Vi är tillbaka där vi hör hemma i Allsvenskan och nu gäller det att våga!
Det största misstaget vi gjorde när vi gick upp förra gången var att vi inte vågade spela det spel som tog oss upp. Om vi hade vågat fortsätta spela på samma sätt så är jag övertygad om att vi klarat oss kvar.
Visserligen hade vi spelat 4–5–1 stora delar av säsongen 2009 också (med framgång) men inför 2010 skulle vi ligga ännu lägre ned i banan. Utan den höga press som vi var duktiga på fallerade allt. När pressen väl skulle sättas in hade motståndarna redan kunnat bygga upp sina anfall och kom med fart. Då var det så dags att sätta in pressen. Att förändra till ett lågt presspel är inte något man gör i en handvändning och med för svagt träningsmotstånd kunde det aldrig tränas in. När dessutom träningsförhållandena var väldigt undermåliga gjorde det situationen ännu svårare.
Det är skillnad på ett lag som exempelvis Gefle, som har spelat med denna typ av spel under många år, men för de våra var det svårt att backa hem och sedan sätta press på en given signal. Vi lyckades inte och släppte bland annat in många skott utifrån där vi inte satte press på skytten.
Hög press framgångsreceptet
När vi väl vågade när det såg som mörkast ut, satte upp en spelare till på topp och började med en hög press så gav det också utdelning. Det blev förvisso bara en poäng hemma mot Halmstad men spelet nådde en helt annan nivå och borta mot Kalmar var det en fröjd att se den höga pressen och att vi vågade satsa offensivt. Vi vann även borta mot Brommapojkarna och gjorde sedan en riktig stormatch mot de blivande mästarna Malmö FF. Trots 0–2 gav de våra inte tappt utan fortsatte spela på. Vi kvitterade innan paus och spelade otroligt bra i början på andra halvlek och vände till 3–2. Vi var nära att hålla undan men fick nöja oss med 3–3.
Den höga pressen gav alltså rejäl utdelning både i offensiv och i defensiv riktning.
Att vi trots det återfunna presspelet och goda offensiv inte klarade oss kvar berodde på ett flertal faktorer. Viktiga presspelare som Oscar Möller och Bruno Marinho missade viktiga matcher och borta mot Helsingborg fegade vi ur igen, backade hem för mycket och blev passiva. Sista matchen hemma mot AIK förgicks av säkerhetstjafs som tog fokus från vad fotboll handlar om, nämligen fotboll. Efter 1–1-målet mot AIK fegade vi ur igen och gick inte för ett segermål trots att Göteborg bara hade 2–1 mot Gefle redan från minut 55. När Gefle sedan kvitterade i den 87:e minuten var det så dags att gå på offensiven. Det var alltså med minsta möjliga marginal vi åkte ur förra gången det begav sig.
Nu ska vi se till att klara oss kvar till varje pris!
Nog har vi riktigt goda förutsättningar att klara oss kvar
Vi har ju färsk erfarenhet från Allsvenskan och ska inte behöva göra samma misstag igen.
Förutsättningarna är nu helt annorlunda med Kopparvallens fina konstgräs tillgängligt för bästa förberedelser inför premiären. Vi har satsat för comeback i alla led inom föreningen. Både det offensiva och defensiva spelet har utvecklats sedan vi var i Allsvenskan senast. Längst har vi kommit i det offensiva spelet. Det defensiva kommer att sättas på större prov och det kommer säkert att läggas mer kraft på det än i Superettan.
Vi har haft en fantastisk offensiv under året, speciellt på Kopparvallen. Jag är säker på att det hade tagit oss väldigt långt i Allsvenskan också och vi får absolut inte ge avkall på det bara för att vi har avancerat ett snäpp. Självklart kan vi inte heller vara naiva. Vi måste ställa högre krav på att inte ta för stora risker. Det vill säga att inte tappa boll där motståndarna kan få målläge efter få enkla moment.
Nyckeln är att sätta hög fart på bollen och hjälpa varandra genom bra rörelse i sid- och djupled samt god att öppna för bra spelbredd. I fall vi gör det så kommer motståndarna inte åt oss och det kvittar då vilka lag vi möter. Men om vi tappar fart och kladdar för mycket på bollen, ja då hinner de stänga ytorna och sätta oss under tidspress.
När vi inte har bollen gäller det att inte fega ur. Vi måste ha spelartyper som vågar sätta hög press och hålla laget tätt. Det var det som bar bäst frukt i Allsvenskan senast samt i Superettan i fjol och det som ska göra det Allsvenskan i år.
Med Magnus Eriksson och Oscar Möller på topp samt och Bruno Marinho strax därbakom har vi just de här spelarna. Kristian Bergström har också anammat det här spelsättet på ett bra sätt. Förhoppningsvis anammar våra nya spelare också presspelet på samma fina vis. Att Haris Radetinac försvinner är inte bara av ondo, då vi förhoppningsvis får in en tvåvägsspelare som är beredd att alltid göra jobbet.
Vi får inte göra om samma taktiska miss som borta mot Gefle, då vi började med Steinar Strömnes och Daniel Hallingström på det centrala mittfältet. Hemmalaget fick en spelare utvisad tidigt i matchen och trots att Danne och Steinar inte satte fart på bollen blev de kvar på innermittfältet tills matchen var körd. Det måste finnas åtminstone en central spelare som sätter press och speedar upp farten på bollen.
På ett sätt kommer det vara lättare i Allsvenskan än i Superettan, då lagen inte har samma respekt för oss och lägger sig på försvar. De kommer att satsa mer framåt och då finns det alltid ytor bakåt. Det gäller för oss att utnyttja lägena och bli ännu giftigare i omställningslägena. Speciellt viktigt är det på bortaplan då vi inte har några krav alls på att föra spelet. Men jag tror ändå att vi kommer att föra en hel del bortamatcher också.
Vi råkade inte ut för några riktiga stjärnsmällar i Allsvenskan sist, men jag tar heller ett par stycken mot att vi vågar och vinner tillräckligt många matcher för att klara oss kvar. Oavgjorda matcher och hedersamma förluster fick vi nog av 2010.
Tillbaka på studs
Vi är alltså det sjätte laget som har tagit oss tillbaka direkt efter att ha degraderats till Superettan. Alla de tidigare fem klarade sig kvar första året efter comebacken och det ska vi också se till att göra.
Djurgården (2001 – tvåa), Malmö (2001 – nia), Kalmar (2004 – femma), AIK (2006 – tvåa) och Brommapojkarna (2009 – tolva).
Fyra av dessa lag har blivit kvar sedan dess och dessutom nått så långt att de tagit SM-guld!
Djurgården (2002, 2003 och 2005), Malmö (2004 och 2010), Kalmar (2008) och AIK (2009). Kvartetten är förstås större föreningar än vi, men vi kan också växa.
När Djurgården avancerade 2000 hade de en driftsomsättning på 14 miljoner och Kalmar 2003 hade en driftsomsättning på 15 miljoner. Båda dessa föreningar hade alltså mindre omsättning än vad vi haft i år. Utvecklingen har naturligtvis gott framåt, men visar ändå att avståndet inte är gigantiskt. Bara vi lyckas etablera oss i Allsvenskan så kommer vi också att växa som klubb. Och det viktigaste är ju inte hur mycket pengar man kan spendera utan vad de spenderas på.
Erfarenhet
Vi hade inte varit i Allsvenskan på 28 år när vi var uppe senast. Då hade föreningen ringa erfarenhet av högsta serien på alla plan. Nu har alla delar färsk erfarenhet och revanschlusta att visa vad vi går för.
2010 hade vi två spelare med allsvensk erfarenhet, Kristian Bergström (143 matcher 22 mål) och Jesper Arvidsson (8 matcher), nu har vi 12 stycken:
Henrik Gustavsson (30 matcher) –
Anton Tinnerholm (2), Erik Moberg (29 – 1 mål), Daniel Hallingström (28), Alberis da Silva (24), Jesper Arvidsson (36 – 4) –
Christoffer Karlsson (23), Bruno Marinho (19), Amir Suljic (20 – 2), Kristian Bergström (172 – 24) –
Oscar Möller (27 – 6), Viktor Prodell (26 – 2).
Elva av dessa spelare fick gott om speltid i Allsvenskan senast. Målvakt och hela den ordinarie backlinjen är kvar. I det bakre ledet har dessutom Anton Tinnerholm tagit ett rejält steg framåt och det blir riktigt intressant att se vad Tom Pettersson kan göra.
På mittfältet är de spelare med mest speltid kvar förutom Haris Radetinac. Superettans assistkung med den fina högerfoten Tobias Nilsson blir förstås ett bra tillskott och det blir intressant att följa Petrit Zhubis kvicka steg.
I anfallet har Paulus Roiha lämnat sedan sist, men Viktor Prodell fick också en hel del speltid. Trots att Magnus Eriksson ännu inte har spelat i Allsvenskan vet vi förstås att han håller hög allsvensk klass. Tolvmålskytten i Superettan Mattias Mete håller förstås också för den högsta serien.
Av den sammanlagda matchsumman på 416 matcher i Allsvenskan 2010 har vi 285 matcher kvar d v s 68,5 %. Av de 31 målen (ett var självmål) har vi kvar spelarna som gjorde 17 av dem vilket är lika med 55 %.
Gefle hade bara fem spelare som tillsammans nådde upp till summan 127 allsvenska matcher (och 9 mål) när de var nykomlingar 2005 men har sedan hållit sig kvar genom alla år, vilket visar att det går utan allsvenska förvärv. Nu har vi alltså mycket större erfarenhet i spelartruppen med 12 spelare som har matchsumman 456 allsvenska matcher och 39 mål.
Allsvensk erfarenhet genom historien
När vi gjorde comeback i Allsvenskan efter 16 års frånvaro 1968 hade vi fyra spelare med allsvensk erfarenhet. Dessa var:
Veine Wallinder (16 matcher – 4 mål) för IFK Eskilstuna 1964
Kent Karlsson (7 – 0), IFK Eskilstuna 1964
Sten-Åke "Söla" Andersson (24 – 9), Degerfors IF 1961–1963
Ulf Blomberg (18 – 0), IK Brage 1966
Totalt gick vi alltså in i Allsvenskan med en erfarenhet på sammanlagt 65 allsvenska matcher och 13 allsvenska mål. Ingen spelare från allsvenskan hade värvats inför säsongen 1968. Sten-Åke Andersson kom 1965, Veine Vallinder 1966 samt Kent Karlsson och Ulf Blomberg 1967.
Fram till 1980 värvade vi sedan fem spelare med allsvensk erfarenhet, varav tre kom direkt från allsvenskan (Anders Ljungberg, Börje Marcus och Michael Bengtsson).
Anders "Puskas" Ljungberg är ett nyförvärv som sticker ut då han kom från topplaget Malmö FF 1969. Under 1967 och 1968 hade Puskas spelat 35 allsvenska matcher och gjort 9 mål för MFF. Anders spelade tre säsonger i ÅFF innan han gick tillbaka till MFF. Ljungberg var alltså inte med under guldåren.
Ingvar Svensson spelade 147 allsvenska matcher och gjorde 27 mål för IFK Göteborg 1960–1968. Sedan följde tre år i Tranås i division III innan ÅFF värvade honom 1972.
Året efter kom en annan spelare från IFK Göteborg, Reine Almqvist, som då spelat i division II 1971–1972. Innan dess spelade Reine fyra säsonger i Allsvenskan (47 allsvenska matcher och 27 mål).
Börje Marcus hämtades direkt från allsvenska AIK 1976 där han spelade 106 allsvenska matcher och gjorde 2 mål.
Michael Bengtsson spelade 19 allsvenska matcher för IS Halmia, som 1979 åkte ur Allsvenskan och året efter gick han till oss.
Från 1965–1982 värvade vi alltså endast nio spelare som hade spelat i Allsvenskan och bara tre av dem kom direkt från Allsvenskan. Ändå lyckades vi under den perioden bygga upp ett av Sveriges starkaste lag genom tiderna, som kunde ha gått långt i Europa om vi fått behålla de bästa spelarna. När vi spelade kvartsfinal i Europacupen (nu mera Champions League) 1975 mot Barcelona var ju de flesta storspelarna borta så som; Ralf Edström, Roland Sandberg, Benno Magnusson, Conny Torstensson, Veine Wallinder, Ove Eklund, Bo Augustsson, Conny Gustavsson, Anders Ljungberg och Ingvar Svensson. Alla dessa förutom de två sistnämnde hade inga allsvenska meriter innan de kom till vår klubb men de fick det i ÅFF och blev stora stjärnor. Förutom Veine Wallinder och Ingvar Svensson (som spelat i landslaget tidigare) nådde alla landslaget genom spel i ÅFF. Ralf Edström, Roland Sandberg, Benno Magnusson, Conny Torstensson, Ove Eklund och Bo Augustsson blev dessutom utlandsproffs.
Jan Olsson, Jörgen Augustsson, Kent Karlsson, Lars-Göran ”Knalin” Andersson, Reine Almqvist och Ulf Blomberg fanns kvar i kvartsfinalmötet mot den spanska storklubben, varav alla förutom Ulf Blomberg också nådde landslaget.
Under den här långa perioden värvade vi allsvensk erfarenhet av summan 419 matcher och 78 mål, vilket förstås är väldigt lite och visar samtidigt på ÅFF som en av de allra främsta föreningarna i landet på att ta hand om, förvalta och utveckla spelare från lägre divisioner till Allsvenska spelare. Det är så vi tidigare har nått enorma framgångar och det är så vi ska fortsätta.
Inför den här säsongen har vi värvat fyra spelare som har eliterfarenhet, vilket är unikt i föreningens historia. Ingen av dessa har spelat i Allsvenskan men tre av dem är definitivt mogna för den högsta serien medan Petrit Zhubi förhoppningsvis också tar steget.
Många matcher i ÅFF
Allsvensk erfarenhet i all ära men den viktigaste erfarenheten är att ha spelare som varit med i den aktuella föreningen en längre tid och det har vi verkligen.
Tre av de fem spelare som spelat flest serie- och kvalmatcher genom föreningens 104-åriga historia finns med i den allsvenska truppen.
Vår målvakt Henrik Gustavsson har spelat hela 397 serie- och kvalmatcher för klubben och är därmed den mesta i föreningens historia. Kristian Bergström ligger tvåa med 354 serie- och kvalmatcher. Femma återfinns Daniel Hallingström med 279 seriematcher.
Över 100 seriematcher har också Christoffer Karlsson (170), Jesper Arvidsson (137), och Oscar Möller (136).
Flest serie- och kvalmål i föreningens historia har Veine Wallinder gjort med 111 stycken, men Kristian Bergström är bara ett mål efter.
Allt tuffare konkurrens
Tyvärr har vi inte lyckats få framgång med de egna spelarna som lyfts upp i A-truppen på senare år och från förvärven 2010 finns endast Gustav Jansson kvar. Men det är ju också frukten av att vi lyckats behålla våra spelare och att de också har utvecklats. Självklart är det tufft för de som är 19–20 år att konkurrera med de som är äldre. De yngre spelarna har ju långt ifrån nått sin topp, men de som verkligen vill satsa på en fotbollskarriär har tålamodet och jobbar hårt genom tipselitlagen och tar chansen i U21-laget.
Det vore tacknämligt att föreningarna i närområdet kunde avancera i seriesystemet så att några får chansen att utvecklas med A-lagsspel på annat håll för att sedan kunna komma tillbaka och konkurera. Jag hoppas främst på Daniel Swärd i Motala.
Att konkurrensen var hårdnade i vår trupp 2011 mot 2010 såg vi ju också genom att Steinar Strömnes, Prince Eboagwu, Amir Suljic och Pontus Karlsson var mindre konkurrenskraftiga i Superettan än i Allsvenskan. Jag hoppas dock att Amir ånyo får ett lyft i Allsvenskan, det såg ju lovande ut under hösten.
Med fyra fina nytillskott hårdnar förstås konkurrensen ytterligare och önskan är att det kommer fler. Förhoppningen är att några av tipselitspelarna också får chansen. 17-årige mittbacken George Tanzi var exempelvis på landslagsläger för en månad sedan och är en intressant spelare.
Vi är snart igång
Det är faktiskt bara tre veckor kvar till den första träningsmatchen hemma mot Värnamo lördagen den januari klockan 13.00. På förhand känns det som en fin match mellan två lag som vill spela fotboll. Vi möter även Väsby som vill spela boll och har därutöver bra motstånd i form av Mjällby, Kalmar, GAIS, Norrköping och Degerfors i genrepet. Vi spelar dessutom de flesta av matcherna hemma på Kopparvallen. Konceptet känns betydligt bättre än inför den förra säsongen i högsta serien.
Att seriespelet sedan drar i gång med tre konstgräsmatcher är ingen nackdel och eftersom matcherna ligger tätt, är det bra med en kort resa till Örebro och sedan två hemmamatcher (mot GAIS och Gefle). Första bortamatchen på naturgräs är på Strandvallens mot Mjällby den 15 april. Sedan rullar matcherna på och det blir en väldigt tät period under maj månad där vi avslutar med fyra matcher på tolv dagar. Det blir förstås tufft men vi har inte ett sämre spelschema än de andra lagen. Tvärtemot har vi två hemmamatcher i rad och sedan ytterligare en konstgräsmatch efter det i Norrköping.
Under höstsäsongen blir det sedan ett bättre spelschema med en match i veckan förutom vid ett tillfälle då det blir dubbla matcher. Vi avlutar säsongen med fem konstgräsmatcher i oktober och november, vilket förstås är en fördel då gräsplanerna kan vara hösttunga och riktigt svårspelade.
Förhoppning om fina publiksiffror
Publikt sett blir det förhoppningsvis ett lyft då Kopparvallen får en rejäl ansiktslyftning med nya läktare och bättre faciliteter. Arenan kommer att bli som ny men att den samtidigt behåller sin charm. Kalmars nya arena gav stor effekt på publiktillströmningen och vår tro är också att den ger effekt för oss också.
Vi brukar alltid ha bättre publiksiffror under sommaren och hösten och vi har ett antal matcher som bör dra storpublik till Kopparvallen. Vi möter svenska mästarna Helsingborg en lördag i april och då får vi hoppas på en fin publiksiffra.
Elfsborg en lördag den 30 juni bör också kunna locka många åskådare och AIK också en lördag (14 juli) bör bli en riktig publikmatch. Mot Norrköping som kommer att spelas i slutet av augusti hoppas vi förstås på fullsatt. Malmö, Djurgården och Göteborg väntar sedan på hemmaplan i vilka vi också hoppas på fina publiksiffror.
Men framförallt hoppas vi förstås på egna framgångar som drar folk till Kopparvallen oavsett motstånd. Och visst finns det fog för det. Det känns som vi är riktigt slagkraftiga. Om vi hade hållit oss kvar i Allsvenskan tror jag att vi hade fixat en bra placering under 2011. Efter nedskärningar i flera klubbar kändes serien sämre än 2010 och nu när vi kommer ännu bättre rustade ska det här kunna bli riktigt bra. Det gäller bara att alla använder revanschlustan på bästa sätt – att verkligen ge allt för att visa att det är i Allsvenskan vi hör hemma.
Det känns också som att vi tas emot mer tacksamt denna gång än 2010, då så kallade experter dömde ut oss totalt utan att ha en aning om vårt lag. Men trots en katastrofstart kom vi in i serien och krigade ända till slutet. Det imponerade ändå på många och bedriften att vi tog oss tillbaka direkt imponerade ännu mer. Den här gången är vi lite mer spännande för allmänheten, som också har fått betydligt större chans att se den fina fotboll vi har spelat via TV4 Sport. Vi kommer därmed att bemötas med större respekt denna gång.
Nu när vi är tillbaka – ska vi verkligen visa vad vi gå för!
