Makalös lagseger i Gävle

Efter ett enormt fajterhjärta lyckades vi äntligen ta en bortaseger igen. I detta avgörande skede på säsongen var det oerhört skönt att åka hem från Gävle med tre störtsköna poäng i bagaget efter 2–1 på Strömvallen.

Det kändes som det var dags nu. Vi hade väntat sedan premiären den 2 april borta mot Örebro SK på en bortaseger. Den ena olyckskorpen efter den andra tävlade med att dra fram den värsta sviten av negativa matchresultat. I och med detta ställdes Gefle som favorit mot formsvaga ÅFF. Vad dock de så kallade experterna förbisett var att vi var obesegrade på bortaplan på konstgräs. Vi har också gjort flera spelmässigt bra insatser, vilket förstås varit tröstlöst då poängen uteblivit. Däremot vet vi ju vilken enorm kapacitet vi har i laget efter fina resultat tidigare under säsongen.

Ska vi också vara helt ärliga så har ju inte Gefle på ett spelmässigt plan varit speciellt bra under säsongen. Ett bra försvarsspel och effektivitet har ändå räckt långt i de senaste matcherna. Det kändes som ett ypperligt läge. Gefle framställdes som bättre än oss fast de inte är det. De är inte vana vid favoritstämpeln. Kanske kände de också lite lättnad att ha kommit upp på säkrare mark efter skrällen borta mot AIK.

Möjligheten att Gefle skulle få smaka på sin egen medicin var god. Efter att vi släppt in för många enkla mål var det en nödvändighet att täppa till försvarsspelet på ett bättre sätt. De två spelarna som jobbade hem sämst i det defensiva arbetet mot Göteborg senast Amir Suljic och Martin Christensen ställdes åt sidan.

In kom istället Tom Pettersson centralt och Imad Zatara till höger. Att snacka succé i det skiftet är att utrycka sig milt. Båda två blev nämligen matchvinnare efter var sitt mål. Dessutom var de tillsammans med Mohammed Abubakari våra bästa spelare i matchen.

Att hamna i underläge mot Gefle är oerhört jobbigt då de kryper ned långt och det är svårt att hitta in med bollar bakom deras backlinje eller i spelyta 2 mellan mittfält och backlinje som ligger med väldigt tajt avstånd. Detta fick vi erfara båda matcherna 2010.

I år tog vi dock en tidig ledning på Kopparvallen och även på Strömvallen fick vi hål på Gefle innan 20 minuter var spelade. Vi straffade Gefle på samma sätt som vi själva blivit straffade tidigare. Olof Mård drällde med bollen, vilket Imad Zatara uppfattade på ett bra sätt, snodde bollen och spelade ut till Viktor Prodell på högerkanten. Båda stormade framåt och när Viktor spelade in bollen kunde Imad peta bollen förbi målvakten Mattias Hugosson och in i mål. Det kändes underbart att stå där bakom målet. Vi hade fått precis den start vi önskat!

Nu behövde inte vi stressa fram utan kunde istället backa tillbaka när Gefle hade bollen. Hemmalaget har inte tillräckligt vassa vapen för att ta sig igenom ett tätt försvar, utan måste fölita sig på inlägg i boxen och där skulle vi vara tajta. Positionsmässigt låg vi också bra för det mesta men vi slaravde bort bollen lite för enkelt vid flera tillfällen vilket skapade till en del oreda. Detta skedde även innan vårt mål men mer frekvent efteråt, då vi spelade lite för plottrigt på små ytor. Vi hade också svårt att få grepp om Gefles långa fyrtorn Mikael Dahlberg och Jakob Orlov. Duon drar sig inte för att ta för sig ordentligt i duellerna och då gäller det att stå emot.

I paus tvingades Viktor Prodell kasta in handuken efter en stukning. Anton Tinnerholm kom då in till höger på mittfältet och Imad Zatara flyttades upp på topp.

Även i den andra halvleken fick vi en riktigt bra start. I den 57:e minuten anföll vi snabbt och Imad Zatara avancerade från höger efter en ny bollvinst, denna gång mot David Fällman. Imad hade en ren Oscar Möller vid den främre stolpen, men valde att gå på eget avslut vilket målvakten räddade. Det skulle visa sig bli riktigt bra ändå för Tom Pettersson nickade in Kristian Bergströms hörna från höger, vilken glädje! Nu var ju utgångsläget än bättre förstås.

Vi drog oss sedan allt mer tillbaka men Gefle kom inte igenom allt för ofta och det kändes som vi hade full kontroll, men i den 78:e minuten nickade Mikael Dahlberg precis utanför den bortre stolpen efter hörna. Två minuter senare nickade Johan Oremo in reduceringen, efter inlägg bakifrån till vänster där Anton Tinnerholm satte alldeles för dålig press på Jens Portin. Alberis da Silva tappade också bevakningen på Oremo.

Nu kändes det riktigt jobbigt, man försökte tränga bort alla möjliga tankar och fokus låg bara på att alla bollar skulle bort och att vi skulle stötta de våra från läktaren för allt var lungorna och rösten pallade!

Erik Moberg byttes in för att täppa till ännu mer i defensiven och han stångade bort bollarna bra, men det blev ändå en nervös avslutning. Bästa läget för hemmalaget fick Mikael Dahlberg i den 90:e minuten men han sköt som tur var utanför och vi kunde hålla undan till en mycket viktig och efterlängtad bortaseger.

Det var makalöst skönt när slutsignalen gick. Det finns personer som besväras över att vi skriker halsarna av oss för att stötta fram vårt älskade förening i ur och skur. Men vi åker inte och ser varenda bortamatch med rösten som insats om vi inte tror på det vi gör. Det var därför extra skönt att se den oerhörda glädjen och uppskattningen från våra spelare mot oss supportrar efter matchen. Vi på läktaren hade gett oss tusan på att sjunga matchens alla 94 minuter och spelarna hade gett sig tusan på att kämpa allt vad tygen håller för att vinna matchen. Det kändes verkligen som vi fixade det här tillsammans, vilket bevisar den närhet och engagemang som samansvetsar alla inom ÅFF, såväl spelare som supportrar.

Att det regnade konstant hela matchen brydde vi oss inte ett dugg om. För oss öppnades himlen upp efter slutsignalen och solen strålade rakt in i våra hjärtan. Våra ÅFF-hjärtan!

Även om det fanns många speltekniska brister i passningsspel, så måste vi imponeras av det fajterhjärta som spelarna nu plockade fram när det som bäst behövdes. Äntligen fick vi också se våra spelare fördröja spelet på ett fint sätt för att få motståndarna frustrerat, precis som de andra lagen har agerat mot oss. Det hör till spelet att ta till alla medel för att lyckas hålla undan.

Henrik Gustavsson vågade inte riktigt komma ut på några hörnor och inlägg men visade stor pondus i slutet av matchen och hade inte mycket att göra på målet.

Allan Olesen fick ingen bra start på matchen och gjorde några elementära missar, men spelade upp sig betänkligt.

Daniel Hallingström var den främste i försvaret och visade ånyo att han med sin rutin är väldigt viktig för att hålla ihop styrkorna. Danne täckte också ett farligt skottläge i andra halvlek på ett fantastisk uppofrande sätt.

Alberis da Silva fick jobba hårt i luftrummet mot hemmalagets nickstarka spelare och gjorde det bra men missade vid baklängesmålet.

Jesper Arvidsson hade ingen stor dag med bollbehandlingen men jobbade också hårt i defensiven.

Kristian Bergström svarade också för ett stenhårt jobb med många löpmeter och servade den fina hörnan som Tom Pettersson nickade in. Därmed har Pligg kommit upp i hela 10 assist och drygar ut sin ledning i den allsvenska passningsligan. Närmast efter följer häckenduon Waris Majeed och Martin Ericsson med 8 assist.

Mohammed Abubakari visade vilken enorm tillgång han är i sådana här matcher, genom att värdera lägena så pass bra. Många viktiga bollvinster svarade han för och hade dessutom förmågan att hålla i bollen trots många motståndare runt sig så att vi kunde komma upp med fler spelare i offensiv riktning. Passningskvaliteteten var inte alltid den bästa, men det berodde också på att medspelarna inte vågade ta de rätta löpningarna. Vad också är väldigt viktigt så gav inte Mommo upp bara för att han inte nådde bollen. Mohammed täckte då föredömligt av vinkeln mot det egna målet med fin följsamhet så att Gefle tvingades spela i sidled. Abubakari är ett föredömme i detta hänseende som förhoppningsvis andra kan se och lära av.

Tom Pettersson kom från två tuffa U21-landskamper mot Italien och sattes in på det centrala mittfältet. Även om Tom tidigare i sin karriär spelat mycket som central fältare, så har han inte spelat på denna position speciellt ofta på senare år. Till en början blev det lite för fladdrigt, vilket bland annat orsakade öppningen för Jonas Lanttos ribbskott innan vårt första mål. Sedan växtre dock Tom ut på ett fantastiskt sätt. Han jobbade stenhårt och över väldigt stora ytor. Ena gången täckte han upp som understöd för Jesper Arvidsson för att i nästa situation ligga och forchecka långt upp till höger. Dessutom hängde Tom in Pliggs hörna på ett resolut sätt och gjorde därmed sitt tredje mål för säsongen. Jag har vid några tillfällen efterlyst Tom som innermittfältare och han har verkligen stärkt sina aktier nu.

Imad Zatara har fått allt mindre speltid sedan Martin Christensen kom in i bilden. Imad spelade en timme i U21-matchen mot Qviding så sent som i onsdags, varför han inte verkade vara aktuell för spel i Allsvenskan tre dagar senare. Men Zatara tog åter platsen till höger. Inledningsvis var det några tveksamma ingripanden. Men Imad är en bättre defensiv kraft än Martin Christensen och kom med en väldig energi. Påpassligt snodde han bollen av Olof Mård startade den omställningen som han sedan sedan avslutade med sitt första mål i ÅFF-tröjan. Även det andra målet bäddade Imad för med sin fina löpning på högerkanten och bollvinst mot David Fällman, som resultarede i hörnan som det blev mål på. Som forward i andra halvlek blev Zatara just den som vi ska ha för att skicka upp en lång boll på flankerna, för där löpte Imad ut bra. Med snabba steg och fin teknik låste han fast många bollar högt upp i banan.

Oscar Möller däremot fick bollarna lite för mycket på sig och det bollarna studsade ofta ifrån honom, men arbetsinsatsen kan vi verkligen inte klaga på. Möller hamnade lite långt ned men vann många viktiga dueller och nådde han inte bolen, såg han likt Mpohammed Abubakari till att vara i vägen så att Gefle tvingades spela i sidled.

Viktor Prodell spelade med lite för små marginaler men gjorde ett väldigt fint förarbete fram till det första målet. Proddan åkte sedan på en stukning, efter ett fult överfall av Jonas Lantto, och kunde inte spela i den andra halvleken. Förhoppningsvis är Viktor snabbt tillbaka för han har givetvis mycket att komma med i slutspurten.

Anton Tinnerholm kom in i stället för Prodell och övertog Zataras plats till höger på mittfältet. Anton gjorde på det hela ett gott defensivt arbete även om han inte täckte av Portins inlägg fram till hemmamålet. I offensiven kom också Anton fram bra på kanten några gånger, men i det bästa omställningsläget avvaktade han istället för att löpa sig fram till offsidelinjen, där han skulle fått bollen av Imad Zatara. Ett stundande friläge gick vi alltså miste om där. Överhuvudtaget trodde inte riktigt våra spelare på de många omställningslägena och vågade inte rusa på med löpningar i djupled, vilket kunde ha straffat Gefle ordentligt. De två gånger vi vågade blev det också mål, det första direkt och det andra på den efterföljande hörnan.

Erik Moberg kom in och spelade den sista kvarten istället för Oscar Möller. Moberg tog då dteget ned precis framför våra mitbackar, vilket var viktigt då Gefle med Johan Oremo inbytt hade tre långa drasuter att lyfta in lång på. Erik styångade bort en hel del bollar.

Efter fem matcher utan speltid fick Tobias Nilsson äntligen chansen några minuter och han jobbade hårt för att få bort bollarna. Vi fick aldrig någon möjlighet till en frispark i bra läge. Efter fyra fina mål direkt på frispark på två U21-matcher skulle det annars ha varit drömläge för Tobbe.

Den fanns känslor i den här matchen som svallade tillbaka mot den borta mot Sundsvall förra året. Nu är ju inte det här avgjort, men vi har skaffat oss ett ypperligt läge inför fortsättningen. Istället för noll poäng mot Gefle 2010 har vi tagit full pott mot gästrikarna denna säsong. Endast serieledande Häcken har tidigare lyckats ta full pott mot Gefle i år.

I och med segern skuttade vi upp ett rejält steg upp i tabellen till en åttonde plats, men Kalmar och Djurgården kan gå förbi i denna omgång. Vad ännu viktigare är, vi har sju poäng ned till Sundsvall på kvalplats och sex till Syrianska stax däröver. Dessa båda lag möts inbördes på måndag, vilket innebär att vi i sämsta fallet har sex poäng ned till kvalplatsen inför de tre sista omgångarna.

Närmast väntar två hemmamatcher. Mjällby nästa söndag 28 oktober och Sundsvall onsdag den 31 oktober. Nu ser vi till att fylla Kopparvallen för att säkra kontraktet!

Matchfakta

Gefle IF – Åtvidabergs FF 1–2 (0–1)

0–1 (19) Imad Zatara (Viktor Prodell)

0–2 (57) Tom Pettersson (Kristian Bergström)

1–2 (80) Johan Oremo

Varningar ÅFF: inga.

Domare: Jonas Eriksson.

Publik: 2 337

Övrig statistik

Avslut totalt 12 – 5

Avslut på mål 4 – 3

Avslut i målställningen 1–0

Hörnor 5 – 5

Frisparkar 5 – 11

Bollinnehav 56 – 44

Offside 1 – 2

Varningar 0 – 0

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Imad Zatara (F 46), Mohammed Abubakari (ut 91), Tom Pettersson, Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 46), Oscar Möller (ut 82).

Inbytta ersättare: Anton Tinnerholm (in 46, HM), Erik Moberg (in 82 MM), Tobias Nilsson (in 91 MM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Martin Christensen, Emmanuel Dogbe, Mattias Mete.