Makalös lagseger i Gävle

Efter ett enormt fajterhjärta lyckades vi äntligen ta en bortaseger igen. I detta avgörande skede på säsongen var det oerhört skönt att åka hem från Gävle med tre störtsköna poäng i bagaget efter 2–1 på Strömvallen.

Det kändes som det var dags nu. Vi hade väntat sedan premiären den 2 april borta mot Örebro SK på en bortaseger. Den ena olyckskorpen efter den andra tävlade med att dra fram den värsta sviten av negativa matchresultat. I och med detta ställdes Gefle som favorit mot formsvaga ÅFF. Vad dock de så kallade experterna förbisett var att vi var obesegrade på bortaplan på konstgräs. Vi har också gjort flera spelmässigt bra insatser, vilket förstås varit tröstlöst då poängen uteblivit. Däremot vet vi ju vilken enorm kapacitet vi har i laget efter fina resultat tidigare under säsongen.

Ska vi också vara helt ärliga så har ju inte Gefle på ett spelmässigt plan varit speciellt bra under säsongen. Ett bra försvarsspel och effektivitet har ändå räckt långt i de senaste matcherna. Det kändes som ett ypperligt läge. Gefle framställdes som bättre än oss fast de inte är det. De är inte vana vid favoritstämpeln. Kanske kände de också lite lättnad att ha kommit upp på säkrare mark efter skrällen borta mot AIK.

Möjligheten att Gefle skulle få smaka på sin egen medicin var god. Efter att vi släppt in för många enkla mål var det en nödvändighet att täppa till försvarsspelet på ett bättre sätt. De två spelarna som jobbade hem sämst i det defensiva arbetet mot Göteborg senast Amir Suljic och Martin Christensen ställdes åt sidan.

In kom istället Tom Pettersson centralt och Imad Zatara till höger. Att snacka succé i det skiftet är att utrycka sig milt. Båda två blev nämligen matchvinnare efter var sitt mål. Dessutom var de tillsammans med Mohammed Abubakari våra bästa spelare i matchen.

Att hamna i underläge mot Gefle är oerhört jobbigt då de kryper ned långt och det är svårt att hitta in med bollar bakom deras backlinje eller i spelyta 2 mellan mittfält och backlinje som ligger med väldigt tajt avstånd. Detta fick vi erfara båda matcherna 2010.

I år tog vi dock en tidig ledning på Kopparvallen och även på Strömvallen fick vi hål på Gefle innan 20 minuter var spelade. Vi straffade Gefle på samma sätt som vi själva blivit straffade tidigare. Olof Mård drällde med bollen, vilket Imad Zatara uppfattade på ett bra sätt, snodde bollen och spelade ut till Viktor Prodell på högerkanten. Båda stormade framåt och när Viktor spelade in bollen kunde Imad peta bollen förbi målvakten Mattias Hugosson och in i mål. Det kändes underbart att stå där bakom målet. Vi hade fått precis den start vi önskat!

Nu behövde inte vi stressa fram utan kunde istället backa tillbaka när Gefle hade bollen. Hemmalaget har inte tillräckligt vassa vapen för att ta sig igenom ett tätt försvar, utan måste fölita sig på inlägg i boxen och där skulle vi vara tajta. Positionsmässigt låg vi också bra för det mesta men vi slaravde bort bollen lite för enkelt vid flera tillfällen vilket skapade till en del oreda. Detta skedde även innan vårt mål men mer frekvent efteråt, då vi spelade lite för plottrigt på små ytor. Vi hade också svårt att få grepp om Gefles långa fyrtorn Mikael Dahlberg och Jakob Orlov. Duon drar sig inte för att ta för sig ordentligt i duellerna och då gäller det att stå emot.

I paus tvingades Viktor Prodell kasta in handuken efter en stukning. Anton Tinnerholm kom då in till höger på mittfältet och Imad Zatara flyttades upp på topp.

Även i den andra halvleken fick vi en riktigt bra start. I den 57:e minuten anföll vi snabbt och Imad Zatara avancerade från höger efter en ny bollvinst, denna gång mot David Fällman. Imad hade en ren Oscar Möller vid den främre stolpen, men valde att gå på eget avslut vilket målvakten räddade. Det skulle visa sig bli riktigt bra ändå för Tom Pettersson nickade in Kristian Bergströms hörna från höger, vilken glädje! Nu var ju utgångsläget än bättre förstås.

Vi drog oss sedan allt mer tillbaka men Gefle kom inte igenom allt för ofta och det kändes som vi hade full kontroll, men i den 78:e minuten nickade Mikael Dahlberg precis utanför den bortre stolpen efter hörna. Två minuter senare nickade Johan Oremo in reduceringen, efter inlägg bakifrån till vänster där Anton Tinnerholm satte alldeles för dålig press på Jens Portin. Alberis da Silva tappade också bevakningen på Oremo.

Nu kändes det riktigt jobbigt, man försökte tränga bort alla möjliga tankar och fokus låg bara på att alla bollar skulle bort och att vi skulle stötta de våra från läktaren för allt var lungorna och rösten pallade!

Erik Moberg byttes in för att täppa till ännu mer i defensiven och han stångade bort bollarna bra, men det blev ändå en nervös avslutning. Bästa läget för hemmalaget fick Mikael Dahlberg i den 90:e minuten men han sköt som tur var utanför och vi kunde hålla undan till en mycket viktig och efterlängtad bortaseger.

Det var makalöst skönt när slutsignalen gick. Det finns personer som besväras över att vi skriker halsarna av oss för att stötta fram vårt älskade förening i ur och skur. Men vi åker inte och ser varenda bortamatch med rösten som insats om vi inte tror på det vi gör. Det var därför extra skönt att se den oerhörda glädjen och uppskattningen från våra spelare mot oss supportrar efter matchen. Vi på läktaren hade gett oss tusan på att sjunga matchens alla 94 minuter och spelarna hade gett sig tusan på att kämpa allt vad tygen håller för att vinna matchen. Det kändes verkligen som vi fixade det här tillsammans, vilket bevisar den närhet och engagemang som samansvetsar alla inom ÅFF, såväl spelare som supportrar.

Att det regnade konstant hela matchen brydde vi oss inte ett dugg om. För oss öppnades himlen upp efter slutsignalen och solen strålade rakt in i våra hjärtan. Våra ÅFF-hjärtan!

Även om det fanns många speltekniska brister i passningsspel, så måste vi imponeras av det fajterhjärta som spelarna nu plockade fram när det som bäst behövdes. Äntligen fick vi också se våra spelare fördröja spelet på ett fint sätt för att få motståndarna frustrerat, precis som de andra lagen har agerat mot oss. Det hör till spelet att ta till alla medel för att lyckas hålla undan.

Henrik Gustavsson vågade inte riktigt komma ut på några hörnor och inlägg men visade stor pondus i slutet av matchen och hade inte mycket att göra på målet.

Allan Olesen fick ingen bra start på matchen och gjorde några elementära missar, men spelade upp sig betänkligt.

Daniel Hallingström var den främste i försvaret och visade ånyo att han med sin rutin är väldigt viktig för att hålla ihop styrkorna. Danne täckte också ett farligt skottläge i andra halvlek på ett fantastisk uppofrande sätt.

Alberis da Silva fick jobba hårt i luftrummet mot hemmalagets nickstarka spelare och gjorde det bra men missade vid baklängesmålet.

Jesper Arvidsson hade ingen stor dag med bollbehandlingen men jobbade också hårt i defensiven.

Kristian Bergström svarade också för ett stenhårt jobb med många löpmeter och servade den fina hörnan som Tom Pettersson nickade in. Därmed har Pligg kommit upp i hela 10 assist och drygar ut sin ledning i den allsvenska passningsligan. Närmast efter följer häckenduon Waris Majeed och Martin Ericsson med 8 assist.

Mohammed Abubakari visade vilken enorm tillgång han är i sådana här matcher, genom att värdera lägena så pass bra. Många viktiga bollvinster svarade han för och hade dessutom förmågan att hålla i bollen trots många motståndare runt sig så att vi kunde komma upp med fler spelare i offensiv riktning. Passningskvaliteteten var inte alltid den bästa, men det berodde också på att medspelarna inte vågade ta de rätta löpningarna. Vad också är väldigt viktigt så gav inte Mommo upp bara för att han inte nådde bollen. Mohammed täckte då föredömligt av vinkeln mot det egna målet med fin följsamhet så att Gefle tvingades spela i sidled. Abubakari är ett föredömme i detta hänseende som förhoppningsvis andra kan se och lära av.

Tom Pettersson kom från två tuffa U21-landskamper mot Italien och sattes in på det centrala mittfältet. Även om Tom tidigare i sin karriär spelat mycket som central fältare, så har han inte spelat på denna position speciellt ofta på senare år. Till en början blev det lite för fladdrigt, vilket bland annat orsakade öppningen för Jonas Lanttos ribbskott innan vårt första mål. Sedan växtre dock Tom ut på ett fantastiskt sätt. Han jobbade stenhårt och över väldigt stora ytor. Ena gången täckte han upp som understöd för Jesper Arvidsson för att i nästa situation ligga och forchecka långt upp till höger. Dessutom hängde Tom in Pliggs hörna på ett resolut sätt och gjorde därmed sitt tredje mål för säsongen. Jag har vid några tillfällen efterlyst Tom som innermittfältare och han har verkligen stärkt sina aktier nu.

Imad Zatara har fått allt mindre speltid sedan Martin Christensen kom in i bilden. Imad spelade en timme i U21-matchen mot Qviding så sent som i onsdags, varför han inte verkade vara aktuell för spel i Allsvenskan tre dagar senare. Men Zatara tog åter platsen till höger. Inledningsvis var det några tveksamma ingripanden. Men Imad är en bättre defensiv kraft än Martin Christensen och kom med en väldig energi. Påpassligt snodde han bollen av Olof Mård startade den omställningen som han sedan sedan avslutade med sitt första mål i ÅFF-tröjan. Även det andra målet bäddade Imad för med sin fina löpning på högerkanten och bollvinst mot David Fällman, som resultarede i hörnan som det blev mål på. Som forward i andra halvlek blev Zatara just den som vi ska ha för att skicka upp en lång boll på flankerna, för där löpte Imad ut bra. Med snabba steg och fin teknik låste han fast många bollar högt upp i banan.

Oscar Möller däremot fick bollarna lite för mycket på sig och det bollarna studsade ofta ifrån honom, men arbetsinsatsen kan vi verkligen inte klaga på. Möller hamnade lite långt ned men vann många viktiga dueller och nådde han inte bolen, såg han likt Mpohammed Abubakari till att vara i vägen så att Gefle tvingades spela i sidled.

Viktor Prodell spelade med lite för små marginaler men gjorde ett väldigt fint förarbete fram till det första målet. Proddan åkte sedan på en stukning, efter ett fult överfall av Jonas Lantto, och kunde inte spela i den andra halvleken. Förhoppningsvis är Viktor snabbt tillbaka för han har givetvis mycket att komma med i slutspurten.

Anton Tinnerholm kom in i stället för Prodell och övertog Zataras plats till höger på mittfältet. Anton gjorde på det hela ett gott defensivt arbete även om han inte täckte av Portins inlägg fram till hemmamålet. I offensiven kom också Anton fram bra på kanten några gånger, men i det bästa omställningsläget avvaktade han istället för att löpa sig fram till offsidelinjen, där han skulle fått bollen av Imad Zatara. Ett stundande friläge gick vi alltså miste om där. Överhuvudtaget trodde inte riktigt våra spelare på de många omställningslägena och vågade inte rusa på med löpningar i djupled, vilket kunde ha straffat Gefle ordentligt. De två gånger vi vågade blev det också mål, det första direkt och det andra på den efterföljande hörnan.

Erik Moberg kom in och spelade den sista kvarten istället för Oscar Möller. Moberg tog då dteget ned precis framför våra mitbackar, vilket var viktigt då Gefle med Johan Oremo inbytt hade tre långa drasuter att lyfta in lång på. Erik styångade bort en hel del bollar.

Efter fem matcher utan speltid fick Tobias Nilsson äntligen chansen några minuter och han jobbade hårt för att få bort bollarna. Vi fick aldrig någon möjlighet till en frispark i bra läge. Efter fyra fina mål direkt på frispark på två U21-matcher skulle det annars ha varit drömläge för Tobbe.

Den fanns känslor i den här matchen som svallade tillbaka mot den borta mot Sundsvall förra året. Nu är ju inte det här avgjort, men vi har skaffat oss ett ypperligt läge inför fortsättningen. Istället för noll poäng mot Gefle 2010 har vi tagit full pott mot gästrikarna denna säsong. Endast serieledande Häcken har tidigare lyckats ta full pott mot Gefle i år.

I och med segern skuttade vi upp ett rejält steg upp i tabellen till en åttonde plats, men Kalmar och Djurgården kan gå förbi i denna omgång. Vad ännu viktigare är, vi har sju poäng ned till Sundsvall på kvalplats och sex till Syrianska stax däröver. Dessa båda lag möts inbördes på måndag, vilket innebär att vi i sämsta fallet har sex poäng ned till kvalplatsen inför de tre sista omgångarna.

Närmast väntar två hemmamatcher. Mjällby nästa söndag 28 oktober och Sundsvall onsdag den 31 oktober. Nu ser vi till att fylla Kopparvallen för att säkra kontraktet!

Matchfakta

Gefle IF – Åtvidabergs FF 1–2 (0–1)

0–1 (19) Imad Zatara (Viktor Prodell)

0–2 (57) Tom Pettersson (Kristian Bergström)

1–2 (80) Johan Oremo

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Jonas Eriksson.

Publik: 2 337

Övrig statistik

Avslut totalt 12 – 5

Avslut på mål 4 – 3

Avslut i målställningen 1–0

Hörnor 5 – 5

Frisparkar 5 – 11

Bollinnehav 56 – 44

Offside 1 – 2

Varningar 0 – 0

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Imad Zatara (F 46), Mohammed Abubakari (ut 91), Tom Pettersson, Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 46), Oscar Möller (ut 82).

Inbytta ersättare: Anton Tinnerholm (in 46, HM), Erik Moberg (in 82 MM), Tobias Nilsson (in 91 MM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Martin Christensen, Emmanuel Dogbe, Mattias Mete. 

Fyra omgångar kvar

Ett VM-kvaluppehåll stundar, men efter detta väntar den spännande avslutningen med fyra omgångar på 16 dagar.

Lördagen fick en bra start då Syrianska åkte på rejält med däng borta mot Häcken med 1–5. Därmed skulle vi som sämst ha tre poäng ned till dem med fyra matcher kvar. Men vi hoppades och trodde naturligtvis på att rycka ifrån dem, så blev det tyvärr inte trots att vi spelmässigt var det klart bättre laget mot IFK Göteborg. Det är som bekant målen som räknas och där föll vi med 1–2 trots flera fina mållägen, vilket var oerhört tungt.

Inte blev det bättre av att Gefle bortabesegrade AIK med 1–0 efter ett mål i slutminuten. Därmed är GIF en poäng före oss. Rutinerade Nils-Erik Johansson blev den store syndabocken när han gjorde generalmisstaget att försöka täcka ut en boll som knappt hade styrfart och därmed snodde Eric Larsson bollen och spelade tillbaka till Pär Asp som slog in bollen framför mål och Jakob Orlov nickade in segerbollen. Strax innan gjorde AIK mål men som blev bortdömt för offside. Tungt, tungt!

Hur som helst visade AIK precis hur man inte ska spela för att lyckas mot Gefle. På en dålig gräsplan höll solnalaget bollen mer i luften än på marken och gästrikarnas kompakta lag hade inga som helst problem att hålla undan. Mohammed Bangura var en av de största ”kladdarna” på bollen.

Tid = yta gäller i fotboll. Ju längre tid man kladdar med bollen desto mindre blir ytorna. På Stömvallens konstgräs blir ytorna större än på en dålig naturgräsplan eftersom planen inte ”fördröjer” situationerna.  Men Strömvallens matta är inte densamma som Kopparvallens. Det gäller att hålla tempot uppe i passningsspelet och lyckas med spelvändningar för att få sidoförflyttning på Gefles kompakta lag. Nyckeln är också att ha tålamod, med många anfall på kanterna och att mata inlägg. Förr eller senare lyckas man få in någon boll. I det senare fallet var AIK alldeles för svagt.

Men framförallt gäller det att vara extremt noggrann och inte slarva bort bollen samt vid fasta situationer. Det gäller också att plocka fram blåstället och visa en sjuhelvetes vilja! En poäng borta mot Gefle är ingen katastrof och det gäller att GIF får smaka lite på sin egen medicin, att hemmalaget får ha bollen lite så att vi kan ställa om mot dem med resoluta maxlöpningar. Gefle har dessutom viktige mittfältaren Daniel Bernhardsson avstängd.

Hemma tog vi en solklar seger med 6–1 mot Gefle, men så lätt kommer det definitivt inte gå nu, vilket vi fick erfara i somras när vi gjorde en dålig match och föll med 0–1 på en dålig naturgräsplan. Värt att nämna är att vi trots ett svagt bortafacit är obesegrat på konstgräs på bortaplan; seger mot Örebro samt kryss mot Norrköping, Sundsvall och Syrianska.

I nästa omgång spelar också Syrianska mot Sundsvall i en mycket viktig sexpoängsmatch. Det såg ut som om Ilir Berisha skulle bli den store syndabocken för ÖSK när han först tappade bollen till Sundsvalls 2–1-mål för att sedan bli utvisad strax innan paus. Giffarna invaggades dock i den säkerhet som kan infalla med en man mer på banan och Karl Holmberg kvitterade i den 92:a minuten. Kalle som tidigare hade skjutit allt annat än bra hittade alltså rätt till slut, vilket förstås var oerhört välkommet.

Istället för att ha Sundsvall flåsande två poäng efter oss har vi fyra poäng tillgodo på dem. Dessutom är det oerhört tungt psykologiskt för Giffarna att tappa bort ytterligare poäng i slutskedet på en match.

Hur det än går i nästa omgång så kommer vi i sämsta fallet ha tre poäng ned till kvalplatsen inför hemmamötet mot Mjällby, men självklart hoppas vi och tror på poäng i Gävle.

Mjällby å sin sida har inte sitt på det torra ännu efter 0–2 mot Helsingborg. MAIF har en svår hemmamatch mot Häcken i nästa omgång och efter vårt möte på Kopparvallen väntar Elfsborg hemma och Norrköping borta. MAIF som har två poäng fler än oss kan alltså inte andas ut.

Tre dagar efter har vi ny hemmamatch mot Sundsvall och då återstår att se hur läget är. Giffarna möter Norrköping hemma i omgången innan vårt möte och avslutar hemma mot Häcken.

Elfsborg besegrade till sist GAIS med 2–1 och leder serien med två poängs marginal. Därmed är GAIS definitivt klart för Superettan. AIK ser också ut att ha försatt sina chanser om guldet, men att kampen lever in i sista omgången, när vi möter boråslaget på bortaplan, är ändå troligt.

Syrianska avslutar med bortamatcher mot AIK och Djurgården samt hemma mot Kalmar.

Efter vårt möte med Gefle, spelar GIF borta mot Elfsborg och GAIS och avslutar hemma mot Helsingborg.

Djurgården (två poäng före oss) kvitterade till 2–2 borta mot Kalmar och fixar nog kontraktet tack vare seger hemma mot GAIS i nästa omgång. I annat fall kan det bli jobbigt borta mot Malmö, hemma mot Syrianska och borta mot Göteborg.

Kalmar har tre poäng fler än oss, men samtidigt två svåra matcher närmast, hemma mot Malmö och borta mot Häcken. Norrköping hemma och Syrianska borta väntar sedan.

Göteborg ser i och med segern på Kopparvallen ut att klara kontraktet med sina 36 pinnar. Två poäng till räcker definitivt. Avslutningen sker mot: AIK hemma, Örebro borta, Helsingborg borta och Djurgården hemma.

38 poäng räcker definitivt för nytt kontrakt i och med att Syrianska möter Giffarna, men förmodligen räcker färre poäng. Om vi går tillbaka fyra matcher så har laget på kvalplats ökat på poängskörden med fem poäng. Samma utveckling innebär att kvallaget slutar på 32 poäng. Om vi backar sju matcher tyder prognosen på 33 poäng. Icke ovanligt är dock att lagen som verkligen behöver ta sina poäng gör det i slutet på säsongerna mot mindre motiverade motståndare varför det mycket väl kan behövas fler poäng för att undvika det ovissa kvalet mot antingen Halmstad eller Brommapojkarna.  Det kan bli hårt in i det sista men vi har fortfarande en fördel av att ha bäst målskillnad av de elva sämsta lagen i serien.

Omgång 27 i sin helhet

Lördag 20 oktober

14.00 Gefle – Åtvidaberg

16.00 Mjällby – Häcken  

Söndag 21 oktober

15.00 Kalmar – Malmö

15.00 Helsingborg – Örebro

17.30 Göteborg – AIK

17.30 Norrköping – Elfsborg  

Måndag 22 oktober

19.00 Djurgården – GAIS

19.00 Syrianska – Sundsvall

Nedan följer läget i tabellen samt vilka matcher som lagen har kvar. De rödmarkerade är toppmatcher, mer eller mindre och de blåmarkerade är bottenmatcher, mer eller mindre.

Helvevet fortsätter

Smärtan är olidlig efter årets värsta förlust. Vi gör en till stora delar bra match och ska definitivt ha åtminstone en tvåmålsledning innan Göteborg gjorde sitt andra mål, men oförmågan att göra mål och för släpphänt försvarsspel straffade oss obönhörligt.

Alla dagar i veckan ska vi ha en bra chans att slå IFK Göteborg på Kopparvallen och med tre avstängningar från bortalagets sida, skulle givetvis möjligheterna öka ännu mer. Högerbacksplatsen blev nu bortalagets akilleshäl där mittfältaren Joel Allansson tog plats. Redan efter fem minuter stormade Oscar Möller fram och när Joel såg sig besegrad tog han chansen och filmade, dåligt ska tilläggas, och fick frisparken med sig.

Sedan höll det på så där och vi kan åter konstatera att domarna inte dömer konsekvent och rättvist oavsett vilket klubbemblem som det står på tröjorna. Extremt fördelaktigt har det varit på senare tid för de så kallade ”storlagen”. Sundsvall blev bortdömt mot AIK, den målchansutvisningen var hur solklar som helst. Häcken fick ett regelrätt mål bortdömt mot Göteborg, trots att René Makondele  var en meter onside.

Själva har vi inte haft något med oss i höst och exempelvis Malmös straff på Kopparvallen var ju helt horribel. Likaså GAIS straff på Gamla Ullevi, även om atleterna knappast är att betrakta som ett storlag.

När våra spelar inte tillåts gå in i närkamperna men motståndarna får smälla på utan åtgärd, så är det inte lätt. Vi spelar helt enkelt inte på samma villkor.

Redan i den 40:e minuten fick sedan Joel Allansson ett gult kort, men det borde alltså varit det andra och med en man mer därifrån hade vi inte förlorat.

Trots de ojämna villkoren var vi nämligen det klart bättre laget spelmässigt och hade ett kraftigt bollövertag genom hela matchen. I början var det dock för mycket slarv i passningsspelet, men allt oftare i den första halvleken hittade vi rätt i både spelbredd och djupled.

Momammed Abubakari fick kanonläge med vänstern men sköt utanför. Viktor Prodell var ytterst nära ett friläge men bollen rann iväg. Oscar Möller fick öppet läge men missade bollen. Det verkade inte vara vår dag och efter att vi igått bort oss chockade gästerna genom att ta ledningen i den 32:e minuten.

Tobias Hysén nickskarvade en långboll som Hannes Stiller tog emot och spelade tillbaka. Tobias slog bollen direkt på djupet och Nordin Gerzic kom fri, rundade Henrik Gustavsson, fick snäv vinkel men satte ändå bollen i mål. I sådana lägen måste en av mittbackarna ta djup för att hinna med en genomlöpning och denna gång var det Daniel Hallingström som skulle droppat ned då Alberis stötte på Stiller. Men den som begick det största felet var Amir Suljic som inte brydde sig om att lägga sig på rätt sida om Gerzic. Henrik Gustavsson kunde också ha valt att stå kvar i målet. Alberis da Silva kunde då hunnit styra bort Nordin från det bästa läget, men det är en bedömningssak.

Målet blev dock startskottet på en anstormning mot bortamålet och det tog bara fyra minuter innan det var kvitterat.  Allan Olesen slog en rak boll fram till Oscar Möller på högerkanten. Möller spelade ut till Martin Christensen som satte bollen direkt in till Mohammed Abubakari, som med en fin spelvändningsboll hittade Kristian Bergström till vänster. Pligg tog emot och skickade in bollen framför mål och där stötte Viktor Prodell in 1–1 på volley i nättaket. Det var ett av många fina mål på Kopparvallen de senaste två åren och efter tio raka matcher utan fullträff fick äntligen Viktor nätkänning igen.

Vi fortsatte anfalla bra med spelvändningar. Kristian Bergström tog emot en boll från höger minuten senare och spelade snett bakåt till Jesper Arvidsson, som satte bollen på djupet till Oscar Möller som tog emot och hittade in till Kristian Bergström, som löpt in bra i straffområdet. Pligg fick öppet läge men sköt utanför den högra stolpen. Det var ett perfekt läge att placera in bollen med högern men Kristian litade tyvärr inte på stödjebenet.

Kort senare fick vi en frispark till vänster. Martin Christensen lyfte in bollen och efter god förmåga att vinna duellerna hamnade till sist bollen hos Daniel Hallingström som klippte till strax utanför straffområdet. John Alvbåge hann precis tippa ut bollen utanför sin vänstra stolpe.

De våra trummade även på även i inledningen av den andra halvleken och Oscar Möller fick ett oerhört bra läge att skicka in ledningsbollen i den 55:e minuten. Allan Olesen spelade in bollen från höger. Mohammed Abubakari spelade vidare till Kristian Bergström som störtat in djupt från vänster. Inspelet nådde inte Viktor Prodell vid den främre stolpen men väl Oscar vid den bortre, men med hela målet öppet från en meters håll sköt han dessvärre i insidan av stolpen. Där måste det bara vara mål!

Ett par minuter senare avancerade Allan Olesen in från höger och nådde Oscar Möller som tog emot och slog in bollen i straffområdet där Viktor Prodell kom framstormande men, vinkeln blev snäv och målvakten kunde rädda skottet.

Göteborg fick sedan mer att säga till om och Henrik Gustavsson gjorde en bra räddning när Daniel Sobralense avslutade från nära håll, men i den 68:e minuten fick vi ändå kapitulera. Stefan Selacovic slog ett inlägg från höger som en omarkerad Tobias Hysén nickade in framför mål och där dök Hannes Stiller upp och rakade in 1–2. Det kändes verkligen som Tobias Hysén var offside när bollen slogs till honom. Det ser också ut så på TV-bilderna då han stillastående väntar på bollen och det skulle han rimligen inte hunnit göra från onsideläge. Man ser också hur oroligt Tobias tittade på den assisterande domaren efter att bollen gått i mål.

Vi kan också kostatera att Allan Olesen inte hade koll på var han hade Tobias Hysén. Alberis da Silva och Daniel Hallingström stannade obegripligt nog upp och Stiller kunde ohotad sätta bollen i mål.

Oscar Möller löpte sig sedan fri på Mohammed Abubakaris fina boll, fick lite dålig vinkel och målvakten kunde rädda. Anton Tinnerholm fick dock ett bra läge på returen men Alvbåge räddade det skottet också och bollen gick retsamt förbi Viktor Prodell på returen.

I den 79:e minuten gjordes ett dubbelbyte när Erik Moberg (vänsterback) och Mattias Mete (forward) settes in. Jesper Arvidsson flyttades därmed upp på vänstermittfältet och Kristian Bergström tog steget in i mitten. Försöket att ånyo forcera fram mål med en trebackslinje föll inte väl ut denna gång utan vi fick aldrig något riktigt tryck mot gästernas mål i slutet av matchen.

John Alvbåge hade någon sorts problem med att slå insparkar, varför en utespelare plockades ned för att slå insparkarna. Vi utnyttjade däremot inte det faktum att Göteborg hade en man mindre att stångas om bollen och insparkaren som upphävde offsiden. Med lite mer jävlaranamma hade vi utnyttjat det för att nå snabba anfall. Likaså fick, under året osäkre, målvakten ostört plocka ned nästan alla höjdbollar framför mål.

Det känns fruktansvärt surt att en till stora delar genomförd match inte räckte. Men det är bara att konstatera att vi inte får missa sådana givna lägen. Inte heller får vi gå bort oss som vid båda baklängesmålen. Koncentrationsgraden måste upp på en betydligt högre grad både defensivt och offensivt. Att vi ska få någon hjälp av domarna, som motståndarna får, kan vi bara glömma.

Henrik Gustavsson har inte haft det rätta flytet sedan han gjort comeback och agerandet vid det första målet var för chansartat även om det kanske ändå inte hade hjälpt. Att vara målvakt med så släpphänt försvarsarbete är dock ingen tacksam uppgift.

Allan Olesen spelade sin tredje raka startmatch som högerback och gjorde det långa stunder riktigt bra. Dansken kom också med bättre i offensiven än tidigare men ovaksamheten mot Tobias Hysén vid det avgörande målet drar förstås ned betyget.

Daniel Hallingström höll på det store hela ihop försvaret på ett bra sätt, men vad hjälper det efter ovaksamhet två gånger som gästerna utnyttjade.

Alberis da Silva var stark mot Hannes Stiller i luftrummet men var inte heller på hugget vid framför allt det andra målet.

Jesper Arvidsson firade en hel del triumfer på vår, långa stunder, framgångsrika vänstersida, men föll också bort ur matchbilden stundom.

Martin Christensen lekte som vanligt friskt på högerkanten och gjorde det bättre än tidigare långa stunder genom att få in bollen framför mål på ett bättre sätt, men kan fortfarande utnyttja sin snabbhet bättre. Dansken föll också som vanligt ur ramen i andra halvlek och byttes ut för fjärde matchen i följd.

Mohammed Abubakari var den som stod upp bäst hela matchen genom ett enträget jobb över stora ytor och han lägger inte fingrarna emellan i duellerna. Ghananen fördelade också bollar på ett bra sätt med sin fina högerfot. Med vänstern borde han dock ha gjort mål på sin fina chans i första halvlek.

Amir Suljic trädde åter in i spel och gjorde det bra så länge vi hade bollen och fördelade boll snabbt ut på kanterna. Men att släppa Nordin Gerzic som han gjorde vid det första baklängesmålet får bara inte ske! I andra akten föll sedan Amir helt ur ramen och byttes ut.

Kristian Bergtröm gjorde på det hela en bra match och servade fint fram till kvitteringsbollen. Men visst skulle Pligg ha satt även ledningsbollen med högern kort senare. Efter ett framgångsrikt spel från vänstersidan kom inte Pligg till sin rätta centralt som han tidigare har gjort.

Det var viktigt att Viktor Prodell äntligen fick göra mål igen. Ett typisk Prodellmål där han löpte in i straffområdet och skarvade in ett inlägg. Målet stärkte Proddan vars teknik ställde till det för Göteborg. Prodell löpte också lite bättre än tidigare.

Oscar Möller fick dessvärre gå mållös ur den här matchen vilket han verkligen inte borde ha gjort. Möller var inblandad i det mesta framåt och gjorde en hel del bra prestationer men det måste bli mål på öppet mål från en meter.

Anton Tinnerholm hoppade in efter ett par matchers frånvaro, men hade inte riktigt tekniken med sig för att lyckas bra som högermittfältare. Anton fick dock på ett bra skott som var värt att resultera men målvakten räddade.

Mattias Mete kom in på topp sista kvarten men kom aldrig in i matchen och överarbetade ett bra läge som därmed rann ut i sanden.

Erik Moberg gjorde sitt andra inhopp för året, som vänsterback i den avslutande trebackslinjen och han hade vissa problem att komma till sin rätta.

I och med den svintunga förlusten kan Gefle och Sundsvall krypa närmare i dag. Gefle (två poäng efter oss) möter AIK borta och Sundsvall på kvalplats (fem poäng efter) spelar borta mot Örebro. Syrianska föll med 1–5 borta mot Häcken och är tre poäng efter oss.

Nu väntar två veckors VM-kvaluppehåll och sedan väntar superviktig bortamatch mot Gefle lördagen den 20 oktober. Det gäller alltså att bearbeta sorgen och gå vidare för att fixa till det här på de fyra återstående matcherna.

Matchfakta

Åtvidabergs FF – IFK Göteborg 1–2 (1–1)

0–1 (32) Nordin Gerzic

1–1 (36) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

1–2 (68) Hannes Stiller

Varningar ÅFF: Amir Suljic (1:a), Jesper Arvidsson (1:a), Erik Moberg (1:a).

Domare: Tobias Mattsson, Karlstad.

Publik: 5 257

Övrig statistik

Avslut totalt 11 – 7

Avslut på mål 7 – 6

Avslut i målställningen 1–0

Hörnor 4 – 7

Frisparkar 5 – 11

Bollinnehav 58 – 42

Offside 6 – 3

Varningar 3 – 3

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen (ut 79), Daniel Hallingström (HB 79), Alberis da Silva, Jesper Arvidsson (VM 79) –

Martin Christensen (VM 67, ut 79), Mohammed Abubakari, Amir Suljic (ut 67), Kristian Bergström (MM 67) –

Viktor Prodell, Oscar Möller.

Inbytta ersättare: Anton Tinnerholm (in 67, HM), Erik Moberg (in 79 VB), Mattias Mete (in 79 F).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Imad Zatara, Tobias Nilsson, Emmanuel Dogbe.

Fem omgångar kvar

En lång säsong börjar närma sig avgörandet. Fem spännande omgångar återstår innan vi kan summera Allsvenskan anno 2012. 

Efter vårsäsongens 24 poäng trodde vi naturligtvis inte att vi skulle vara rädda för att hamna i en bottenstrid, men den andra halvan har varit kämpig med bara 7 inspelade poäng. Fyra kryss i rad och därefter tre raka förluster satte oss i ett besvärligt läge, men segern mot Djurgården var oerhört viktig och har trots allt gett oss ett avstamp på fem poäng till Sundsvall på kvalplatsen.

Efter Örebros förlust borta mot Elfsborg är det nu också i teorin klart att vi inte kan åka ur direkt. Örebro och GAIS kommer att få lämna finrummet med all sannolikhet. Redan på söndag kan det definitivt vara klart, men förhoppningsvis tar Örebro halmstrået hemma mot Sundsvall. Det blir givetvis svårt för ÖSK men Giffarna har åkt på två tunga hemmaförluster mot Gefle och AIK (där norrlänningarna tappade ledningen i slutet) och har stor press på sig. ÖSK har dock Daniel Bamberg och Tobias Grahn avstängda.

I omgången efter väntar sedan ett mycket viktigt möte borta mot Syrianska (som har två poäng fler än Giffarna). Ett formstarkt Norrköping kan sedan vålla problem på hemmaplan även om Peking vid det laget förmodligen inte har något att spela för. Det var dock länge sedan IFK fick en framskjuten placering i Allsvenskan, vilket är en sporre nog.

I den näst sista omgången möter vi Sundsvall, precis som förra säsongen, men nu på Kopparvallen. Det är bara två fria dagar mellan matcherna och en lång resa för medelpadingarna. Giffarna har sedan en tuff avslutning hemma mot Häcken, som mycket väl kan ha allt att spela för i toppstriden.

Precis som vi spelar Sundsvall samtliga av sina fem återstående matcher på konstgräs, vilket är en fördel för dem. Men de har tre bortamatcher och på bortaplan har norrlänningarna bara tagit två segrar.

Vi däremot har tre hemmamatcher och möter fyra lag som kämpar för att undvika kvalplatsen. Först ut är matchen mot IFK Göteborg (som är två poäng före oss) på lördag. IFK har spottat upp sig rejält på slutet, men åkte på tre avstängningar efter den tuffa fajten på Gamla Ullevis leråker; mittfältaren Pontus Farnerud samt försvarsspelarna Emil Salomonsson och Mattias Bjärsmyr. Göteborgskamraterna har inte så många alternativ i de bakre leden så det finns alla chanser att straffa dem om vi bara tror på vårt eget spel och är noggranna.

Efter EM-uppehållet väntar sedan Gefle borta (som är två poäng efter oss), där är det mycket viktigt att inte bjuda på nånting. Gästrikarna har en förmåga att kravla sig ur besvärliga lägen och de har segrat i fyra av de sex senaste matcherna. Senast mot Kalmar fick de dock bara 0–0 hemma på Strömvallen.

Vi har sedan favören av två hemmamatcher när programmet tätnar sista veckan. Det är förstås en klar fördel att inte behöva resa iväg, utan fokusera på hemmaplan. Först ut är matchen mot Mjällby (två poäng före oss) och sedan väntar Sundsvall (fem poäng efter oss).

Det skulle förstås vara mycket skönt om vi har klarat kontraktet innan vi ska bege oss till Borås för bortamötet mot guldjagande Elfsborg. Det bästa vore förstås om boråsarna säkrat guldet några dagar tidigare, men det är fyra lag som slåss om guldet och det känns som den striden kommer att avgöras i den sista omgången. Någon eller några kan dock falla ifrån men andra- och tredjeplatsen ger spel i Europa League, vilket är sporre nog att kämpa om. Om sedan tvåan eller trean vinner Svenska Cupen i vår får även fyran spela i Europa League. Om guldvinnaren också tar hem cupen får förlorande finallag spela i Europa League, om laget inte redan är kvalificerat genom andra- eller tredjeplatsen. Är så fallet får fyran i Allsvenskan spela i Europa League.

Syrianska föll hemma mot Malmö senast med 0–2 och södertäljelaget har ett fortsatt tufft program kvar. När SFC möter Häcken på Rambergsvallen tvingas de också undvara nyckelspelarna Haris Skenderovic och Johan Arneng. Sedan väntar den oerhört viktiga sexpoängsmatchen hemma mot Sundsvall.

I omgång 28 spelar Syrianska bort mot guldjagande AIK på Råsunda och i omgången efter väntar Djurgården på Stadion. I sista omgången har Syrianska hemmamatch mot Kalmar FF.

Syrianska har alltså två hemmamatcher och tre bortamatcher på naturgräs.

Gefle har också två hemmamatcher kvar, men har närmast en mycket tuff uppgift borta mot AIK på söndag. Sedan väntar hemmamatch mot oss och ytterligare en svårt bortamatch mot Elfsborg. Ett slaget GAIS på bortaplan ger sedan en enkel trepoängare innan formstarka, men allt mer utmattade(?) Helsingborg (på grund av matchandes i Europa League) väntar hemma i den sista omgången.

Djurgården har tagit en poäng mer än oss och har därmed inte sitt på det torra. Trenden med fyra raka förluster är också besvärlig. Närmast väntar bortamatch mot Kalmar FF (som har två mer än oss). Om det blir en vinnare i den matchen så tar denne ett stort steg mot nytt kontakt.

DIF bör sedan kamma hem tre enkla poäng mot GAIS, vilket behövs för sedan väntar Malmö borta och en match som kan bli nervig hemma mot Syrianska. I sista omgången väntar Göteborg hemma.

Efter hemmamatchen mot Djurgården har Kalmar två tuffa matcher, hemma mot Malmö och borta mot Häcken. Svaga resultat så lång och Norrköping bör klaras hemma för att det inte ska bli en nervös tillställning borta mot Syrianska.

Göteborg är också två poäng före oss och efter matchen på Kopparvallen väntar AIK hemma, Örebro borta, Helsingborg borta och Djurgården hemma.

Även Mjällby är två poäng före oss. Efter en besvärlig tid har blekingslaget tagit viktiga segrar på sistone, senast borta mot Djurgården. Innan matchen mot oss på Kopparvallen ska MAIF möte Helsingborg hemma och Häcken borta, vilket sannerligen inte är lätt. Efter vårt möte väntar sedan Elfsborg hemma och Norrköping borta.

Som synes kämpar halva serien för att undvika kvalplatsen.

sedan 16 lag infördes i Allsvenskan har följande lag kvalspelat:

År	Lag	Poäng
2008	Ljungskile	24	ur
2009	Djurgården	29	kvar
2010	Gefle	29	kvar
2011	Syrianska	28	Kvar

Hur många poäng som krävs för att hålla sig kvar i år kan vi ännu inte veta, men i jämförelse med tidigare år inser vi att fler poäng krävs sedan 16 lag infördes i Allsvenskan. Serien är mycket jämn och till och med tabellsjuan Mjällby kan få kvala, vilket inte alls är omöjligt eftersom de har ett tufft program kvar.

Göteborg borde dock reda ut stormen då de har Örebro och Djurgården kvar.

Kalmar FF kan råka illa ut om de inte klarar Djurgården på söndag.

Djurgården å sin sida har en tuff uppgift att vända trenden, men om de inte gör det på Guldfågeln Arena finns alla möjligheter hemma mot GAIS.

Gefle har också GAIS kvar men behöver fler poäng och matchen mot oss kan vara en nyckelmatch.

Syrianska – Sundsvall i omgång 27 kan få mycket stor betydelse, då Syrianaska i de närmaste omgångarna har ett tuffare program kvar än Sundsvall.

För oss själva gäller det att ta varje chans för att ta poäng. Med tanke på hur väderleken varit i höst känns det mycket skönt att de våra kan träna tryggt på vår fina konstgräsmatta utan att behöva halka omkring på leriga tunga naturgräsplaner som kan ställa till med spratt. Vi har många chanser att fixa det här utan kvalspel och det är lika bra att ta möjligheten direkt mot Göteborg på lördag!  

Omgång 26 i sin helhet

Fredag 5 oktober

19.00 Malmö - Norrköping

Lördag 6 oktober

14.00 Häcken – Syrianska

16.00 Åtvidaberg – Göteborg

Söndag 7 oktober

15.00 AIK – Gefle

15.00 Mjällby – Helsingborg

15.00 Kalmar – Djurgården

17.30 GAIS – Elfsborg

17.30 Örebro – Sundsvall

Nedan följer läget i tabellen samt vilka matcher som lagen har kvar. De rödmarkerade är toppmatcher, mer eller mindre och de blåmarkerade är bottenmatcher, mer eller mindre.

Samma hemska visa på Olympia

För två år sedan föll vi med 0–3 borta mot Helsingborgs IF och dessvärre upprepades de hemska siffrorna även i år, trots att vi har ett bättre lag nu.

För två år sedan åkte vi på två snabba mål i baken. Nu blev det ”bara” ett i första halvlek, men det kunde mycket väl blivit fler då hemmalaget hade fler lägen. Vi började okej de första tio minuterna och hade ett visst övertag, men precis som mot Kalmar var inläggen illa slagna och vi skapade inga chanser.

Efter den perioden var halvleken dock helt i hemmalagets favör med några få undantag. HIF hade stundtals otäckt tryck mot vårt mål men överarbetade lägena. Nikola Djurdjic och Rachid Bouaouzan fick dock bra lägen men sköt över. Däremellan var vi nära att ta ledningen på frispark. Kristian Bergström skickade in bollen från högerinnerposition och Jesper Arvidsson nickade precis utanför den bortre stolpen i den 19:e minuten.

I den 27:e minuten åkte vi på det första baklängesmålet. Efter en hörna från vänster kunde Walid Atta nicka in 0–1. Det är för trist att vi återigen åkte på ett sådant skitmål på hörna. Naturligtvis får inte Atta stå helt omarkerad vid den bortre stolpen och utan att behöva lyfta speciellt mycket från marken knoppa in bollen obehindrat. Henrik Gustavsson skulle ha boxat bort Christoffer Anderssons hörna innan den nådde Atta, men Mohammed Abubakari och Alberis da Silva hade inte heller koll på vilken gubbe de skulle ta och kom in i situationen alldeles för sent.

Vi kunde sedan ha åkt på fler mål i baken innan paus och riktigt nära var det efter ytterligare en hörna men Henrik Gustavsson svarade för en bra räddning på Walid Attas nick och Kristian Bergström fredade också målet. Nikola Djurdic nickade på returen men Bruno Marinho nickade bort på mållinjen.

Vi började den andra halvleken starkare med större löpvilja och var lite tuffare i duellerna. I den 57:e minuten var vi väldigt nära en kvittering. Kristian Bergström fick bollen på vänsterkanten i efterskalvet av en hörna. Pligg slog in bollen snabbt och Daniel Hallingström fick skottläge men bollen tog i ribban och Viktor Prodell nickade returen precis utanför. Tyvärr är det fotarbetet som ställer till det igen. Hade Proddan varit mer på tå och inte stått på hälarna hade han satt nicken.

I den 68:e minuten kom vi fram bra på vänsterkanten genom Jesper Arvidsson men inlägget gick bakom tre framrusande ÅFF-are (Kristian Bergström, Oscar Möller och Viktor Prodell) och HIF ställde om och efter hönsgård i vårt försvarsarbete fick tillsist inbytte Alvaro Santos bollen och kunde vända bort Daniel Hallingström och pricka in 0–2.

Vi kunde sedan inte skaka hemmalaget och efter bolltapp på mitten av Mohammed Abubakari kunde HIF kontra in 0–3, när Alberis da Silva låg på fel sida om Nikola Djurdic som rundade Henrik Gustavsson och rullade in bollen ur snäv vinkel.

Till skillnad från matchen 2010 så hade vi några perioder där vi var bättre än motståndarna men på det stora hela var det här förstås en stor besvikelse. Efter den skapliga inledningen var det väldigt likt den viljelösa insatsen i Kalmar, med den skillnaden förstås att vi mötte ett mycket bättre lag. Mot KFF hade vi ett klart bollövertag matchen igenom mot HIF var bollinnehavet i första halvlek 63–37 i hemmalagets favör.

När Helsingborg väl fick tryck på oss hade vi enormt svårt att komma ur. Det fanns fina omställningslägen men den löpvilja och fajterhjärta för att öppna ytor som fanns på ett betydligt bättre sätt mot Djurgården var som bortblåst. Dålig rörelse, för korta bollar och taskiga mottagningar gjorde att HIF kom i våg efter våg.

I början på den andra halvleken blev det klart bättre när de våra vågade löpa, sätta press och sätta bollen snabbare och rakare. Vi var så när att kvittera och det gäller att vara noggrann var man sätter bollarna. När Jesper Arviddsons inspel gick bakom våra offensiva spelare ställde hemmalaget om och avgjorde matchen.

Det var inte första gången som inläggen gick bakom våra framstormande spelare. Detta skedde flera gånger från båda kanterna. Vi vann bollinnehavet i andra halvlek med 53–47, men det hjälpte ju föga.

Henrik Gustavsson gjorde några fina ingripanden och hade ingen tacksam uppgift för att avvärja det andra och tredje målet, men missade alltså åter på en hörna.

Allan Olesen fick mindre tid på sig att behandla bolllen på naturgräset eftersom passningarna han fick var för lösa. Det vållade honom en del problem i sin vidareleverans.

Daniel Hallingström och Alberis da Silva fick det jobbigt mot framstormande HIF:are och gjorde det bra under långa stunder. Alberis gav inte David Accam några fria tyglar och Nikola Djurdic fick inledningsvis bara ta avslut från distans. Både Danne eller Alberis gjorde dock misstag vid baklängesmålen som givetvis drar ner betyget.

Det är av yttersta vikt att Jesper Arvidsson gör sig spelbar mot ett så kvalificerat motstånd på bortaplan, men han stod ofta och väntade vid mittlinjen. Värderingarna och passningsspelet överlag var också av för svag kvalitet denna dag.

Kristian Bergström följde inte upp den fina insatsen mot Djurgården och sprang mest runt i samma tempo. Tempohöjningarna för att öppna upp ytor kom aldrig och passningskvaliteten var inte tillräckligt bra. Däremot var de fasta sitiuationerna av bra kvalitet även om de inte resulterde.

Martin Christensen visade ånyo att han inte är en spelare att förlita sig på när det går emot. Att bli av med bollen i offensivt läge utan ansats att vinna den tillbaka är inte roligt att se.  Dansken fastnade och inläggen var av för svag kvalitet.

På innermittfältet jobbade Mohammed Abubakari och Bruno Marinho hem bra precis som mot Djurgården inledningsvis, men spelade lite för mycket på linje. Bruno hade behövt stöta lite högre på bollföraren för att hemmaspelarna inte skulle komma rättvända. Dessutom tryckte de på för dåligt i offensiven när vi skulle ställa om. När vi sedan var tvungna att trycka fram mer folk spelade de med för små marginaler och det för svaga passningsspelet från de båda var avgörande för att vi inte skapade fler chanser och att vi åkte på omställningrar. Abubakari var den bättre av de två men kom inte heller upp i sin klass.

Oscar Möller försökte men djupledsbollarna från kanterna kom aldrig igenom och Möller fick en otacksam uppgift men borde ändå ha rört sig bättre med diagonallöpningar.

Viktor Prodell visade åter styrka i duellerna mot Djurgården men vek nu ner sig och visade inte alls samma energi, vare sig i duellspelet eller genom löpvilja.

Mattias Mete kom in på topp men kom aldrig in i matchen. Imad Zatara kom snett in från början och visade inte den rätta viljan för att åter slå sig in i startelvan. Tom Pettersson kom in de sista minuterna men hann bara dra på sig sin tredje varning för säsongen och är därmed avstängt mot IFK Göteborg på lördag.

Nej, det här var en för sorglig tillställning där vi gav bort den stora möjligheten redan i första halvlek. Motståndarna med det tuffare programmet skulle ges en tuff resa men de fick en lugn resa och behövde aldrig förta sig för att vinna. Det kändes som de våra aldrig riktigt trodde på det och det är för sorgligt. Allting går om man vill. Ibland räcker man inte till men i den här matchen var det inte bara kunnandet som saknades utan även den livsviktiga viljan!

Det gäller nu att ladda om för de fem konstgräsmatcher som återstår av den allsvenska säsongen. Vi har tre av dem på Kopparvallen och vi ska vara tacksamma för att AIK vände och vann borta mot GIF Sundsvall. Det skiljer därmed fortfarande fem pinnar ner till Giffarna på kvalplats, men det gäller att vi reder ut den här situationen själva framledes. Matchen mot Göteborg är förstås väldigt viktig för att gå in på ett bra sätt efter det stundande VM-kvaluppehållet.

Det är nu också, även i teorin, helt klart att vi inte kan åka ur direkt. Även om både Örebro och GAIS vinner alla sina återstående matcher (vilket de inte kan eftersom de möts i sista omgången) så kommer de inte upp i mer än 30 poäng och vi har ju som bekant 31 pinnar, vilket är 2 fler än vad vi och Gefle (som kvalade) tog 2010.

Jag återkommer senare med förutsättningarna inför de fem sista omgångarna.

Matchfakta

Helsingborgs IF – Åtvidabergs FF 3–0 (1–0)

1–0 (27) Walid Atta

2–0 (68) Alvaro Santos

3–0 (87) Nikola Djurdic

Varningar ÅFF: Oscar Möller, Viktor Prodell, Tom Pettersson (3:e, avstängd mot Göteborg)

Domare: Andreas Ekberg, Lund.

Publik: 7 114

Övrig statistik

Avslut totalt 17 – 8

Avslut på mål 9 – 2

Avslut i målställningen 0–1

Hörnor 5 – 2

Frisparkar 10 – 8

Bollinnehav 55 – 45

Offside 1 – 4

Varningar 1 – 3

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Martin Christensen (ut 69), Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (ut 69), Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 83), Oscar Möller.

Inbytta ersättare: Imad Zatara (in 69 HM), Mattias Mete (in 69 F), Tom Pettersson (in 83 MM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Anton Tinnerholm, Erik Moberg, Amir Suljic.

Oj, oj, oj så skönt!

Som vi har väntat sedan 2–0-segern hemma mot AIK på en ny trepoängare. Med kvalplatsen allt närmare har det sedan i söndags varit oerhört tungt och pressande för oss ÅFF-supportrar men efter den starka vändningen är lättnaden väldigt stor.

Den nya stockholmsarenan, vad den nu ska heta? Blir inte klar i tid därför har Hammarby och Djurgården fått kompensation och den summa som figurerat är makalösa 10 miljoner kronor per klubb! Båda lagen har därmed införskaffat nya spelare och för DIFs del har det resulterat i Erton Fejzullahu från Mjällby och Mattias Östberg från Häcken. Den sistnämnde har inte kommin in i det riktigt än efter en skada men Erton Fejzullahu började med att ösa in mål och Djurgården höjdes till skyarna, men känslan jag haft ett bra tag var att DIF skulle tappa formen lagom till vårt möte, så blev det också med tre raka 0–3-matcher. Senast mot Häcken såg det verkligen tamt ut.

Känslan var lite att laget tappade stinget efter att en förväntad topplacering gick om intet och faran för nedflyttning var avlägsen.

Slagläget var alltså riktigt bra om de våra kunde komma upp från kalmargropen. Med önskade förändringar i startelvan blev laget tryggare och stabilare samtidigt som vi var vassare offensivt. Men det berodde naturligtvis mest på att spelarna tog sitt ansvar och tog tag i matchen, som var vår från början till slut med några undantag.

Tidigare har det känts som vi inte gick ”all in” när lägena dök upp i straffområdet, men i första halvlek var våra spelare där och ofta Oscar Möller, men hela tiden studsade bollarna ifrån, som det ofta gör mot ett lag i motgång.

Det fanns dock vissa situationer som påminde om tidigare matcher vilket vi tyvärr fick se i högre grad i början på andra halvlek. När Oscar Möller älgade iväg i och kom in vid kortlinjen hade inte innermittfältarna följt med upp. Möllers passning snett bakåt hade gett ett öppet målläge inne i straffområdet men nu fanns ingen där och omställningen var ett faktum som resulterade i en hörna och på den nickade en omarkerad Emil Bergström in 0–1. Snacka om kalldusch och vredesmod!

Vi var återigen i en tung uppförsbacke i en allt besvärligare tabellsituation. Men den här gången skulle vi bara vinna!

Andreas Thomsson har tidigare sagt att någon trebackslinje kommer han aldrig ställa upp med, men nu verkar han vara mer öppet för den konstelationen.

I den här matchen föll det sig mer naturligt då Allan Olesen tvingades byta i den 67:e minuten. Tom Pettersson kom in som vänsterback. Jesper Arvidsson flyttades upp som vänstermittfältare och Kristian Bergström in centralt. Daniel Hallingström fick ta mer ansvar på högerkanten och Alberis da Silva centralt.

Förändringen gav förväntad effekt och tre minuter senare var det kvitterat. Efter ett snabbt anfall.  Kristian Bergström slog en boll ut på högerkanten där Martin Christensen direktskarvade till Bruno Marinho som löpt bra framför. Brassen skickade in bollen och Viktor Prodell fick foten på bollen, som gick till Kristian Bergström som klippte till på volley. Skottet gick rakt mot målvakten men bollen var hård och gick i mål.

Trots kvitteringen gick vi inte tillbaka till fyrbackslinje för den här matchen skulle bara vinnas!

I den 77:e minuten bjöds på fotbollspropaganda enligt fjolårets och vårens modell, med ett nytt fantastiskt anfall och mål från vänsterkanten. Tom Pettersson slog en lång rak markboll från vänsterkanten, som Kristian Bergström med två touch spelade vidare till Jesper Arvidsson som avancerade med två touch och spelade in till Viktor Prodell som klackade vidare till Kristian Bersgtröm, som löpt med bra. Pligg slog inlägget direkt och Oscar Möller nickade in 2–1 i det främre hörnet.  Fantastiskt snyggt och underbart skönt!

Avslutningen var fruktansvärt nervös men sanningen att säga hade aldrig bortalaget någon vass målchans för att kvittara och det var en oerhörd lättnad när slutsignalen till sist ljöd. Tre mycket viktiga och efterlängtade poäng var därmed i hamn.

Strax efter ledningsmålet återgick vi till fyrbackslinje när Erik Moberg gjorde efterlängtad comeback. Men under 11 minuter med 3–5–2 vände vi matchen med två mål. Succé var ordet. I och för sig skiljer det inte så mycket på vänstersidan där Tom Pettersson ofta får gå ut för att täcka upp för en offensiv Jesper Arvidsson, men på högerkanten kändes det mer vanskligt med inte så defensivt starka Martin Christensen framför Daniel Hallingström, men DIF var för svagt för att hota oss på allvar och offensivt blev vi både rakare och giftigare.

Det var riktigt skönt för Henrik Gustavsson som målvakt att bli vinnare i sin tredje match efter återkomsten. Insatsen vid hörnmålet var inte bra, men markering på Emil Bergström saknades också helt. I övrigt var det en bra insats av Fimpen och han gjorde bland annat en fin räddning i första halvlek. I det lite mer försiktiga spel som syntes emellanåt där rörligheten inte var den bästa är också Henriks spel med fötterna väldigt viktigt för att vi ska kunna spela oss ur svåra situationer.

Allan Olesen är förnärvarande lite tryggare än Anton Tinnerholm. Dansken är inte lika snabb och inte lika frejdig i offensiven, men han löser situationerna med sin rutin att hålla rätt avstånd och vinkel till sin motståndare och att sätta in en liten knuff i rätt tillfälle. På det hela en bra insats av Allan som inte spelat från start sedan Norrköping borta, precis innan EM-uppehållet. Vi får hoppas att Allan är i speldugligt skick redan på söndag.

Daniel Hallingström ska ha stor heder för att han tog ett mycket stort ansvar och tog tag i lederrollan på ett mycket fint sätt. Dessutom svarade Danne för en mycket bra spelmässig match där han tryckte upp bra i ryggen på sina motståndare och löste situationer både i luften och på marken med stor pondus och beslutsamhet samtidigt som han behöll lugnet. Detta avspeglades också på övriga lagkamrater.

Alberis da Silva spelade en hel match för första gången sedan AIK borta och gjorde det bra genom att stöta fram och ligga tätt på sin motståndare utan att för den skull tjuvrusa. Det är jätteviktigt att fortsätta följa sin spelare även om denne försvinner ur ens utgångszon och Alberis vann många bollar, ofta bara genom att avvakta tills motståndaren gjorde ett misstag.

Jesper Arvidsson höll också en tryggare defensiv position än på sistone samtidigt som han tog chansen att avancera på kanten. Jeppe drog också in några fina svepande inlägg. När Jesper flyttades upp ett snäpp på kanten så gick det betydligt bättre än mot Häcken, men den halvleken (den första) spelade vi å andra sidan extremt defensivt. Nu blev det ju mer som vanligt fast ännu mer framåt och Jeppe var med i det fina förarbetet till 2–1-målet.

Tom Pettersson kom in som vänsterback när Jesper flyttade upp et snäpp och Tom gjorde det riktigt bra både defensivt, utan att tjuvrusa, och offensivt. En extra egenskap i det offensiva spelet är Toms precisa långa markbollar. Detta är viktigt för att vi ska komma upp snabbare i banan och vinna mark, just denna passning till Kristian Bergström var starten till det fantastiska 2–1-målet.

För första gången sedan matchen borta mot GIF Sundsvall som tog oss till Allsvenskan i fjol, spelade åter Erik Moberg en seriematch. Moberg har spelat ett antal U21-matcher i höst och det var verkligen roligt att han fick göra comeback. Högerback är inte Eriks bästa position och visst syntes det att han inte är i matchtempo än och det kan han ju inte vara efter så lång frånvaro. Men det är viktigt att han är igång igen inför höstens matcher.

Martin Christensen fortsatte att överarbeta en del som i Klamar och tar inte alltid ansvaret i defensiven, men på det hela gjorde han en mycket bättre insats och blir förstås bättre när han spelat in sig mer i laget. Direktskarven till Bruno Marinho som föranledde 1–1-målet är precis den typ av snabba bolleveranser som vi vill se mer av.

Mohammed Abubakari hade en kanonchans att göra mål i första halvlek men missade skottet. På ett bättresätt än mot Kalmar jobbade både Mohammed och Bruno Marinho med hem i defensiv position och gjorde det mycket trångt för Djurgården att hitta in med bollar framför vår backlinje. Däremot fyllde de inte alltid på framåt som när Oscar Möller störtade fram i början av halvleken. Det är i sådana lägen som man måsta våga gå ”all in”. Lite mer löpningar ut i fria ytor skulle vara önskvärt och när Bruno Marinho väl gjorde det så fick han direktskarven och martin Christensen och skickade in inlägget som föranledde 1–1.

Kristian Bergström hade ingen bra dag i Kalmar och det är underbart att se att våra äldre spelare som Danne och Pligg tog sitt ansvar och drev på för att vi skulle vinna denna match. Pligg jobbade hårt matchen igenom. Han är inte lika snabb som han varit men kokhet och kvalitet i bollhanteringen räcker långt. Kristian fick på en bra träff fram till 1–1-målet. Visst gick bollen rakt mot målvakten men när plan och boll är blöt så kan det gå ändå och det visar att det lönar sig att skjuta.  Därmed har Pligg gjort flest serie- och kvalmål i ÅFF tillsammans med Veine Wallinder, 112 stycken. Jag hade tidigare en notering om 111 fullträffare för Veine Wallinder, men efter samtal med honom för någon vecka sedan berättade skyttekungen från 1960- och 1970-talet att han gjort 112 mål. Veines mamma har nämligen samlat på en massa tidningsurklipp genom åren som han gått igenom och mindes tillbaka. Visst borde jag ha sagt till speakerjonas om det, men jag tänkte samtidigt att då blir det väl inga fler mål från Pliggs sida om jag skulle göra det och med facit i hand var det väl rätt val…

Hur som helst fick Kristian kort senare ett nytt läge att bli ensam herre på täppan men sköt utanför den bortre stolpen, men fler mål kommer och assisten till Möller segermål var riktigt fin. Överhuvudtaget var inläggen och de fasta situationerna av mycket hög klass denna kväll och nu leder Bergström den allsvenska assistligen ensam med åtta målgivande passningar.

Viktor Prodell spelade åter på topp från start och visade åter på styrka i duellerna. Stundtals blev han lite för stillastående men trivdes samtidigt som fisken i vattnet när de våra började spela boll på riktigt i andra halvlek och klacken till Pliggs inlägg som resulterade i segermålet var ricktigt läcker. Dessutom fick ju Proddan assist för att han offrade sig för att nå Brunos inlägg vid 1–0-målet, så även om Viktor gick mållös var han i högsta grad inblandad i de båda målen som vi gjorde.

Oscar Möller behöver några matcher för att komma igång och nu är han riktigt på gång. Lite mer löpningar från central position diagonalt framåt mot bollförande sida är önskvärt för att öppna för ett rakare spel men helst naturligtvis i djupet mot mål, men då bör bollarna slås från mittfältet för att kvalité ska uppnås. Målet var förstås oerhört viktigt både för Möller och vår förening. Nicken fram till 2–1 var noggrann och behärskad. Detta var årets andra allsvenska mål från Möller. Det första gjorde han på Swedbank Stadion mot Malmö. I en tid där många spelare har svårt att ta negativ kritik är det stort och hedervärt av Möller att ta på sig skulden för markeringsmissen vid hörnmålet.

Mattias Mete bytte av Möller de sista tio minuterna och gjorde ett bra inhopp. Med sin löpvilja gav han aldrig Djurgården chansen att bygga upp anfallen i lugn och ro. Dessutom höll han i bollen på ett bra sätt och kunde mycket väl gjort mål. Precis innan slutsignalen kunde han valt att slå inlägg till en fristående Viktor Prodell men värderade att gå ut mot hörnflaggan, vilket var ett klokt val eftersom det eliminerade DIFs chanser att kvittera.

Efter den här oerhört tunga perioden är den här segern oerhört skön och viktig. Det är aldrig lätt att ta sig upp ur svackor och när det blir för många motgångar späs de på. Men moralen att komma ur 0–1-läget vända och vinna på ett säkert sätt är ett riktigt styrkebesked och bådar gott inför framtiden. Självklart kan vi inte slå oss till ro, för mycket återstår än men nu är vi på rätt väg med den fina attityd som spelarna visade. Dessutom hade vi mycket kortare omladdningstid än Djurgården vilket tyder på bra kondition och styrka i truppen.

Trots att Gefle har tagit 12 poäng på de 5 senaste matcherna har vi ändå 3 poäng ner till dem. Men nu har ju även gästrikarna gått om Sundsvall som är fem poäng efter oss och Syrianska som är sex poäng efter oss. SFC möter dock hopplösa jumbon GAIS i denna omgång. Ovanför Gefle är det riktigt tätt och vi ligger exempelvis bara en poäng efter Djurgården och Kalmar. Till nästa motståndare Helsingborg är det bara fyra poäng och för HIF väntar en extremt tuff uppgift på torsdagskvällen borta mot Häcken, lägg därtill en tuff derbymatch i regnet mot Malmö i måndags och nästa veckas Europaleaguespel hemma mot Twente och vi förstår att skånelaget kanske inte prioriterar vår match främst. Vi har med andra ord ett jätteläge på Olympia på söndag och kan utnyttja det precis som Norrköping tidigare gjort i år.

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Djurgårdens IF 2–1 (0–0)

0–1 (48) Emil Bergström

1–1 (69) Kristian Bergström (Viktor Prodell)

2–1 (77) Oscar Möller (Kristian Bergström)

Varningar ÅFF: Alberis da Silva (4:e).

Domare: Magnus Ahlsén, Linköping.

Publik: 4 267

Övrig statistik

Avslut totalt 16 – 12

Avslut på mål 7 – 5

Hörnor 2 – 4

Frisparkar 20 – 10

Bollinnehav 53 – 47

Offside 0 – 1

Varningar 1 – 1

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen (ut 67), Daniel Hallingström (HB 67, MB 78), Alberis da Silva, Jesper Arvidsson (VM 67) –

Martin Christensen (ut 78), Mohammed Abubakari, Bruno Marinho (HM 78), Kristian Bergström –

Viktor Prodell, Oscar Möller (ut 85).

Inbytta ersättare: Tom Pettersson (in 67 VB), Erik Moberg (in 78 HB), Mattias Mete (in 85).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Emmanuel Dogbe, Imad Zatara, Amir Suljic.

Nu måste vi ta läget på allvar

Att förlora mot ett svagt Kalmar i det läge som uppstått när Gefle har fått upp farten är verkligen inte okej. Det som är mest oroande är att våra spelare inte verkar inse allvaret. 

Tillskillnad från Allsvenskan för två år sedan har vi ett mycket större bollinnehav i matcherna nu (59–41 i denna match), men vad hjälper det att kleta runt med bollen för att sedan slå bort passningarna med mycket folk framför bollen? Ja det slutar med en katastrof. Omställningar mot en backlinje som förjäves ställs mot framrusande motståndare.

När vi däremot försökte sätta en snabbare boll på djupet, så blev bollarna för korta och KFFs mittförsvar nickade bord dem. Vi skulle ha kunnat skapa tryck ändå men genomgående följde inte Amir Suljic och Mohammed Abubakari med upp i anfallen och då går det ju inte att vinna några andrabollar.

Efter inhoppet mot Malmö var förhoppningarna stora på Martin Christensen men dansken fick ingen bra start. Överlag blev det för mycket kladdande med boll istället för att utnytja sin snabbhet och gå förbi sin gubbe. Nu stannade han istället upp och väntade in motståndaren. I andra halvlek rörde han sig över lite större ytor då han tog med sig bollen in i plan, men på det hela var det inte tillräckligt bra. Anton Tinnerholm hade inte heller någon stor dag och vår högersida var därmed inte bra.

Vänsterkanten var inte heller bra. Jesper Arvidsson blandade och gav, med fina brytningar, då han kom på efterkälken, men positionspelet och sen reaktion att jobba hem föranledde svårigheterna. Kristian Bergström hade under matchen ett mycket svagare passningsspel än normalt och spelade med för små marginaler innan 0–1-målet, då han tappade bollen. Sedan tappade vi helt bort försvarsspelet och samtliga försvarare for omkring som yra höns innan Abiola Dauda kunde rulla in bollen vid den främre stolpen sedan Henrik Gustavsson blivit utlämnad.

I central riktning började Mohammed Abubakari bra men på det stora hela spelade han med för små marginaler och utnytjade inte de ytor att slå bollarna på i tid. Amir Suljic kom in från start efter fem allsvenska matcher helt utan speltid. Amir slog inte bort lika många bollar som övriga men det är ju inte så svårt då han slår bollarna bakåt eller i sidled, man måste våga framåt också annars blir det inga mål. Bruno Marinho kom in sista 20 istället för Amir men kom aldrig in i matchen.

På topp försökte Oscar Möller, men fick inga bra bollar att jobba på och när han väl fick möjligheten konstrade han till det och tappade bort läget. Möller gick ofta ner och hämtade boll och det är ju inte hans styrka. Oscar tappade också viljan ju längre matchen led.

Imad Zatara på topp verkade spännande innan matchen, men det blev inte lyckat. Möller och Zatara hade inget samspel och sprang antingen på samma bollar eller inte alls. Zatara kom bort nästan helt då han inte fick ta fart från en kant.

Viktor Prodell gjorde ett okej inhopp med sin teknik och hade ett bra läge att kvittera men skottet gick precis utanfö. Proddan fick en möjlighet till men valde att passa i stället för att gå på eget avslut, vilket blev helt misslyckat.

Mattias Mete kom in då vi skulle forcera med tre forwards men det tog bara tre minuter innan KFF avgjorde och då dog matchen.  De våra var helt uppgivna och det kunde blivit fler mål i baken.

Överhuvudtaget var vårt anfallsspel mycket tamt. En del inlägg kom in men var var forwards? Ja, inte var de och högg framför mål i varje fall. Ofta stod de och väntade vid straffområdeslinjen. Fem offside är också oerhört slarvigt.

Henrik Gustavsson hade en otacksam uppgift vid båda målen då motståndarna kom helt fria.

Danne kunde spela trots ljumskproblem tidigare i veckan. Det var otacksamt att spela mittback då vi slarvade bort bollen och hemmaspelarna kom framstormandes. Danne försökte stöta några gånger, men på det stora hela så fanns det aldrig någon trygghet i backlinjen. Tom Pettersson fick ofta gripa in för att avvärja på vänsterkanten när Jesper låg högt i banan, men framstöten innan 0–1 målet var inte genomtänkt och, det är dessa beslut när ingen möjlighet finns att nå bollen som splittrar upp vår backlinje som då blir ett lovligt byte.

Att Sebastian Andersson gärna möter boll vet vi sedan förra åter i Ängelholm, ändå fick han fortsätta göra det matchen igenom utan att någon störde. Märkligt omarkerade fick också Sebastian vara vid inlägg. Abiola Dauda fick också för fria tyglar och gjorde alltså båda målen. I den 80:e minuten nickade Tom Pettersson en inspark från Kalmars målvakt Etrit Berisha rakt på Jonathan McDonalds som frispelade Dauda (i klart misstänkt offsideläge) som rundade Fimpen och ödelade kvällen fullständigt!

Det ska också sägas att domaren Martin Strömbergsson från Gävle inte heller gjorde någon bra insats med många sena och märkliga domslut.

Hittills har vi spelat ganska bra, och mot bra motstånd men detta var ett riktigt lågvattenmärke mot ett svagt motstånd. Oroväckande verkar spelarna tagit för givet att kontraktet varit klart sedan länge och slagit av på takten, vilket är oerhört märkligt då en framskjuten placering i Allsvenskan måste ha varit en enorm morot. Detta var första gången i år som det såg riktigt ängsligt och uppgivet ut i slutet av matchen.

Det gäller nu att våra spelare snabbt rannsakar sig själva och tar tag i situationen. Vi ska fortsätta spela fotboll men det måste finnas ett mål för passningen. Livsfarligt smådutt som inte ger något måste det vara slut med. Som tur är möter vi ett Djurgården på onsdag som är helt under isen förnärvarande med ett uselt försvarsspel och två 0–3-matcher i rad.

Mot DIF finns alla möjligheter att hitta in med bollar både framför som bakom deras backlinje, varför mitt förslag är att Viktor Prodell ska in för att dominera ytan framför deras backlinje och Oscar Möller ska storma in bakom. Det krävs dock att passningarna sitter och finns det tveksamhet ska bollarna slås bakom backlinjen så vi inte åker på dessa omställningar igen.

Martin Christensen kommer att bli bra, men måste jobba mer i djupled annars finns det bättre alternativ. Vill vi framåt så ska Bruno Marinho åter spela och förhoppningsvis har han lärt sig läxan att vara rädd om bollen efter att ha blivit bänkad. Kanske behöver också Tom Pettersson vila då han svajat på sistone och att Alberis da Silva istället får chansen att komma in och stångas med Ertom Fejzullahu.  

Eftersom Gefle besegrade Mjällby med 1–0 är gästrikarna, på kvalplats, bara tre poäng efter oss i den stenhårda bottenstriden. Det är bara att gilla läget. Vi ska bara klara av detta men alla måste förstå att det krävs ett oerhört jobb och även att värdera väl.

Matchfakta

Kalmar FF – Åtvidabergs FF 2–0 (1–0)

1–0 (26) Abiola Daude

2–0 (80) Abiola Dauda

Varningar ÅFF: Mohammed Abubakari (2:a).

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 4 893

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 6

Avslut på mål 7 – 2

Hörnor 5 – 2

Frisparkar 7 – 11

Bollinnehav 41 – 59

Offside 1 – 5

Varningar 0 – 1

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (ut 77), Daniel Hallingström (HB 77), Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Amir Suljic (ut 62), Kristian Bergström –

Oscar Möller, Imad Zatara (ut 67).

Inbytta ersättare: Bruno Marinho (in 62 MM), Viktor Prodell (in 67 F), Mattias Mete (in 77 F)

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Allan Olesen, Erik Moberg, Emmanuel Dogbe.