Efterlängtad hemmaseger

Efter en strålande första halvtimme gick vi ifrån till 2–0 hemma mot Mjällby – Ricardo Santos gjorde båda målen. Bortalaget reducerade kort därefter, men kom inte närmare. Via 2–1-segern har vi därmed chansen till en framskjuten placering i Allsvenskan.

Mjällby är vår mest frekventa motståndare under de senaste decennierna och vi har mötts 30 gånger i seriespel sedan 1996. Just 1996 räddade vi oss undan kvalspel som nykomling i division I, efter ett sent 1–1-mål av Mattias Flodström på Kopparvallen i den sista omgången.

2002 säkrade vi kontraktet i den näst sista omgången via 2–1 hemma på Kopparvallen, vilket i sin tur betydde att Mjällby åkte ur Superettan.

2009 spelade vi en unik seriefinal i Superettan på Kopparvallen. Båda lagen var redan kvalificerat för Allsvenskan, men det hindrade oss inte från att vinna med 2–0.

2010 var däremot matchen på Strandvallen i den näst sista omgången mycket avgörande. Dessvärre föll vi med 1–2, vilket fick katastrofala följder då vi sedan åkte ur Allsvenskan.

I år var situationen den omvända. Vi har säkrat kontraktet, men Mjällby ligger illa till och behövde verkligen poäng för att kliva upp från nedflyttningsplats. Listerlänningarna verkade dock ha invaggats i en falsk trygghet. Efter tidigare problem i seriespelet fick man tillbaka frälsaren Christian ”Chippen” Wilhelmsson och effekten lät inte dröja på sig. Chippen gjorde mål och drev på laget. Bra prestationer följde mot dåvarande topptrion. Elfsborg och AIK besegrades på Strandvallen och borta mot Malmö tog MAIF ledningen och spelade länge bra mot de svenska mästarna men fick till slut ge sig med 1–4.

Med stjärnspelare i laget kan det lätt bli så att ansvaret läggs mycket på denne, att ”han” fixar det. Och ”kunde vi spela så bra mot de bästa så ska vi givetvis klara de sämre lagen”. Mot BP, som hade nio raka förluster, blev det därmed ett stort magplask och en svidande 0–1-förlust.

Mot oss uppträdde också Mjällby mycket harmlöst under den första halvtimmen, men vi spelade också mycket bra. På bortaplan har vi byggt upp ett hållbart spel, med mycket djupledsspel. Nu kunde vi också kombinera det med en hel del teknisk finess och efterlängtade och kvalitativa spelvändningar.

När Mjällby tappade boll kunde vi ställa om sylvasst och genom bra passningsspel och kvicka fötter öppnades enorma ytor. Martin Christensen (som bytte kant till vänster) hade stor lekstuga med Danny Ervik som också fick dålig hjälp av yttermittfältaren Keame Bonsu och Lukas Grill gav inte heller bästa understöd.

John Owoeri var också mycket aktiv, på båda kanterna och då hängde inte mjällbyspelarna med. Och för målen svarade Ricardo Santos.

Vi tog vi ledningen redan i den sjätte minuten. Martin Christensen tempoväxlade bort Danny Ervik, vilket öppnade för ett perfekt inlägg mot den bortre stolpen där Ricardo Santos kunde nicka in 1–0.

I den 32:a minuten ökade vi på till 2–0 efter ett snabbt anfall. Kristian Bergström slog en fin djupledsboll till vänster där Martin Christensen frispelade John Owoeri, som kom in från vänster i straffområdet. Mattias Asper räddade, men Ricardo Santos lyfte behärskat in returen fram till 2–0.

Minuten senare reducerade dock Mjällby. Kwame Bonsu skickade in ett inlägg från höger och obevakad kunde Andreas Blomqvist nicka in 2–1. Vi slappnade av efter vår överlägsenhet och Tom Pettersson tappade sin markering och Allan Olesen var inte riktigt på hugget när han tvingades ta över. Daniel Hallingström följde Daniel Löfquist vid den främre stolpen, vilket också gjorde att Henrik Gustavsson inte kunde gå ut.

Vi borde dock ha stängt matchen på alla våra chanser innan Mjällbys reduceringsmål och vi hade också bra möjligheter efter deras mål, men slarvade lite i avgörande lägen, som när vi kom tre mot en. Ricardo Santos passning till John Owoeri till vänster var dock för lös och bakom John. Owoeri kom därmed för nära en motståndare, men kunde varit kylig och spelat rakt till höger där Martin Christensen var helt sopren.

Den andra halvleken blev sämre och vi tog avslut från svåra lägen istället för att spela in till fristående spelare. Vi hade ett stort bollinnehav i den första halvleken (58–42), men i den andra akten var det helt jämt (50–50).

Vi försvarade oss dock väl och Mjällby tilläts inte komma igenom, men det var lite oroligt när Mjällby fick fyra hörnor mellan minut 76–78. Vi redde dock ut situationerna, så som när Tom Pettersson täckte bort Kwame Bonsus skott. Mjällby satsade förstås framåt i slutet men skapade inga större farligheter.

Att vi tappade det fina spelet till andra halvleken mot ett lag som kämpar för sitt liv var inte onaturligt och det är alltid svårt att trumma på efter en sådan urladdning i början på matchen. Mjällbys tränare Anders Linderoth erkände också att de hade tur som inte låg under med 1–3 eller 1–4 i paus.

Henrik Gustavsson hade inte mycket att göra på målet och behövde inte mota speciellt många skott, men gjorde en fin enhandsräddning på Kwame Bonus skott i första halvlek och stod pall för alla hörnor.

Allan Olesen klarade sig okej mot Chippen men tappade bort Andreas Blomqvist vid baklängesmålet, även om han inte var Allans primära uppgift.

Daniel Hallingström hade inga större problem att hålla ihop försvaret på sedvanligt sätt och var viktig för att freda oss mot de 11 hörnorna.

Månz Karlsson var fortsatt stabil, som vanligt bra i huvudspelet men också snabbt ute och avvärjde i markspelet.

Pontus Nordenberg var fint med offensivt i den första halvleken och tog inga onödiga risker i den andra akten.

Simon Skrabb spelade sin andra allsvenska match från start. Den första var borta mot Örebro i våras, då gick det inget vidare, men nu var han väl värd chansen efter fina inhopp och bra insatser i U21-laget och finska U21-landslaget. Att det finns egenskaper att fila på visar bara att det finns hög potential hos 19-åringen. Vi kunde ha fått ännu bättre spelbredd om han hållit sin kant bättre för spelvändningar och ibland gick han lite för länge med bollen. Med sin teknik, fart och fina fötter var Stefans grabb annars ett stort hot mot mjällbyförsvaret.

Tom Pettersson var guld värd på innermittfältet med sin inställning som är ett föredöme för alla andra. Att gå in för fullt i varje duell när kontraktet är säkrat visar på en enorm vinnarskalle. Minus dock för den tappade markeringen på Andreas Blomqvist vid baklängesmålet.

Kristian Bergström har tidigare spelat på innermittfältet och även på senare år gjort en hel del goda insatser centralt. Trots detta har lagledningen varit lite för feg i mina ögon, som när Daniel Sjölund spelade andra halvlek i derbyt på Kopparvallen. Pligg svarade för en del fina framspelningar och höll sin position väl i det defensiva arbetet, när han föredömligt täckte av inspelsvägar centralt.

Martin Christensen fick ett enormt övertag från början på Denny Ervik. Med sin fart teknik och tempoväxlande vände han in både på insidan och utsidan och matade inlägg. Dansken hade full kontroll på förarbetet och inlägget till Santos 1–0-mål. Med åtta målgivande passningar är Martin delad trea i den allsvenska assistligan. Martin hade dock lägen till ytterligare någon assist, men ville så gärna göra mål själv vid några tillfällen.

John Owoeri var som vanligt mycket aktiv, snabb och kvalitativ med boll, men var för egoistisk i flera lägen, när det fanns jättebra passningsalternativ valde han istället att ta svåra avslutslägen. På det stora hela bidrog John väldigt mycket till vår väldigt starka start av matchen.

Ricardo Santos var fortsatt obeveklig i huvudspelet, vilket gav oss utrymme även på längre bollar. Med de två fina målen är han nu uppe i hela 15 mål i Allsvenskan, vilket är lika många som Viktor Prodell gjorde 2012. Chansen finns också att slå klubbrekordet under en säsong som Roland Sandberg innehar med 17 allsvenska mål från 1971. Med lite större skärpa kunde Santos svarat för ytterligare poäng redan i den här matchen.

Victor Sköld bytte av John Owoeri under de sista 20 minuterna och gjorde ett bättre inhopp senast än senast mot Halmstad, men kom inte till någon riktig målchans.

Bruno Marinho gjorde efterlängtad comeback i Allsvenskan. Senast Bruno spelade allsvensk fotboll var i 0–3 matchen borta mot Helsingborg den 30 september 2012. Nu verkar knäet äntligen vara okej efter korsbandsskadan. Det är bara att hålla tummarna, för en Bruno tillbaka i gammalt gott slag kan vara viktig för oss nästa säsong. Under de åtta minuternas speltid visade brassen på spelglädje och spelade med gott passningsspel.

Det känns bra att vi lyckades vinna på hemmaplan igen. Vi hade en riktigt bra period i början på matchen som lade grund till segern, som vi tar med oss inför avslutningen. Med 40 inspelade poäng har vi redan tangerat fjolårets poängskörd och vi har goda möjligheter att bli bättre än de två raka åttondeplatser som vi noterat.

Vi har två matcher kvar AIK borta och Malmö hemma. Passa på och häng med till den sista bortamatchen. Läs mer om bussresan till Friends Arena och hur du anmäler dig här

Efter att omgångens alla matcher färdigspelats kommer jag redogöra för mina tankar inför de två avslutande omgångarna.

Sedan hoppas i varje fall jag att Mjällby klarar sig kvar. Även om Strandvallen ofta varit ett helvete för oss, så behövs det fler lag från mindre orter i Allsvenskan för att riva om bland det så kallade etablissemanget!

Matchfakta

ÅFF – Mjällby AIF 2–1 (2–1)

1–0 (  6) Ricardo Santos (Martin Christensen)

2–0 (32) Ricardo Santos

2–1 (33) Andreas Blomqvist

Varning ÅFF: Tom Pettersson (2:a).

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping.

Publik: 5 178

Övrig statistik

Bollinnehav 54 – 46

Avslut 17 – 7

Avslut på mål 8 – 5

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 10 – 11

Frisparkar 11 – 9

Offside 0 – 0

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 2

Startelvan

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Månz Karlsson, Pontus Nordenberg –

Simon Skrabb (ut 85), Tom Pettersson, Kristian Bergström, Martin Christensen (ut 84) – 

Ricardo Santos, John Owoeri (ut 74).

Inbytta ersättare

Victor Sköld (in 74, HM 85), Bruno Marinho (in 85 MM).

Ej inbytta ersättare

Gustav Jansson, Alberis da Silva, Emmanuel Boakye, Daniel Sjölund, Joel Rajalakso.