit Zhubi (Viktor Prodell)

Utvisning Mjällby: Patrik Rosengren (79)

Varningar ÅFF: Tobias Nilsson, Tom Pettersson

Domare: Jim Petersson, Godegård.

Publik: 352

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 46, ut 89), Alberis da Silva, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson (ut 76) –

Petrit Zhubi (ut 46), Amir Suljic, Tobias Nilsson (ut 62), Kristian Bergström (ut 81) –

Viktor Prodell (ut 62), Oscar Möller (ut 46).

Inbytta ersättare: George Tanzi (in 46 HB), Mattias Mete (in 46 F), Christoffer Karlsson (in 62 MM), Magnus Eriksson (in 62 F), Andreas Johansson (in 76 VB), William Ankarhake (in 81 VM), Jesper Engstrand (in 89 HM).