Skarsjövallen, Starke Arvid, HA Bygg Arena, Markbygg Arena. Ja, kärt barn har många namn, men för oss har sällan denna arena varit en kär fotbollsplan. Vi var illa ute även denna gång men kunde till slut andas ut då vi fick med oss alla de tre poängen.
Premiärmatchen i Ljungskile 1996 slutade med hela 0–5 i baken och sedan dess har vi åkt på ytterligare fyra nederlag. Den tyngsta var utan tvekan 2007 när vi hade chansen att gå förbi LSK i toppstriden vid seger men föll istället med 0–2, vilket blev en förödande och avgörande förlust för att vi missade Allsvenskan den gången. Ljungskile däremot stod ut distansen och avancerade till högsta serien.
Två gånger tidigare hade vi dock vunnit med 2–1 och att dessa siffror åter upprepades känns helt underbart!
På grund av sjukdom tvingades jag stanna hemma och följa matchen på TV, vilket kändes mycket frustrerande och det hela utvecklades ju till en riktig nervpärs…
Den första tiominutersperioden kändes inte bra och hemmalaget verkade åter få matchen dit de ville i sin svårspelade hemmaborg. Gräset var förstås långt och långsamt, men för att bli framgångsrik måste man anpassa sig till underlaget.
Ljungskile sökte framgång på vår högerkant och Anton Tinnerholm hamnade flera gånger framför sin markering. Vi kunde också mycket väl fått en straff emot oss då Alexander Mellqvist sköt på Bruno Marinhos utsträckta hand. Å andra sidan använde en hemmaspelare handen i straffområdet tidigare och vi fick då heller ingen straff.
Efterhand kom vi in i matchen bättre och kunde hålla i bollen med ett bra men långsamt passningsspel. Det visade sig ganska snart att hemmalaget var sårbara i de bakre leden bara vi spelade oss igenom och det var oerhört skönt att vi kunde få ledningen redan i den 18:e minuten. Efter ett inkast höll vi bollen inom laget i en minut och 14 passningar. Bruno Marinho slog en fin crossboll från höger till Jesper Arvidsson på den andra kanten. Jeppe slog sedan ett inlägg som Kristian Bergström plockade ned och lyfte in bollen med högern i det bortre hörnet. Underbart!
Att spela med en ledning i ryggen är ju grymt mycket lättare än tvärtom i Ljungskile. Vi fick matchen dit vi ville, där vi kunde hålla i bollen utan att behöva jaga mål. För ett lag som Ljungskile som bygger sitt spel på aggressivitet krävs intensitet i matchen för att de ska få till sitt anfallsspel. När vi nu fick ledningen fick LSK smaka på sin egen medicin och det var en fröjd att se de våra ta det väldigt lugnt vid varje avblåsning för att dra ned på tempot. Hemmalaget verkade komma av sig och de våra blev inte speciellt pressade och kunde i lugn och ro rulla upp från backlinjen.
För en neutral betraktare såg det säkert inte vackert ut men för oss passionerade fanatiker var det riktigt ögongodis och visar, precis som Andreas Thomsson poängterade efter matchen, att våra spelare mognat taktiskt sätt.
Om man tror att man kan åka till Ljungskile och spela ut dem så är man naiv. Ängelholm har ju överraskat stort. Vi var väl många som trodde att de utan duktige tränaren Roar Hansen skulle få det svårare, men oprövade Joakim Persson har ju gjort succé. Till Aftonbladet berättade han bland annat om vikten att anpassa sig till motståndarna i vissa fall och hur de precis som vi lyckades besegra Ljungskile borta med samma medicin.
Om Ljungskile inte får till det i spelet på planen har de ändå fasta situationer att ta till och vi fick en försmak av vad som komma skulle i andra halvlek, när LSK bet sig fast framför vårt mål en kort period redan i första halvlek. Alberis da Silva tvingades agera ojuste för att stoppa Johan Patriksson men den norske domaren Omar Rafiq lät spelet gå och Patriksson sköt strax utanför. Trots detta fick Ljungskile en ny chans på frispark. Det är märkligt hur ofta lag får frispark trots att domaren låtit spelet gå, vilket är ursvagt. Dessutom fick Alberis da Silva en varning som gör att han är avstängd mot Brage. Frisparken nickade sedan Johan Patriksson över men trots detta fick LSK chansen på hörna, men vi redde ut det.
Att gå till vila med 1–0 hade känts riktigt bra men det skulle bli ännu bättre. I slutskedet av halvleken slog Henrik Gustavsson en lång inspark som Magnus Erikson fint sög in och spelade ut till Haris Radetinac, som tog sats in framför mål, väggade med Magnus Eriksson och sköt ett snabbt skott. Träffen var ingen vidare men Nick Noble lämnade retur rakt ut till Kristian Bergström som inte gjorde något misstag, utan placerade säkert in 2–0.
Men Ljungskile är alltid Ljungskile och kan aldrig räknas ut och i den andra halvleken höll vi inte uppe spelet så bra som i första halvlek. Magnus Eriksson tvingades utgå redan i inledningen på halvleken och där tappade vi värdefull energi.
Redan efter en kvart kunde också LSK reducera. Och detta på ett sätt som absolut inte får ske. Viktor Prodell stod på hälarna och var inte med på markhörnan till sin markering. Joakim Runnemo tilläts möta boll och skjuta in 1–2.
Strax efter målet fick Oscar Möller ett jätteläge till höger efter Christoffers Karlssons fina långboll, men tyvärr satte lyftningen i gaveln i stället för i målet. I den 76:e minuten var Jesper Arvidsson nära att nicka in Kristian Bergströms hörna från höger men bollen gick över. Vi fick fler kontringslägen men var inte tillräckligt kyliga för att ta rätt löpningar och slå de rätt passningarna.
Mot slutet blev trycket allt värre mot vårt mål med inlägg och fasta situationer och det såg lite panikartat ut. Svetten sprutade där jag for omkring framför teven och det var olidligt nervöst när bollar matades in framför mål och vara nära att trilla in flera gånger om. När sedan domaren blåste av var det som att en tung sten föll från hjärtat och tårarna kom. Vilken lättnad! Och vilka oerhört viktiga poäng. Kan man vinna sådana här matcher så är oerhört mycket vunnet.
Efter att vi bara fick en pinne på Kopparvallen och alla tidigare motigheter på denna arena så känns det också rättvis att vi nu kunde plocka alla tre poängen.
Henrik Gustavsson fortsätter att vara stabil och lyckades hålla sig lugn trots trycket mot slutet. Fimpens rutin så här i slutet av säsongen är förstås ovärderlig.
Backlinjen fick mycket att bestyra denna dag och Kaiser Franz gjorde nu verkligen skäl för smeknamnet igen. I den första halvleken var Daniel Hallingström fullständigt dominant och kontrollerade helt luftrummet och trots trycket i den andra halvleken behöll Danne kylan och lyckades hålla ihop försvarsställningarna. Det är extra viktigt att Daniel kliver fram nu när Erik Moberg är skadad och i nästa match saknas ju också Alberis da Silva, som på det stora hela skötte sig bra men hade lite svårt med det hala underlaget.
Anton Tinnerholm spelade upp sig efter inledningen men fick, precis som Jesper Arvidsson, en jobbig andra halvlek då Ljungskile satsade framåt på kanterna.
På mitten var det av stor vikt att Christoffer Karlsson kunde komma in i Thomas Olssons frånvaro. Stoffa har gjort några fina inhopp och förtjänstfulla insatser i U21-laget på sistone och trots att han varit sjuk i veckan spelade han hela matchen med stort hjärta.
Bruno Marinho stod också för ett hårt jobb och svarade för kreativitet så länge vi spelade fotboll och inte bara tvingades till försvar.
Haris Radetinac jobbade också mer en normalt denna säsong, men kunde ha utnyttjat farten ännu mer så länge vi höll spelet uppe.
Kristian Bergström blev alltså stor matchhjälte med sina två mål och svarade även i övrigt för ett stort arbete. Med åtta mål och tio assist är han, tillsammans med Magnus Eriksson, tvåa i Superettans poängliga, en poäng efter Värnamos Viktor Claesson. Pligg har nu totalt gjort 110 serie- och kvalmål i ÅFF-tröjan, vilket endast är ett mål mindre än vad Veine Wallinder har gjort. Wallinder är förmodligen vår främste målskytt genom tiderna, i varje fall i modern tid.
Oscar Möller hade precis som Christoffer Karlsson varit sjuk i veckan och hade inte samma ork som tidigare men jobbade förtjänstfullt utan att få till det där extra.
Magnus Eriksson gör en oerhört stor nytta för hela laget, det syntes inte minst när han gick ut. Genom sin förmåga att suga in bollar och hålla i kunde vi fått lite mer andrum i slutet av matchen, men nu kom bollarna allt för snabbt tillbaka in framför vårt mål.
Det känns lite farligt att sätta in Viktor Prodell i sådana här matcher då det gäller att kämpa stenhårt om varje boll. Proddan är skicklig att hålla i bollen men måste löpa mer för att komma in i bollbanan och vara mer disciplinerad som vid hörnan vi släppte in målet på.
Daniel Swärd har visat bra sting när han har kommit in och kunde ha varit ett bättre alternativ med mer riv och slit.
Steiner Strömnes kom in istället för Oscar Möller sista kvarten, vilket var välbehövligt då han ligger bra till för att ta mittbacksplatsen bredvid Daniel Hallingström mot Brage.
Amir Suljic gjorde också ett kort inhopp istället för Bruno Marinho.
Samtliga förtjänar naturligtvis beröm för denna kämpaseger, som ju bäddar inför framtiden. Sju matcher återstår av seriespelet och fyra av dem spelas på Kopparvallen. Endast en gräsmatch återstår nu, borta mot Ängelholm.
Ängelholm har också fyra hemmamatcher kvar medan Sundsvall har fyra bortamatcher kvar, varav tre på naturgräs. Giffarna har bara vunnit två matcher på naturgräs i år.
Det blir intressant att se om Ängelholm håller för trycket i kväll borta mot Assyriska som verkar ha fått ny kraft efter två raka segrar. Sundsvall spelar först på torsdag hemma mot spelskickliga Värnamo och är förstås ännu mer pressat.
När det gäller vårt målskytte så är vi nu uppe i hela 50 fullträffar. Vårt rekord i Superettan är från 2004 med 55 mål. Efter 23 matcher har endast fyra lag gjort fler mål än oss sedan Superettan bildades 2000: Djurgården (2000) 55, Kalmar (2001) 55, Norrköping (2007) 52 och Mjällby (2009) 51. Samtliga av dessa lag avancerade sedan till Allsvenskan.
Nästa steg för att vi också ska ta oss tillbaka till högsta serien sker nästa måndag, 12 september, då vi tar emot Brage på Kopparvallen.
Matchfakta
Ljungskile SK – ÅFF 1–2 (0–2)
0–1 (17) Kristian Bergström (Jesper Arvidsson)
0–2 (45) Kristian Bergström
1–2 (60) Joakim Runnemo
Varningar ÅFF: Alberis da Silva (3:e, avstängd mot Brage), Viktor Prodell (1:a)
Domare: Omar Rafiq, Oslo
Publik: 814
Övrig statistik
Avslut totalt 17–10
Avslut på mål 8–5
Avslut i målställningen 0–0
Hörnor 7–2
Frisparkar 10–8
Offside 0–4
Varningar 0–2
Laget
Henrik Gustavsson –
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –
Haris Radetinac, Christoffer Karlsson, Bruno Marinho (ut 91), Kristian Bergström –
Magnus Eriksson (ut 53), Oscar Möller (ut 80).
Inbytta ersättare: Viktor Prodell (in 53), Steinar Strömnes (in 80 MM), Amir Suljic (in 91).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.