Oerhörd styrka

Fjärde raka hemmasegern och sjunde raka matchen utan nederlag är ett faktum efter 2–0-segern i toppmötet mot AIK.

Det var känslosamt inför matchen mot AIK, då vi oerhört smärtsamt tvingades lämna Allsvenskan efter epilogen 2010 som slutade 1–1. Precis då som nu fanns också matchen Göteborg – Gefle på anslagstavlan. Även denna gång kvitterade Gefle på Gamla Ullevi, men där stannar liknelserna.

Viktor Prodell brände i matchen innan ett upplagt läge på Strandvallen, kvitterade till 1–1 mot AIK men missade det avgörande läget som skulle föra oss till kval. Men nu missar inte Viktor Prodell. 3–0-segern mot AIK i cupen i fjol var nog viktigare än vad många anat (Proddan svarade för första målet). Den bevisade att vi var riktigt bra redan då och nu är vi ännu bättre. Och gårdagens nya triumf var egentligen odiskutabel.

Trots en tuff avslutning på den första halvan av Allsvenskan, så hade jag en förhoppning om fem poäng på de tre avslutande matcherna, en pinne mot Elfsborg, en uppe i Sundsvall och tre hemma mot AIK. Skulle vi bara få med oss tre poäng från dessa matcher så skulle det ändå vara godkänt. Nu blev det så mycket bättre och vi tog sju poäng på dessa matcher med en målskillnad på 10–4!

Det är bara att konstatera att vi har kommit tillbaka mycket starkt efter de femraka förlusterna. Vi har sedan dess vunnit fyra raka matcher hemma på Kopparvallen; 1–0 mot Syrianska, 3–0 mot Kalmar, 5–1 mot Elfsborg och 2–0 mot AIK. Den sammanlagda målskillnaden på 11–1 imponerar väldeliga. Dessutom har vi kryssat tre raka bortamatcher 1–1 mot Djurgården, 2–2 mot Norrköping och 3–3 mot Sundsvall.

Med våra framgångar har respekten för oss ökat, speciellt på Kopparvallen. AIK har överhuvudtaget prioriterat sitt defensiva arbete i år och tänkte inte gå bort sig på Kopparvallen. Taktiken var klar att störa med hög aggressiv press, på gränsen till det tillåtna och ibland över. Tidigare år hade de våra börjat gnälla mer på domarna och vikt ned sig, men till skillnad från hemmamatchen mot Häcken, hittade våra spelare ytor bakom första pressen och kunde på så vis behålla lugnet och spela vidare.

Förhoppningen var att gästerna skulle tröttna då den höga pressen inte bar frukt. Men det blev ändå lite frustrerat då Daniel Hallingström fick matchens första varning. AIK borde ha fått gult kort av domaren Martin Strömbergsson tidigare, då det fanns flera situationer för att sätta nivån på matchen genom en ostskiva. Dessutom skulle vi haft en frispark innan situationen när Danne fick gult kort eftersom Bruno Marinho fick en armbåge i huvudet.

Vi tappade sedan en del av den aggressivitet på bollhållaren som var så bra de inledande 25 minuterna, där AIK inte tilläts få till några längre anfall. Men nu kunde gästerna etablera mer tryck och det var tur att Helgi Danielsson nickade utanför i kalasläge framför mål i den 32:a minuten.

I början på andra halvlek höll dock ett missförstånd mellan Daniel Hallingström och Gustav Jansson på att ställa när Robin Quaison hann emellan, men vi klarade sedan situationen. Varefter började vi komma fram mer med snabbare anfall och nyttjade de ytor på kanterna som öppnade sig. Den sista skärpan fanns dock inte i det avgörande momentet och AIK hade också några möjligheter.

Det kändes lite som att matchen stod och vägde men så i den 75:e minuten anföll vi bra på högerkanten. Daniel Hallingström slog en långboll som AIK inte fick bort. Viktor Prodell spelade vidare till Petrit Zhubi och fick tillbaka bollen till höger. Prodell slog sedan ett väldigt fint inlägg som Magnus Eriksson språngnickade in i det främre hörnet.

Magnus Eriksson gjorde sedan ett fint nummer när han kom in från vänster kortlinje, spelade snett bakåt och nyss inbytte Tobias Nilsson fick läget, men en försvarare hann precis täcka undan skottet.

2–0 kom ändå ganska snabbt. I den 80:e minuten tog Magnus Eriksson emot en långboll, fick den lite för långt ifrån sig men återvann den med stor styrka och Viktor Prodell kom stormande och tog med sig bollen och placerade in bollen urläckert via den bortre stolpen.

Så fullständigt underbart! Det kändes oroligt så länge det stod 0–0. Ett mål kan ju komma från ingenstans men nu åkte vi inte på något utan gjorde det själva och efter 2–0 orkade inte gästerna mobilisera krafterna och vi höll enkelt undan till en ny fantastisk triumf.

Den starka tron och tålamodet gör oss oerhört svårslagna. På bortaplan har vi hamnat i svåra underlägen men ändå tagit oss därifrån med poäng efter sena kvitteringar. På hemmaplan har vi ofta tagit en tidig ledning. Nu gjorde vi det inte men jobbade på oförtrutet och till sist orkade inte AIK längre. Vi blev giftigare och giftigare framåt i den andra halvleken och till sist kunde inte gästerna stå emot längre. Det är ett riktigt styrkebesked mot ett av Allsvenskans försvarsstarkaste lag.

Samtidigt var vår egen defensiv i det närmaste klockren och två superheta anfallare i Viktor Prodell och Magnus Eriksson gör oss till ett väldigt komplett fotbollslag.

Gustav Jansson visade åter efter en lite mindre bra insats i Sundsvall att han är en av Allsvenskans främsta målvakter. Någon tappad boll och missförstånd med Danne i början på andra halvlek skedde, men Gurra var bra ute och avvärjde med pondus i straffområdet i slutet på första halvlek och var mycket säker i den andra halvleken.

Anton Tinnerholm växer allt mer i och med att han håller en hög nivå under allt längre perioder. 21-åringen stod för ett mycket fint arbete och ger sig aldrig vare sig defensivt eller offensivt.

Daniel Hallingström gjorde också en bra match och satte en högre press in i motståndarna än tidigare, vilket är nog så viktigt mot kvalificerade motståndare. Trist dock med varningen, men avstängningarna kommer ju förr eller senare och det gäller att inte få för många på en gång.

Tom Pettersson hade en svacka i början på matchen mot Sundsvall men höll nu en mycket hög och jämn nivå, bra i sitt attackspel och lugn i passningsspelet.

Jesper Arvidsson var inte lika framträdande som vanligt på Norrprten Arena men var nu tillbaka i gott slag, med fint defensivt arbete och fina djupledsbollar och inlägg.

Petrit Zhubi växer allt mer in i kostymen som högerbreddare och det finns helt klart ytterligare utvecklingspotential, där han kan utnyttja sin snabbhet ännu mer och bli säkrare i sitt positionsspel defensivt.

Amir Suljic hade en svag inledning i Sundsvall men tog nu ett jättekliv upp i nivå, med en helt annan aggressivitet i närkamperna, spelbarheten och passningskvaliteten var också god.

Bruno Marinho gjorde på nytt en mycket stark match som tvåvägsmittfältare på mittfältet där han låg bakom mycket av offensiven samtidigt som han med kvickhet och målmedvetenhet vann mycket boll. Brassen tvingades dock utgå på grund av känning men förhoppningsvis är det inget allvarligt.

Kristian Bergström tog också ett kliv upp jämfört med matchen i Sundsvall, med större delaktighet i spelet och en oerhörd arbetsinsats, genom att löpa väldigt mycket för att täcka ytor.

Sedan har vi vårt anfallspar som nu gjort 19 mål tillsammans, vilket är fler än samtliga AIKs spelare har gjort (18 stycken). Viktor Prodell har gjort 12 av våra mål, vilket är dubbelt så många mål som han tidigare gjort under en hel säsong i Superettan! Det vill säga att han har gjort fyra gånger så många mål per match och dessutom i en högre serie. Det är en fullständigt makalös bedrift och Proddan ligger tvåa i såväl den allsvenska skytteligan som poängligan. Viktor Prodell har gjort mål fem matcher i rad (sju stycken). Magnus Eriksson har gjort mål tre matcher i rad och totalt sju stycken (sexa i den allsvenska skytteligan).

Viktor Prodell var inte lika framgångsrik i första halvlek och löpte då inte lika mycket som vi sett honom göra tidigare. Även i andra halvlek var det en situation där han kunde ha fått ett friläge om han löpt ur offside när Magnus Eriksson snappade ut en svag inspark från Ivan Turina, men i övrigt svarade Proddan som vanligt för mycket grannlåt framåt. Säsongens andra assist och påpassligheten att löpa rätt och trycka in 2–0-målet var avgörande.

Magnus Eriksson blev väldigt hårt tagen, framförallt i den första halvleken och det märks verkligen att han mognat. Förra året gnällde han mycket vid liknande situationer, men nu bet han ihop och bara körde på och när AIK inte orkade stå emot i andra halvlek utnyttjade Mange tillfället med sitt fina nickmål och starkt förarbete till Prodells mål. Med tre assist ligger Mange fyra i den allsvenska poängligan.

Tobias Nilsson kom in istället för Bruno Marinho på sin rätta plats på innermittfältet och lyfte sig från tidigare matcher med ett gott inhopp, bra positionsspel och passningsspel. Tobbe var också nära att göra sitt första allsvenska mål, men en försvarare täckte undan skottet i sista stund.

Allan Olesen har ofta kommit in och säkrat upp på högerbacksplatsen i slutet av matcherna och gjorde det även denna gång, utan några problem. Allan spelade mittback mot Helsingborg och kan på nytt få chansen då Daniel Hallingström är avstängd. Alberis da Silva är förvisso tillbaka i träning men om han redan kan gå in från start är ännu osäkert.  Moberg är också tillbaka i träning men efter så lång tids frånvaro dröjer det naturligtvis innan han är i matchform.

Christoffer Karlsson fick spela de sista minuterna, vilken var en fin gest då han nu ska lånas ut till Varbergs BoIS i Superettan. Stoffa har gjorde ett mycket gott arbete för sin moderklubb och är bara 24 år. Mer speltid på A-lagsnivå behöver han förstås än de två inhopp han gjort i år. Självklart hoppas vi på att Stoffa kommer tillbaka i gott slag.

Att Per Karlsson var bäst hos gästerna säger mycket om vilken fin miljö Åtvidabergs FF är för att utvecklas till klasspelare. Det var ju hos oss under 2007 som PK fick fart på sin karriär.

Detta var den fjärde raka hemmasegern och genom den passerade vi AIK och ligger inför omgångens fyra återstående matcher på en fin fjärdeplats, endast en pinne efter tvåan Malmö. Vi har också gjort flest mål i Allsvenskan och de 32 målen är lika många som vi gjorde under hela det allsvenska året 2010, trots att vi bara spelat en halv säsong! Sju segrar har vi också tagit vilket är lika många som under hela 2010. På hemmaplan har vi varit mycket framgångsrikt med 18 inspelade poäng och en fin målskillnad på fina 20–8. Därmed är vi det tredje bästa hemmalaget efter Malmö och Elfsborg.

Tabellraderna efter halva säsongen de tre senaste säsongerna

AS 2010	16	Åtvidabergs FF	15	3	4	8	14 - 24	-10	13
SE 2011	3	Åtvidabergs FF	15	8	1	6	29 - 16	+13	25
AS 2012	4	Åtvidabergs FF	15	7	3	5	32 - 23	+9	24

Som synes har vi gått betydligt bättre än förra säsongen i Allsvenskan och faktiskt bara tagit en poäng mindre än i fjol i Superettan. Vi har också gjort fler mål än någon tidigare säsong i Superettan. Faktum är att vi inte har gjort så många mål/match efter en halv säsong sedan 1993, 24 mål på 11 matcher i division III. I elitfotbollen får vi gå tillbaka till guldåret 1973 för att finna fler mål/match efter en halv säsong (31 mål på 13 matcher). Guldåren 1972 och 1973 gjorde vi 34 respektive 33 mål efter 15 matcher, vi har alltså nästan gjort lika många mål nu.

Publiksiffran måste också nämnas – 7 621 är en fantastisk siffra som visar att intresset för vårt lag är riktigt stort och bjuder på grannlåt. Det är den bästa siffran sedan derbyt mot Norrköping 2007 som lockade 8 761 personer till Kopparvallen.

Nästa söndag spelar vi åter mot AIK, men då på Råsunda. Häng med på bussresan, läs mer om den här.

Matchfakta

Åtvidabergs FF – AIK 2–0 (0–0)

1–0 (75) Magnus Eriksson (Viktor Prodell)

2–0 (81) Viktor Prodell (Magnus Eriksson)

Varning ÅFF: Daniel Hallingström (3:e, avstängd i returen mot AIK). 

Domare: Martin Strömbergsson, Gävle.

Publik: 7 621

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 6

Avslut på mål 6 – 2

Hörnor 8 – 4

Frisparkar 13 – 8

Bollinnehav 52 – 48

Offside 4 – 1

Varningar 1 – 1

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 79), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 79), Amir Suljic, Bruno Marinho (ut 73), Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 88), Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Tobias Nilsson (in 73 MM), Allan Olesen (in 79 HB), Christoffer Karlsson (in 88 MM)

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete, Oscar Möller.

Moralen räddade poängen

Vi har sett det förut – att den starka moralen i vår trupp har tagit oss ur svåra situationer. För tredje bortamatchen i följd klarade vi en pinne genom att göra ett sent mål och 3–3 borta mot GIF Sundsvall kändes nästan som en seger.

Jag riktigt kände spänningen i luften inför och på väg upp till Sundsvall. Vi har fått uppleva ett par fantastiska matcher på Norrporten Arena, som 2009 när vi tog ett stort avgörande steg mot Allsvenskan via 2–1-segern i toppmatchen. Och i fjol förstås då vi säkrade avancemanget till Allsvenskan i seriefinalen som vi vann med 1–0.

Minnena är starka från Norrporten Arena, men denna gång såg de ut att bli väldigt bistra. Regnet började vräka ned precis vid matchstart och det kändes som vi spolads ner i avloppsbrunnen. De våra var nämligen inte alls med i matchinledningen och Giffarna stormade fram alldeles för enkelt. 

Vi var inte med på innermittfältet och i mittförsvaret i början på matchen och redan i den andra minuten kom Fredrik Holtser in bakom vår backlinje efter att Amir Suljic och Tom Pettersson agerat passivt mot Pa Dibba och Holtser. Från sin position lite till höger kunde Fredrik kruta in 1–0 i det bortre krysset.

Det fortsatte att se passivt och virrigt ut och i den sjunde minuten var det färdigt igen. Amir Suljic satte alldeles för sen och tam press på Roger Risholt och Jesper Arvidsson tappade sin markering på Simon Helg, som fick bollen. Tom Pettersson försökte täcka skott men hann inte och Helg klippte till. Gustav Jansson var på bollen men kunde inte hålla den utanför sin vänstra stolpe.

Det kändes fruktansvärt tungt att skänka bort två mål så lätt och man befarade att hela matchen skulle vara körd. Efter chocken och regnets upphörande kom vi dock in i matchen bättre och kunde hålla i bollen på Sundsvalls planhalva stundtals, men skapade inte de där heta chanserna. Närmast var Daniel Hallingström och Tom Pettersson som oroade efter hörna respektive frispark. Det kändes dock som vi skulle ha chansen trots att spelet inte flöt på och flera spelare underpresterade. Vi har vassa forwards som kan göra det på egen hand och kunde vi bara få in en boll så skulle vi ju vara med i matchen.

Målet kom också i den 37:e minuten efter en riktigt fin prestation från Magnus Eriksson då han från passning av Anton Tinnerholm störtade in från höger, tunnlade Stefan Ålander och sköt in reduceringen via Marcus Danielsson. Målet hade liknelser från det som tog oss upp i Allsvenskan, på samma arena, på samma kant och med Anton som framspelare längs kanten och Magnus som mottagare. Skillnaden var att Mange nu slutförde anfallet själv.

Vi fick lite mer flyt i spelet med längre anfall och efter tryck kunde vi utnyttja ännu ett läge precis innan paus. Tom Pettersson stötte fram bra centralt på en misslyckad hemmarensning och slog en hög bredsidevolley fram till Anton Tinnerholm som kom från höger centralt och spelade fram till Viktor Prodell, som tryckte in den viktiga kvitteringen.

Fantastiskt underbart! Trots den minst sagt usla starten var det utjämnat redan innan paus. Vi gick därmed in i pausen med en betydligt skönare känsla än Sundsvall, som om det velat sig riktigt illa kunde ha gjort fler mål innan vi gjorde våra mål.

Som väntat fick de våra bättre självförtroende i den andra halvleken och vi tog över matchen utan att skapa de där heta lägena. Det kändes som båda lagen inte vågade lika mycket i andra halvlek och bollen behölls inom laget med inte allt för högt tempo. Det vill säga att lagen ville försäkra sig om att inte gå bort sig i onödan efter den omvälvande första halvleken.

Förhoppningarna var ändå rätt goda att vi med tålamod till sist skulle peta in ett ledningsmål, men mot slutet av matchen såg det ut som att vi blev för rädda om den poäng vi hade och de våra backade hem. Sundsvall fick tryck på oss och världen rasade samman i den 85:e minuten då Fredric Jonsson slog ett hårt inlägg från höger som Johan Eklund nickade in 3–2 via den bortre stolpen, efter alldeles för svag bevakning av Allan Olesen. Gustav Jansson kunde också ha gått ut och boxat bort inlägget som gick nära mål.

Var, då allt förgäves trots allt och 60 tunga mil hem?

Nej, för Oscar Möller byttes in direkt och vi fick tryck mot hemmamålet. I den 89:e minuten kastade Jesper Arvidsson ett inkast från vänster. Kristian Bergström tog emot och lyfte in en fin boll till Oscar Möller i straffområdet, som höll emot bra och stötte fram bollen till Viktor Prodell, som tryckte in 3–3. Fullständigt fantastiskt att stå bakom målet och få uppleva denna eufori, som ett uppvaknande från mörkret.

Det var dock otäckt in i det sista då Johan Eklund fick ytterligare en möjlighet men nickade som tur var precis utanför den bortre stolpen.

Det var en oerhört stor lättnad när slutsignalen gick. En poäng på förhand var bra. Med tanke på hur viktigt det är att inte förlora på bortaplan mot de lag som vi definitivt ska kunna ha bakom oss i sluttabellen. Med tanke på hur matchen såg ut och att vi hamnade i underläge så känns poängen ännu mer skön. Det är en enorm styrka att aldrig ge upp utan komma igen och kunna ta poäng utan att spela på topp.

Gustav Jansson fick en olycklig start på matchen. Det första målet var inget att göra något åt men det andra borde han ha kunnat rädda och det såg även lite darrigt ut även i övrigt, men han revanscherade sig snart och ingav ett allt tryggare intryck, förutom vid det tredje målet.

Anton Tinnerholm var en av våra bättre spelare denna dag. Han fick ingen vidare hjälp av Petrit Zhubi i defensiven, men klarade det ändå bra och spelade fram till våra två första mål.

Tom Pettersson fick ingen bra inledning på matchen, men spelade upp sig med ett bra huvudspel och stötte fram mycket bra med sin boll fram till 2–2-målet.

Daniel Hallingström var också lite passiv inledningsvis, men med sin rutin tog han tag i försvarsarbetet som fältherre, lugnade ner spelet och vann luftduellerna.

Jesper Arvidsson hade inte sin bästa dag och vi hade överhuvudtaget problem på vår vänstersida, där Jeppe inte kom fram lika ofta i offensiven.

Kristian Bergström stod inte heller att känna igen. De där extra löpmeterna togs inte och adressen på bollarna gick ofta fel. Passningen fram till Oscar Möller vid 3–3-målet var dock excellent.

Amir Suljic fungerar bra när hela laget spelar bra, men när det går emot så har han svårt att ta fram krafterna. Inledningen av matchen var inte bra, då Amir inte gjorde sig spelbar när vi hade bollen och var alldeles för passiv när vi inte hade bollen. En bättre andra halvlek blev det, men Suljic kan betydligt bättre vilket han måste visa för att ingå i startelvan.

Bruno Marinho föll också tillbaka och var inte lika ettrig på motståndarna som vi är vana att se, men med mer eget spel växte han och låg bakom mycket när vi började få ordning på spelet i andra halvlek.

Petrit Zhubi är likt, Amir Suljic, bra när vi för spelet men när det går emot måste han lära sig att bli mer aktiv genom att möta boll och störa motståndarna. I andra halvlek kom Petrit fram flera gånger på kanten men forwards kom inte rätt på inläggen.

Magnus Eriksson var den ende spelaren som var riktigt aktiv från början och det var verkligen välförtjänt att han fick trycka in sitt sjätte mål för säsongen efter en fin prestation. Därmed ligger Mange sexa i den allsvenska skytteligan. Lite oftare kunde dock Magnus ha släppt bollen.

Viktor Prodell. Ja, vad ska man säga om hans målskytte? Sju mål under vårsäsongen var ett mycket bra facit, skulle han fortsätta under hösten? Ja, det kan man verkligen säga. Efter två mål mot Elfsborg och ytterligare två mot Sundsvall är Proddan uppe i 11 totalt och ligger därmed tvåa i allsvenskans skytteliga endast en boll efter Häckens Waris Majeed. Målen på Norrporten Arena var ytterligare frukten av att springa sig till rätt plats även i det övriga spelet klarade sig Viktor bra och har skaffat sig en stor respekt från sina motspelare. 11 mål på 13 matcher är ett fullständigt fantastiskt facit i Allsvenskan. Ingen spelare i ÅFFs historia har gjort lika många mål efter 14 allsvenska omgångar, men Roland Sandberg gjorde också 11 mål efter 14 omgångar 1971 och 1972. Om Viktor fortsätter att producera så här blir det givetvis svårt att behålla honom, men eftersom han har kontrakt även över nästa år får vi hoppas att vår ledning tar rejält betalt. Siffror under 10 miljoner kronor kan inte vara aktuellt.

Oscar Möller är också en kompetens anfallare och hans korta inhopp gav fin utdelning. Möller visade direkt bra energi och bäddade fint för 3–3-målet. Därmed har det blivit tre assist i årets Allsvenskan, trots knappt med speltid.

Tobias Nilsson kom in på innermittfältet, men efter inhoppet sjönk vi allt djupare ned mot eget mål.

Allan Olesen kom in som högerback och agerade länge tryggt, men var passiv vid 3–3-målet.

I Superettan förra året hade vi tagit 22 poäng och gjort 27 mål efter 14 matcher. I Allsvenskan har tagit 21 poäng efter 14 omgångar och gjort makalösa 30 gjorda mål, vilket är flest mål i hela Allsvenskan, ett mer än Häcken som i eftermiddag spelar borta mot AIK. Solnalaget möter vi också på Kopparvallen på lördag i en hyperintressant toppmatch i den jämna tabellen. Det är många som ångrar att de inte såg matchen mot Elfsborg, men nu finns inga ursäkter – alla till Kopparvallen!

Ni har väl också sett att det går en bussresa till returmötet på Råsunda den 22:a juli, så se till att hänga på och stötta laget.

Matchfakta

GIF Sundsvall – Åtvidabergs FF 3–3 (2–2)

1–0 (  2) Fredrik Holster

2–0 (  7) Simon Helg

2–1 (37) Magnus Eriksson (Anton Tinnerholm)

2–2 (44) Viktor Prodell (Anton Tinnerholm)

3–2 (85) Johan Eklund

3–3 (89) Viktor Prodell (Oscar Möller)

Varning ÅFF: inga. 

Domare: Kristoffer Karlsson, Helsingborg.

Publik: 4 621

Övrig statistik

Avslut totalt 12 – 8

Avslut på mål 7 – 6

Avslut i målställningen 1 – 1

Hörnor 4 – 4

Frisparkar 12 – 11

Bollinnehav 51 – 49

Offside 1 – 0

Varningar 1 – 0

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm (HM 74, ut 85), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 74), Amir Suljic (ut 74), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson, Viktor Prodell

Inbytta ersättare: Allan Olesen (in 74 HB), Tobias Nilsson (in 74 MM), Oscar Möller (in 85 F).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Christoffer Karlsson, Mattias Mete.

”Sveriges bästa lag är ÅFF”

Den ramsan har vi sjungit många gånger men aldrig har den känts så passande. Om en bara för en dag så njuter vi till fullo av den fullkomligt fantastiska insatsen efter att Elfsborg massakrerats med 5–1.

Jag minns tillbaka till 1996 då vi var tillbaka i Elitfotbollen efter fruktansvärda sex år i division II och division III. Seriefavoriten IF Elfsborg kom på besök. Det erkänt spelande laget hade fått fram unga lovande spelare som Mathias Svensson och Anders Svensson som äntligen skulle ta laget tillbaka till Allsvenskan. De hade också måltjuven Christer Mattiasson och redan efter 13 sekunder gjorde han mål, vilket också blev matchens enda. I paus pratade jag med några elfsborgare, som ändå var ganska imponerade av nykomlingen men de tyckte ändå att det var klasskillnad.

Åren går och lagen består, men både vi och Elfsborg har gått framåt – kraftigt. Boråslaget har varit det jämnaste topplaget i hela landet. Sedan guldet 2006 har Elfsborg aldrig varit sämre än fyra. I år har de inlett serien fantasiskt med tio segrar på tolv matcher. Förlusterna har kommit på naturgräs i Helsingborg och Malmö. På Konstgräs var det med andra ord full pott. IFE hade släppt in sju mål på de tolv matcherna och endast fyra på de tio konstgräsmatcherna.

Men det är klart, då hade de inte varit på Kopparvallen ännu…

Efter 2010 års fasansfulla säsong skrev jag så här om framtiden och Kopparvallen.

”Genom att, under en lång tid, träna på det underlag som sedan ska gälla för alla hemmamatcher kan man också i högre utsträckning dra nytta av spelplanens egenskaper. Detta medför också att spelsystem och olika taktiska dispositioner kan nötas in. På så sätt har Elfsborg kunna bygga upp ett sevärt och effektivt passningsspel. Det ska vi också kunna göra om vi bara tror på det.”

Säkert fanns det de som skrattade lite. Vi hade åkt ur Allsvenskan men skulle ändå kunna bli lika bra som Elfsborg. Jag skrev också många gånger under fjolåret att det spel som vi presterade under långa stunder i Superettan skulle räcka för att besegra även de bästa i Allsvenskan, men att vi inte skulle göra fyra eller fem mål som i Superettan.

Jag hade dock fel. Vi vann med 6–1 mot Gefle! Det var den bästa match jag någonsin sett mitt kära ÅFF spela. Jag har nämnt det flera gångar, att spelar vi på det sättet så vinner vi över alla lag i Allsvenskan. Det kvittar om motståndarna är bättre än GIF de hinner inte med ändå. Men det fanns ändå de som tyckte att det var ju bara ”Gefle”.

Det var den bästa match jag sett, skrev jag. För nu är den bästa matchen reviderad. Vi har tagit ytterligare ett kliv och kan konstatera, även om det fortfarande är svårt att fatta att det verkligen är sant, att vi har slagit den suveräna serieledaren IF Elfsborg med makalösa 5–1!

 5–1!

Det är siffror som inte går att förklara bort. Fem fantastiska mål mot vad nästan alla kommer att ta SM-guldet i höst. Anders Svensson är en av Sveriges största spelare genom tiderna. 130 landskamper talar sitt tydliga språk. 35-åringen gjorde ett bra EM och fick större utrymme för sitt passningsspel mot England och Frankrike än vad han fick på Kopparvallen mot Åtvidabergs FF.

Gladfotbollen från 1970-talet var tillbaka och inte ens då vann vi mot serieledaren med 5–1, och vi var ju serieledare själva rätt ofta!

Elfsborg förlorade med 1–5 borta mot IFK Göteborg 2010. I omgången efter tog vi vår första allsvenska seger för säsongen, mot just Göteborg. Sedan tillkomsten av Borås Arena 2005 hade Elfsborg aldrig släppt in fler än tre mål under någon konstgräsmatch i Allsvenskan.

Hur är det då möjligt att vi fick uppleva denna urladdning av bästa sort?

Ja, grunden är ju förstås att spelarna i vårt lag har mycket höga kvaliteter. Bra värvningar och ett gott underhåll av dem. Nyttjande av Kopparvallens nya konstgräs har jag redan nämnt. Kontinuiteten i spelartruppen, både i ledarstaben och bland spelarna, där laget har kunnat spelas i hopp under många år. Och sedan det kanske viktigaste: tron. Att lita och tro på den egna förmågan. Jag mötte personer innan matchen som sade att de inte hade några förhoppningar, men då kan man ju undra vad de gjorde där? Man måste alltid tro att man har förmågan att vinna. Jag har påpekat detta ett otal gånger och det är med glädje vi kan se den ökande tron på laget från allt fler. Och spelarna tror verkligen på sig själva.

När allt flyter på som bäst ser även de bästa motståndarna ut som statister. Jag har skrivit det många gånger förut, att om vi håller fart på bollen så når motståndarna oss aldrig. För att farten på bollen ska hålla uppe krävs god rörelse, bra förstatouch och en bra vidareleverans. Det ser så enkelt ut när det flyter på och det är så fantastiskt njutbart. Spelare som löper, möter, passar vidare på ett tillslag, varierat med långa svepande spelvändningsbollar och bollar på djupet. Ett försvarsspel där alla drar sitt strå till stacken, men hög press, lagdelarna samlade, där enheten om tio utespelare förflyttar sig likt en bisvärm mot bollförande sida och hem mot det egna målet i perfektion av samstämmighet och ultimat avstånd till varandra för att täcka av spelytorna för motståndarna.

Vi var bra från början och målfesten började i den nionde minuten.  Vi behöll bollen efter en frispark. Magnus Eriksson spelade tillbaka bollen och Jesper Arvidsson slog ett långt svepande inlägg till Daniel Hallingström som lobbnickade över målvakten Kevin Stuhr Ellegaard och i kryssribban. Viktor Prodell höll sig sedan fram på returen och rullade in 1–0.

Vi fortsatte att ha ful kontroll på matchen och i den 28:e minuten kom Magnus Eriksson helt ren efter en fin passning av Amir Suljic, men målvakten räddade högerskottet till hörna. Kristian Bergström slog in hörnan från höger. Målvakten tappade bollen och Tom Petterson stötte in sitt första allsvenska mål fram till 2–0.

När vi hade ledningen mot allsvenska serieledaren Malmö FF med 3–2 för två år sedan. Drabbades de våra av stora skälvan och sjönk allt djupare och djupare, men denna gång var det ingen som blev rädd för att vinna. De våra behöll lugnet och rullade på.

Elfsborg fick ett litet tryck i slutet av halvleken men skapade aldrig någon riktigt vass chans i den första halvleken.

I den andra halvleken fick vi också en riktigt bra start. Magnus Eriksson var stark och uppoffrande då han bröstade med sig en boll in i straffområdet och fläkte sig fram mot målet men blev ojuste tagen av målvakten. Domaren Daniel Stålhammar pekade förstås på straffpunkten.  Kevin Stuhr Ellegaard gick tidigt till vänster och Magnus rullade säkert in 3–0 i andra hörnet.

De våra fortsatte att spela bra fotboll och efter ett nytt starkt arbete av Magnus Eriksson var Petrit Zhubi nära att peta in 4–0 men nådde inte riktigt fram till det övergivna målet efter fin boll från vänster av Mange.

Elfsborg gjorde ett dubbelbyte strax därefter och fick sedermera allt mer tryck mot vårt mål. Johan Larsson sköt i främre kryssribban i den 71:a minuten och strax efteråt fick inbytte David Elm ett bra nickläge men Gustav Jansson fick bollen rakt i famnen.

I den 74:e minuten kunde vi inte hålla emot längre. Efter hörna gick bollen ut till Johan Larsson som på volley krutade in 1–3 i det bortre hörnet.

Precis som mot Gefle hade vi en sämre period på en kvart där det blev lite nonchalant och slarvigt. Vi tappade markeringen vid Elms nick och ingen satte press när Johan Larsson sköt, men det är det enda negativa från matchen. För precis som mot Gefle lade de våra i en växel extra och då kom utdelningen omgående.

Bara två minuter efter reduceringen föll 4–1. Magnus Eriksson tog emot och höll i bollen tills Anton Tinnerholm kom i position för att bryta igenom. Anton gjorde det bra, fastnade på målvakten men kunde slå returen till Viktor Prodell som behärskat slog in den avgörande segerbollen i mål.

Elfsborg var sedan ett slaget lag och vi avslutade matchen mycket bra och gjorde 5–1 i den 88:e minuten. Efter ett av många fina anfall spelade Oscar Möller in från vänster till Tobias Nilsson, som skarvade vidare till Anton Tinnerholm som tryckte in sitt första allsvenska mål.

Viktor Prodell var sedan ytterst nära att göra 6–1, men målvakten svarade för en smått otrolig räddning.

Spelmässigt var det här så när en fulländad insats det går att komma. Alla lag har någon svacka i alla matcher och bra lag har förmågan att ta sig ur den. Det gjorde vi alltså med besked.

Elfsborg hade imponerat stort i genrepet och med ett reservbetonat lag spelat skjortan av GAIS och vann med 3–0. Vi däremot gjorde en dålig match mot Gefle (0–1) och följde upp den med en svag U21-insats mot Qviding (2–2).

Jag funderade innan matchen att Elfsborg skulle invaggas i en falsk trygghet att genrepet var en bekräftelse på att hösten skulle flyta på lika enkelt som våren och att jobbet därför inte skulle tas fullt ut mot nykomlingen Åtvidaberg.

Andreas Thomsson berättade efter matchen om den svaga insatsen i Gefle och att de bara skulle ut och köra genom att tro på sitt eget spel. Man får väl säga att det föll ganska väl ut…

Gustav Jansson har växt ut till en jätte i målet och började höstsäsongen på ett strålande sätt, med stor pondus i luftrummet. De där riktigt svåra situationerna ställdes han inte för, men några luriga skott limmade Gurra och igångsättandet av spelet var riktigt bra. Det blir en härlig målvaktskamp nu när Henrik Gustavsson snart är klar för spel.

Det var stor oro i backlinjen innan matchen. Häromdagen stötte jag på Jesper Arvidsson som satt bredvid planen med knäproblem. ”Som det känns nu kan jag inte spela”, sa han. Men som han spelade mot sitt gamla lag. Bra positionsspel och ettrig i försvarsspelet, samt fina genombrott offensivt med snabba och kvalitativa passningar och inlägg, som fram till 1–0-målet.

Daniel Hallingströms medverkan var också högst osäker. Dagen innan match kunde han inte träna på grund av magsjuka, men var ändå med i startelvan. Inte kunde han väl orka? Jo, och med vilken pondus! Supportrarnas smeknamn Kaiser (efter Frans Beckenbauer) levde Danne verkligen upp till denna underbara dag. I stort sett felfri ledde han Tom Pettersson rätt och vann allt i luften. Daniel nickade också fint fram, via stolpen,  till Viktor Prodells 1–0-mål.

Främste försvarsspelaren under våren, Alberis da Silva, åkte på en vadskada mot Gefle och Tom Pettersson fick chansen i mittlåset. En chans som 22-åringen verkligen tog. Tron på den egna förmågan är stor och han brydde sig inte ett dugg om att det var Elfsborg och Lasse Nilsson att tampas med, utan Tom stötte högt, resolut och vann boll. Dessutom följt av ett bra passningsspel. Pettersson blev också målskytt för första gången i Allsvenskan genom sitt 2–0-mål efter hörna.

Sedan har vi Anton Tinnerholm som också svarade för en stormatch. Niklas Hult är ruggigt snabb och det gäller att starta löpningen innan Hult för att hänga med och det gjorde Anton riktigt bra. Även när Niklas hade bollen i en-mot-en-lägena släppte Anton aldrig förbi honom. Dessutom dundrade 21-åringen fram på högerkanten och var högst delaktig i de två sista målen med assist till Viktor Prodells 4–1 och satte själv 5–1.

Petrit Zhubi spelade åter till höger på mittfältet och har mognat ytterligare. Det syntes på viljan att löpa hem för att täcka upp ytor, men sin snabbhet hinner han snabbt på rätt sida och med sina kvicka steg hänger han med i motståndarnas snabba vändningar. Offensivt var han också ett giftigt vapen hela tiden men kunde ha utmanat ännu mer och gått på utsidan av sin bevakare. Petrit är så snabb så han hinner förbi ändå.

Bruno Marinho var den store kreatören på mitten och bevisade att insatsen mot Kalmar inte var någon tillfällighet. Brassen har nu kommit igång riktigt bra genom att hela tiden göra sig spelbar. På ett föredömligt sätt mötte han bollen. Genom bra mottagningar och snabba vändningar var han spindeln i nätet för att tempot i spelet skulle hållas uppe.

Amir Suljic trivs som fisken i vattnet när vi får till passningsspelet på få tillslag och bidrog också med lugnt, säkert passningsspel och var bra i positionsspelet när vi inte hade bollen. Våra innermittfältare gav aldrig Anders Svensson och Victor Claesson utrymme att bryta igenom eller spela framåt.

Tyvärr kan man inte längre se hur långt spelarna springer i Allsvenskan, för det hade varit intressant att se hur många löpmeter Kristian Bergström avverkade. 38-åringen hade vissa problem med ryggen i veckan men det syntes verkligen inte. Genom denna urladdning då han låg på som en iller i alla lägen och briljerade med sin fina teknik och passningsspel i offensiven.

Sedan till vårt anfallspar. Och vilket forwarspar vi har!

Magnus Eriksson jobbade kopiöst och hade ofta tuffa bataljer med Jon Jönsson men lyckades komma förbi. Straffen fram till 3–0-målet var signifikativt. Mange tog sig med enorm styrka in i straffområdet och blev nermejad av målvakten. Straffen satte han själv säkert och har nu gjort fem mål i Allsvenskan.

Viktor Prodell fortsatte precis lika bra som under våren. Eller rättare sagt ännu bättre. Han var påpassligt framme vid båda målen (1–0 och 4–1), tog löpningar fantastiskt bra, var omöjlig att ta bollen ifrån och jobbade även han hårt i defensiven. Med fantastiska nio allsvenska mål (tre fler än någon säsong i Superettan) ligger Proddan tvåa i den allsvenska skytteligan.

Tobias Nilsson svarade för ett bra och säkert inhopp på innermittfältet, med bra positionsspel och ett kvalitativt passningsspel. Tobbe skarvade också fram till Anton 5–1-mål.

Allan Olesen kom in med kvarten kvar och säkrade upp på högerbacksplatsen. Dansken hade inga större problem att hålla undan.

Oscar Möller fick också några minuter för att oroa elfsborgsförsvaret och spelade in bollen fram till 5–1-målet.

IF Elfsborgs webbreporter sade i en införrapport att det inte hänt nått på Kopparvallen på 50 år, men det har hänt mycket och detta var ytterligare ett historiskt vingslag i Fotbollens Mecka som vi som var på plats kan vara mycket stolta över att få vara med om.

Med 27 gjorda mål är vi också klar tvåa efter Häcken, som gjort 29 mål i årets Allsvenskan. Vi har Viktor Prodell (tvåa) och Magnus Eriksson (sexa) i toppen av skytteligan men spridningen på målskyttet är också mycket god då hela tolv av våra spelare har gjort mål i Allsvenskan, vilket inget annat lag matchar.

Vi har nu fått en riktigt kalasstart på höstsäsongen och har redan tagit lika många poäng som efter den 22:a omgången 2010 (20 stycken). Givetvis är det svårt att komma upp i den här höga nivån direkt igen men även Sundsvall svarade för en storstilad insats genom att bortaslå Häcken med 2–1, så det är två lag i himlen som möts på Norrporten Arena på lördag. Visst ska vi få lov att njuta av detta ordentligt och sedan kommer det mera!

Matchfakta

Åtvidabergs FF - IF Elfsborg 5–1 (2–0)

1–0 ( 9) Viktor Prodell

2–0 (28) Tom Pettersson

3–0 (50, straff) Magnus Eriksson

3–1 (74) Johan Larsson

4–1 (76) Viktor Prodell

5–1 (88) Anton Tinnerholm (Tobias Nilsson)

Varning ÅFF: Allan Olesen (2:a), 

Domare: Daniel Stålhammar, Landskrona.

Publik: 5 016

Övrig statistik

Avslut totalt 10 – 13

Avslut på mål 7 – 6

Avslut i målställningen 1 – 1

Hörnor 4 – 8

Frisparkar 13 – 14

Bollinnehav 47 – 53

Offside 3 – 3

Varningar 1 – 2

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 75), Amir Suljic (ut 63), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Magnus Eriksson (ut 84), Viktor Prodell.

Inbytta ersättare: Tobias Nilsson (in 63 MM), Allan Olesen (in 75 HB), Oscar Möller (in 84).

Ej inbytta ersättare: Thomas Thudin, Andreas Johansson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete.

Vårkrönika – En bra vårsäsong bäddar för hösten

Del V – Motståndarna

Inför det stundande EM-slutspelet i Ukraina och Polen återfinns tre allsvenska spelare i den svenska truppen: målvakten Pär Hansson (Helsingborg), mittfältaren Anders Svensson (Elfsborg) och anfallaren Tobias Hysén (Göteborg).

1. IF Elfsborg 30 poäng, målskillnad: 22–7 +15

Elfsborg har de senaste åren alltid nämnts som en av guldfavoriterna men efter triumfen 2006 har de inte nått hela vägen igen. Efter åtta år med framgångsrike tränaren Magnus Haglund byttes han ut mot välmeriterade Jörgen Lennartsson. Smålänningen har utvecklat en stark defensiv organisation hos boråslaget. Elfsborg som ibland har överdrivit sitt kortpassningsspel har därmed blivit lite rakare och effektivare. Tio vinster (samtliga på konstgräs) är ett makalöst facit så här långt. De enda poängförlusterna är på naturgräs i Helsingborg och Malmö. Stefan Ishizaki har oväntat nog klivit fram som den störste målskytten med mål från alla möjliga håll. sex fullträffar har noterats och i Örebro satte 30-åringen bollen från egen planhalva. Det vill mycket till för att stoppa knallarna från guldet denna gång, men vi kan förhoppningsvis sätta en käpp i hjulet den 30 juni.

2. Malmö FF 22 20–16 +4

Malmö fick en liten baksmälla efter guldåret 2010 och var aldrig nära guldet under fjolåret. Inte heller i år har MFF nått upp till samma kvalitet som för två år sedan men har stundtals spelat bländande som i derbyt mot Helsingborg (3–0). Säsongen har varit lite för upp och ned för att de himmelsblå skulle ha rejält häng på Elfsborg. Hela 0–5 borta mot Häcken var det riktiga bottennappet, men MFF har blivit stabilare efter hand med sex raka matcher utan förlust. Tre av dem har dock slutat med kryss. Malmö bör vara kvar i toppen för att stanna och förhoppningsvis får vi se en högkvalitativ match mot dem på Kopparvallen den 17 september med revansch som följd efter den försmädliga förlusten på Swedbank Stadion.

3. AIK 21 15–9 +6

Solnalaget överträffade sig självt både 2009 (guld) och 2011 (tvåa). Efter att AIK skulle klara sig helt utan Mohamed och Tetteh Bangura, som gjorde hälften av lagets mål i fjol, trodde jag att de skulle få betydligt svårare i år. Några stora målskyttar har inte heller klivit fram. Viktor Lundberg och Celso Borges är främst med tre fullträffar, med an Pontus Engblom som gjorde 13 mål för Sundsvall i fjol fått knappt med speltid och bara gjort ett mål. Toppkänningen har AIK istället fått genom ett starkt försvarsspel och bara nio insläppta mål. Uddamålssegrar (undantaget 5 – 2 mot Norrköping) och kryss har så här långt räckt till en fin tredjeplats, men jag tror inte att de svartvita når en så framskjuten placering efter 30 omgångar. I omgång 15 och 16 spelar vi dubbelmöten mot AIK med början på Kopparvallen den 14 juli.

4. BK Häcken 20 28–14 +14

Häcken har trots långt sämre ekonomiska förutsättningar än de största klubbarna etablerat sig på den övre halvan av Allsvenskan. Visserligen omsätter göteborgslaget lika mycket som storklubbarna men den större delen omsätts i Gothia Cup. Ett gott rekryterings- och utvecklingsarbete har gjort Häcken slagkraftigt. Den senaste spelaren som fått sitt stora genombrott är flyfotade Waris Majeed. 20-åringen från Ghana har gjort makalösa 12 mål (varav fem mot Norrköping) och toppar Allsvenskans skytteliga överlägset. René Makondele ligger tvåa med 12 fullträffar. Spelarna i BKH har blivit mer taktiskt slipade vilket vi fick erfara på Kopparvallen, men har inte riktigt räckt till mot flera av storlagen. Två riktiga storsegrar har tagits mot Norrköping (6–0) och Malmö (5–0). BKH har gjort klart flest mål av samtliga lag, 28 stycken.  31 augusti spelar vi retur på Rambergsvallen.

5. Helsingborgs IF 18 12–12 0

Den särklassiga mästaren från fjolåret har, som väntat, inte haft samma framgång i år. HIF hade en stor omsättning på spelare redan under fjolårssäsongen men kunde ändå bärga guldet, vilket var riktigt starkt gjort. Men sanningen har funnit ifatt i år. Framförallt är det målskyttet som klickat. Ett mål per match anstår inte ett lag som jobbar för att försvara sitt guld. Det kändes också som vi hade en riktigt bra chans mot Helsingborg på Kopparvallen men vi kom inte upp i den nivån som krävdes. HIF har bara förlorat två matcher men sex kryss ger inget lyft i tabellen. Skåningarna kan nog glömma att försvara guldet men ska kunna vara med och slåss om en europaplats. I slutet på september ska vi ta oss an HIF på Olympia.

6. Åtvidabergs FF 17 22–19 +3

7. IFK Norrköping 17 18–26 -8

Norrköping som var nykomling i fjol har överraskat så här långt och tagit tre riktiga skalper via segrar mot Helsingborg, Göteborg och Malmö, men har samtidigt fallit igenom helt via 0–6 och 2–5 mot Häcken respektive AIK. IFK har bromsat en stor spelaromsättning och har spelat med i stort sett samma lag under säsongen vilket givit resultat. Centrallinjespelarna Morten Skjönsberg och Andreas Johansson har givit en större stadga i laget och Astrit Ajdarevic har stundtals glänst. Längst fram har Gunnar Heidar Thorvaldsson gjort fem mål, men en plats på övre halvan i sluttabellen tror jag inte Norrköping når. 27 augusti är det åter derbydags men nu i vår hemmaborg.

8. Mjällby AIF 16 17–16 +1

Mjällby har också överraskande tagit plats på den övre halvan. Listerlänningarna tappade många spelare efter fjolårssäsongen men ersättarna har fyllt tomrummet på ett bra sätt. Dominique Kivuvu har liksom vår förre Haris Radetinac startat samtliga matcher på mittfältet. Haris har föga oväntat tilldelats näst flest frisparkar efter Magnus Eriksson. Fjolårslånet Pär Ericsson från IFK Göteborg stannade kvar och har gjort flest mål tillsammans med Erton Fejzullahu, som åter fått fart på målskyttet. De båda har gjort fem mål vardera. Vår forne tränare Peter Swärds mannar har spelat jämnt med samtliga lag och noterats för hela sju kryssmatcher. 28 oktober hoppas vi ta revansch för förlusten på Strandvallen.

9. Syrianska FC 16 14–18 -4

På förhand dödsdömda Syrianska är den största överraskningen i årets Allsvenskan. Många spelare lämnade södertäljelaget efter fjolåret. Det lag som tvingades kvala i en svag bottenstrid såg alltså ut att bli ännu sämre och därtill har klubben det ansträngt ekonomiskt. Men det finns en stark kraft i Syrianska. Efter en sensationell premiärseger mot Göteborg, hamnade de gulrödrandiga i en tung svacka men avslutade våren med fyra segrar på fem matcher. Det var också viktiga segrar mot förväntade bottenlag. Förlusten skedde på Kopparvallen och den 11 augusti hoppas vi göra om bedriften på det nylagda konstgräset på Södertälje Fotbollsarena. Jag är tveksam om Syrianska räcker till i det långa loppet, därtill är truppen för tunn.

10. IFK Göteborg 15 16–15 +1

IFK Göteborg är årets mest negativa överraskning. Tänk vilken förmåga media har att blåsa upp ett lag till absurdum. Visst gjorde IFK några mycket intressanta och dyra förvärv i mittfältarna Pontus Farnerud och Nordin Gerzic. Målvakten John Alvbåge och mittbacken Kjetil Waehler hade gott om rutin men utvecklingskurvan går knappast framåt längre. Det är bara att konstatera att nyförvärven inte har lyft Göteborg än så länge och det bevisar att pengar inte är allt. IFK fick en usel start med två raka förluster och första segern kom i femte omgången. Tyvärr mötte vi IFK i deras korta formtopp, då de vann tre matcher i rad, men på de fem senaste matcherna är blåvitt utan seger. Säkert kommer Göteborg klättra i tabellen i höst men eftersom det är hela 15 poäng upp till Elfsborg kan de glömma guldet för den här säsongen. Den 6 oktober suktar vi efter revansch på Kopparvallen.

11. Djurgårdens IF 13 15–16 -1

Många menade att Djurgården skulle få ett lyft efter de senaste årens bottenkänning med sina nyförvärv. Jag var dock tveksam till detta då de nya spelarna inte var skrämmande starka och DIF hade ju förlorat några starka kort också. Båda de nya anfallarna James Keene och Ricardo Santos finns visserligen i topp i den interna skytteligan, men de har bara gjort tre mål vardera, vilket är lika många som vår vänsterback Jesper Arvidsson har gjort. Målvakterna Tommi Vaiho och Kasper Jensen har tillsammans sämst räddningsprocent av alla lagen i Allsvenskan (65 %). Djurgården har bara vunnit två matcher och har spelat kryss hela sju gånger. DIF avslutade våren med en närmast osannolik svit på fem 1–1-matcher i rad, bland annat mot oss på Stadion. Djurgården kommer säkert fortsätta att tampas för att undvika de tre nedersta platserna. 26 september möts vi på Kopparvallen.

12. GIF Sundsvall 13 13–14 -1

Av någon märklig anledning var det många som trodde att Sundsvall skulle vara en starkare nykomling än oss. Visserligen förstärkte Giffarna med målvakten Oscar Berglund (Assyriska), mittbacken Marcus Danielsson (Västerås), vänstermittfältaren Simon Helg (Hammarby) och anfallaren Johan Eklund (Brage). Våra förvärv innan säsongen måste dock anses som minst lika bra, dessutom tappade Sundsvall Pontus Engblom som gjorde 13 mål i fjol till AIK. Att Allsvenskan har fått två goda nykomlingar råder det ändå ingen tvekan om.  Norrlandslaget har tagit tre viktiga segrar mot Syrianska, Örebro och GAIS, samt tagit värdefulla kryss i Norrköping, på Råsunda, i Gefle och hemma mot Malmö. Giffarna bör ha en god chans att klara kontraktet, men den 7 juli hoppas vi få återuppleva ny glädje på Norrporten Arena.

13. Kalmar FF 13 12–16 -4

Kalmar hade förstås räknat med en bättre vårsäsong, men spelaromsättningen har ökat de senaste åren. Stommen i laget har försvunnit samtidigt som de nya spelarna inte har levererat på samma sätt som man hoppats, och stora resurser har lagts på nya arenan. Costaricanen Jonathan McDonald har till exempel blandat och gett under säsongen. Superlöftet Sebastian Andersson har ännu inte startat någon match och är poänglös. KFF har hittills bara tagit tre segrar (Sundsvall, Häcken och Örebro). Hemmaförlusterna mot Gefle och Mjällby sved, vilket säkert 0–3 mot oss på Kopparvallen säkert också gjorde. Kalmar har dock både kapacitet och ekonomiska muskler för att lyfta sig från bottenstriden i höst. Den 23:e september får vi anledning att besöka nya Guldfågeln Arena.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

14. Gefle IF 11 7–17 -10  

Gefle har lyckats hanka sig kvar i Allsvenskan sedan 2005 men inför säsongen befarade jag att laget skulle få kliva av. Daniel Theorin och Yussif Chibsah var två viktiga kort som lämnade och de har inte ersatts med tillräckligt kvalitativa spelare. Men att man aldrig får räkna ut Gefle vet vi av smärtsam erfarenhet från 2010 då de uträknade gästrikarna mirakulöst nog klev om oss. Kalmar bortabesegrades i den femte omgången och i den sista innan uppehållet slogs Örebro tillbaka efter ett sent segermål, vilket förstås var en ohyggligt viktig triumf. Det lär bli en kämpig höst för Gefle, men det är en situation som laget är vant vid. Förhoppningsvis tar vi kampen rejält på Strömvallen den 20 oktober, för lita på att GIF är rejält revanschsuget efter försmädliga 1–6 på Kopparvallen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

15. GAIS 9 11–15 -4

GAIS hade i fjol förmånen att få spela med i stort sett samma lag under hela säsongen. Livet lekte för luttrade gaisare när Mervan Celik och Wandersson svarade för 37 poäng tillsammans och atleterna landade på en fin femteplats. Efter att ett lag överpresterat som göteborgslaget gjorde i fjol är det lätt att falla i fällan, att spelarna tror att de är bättre än de är och att allt bara kommer att flyta på lika bra som förgående år. Just detta har inträffat med GAIS och fjolårets succéduo har inte levererat. Celik och Wandersson har bara svarat för fem poäng och när de inte levererar gör inte heller GAIS det. En enda seger har de grönsvartrandiga tagit (Norrköping). Sex kryss i övrigt har inte givit något lyft i tabellen. Ekonomiskt ansträngd är också föreningen även om en nödåtgärd har gjorts genom att sälja Gaisgården. Visst finns möjligheten att kliva upp från bottenträsket men det kommer inte att gå lätt. 2–1-segern mot GAIS satt fint och den 4 augusti gäller det nya viktiga poäng på Gamla Ullevi.

16. Örebro SK 4 10–22 -12

Örebro var mycket starkt 2010 men har sedan tappat kraft i spelartruppen. Fredrik Nordback och Magnus Kihlberg har väl inte varit de mest graciösa spelarna i ÖSK men nu inser säkert många hur viktigt det är med en ryggrad. Denna har närkingarna tappat. Nya målvakterna Jonas Sandqvist och Tomer Chencinski har haft stora problem bakom ett bräckligt försvar. Även om Nordin Gerzic inte var lika vass i fjol som för två år sedan, så saknas kreatören på mitten. Nye Tobias Grahn har inte lyckats ersätta och Daniel Bamberg har mest varit skadad. Enda glädjeämnet är William Atashkadeh som svarat för fem fullträffar. Hela 24 spelare har redan använts vilket tyder på att Sixten Boström inte hittat rätt och han byts nu ut mot Per-Ola Ljung från Helsingborg. Inte en enda trepoängare har Örebro mäktat med hittills. Efter vår premiärseger på Behrn Arena blev det tre kryss, men sedan dess har det bara blivit ytterligare en poäng. De avslutande förlusterna mot Syrianska och Gefle, efter sena mål av motståndarna i båda matcherna svider förstås extra. Uppförsbacken är stor och jag tror inte Örebro klarar detta. Halmstad fick en dålig start i fjol men hade ändå 7 poäng efter 12 matcher. Den 27 juli möter vi Örebro på Kopparvallen och då gäller det att inte lämna något åt slumpen.

Ett EM-slutspel hägrar nu, men den 30 juni börjar Allsvenskan igen. 18 omgångar återstår och mycket kommer att hända innan serien summeras den 4 november.

Vårkrönika – En bra vårsäsong bäddar för hösten

Del IV - Sammanfattning

17 poäng på 12 matcher ger oss en bra grund för att kunna spela ihop många poäng under hösten. Efter en usel start 2010 fick vi jaga i stort sett hela året och när vi väl var ovanför strecken så hade vi aldrig någon marginal nedåt. Men vad många har glömt är att vi tog 10 poäng på fyra matcher i omgång 8–11 och redan där var ovanför båda strecken.

Att vi sedan, mot många beskedliga motståndare, bara tog en poäng på sju matcher var det som verkligen fällde oss. Det är därför fel att säga att det bara var den usla starten som blev förödande, för när vi väl kommit igång var det ju ännu svagare med en sådan usel sommar.

Förklaringen varför det gick åt skogen under sommaren var i mångt och mycket en sliten spelartrupp. Den undermåliga försäsongen, främst på grund av dåliga träningsförhållanden, gjorde att sanningen kom i fatt oss. Efter kraftansträngningen att ta de där tio poängen fanns inte mycket energi kvar. Uppbyggnadsträningen inför hösten fick i mångt och mycket ägnas åt rehabträning. I klarspråk hade vi stora skadeproblem i backlinjen. Nye Steinar Strömnes drogs med en sträckning när han kom och Bruno Marinho tvingades spela högerback några matcher. Vi hade också alldeles för svagt motstånd vid sommarens träningsmatcher och fick därmed inte upp tempot efter ett väldigt långt uppehåll. Att Kopparvallen lades om till konstgräs gjorde också att vi tappade favören av hemmaplan i förlustmatcherna mot GAIS och Örebro.

Helt annan trygghet

Läget nu två år senare är ett helt annat. Vi har haft en mycket bra försäsong på vår fina inspelade konstgräsmatta och har i trygghet byggt upp det hela dag efter dag, vecka efter vecka och månad efter månad. Vi fick en kanonstart på serien och slapp därmed olyckskorparna. De sistnämnda fick dock lite luft under sina vingar i de fem efterföljande förlustmatcherna, men har tystats efter åtta poäng på de fyra senaste fajterna. Efter det täta matchandet finns förstås en del slitna spelare men läget är avsevärt mycket bättre än 2010 och träningsmatchen mot Gefle den 20 juni i Dalarna blir en bra värdemätare.

Vi har nu fått en lucka ned till kval- och nedflyttningsplatserna. Vi är absolut inte på säker mark, det är man inte förrän det är omöjligt för lagen under strecken att komma ifatt. Poängen ner ger ändå ett visst andrum att jobba på oförtrutet enligt den spelmodell som har byggts upp sedan hösten 2010. Vi hade även innan dess en offensiv prägel med hög press, men fegade ur när vi skulle entra den stora scenen. Med en lägre press blev vi passiva och då föll hela spelidén ihop.

Jag var inte direkt orolig för att vi skulle falla i samma fälla igen. Indikationerna från ledarhåll var också tydliga att den passningsorienterade spelmodell med hög press skulle bibehållas även i Allsvenskan. Det fick vi ju också ett kvitto på i inledningen på Behrn Arena, med en fantastisk start där vi tryckte tillbaka Örebro fullständigt och gick ifrån till 2–0.

Sedan har det fortsatt enligt samma modell, även om det hackat ibland, men det gör det för alla lag och vi har inte fallit ur ramen helt. Det är bara vid matchen mot Häcken som vi var helt borta. Märkligt nog hade vi störst bollinnehav i den matchen (59–41), men det berodde på att Häcken fick ledningen och bevakade den utan att anstränga sig då vi hade bollen men transporterade den långsamt.

Totalt sett har bollinnehavet varit jämnt med motståndarna (49–51), vilket är en stor förändring mot Allsvenskan 2010, då vi hade mindre bollinnehav. På Kopparvallen har vi övertaget med 56–44, medan vi har haft mindre boll på bortaplan, 42–58.   

Poäng i rätt matcher

2010 förlorade vi fel matcher men det var ändå bara målskillnad som skiljde oss från Gefle (som kvalade sig kvar). Hade vi stället vunnit båda matcherna mot Gefle hade vi varit 12 poäng före dem. Närmast över kvalstrecket återfanns AIK, Halmstad och GAIS. Vi tog endast en poäng var av dessa lag. Om vi istället vunnit båda matcherna mot AIK, som i sluttabellen var sex poäng för oss, hade vi varit tre poäng före dem.

Dessa så kallade sexpoängsmatcher är alltså mycket viktiga och det känns av denna anledning skönt att vi nu har tagit poäng i ”rätt” matcher för att hålla bottenlagen, och de förväntade bottenlagen, så långt ifrån oss som möjligt. Vi har vunnit mot kvartetten i botten (Kalmar, Gefle och GAIS på Kopparvallen och Örebro på Behrn Arena). Vi vann också hemma mot Syrianska, som förvisso ligger i mitten av tabellen, men som säkerligen kommer att få slåss för sitt kontrakt. Djurgården och Norrköping lär också få fajtas i de nedre regionerna och därför känns det bra att vi tog en pinne mot dem på bortaplan.

Hemmaplan/bortaplan

På hemmaplan har vi, som väntat, varit fortsatt starka och tagit 12 poäng på 6 matcher vilket innebär 2 pinnar per match i snitt. Fortsätter vi i samma stil skulle vi få ihop 30 hemmapoäng vilket givetvis skulle vara kanon. Utanför Fotbollens Mecka har vi däremot bara plockat in 5 poäng, men dessa pinnar är mycket viktiga, tre mot Örebro, en mot Djurgården och en mot Norrköping. Att ta poäng borta mot Göteborg och Malmö är inte lätt, och även på Strandvallen har gäckat oss problem de senaste åren.

Förra året ställde naturgrässpelet till det för oss på våren, men i år är det bara mötet med Mjällby som avgjort försämrade möjligheten att spela vårt spel. De kortklippta, vattnade gräsplanerna i Göteborg, Malmö och Stockholm har varit av god kvalitet och då skiljer sig inte spelet från vårt fina konstgräs speciellt mycket.

Många fina mål

Förra året gjorde vi många fina spelmål. Jag skrev det redan då att vi skulle lyckas med det i Allsvenskan också om vi bara trodde på det. Och när vi gjort det har också dessa fina mål kommit. Den patenterade skärande markpassningen från egen planhalva, möte, skarv, ny position och genomrullning, inspel och skarv i mål har låtit tala om sig även i den högsta serien, flera gånger med Magnus Eriksson, Kristian Bergström och Viktor Prodell som utförare av de tre sista momenten. Detta är ögongodis för oss och vittnar om hög lagmässig som individuell klass.

Nämnda trio ligger bakom våra allra flesta mål, men vi har även en bredd på målskyttet som de flesta andra allsvenska lagen saknar. Vi har tillsammans med Göteborg flest allsvenska målskyttar, tio stycken. Men ingen av Göteborgs spelare har gjort fler än tre mål. Viktor Prodell har gjort sju och Magnus Eriksson fyra. Vi har alltså både topp och bredd i målskyttet vilket tyder på en väldig offensiv styrka.

Totalt sett har försvararna svarat för 5 mål: Jesper Arvidsson 3, Daniel Hallingström 1 och Alberis da Silva 1. Samtliga ”försvarsmål” har uppkommit efter fasta situationer.

Mittfältarna har gjort 4 mål (Petrit Zhubi 2, Amir Suljic 1 och Kristian Bergström 1) och svarat för 10 assist (Kristian Bergström 5, Tobias Nilsson 3 och Bruno Marinho 2).

Anfallarna har gjort 13 mål (Viktor Prodell 7, Magnus Eriksson 4, Oscar Möller 1 och Mattias Mete 1) och spelat fram till 5 mål: (Magnus Eriksson 2, Oscar Möller 2 och Viktor Prodell 1).

Magnus och Viktor är med sina 11 mål Allsvenskans näst hetaste duo efter Häckens Waris Majeed och René Makondele som gjort sannslösa 20 mål tillsammans.

Fasta situationer

Motståndarna hade respekt för våra omställningar och fasta situationer innan säsongen började, men faktum var ju att vi inte var överdrivet starka på fasta situationer under fjolåret. Vi fick ändå en fördel  just därför att motståndarna ”trodde” att vi var starka på fasta. Så här långt har vi också varit det, men de flesta fasta målen har kommit efter frisparkar (sex stycken). Efter hörna har vi bara gjort ett mål och det var först i andravågen som bollen sköts in mot Örebro. Direkt på hörna har vi alltså inte gjort något mål. Där finns helt klart förbättringspotential, då hörnorna inte slagits in med tillräckligt kvalitet. Med Tobias Nilsson hoppades vi på bättre utdelning på hörnorna och förhoppningsvis kommer Tobbe in i laget igen och får förtroendet på vänsterhörnorna. De ofta förekommande ”ballonghörnorna” från Kristian Bergström är svåra att göra mål på.

Egentligen är det märkligt att frisparkarna har varit så mycket bättre, varför har jag ingen riktigt bra förklaring på och det är något att fundera på inför hösten.

Vi har tilldömts en straff och den satte Magnus Eriksson. Med snabba djupledslöpningar in i straffområdet borde vi kunna få fler straffar. Petrit Zhubi och Anton Tinnerholm ”fixade” straffen och är rätt typ av spelare för att få straffar. Oscar Möller är också en sådan spelare men har inte fått så mycket speltid. Magnus Eriksson skulle också kunna få med sig straffar men faller ofta lite för lätt i andra situationer och har därmed ögonen på sig.

Många insläppta mål också

Vi gläds förstås åt de 22 gjorda målen, men är inte lika glada åt de 19 som vi har släppt in. Vi har släppt in en hel del mål från centralt håll där vi känts ihåliga ibland. Bruno Marinho i fin form gör det strålande som stötande, men bakom honom har det varit tunt när vi åkt på en omställning. Tobias Nilsson och Christoffer Karlsson trodde jag skulle slåss om den positionen, men Tobbe har mest fått spela till höger (i början eftersom det saknades högerspelare) och Stoffa har inte fått chansen. Amir Suljic är den som oftast har fått den rollen. När vi är spelförande har han klarat den rollen okej, men inte när vi åkt på en omställning. Överhuvudtaget har det sett ofokuserat ut på många håll, även från de mer rutinerade spelarna, så som Kristian Bergström, när vi åkt på en omställning mot oss. Det gäller att vara alert, ha koll på sin närmaste motståndare och säkra upp hemåt. Tyvärr har vi åkt på många sådana mål, även från båda kanterna.

En lösning för att bli stabilare på mitten skulle kunna vara att ha fem man på mitten tycker säkert några. Jag säger nej, av den enkla anledningen att vi har gjort fler mål än vad vi släppt in (även från centralt håll). Det är svårt att gasa och bromsa samtidigt. Mitt val är enkelt – fortsätt att gasa!

Om Christoffer Karlsson lämnar oss i sommar måste vi förstås hitta en ersättare på innermittfältet, men en riktigt tuff, rutinerad pådrivare är inte lätt att finna för en rimlig penning. Högermittfältare har vi ju också bara en naturlig i Petrit Zhubi och det skulle också sitta fint med en sådan förstärkning, för att eftersträva den optimala truppen med två naturliga spelare på varje position.

Sedan finns det ju spelare som utmärkt sig på ett mycket positivt sätt i Allsvenskan så som Alberis da Silva, Viktor Prodell och Magnus Eriksson, som kan vara intressanta för andra klubbar. Om någon av dessa försvinner måste de givetvis ersättas. På sikt måste vi sälja spelare då och då för att hoppet bland spelarna ska finnas att komma till någon större utlandsklubb. Och framför allt för att vi ska få in mer likvida medel för att växa som förening.

Förhoppningen är ändå att vi kan hålla en låg spelaromsättning för att kunna spinna vidare på den kontinuitet som vi haft de senaste åren.

Många nyförvärv

Vi införskaffade hela sju spelare inför den här säsongen. Det har varit lite gnäll på att de inte levererat som vi hoppats och i genomsnittselvan är det bara Tobias Nilsson som slagit sig in. Får Tobbe bara chansen centralt tror jag att han kommer ta ett rejält kliv i höst. Allan Olesen och Petrit Zhubi har växt in i laget efterhand. Det känns som Allan kommer konkurrera rejält med Anton i höst och om Petrit skärper sin defensiv är han mitt givna val till höger.

Anskaffningen av Tom Pettersson har haft en stor påverkan för att Alberis da Silva lyft sig enormt. Tom borde kanske få chansen istället för Daniel Hallinström vid tillfälle, men lagledningen är säkert lite rädda att ställa upp med två stötande mittbackar. Tom är också ett alternativ för att ta ett steg fram som balansspelare på mittfältet.

Längst fram har det varit mördande konkurrens för Mattias Mete, men nog hade vi hoppats på mer engagemang i matcherna. Målet mot Norrköping kan dock förhoppningsvis tända 25-åringen. Som forward har man ju skapliga chanser att visa upp sig via inhopp för att sedan kunna sno åt sig en plats i startelvan.

Emmanuel Dogbe är ett förvärv på sikt och Alain Junior Ollé Ollé har inte levererat som vi hoppats.

Att alla sju nyförvärven skulle slå igenom direkt var ju inte möjligt. Inte ens de stora klubbarna som lägger ner mångmiljonbelopp lyckas med det och då är det ju inte heller rimligt att vi ska göra det fullt ut med betydligt mindre finansiella resurser. Om alla sju dessutom gått in i startelvan så hade det varit ett dåligt betyg till de spelare som vi hade innan, men nu är det ju tvärtom. Stommen i laget är densamma som vi haft de senaste åren, spetsat och breddat för varje säsong.

Bred trupp

Vi har nu en så pass bred trupp så att vi kan ställa över spelare, som tidigare varit givna, för någon match. Det kan vara nödvändigt när spelschemat är tätt och ingen spelare i världen är på topp vid samtliga matcher. Spelmässiga svackor är en naturlig del. Detta är en omställning för såväl spelare som ledare. Till viss del har vi sett en förändring att våga ställa över spelare, men förändring kunde ha skett i något högre utsträckning för att optimera slagkraften. Det gäller att våga ställa över spelare som fått slut på bränslet och inte presterar när det finns någon het på kö. Att nyttja den positiva energin ger hopp åt andra att få chansen om man gör bra ifrån sig, samtidigt som ingen ska känna sig given i laget. Det är samtidigt en svår balansgång. Det kan vara bra att få förtroende att kunna göra en dålig match för att få kontinuitet vilket på sikt ger bra prestationer på sikt. Problemet uppstår om vissa spelare kan göra flera dåliga matcher i rad och ändå är kvar i startelvan medan andra ryker så fort de gjort en dålig match.

Vi har också hela sju spelare som ligger på avstängningsläge: Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Anton Tinnerholm, Kristian Bergström, Bruno Marinho, Alain Junior Ollé Ollé och Magnus Eriksson. Detta innebär att andra kommer att få chansen när avstängningarna väl kommer och då gäller det att vara på tå.

Totalt sett har vi dragit på oss 16 gula kort. Bara AIK (15) och Kalmar (12) har dragit på sig färre. Men vi har redan fått två röda kort (Anton Tinnerholm och Alberis da Silva) och ligger därmed sjua i Fair-playligan.

Bra spelschema

Höstens spelschema blir inte lika tätt som vårens. Vi börjar med en match i veckan de första sju omgångarna, sedan följer ett två veckors långt landslagsuppehåll i mitten på augusti, där också årets enda match i Svenska Cupen kommer att spelas (på bortaplan mot ett lag från lägre division). Efter ytterligare två matcher väntar VM-kvaluppehåll i början på september. Ett tätare schema följer sedan med fem matcher på tre veckor innan nästa VM-kvaluppehåll infinner sig i mitten på oktober. Vi avslutar sedan tufft med fyra matcher på två veckor.

De tre första matcherna efter EM-uppehållet spelar vi på konstgräs, vilket är bra för att vi ska komma igång igen och få flyt i spelet. Vi avslutar också serien med fem raka konstgräsmatcher i oktober och november, vilket också är tacknämligt då planerna kan bli tunga och svårspelade. Även om vi har en tuff avslutning med tre täta matcher så har vi det inte värre än någon annan. Två hemmamatcher mot Mjällby och Sundsvall följs av en kort resa till Borås för möte med klara (?) mästaren Elfsborg.

Goda chanser att nå publikbudget

Det är på ett fantastiskt sätt ”Nya Kopparvallen” har växt fram. Vi har nu verkligen en arena att vara stolta över, förutom flaggstängerna och näten på kortsidorna som fortfarande skändar. Publika faciliteter som fler och bättre kiosker och toaletter ökar komforten liksom läktarnas beskaffenhet.

Publikt sett har vi haft en bra vår med ett snitt på 3 913 åskådare per match. Av hävd brukar vi inte locka de där stora skarorna av människor till vårmatcherna och vädret var inte riktigt med oss i inledningen. Bottennappet var Gefle hemma då endast 2 863 personer kom, men senaste hemmamatchen mot Kalmar sågs av fina 4 932 åskådare.

I Allsvenskan 2010 hade vi ett snitt på 3 567 personer efter 12 omgångar. För hela säsongen nåddes sedan snittet 4 004. I fjolårets Superettan hade vi 2 181 efter 12 omgångar och snittet landade sedan på 2 639. Med en liknande procentuell ökning som de senaste två åren hamnar vi i år på cirka 4 500 åskådare/match vilket också är den budgeterade siffran.

Detta känns också realistiskt då vi har många fina publikmatcher framöver. Vi börjar med match på Kopparvallen lördagen den 30 juni mot överlägsna serieledaren Elfsborg, där Anders Svensson också kommer direkt från EM. Lördagen den 14 juli kommer AIK på besök. Förhoppningsvis kommer också folk och stöttar i ”lillderbyt” mot Örebro den 27 juli, även om det är en fredag.

En månad senare väntar det större derbyt mot Norrköping och den matchen lär bli utsåld långt innan matchdag, vilket innebär över 8 000 åskådare. Att många sponsorer ville ha affärskort och baskort till den matchen är förståligt. Naturligtvis skulle man önska att alla som vill ha sittplats skulle få plats, men så är inte fallet. Och utan sponsorer skulle vi inte överleva, så enkelt är det. Fortfarande finns många ståplatser kvar och det är ju så fotboll ska upplevas på riktigt. Det är bara att hoppas att Svenska Fotbollförbundet och SEF förstår det. Vill man ändå försäkra sig om sittplats är det bästa sättet naturligtvis att skaffa säsongskort.

Vi möter senare också Malmö (17/9), Djurgården (26/9) och Göteborg (6/10) på Kopparvallen, vilka också är potentiellt stora publikmatcher, som snittade 6 000 åskådare 2010. Avslutningshemmamatcherna mot Mjällby (28/10) och Sundsvall (datum ej klart) hänger på hur mycket matcherna gäller.

På bortaplan har vi Allsvenskans tredje högsta publiksnitt på hela 9 757 åskådare, vilket ytterligare påvisar det stora intresset för vår klubb. Endast Göteborg (10 873) och Djurgården (10 260) har högre snitt. Naturligtvis höjs vårt snitt av derbyt på Parken men även Göteborgs av derbyn mot Elfsborg och GAIS, samt Djurgårdens av råsundaderbyt mot AIK.

När vi spelar som bäst håller vi riktigt hög klass

Vi visade redan på försäsongen att vi skulle bli att räkna med och tog nio poäng mot fem allsvenska lag och i seriespelet har vi tagit tio poäng mot dessa lag, genom segrar mot GAIS, Syrianska och Kalmar samt en poäng borta mot Norrköping.

Vi har stundom spelat mycket bra fotboll som större delen av 6–1-matchen mot Gefle, men även den andra halvleken mot Kalmar var strålande. Första halvleken mot Örebro och stora delar av matchen mot Syrianska var också bra. Stundom spelade vi också bra mot GAIS och glimtade till mot Helsingborg och Djurgården.

Det bästa spelet (och de bästa resultaten) når vi när våra spelare vågar framåt, löper och ger flera alternativ till bollföraren. Ett gott tecken är när vi börjar sätta snurr på bollen i backlinjen, då öppnar sig alltid spelvägar när motståndarna tvingas till överflyttningar. Kan vi därefter utnyttja spelvändningarna till ett varierat spel med instick och bollar på djupet, blir vi svårlästa och därmed väldigt svåra att stoppa i både direkta framstötar och andravågsattacker. Det defensiva spelet faller också på sin plats när passningsspelet sitter och vi får avslut på anfallen. Hackar däremot passningsspelet vågar vi inte flytta fram positionerna och då blir passningsalternativen färre.

Trots att det finns en del att jobba på ligger vi på en fin sjätteplats i Allsvenskan. Målet om förnyat kontrakt står kvar och vi ska inte sväva iväg, men vi har naturligtvis ett jätteläge att göra en bra säsong om alla bara är fokuserade och gör sitt yttersta. Och framförallt – fortsätta att gasa!

Fortsättning följer i del V - Motståndarna

Vårkrönika – En bra vårsäsong bäddar för hösten

Del III – Spelartruppen

I den tredje delen av vårkrönikan tittar vi närmare på spelartruppen.

Inte vid något tillfälle har vi haft samma startelva två matcher i rad och det beror främst på att lagledningen har förändrat backlinjen varje match. Skifte på målvaktssidan har också skett efter skada och på mittfältet har också en hel del förändringar ägt rum under våren. Med tolv matcher på sju och en halv vecka var det tvunget att rulla runt på fler spelare för att vi skulle klara det täta spelschemat och det känns bra att vi har truppen för att klara det.

Målvakterna

Henrik Gustavsson har varit vår förstemålvakt sedan 1998 och hade sedan dess bara missat tio seriematcher och maximalt tre per säsong. I den 115:e raka seriematchen tvingades dock Fimpen kliva av efter en magmuskelskada i hemmamatchen mot Häcken. Dessförinnan gjorde 35-åringen det bra och det mesta tyder på att Fimpen är tillbaka efter EM-uppehållet, men då med en större konkurrenssituation.

Gustav Jansson, som kom från Värmbol 2010, hade inför säsongen bara spelat två tävlingsmatcher i Svenska Cupen och ett antal träningsmatcher. Men Gurra har utvecklats för varje år och han fick vakta målet mot allsvenskarna Mjällby, Kalmar och Norrköping under vinterns träningsmatcher. Jag var aldrig orolig när Gustav fick träda in i spel. Mot Häcken var matchen i stort sett körd när Gustav kom in. I första startmatchen borde 25-åringen ha tagit det första målet, men har sedan gjort det riktigt bra. Med bra blick för spelet och sin stora räckvidd har han vunnit respekt så väl i luftrummet som med fina räddningar. Det offensiva spelet har också blivit mycket bättre på senare år, med bra, säkra och precisa ut- och insparkar.

Det blir intressant att följa konkurrenssituationen efter uppehållet. Henrik Gustavsson har förstås en större rutin, är snabbare, bättre i närspelet och i frilägen. Fimpen har också Allsvenskans snabbaste och bästa utkast. Gustav å andra sidan är med sin räckvidd giftigare i luftspelet och har närmat sig Fimpen i alla andra egenskaper.

Thomas Thudin värvades under maj som tredjemålvakt från Väsby United där 38-åringen har spelat i Superettan. Detta var på gång redan innan Fimpens skada, men skyndades på extra.  Det är viktigt att ha en backup på målvaktssidan för att ha två bra målvakter i träning och för att U21-laget ska få en bra utveckling. Det syntes tydligt att U21-laget har tappat sedan Gustav inte har spelat i U21.

Försvaret

Backlinjen har ändrats inför varje match. Lagledningen har tvingats till förändringar flera gånger på grund av skador och avstängningar, men också valt att förändra för att komponera ihop ett slagkraftigare mittfält där Anton Tinnerholm har flyttas upp som högerbräddare ett par matcher.

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva och Jesper Arvidsson har utgjort den vanligaste försvarslinjen. Kvartetten har spelat tillsammans i fem matcher.

Daniel Hallingström (som startat samtliga matcher) och Alberis da Silva har spelat mittlås tio matcher tillsammans. Jesper Arvidsson har spelat vänsterback elva matcher och Anton Tinnerholm högerback åtta gånger. Allan Olesen har spelat fyra matcher från start i backlinjen och Tom Pettersson två. Trots Erik Mobergs skada har vi sex goda försvarsspelare som kan gå in och spela vilken match som helst.

Anton Tinnerholm har utvecklats starkt de senaste åren. 21-åringen tog ett stort kliv i fjol och visar även att han håller bra i Allsvenskan. Lika ofta har inte Anton kommit med i offensiven och han har ännu inga målpoäng, men han har tilldömts en straff (Kalmar) och en frispark (GAIS) som vi gjort mål på. I defensiven har det varit lite för ojämnt för att man ska vara helt nöjd. Kan Anton bara bli lite jämnare, vilket säkert är lättare om han får spela in sig på sin position, så är han helt klart en man för U21-landslaget.

Daniel Hallinström är den ende spelaren som spelat varje minut hittills i Allsvenskan. Danne började säsongen lika bra som han spelade i fjol i Superettan, men sedan har det varit lite för många misstag och 31-åringen har agerat lite för passivt likt 2010. Gamlebysonen måste våga trycka fram i ryggen på motståndaren även om det finns risk att bli överspelad. På det stora hela är Daniel viktig med sin rutin och leder styrkorna bra när det flyter på. Danne nickade också urläckert in 1–0 hemma mot GAIS.

Alberis da Silva var uträknad av många inför säsongen. Under senare år har brassen agerat ojämnt och blandat strålande insatser med mindre bra. 27-åringen hade också en olycklig dag i träningsmatchen mot Kalmar FF där han också blev utvisad, men sedan dess har han agerat strålande. Alberis har firat många triumfer med sin fina tajming i huvudspelet och blivit mycket tryggare i markspelet. Med ökat självförtroende har också da Silva vågat stöta fram vilket är så viktigt i Allsvenskan. Man ska också ha i åtanke att Alberis har haft fotproblem i slutskedet men ändå presterat med ett stort hjärta. Vilan kom lägligt för att Alberis da Silva ska vara i toppform till hösten. Mot Gefle gjorde Alberis sitt första allsvenska mål, fin nick efter frispark.

Jesper Arvidsson har varit vår givne vänsterback sedan 2007 och har tillfört vårt spel en extra dimension med sin offensiva prägel. Även i år ligger Jeppe bakom många av våra mål – åtta stycken men han är även inblandad, på ett eller annat sätt, i lika många som vi släppt in. Som utsatt försvarsspelare är det ändå okej att gå jämnt ut. Men det är klart om Jesper kan bli ännu lite mer vaksam så blir det ju ännu bättre. 27-åringen gjorde tre mål på de första sex matcherna, två frisparkar direkt i mål (GAIS och Göteborg) samt ett skott på retur (Örebro).  Jesper har varit lite för återhållsam och därmed blivit lite passiv i flera matcher. Det är först i slutet av vissa matcher när vi varit illa ute som han har dundrat på längs kanten och när han verkligen tror på sina genombrott kommer han också oftast igenom.

Allan Olesen kom in sent i laget och 30-åringen hade en bit upp till fysisk toppform och det tar förstås även tid att spela in sig i ett nytt lag och ett nytt land på en förvarsposition. Efterhand har den välmeriterade dansken med 176 matcher i Superligaen fått allt mer speltid och har löst de flesta situationerna på ett bra sätt genom att kompensera det inte allt för kvicka steget med sin rutin att förbereda sig väl innan besvärlig situation uppstår.

Tom Pettersson såg ut att vara nyförvärvet som skulle gå rakt in i startelvan. Mittbacken spelade också en hel del försäsongsmatcher med gott betyg och ingick i startelvan i premiären borta mot Örebro. En stukad fot och en Alberis da Silva i storform har sedan gjort konkurrensen svår, men 22-åringen spelade vänsterback på ett bra sätt mot Syrianska och har hoppat in vid ytterligare tre tillfällen. Lite för många misstag har det blivit men trollhättansonen kommer att växa in i laget och skulle säkert också kunna vara ett alternativ för att trygga upp innermittfältet på ett bättre sätt. Tom har spelat innermittfältare i Trollhättan och gjorde det på ett bra sätt mot Syrianska i Turkiet. Pettersson har den fina egenskapen att våga kliva framåt och kommer att bli mer taktiskt slipad med åren.

Andreas Johansson hoppade in mot Qviding hemma ifjol men har ännu inte fått någon speltid i Allsvenskan. 21-åringen har suttit på bänken i tre matcher och fick en hel del speltid under träningsmatcherna. Ante är en viktig spelare i U21-laget men måste våga lite mer och vara ännu mer fokuserad för att kunna konkurrera om en A-lagsplats.

George Tanzi är nyuppflyttad i A-truppen. 18-åringen visade en del fina kvaliteter under försäsongen så som fin spelförståelse och ett gott passningsspel. Skadebekymmer har dock stört under våren, vilket har drabbat U21-laget negativt. Det ska bli intressant att följa Tanzi, som har funnits med på pojklandslagsläger tidigare. Efter spel i Derby och Kenty kom George till ÅFF 2010.

Erik Moberg har varit vår främste försvarsspelare över tid sedan han kom till ÅFF 2008, men under fjolårshösten råkade mittbacken ut för en mycket efterhängsen skada som inte har velat ge med sig. Det handlar om en skadad sena i sittbenet som spökar och trots ett otal olika behandlingar har ingen bättring skett. Vi får verkligen hoppas att 25-åringen får bukt med sina problem under hösten men det finns en risk att hela säsongen blir spolierad, men huvudsaken är att han blir fri från problemen för motalasonen har många säsonger kvar i sin karriär.

Mittfältet

Tobias Nilsson, Amir Suljic, Bruno Marinho och Kristian Bergström utgjorde mittfältet de fyra första omgångarna, samt matchen mot Häcken. Denna kvartett har därmed spelat flest matcher tillsammans i mellersta ledet.

Kristian Bergström har startat samtliga matcherna, tio till vänster men mot Malmö och Djurgården centralt. Bruno Marinho har startat elva matcher centralt och Amir Suljic åtta. Tobias Nilsson har medverkat i samtliga matcher men de tre senaste som inhoppare. Sex av startmatcherna har skett till höger och tre centralt. Allan Junior Ollé Ollé har startat två matcher till vänster och en till höger. Anton Tinnerholm har startat två matcher till höger och Petrit Zhubi har varit den högra startspelaren de tre senaste matcherna.

Som synes har den högra mittfältsplatsen varierat mest. Detta beror på flera orsaker.

Petrit Zhubi, som spelade högermittfältare under flera träningsmatcher var sjuk och skadad under en period. Alain Junior Ollé Ollé kom sent och var inte i toppform liksom Allan Olesen. Att flytta upp Anton Tinnerholm som högerbreddare i början på säsongen var därmed inte aktuellt.

Tobias Nilsson värvades främst som innermittfältare, men det har bara blivit tre matcher från start på favoritpositionen. Till en början var falkenbergsförvärvet tvungen att spela på högerkanten för att det helt enkelt inte fanns något bättre alternativ, men 25-åringen har blivit kvar där allt som oftast. I början av säsongen räckte den fina högertassen väl och tre assist (varav två på frispark) blev det under de tre första matcherna. Sedan har det dock gått lite för fort på kanten och Tobbe har inte kommit till sin rätta. På innermittfältet hänger Tobias bättre med och är tuff att möta när han väl kommer inpå motståndaren. Självförtroendet har fått sig en liten törn efter att han inte fått spela in sig på sin favoritposition och passningsspelet har också blivit hämmande. Men det är bara att bita ihop. Kvalitet finns helt klart och förhoppningsvis får Nilsson möjlighet att spela in sig på rätt position i höst.

Amir Suljic slog igenom hösten 2010, men fick begränsat med speltid i Superettan i fjol. I år har 23-åringen startat åtta av tolv matcher. Under två matcher var Amir sjuk och två gånger satt han på bänken. I det stora hela har Suljic gjort det bra, men i vissa matcher har han hamnat i ingenmansland. Det vill säga inte gått upp i press på motståndarna och inte heller våga gå fram i offensiven. Amir har fin teknik och passningsfötter men måste våga spela framåt och satsa fullt i löpningarna och duellerna för att ta nästa steg i utvecklingen. Amir blev målskytt i premiären mot Örebro.

Bruno Marinho kom för sent tillbaka efter sin ledighet i Brasilien och han kom naturligtvis efter i träningen. Sanningen hinner ikapp och det gjorde den även för Bruno, men efter en matchs vila (Malmö) så har 27-åringen kommit starkt på slutet och nått upp till fjolårets form. Mot Kalmar FF gjorde han sin bästa match för året med bländande spel i andra halvlek. Bruno är jobbig att möta med sin höga press och när han får mycket boll och får det att stämma så är han också en mycket tempostark och kvalitativ spelfördelare. Vilan kommer lägligt för att bygga upp formen på topp i höst. Två assist är poängfacit så här långt.

Kristian Bergström började mycket starkt, hade en svacka men har sedan kommit tillbaka fint. När Pligg är i form så gnistrar det verkligen om hans löpningar när han kör ner huvudet och öser på, men i vår svacka utnyttjade han inte de ytor som fanns för att göra sig själv spelbar och 38-åringen hittade inte heller medspelarna på djupet. I början på säsongen, och nu i slutet, har han dock hittat rätt allt mer. Kristian Bergström har vunnit Allsvenskans assistliga med IFK Norrköping och nu kan han vinna den igen med sin moderklubb. Pligg leder nämligen assistligan tillsammans med Häckens Martin Ericsson och Malmös Jiloan Hamad på fem målgivande passningar.  Ett mål har också Kristian gjort (Gefle) och är därmed jämsides med Veine Wallinder på 111 serie- och kvalmål i ÅFF genom tiderna. Förhoppningsvis är han snart herren på täppan!

Petrit Zhubi är precis som Tom Pettersson ny från FC Trollhättan och 24-åringen visade redan i träningsmatcherna att han är en mycket intressant spelare. Petrit var dock indisponibel i säsongsinledningen på grund av skada och sjukdom. Men efter fem inhopp har han spelat från start till höger i de tre senaste matcherna. Zhubi gjorde den viktiga kvitteringen mot Djurgården och satte även ett mål mot Kalmar. På det stora hela har Petrits inträde varit en frisk injektion, med sina snabba djupledslöpningar, teknik och som målskytt. Det finns dock en del defensiva bitar att jobba på som att viljan att jobba hem till rätt försvarsposition måste vara lika stor som att jobba framåt.

Alain Junior Ollé Ollé hade fina meriter från OS och gjorde 7 mål i norska Tippeligaen för Stabaeck i fjol. Stundtals har vi sett goda kvaliteter men på det stora hela har den flyfotade 25-åringen inte utnyttjat sin snabbhet och teknik utan har stannat upp anfallen. Defensivt har det inte stämt i positionsspelet och två onödiga varningar har han dragit på sig. Ollé måste lyfta sig rejält i höst för att det ska bli mer speltid.

Christoffer Karlsson har varit en viktig spelare för oss sedan han debuterade som 16-åring 2004, med undantag för en säsong i Djurgården (2007). I år har dock Stoffa varit långt ifrån startelvan och har bara hoppat in vid ett tillfälle, hemma mot Gefle. 24-åringen har haft sina svackor i passningsspelet de senaste åren men kan tillföra mycket energi  och tempo när det väl stämmer, och hans tuffhet i närkamperna har vi saknat på innermittfältet i flera matcher. Christoffer är förstås inte nöjd med sin speltid och vill bort men om han stannar kommer han säkert få chansen i höst då bland annat avstängningsläget lär öppna för honom.

Emmanuel Dogbe hämtades direkt från Ghana och Medeama FC inför säsongen och värvningen är en åtgärd på sikt. 19-åringen har visat gott gry i perioder av träningsmatcherna och U21-matcherna, vilket visar att kapacitet finns. Ghananen är snabb och ettrig, samt orädd att ge sig in i närkamperna trots att han ännu väger lite för lätt. Kanske får Emmanuel chansen med inhopp i Allsvenskan i höst, om han jobbar på och kan prestera på en jämnare nivå.

Anfallet

Vi gick in i säsongen med fyra spelare som tillsammans svarat för 45 mål i Superettan under fjolåret. Hur många det skulle bli i Allsvenskan kunde vi förstås inte veta, men nu vet vi att kvartetten har gjort 13 mål på 12 matchen, vilket är ett mycket fint facit. Viktor Prodell och Magnus Eriksson har spelat på topp tio matcher tillsammans medan Magnus och Oscar Möller har startat två matcher i främsta ledet (Mjällby och Djurgården). Mattias Mete har hoppat in vid fyra tillfällen.

Viktor Prodell hade inte haft någon given plats i startelvan sedan våren 2010 och har sedan dess mest fått agera inhoppare, men trots detta blev det sex mål under fjolåret i Superettan. Vi märkte under försäsongen att Viktor var riktigt på gång då han var betydligt kvickare i steget samtidigt som han höjde tempot och hittade målet fem gånger. I Allsvenskan fick Viktor en rivstart med två mål direkt i premiären och sedan har det flutit på frånsett en matchs frånvaro på grund av skada (Mjällby) samt en spelmässig och målmässig svacka under några matcher. Sju mål har det blivit på elva matcher och därmed ligger 24-åringen trea i den allsvenska skytteligan. Viktor har gjort lika många mål som vår främste målskytt, Paulus Roiha, gjorde under hela den förra allsvenska säsongen 2010. Inte sedan 2003 har någon av våra spelare gjort sju mål efter tolv omgångar. Mats Haglund var det som då började säsongen bra och det blev tillslut 15 mål i Superettan. Bara tre ÅFF-are har lyckats göra sju mål eller fler efter tolv omgångar i Allsvenskan tidigare; Ove Eklund (1968: 9, 1969: 7, 1970: 7), Roland Sandberg (1971: 8, 1972: 11, 1973: 9) samt Göran E Karlsson (1976: 8). Inte ens skyttekungar så som Ralf Edström, Veine Wallinder och Glenn Martindal började målskyttet så bra som Viktor Prodell har gjort. Prodell har dessutom legat bakom många andra mål och bäddat för tre mål genom högt bollbryt.

Magnus Eriksson är den anfallare som har presterat på den jämnaste nivån hittills. 22-åringen har fått jobba mer defensivt under perioder i Allsvenskan än vad han behövde i Superettan och har på så sätt fått lite mindre utrymme, men fyra mål och två assist är ändå ett fint facit. Med Mange och Prodell på topp måste en av dem löpa mer i djupled och under vår svacka tappade vi djupledsspelet. Mange har dock hela tiden jobbat på bra och även gjort det över större ytor på sistone, liksom i början av säsongen. Eriksson är faktiskt den spelaren i Allsvenskan som tilldelats flest frisparkar (32 st) men också den som orsakat flest (26). Det var verkligen kul att Magnus är uttagen till U21-landslaget och fick göra debut i EM-kvalet mot Ukraina. Förhoppningsvis får Mange mer speltid då två matcher återstår den närmaste tiden. Övriga lagkamrater uppträdde inte heller direkt lysande mot Ukraina innan Mange kom in…

Oscar Möller fick det inte riktigt att stämma under försäsongen och efter Viktor Prodells framfart har det varit svårt att återta en plats i startelvan. Jag tycker att 25-åringen borde ha fått chansen tidigare när Viktor kom in i svackan så som borta mot Malmö FF. Oscar kom ändå in i den matchen och fick en chans och den satte han. Möller såg het ut då men har inte var sett like het ut i löpningarna i startmatchen mot Djurgården och vid de efterföljande inhoppen. Möller har medverkat i samtliga matcher men bara spelat två från start.

Mattias Mete har inte riktigt fått till det i sin nya klubb. Självklart är det skillnad på att slå sig in i vårt lag gentemot Västerås. Men 25-åringen gjorde ändå 12 mål i Superettan i fjol och har därmed visat sin kapacitet. Det har dock sett bättre ut med tiden och vid fjärde inhoppet kvitterade Mete till 2–2 i slutskedet mot Norrköping vilket givetvis ger Mattias en fin kick in i uppehållet och han kommer förhoppningsvis starkare under hösten. 

Spelarstatistik för vårens matcher hittar du här [klicka i bilden för bättre skärpa]

Fortsättning följer i del IV – Sammanfattning