Fantastisk moral – igen!

Efter en stålande första halvlek hamnade vi på nytt i ett tvåmålsunderläge men kunde genom en enorm moral vända matchen mot GAIS till seger med 4–3.

En träningsmatch i februari väcker inte i närheten av de känslor som när allvaret har dragit igång. Trots detta är man förstås inte obemärkt under en match och denna tillställning var verkligen skiftande. Efter den första halvleken var jag mäkta nöjd.  Det såg nästan oförskämt bra ut. GAIS som lag tror jag får svårt att upprepa fjolårssuccén och det är helt klart ett lag som vi kan ha efter oss i tabellen. Atletarna har dock Wanderson som i sina bästa stunder är den bäste spelaren i Allsvenskan. Det faktum att bortalaget inte skapade mer än en målchans på hela den förta halvleken ger därför ett mycket gott betyg till vårt försvarsspel.

I den första halvleken spelade de våra årets bästa fotboll, där samtliga av våra aktörer agerade tillsammans både i försvar och anfall. Genom detta hölls laget tätt och våra spelare täckte upp för varandra på ett bra sätt. Genom samstämmigheten kunde de våra stöta med tryggheten av understöd över hela banan och Wanderson kom sällan rättvänd med bollen. Den enda riktiga chansen som GAIS skapade var efter ett inlägg från höger där Tobias Nilsson inte pressade inläggaren tillräckligt, men Kenneth Gustafssons nickmöjligheter täcktes av och bollen gick över.

Inledningen på matchen liknade den senaste A-lagsmatchen mot Eskilstuna City, där vi hade ett kraftigt spelövertag och visade upp ett välvårdat passningsspel i bra tempo, men där vi dessvärre inte lyckades utnyttja möjligheterna. Precis som mot City matades inlägg och hörnor in framför mål men det blev ingen riktig udd inne i straffområdet.

Det skulle istället till ett riktigt långskott för att vi skulle spräcka målnollan. Tobias Nilsson satte en frispark direkt mot Värnamo och nu slog han till med ett nytt vackert långskott från 25 meter, då han påpassligt såg att GAIS målvakt Henri Sillanpää stod långt ute.

Till den andra halvleken byttes Amir Suljic och Petrit Zhubi ut. In kom i stället Bruno Marinho och Alain Junior Ollé Ollé. Vårt femte nyförvärv debuterade alltså med början på högerkanten. Till en början tryckte vi på bra mot GAIS-målet och skapade chanser för en utökad ledning men sedan blev det mer hawaii-spel.

Vår tränare Andreas Thomsson har tidigare uttryckt att han inte gillar när vi byter chanser med motståndarna. Även om det är roligt att bevittna för neutrala åskådare så är det ju inte kul för oss inbitna som vill ha trygghet.

Vi har svårt att hantera hawaii-spel när motståndarna kontraslår direkt på våra attacker (det är något vi måste bli bättre på) och en extra fara denna gång var att vi hade en väldig kontroll på matchen och invaggades därmed i en falsk trygghet att vi var oslagbara.

I och med bytena fick vi ännu mer kraft i offensiven, men defensivt blev vi sårbara, då samtliga spelare ville dras med i Bruno Marinhos och Ollé Ollés offensivlusta. För Tobias Nilsson blev det också en stor skillnad att spela med Bruno, som stöter högt även när vi får ett utdraget lag i hawaii-spelet, gentemot att spela med Amir Suljic som har ett mer defensivt utgångsläge. Detta hålrum som bildades var mumma för en klasspelare som Wanderson.

Det var ändå för bedrövligt att se hur vi fullkomligt rasade samman i den försvarsmässiga organisationen och passningsspelet var under all kritik med mängder av bortslagna passningar i farliga lägen.

Tre mål gjorde GAIS på bara tolv minuter. I den 58:e minuten var det färdigt. Efter ett stolpskott passades bollen in framför mål och där slog Peter Ijeh till genom att skicka in 1–1.

I den 65:e minuten fick Wanderson komma rättvänd med fart och då kunde tyvärr ingen stoppa honom när han saxade sig igenom och satte 1–2 fri i straffområdet.

På en långboll i den 70:e minuten var Tom Pettersson före Peter Ijeh men nigerianen kunde pressa sig förbi och satte 1–3.

Vi såg ut att kollapsa fullständigt och åka på en riktig förnedring. Det var svårt att tränga undan tankarna på alla belackare som påstår sig vara ÅFF-are men som skulle såga vårt lag fullständigt och utrycka sig som så att vi skulle vara chanslösa i Allsvenskan. Vad sådana personer finner för mening med livet är svårt att förstå.

En träningsmatch är en träningsmatch men det är klart att åka på en storförlust efter att ha haft fullständigt kontroll hade satt sina spår.

Nu slapp vi dock förnedringen. Efter en frispark av Tobias Nilsson i den 75:e minuten gick bollen efterhand i en hög båge och vid bortre stolpen klippte Ollé Ollé till direkt och reducerade till 2–3 med en riktig stramare i nättaket.

Det kändes bra att vi åtminstone kunde snygga till siffrorna, men samtidigt ökades tron att vi kunde fixa oavgjort i varje fall.

I den 86:e minuten kom också kvitteringen. Magnus Eriksson var stark när han bröt fram till höger i straffområdet ner mot kortlinjen och fick iväg ett skott mot mål. Bollen gick i en hög både och Viktor Prodell hade bara att stöta in bollen i öppet mål.

Nu kände man sig mycket bättre till mods. Att ta upp ett tvåmålsunderläge är riktigt starkt gjort när allt såg så illa ut. Men tänk om vi till och med kunde vinna!

Vi hade flera chanser att avgöra matchen och det kändes verkligen som vi skulle lyckas.

I den 91:a minuten löpte Viktor Prodell in i straffområdet från höger och blev neddragen av Dime Jankulovski (som stod i andra halvlek) och vi fick därmed straff.

Magnus Eriksson studsade med bollen ett antal gånger och man började nu få en föraning om vad som komma skall, även om nervositeten bara når en procent av en straff i skarpt läge…

Tanken flög naturligtvis upp att Magnus gjorde sitt första mål förra året på straff i den sjätte matchen. Nu var det Manges femte match. Skulle han ta chansen att spräcka nollan på straff igen?

Vi hoppades alla det, men Dime Jankulovski kastade sig åt fel håll (höger) och kunde rädda. Mange var dock påpassligt framme på returen och kunde skicka in 4–3. 

Fantastiskt! Vilken vändning!

Den fick tankarna tillbaka till ett annat göteborgslag och Rambergsvallen 2008, då vi tappade 3–1 till förlust 3–4 mot Häcken, med det sista målet efter straff på stopptid. Nu visade vi att vi också kan göra mirakelvändningar.

Det är en fantastisk förmåga att plocka fram som vi tar med oss när allvaret börjar. Förra året dröjde det länge innan vi kunde vända en match, men efter att vi vänt hemma mot BP i den 15:e omgången lyckades vi också vända i Degerfors och den sanslösa vändningen i slutminuterna mot Jönköping på Kopparvallen glömmer vi aldrig.

Att aldrig ge upp utan oförtrutet jobba på är en av de viktigaste egenskaperna för att lyckas. Faktorer som hjälpte till för att vi lyckades vända denna gång var att lagledningen ingrep och gjorde åtgärder för att fixa till luckan på innermittfältet. Kristian Bergström som växt mycket i sitt defensiva arbete på senare år sattes in på innermittfältet och Tobias Nilsson tätade till höger. Anton Tinnerholm som varit sjuk en tid och nu var tillbaka orkade förstås inte fullt ut och Alberis da Silva kom in med nya krafter. Ollé Ollé bytte till vänsterkanten och genom att det blev stabilare bakåt blev vi åter giftigare framåt.

Det är verkligen små detaljer och marginaler som fäller avgörandet och mellan två skapligt spelskickliga lag som har spelare som kan utnyttja ett bra underlag blir det än mer förödande att tappa boll i farliga lägen. Det är svårt att hinna in i press när motståndarlaget väl etablerat tryck i och med att man inte kan ”räddas” av någon felstuds.

Så till spelargenomgången

Henrik Gustavsson hade det lugnt i första halvlek men fick desto mer hett om öronen i den andra akten och kan inte lastas för de tre insläppta målen då avslutarna kom i rappa avslut i fria lägen. Däremot gjorde Fimpen en fin matchavgörande räddning vid ställningen 2–3 på ett skott från nära håll.

Anton Tinnerholm hade ett fint samspel med Petrit Zhubi i den första halvleken som lovar gått, både i det defensiva och offensiva arbetet. Petrit måste dock vara lite mer rädd om bollen när han är felvänd och inte göra för svåra saker då en omställning kan vara förödande.

Alberis da Silva har gjort fina insatser på sistone, vilket är riktigt roligt. Bra också att han kan bredda sitt register genom att få chansen att prova på spelet som högerback.

Daniel Hallingström och Tom Pettersson utgjorde mittlåset. Båda var trygga i den första halvleken där Tom fullföljde sina framstötar på ett bra sätt med Danne som sammanhållande bakom. I den andra halvleken däremot blev det jobbigt då vi tappade på mitten och motståndarna med Wanderson i spetsen kom med fart. Tom såg ut att ha Ijeh under kontroll vid man-man-situationen vid det tredje målet men släppte tyvärr förbi honom. Det är dock viktiga läropengar att få nu för att vara bättre förberedd när allvaret börjar.

Jesper Arvidsson och Kristian Bergström firade stora triumfer på vänsterkanten i den första halvleken där de hittade varandra bra. I den andra akten hamnade Jesper lite för högt i banan och fick det blev besvärligt när vi tappade boll.

Amir Suljic gjorde en stabil insats på innermittfältet i första halvlek och växer som en trygg spelare. Tobias Nilsson verkar ha hittat ett allt bättre samarbete med Amir och gjorde sin hittills bästa halvlek i den första akten. Speltiden tillsammans med mer offensive Bruno har dock varit knapp, men de båda lär få mer speltid ihop för att förbereda sig för den allsvenska comebacken. Tobias måste våga kliva fram och slå passningar med mindre risk när det väl hettar till. Bollen fram till Prodell när vi fick straff var dock väldigt bra.

Bruno Marinho har sett pigg ut då han kommit in i de två senaste matcherna och är förhoppningsvis snart redo att spela från start.

Det var intressant att se Alain Junior Ollé Ollé för första gången. Kameruniern kommer helt klart vara en tillgång för oss. Med sin teknik och snabbhet är han väldigt giftig i djupled och han har förmågan att hålla tempot uppe. 24-åringen svarade för ett Imponerande volleyskott fram till 2–3 och låg bakom vändningen även i stort. Det defensiva arbetet kan arbetas upp men extra åtgärder bör vidtas för att täcka upp bakom. Det blev tufft för en tröttkörd Anton Tinnerholm och Jesper Arvidsson fick även han slita hårt när Ollé flyttades över på vänsterkanten.

Med Ollé Ollé till vänster måste Kristian Bergström åter få chansen centralt på mittfältet. Pligg har ju visat sig allt bättre i det defensiva arbetet men på pappret låter det för offensivt med honom och Bruno på mitten samtidigt men mot GAIS var det till fördel. Jag tror dock att Pligg kommer att spela en del matcher till vänster och får konkurrera med Bruno om den offensiva centrala platsen i vissa matcher.

Längst fram har ännu inte Magnus Eriksson och Oscar Möller fått till det fullt ut, vilket förstås är ett fint sparkapital. I den här matchen var det kul att se att båda jobbade hårt. Magnus gjorde ofta förtjänstfulla insatser när han tog jobb hem i defensiven, men måste bli lite mer vårdad. Tre varningar på fem spelade matcher är för mycket. Offensivt kom nu första målet för Mange även om det satt långt inne med straffreturen, men nu när det första kommit kommer fler. Spelet i övrigt ser också allt bättre ut med bland annat det fina förarbetet till kvitteringen.

Oscar Möller fick jobba mycket med svåra höjdbollar vilket han gjorde bra men i markspelet är Möller fortfarande en bit från toppformen.

Viktor Prodell är den forward som imponerat mest i träningsspelet hittills och han har också gjort flest mål, tre stycken på fem matcher (varav två från start). Man tycker kanske att Prodell skulle ha kommit in tidigare i den här matchen, men i träningsmatcherna ges vissa spelare speltid enligt en förutbestämd plan. Tio minuter var också tillräckligt för att skaka GAIS försvar. Ett mål och upphovet till den avgörande straffen talar sitt tydliga språk.

Medan GAIS byten blev till det sämre fick vi in en annan dimension med våra. Och detta trots att Erik Moberg, Christoffer Karlsson och Mattias Mete inte fanns tillgängliga denna gång. Vår trupp blir allt bredare och det finns olika spelartyper som verkligen kan förändra en matchbild tillskillnad för några år sedan. Konkurrenssituationen är också god. Att U21-laget dessutom besegrade IFK Norrköping med 2–0 i veckan, trots att IFK hade fler A-truppsspelare vittnar också om en fin återväxt bland juniorerna.

En anledning till skiftningar i träningsmatcher är olika uppställningar men i den här matchen ställde båda lagen upp med så när det bästa för dagen. En annan aspekt är att lagen i träningsspelet nästan helt fokuserar på sitt eget spel och bryr sig mindre om vilka spelare motståndarna ställer upp med.

Vi har nu slagit två allsvenska lag av tre men vi måste ha en större skärpa genom hela matcherna för att undvika de djupa dalarna vi har haft. Vi har visat att det går att hämta upp underlägen men med större koncentration ska vi inte behöva hamna i de situationerna.

Det var kul att 744 personerhade sökt sig till Kopparvallen i vårsolen. Det visar på att intresset trissas upp. Publiksiffran var för övrigt en vanlig siffra i division I på 1980- och 1990-talet, för att vi ska få lite perspektiv.

Matchfakta

ÅFF – GAIS 4–3 (1–0)

1–0 (28) Tobias Nilsson

1–1 (58) Peter Ijeh

1–2 (65) Wanderson

1–3 (70) Peter Ijeh

2–3 (75) Alain Junior Ollé Ollé

3–3 (86) Viktor Prodell

4–3 (91) Magnus Eriksson

Varning ÅFF: Magnus Eriksson  

Domare: Jim Petersson, Godegård

Publik: 744

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (ut 74), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 46), Tobias Nilsson (HM 75), Amir Suljic (ut 46), Kristian Bergström (MM 75) –

Magnus Eriksson, Oscar Möller (ut 80)

Inbytta ersättare: Alain Junior Ollé Ollé (in 46 HM, VM 75), Bruno Marinho (in 46 MM), Alberis da Silva (in 74 HB), Viktor Prodell (in 80).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson,  Andreas Johansson, George Tanzi, Emmanuel Dogbe.