Sen kvittering – men bara en pinne

Efter Eric Smiths dundertabbe som gav Falkenberg segern mot Halmstad ökade pressen ytterligare i vårt utsatta läge. Men efter en till stora delar svag insats klarade vi bara 1–1 hemma mot Kalmar FF. Vi gav gästerna ledningen i den första halvleken efter katastrofalt försvarsarbete, men i slutforceringen kunde i varje fall Tor Øyvind Hovda skicka in kvitteringen i den 87:e minuten.

Till skillnad från triumfen i Sundsvall utgick krasslige Alberis da Silva och mittback, bredvid Sebastian Ramhorn, spelade istället Månz Karlsson som var tillbaka efter avstängning.

Förhoppningen var givetvis att segern i Sundsvall skulle ge energi till våra spelare, som skulle omsättas till en ny seger. Inledningsvis såg det också lovande ut då vi såg rätt rappa ut framåt.

Redan i den 7:e minuten tvingades dock Gustav Jansson sträcka ut då Romário tryckte iväg ett lågt skott från sin position utanför straffområdet. Minuten senare var vi mycket nära att ta ledningen. Martin Christensen slog en fin boll till höger, där John Owoeri löpte bra i djupet och in i straffområdet vid kortlinjen. John satte in bollen framför mål och Kristian Bergström vräkte sig fram men sköt dessvärre precis över det främre krysset från sin position 7–8 meter från mål.

Redan efter tio minuter, så började våra spelare se ängsliga ut. Det såg väldigt passivt ut, när Kalmar i långsamt gemak kunde hålla allt mer i bollen. Vi släppte alldeles för enkelt ytan utanför vårt straffområde. Vi hade många spelare på rätt sida om bollen men sjönk alldeles för lågt och mittfältarna var inte tillräckligt aggressiva för att stänga till den farliga ytan.

Efter ett högerinlägg i den 13:e minuten lyckades inte Sebastian Ramhorn få bort bollen bättre än att Viktor Elm kunde nypa till, men Gustav Jansson räddade.

Efter ett inspel från vänster fick en helt obevakad Papa Diouf bollen rakt framför mål, utanför straffområdet, och klippte till. Skottet tog i den vänstra stolpen och Gustav Jansson fick reflexmässigt upp handen och kunde slå undan returen. Det var Andreas Dahlén som helt tappade bort Diouf, som löpte in från höger.

Vi stack upp i den 25:e minuten och John Owoeri spelade in bollen framför mål, men Simon Skrabb hann inte fläka sig för att styra in bollen i det övergivna målet. Tyvärr var det för få av våra spelare som trodde på anfallet och vi hade ytterligare bara en spelare inne i straffområdet – Kristian Bergström var också borttäckt.

I den 29:e minuten släppte vi in det vidriga baklängesmålet. En lång frispark skickades upp som Månz Karlsson nickade bort. Bortalaget fick sedan rulla runt bollen obehindrat, eftersom våra mittfältare var passiva, och Ismael Silva slog en lös passning in i straffområdet till höger, som Månz Karlsson inte hade några som helst problem att styra ut till hörna, men istället trodde han förmodligen att Gustav Jansson skulle plocka upp bollen, men vad Månz förmodligen inte visste var att Marcus Antonsson löpe bakom Månz och Sebastian Ramhorn följde inte med. Gustav Jansson var så pass ute så att det såg ut som att han skulle kunna täcka målet, men bolluslingen gick mellan benen på Gurra och in i mål.

Att låta bli den bollen som Månz gjorde är naturligtvis oförlåtligt. Om man ska släppa en boll till målvakten måste man naturligtvis vara 100 % säker att ingen spelare löpt in bakom. Eftersom alla vet att Antonsson älskar att fiska på sådana här bollar så var det ännu mer obegripligt, vilket Sebastian Ramhorn synnerligen borde ha tagit i beaktande mot sin förre lagkamrat. Kanske var det så att Sebastian trodde att Månz skulle styra ut till hörna, men det går ju inte att chansa genom att tro, när vår existens står på spel! Kommunikation att Månz skulle ta bort bollen skulle naturligtvis ha kommit både från Ramhorn och Gurra, även om det förstås också är Månz uppgift att ha koll vad som händer bakom honom.

Det horribla målet fick följder i att vårt dåliga spel blev ännu sämre. Givetvis hoppades man på en kvittering innan paus men huvudsaken var att vi kunde undvika fler mål i baken för att kunna komma ut med ny energi i andra halvlek.

Vi kom tillbaka något i slutet av halvleken och när vi för en gångs skull hade folk som löpt in i straffområdet, så kom inlägget från Martin Christensen i den bakre delen av straffområdet (i den 42:a minuten) och därifrån fick inte Mauricio Albornoz tillräckligt bra fart på bollen och Lars Cramer i kalmarmålet kunde enkelt rädda.

I den 44:e minuten fick vi ett riktigt bra kvitteringsläge, då Simon Skrabb slog ett inlägg från vänster, men helt ren framför mål lyckades John Owoeri dessvärre nicka över, då han misstajmade nicken och hoppade upp för sent.

Till den andra halvleken utgick Hampus Holmgren. Sebastian Ramhorn flyttades ut till höger i backlinjen och Daniel Hallingström tog plats i mittförsvaret.

Vi började ta tag bättre i spelet i den andra halvleken. Vi hade mycket boll, men ofta gick det för långsamt och vi var dessvärre uddlösa framåt.

I den 51:a minuten slog Kristian Bergström in en frispark från vänster men Månz Karlsson nickskarvade över. Minuten senare slog Tor Øyvind Hovda en snabb frispark till John Owoeri som spelade in bollen från vänster. Simon Skrabb fick ett riktigt bra läge att klippa till med hans vänsterfot, från strax utanför straffområdet, men han tyckte att han först skulle ta emot bollen och då rann den fina chansen ut i sanden.

I den 56:e minuten slog Martin Christensen ett inlägg från höger och John Owoeri såg ut att få ett fint läge, men lyckades inte med mottagningen och hamnade ur läge. Skottet täcktes bort och Kristian Bergström sköt returen över.

Efter en timmes spel hade vi ett långt och bra anfall. Andreas Dahlén slog in bollen från vänster och Tor Øyvind Hovda fick ett fint läge från straffområdeslinjen men sköt tyvärr högt över.

I den 74:e minuten slog Andreas Dahlén ett inlägg från vänster, bollen gick över på högersidan där Martin Christensen lyfte in bollen. John Owoeri nickade och till sist hamnade bollen hos Simon Skrabb som tryckte iväg ett fint volleyskott med dessvärre kunde målvakten reflexrädda.

I den 83:e minuten slog Kristian Bergström en fin långboll som Daniel Hallingström nickskarvade perfekt, men nyss inbytte Mario Jelavic var inte alert nog att löpa sig till den solklara positionen, som kunde ha gett homon ett jätteläge. Slappheten medförde att han inte var på plats och chansen gick upp i rök.

I den 87:e minuten kunde vi så äntligen kvittera. Efter en hörna var vi illa ute då Kalmar ställde om men John Owoeri värderade helt rätt då han inte pressade mot Svante Ingesson utan följde med Ismael Silva. Därmed räddade Owoeri oss från ett friläge från mer än halva plan, då hann var snabbare och spelade hem till Gustav Jansson. Gurra spelade direkt till vänster där Andreas Dahlén spelade upp bollen till Kristian Bergström. Pligg spelade tillbaka bollen och Dalle slog en långboll in i Kalmars straffområde. Månz Karlsson vann en duell och nickade tillbaka till Tor Øyvind Hovda som tog emot och sköt in 1–1. Lars Cramer var på bollen men kunde inte hålla den och skottet satt invid den vänstra stolpen.

Vi hade sedan inte tryck mot kalmarmålet, då KFF flyttade fram sina positioner för att om möjligt återta ledningen, men i den 93:e minuten fick vi ändå en bra chans att vända matchen helt. Andreas Dahlén slog ett fint inlägg från vänster som Tor Øyvind Hovda nickade ned till vänster framför mål, men dessvärre fick inte Månz Karlsson till nedtagningen och bollen rann iväg till målvakten.

Ett så sent mål som har betytt förändring av poängfördelningen har vi inte fått sedan hemma mot IFK Norrköping 2012, då Magnus Eriksson klippte in 1–1 i den 89:e minuten. Däremot har vi tappat hela 9 poäng på övertidsmål sedan dess.

Vi får nu verkligen hoppas att den här pinnen blir viktig i slutändan!

För att det här ska sluta lyckligt måste dock spelkvaliteten upp. Vi har släppt in många skitmål denna vidriga säsong, men det här tog priset! Vi får inte ge bort så enkla mål!

Vi kan heller inte uppträda så passivt och ge bort ytor. När ett rätt så otekniskt lag som Kalmar får stå och pilla runt bollen utan att vi sätter press på dem är det för bedrövligt. Att gå in och ta kampen och visa vägen med aggressivitet och duellspel är ju den ända vägen när man strider för livet. Att ett gäng spelare står och tittar på och är passiva är naturligtvis inte okej.

I andra halvlek fick vi ändå tryck på Kalmar, men vi måste bli mer distinkta med inläggen och våga fylla på med mittfältare i straffområdet från början. I den första halvleken spelade vi för slarvigt och långsamt och när det var dags att skicka in bollen framför mål så täcktes inspelen bort.

Gustav Jansson hade otur på målet, men kunde ha varit mer resolut i kommunikationen till Månz Karlsson att ta bort bollen, även om det föreföll sig vara en självklarhet. I övrigt var Gurra, som vanligt stabil.

Hampus Holmgren utgick efter en halvlek, men han var varken bättre eller sämre än någon annan.

Sebastian Ramhorn brast i kommunikationen till Månz och följde inte med Marcus Antonsson. I övrigt gjorde han inga större misstag som mittback eller som högerback i andra halvlek. I den andra akten fyllde han också på bra framåt.

Månz Karlsson var tillbaka efter avstängning och kunde ha räddat upp insatsen genom ett segermål i den 93:e minuten, men han assisterade i varje fall till vårt mål.

Andreas Dahlén växte efterhand, vågade kliva fram på vänsterkanten och hittade in med flera fina inlägg, varav ett långt som vi kvitterade på. Målmedvetenheten och viljan var kul att se.

Daniel Hallingström gjorde ett kort inhopp i Sundsvall och spelade nu hela andra halvlek. Det känns skönt att Danne är tillbaka. Hans ledaregenskaper är nu väldigt viktiga i sluttampen på Allsvenskan. Dessutom är han bra att skicka upp på topp och om bara medspelarna vill göra mål kan de gå på hans nickskarvar.

Martin Christensen blandade och gav, kladdade stundom för mycket med bollen, men hans tempoväxlingar öppnade ibland ytor. Dansken gjorde en bättre defensiv insats än i Sundsvall, även om det inte säger så mycket.

På innermittfältet lyfte inte vår duo efter den relativt bleka insatsen i Sundsvall. Speciellt i den första halvleken var både Tor Øyvind Hovda och Mauricio Albornoz för passiva. Främst Hovda klev fram i den andra halvleken, vann fler dueller och kvitterade. Albornoz måste dock lyfta sig rejält i slutskedet av Allsvenskan, spela mer aggressivt, höja tempot och kvaliteten.

Kristian Bergström flyttades in centralt på mittfältet i den 68:e minuten för att vi skulle få ett större övertag på mitten och få tryck på Kalmar. Från central position kunde Pligg styra mer av spelet, men vi saknade spetsen.

Ammar Ahmed byttes in som offensiv mittfältare i den 68:e minuten och kunde med sina kvicka ben sätta fart mot trötta motspelare, men kom ändå inte riktigt loss.

John Owoeri oroade ett par gånger i första halvlek, men var för det mesta osynlig och visade ett dåligt kroppsspråk. I den andra halvleken vaknade han dock till då vi blev mycket mer spelförande och han låg bakom en hel del, men mest genom inlägg då han befann sig på kanterna. Stort plus får han för hemjobbet innan vi kunde kvittera. Den inställningen vill vi alltid se hos John, som förövrigt gjorde två mål borta mot Häcken i fjol.

Simon Skrabb fick ett bra läge men skulle lägga bollen i ännu bättre läge, men mot en motståndare som har backat hem gäller det att ta läget så länge det finns kvar. Simon jobbade åter hårt och man unnar honom att bli målskytt.

Mario Jelavic kom in istället för Martin Christensen i den 80:e minuten, men trots att han borde haft pigga ben tog han inte chansen, vilket är för sorgligt att se.

Efter matchen gnällde Peter Swärdh på Månz Karlssons lätta armrörelse på Viktor Elm innan vår kvittering. Det märks alltså att Peter inte tränar vår klubb längre utan en som anses vara större. Om nivån på det är frispark, så skulle vi ha sluppit många baklängesmål i år…

Peter var annars ganska nöjd med den första halvleken.

– Men med andra halvlek i färskt minne var oavgjort ändå kanske rättvist, sade han på presskonferensen.

– Jag var lite besviken på vårt beteende efter en bra inledning på matchen, där vi var väldigt passiva och ängsliga. Vi släppte in mål och därefter såg vi rädda ut, hade inget närkampsspel och ingenting. Vi sade i paus att vi skulle kliva in i duellerna och kliva fram. Vi hade väl ingen vidare kvalitet i det, men sedan lyckades vi forcera in en kvittering och det är bara upp på hästen igen på torsdag borta mot Häcken, sade vår tränare Roar Hansen.

Lördagen den 25 augusti 2001 åkte vi på en tung 2–3-förlust hemma mot Tidaholms GoIF i division II, efter ett sent mål av gästerna. Med sex omgångar kvar låg vi på sjätte plats i division II Östra Götaland. Seriesegraren skulle spela kvalspel, men till ettan IK Tord var det hela 9 poäng. Till tvåan Grimsås IF var det också 9 poäng. Till trean Linköpings FF var det 8 poäng. Fyran Tidaholm GoIF var 4 poäng före och femman Jönköpings Södra IF hade lika många poäng som vi. Vår målskillnad var dessutom betydligt sämre än konkurrenternas: 20 mål sämre än Tord, 10 sämre än Grimsås, 25 sämre än Linköping, 8 sämre än Tidaholm och 10 sämre än Jönköping.

Begrunda gärna tabellen närmare här:

http://user.tninet.se/~tuq287p/2mfo16.htm

Hur det hela senare slutade vet säkert de flesta om, men ni som vill kan kika här:

http://user.tninet.se/~tuq287p/2mfo22.htm

och här:

http://user.tninet.se/~tuq287p/2o24sf-aff.htm

Matchfakta

ÅFF – Kalmar FF 1–1 (0–1)

0–1 (29) Marcus Antonsson

1–1 (87) Tor Øyvind Hovda (Månz Karlsson)

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.

Publik: 3 608

Övrig statistik

Bollinnehav 57 – 43

Avslut 9 – 8

Avslut på mål 3 – 6

Avslut i målställningen 0 – 1 

Hörnor 2 – 1

Frisparkar 13 – 9

Offside 0 – 4

Utvisningar 0 – 0

Varningar 0 – 1

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren (ut 46), Sebastian Ramhorn (HB 46), Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 80), Tor Øyvind Hovda, Mauricio Albornoz (ut 68), Kristian Bergström (MM 68) –

Simon Skrabb (VM 68), John Owoeri.

Inbytta ersättare

Daniel Hallingström (in 46 MB, F 80), Ammar Ahmed (in 68, OM), Mario Jelavic (in 80 F).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson, Kenny Hildeby.

ÄNTLIGEN!!!

Efter att Örebro bortaslagit Hammarby, så hade vi hela åtta poäng upp till Falkenberg på kvalplats och den efterlängtade segern, som vi väntat så oerhört länge på, var nästan tvungen att komma. Så kändes det. Och så blev det! Mauricio Albornoz knoppade vackert in Kristian Bergströms fina inlägg i den 78:e minuten och sedan var det bara att kämpa för att hålla undan till en mycket viktig trepoängare borta mot GIF Sundsvall.

Vi har upplevt några riktigt fina stunder tidigare på Norrporten Arena. 2009 gjorde Pontus Karlsson (numera Hydén) två mål när vi vann en mycket viktig toppmatch i Superettan, som strakt bidrog till det allsvenska kontraktet. 2011 satte Oscar Möller matchens enda mål i seriefinalen av Superettan i den näst sista omgången och därmed var vi tillbaka i Allsvenskan. 2012 var vi illa ute men Viktor Prodell kvitterade till 3–3 i slutskedet.

I alla jävlighet som har varit emot oss den här säsongen så fanns känslan att det kunde ske igen på Norrporten Arena och i Norrland. I fjol noterade vi också hemska tio raka bortamatcher utan seger, men bröt trenden på Strömvallen i Gefle och sedan bortabesegrade vi även Djurgården, Häcken och Halmstad. Det vill säga fyra bortasegrar i rad.

Till skillnad från bortamötet mot AIK återgick lagledningen till 4–4–2. Eftersom Månz Karlsson var avstängd krävdes förändringar i backlinjen och det var välkommet att Alberis da Silva kunde spela från start igen, det hade han inte gjort sedan den 3 juni hemma mot Häcken. Därmed kunde vi ställa upp med ett starkt innermittfält i Tor Øyvind Hovda, som var tillbaka efter avstängning, och Mauricio Albornoz. Ammar Ahmed började på bänken, Kristian Bergström flyttades ut till vänster och Simon Skrabb flyttades åter upp på topp.

Med en laguppställning som kändes välbalanserad, så var förhoppningen om att vi kunde sätta tonen från början. Inte minst genom aggressivt spel och vunna närkamper på innermittfältet av Marre och Hovda, men så blev det inte alls. De tio första minuterna av matchen lyckades vi inte men någonting och gav bort taktpinnen till hemmalaget efter ett en mycket nervös inledning av matchen.

Därefter lyckades vi spela upp på Sundsvalls planhalva, i något som liknade ett spel, men det gick långsamt och hackade betänkligt. Dessutom var det fortsatt darrigt bakåt. Våra spelare slarvade med boll och låg alldeles för långt ifrån sina motståndare på mittfältet. Det var väldigt passivt och vi hade stora problem på vår högerkant, där Martin Christensen och Hampus Holmgren inte kunde stänga till.

Fem minuter innan paus försökte lagledningen korrigera, genom att flytta ned Simon Skrabb på höger mittfält. Martin Christensen bytte till vänstersidan och Kristian Bergström spelade på en offensiv mittfältsroll. Genom Simon Skrabbs ettriga slit fick vi lite bättre kontroll på hemmalagets attacker, men vi var fortsatt uddlösa framåt, men obefintligt djupledsspel på John Owoeri.

Sundsvall fick inte heller spelet att fungera och slarvade också en hel del med boll. När de kom fram genom överbelastningen till vänster så skapades dock en del lägen i första halvlek, men inte många riktigt heta.

Leo Englund tog sig in från vänster långt in i straffområdet i den 18:e minuten och spelade snett bakåt, men Sebastian Rajalakso sköt utanför den främre stolpen. Alberis da Silva och Sebastian Ramhorn täckte också bort några lägen.

I den 23:e minuten sköt Rúnar Már Sigurjónsson strax utanför den bortre stolpen, men Gustav Jansson var där om bollen gått innanför. I den 39:e minuten fick Gurra göra en riktigt fin räddning, då Pa Dibba avslutade inne i straffområdet.

Däremellan var vi dock närmast ett ledningsmål i den första akten. Från distans tryckte Tor Øyvind Hovda iväg ett mäktigt långskott som tog i ribban vid det högra krysset och oturligt hann inte Mauricio Albornoz få styr på returnicken som smet utanför den högre stolpen, när den vänstra delen av målet var övergivet.

I den andra halvleken fick vi lite bättre ordning på spelet och förlade mer spel på Giffarnas planhalva, men för den skull skapade vi inga målchanser inledningsvis. Istället fanns det tillbud i vårt eget straffområde. En hörna höll på att ställa till det i den 53:e minuten, men vi räddades av en frispark. Fyra minuter senare avvärjde Alberis da Silva ett öppet läge i straffområdet.

I den 68:e minuten bröt Kristian Bergström en indianare från hemmalaget, avancerade i vänsterinnerposition och fick fritt skottläge, men sköt över. Ett snabbt avslut hade kanske varit att föredra då målvakten Tommy Naurin befann sig långt ut till höger.

Därefter byttes Ajsel Kujovic in på topp, vilket signalerade att vi gick för segern, men det öppnade också för kontringar och i den 72:a minuten åkte vi på en farlig omställning. Jag tordes inte ens tänka tanken då angående Sebastians fina brytning till höger om vårt mål. Men så här i efterhand så var det en mycket matchavgörande brytning.

I den 78:e minuten kom sedan det mål som vi väntat på så länge på. Våra spelare kämpade till sig bollen på mittplan. Mauricio Albornoz spelade ut bollen till höger där Martin Christensen gjorde det bra i sitt avancemang fram och in i banan, där han hittade Andreas Dahlen i vänsterinnerposition, som spelade ut bollen till vänster där Kristian Bergström måttade in ett precist inlägg som Mauricio Albornoz mycket elegant lobbnickade in i det bortre hörnet.

Det var naturligtvis en enorm glädje att se bollen gå in precis framför oss bakom målet, men det gällde ju att målet skulle vara värt något också – att vi skulle hålla undan!

Lagledningen bytte snart ut John Owoeri och satte in Daniel Hallingström för att hjälpa till att freda det egna målet. Det var Dannes första allsvenska framträdande sedan hemmamatchen mot Helsingborg den 23 juli.

Sundsvall satte tryck på oss och Kristian Bergström var räddande ängel då han räddade efter Rúnar Már Sigurjónsson nick efter hörna i den 84:e minuten. I den 90:e minuten fick Pa Dibba ett farligt läge vid den vänstra stolpen men fick som tur var inte ordning på avslutet och i den 93:e minuten var det riktigt farligt då Jón Gaoni Fjóluson vräkte sig före Andreas Dahlén vid den högra stolpen, men Gustav Jansson avvärjde med stor målmedvetenhet.

Ännu närmare mål var dock sent inbytte Ammar Ahmed som frispelades till vänster av Martin Christensen, men Ammar prickade ribban vid det bortre krysset.

Trots oerhört nervösa slutminuter kunde vi till sist hålla undan för en ohyggligt efterlängtad och viktig seger!

Det var allt lite flashbacks från matchen mot Giffarna 2011 och fjolårets första bortaseger, som togs mot Gefle. Ingen av dessa matcher bjöd på skönspel, men slutade, liksom denna match med framgång genom kämparanda!

Spelmässigt har vi gjort många matcher som varit bättre än denna men kammat noll, så att vi nu vann behöver vi absolut inte be om ursäkt för. Hur vi vinner spelar ingen som helst roll – det enda som betyder något är att vi vinner!

Det var i elfte timmen den här segern kom, men genom den finns alla möjligheter. Vi är nu bara två poäng efter Halmstad och vi krympte avståndet till Falkenberg, på kvalplats, till fem poäng. Vi har ju också FFF kvar att möta och kan därmed på egen hand minska avståndet till två poäng. Till Örebro, ovanför kvalstrecket, skiljer det sex poäng och ÖSK har vi också kvar att möta – på Kopparvallen. Vi har också en fördel genom en bättre målskillnad än huvudkonkurrenterna.

Truppmässigt ser det också allt bättre ut inför slutspurten.

Efter ett par tveksamma ingripanden vid fasta situationer mot Forward och AIK, stängde åter Gustav Jansson igen. Giffarna hade hela 13 hörnor som Gurra stod pall för och han gjorde också ett par riktigt fina räddningar.

Henrik Gustavsson är också på väg tillbaka efter att ha insjuknat i Borrelia.

På backsidan kunde äntligen Alberis da Silva spela från start. Visst var han lite ringrostig och spred en del bollar, men han avvärjde också en hel del med sin aggressivitet och höll undan med sitt starta huvudspel.

Daniel Hallingström gjorde också efterlängtad debut under de nervösa slutminuterna, vilket är bra att ha med sig inför slutspurten.

Till matchen mot Kalmar är också Månz Karlsson tillbaka efter avstängning.

Sebastian Ramhorn hade lite svårt att hitta samspelet med Martin Christensen och Hampus Holmgren på högersidan, men trots en svår uppgift löste han det bra och svarade för flera fina brytningar och täckande av skott.

Hampus Holmgren hade lite problem i första halvlek men efter att lagledningen flyttat om, kom han bättre till sin rätt i andra halvlek. Nu när vi får tillgång till fler mittbackar är också Sebastian Ramhorn ett alternativ som högerback.

Andreas Dahlén stängde sin vänsterkant bra för det mesta och var även inblandad i vårt mål. Dessutom finns ju Pontus Nordenberg som backup.

Tanken har ju varit att Mauricio Albornoz och Tor Øyvind Hovda ska utgöra vårt innermittfält i höst, men på grund av skador på mittbackarna samt avstängningar, så har de bara spelat tillsammans i två matcher, denna och hemmamatchen mot Helsingborg. Duon började matchen i Sundsvall mycket knackigt. Marre spelade med små marginaler och tappade boll och Hovda kände inte trygghet att spela aggressivt. De båda kom på mellanhand och det såg passivt ut. Efterhand spelade de båda upp sig och i grunden var det bland annat Hovdas och Marres vunna kamper om bollen som var uppkomsten till Albornoz mål. Men helt klart kan duon bli mycket bättre med mer speltid tillsammans.

Martin Christensen var inte på tå i den första halvleken, vilket bidrog till att Sundsvall skapade oroligheter från vår högersida. Efter lagledningens korrigeringar tog Martin jobbet bättre i den andra halvleken.

Kristian Bergström kom bättre med i spelet som spets på mittfältet och möjligheten att operera brett, även om han slog det så viktiga inlägget med precision till Albornoz mål, från vänster. Och även när spelet hackar så tar alltid 41-åringen jobbet i löpmeter, som ett stort föredöme för alla andra.

Simon Skrabb byttes ut i den 68:e minuten efter att ha svarat för en bra arbetsinsats, men säkerligen var det så att han kan ha varit lite sliten efter att ha spelat två U21-landskamper för Finland under uppehållet.

John Owoeri hade det inte lätt på topp då djupledsbollarna helt lyste med sin frånvaro, men John agerade stark bollmottagare och spelfördelare, men om vi ska få fart på Johns målskytte måste hans främsta egenskaper i djupledsspelet nyttjas mer.

Ajsel Kujovic byttes in för åttonde allsvenska matchen i rad och lyckades låsa fast bollen bra på offensiv planhalva några gånger och vid målet drog han givetvis åt sig uppmärksamhet vilket öppnade för Albornoz.

Ammar Ahmed bytte av Kristian Bergström under de sista minuterna och var så när att pricka in sitt första allsvenska mål, men prickade tyvärr ribban.

Det gäller nu att inte slå sig till ro – att det här var vändningen. Det gäller naturligtvis att ge allt i alla lägen för att den här segern ska betyda något i slutändan – genom ett oerhört hårt och målmedvetet arbete. Och fungerar inte spelet till fullo så kan det gå ändå om alla kämpar!

Matchfakta

GIF Sundsvall – ÅFF 0–1 (0–0)

0–1 (32) Mauricio Albornoz (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: Hampus Holmgren (1:a), Tor Øyvind Hovda (4:e, inklusive den från Kalmar).

Domare: Kaspar Sjöberg, Malmö

Publik: 4 414

Övrig statistik

Bollinnehav 55 – 45

Avslut 9 – 4

Avslut på mål 3 – 1

Avslut i målställningen 0 – 2 

Hörnor 13 – 1

Frisparkar 8 – 10

Offside 2 – 1

Utvisningar 0 – 0

Varningar 2 – 2

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren, Sebastian Ramhorn, Alberis da Silva, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (VM 40, HM 60), Tor Øyvind Hovda, Mauricio Albornoz, Kristian Bergström (OM 40, VM 68, ut 90) –

Simon Skrabb (HM 40, VM 60, ut 68), John Owoeri (ut 82).

Inbytta ersättare

Ajsel Kujovic (in 68 F), Daniel Hallingström (in 82 MB), Ammar Ahmed (in 90, VM).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson, Mario Jelavic.

Ny vidrig uddamålsförlust

Många som inte följt vår säsong så här långt trodde att vi skulle åka på duktigt med spö på Friends Arena, men vi som sett varje match live vet att det kvittar vilka vi möter, det blir jämna matcher som resulterar i kryss eller vidriga uddamålsförluster. Ett skitmål räckte för AIK denna gång och att vi sumpade ett par jättelägen gör inte smärtan lindrigare att bära.

Till skillnad från den genomusla cupmatchen mot Forward var Månz Karlsson och Kristian Bergström tillbaka i startelvan. Pontus Nordenberg och Ajsel Kujovic började därmed på bänken.

Till skillnad från senaste allsvenska matchen mot Göteborg, var nu Tor Øyvind Hovda avstängd. Mauricio Albornoz flyttades upp som balansspelare på mittfältet. Sebastian Ramhorn tog steget in som mittback och Hampus Holmgren spelade högerback.

För att täta till det centralt, och även ha bättre understöd på kanterna, valde lagledningen att spela efter en 4–1–4–1-uppställning.

Ammar Ahmed och Kristian Bergström spelade centralt på mittfältet, framför Albornoz. Martin Christensen och Simon Skrabb spelade på kanterna. Simon flyttades alltså ned på vänstermittfältet, men när vi hade bollen gick han upp i sin vanliga forwardsroll för att stödja John Owoeri.

Vi började matchen lovande och redan i den tredje minuten fick vi ett jätteläge att ta ledningen. Martin Christensen slog en fin boll till framstormande John Owoeri, som först såg ut att få öppet mål, eftersom målvakten Patrik Carlgren missbedömde situationen, men John gled ur vinkeln. Owoeri hade ändå jättebra alternativ genom Kristian Bergström och Simon Skrabb som befann sig i jämnhöjd med straffpunkten. Dessvärre hastade John in bollen framför mål på måfå, istället för att vara kall i ”plan B-förfarandet”.

I den 13:e minuten slog Martin Christensen en frispark som Månz Karlsson nickade tillbaka i straffområdet. Kristian Bergström fick chansen två gånger om, men det första skottet blockerades och andra gången sköt Pligg utanför den högra stolpen.

I den 23:e minuten klippte Kristian Bergström till från distans, men skottet täcktes ånyo bort av en AIK-spelare.

I den 29:e minuten oroade AIK på riktigt för första gången i matchen. Johan Blomberg fick fri lejd mot målet från vänster, efter en snabbt slagen frispark, och sköt ett skott som gick strax utanför den första stolpen, men Gustav Jansson var där om bollen gått innanför stolpen.

I den 32:a minuten fick AIK en turlig hörna från vänster, eftersom bollen studsade upp på Mauricio Albornoz. Stefan Ishizaki slog in en ganska låg hörna, men trots detta fick vi inte bort bollen, utan attackerad kunde Nils-Eric Johansson styra in bollen från nära håll eftersom Gustav Jansson inte var på tå och kom för sent till undsättning. Inte hade vi heller någon på bortre stolpen, vilket jag anser att vi alltid ska ha och detta förfarande har kostat oss många skitmål genom åren. Martin Christensen hade som uppgift att markera Nils-Eric, men var alldeles för vek i duellen och att AIK-spelaren har sina tjuvknep borde naturligtvis Christensen ha varit väldigt förberedd på.

Vi släppte in ett bedrövligt mål efter inkast mot Forward och nu släppte vi in ett nytt bedrövligt mål, men denna gång efter hörna. Vi är ju inte direkt det läget att vi behöver ge bonusmål till motståndarna och måste givetvis vara mycket mer fokuserade på fasta situationer.

Det var alltså till att arbeta i uppförsbacke. Igen!

I den 37:e minuten oroade AIK igen, då Stefan Ishizaki kom in djupt till vänster men inlägget fick Sebastian Ramhorn precis skallen på och kunde därmed styra bollen över Mohammed Bangura och Henok Goitom i bra läge framför mål. Minuten senare sköt Ammar Ahmed ett halvfarligt långskott som tog på Ebenezer Ofori och gick strax över.

I den 40:e minuten fick vi två jättechanser att kvittera. I den första anfallsvågen spelade Andreas Dahlén in bollen från vänster och Simon Skrabb klippte till men målvakten Patrik Carlgren räddade vid sin främre stolpe och oturligt nog gick returen retsamt mitt emellan Mauricio Albornoz och John Owoeri.

Kort senare kom vi i en liknande våg. Andreas Dahlén spelade in från vänster och Mauricio Albornoz fick ett mycket bättre läge än Simon, då han till synes bara hade att skarva bollen i mål, men satte bollen i gaveln. John Owoeri och Martin Christensen fanns också framför mål som passningsalternativ eller som returtagare.

Redan i den första halvleken hade vi en hel del boll (49 %) och den första halvan av andra halvlek hade vi ett markant bollövertag. Dessvärre hade vi ett alldeles för lågt bolltempo och vågade nästan aldrig söka spelvändningar, vilket innebar att hemmalaget inte hade några problem att flytta sig i sidled. AIK var också ganska farliga i sina framstötar.

I inledningen på den andra halvleken tryckte Henok Goitom iväg ett överraskande skott. Gustav Jansson reagerade lite sent men kunde rädda. Räddade gjorde också Gurra i den 59:e minuten, då han var bra ute och täckte, då Goitom kom i misstänkt offsideläge och avslutade från nära håll.

I den 60:e minuten var vi nära en kvittering, då Martin Christensen slog ett fint inlägg från vänster och en fri Simon Skrabb nickade mot den vänstra stolpen, men målvakten gjorde dessvärre en kvalificerad räddning.

Vi började få lite mer tryck mot AIK-målet när klockan närmade sig 70 minuter, men när vi väl fick AIK i brygga så fastnade vi ändå i för lågt tempo när vi hade chansen att växla upp. Det hettade därmed inte till på riktigt förrän i den 75:e minuten. Innan de kommande offensiva bytena skulle genomföras skickades Andreas Dahlén upp på topp och direkt fick han chansen med vänstern i straffområdet, men valde att passa tillbaka till John Owoeri, men passningen blev för brant och John nådde inte bollen.

Ajsel Kujovic, Mario Jelavic och Alberis da Silva byttes in på topp för att vi skulle få nickstyrka framför mål, men trots detta lyckades vi inte låsa fast de långa bollar som slogs upp och när vi väl såg ut att kunna skapa någonting, blåstes Mario Jelavic av för en tveksam offside, vilket ödelade den enda kvitteringschansen som vi lyckades skrapa fram i slutskedet.

Gustav Jansson gjorde en bra räddning till hörna på Stefan Ishizakis skott, men det hjälpte inte ett skit denna vedervärdiga eftermiddag. För som vanligt lade domaren knappt på någon extra tid för AIKs byte på stopptid och deras tidsfördröjande. Årets elfte vidriga uddamålsförlust var därmed ett faktum.

AIK gjorde en dålig insats och vi en bra insats menar många, men det är ju naturligtvis fel. Vi gjorde en normal insats, vilket innebär att den inte räckte till den här fasansfulla säsongen. AIK gjorde säkerligen en normal insats också, men bara för att de, precis som alla andra topplag som har mött oss, mött jumbon så har de per automatik gjort en dålig insats som inte skåpat ut oss.

Vi får inget med oss – det är bara att konstatera att alla onda makter gottar sig över vår olidliga smärta. Vi måste helt enkelt prestera bättre. Åtta omgångar återstår av årets Allsvenskan och vi är sex poäng efter Örebro på kvalplats. Alltså måste vi knappa in 6 av de 24 poäng som det återstår att spela om, vilket vi naturligtvis måste tro är möjligt och det är det förstås!

Mot Forward fick vi se skräckexemplet när vi var för små på innermittfältet, vilket lagledningen nu åtgärdade genom tre spelare centralt på mittfältet. När vi har spelat på liknande sätt tidigare med fem man totalt på mittfältet så har vi inte lyckats speciellt bra, men nu fick vi i varje fall stopp på AIKs tongivande spelare, som kan ställa till med en hel del elände om de får fria tyglar.

Offensivt fyllde vi också på, på ett mycket bättre sätt än när vi har provat med 4–2–3–1 tidigare. Mycket var tack vare Simon Skrabbs stora jobb då han mer eller mindre spelade på två positioner, som vänstermittfältare och som forward. Det måste vara en spelare med enorm energi som ska klara det, men det har finländaren visat under hösten. Tekniken är också ett adelsmärke då han kan fånga in bollen och han har också lärt sig täcka undan för motståndaren bättre samt utvecklat defensiven mycket. Synd bara att Skrabb inte fick kröna en fin insats med ett mål.

Mauricio Albornoz är en annan nyckelspelare i den allsvenska upplösningen. Marre har gjort det bra både som innermittfältare och mittback, vilket är bra att ha med sig. Brommapojkens offensiva kvaliteter i spelskicklighet drar vi mer nytta av längre upp i banan och de defensiva egenskaperna att stöta fram kan användas i större utsträckning då han inte är siste man.

Tor Øyvind Hovda, var avstängd, men är förstås också en viktig spelare, som tuff bollvinnare, stark på huvudet samt med karaktär och ledaregenskaper, som är så viktigt i avgörande lägen.

Speluppehållet kommer nu lägligt och vi får hoppas att våra spelare läker ihop till omstarten borta mot GIF Sundsvall den 14 september. Månz Karlsson är då avstängd. Alberis da Silva hoppade alltså in på topp. Han hade dessförinnan inte spelat sedan i början på juli. Det vore också förnämligt om Daniel Hallingström kunde vara med till omstarten.

I de senaste matcherna har spelare fått spela som varit halvskadade och halvsjuka. De har gjort det bra, men det sliter naturligtvis och är inte hållbart i längden. Hampus Holmgren och Sebastian Ramhorn är två unga grabbar som överraskat positivt och får de nu bara vara hela och friska, så ska de kunna utvecklas ännu mer under återstoden av Allsvenskan.

Månz Karlsson har också växt efter sommaruppehållet och Andreas Dahlén har tagit ett större ansvar.

På mittfältet har Martin Christensen börjat hitta tillbaka till sin forna form och jobbat tillbaka mycket bättre i defensiven på sistone, även om det förstås blir minus efter hörnmålet.

Kristian Bergström har ju problem att hänga med på kanten, så genom att han kommer in mer i banan kan hans egenskaper i spelskicklighet utnyttjas bättre.  

Ammar Ahmed har utvecklats mycket sedan han kom hit. Med sin smidighet och teknik äger han mycket boll. Nu gäller det att ta ytterligare ett steg i slutspurten, för att snabbare sätta avgörande bollar och inte dra bollen baklänges felvänd, som höll på att ställa till det i den 68:e minuten.

John Owoeri behöver naturligtvis hitta målet igen, att han gör en hel del nytta som snabb svårfångad bollhållare, räcker ju tyvärr inte då vi måste göra mål för att klara det här.

Ajsel Kujovic måste jobba upp sin kondition och kampvilja mer under uppehållet. Många av bolltappen uppkommer eftersom han inte orkar vara på tå från början. Genom mer träning med lagkamraterna blir säkert tajmingen också bättre.

Mario Jelavic måste visa upp en helt annan attityd för att få mer speltid.

Givetvis vill vi också ha tillbaka Henrik Gustavsson så snabbt som möjligt, men Gustav Jansson har gjort det bra förutom vid inkastet mot Forward och hörnan mot AIK.

Pontus Nordenberg måste visa fullt fokus både i träning och U21-spel för att åter få chansen. Detsamma gäller för David Lundgren, Kenny Hildeby och Lucas Öhrn. Och Petter Gustafsson är verkligen värd chansen att komma tillbaka efter lång skadefrånvaro.

Vi har en trupp som ska kunna klara av vår kritiska situation och även om lagledningens drag att sätta in tre nickstarka spelare på topp inte lyckades mot AIK, så gjorde de i varje fall ett försök, när vi stod och stampade. Så är du också villig att ge Åtvidabergs Fotbollförening ett försök eller skiter du fullkomligt i föreningen? Valet är ditt!

Matchfakta

AIK – ÅFF 1–0 (1–0)

1–0 (32) Nils-Eric Johansson

Varningar ÅFF: Månz Karlsson (3:e, avstängd mot Sundsvall), John Owoeri (2:a).

Domare: Anders Ekberg, Lund.

Publik: 16 749

Övrig statistik

Bollinnehav 46 – 54

Avslut 16 – 9

Avslut på mål 8 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 6 – 2

Frisparkar 12 – 12

Offside 3 – 4

Utvisningar 0 – 0

Varningar 1 – 2

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren (ut 86), Sebastian Ramhorn, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Mauricio Albornoz –

Martin Christensen (ut 76), Ammar Ahmed, Kristian Bergström, Simon Skrabb (HM 76, ut 86) –

John Owoeri (VM 76).

Inbytta ersättare

Ajsel Kujovic (in 76 F), Mario Jelavic (in 86 F), Alberis da Silva (in 86 F).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson, David Lundgren.

Nytt fasansfullt cupfiasko

Efter en usel insats och 1–2 borta mot division I-laget BK Forward är vi mycket sorgligt nog utslagna ur Svenska Cupen.

2013 och 2014 genomförde vi fyra mycket svaga insatser i Svenska Cupen. 2013 föll vi i gruppspelet borta mot Umeå FC med 1–2. På hösten tog vi oss vidare till gruppspel på nåder mot division II-laget IFK Uddevalla, efter straffar. I gruppspelet våren 2014 klarade vi sedan bara 2–2 borta mot division II-laget Carlstad United och så under fjolårshösten slarvade vi bort chansen till avancemang borta mot division I-laget Huddinge IF, efter straffar.

I år har vi inte haft någon som helst framgång i någon form, men nu fick vi chansen att få känna på segerns sötma och hopp om ett bra gruppspel i Svenska Cupen nästa vår. Vi var starkt varnade av de tidigare cupinsatserna mot lag från lägre divisioner och alla borde ha vetat att vi inte kommer kunna vinna matchen med en procents mindre inställning än i en allsvensk match.

Trots detta uppträdde våra killar som tafatta småpojkar som inte tänkte ta något som helst ansvar. Vår tränare Roar Hansen bad om ursäkt efteråt, men det är våra spelare som ska be om ursäkt. Så beter man sig bara inte när man äras bära den heligaste tröjan som finns i världen!

Det såg annars vettigt ut de första minuterna då vi hade ett klart övertag och såg ut att kunna straffa hemmalaget relativt enkelt, men försvarsmässigt såg man också tidigt att vi inte var där med den resoluthet och noggrannhet som behövs mot allt motstånd. I stället fanns nonchalans.

I den nionde minuten straffade denna nonchalans oss obönhörligen då Hampus Holmgren var alldeles för naiv för att nicka bort en relativt enkel boll. Bollen gick över Hampus och sedan var han bortspelad. Kristoffer Näfver kunde därmed spela snett bakåt i straffområdet och eftersom Erik Björndahl var helt sopren kunde han raka in det tunga baklängesmålet. Som vanligt var vi många spelare hemma men ingen på Näfver.

Att ge motståndarna ett handikappmål var verkligen inget som vi behövde bjuda dem på men så var alltså fallet.

Vi hade sedan mycket boll men tog inte tillräckligt jobb för att bemästra den ojämna naturgräsplanen. Vi hittade därmed inga spelvägar. Genom det väldigt låga tempot kunde Forward hinna ställa upp sin försvarsmur och försvarade sig enkelt.

I mitten på halvleken var vi dessutom nära att åka på ett andra baklängesmål, men vi fick till sist bort bollen i kalabaliken efter en hörna och Erik Björndahl sköt utanför efter att hemmalaget kunde ställa om efter ett dåligt inkast från vår sida.

I den 28:e minuten kunde vi ändå kvittera. Kvitteringen kom till efter ett rakare spel och en tidig långboll av Ammar Ahmed, som Pontus Nordenberg nickade vidare in i straffområdet och Ajsel Kujovic satte 1–1.

Förhoppningen var naturligtvis att målet skulle ge ett visst lugn och att vi skulle kunna ta över matchen, men inte!

I den 30:e minuten fick Forward ett inkast långt ned på vår högersida. Bollen kastades in och Pontus Nordenberg hade en till synes enkel uppgift att nicka bort bollen, men missade och det gjorde alla andra, inklusive Gustav Jansson och efter studs kunde därmed Kristoffer Näfver kasta sig fram och nicka in 1–2.

Det närmaste en kvittering innan paus var Sebastian Ramhorn, men han nickade strax utanför efter Martin Christensens frispark.

I andra halvlek skulle det väl ändå bli bättre fart?

Nej det blev det inte. Forward kröp hem ännu mer och vi hade ännu mer boll men någon kvalitet och kampmoral fanns inte.

När Simon Skrabb slog en fin hörna från höger i den 47:e minuten så var det ingen som var hungrig framför målet och bollen smet igenom hela samlingen.

I den 61:a minuten lyfte Ammar Ahmed en långboll som Ajsel Kujovic spelade tillbaka. Simon Skrabb fick ett bra läge men sköt inte utan försökte sig tråckla fram och misslyckades.

I den 65:e minuten var det istället nära att vi hamnade i ett tvåmålsunderläge, då Linus Lamu tilläts kliva in vid vänster stolpe men Gustav Jansson räddade mycket bra två gånger om. Efter den andra räddningen ställde vi om bra. John Owoeri tog fart till höger och spelade in bollen framför mål. Om Ajsel Kujovic varit hungrig på fler mål hade han hunnit fram och tyckt in den, men halvjoggandet räckte inte till denna gång heller.

I den 76:e minuten hade vi ett av få bra anfall. Ajsel Kujovic lade tillbaka bollen till Martin Christensen som drog till men hemmamålvakten Marcus Elmersson var rätt placerad och kunde ganska enkelt rädda.

Lagledningen gjorde tre byten för att spetsa till offensiven, men vi fick aldrig nått tryck och var inte tillräckligt hungriga på de bollar som mer slumpmässigt damp ned framför mål-

Domaren Ozan Camlibel lade på fyra minuter i första halvlek, trots massor av avbrott och byten, så blev det bara fyra minuter i andra halvlek också. Det var obegripligt, men det kändes som vi kunde ha spelat hela natten utan att ha gjort mål.

Till skillnad från matchen mot Göteborg utgick Månz Karlsson, Tor Øyvind Hovda och Kristian Bergström ur startelvan. Pligg kom för visso in men det var försent för att ändra matchbilden. Men han var ändå en av få som försökte.

Månz Karlssons huvudstyrka saknades och framförallt saknades Tor Øyvind Hovda på innermittfältet. Eftersom Hovda är avstängd på söndag mot AIK, så hade det passat ypperligt att norrmannen spelat den här matchen men han var tyvärr sjuk.

Vi var alldeles för små centralt. Ammar Ahmed spelade som om det vore konstgräs och de små marginalerna gick inte hem på den ojämna gräsmattan. Simon Skrabb vägde också för lätt i närkamperna och i huvudspelet.

Mest besviken är jag på våra ungdomar Hampus Holmgren och Pontus Nordenberg som inte verkade ta den här uppgiften på minsta allvar med en väldigt nonchalant inställning. Båda får ta på sig varsitt mål och deras tama insatser bidrog också till att vi inte hade något farligt kantspel i offensiv riktning på hela matchen.

Våra ensidiga attacker framåt handlade om att söka Ajsel Kujovic med en långboll. Visserligen vanna han en hel del bollar, men vi var rent usla på att suga upp andrabollarna och därför kunde vi aldrig få något riktigt tryck. Viljan fanns helt enkelt inte där, vilket naturligtvis är helt oacceptabelt!

Totalt sett var det naturligtvis ingen som kom upp i godkänd nivå och det gäller alltså för samtliga att rannsaka sig inför söndagens uppgift borta mot AIK. I Tor Øyvind Hovdas frånvaro är det av yttersta vikt att Mauricio Albornoz flyttas upp på innermittfältet igen för att täta till centralt.

Matchfakta

BK Forward – ÅFF 2–1 (2–1)

1–0 (  9) Erik Björndahl

1–1 (28) Ajsel Kujovic

2–1 (30) Kristoffer Näfver

Varningar ÅFF: Ajsel Kujovic.

Domare: Ozan Camlibel.

Publik: 325

Startelvan

Gustav Jansson –

Hampus Holmgren (ut 80), Mauricio Albornoz, Sebastian Ramhorn, Andreas Dahlén (ut 77) –

Martin Christensen, Simon Skrabb (ut 72), Ammar Ahmed, Pontus Nordenberg (VB 77) – 

Ajsel Kujovic, John Owoeri.

Inbytta ersättare

Kristian Bergström (in 72 MM), Kenny Hildeby (in 77 VM), Mario Jelavic (in 80 F).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Petter Gustafsson, Alberis da Silva, David Lundgren.

Den vedervärdiga historien upprepade sig

”Det finns ingen Gud. Det finns bara en jävel och han håller på Häcken.” Det uttrycket föddes för snart sju år sedan och den som har intresse för ÅFF vet efter vilken match frasen uppkom. Vi får inte ett skit med oss av någon externs kraft, så är det bara.

Vi gjorde återigen en bra kämpainsats i 90 minuter, men vad hjälpte det då vi inte fullföljde ända in i kaklet. Simon Skrabb hade kämpat och sprungit i över 90 minuten när vår chans att vinna uppenbarade sig. Simon ville vinna matchen och sprang för fullt mot Göteborgs mål, lite till vänster, och slog ett bra inspel mot den främre stolpen. Hade en medspelare varit där vore det väl ändå tusan om vi inte tagit ledningen i den 91:a minuten.

Men ingen var där! Två inbytta forwards som båda borde ha pigga ben halvjoggade fram och ville till synes därmed inte att vi skulle vinna matchen. Självklart skulle Mario Jelavic ha störtat mot den främre stolpen och Ajsel Kujovic lite snett bakom mot den bortre stolpen.

Istället kunde IFK Göteborg ställa om väl enkelt till vänster. Vår förre spelare Victor Sköld fick alldeles för enkelt slå inlägg eftersom Sebastian Ramhorn låg för långt ifrån. Göteborg hade dock bara en farlig spelare framme och honom hade Andreas Dahlén koll på, trodde vi. Men i det läget gjorde Andreas Dahlén precis samma förödande misstag som Daniel Hallingström gjorde borta mot Huddinge i Svenska Cupen i fjol – att försöka ställa offside på stopptid!

Att försöka ställa offside på stopptid mot serieledarna framför deras klack, när vi aldrig får några avgörande domslut med oss ens i normala fall, är inte annat än självmord. Att sedan Månz Karlsson som vänster innerback är på helt fel ställe gjorde inte det hela bättre. Hampus Holmgrens position mitt i banan kändes också märklig.

Naturligtvis störtade Mikael Boman fram och stötte bollen i mål. Ur offsideposition? Ja, det är möjligt, men jag stod bakom det andra målet och tyckte det var märkligt att Dahlén bara släppte Boman. Jag har inte heller sett någon repris där det går att avgöra om det är offside eller inte.

Summa summarum så kostade två oengagerade forwards oss segern och ett horribelt försvarsarbete oss en poäng. Att vi dessförinnan svarade för en strong insats har därmed ingen som helst jävla betydelse!

Det meningslösa som hände innan kniven vreds om i hjärtat för andra gången den här fasansfullt vidriga veckan följer nedan.

  

Till skillnad från det fruktansvärda derbyt så var Mauricio Albornoz tillbaka i mittförsvaret. Sebastian Ramhorn flyttades därmed ut till höger i backlinjen och Hampus Holmgren började på bänken.

Vi hade vissa problem den första kvarten med Göteborgs djupledsspel som drog isär vårt lag en aning och vi följde inte riktigt med hem i andravåg, men gästerna skapade för den skull inga heta lägen.

Därefter kom vi in i matchen riktigt bra med sedvanligt fina passningskombinationer i både spelbredd och i djup. Vi etablerade några långa anfall och fick tryck på serieledaren.

I den 14:e minuten fick Kristian Bergström ett bra läge i högerinnerposition, men sköt högt utanför. Två minuter senare återvann Ammar Ahmed bollen i vänsterinnerposition och sköt mot den främre stolpen men målvakten John Alvbåge var med på noterna.

Efter ett långt anfall i den 18:e minuten slog Andreas Dahlén ett fint inlägg från vänster. Simon Skrabb smet förbi en passiv Hjalmar Jonsson som satte armarna i ryggen på Simon. Skrabb fick därför inte fick nicken på mål. Att vi skulle få straff var ju dock inte troligt då motståndarna tydligen får ha armarna i ryggen på våra spelare.

Vi återvann dock bollen och hade fortsatt tryck mot göteborgsmålet och Kristian Bergström slog ett fint inspel från vänster där Martin Christensen fick chansen från bortre delen av straffområdet, men han fick ingen bra träff och sköt tyvärr utanför den vänstra stolpen.

I den 22:a minuten ställde vi om bra efter att Tor Øyvind Hovda vunnit boll fint och spelat fram till Simon Skrabb, som satte en fin boll i djupet. John Owoeri såg först ut att förlora duellen mot Thomas Rogne då han låg på utsidan, men vek in på insidan och var på väg mot mål, när han blev omkullknuffad.

Därefter stod matchen och vägde. I den 30 minuten skulle Haitam Aleesami haft ett solklart gult kort då Martin Christensen var igenom på högerkanten (kunde sprintat in i straffområdet) och blev dragen i armen, men domaren Michael Lerjéus nöjde sig att snacka med vänsterbacken. Assisterande domare Per Brogevik från Örebro och fjärdedomaren Jim Petersson såg situationen perfekt, men det hjälpte inte.

Två minuter senare åkte dock det gula kortet upp direkt – till Mauricio Albornoz. Varningen i sig var inte mycket att snacka om, men var fanns konsekvensen?

I den 36:e minuten hettade det till framför vårt mål, men Gustav Jansson boxade bort det första läget. Vid den andra situationen fredade Mauricio Albornoz och Sebastian Ramhorn i vårt straffområde.

Göteborg slarvade en hel del i passningsspelet på egen planhalva i den första halvleken, men vi var inte riktigt snabba för att utnyttja lägena. Vi fick också möjligheten att slå några öppnande passningar in i straffområdet, men de blev ofta för lösa och aningens missriktade. I den 39:e minuten strandade just en sådan passning från Tor Øyvind Hovda, som annars hade friställt John Owoeri i straffområdet.

Efter ett bra anfall i den 41:a minuten fick John Owoeri ett fint skottläge i vänsterinnerposition, men valde att spela vidare och chansen rann ut i sanden.

I slutet av första halvlek var vi illa ute. Efter en hörna i den 44:e minuten vek inte Mauricio Albornoz ned sig utan stod upp som en riktig ÅFF:are för att täcka skott. Jakob Ankersens pärla tog i huvudet och kanske var det därför som Marre tappade boll kort senare som höll på att ställa till det, men Ankersens avslut var tämligen enkelt att avvärja för Gustav Jansson.

I den 46:e minuten var Gustav Jansson ute på en vansklig utrusning med små möjligheter att nå bollen. Sören Rieks lyfte därmed mot det övergivna målet, men Mauricio Albornoz var räddande ängel och lyckades stöta bort bollen över kortlinjen. På den efterföljande hörnan sköt Sören Rieks en bit över ribban.

Det var trots allt skönt att vi hade 0–0 in i paus. Vi hade lyckats stänga bort Göteborgs anfallsytor genom ett hårt defensivt arbete. Det offensiva spelet lämnade en del övrigt att önska, men vi hade en bra period där vi mycket väl kunde ha tagit ledningen.

I den andra halvleken fortsatte vi att göra det svårt för Göteborg och lyfte fram positionerna med flera bra möjligheter att tränga igenom fram till ett ledningsmål.

I den 49:e minuten slog Kristian Bergström ett fint inlägg från vänster där Simon Skrabb kastade sig fram i hård duell med John Alvbåge, och nickade strax över.

I den 63:e minuten tog John Owoeri fart in i straffområdet och föll då han blev klämd. Michael Lerjéus klev åter in i handlingen och gav John gult kort för filmning! Men hur i hela världen skulle John ha kunnat stå upp i den duellen när Gustav Svensson tryckte ned honom???

För någon som aldrig har spelat fotboll ser det kanske ut som Owoeri faller lätt, men han har just gjort en tvärvändning för att finta bort Thomas Rogne (vilket lyckades) och skulle ta ny fart mot mål med låg tyngdpunkt och är då enkelt att få på fall med kroppskontakt.

I den 66:e minuten slog nyss inbytte Victor Sköld en öppnande passning, där Jakob Annkersen var på väg mot friläge, men Andreas Dahlén löpte bra tillbaka och avvärjde på ett fint sätt.

I den 67:e minuten fick John Owoeri sin enda frispark med sig under hela matchen, trots att han blivit hårt tagen hela tiden med armar mot hans rygg. Därefter trängde John in i straffområdet till vänster men fick bollen för långt ifrån sig just som han skulle avlossa bössan. Ammar Ahmed fick dock iväg ett långskott som täcktes ut till hörna. Om skottet gått på mål och Alvbåge lämnat retur så hade John varit offside eftersom han inte bemödade sig att gå ur offsidepositionen.

I den 72:a minuten spelade Kristian Bergström in bollen från vänster. John Owoeri stegade in och sköt mot den främre stolpen men avslutet tog på en försvarare och blev en enkel match för målvakten.

I den 74:e minuten slog Mads Winther Albaek en lurig frispark från distans som Gustav Jansson räddade till en resultatlös hörna vid det bortre krysset.

I den 79:e minuten fick Mikael Boman ett farligt läge fri inne i straffområdet, men avslutet blev en enkel match för Gustav Jansson.

I den 80:e minuten anföll vi bra och John Owoeri slog ett inlägg från höger som Ajsel Kujovic nickade ned till Tor Øyvind Hovda, som tyvärr inte riktigt nådde fram till något avslut.

I den 82:a minuten kontrade Göteborg och det blev extra farligt när Månz Karlsson halkade, men vi redde ut situationen, då Mads Winther Albaek avslutade med ett svagt långskott.

I den 86:e minuten spelade Simon Skrabb fram till John Owoeri som drog till från distans. Skottet touchade en bortaspelare men blev ändå en enkel match för Alvbåge.

Efter ett långt anfall i den 88:e minuten lyfte Kristian Bergström in bollen och John Alvbåge tappade bollen i kamp med Ajsel Kujovic, men John Owoeri var inte tillräckligt på tå för att stöta in bollen.

Vi broderade oss också fint fram minuten senare, då Kristian Bergström satte John Owoeri i jätteläge strax utanför straffområdet med en perfekt boll för högerskott- John var dock trött och gick inte på avslut direkt utan drev bollen längs med straffområdeslinjen tills han till slut sköt långt utanför i betydligt sämre läge än vad han hade från början.

John byttes sedan ut, men precis som borta mot Halmstad gick han ut när vi behövde jaga för tre poäng. Mario Jelavic kom in men klappade inte hand med Owoeri, vilket är oerhört trist att se!

I den 91:a minuten lyfte Andreas Dahlén in bollen från vänster men Ajsel Kujovic kom fel till bollen och kunde inte nicka mot mål utan skarvade vidare till Mario Jelavic som inte nådde bollen. Göteborg gick sedan till anfall men Månz Karlsson brytpassning gick till Simon Skrabb som satte fart men eftersom han var ensam så förlorade vi matchen istället för att vi skulle ha haft en bra möjlighet att ha vunnit den.

Avslutningen på matchen symboliserade väl de 21 vidrigt fasansfulla omgångar som vi har fått uppleva denna vedervärdiga säsong!

Efter vår match spelade Halmstad och Örebro 2–2 mot varandra. En poäng i mötet gick därmed upp i rök. HBK på allsvensk plats är därmed 5 poäng före oss och ÖSK på nedflyttningsplats 3 poäng före. Falkenberg återfinns på kvalplats 5 poäng före oss och FF möter Sundsvall borta i morgon.

Kampen fortsätter i Svenska Cupen på onsdag borta mot division I-laget BK Forward och därefter bortamatch mot AIK i Allsvenskan på söndag.

Matchfakta

ÅFF – IFK Göteborg 0–1 (0–0)

0–1 (92) Mikael Boman

Varningar ÅFF: Mauricio Albornoz (4:e), John Owoeri (1:a), Tor Øyvind Hovda (2:a, men en från Kalmar så han är dessvärre avstängd mot AIK).

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 4 461

Övrig statistik

Bollinnehav 43 – 57

Avslut 7 – 15

Avslut på mål 3 – 8

Avslut i målställningen 0 – 0 

Hörnor 2 – 4

Frisparkar 6 – 10

Offside 1 – 2

Utvisningar 0 – 0

Varningar 3 – 0

Startelvan

Gustav Jansson –

Sebastian Ramhorn, Mauricio Albornoz, Månz Karlsson, Andreas Dahlén –

Martin Christensen (ut 83), Tor Øyvind Hovda, Ammar Ahmed (ut 79), Kristian Bergström (MM 79) – 

Simon Skrabb (VM 79), John Owoeri (ut 90).

Inbytta ersättare

Ajsel Kujovic (in 79 F), Hampus Holmgren (in 83 HM), Mario Jelavic (in 90).

Ej inbytta ersättare

Ludwig Bergström, Pontus Nordenberg, Petter Gustafsson, David Lundgren.