Fantastisk start

I upptakten av Allsvenskan 2010 dröjde det till den sjunde matchen innan vi gjorde det första målet. Nu tog det inte ens tio minuter och Viktor Prodell blev därmed hela Allsvenskans snabbaste målskytt. Vi släppte in tre mål, men vad gjorde det när vi gjorde fyra!

Jag har länge haft en god känsla inför premiärmatchen mot Örebro och hade i min dröm en 3–0-seger efter propagandaspel i första halvlek och ett säkert försvarsspel i den andra akten.

Utopi? Nja, Örebro har tappat rejält med slagstyrka och en inte allt för bred trupp besvärades också av åkommor inför premiären. Men framför allt har vi ett mycket starkare lag som inte ber om ursäkt för att vi är i Allsvenskan. Den succéfyllda musikvideon symboliserar det nya ÅFF på ett fantastiskt sätt. Ödmjukheten och glimten i ögat finns där men vi räds inga andra lag och ska visa vad vi går för. Jag har propagerat för denna framåtanda under många år i olika krönikor och det känns fantastiskt att vi har nått så lång i vår inställning.

Precis som väntat tog vi tag i taktpinnen från början. Med hög press på Örebro kom hemmalaget knappt ur egen planhalva under inledningen av matchen. Passningsspelet satt fint och vi kom fram både på kanterna och centralt.

Utdelningen lät inte heller dröja på sig och det var en riktig lågoddsare i Allsvenskan som gjorde det första målet, bland oss som har lite koll (samtliga ÅFF-are). Viktor Prodell som har sett oerhört pigg ut under träningsspelet och även gjort fem mål höll sig framme och nickade in Magnus Eriksson välavvägda chippinlägg elegant vid den främre stolpen.

Och det skulle bli mer. Betydligt mer. Efter rena propagandaspelet i den 19:e minuten gjorde vi 2–0. Anfallet avslutades med att Viktor Prodell slog en tunnel fram till Bruno Marinho, som slog ett långt inlägg till Kristian Bergström vid bortre delen av straffområdet. Pligg Sköt i marken och ribban. Amir Suljic var framme på returen och skickade in bollen.

Vilken glädje! Det var fullständigt ofattbart att se drömmen gå i uppfyllelse så långt. Jag läste någonstans innan matchen att de förväntade att vi skulle ligga lågt och slå vakt från början. Jag småskrattade för mig själv och tänkte. Vänta ni bara så ska ni få se! Man kände en otrolig stolthet att lagledningen inte fegade ur, utan såg vilken jättechans vi skulle ha mot dem om vi bara spelade vårt vanliga spel med hög press och snabbt passningsspel.

Örebro kom dock in i matchen allt eftersom och det såg ihåligt ut i vårt försvar när Mohammed Saeid ofta hittade yta mellan Jesper Arvidsson, som hamnade högt, och våra mittbackar. De där riktigt heta chanserna lyckades dock inte ÖSK skapa från kanterna utan de uppkom centralt.

I den 23:e minuten slog Tobias Nilsson en olycklig passning som inte Daniel Hallingström riktigt nådde och William Atashkadeh kom ren igenom centralt och kunde pricka in 1–2 bakom Henrik Gustavsson.

Vi vek ned oss lite efter målet men kom tillbaka. I den 33:e minuten utökade vi åter ledningen. Efter en hörna kunde vi bibehålla trycket. Bruno slog in bollen från höger och Viktor Prodell kunde styra in bollen elegant fram till 3–1.

I den 42:a minuten kom dock William Atashkadeh igenom centralt igen. Tom Pettersson stötte fram lita oaktsamt och blev bortvänd, Atashkadeh väggspelade med Armend Alimi och kom fri. Henrik Gustavsson räddade först men William kunde springa in med sitt andra mål för dagen. Det man också kan anmärka på vid målet är att inte Amir Suljic fullföljde sin löpning, för om han hade gjort det så hade han hunnit på rätt sida och då hade aldrig friläget uppstått.

Men vi skulle ändå gå in i tvåmålsledning i paus. Kristian Bergström slog en frispark från höger mot bortre stolpen och Daniel Hallingström gick upp och störde målvakten föredömligt. Jonas Sandqvist fick därmed inte iväg bollen bättre än att Jesper Arvidsson kunde skicka in 4–2 i det högre hörnet.

Det var svårt att hämta andan efter en fullständigt makalös halvlek. Vi släppte in två skitmål men gjorde samtidigt fyra fantastiska mål. Men än var det ju inte slut. En hel halvlek återstod och i en sådan här galen match kunde mycket hända.

Min förhoppning var att vi skulle bli mer stabila i spelet och att vi skulle kunna kontra in ytterligare något mål. Riktigt så blev det inte. Direkt i inledning tippade Henrik Gustavsson en boll i ribban och fick sedan en ful spark i huvudet av William Atashkadeh, som borde ha fått rött kort. Fimpen räddade sedan också ett skott av William Atashkadeh.

Efter en timmes spel kom vi åter fram i banan mer och Örebro såg uppgivet ut men i den 77:e minuten reducerade hemmalaget efter inlägg från vänster och nernick från Patrik Haginge till Daniel Bamberg som skickade in 3–4. Kristian Bergström tappade bort Haginge och i sista stund gav sig Jesper Arvidsson till undsättning, men det betydde bara att Bamberg fick fritt utrymme.

Sista kvarten blev nervös då Örebro tryckte på allt mer och det osade och hett flera gånger men de våra höll undan och en oerhört skön premiärseger kunde bärgas.

Henrik Gustavsson fick en del att göra mot Degerfors vilket var en bra träning inför denna match. Fimpen gjorde några riktigt fina räddningar och kan inte lastas för de tre målen där motståndarna fick avfyra i fria lägen.

Försvarslinjen såg inte helt stabil ut, men visst berodde det till viss del att övriga lagmedlemmar låg högt i banan.  Jesper Arvidsson var inte riktigt överens med mattan till en början och hamnade farligt högt upp i banan när vi blev av med bollen. Men hade stundtals bra samarbete med Kristian Bergström offensivt och gjorde ett riktigt fint mål.

Daniel Hallingström är viktig i Allsvenskan med sitt lugn och styr sina lagmedlemmar bra, men hade lite svårt att samla styrkorna denna gång.

Tom Pettersson gjorde allsvensk debut och har fortfarande en del att lära men potentialen finns där helt klart och han har den viktiga egenskapen att våga stöta fram.

Anton Tinnerholm hade vissa problem på sin kant och tröttnade som alla andra på slutet. Men dessförinnan gjorde Anton ett gott arbete med sin ettriga följsamhet. I offensiven bidrog Anton också en hel del och slog bland annat en riktig smörpassning fram till Magnus Eriksson i andra halvlek.

Alberis da Silva kom in och stärkte upp mittförsvaret de sista tio minuterna och var värdefull genom att stånga bort när ÖSK lyfte in för att nå en kvittering. Bra byte.

Alan Olesen täcket också upp i slutet när han kom in.

Mittfältet var densamma som mot Degerfors senast och var nog det bästa vi kunde ställa upp med för dagen. Tobias Nilsson till höger är inte optimalt som jag nämnt tidigare, men från kanten får han mer tid för att nyttja sin fina högertass. Försvarsmässigt blir det dock inte alltid bra då Tobbe har en tendens att bli lite för stillastående. Nu är den allsvenska debuten avklarad och då fortsätter utvecklingen.

Amir Suljic fick inte speciellt mycket speltid i fjol men har åter tagit ett steg framåt och gjorde på det hela en bra match, med positionsspelet och teknik som främsta egenskap. Vad han behöver utveckla är dock att ta till maxlöpningar ibland som vid det andra målet. Amirs eget mål var dock påpassligt och Allsvenskan tycks passa Suljic bättre. Facit i högsta serien är nu tre mål mot bara ett i Superettan (hemma mot Vasalund, 2009).

Kristian Bergström växlar upp nu när allvaret börjar. Man såg den tendensen även på Stora Valla. Pligg hade mycket boll och samarbetet med forwards funkade fint. Plumpen var det tredje målet då Kristian tappade fokus för en stund.

Längst fram har Viktor Prodell som sagt visat gott gry under försäsongen och snacka om succé direkt i Allsvenskan med två fina mål. Proddan låg bakom mycket i övrigt och skaffar sig nu värdefull respekt direkt. Det kan dock fortfarande bli lite petigt utan täckning med kropp och det kan ställa till det nära eget mål, som innan ÖSKs ribbskott.

Magnus Eriksson gjorde en otrolig arbetsinsats i sin allsvenska debut och klev bland annat ner och tog duell med Tobias Grahn flera gånger. Fortfarande fastnar han ibland lite för mycket med bollen men är därmed också extremt svår att ta bollen ifrån. Mange fick två fina lägen, men det första fick målvakten en hand på i sista stund. Vid det andra läget blev Magnus  frispelad av Anton Tinnerholm men lyckades inte runda målvakten.

Oscar Möller kom in sista halvtimmen och var nära i dueller med Jonas Sandqvist men fick aldrig det där riktiga målläget. Ännu lite mera spring hade vi hoppats på när han kom in, men mot slutet fick han jobba mycket ensam längre fram i banan.

Det finns flera spelare som ännu inte nått upp till sin kapacitet ännu och ändå lyckades vi vinna bort mot Örebro vilket tyder på en enorm styrka. Det här kan bli riktigt bra, men det gäller att snabbt fokusera på nästa uppgift för nu duggar matcherna riktigt tätt, men två hemmamatcher på ”Nya” Kopparvallen på långfredagen mot GAIS och nästa tisdag mot Gefle.

För två år sedan gjorde vi första målet i sjunde omgången, tog första segern i den åttonde omgången och tog första bortasegern i den nionde omgången. Nu är alla dessa spöken bortskrämda och nu kör vi stenhårt!

Matchfakta

Örebro SK – Åtvidabergs FF 3–4 (2–4)

0–1 (10) Viktor Prodell (Magnus Eriksson)

0–2 (19) Amir Suljic

1–2 (23) William Atashkadeh

1–3 (33) Viktor Prodell (Bruno Marinho)

2–3 (42) William Atashkadeh

2–4 (47) Jesper Arvidsson

3–4 (77) Daniel Bamberg

Varningar ÅFF: inga

Domare: Daniel Stålhammar, Landskrona

Publik: 6 727

Övrig statistik

Avslut totalt 19 – 10

Avslut på mål 13 – 8

Avslut i målställningen 0 – 1

Hörnor 5 – 5

Frisparkar 15 – 8

Bollinnehav 67 – 33

Offside 3 – 0

Varningar 4 – 0

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson Amir Suljic (ut 82), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 66), Magnus Eriksson (ut 89).

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 66), Alberis da Silva (in 82 MB), Allan Olesen (in 89 HM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Christoffer Karlsson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete.