Fullständigt Fantastiskt!

Om segrarna mot Örebro och GAIS var knappa så finns det absolut ingen som kan tveka om att vi är ett riktigt bra fotbollslag efter makalösa 6–1 mot Gefle IF.

Detta Gefle som gäckat oss problem många gånger förut och som, trots att vi egentligen var klart bättre än dem redan 2010, fick se oss slagna i båda matcherna och Gefle gick till kval tack vare bättre målskillnad än oss. Det var därför lite märkligt att Gefles tränare Pelle Olsson sa efter matchen att det var ointressant om det blev 6–1, 5–1 eller 4–1. Det är det naturligtvis inte. Varje poäng och varje mål är viktigt för sluttabellen.

Jag hade en känsla innan matchen om antingen en jämn tuff tillställning eller att vi skulle få islossning. Att det blev det senare glädjer naturligtvis oerhört. Tidigare har folk skrattat lite åt våra resultat, imponerats av dem men att det mer var flyt. Men vad säger de om 6–1 mot Gefle? Detta Gefle med betongförsvar som inte ens de etablerade och förväntade topplagen lyckas bryta upp. Inte sedan 1984 har något lag lyckats göra sex mål på Gefle i Allsvenskan (Malmö FF, 7–2). Men i år klarade Gefle 0–0 i Malmö.

Senaste gången vi gjorde sex mål i en seriematch var när Brage Besegrades med 6–0 i Superettan 2004. I Allsvenskan får vi gå tillbaka till 1974 då vi slog Landskrona hemma med 7–2 i den sista omgången.

Största segern i Allsvenskan är 8–2 hemma mot AIK 1971. Ytterligare tre gånger har vi gjort sex mål i Allsvenskan och vid samtliga tillfällen har vi segrat med 6–1 (hemma mot Helsingborg 1968, borta mot Örebro 1972 och hemma mot Hammarby 1972).

Det är helt fantastiskt att man får vara med om detta. Min pappa har ofta berättat om hur det var på 1970-talets glansdagar. ”Det var inte frågan om det skulle bli vinst – det var med hur mycket” . Jag minns också hur han berättade att ÅFF gick upp i allsvensk serieledning på grund av något annat resultat på anslagstavlan. Det var givetvis stort då innan gulden. Tänk om man fått vara med då har jag ofta tänkt, som när vi var i division III för 20 år sedan. Då var det inte kul, men hoppet och tron om något mycket bättre var det som höll en vid liv. Kristian Bergström debuterade 1992 och sedan dess har hänt mycket både med ÅFF och för Pligg.

Extra kul att Kristian denna historiska dag fick äran att gå upp jämsides med en av 1970-talets stora målskyttar Veine Wallinder som den främste målskytten i ÅFF genom tiderna (serie- och kvalspel) med 111 fullträffar. Detta var också Fimpens 400:e serie- och kvalmatch i ÅFF och Daniel Hallingströms 300:e seriematch i ÅFF.

Denna trio står för rutinen i dagens ÅFF och övriga spelare har sedan undan för undan utvecklat vårt lag till Sveriges bästa. I varje fall just nu.

Många gånger har vi sjungit ramsan: ”Sveriges bästa lag är ÅFF” mest på lite skämt, men när vi har spelat riktigt bra i Superettan så har vi känt oss som bäst i landet. Nu när vi leder Allsvenskan så kan vi verkligen stå för det.

Tabellen ljuger inte. Hur långt det här kan räcka är det ingen som vet. Men vad vi vet är att de 9 poängen och de 12 målen kan ingen ta ifrån oss. De läggs till den stapel av poäng och mål som förhoppningsvis blir en bra samling när vi summerar efter 30 omgångar.

Vi ska naturligtvis inte segla iväg och drabbas av hybris i fortsättningen men visst måste vi få njuta av det som är just nu, det kan ingen ta ifrån oss.

Matchen då? Ja, det var den bästa match som jag sett mitt älskade lag göra. Det måste jag säga. Visserligen var inte Gefle bra, men nog var det vi som var för bra för dem. Kombinationsspelet med spelvändningar och spelbarheten på massor av blå spelare gjorde att bollen gick som ett snöre mellan våra spelare under långa perioder. Det bjöds helt enkelt på propagandafotboll. Det var helt enkelt klasskillnad på planen och de som tvivlade på att vårt spel på Kopparvallen i Superettan inte alls skulle räcka till i Allsvenskan har nu förhoppningsvis insett hur bra vi är när allt flyter på.

Och så alla målen på detta. Fantastiska mål. Vi har inte en kandidat till årets mål i Allsvenskan 2012. Vi har flera! Upprullningar och kanonskott. Ja sådana här kanonmål i denna mängd har vi inte sett make till på många, många år.

Det är bara att beklaga er som inte var på plats. Publiksiffran var ett riktigt lågvattenmärke. Vi leder allsvenskan vad kan man mer begära?

Henrik Gustavsson tvingades alltså släppa in en boll, men hade i övrigt inte allt för mycket att göra.

Försvarsmässigt har vi växt sedan tre insläppta bollar i Örebro. Detta trots att vi har fått ändra i backlinjen i varje match. Alberis da Silva har blivit allt tryggare och gjorde en riktig kanonmatch tillsammans med Daniel Hallingström i mittförsvaret. Att ta bollen i förstaläget av Mikael Dahlberg är inte lätt men sällan fick han möjlighet att vända om och komma rättvänd. Alberis gjorde också sitt första allsvenska mål (4–1) med en riktigt vacker skarvnick på Tobias Nilssons fina frispark.

Allan Olesen gjorde debut från start, snabbheten finns inte riktigt men dansken kompenserar det, genom att med sin rutin, stå rätt och låg bakom första målet (inlägg till Viktor Prodell).

Jesper Arvidsson fick denna gång gå mållös för första gången i Allsvenskan i år, men det är ju ingen katastrof som vänsterback… Nej det här var en ny fin insats från Jesper.

Tobias Nilsson vann Superettans assistliga och nu leder han också den allsvenska efter två nya fina assist och tre totalt. Direktskarvningen fram till Magnus Erikssons 2–0 var fin, men frisparken till Alberis 4–1 var magnifik. Den högertassen har vi stor nytta av och även i spelet i övrigt var det ett lyft för Tobias med säkrare passningsspel.

Bruno Marinho och Amir Suljic skötte sig också bra på innermittfältet, genom att täta mitten och hela tiden göra sig spelbara samt med viljan att vidareleverera bollen snabbt.

Kristian Bergström växte nu ut ordentligt och gjorde sin bästa match för året. Med massor av spelbara medspelare hittade Pligg fina mål för sin vänster. En assist (fram till Viktor Prodells 3–0) och ett eget mål (5–1) blev det också.

Alain Junior Ollé Ollé debuterade i Allsvenskan med ett inhopp och spelade säkrare än vad vi sett tidigare genom att släppa bollen och inte köra till det tar stopp.

Christoffer Karlsson gjorde också årsdebut, vilket var skönt efter knappt med speltid på sistone.

Längst fram har vi Allsvenskans hetaste anfallspari Viktor Prodell och Magnus Eriksson. Prodell leder skytteligan på fyra fullträffar och båda två tillsammans leder poängligan med fyra poäng var. Vi leder alltså samtliga ligor där mål och assist är inblandade!

Viktor har ju varit vass hela våren och det har nu eskalerat ytterligare. Förutom de två målen inne från boxen  (1–0 och 3–0) bäddade Prodell för ytterligare två genom att sno åt sig bollen från motståndarna (2–0 och 5–1). Självförtroendet lyser och han utgör ett orosmoment för motståndarna varje gång han får bollen.

Magnus Eriksson har haft en uppåtgående formkurva efter en trögare vinter och nu blommade han ut ordentligt med två fina mål, varav kanonskottet i kryssribban och in saknar motstycke i årets Allsvenskan (2–0). Det enorma jobbet i övrigt och förmåga att täcka boll gör också att Mange är oerhört svårt att få grepp om för motståndarna.

Oscar Möller finns där bakom och lurar och hann inte mer än in på plan innan han med en karakteristisk löpning serverade Magnus Eriksson på silverfat fram till 6–1.

Mattias Mete fick inte hoppa in denna gång men har också en uppåtgående formkurva.

Anton Tinnerholm var avstängd. Tom Pettersson är snart tillbaka efter sin stukning och Petrit Zhubi, som imponerade under försäsongen men som sedan varit sjuk och skadad, är också på väg tillbala och återfanns på bänken utan att få hoppa in. Vår främste back de senaste åren, Erik Moberg, har ännu inte kunnat spela på grund av skada.

De som säger att vi har en tunn trupp har inte läst på sin läxa.

Det här ser riktigt bra ut, men vi kan ju inte nöja oss här utan på söndag är det gräs som gäller. Strandvallens gräs. Vår förre tränare Peter Swärdh har säkert kort i skjortärmen att plocka fram men det har Andreas Thomsson också. Om bara anpassning sker till gräset och att grabbarna inte far i väg i tanken, så ska vi kunna fortsätta att plocka poäng, även på Listerlandet.

Följ med på bussresan till Strandvallen och stötta de våra iden fortsatta allsvenska kampen, läs mer här

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Gefle IF 6–1 (3–0)

1–0 (  4) Viktor Prodell (Allan Olesen)

2–0 (25) Magnus Eriksson (Tobias Nilsson)

3–0 (43) Viktor Prodell (Kristian Bergström)

3–1 (49) Mikael Dahlberg

4–1 (64) Alberis da Silva (Tobias Nilsson)

5–1 (66) Kristian Bergström (Magnus Eriksson)

6–1 (74) Magnus Ericsson (Oscar Möller) 

Varningar ÅFF: inga

Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa

Publik: 2 863

Övrig statistik

Avslut totalt 12 – 13

Avslut på mål 9 – 4

Avslut i målställningen 0 – 0

Hörnor 4 – 3

Frisparkar 8 – 8

Bollinnehav 58 – 42

Offside 2 – 1

Varningar 0 – 2

Laget

Henrik Gustavsson –

Allan Olesen, Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson (MM 72), Amir Suljic (ut 72), Bruno Marinho (ut 81), Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 72), Magnus Eriksson.

Inbytta ersättare: Alain Junior Ollé Ollé (in 72 HM), Oscar Möller (in 72 F), Christoffer Karlsson (in 81 MM).

Krysset blev till seger

Efter två underbara mål i samma kryss, via ribban, besegrades GAIS med 2–1. Båda fullträffarna kom från försvarsspelare vilket vittnar om att vi har många matchvinnare i truppen. Härligt!

Vi är många som har kämpat hårt för att få allt klart till hemmapremiären, så var det även inför den förra allsvenska säsongen 2010. Det kändes då oerhört tungt att allt gick emot oss under säsongsinledningen. Men nu kommer återbäringen!

Vi har verkligen fått lön för mödan och det är värt varendaste kämpiga sekund som man lagt ned långt in på nätterna. Självklart är det inte någon överraskning för oss att vi vunnit de två första matcherna, men det fanns trots allt en viss oro. Man kan ju inte ta något för givet och det är ju trots allt små marginaler som det ofta handlar om. Om vi skulle gå mållösa ur de första matcherna igen och få stryk skulle drevet fått vatten på sin kvarn för att späda på att ett liknande fiasko som inledningen 2010 var på väg.

Nu har detta drev istället vänt håll och ÅFF håller på att bli hype igen i fotbollssverige. Den underbara låten som laget spelade in och rivstarten i Allsvenskan sänder positiva signaler och istället för att bara håna oss kommer förstärker nu istället media de positiva anspelningarna.

Från hösten 2010 har vi stadigt blivit allt bättre. Vi avslutade den allsvenska säsongen 2010 med sex raka matcher på Kopparvallen utan förlust, spelet utvecklades ytterligare i Superettan under 2011. Och som jag skrivit många gånger är jag övertygad om att det spelet räcker långt även i Allsvenskan. Vi har ännu inte nått upp till 2011 års nivå, ändå har vi vunnit två matcher vilket tyder på en enorm styrka.

Vinnarmentaliteten från 2011 har vi bibehållit genom att ha vunnit åtta av tio försäsongsmatcher och det självförtroendet in i Allsvenskan har gett oss en klar fördel gentemot 2010. Dessutom är ju de flesta spelarna kvar sedan den förra sejouren i storserien och de vet därmed att Allsvenskan inte är så märkvärdig.

Även om matchen mot GAIS aldrig nådde några högre höjder spelmässigt, så började vi åter ganska bra, vilket är nog så viktigt då bortalaget har några spelare som normalt sätt är riktigt vassa. Genom att krympa ytorna för Wanderson, som inte kom loss. Vi såg i träningsmatchen hur illa det kan gå om brassen får komma rättvänd med fart. Genom vår inledning kom GAIS av sig och kom sedan aldrig riktigt in i matchen även om de hade ett bollövertag i den andra halvleken. I den första akten var bollinnehavet 68–32 till vår fördel. Vi hade alltså bollen dubbelt då mycket som GAIS.

Stundtals trillade de våra boll riktigt bra med spelvändningar och instick, men varken Magnus Eriksson eller Viktor Prodell kom loss, även om det var på vippen flera gånger. Vår forne Richard Ekunde visade också sin klass i mittförsvaret.

Under andra halvan av första halvlek blev det mer och mer hafsigt och slarvigt, med många horribla felpass och det var tur att GAIS inte var på hugget för då hade det smällt i vår egen kasse. Men GAIS var inte ett dugg bättre i sitt passningsspel och bjöd tillbaka.

I den andra halvleken började vi riktigt bra första minuterna och tryckte ned GAIS, utdelningen kom inte direkt men efter en timmes spel var det dags. Magnus Eriksson tog sig fint fram på vänsterkanten, men blev fult kapad av Jesper Florén, som fick varning. Läget var perfekt för Tobias Nilsson och känslan var bra. Nu kunde det vara dags. Och det var det! Tobbe skickade in en riktigt fin boll som Daniel Hallingström massakrerade in i det bortre krysset via ribban. Den nicken var verkligen urläcker och vilken känsla att se bollen gå in även om jag var rädd för en stund att bollen skulle gå ribba ut.

Kort efter målet utgick Bruno Marinho. Tobias Nilsson klev in på innermittfältet, Anton Tinnerholm flyttades upp ett snäpp på höger mittfält och Allan Olesen kom in för att stärka upp försvaret till höger.

Vi föll tillbaka och GAIS utnyttjade slarv från vår sida när Jesper Arvidsson tappade bort bollen. Nyss inbytte Jakob Olsson vände in från höger och skruvade in 1–1 i det bortre hörnet.

GAIS fortsatte att ha mer boll men vi var giftiga på kontringar. Vi hittade dock inte riktigt rätt och det verkade inte riktigt som de våra trodde på att vi skulle komma till målchans, som exempelvis när inbytte Oscar Möller stormade fram och inga andra spelare följde upp för att vara spelbar i andravågen.

Matchen såg ut att sluta med ett kryss. Men i den 88:e minuten fick vi dock ett drömläge på frispark strax utanför straffområdet mitt framför mål sedan Anton Tinnerholm blivit fälld. Tänk om, ja känslan var god att den skulle sitta. Kristian Bergström, Jesper Arvidsson och Tobias Nilsson stod beredda och målvakten Henri Sillanpää kunde inte säkert veta vem som skulle skjuta, vilket givetvis gjorde det svårare. Jag har nämnt det förut, att i sådana här lägen måste vi ha både höger- och vänsterfötter som står beredda att skjuta, så har det inte alltid varit och då har det också varit betydligt enklare för målvakten.

Jesper Arvidsson stegade fram och skruvade urläckert in 2–1 via ribban mot det högra krysset. Fullständigt underbart. Vilken eufori och glädje. Det var dock nära att vi fått sätta den i halsen. För strax efter målet fick Anton Tinnerholm en horribel frispark emot sig efter att Mervan Celik dragit ned Anton. I det läget förstår jag att Anton, taggad till tusen, blev förbannad. Men som officer är det förstås svårt att ha känsla och överseende och Johan Hamlin varnade Tinnerholm.

Det är sedan sorgligt att se att så kallade stjärnspelare som Celik och Wanderson så lätt får frispark, medan andra inte får det vid en liknande situation. Men det är bara att leva med det och försöka strunta i domsluten och fokusera på spelet.

Men nu föll det sig så olyckligt att Mattias Mete slarvade bort bollen framför eget straffområde och Anton fann ingen annan nåd än att gå hårt fram precis utanför straffområdet. Anton fick därmed ytterligare ett gult kort och blev utvisad. Dessutom fick GAIS alltså samma läge som vi men Wanderson sköt över och vi kunde hålla undan till en mycket viktig triumf. Att vinna även i Allsvenskan när vi inte är på topp tyder på en enorm styrka

Henrik Gustavsson hade inte allt för mycket att avstyra och hade inte mycket att göra på målet som verkligen var ett välplacerat skott. Det var dock några luriga skott utifrån och en del ingripanden i luftrummet som Fimpen klarade bra. Någon snedspark blev det men det var han sannerligen inte ensam om.

Försvaret var denna gång mer samlat och det blev inte samma hawaiispel som mot Örebro, vilket förstås gjorde det lättare.

Daniel Hallingström växer all mer upp till en stöttespelare i Allsvenskan och fick nu äran att göra sitt första allsvenska mål med en kanonnick. I övrigt höll han stången i luftrummet precis som Alberis da Silva, som dock slarvade för mycket i passningsspelet. Klassen på våra mittbackar är trots, vad många påstår, god och det är en styrka att ha tre mittbackar som kan gå in i vilken match som helst trots att den främste försvararen i fullgod form, Erik Moberg, inte är tillgänglig.

Anton Tinnerholm växer allt mer in i den allsvenska kostymen och U21-landslaget bör inte vara långt borta. Det var tråkigt med utvisningen. Denna fick ju som tur var ingen betydelse för den här matchen, men 21-åringen missar matchen mot Gefle.

Tur i oturen då att Allan Olesen fick en del speltid i den här matchen för att spela in sig ytterligare i laget för det mesta tyder på att han nu får spela högerback på tisdag. Men Tom Pettersson kanske är tillbaka och någon av mittbackarna får ta klivet ut på högerkanten? Hursomhelst så gjorde inte Allan något större misstag utan spelade säkert.

Jesper Arvidsson leder den allsvenska skytteligan med två mål tillsammans med Viktor Prodell! Två mål på två matcher av en vänsterback är inte illa. Och det var en skön revansch för Jeppe att sätta frisparken efter den nonchalanta bollbehandlingen innan 1–1-målet. Vi har inte gjort något seriemål direkt på frispark sedan 2009 (Kristian Bergström hemma mot Sirius), så nu var det verkligen dags. Jag kanske är petig men Pliggs mål mot Västerås förra året var efter petning från Haris Radetinac…

Mittfältet stod inte riktigt att känna igen den här gången. Tobias Nilsson kände sig inte bekväm till höger, slog bort för många bollar och kom på efterkälken i löpningarna och det var tur att Anton var på tå bakom honom för att ta hand om Mervan Celik. Tobbe var bättre i den andra halvleken och var tryggare när han kom in centralt i banan.  Assistfrisparken till Hallingströms mål var fantastiskt fin och visar att assistkungen i Superettan blir att räkna med också i Allsvenskan.

Bruno Marinho inledde ganska bra och speedade på i passningarna, men sedan föll han tillbaka i gamla ovanor och började missa för mycket i passningsspelet. En tuff match i Örebro satte säkert sina spår, då brassen ännu inte är lika vältränad som övriga spelare i truppen.

Amir Suljic låg tätt på sina motståndare och gjorde det svårt för GAIS att bygga upp sitt spel, vilket förstås tog kraft från att agera mer i offensiv riktning. Att 23-åringen har mognat visar också på att han i bästa ”Mattias Sandh”-stil fick med sig en taktisk frispark på stopptid, vilket dödade matchen.

Kristian Bergström slet på som vanligt men fick inte samma respons som speldirigent när spelet inte fick någon rytm och det blev till att börja om efter många bolltapp av från lagkamrater.

Längst fram slet Magnus Eriksson men var hårt påpassad av Ekunde och de gånger det fanns läge fastnade Mange på bollen.

Viktor Prodell fick inte häller samma utrymme som mot Örebro och byttes ut efter att ha skallat ihop med en motståndare. Förhoppningsvis är det ingen fara med honom. Oscar Möller ersatte sista 20 minuterna men fick svagt med understöd i anfallsförsöken.

Mattias Mete fick göra allsvensk debut då han bytte av Magnus Eriksson sista kvarten. Några bra aktioner hann Mete visa, men att tappa bollen utanför eget straffområde i slutet får förstås inte ske.

Nu är det åter kort omladdningstid inför matchen mot Gefle på tisdag, men gästrikarna har samma korta tid och dessutom en lång resa i benen. Efter två fina segrar ska det inte vara något problem att vara på tå igen, men räkna med ett betongförsvar där noggrannhet och tålamod är nyckelorden för att lyckas betvinga även Gefle.

Väl mött för ny match på Nya fina Kopparvallen!

Matchfakta

Åtvidabergs FF – GAIS 2–1 (0–0)

1–0 (61) Daniel Hallingström (Tobias Nilsson)

1–1 (70) Jakob Olsson

2–1 (88) Jesper Arvidsson

Utvisning ÅFF: Anton Tinnerholm (90, efter två gula kort)

Varningar ÅFF: inga i övrigt

Domare: Johan Hamlin, Bro

Publik: 4 113

Övrig statistik

Avslut totalt 5 – 14

Avslut på mål 3 – 7

Avslut i målställningen 1 – 0

Hörnor 5 – 6

Frisparkar 12 – 14

Bollinnehav 54 – 46

Offside 1 – 1

Varningar 2 – 3

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (HM 68), Daniel Hallingström, Alberis da Silva, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson (MM 68), Amir Suljic, Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 77), Magnus Eriksson (ut 81).

Inbytta ersättare: Allan Olesen (in 68 HB), Oscar Möller (in 77 F, HM 90), Mattias Mete (in 81 F).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Andreas Johansson, Christoffer Karlsson, Alain Junior Ollé Ollé.

Fantastisk start

I upptakten av Allsvenskan 2010 dröjde det till den sjunde matchen innan vi gjorde det första målet. Nu tog det inte ens tio minuter och Viktor Prodell blev därmed hela Allsvenskans snabbaste målskytt. Vi släppte in tre mål, men vad gjorde det när vi gjorde fyra!

Jag har länge haft en god känsla inför premiärmatchen mot Örebro och hade i min dröm en 3–0-seger efter propagandaspel i första halvlek och ett säkert försvarsspel i den andra akten.

Utopi? Nja, Örebro har tappat rejält med slagstyrka och en inte allt för bred trupp besvärades också av åkommor inför premiären. Men framför allt har vi ett mycket starkare lag som inte ber om ursäkt för att vi är i Allsvenskan. Den succéfyllda musikvideon symboliserar det nya ÅFF på ett fantastiskt sätt. Ödmjukheten och glimten i ögat finns där men vi räds inga andra lag och ska visa vad vi går för. Jag har propagerat för denna framåtanda under många år i olika krönikor och det känns fantastiskt att vi har nått så lång i vår inställning.

Precis som väntat tog vi tag i taktpinnen från början. Med hög press på Örebro kom hemmalaget knappt ur egen planhalva under inledningen av matchen. Passningsspelet satt fint och vi kom fram både på kanterna och centralt.

Utdelningen lät inte heller dröja på sig och det var en riktig lågoddsare i Allsvenskan som gjorde det första målet, bland oss som har lite koll (samtliga ÅFF-are). Viktor Prodell som har sett oerhört pigg ut under träningsspelet och även gjort fem mål höll sig framme och nickade in Magnus Eriksson välavvägda chippinlägg elegant vid den främre stolpen.

Och det skulle bli mer. Betydligt mer. Efter rena propagandaspelet i den 19:e minuten gjorde vi 2–0. Anfallet avslutades med att Viktor Prodell slog en tunnel fram till Bruno Marinho, som slog ett långt inlägg till Kristian Bergström vid bortre delen av straffområdet. Pligg Sköt i marken och ribban. Amir Suljic var framme på returen och skickade in bollen.

Vilken glädje! Det var fullständigt ofattbart att se drömmen gå i uppfyllelse så långt. Jag läste någonstans innan matchen att de förväntade att vi skulle ligga lågt och slå vakt från början. Jag småskrattade för mig själv och tänkte. Vänta ni bara så ska ni få se! Man kände en otrolig stolthet att lagledningen inte fegade ur, utan såg vilken jättechans vi skulle ha mot dem om vi bara spelade vårt vanliga spel med hög press och snabbt passningsspel.

Örebro kom dock in i matchen allt eftersom och det såg ihåligt ut i vårt försvar när Mohammed Saeid ofta hittade yta mellan Jesper Arvidsson, som hamnade högt, och våra mittbackar. De där riktigt heta chanserna lyckades dock inte ÖSK skapa från kanterna utan de uppkom centralt.

I den 23:e minuten slog Tobias Nilsson en olycklig passning som inte Daniel Hallingström riktigt nådde och William Atashkadeh kom ren igenom centralt och kunde pricka in 1–2 bakom Henrik Gustavsson.

Vi vek ned oss lite efter målet men kom tillbaka. I den 33:e minuten utökade vi åter ledningen. Efter en hörna kunde vi bibehålla trycket. Bruno slog in bollen från höger och Viktor Prodell kunde styra in bollen elegant fram till 3–1.

I den 42:a minuten kom dock William Atashkadeh igenom centralt igen. Tom Pettersson stötte fram lita oaktsamt och blev bortvänd, Atashkadeh väggspelade med Armend Alimi och kom fri. Henrik Gustavsson räddade först men William kunde springa in med sitt andra mål för dagen. Det man också kan anmärka på vid målet är att inte Amir Suljic fullföljde sin löpning, för om han hade gjort det så hade han hunnit på rätt sida och då hade aldrig friläget uppstått.

Men vi skulle ändå gå in i tvåmålsledning i paus. Kristian Bergström slog en frispark från höger mot bortre stolpen och Daniel Hallingström gick upp och störde målvakten föredömligt. Jonas Sandqvist fick därmed inte iväg bollen bättre än att Jesper Arvidsson kunde skicka in 4–2 i det högre hörnet.

Det var svårt att hämta andan efter en fullständigt makalös halvlek. Vi släppte in två skitmål men gjorde samtidigt fyra fantastiska mål. Men än var det ju inte slut. En hel halvlek återstod och i en sådan här galen match kunde mycket hända.

Min förhoppning var att vi skulle bli mer stabila i spelet och att vi skulle kunna kontra in ytterligare något mål. Riktigt så blev det inte. Direkt i inledning tippade Henrik Gustavsson en boll i ribban och fick sedan en ful spark i huvudet av William Atashkadeh, som borde ha fått rött kort. Fimpen räddade sedan också ett skott av William Atashkadeh.

Efter en timmes spel kom vi åter fram i banan mer och Örebro såg uppgivet ut men i den 77:e minuten reducerade hemmalaget efter inlägg från vänster och nernick från Patrik Haginge till Daniel Bamberg som skickade in 3–4. Kristian Bergström tappade bort Haginge och i sista stund gav sig Jesper Arvidsson till undsättning, men det betydde bara att Bamberg fick fritt utrymme.

Sista kvarten blev nervös då Örebro tryckte på allt mer och det osade och hett flera gånger men de våra höll undan och en oerhört skön premiärseger kunde bärgas.

Henrik Gustavsson fick en del att göra mot Degerfors vilket var en bra träning inför denna match. Fimpen gjorde några riktigt fina räddningar och kan inte lastas för de tre målen där motståndarna fick avfyra i fria lägen.

Försvarslinjen såg inte helt stabil ut, men visst berodde det till viss del att övriga lagmedlemmar låg högt i banan.  Jesper Arvidsson var inte riktigt överens med mattan till en början och hamnade farligt högt upp i banan när vi blev av med bollen. Men hade stundtals bra samarbete med Kristian Bergström offensivt och gjorde ett riktigt fint mål.

Daniel Hallingström är viktig i Allsvenskan med sitt lugn och styr sina lagmedlemmar bra, men hade lite svårt att samla styrkorna denna gång.

Tom Pettersson gjorde allsvensk debut och har fortfarande en del att lära men potentialen finns där helt klart och han har den viktiga egenskapen att våga stöta fram.

Anton Tinnerholm hade vissa problem på sin kant och tröttnade som alla andra på slutet. Men dessförinnan gjorde Anton ett gott arbete med sin ettriga följsamhet. I offensiven bidrog Anton också en hel del och slog bland annat en riktig smörpassning fram till Magnus Eriksson i andra halvlek.

Alberis da Silva kom in och stärkte upp mittförsvaret de sista tio minuterna och var värdefull genom att stånga bort när ÖSK lyfte in för att nå en kvittering. Bra byte.

Alan Olesen täcket också upp i slutet när han kom in.

Mittfältet var densamma som mot Degerfors senast och var nog det bästa vi kunde ställa upp med för dagen. Tobias Nilsson till höger är inte optimalt som jag nämnt tidigare, men från kanten får han mer tid för att nyttja sin fina högertass. Försvarsmässigt blir det dock inte alltid bra då Tobbe har en tendens att bli lite för stillastående. Nu är den allsvenska debuten avklarad och då fortsätter utvecklingen.

Amir Suljic fick inte speciellt mycket speltid i fjol men har åter tagit ett steg framåt och gjorde på det hela en bra match, med positionsspelet och teknik som främsta egenskap. Vad han behöver utveckla är dock att ta till maxlöpningar ibland som vid det andra målet. Amirs eget mål var dock påpassligt och Allsvenskan tycks passa Suljic bättre. Facit i högsta serien är nu tre mål mot bara ett i Superettan (hemma mot Vasalund, 2009).

Kristian Bergström växlar upp nu när allvaret börjar. Man såg den tendensen även på Stora Valla. Pligg hade mycket boll och samarbetet med forwards funkade fint. Plumpen var det tredje målet då Kristian tappade fokus för en stund.

Längst fram har Viktor Prodell som sagt visat gott gry under försäsongen och snacka om succé direkt i Allsvenskan med två fina mål. Proddan låg bakom mycket i övrigt och skaffar sig nu värdefull respekt direkt. Det kan dock fortfarande bli lite petigt utan täckning med kropp och det kan ställa till det nära eget mål, som innan ÖSKs ribbskott.

Magnus Eriksson gjorde en otrolig arbetsinsats i sin allsvenska debut och klev bland annat ner och tog duell med Tobias Grahn flera gånger. Fortfarande fastnar han ibland lite för mycket med bollen men är därmed också extremt svår att ta bollen ifrån. Mange fick två fina lägen, men det första fick målvakten en hand på i sista stund. Vid det andra läget blev Magnus  frispelad av Anton Tinnerholm men lyckades inte runda målvakten.

Oscar Möller kom in sista halvtimmen och var nära i dueller med Jonas Sandqvist men fick aldrig det där riktiga målläget. Ännu lite mera spring hade vi hoppats på när han kom in, men mot slutet fick han jobba mycket ensam längre fram i banan.

Det finns flera spelare som ännu inte nått upp till sin kapacitet ännu och ändå lyckades vi vinna bort mot Örebro vilket tyder på en enorm styrka. Det här kan bli riktigt bra, men det gäller att snabbt fokusera på nästa uppgift för nu duggar matcherna riktigt tätt, men två hemmamatcher på ”Nya” Kopparvallen på långfredagen mot GAIS och nästa tisdag mot Gefle.

För två år sedan gjorde vi första målet i sjunde omgången, tog första segern i den åttonde omgången och tog första bortasegern i den nionde omgången. Nu är alla dessa spöken bortskrämda och nu kör vi stenhårt!

Matchfakta

Örebro SK – Åtvidabergs FF 3–4 (2–4)

0–1 (10) Viktor Prodell (Magnus Eriksson)

0–2 (19) Amir Suljic

1–2 (23) William Atashkadeh

1–3 (33) Viktor Prodell (Bruno Marinho)

2–3 (42) William Atashkadeh

2–4 (47) Jesper Arvidsson

3–4 (77) Daniel Bamberg

Varningar ÅFF: inga

Domare: Daniel Stålhammar, Landskrona

Publik: 6 727

Övrig statistik

Avslut totalt 19 – 10

Avslut på mål 13 – 8

Avslut i målställningen 0 – 1

Hörnor 5 – 5

Frisparkar 15 – 8

Bollinnehav 67 – 33

Offside 3 – 0

Varningar 4 – 0

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson Amir Suljic (ut 82), Bruno Marinho, Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 66), Magnus Eriksson (ut 89).

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 66), Alberis da Silva (in 82 MB), Allan Olesen (in 89 HM).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Christoffer Karlsson, Alain Junior Ollé Ollé, Mattias Mete.

Stark vinnarmentalitet

Vi har varit med om många försäsonger och visst har det funnits delar i denna som inte varit bra, vilket är helt naturligt, men att ha vunnit åtta av tio matcher är ett fantastiskt facit.

Degerfors IF besegrades på Stora Vallas nya konstgräsplan med 2–1. Resultatet är gott nog och spelmässigt såg det också bra ut. Visst vill man ha ut mer. Det vill man alltid, men man ska också ha klart för sig att Degerfors var ett bra motstånd med snabbt och kvalitativt passningsspel under perioder. DIF var som helhet bättre än Mjällby och under sina bästa perioder bättre än både GAIS och Norrköping.

Naturligtvis har Mjällby, GAIS och Norrköping kommit längre i sin utveckling sedan vi mötte dem och man kan inte bedöma lag efter en match, men jag vill ändå visa att det är starkt att vinna borta mot Degerfors.

De våra tycktes inte vara riktigt överens med underlaget till en början och halkade dråpligt några gånger. Men efter cirka tio minuter kom vi gång bättre med passningsspelet och hotade i djupled på ett sätt som var riktigt roligt att se. Utdelningen kom också omgående.

I den 13:e minuten ställde vi om snabbt, anfallet stannade upp men etableringen på DIFs planhalva gav utdelning då Tobias Nilsson slog en boll in i straffområdet till höger som Viktor Prodell förvaltade väl genom att gå runt målvakten till höger och trots snäv vinkel rullade Viktor in 1–0.

Degerfors var inte ofarligt i sina framstötar men det kändes ändå mycket onödigt att vi släppte till en kvittering i den 28:e minuten. De våra blev lite för heta och två spelare stötte på samma boll till höger. Bollen gick till inkast och då täcktes inte ytan av varvid Jonas Olsson sprintade in från vänster och kunde pricka in 1–1 vid den bortre stolpen.

Vi hade sedan flera goda chanser att återta ledningen men tyvärr var inte effektiviteten den bästa.

I den andra halvleken var det hugget som stucket vem som skulle ta ledningen, men en händelse i den 65:e minuten fick en avgörande betydelse. Tom Pettersson vann en boll genom att vara tuff, varvid en degerforsspelare blev liggande och Daniel Sundgren sparkade omkull Tom bakifrån i en ren vendetta. Sundgren fick förstås rött kort direkt och därmed fick inte hemmalaget ta in någon ny spelare (grov utvisning).

Kort senare gjorde vi 2–1 efter ett fint anfall där Oscar Möller växlade upp på sitt karakteristiska sätt i kamp om bollen som gick ut till Magnus Eriksson till höger. Mange slog ett inlägg som Kristian Bergström styrde in i bortre.

Matchen spelades sedan av på ett säkert sätt och segern var aldrig hotad.

Henrik Gustavsson fick, för en gång skull bekänna färg, denna lördagseftermiddag och gjorde några riktigt svettiga räddningar. Fimpen ser grymt taggad ut inför Allsvenskan.

Vårt försvarsspel har fått utså en del negativ kritik både från mig och många andra under vårsäsongen och det som oroar är de enkla mål som vi har släppt in. Nu blev det ytterligare ett mål som vi tvingades släppa in på grund av dålig disciplin och fokus.

Men att sträcka sig så långt att såga vårt försvarsspel fullständigt, som en del gör, skulle aldrig falla mig in. Sammantaget under de tio träningsmatcherna så har vi inte släppt till speciellt många målchanser mot oss och under långa perioder har våra försvarsspelare agerat exemplariskt. Men vi lärde oss sist i Allsvenskan att ett fullgott försvarsspel i 89 minuter av en match inte alltid räcker, utan det gäller att vara fokuserad varje, varje sekund av matcherna!

Mot Degerfors gjorde både Jesper Arvidsson och Anton Tinnerholm, på kanterna, en del enkla missar och tog lite för stora risker. Alberis da Silva och Tom Pettersson utgjorde mittlåset. De båda har inte spelat tillsammans så mycket, vilket syntes genom några missförstånd, men på det hela gick det bra. Tom måste dock bli lite kyligare annars finns risken för många gula kort och också det röda om det vill sig illa. Attityden att våga gå fram och stöta är annars mycket viktigt i Allsvenskan, där vi inte får låta de lite duktiga skyttarna få tid på sig att måtta skott.

Daniel Hallingström var sjuk, men förhoppningsvis är han tillbaka i fullt slag mot Örebro och kampen om en plats bredvid honom står nog mellan Tom och Alberis. Allan Olesen är också ett alternativ och han hoppade in istället för da Silva sista halvtimmen. Att bedöma insatsen denna gång var svårt då dansken inte sattes på några större prov. Men rutinen är förstås värdefull och förhoppningsvis har han snart spelat ihop sig med sina nya lagkamrater.

Erik Moberg får vi nog tyvärr vänta på ett bra tag innan han kan bli spelklar igen.

På mittfältet har vi haft lite problem på högerkanten. Två tilltänkta spelare på den positionen har varit sjuka. Petrit Zhubi som spelat flest matcher från start som högermitt under försäsongen (fem gånger) har haft ljumskkänningar och dessutom lunginflammation. Petrit är dock tillbaka i träning och förhoppningsvis är han spelklar till premiären. Allan Junior Ollé Ollé har haft en kortare sjukdomsperiod och har nog inte tappat så mycket flås, men känns ännu inte färdig för spel från start.

Anton Tinnerholm är också ett alternativ att flytta upp ett snäpp på högerkanten, men denna gång spelade Tobias Nilsson till höger för första gången från start. Men Tobias har flyttats ut till höger tidigare under matcherna. Optimalt i djupledsspelet är det inte men med sin fina högertass skapar Tobbe ändå oreda för motståndarna. Lite mer speed i benen i det defensiva arbetet hoppas vi också på under säsongen.

På innermittfältet spelade succéparet från vår goda period under hösten i Allsvenskan 2010 – Amir Suljic och Bruno Marinho. I den här matchen var de stundtals lite för anonyma för att man ska vara riktigt nöjd. Men Amir höll sin position och täckte av ytor i det defensiva arbetet och Bruno blixtrade till i en del fina anfall och jobbade med sitt presspel.

Kristian Bergström ser ut att stegra sin form nu när allvaret är bortom knuten och gjorde mål för andra matchen i följd. Pligg låg dessutom bakom en hel del i spelet i övrigt.

Christoffer Karlsson kom in under några minuter i slutet istället för Amir Suljic och säkrade upp i defensiven. Även om U21-matchen i veckan mot Vimmerby (1–3) verkligen inte var någon höjdare så visade Stoffa karaktär genom att jobba hårt och det är nog så viktigt i Allsvenskan.

Tom Pettersson kan också vara ett alternativ att flytta upp på mittfältet för att säkra upp defensiven (det lyckades ju bra i första halvlek mot Syrianska).

Längst fram stärkte Viktor Prodell sina aktier ännu mer genom att det hände saker varje gång han fick bollen och genom sitt mål förstås. Fem mål har det blivit under försäsongen, vilket är fler än övriga forwards mål tillsammans. Oscar Möller och Magnus Eriksson har gjort två mål vardera. Om man ska påpeka förbättringspunkter så är det att läsa av andrabollarnas nedslagsplatser bättre, då Viktor låg lite för långt ifrån Manges nickduell några gånger. Och visst borde Proddan ha gjort ytterligare något mål på de feta chanserna.

Magnus Eriksson är väldigt viktig för vårt spel med sina bollmottagningar och kvalitativa, snabba passningsspel, men det blev lite för överbearbetat flera gånger på Stora Valla. Mange har väldigt hög potential och när allvaret börjar kommer det lossna på allvar, det är jag övertygad om.

Oscar Möller kamperar nog i första hand med Viktor Prodell om en startplats i frontlinjen och ställde till en del oreda för Degerfors och låg bakom vårt segermål, med sin förmåga att växla upp i löpningen och vinna bollen från sin motståndare trots att han var efter från början. Precis som Mange så kommer det också här lossna på allvar när Allsvenskan börjar.

Mattias Mete gjorde förvisso bara ett kort inhopp men såg piggare ut än tidigare och fick läge att göra sitt första A-lagsmål i ÅFF-tröjan. Det första målet i ÅFF kom med U21 i veckan. I övrigt var den insatsen ingen höjdare och det gäller för Mete att visa gott gry i U21 framöver för att kunna konkurera om en plats i frontlinjen.

Vi har alltså vunnit åtta av tio matcher på försäsongen. Ett sådant facit har jag inte varit med om tidigare och med de fantastiska träningsmöjligheterna som vi nu har med Kopparvallens plan spelbar året runt har vi kunnat nå en betydligt högre nivå än tidigare vid samma tidpunkt.

Fotboll går ut på att vinna matcher för att ta så många poäng som möjligt till sluttabellen. Förvisso har hälften av lagen vi mött inte bestått av Allsvenskt motstånd, men Degerfors höll i den här matchen allsvensk klass. Fortfarande är det många som tror att det är en hisnande skillnad mellan Allsvenskan och Superettan, men så är inte fallet. Det kan vi i ännu större grad konstatera efter att vi varit uppe och vänt och kommit tillbaka.

Superettan i fjol var väldigt jämn och Mats Olsson i Expressen stod för en riktig blunder i Expressens Guide inför Allsvenskan, där han påstår att alla de lag som kommer från Allsvenskan ”spelar i en klass för sig” i Superettan. Statistiken är bekant för oss som har lite bättre koll på läget. Vi var det sjätte laget som tog oss upp på studs sedan Superettan infördes och många lag har haft det riktigt kämpigt för att ens hålla sig kvar i Superettan efter en allsvensk degradering (fyra har inte lyckats). Se vidare här

Att vi klarade av att vinna Superettan berodde inte på att Superettan var dålig utan att vi var bra! Skillnaden som vi nu kommer mötas av i Allsvenskan är att de sämsta lagen Brage, Västerås och Qviding inte finns att plocka poäng av och att det finns några lag som är klassen bättre än alla lag i Superettan. I övrigt är det rätt så jämnt. Men det gäller förstås att kunna vinna jämna matcher och det har vi också gjort under försäsongen.

Vi är ohyggligt mycket bättre förberedda inför den här allsvenska säsongen på alla fronter. Vi har en spetsigare, bredare och starkare spelartrupp. Vi har erfarenheten, kontiniuteten och snart även en arena av hög Allsvensk klass. 2010 åkte vi ur med en futtig poängs marginal. Nu när vi är betydligt bättre så ska vi förstås hamna betydligt högre upp i den allsvenska sluttabellen anno 2012. Bara vi tror stenhårt på det och jobbar stenhårt för det så kommer vi också att lyckas!

Nästa måndag den 2 april börjar allvaret borta mot Örebro SK klockan 19.00.

Se till att hänga med på bussresan, som du kan läsa mer om här

Se spelarstatistik från försäsongens träningsmatcher här (klicka på bilden för att få bättre skärpa och eventuellt uppdatera sidan)

Matchfakta

Degerfors IF – Åtvidabergs FF 1–2 (1–1)

0–1 (13) Viktor Prodell (Tobias Nilsson)

1–1 (28) Jonas Olsson

1–2 (68) Kristian Bergström (Magnus Eriksson)

Utvisning DIF: Daniel Sundgren (65)

Varning ÅFF: Tobias Nilsson, Tom Pettersson

Domare: Tobias Mattsson, Karlstad

Publik: ca 300

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm, Alberis da Silva (ut 61), Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Tobias Nilsson Amir Suljic (ut 87), Bruno Marinho, Kristian Bergström,–

Viktor Prodell (ut 46), Magnus Eriksson (ut 82).

Inbytta ersättare: Oscar Möller (in 46 F), Allan Olesen (in 61 MB), Mattias Mete (in 82 F), Christoffer Karlsson (in 87).

Ej inbytta ersättare: Linus Oskarsson (mv, Gustav Jansson, sjuk), Andreas Johansson, Emanuel Dogbe. 

Sjunde segern

Efter en bra start blev det stundtals lite avslaget mot division I-laget Akropolis IF, men att vinna med 3–0 måste anses som helt okej.

Man vill alltid ha mer och det är ju drivkraften för att bli bättre och bättre. Mot Akropolis tog vi kommandot direkt och gjorde 1–0 redan i den andra minuten. Magnus Erikssons skott fastnade på en bortaspelare och Kristian Bergström fick öppet läge att skicka in 1–0.

2–0 föll sedan i den 20:e minuten. Kristian Bergström slog en boll som Oscar Möller släppte. Bollen fastade på en akropolisspelare och Magnus Eriksson kom fri. Mange vände bort målvakten och rullade in bollen i mål.

Fram till det andra målet såg det bra ut offensivt. Tempot i passningsspelet var inte tillräckligt högt för våra krävande ögon, men det behövdes inte då bortalaget ändå inte hängde med. Vi kunde ha skapat ännu fler målchanser men när Oscar Möller sprang i djupet verkade det inte som om övriga lagkamrater riktigt trodde på att det kunde bli något och de följde inte med fullt ut i anfallen.

En ännu högre press kunde alltså ha satts mot motståndarna, men den här typen av motstånd ska vi inte möta i Allsvenskan och eftersom det här var en förberedelsematch för högre höjder var säkert taktiken att inte ligga med jättehög press, även om lägen till detta fanns. Det kommer dock att dyka upp många lägen för hög press även i Allsvenskan, som exempelvis där en ensam motståndarspelare tvingas ut mot hörnflaggan och vi endast med en forward på bollföraren, en forward som dyker på målvakten och en mittfältare som täcker av bakom mot kanten, kan få oss att vinna tillbaka bollen.

Försvarsmässigt uppkom det aldrig några riktiga farligheter, men några gånger var det oroligt agerande av de våra som en bättre motståndare säkert hade utnyttjat bättre än Akropolis.

När man är så pass överlägsen sin motståndare, blir det lätt så att tempot går ner ytterligare och att viss nonchalans infinner sig. Andra halvan på första halvlek och början på den andra var därför av sämre kvalitet. Men i mitten på den andra halvleken trampade de våra på igen och vi skapade flera riktigt feta chanser för att öka på men det dröjde till den 68:e minuten innan målet föll. Nyss inbytte Amir Suljic slog en öppnande boll till höger där Tobias Nilsson löpt in bra, skottfintade bort sin försvarare och tryckte in 3–0 i det främre hörnet med vänstern.

Många byten i slutskeden av matchen gjorde den lite avslagen. En seger med fem mål eller nåt sådant hade speglat matchbilden rätt bra, men det är ju lite väl mycket att begära mot division I-motstånd. Och om vi trampat gasen i botten hela matchen och varit skärpta i avslutningarna kunde vi ha vunnit med tvåsiffrigt. Sådana resultat är dock väldigt ovanliga och med den insikten är i varje fall jag nöjd med 3–0.

Om vi tittar lite närmare på individuella insatser så hade Hanrik Gustavsson en lugn dag på jobbet.

Backlinjen; Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Alberis da Silva och Jesper Arvidsson fick inte heller några större påtrykningar

Anton Tinnerholm stärkte sina aktier om en startplats premiären med säkert agerande och tog ofta chansen att avancera längs högerkanten. Jesper Arvidsson höll också undan men kom inte fram i offensiven lika ofta. Daniel Hallingström hade inga större problem tillsammans med Alberis da Silva, men den sistnämnde kom fel några gånger som höll på att ställa till det och det känns som kampen om den ena mittbacksplatsen i dagsläget står mellan Alberis och Tom Pettersson, som vilade på grund av en smäll på foten. Erik Moberg lär ju vara borta en tid efter sina skadeproblem.

Allan Olesen kom in de sista tio minuterna och dansken har bara spelat ytterligare 45 minuter (mot Syrianska). Därmed känns det som Allan har en bit kvar för att fajtas om en plats i startelvan.  Andreas Johansson kom också in i slutet, men har fortfarande en bit kvar för att på allvar kunna konkurrera med Jesper Arvidsson.

På mittfältet startade Alain Junior Ollé Ollé för första gången. Från sin plats till höger visade kameruniern spelsinne och hittade rätt med en del finurliga passningar, men var ofta lite för omständlig med bollen och utnyttjade inte sin fart på bästa sätt. Ollé blir säkert en fin tillgång framöver, men känns inte som en startspelare i dagsläget.

Tobias Nilsson har vi höga krav på och efter några missar i inledningen av matchen växte han med säkert agerande och stor aktivitet. Fina bollar i djupet smektes i väg med den känsliga högertassen och med tre mål under försäsongen visar falkenbergsförvärvet målkänsla, men visst borde Tobbe gjort ett mål till, vilket han säkert hade gjort om han tagit emot Prodells silverfatsservering först, istället för att gå på avslut direkt.

Bruno Marinho har fått allt mer speltid i de senaste matcherna och det ser ut som om han har kommit in i matchtempo. Brunos kvicka fötter och fart är viktig för att hålla tempot uppe i vårt spel. Stundtals blev det lite för nonchalant i den här matchen, men mot bättre motstånd kommer säkerligen brassen vara mer på tå under hela matcherna.

Kristian Bergström låg som vanligt bakom en hel del och fick även göra sitt första mål för säsongen.

Amir Suljic gjorde att bra inhopp och serverade bland annat fram till det tredje målet och det finns en fin konkurens på mittfältet. Petrit Zhubi avstod matchen på grund av sjukdom men är annars det främsta alternativet som högermittfältare i dagsläget. Christoffer Karlsson har också varit sjuk men är förstås också ett alternativ.

Längst fram startade Magnus Eriksson och Osvar Möller. Magnus har kommit allt starkare på slutet och det var viktigt att han fick göra mål igen. Även om det borde varit två. Med ett avslut med högern i stället för vänstern vid Kristian Bergströms fina inspel hade det säkert blivit ett andra mål i fritt läge.

Oscar Möller hade flera fina djupleslöpningar i den första halvleken men utan att få sätta pricken över iet. Avsluten var lite för mycket på kraft och Möller missade också öppet mål i början på den andra halvleken. Fortsätter bara Oscar jobba kommer målen.

Viktor Prodell, som spelade från start mot Syrianska, gjorde ett piggt inhopp och prestationen i den  82:a minuten symboliserar Prodells form. Efter en elegant nedtagning och en tunnel på sin bevakare, skickade Viktor ut en perfekt boll till Tobias Nilsson. Tobbe valde dock att avsluta direkt och avslutet gick utanför.

I dagsläget känns Viktor Prodell och Magnus Eriksson som våra startmän på topp och på sikt när Oscar Möller har kommit igång ordentligt kan Viktor vara ett alternativ på mittfältet.

Sedan har vi också sparkapital i Mattias Mete som bara fick en kvarts spel. Målskyttet har hittills uteblivit men det finns kapacitet hos västeråsförvärvet.

Vi har nu segrat i sju av nio träningsmatcher vilket är ett fantastiskt bra facit. Visst har vi mött ett division II-lag och två division I-gäng samt ett lag från Superettan (Värnamo), men vi har också spelat mot fem allsvenskan lag, vilka vi har vunnit mot tre av dem. Det finns delar som kan bli klart bättre, men det som åstadkommits hittills är redan bra.

Nu återstår bara en träningsmatch (borta mot Degerfors på lördag)innan alvaret drar i gång bort mot Örebro SK, måndag den 2 april. Du hänger väl med på bussresan till Behr Arena. Läs vidare om den här: http://www.atvidabergsff.se/userpage.asp?teamID=1699&UserPageID=2507

Matchfakta

Åtvidabergs FF – Akropolis IF 3–0 (2–0)

1–0 (  2) Kristian Bergström

2–0 (20) Magnus Eriksson

3–0 (68) Tobias Nilsson (Amir Suljic)

Varning ÅFF: Anton Tinnerholm

Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping

Publik: 561

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm Daniel Hallingström, Alberis da Silva (ut 81), Jesper Arvidsson (ut 83) –

Alain Junior Ollé Ollé (ut 67), Tobias Nilsson (HM 67), Bruno Marinho, Kristian Bergström,–

Magnus Eriksson (ut 77), Oscar Möller (ut 67)

Inbytta ersättare: Amir Suljic (in 67MM), Viktor Prodell (in 67 F), Mattias Mete (in 77 F), Allan Olesen (in 81 MB), Andreas Johansson (in 83 VB).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson, Christoffer Karlsson.

Så går det när man står på hälarna

Att möta grannen och stundande seriekonkurrenten Norrköping inför 2 500 personer på bortaplan, måste vara inspirerande, men så såg det verkligen inte ut när vi föll med 1–3.

Begreppet att stå på hälarna är ett begrepp som ofta används inom fotbollen när inte allt står rätt till. Begreppet kan tyckas vara metaforisk men är faktisk bokstavligt. Genom att stå på hälarna förlorar man viktig tid och inom fotbollen är tid en nyckelfaktor. Genom att ha en bra förstatouch på bollen vinner man tid för nästa moment och genom att vara på tå (och inte stå på hälarna) kan man nå bollen eller sätta press på motståndaren på kortare tid.

På Idrottsparken var det uppenbart vad som skedde när de våra stod på hälarna. Våra mittfältare och forwards kom för sent in i situationerna när de skulle ta emot bollen och i defensiven kom våra spelare in för sent i pressen.

Signifikativt släppte vi in det första målet efter alldeles för svagt presspel. Visst var det en riktig praktträff som Astrit Ajdarevic fick på och det är sällan man ser sådana volleyskott med så lång pendel. Det beror givetvis på att skytten inte ofta får så fritt utrymme och ladda. Petrit Zhubi var för sen i sin reaktion, hann ändå fram för att störa men vågade inte riktigt vräka sig fram för att täcka skottet. Amir Suljic hade ingen markeringsuppgift i straffområdet och borde också ha tagit sats allt han var värd för att täcka skottet, men gjorde det inte.

När vi inledde Allsvenskan 2010 åkte vi på flera sådana här stjärnsmällar helt onödigt eftersom vi stod på hälarna och inte pressade skytten. Vi är nu åter varnade vad som händer om man inte är på tå.

Det var märkligt att se att hela vårt mittfält underprestera väldeliga. Backarna hade förvisso inte sin bästa dag heller och många av de långa bollar som skickades ned mot vårt straffområde nickades bort utan adress, men både Amir Suljic och Tobias Nilsson stod på hälarna och varken läste sig till eller tog sig till nedslagsplatserna för bollarna. Tobias kom inte alls upp i nivå. Amir Suljic var mer delaktig i spelet men agerade för långsamt.

Petrit Zhubi tog alldeles för stora risker. Utan att ha skannat av läget innan han fick bollen, skulle han ta med sig bollen i mottagningen och gick därmed ofta rakt in i hindret med en livsfarlig omställning som påföljd. Petrit tog också hemjobbet för sent. Kristian Bergström kom också ofta på mellanhand i det defensiva arbetet och Jesper Arvidsson fick verkligen slita ont mot starke och tempofyllde Martin Smedberg. Jesper klarade sig skapligt men det såg segt ut emellanåt som hos så många andra.

Mittlåset Daniel Hallingström och Tom Pettersson fick verkligen jobba och hade en otacksam uppgift när hemmalaget stormade igenom från mittfältet, men vare sig Danne och Tom var tillräckligt resoluta i många moment och undannickningarna var utan adress.

IFK var inte lika framgångsrika i sina anfall på vänsterkanten, vilket bör ge ett bättre betyg till Anton Tinnerholm, men hemmalagets vänsterkant var också av sämre kvalitet. Anton fick inte bort bollen vid det andra målet och stod på hälarna vid hörnan innan tredje målet och var därför försen i sitt upphopp. Hade han varit på tå hade bollen nickats bort eller över.

Gustav Jansson har utvecklats som målvakt under vårens träningsspel men har förstås en bit till Henrik Gustavssons kvaliteter. Första målet var inte mycket att säga något och på tvåan kom Gurra på mellanhand då hann var tvungen att stå kvar då en IFK-are var nära att nå bollen vid första stolpen (Tom Pettersson stod på hälarna och kom inte på rätt sida om sin markering). Gustav kunde dock ha varit mer resolut på hörnan innan tredje målet. Hörnan var inte hårt slaget och Gurra borde ha kommit ut och boxat bort bollen. Gustav gjorde ändå några fina räddningar och räddade därmed oss från en storförlust.

I det offensiva spelet har Gustav en bit till Fimpen och överhuvudtaget var det få spelare som satte igång spelet snabbt och därför var det enkelt för IFK att få vinning med sitt presspel.

Längst fram fick Magnus Eriksson och Oscar Möller åter chansen från start, men de hade ingen större framgång. I den första halvleken jobbade de i varje fall. Men dessvärre blev det många långbollar, på grund av att vi blev stressade och inte lyckades spela igenom mittfältet speciellt ofta, och där kom våra forwards ofta till korta.  Bollarna från kanterna att springa på i djupled var få för Oscar Möller, men det var ändå inte okej att vara så uppgiven som han var i andra halvlek och inte ens bemödade sig att jogga ur offsideläge.

Märkligt nog kom vår främste anfallare under försäsongen, Viktor Prodell, in på topp först i den 72:a minuten. Mot GAIS tog det sex minuter innan Proddan målade. Nu tog det bara fem minuter. Efter ett av få fina anfall, skickade Magnus Eriksson in bollen från vänster, Prodell nickade, Abbas Hassan räddade men Viktor skickade upp returen i nättaket. Prodell var pigg även i övrigt och kunde låsa fast bollen i anfallszon på ett sätt som vi tidigare i matchen inte förmådde. Något tryck för ytterligare ett mål blev det dock inte. Därtill var det övriga manskapet för svagt denna svarta dag.

Viktor har nu gjort mål tre matcher i rad och har totalt svarat för fyra fullträffar under försäsongen, vilket är dubbelt så många som övriga forwards tillsammans. Och detta trots betydligt mindre speltid än Oscar Möller och Magnus Eriksson.

En anledning till att Viktor inte fått mer speltid kanske är att tränarna vet var de har honom och att Möller och Eriksson är i mer behov av speltid för att komma i form? Viktor spelade också U21-match i veckan och stärkte där inte sina aktier. Det gäller att bita ihop och prestera vilken typ av match det än handlar om, men U21-laget gjorde en riktigt usel insats i förlustmatchen mot Kenty (2–3)där inga av A-truppspelarna visade någon vilja för att kunna slå sig in i startelvan; Andreas Johansson, Emmanuel Dogbe, Bruno Marinho, Christoffer Karlsson, Alain Junior Ollé Ollé och Viktor Prodell.

Förutom Prodell byttes också Bruno Marinho, Mattias Mete och Alain Junior Ollé Ollé in på Idrottsparken. Bruno hade hyfsat pigga ben men hade också tendens att stå på hälarna och slarvade. Ollé Ollé utnyttjade inte sin snabbhet på rätt sätt och Mattias Mete kom inte till mycket under sin korta tid.

Alain Junior Ollé Ollé måste förstås ges mer tid för att vi ska dra nytta av hans kapacitet och Allan Olesen kan förhoppningsvis ge trygghet och hjälpa till att ta tag i matcher där vi inte är med i början. Mot Norrköping var det ingen som drev på laget.

Det ska sägas att Norrköping inte spelade överdrivet bra, vilket säger det mesta om vår insats… Visserligen trillade hemmalaget boll ganska bra emellanåt, men när vi spelar bra och sätter fart på bollen har vi ett högre tempo och mer flyt i spelet än vad IFK visade upp. När det väl blir allvar ska vi alltså ha en bra chans mot dem men då, som alltid, gäller det att alla på banan ger sitt yttersta och visar ära att bära den finaste tröjan som finns!

På måndag bär det i väg på en veckas träningsläger till turkiska Side och där kan förhoppningsvis alla nya spelare ges utrymme att svetsas samman med resten av truppen. En knapp månad återstår nu innan den allsvenska premiären borta mot Örebro och det är nu dags att vässa formen.

Matchfakta

IFK Norrköping – ÅFF 3–1 (1–0)

1–0 (32) Astrit Ajdarevic

2–0 (75) Gunnar Thorvaldsson

2–1 (77) Viktor Prodell

3–1 (86) Isaac Thelin

Varning ÅFF: inga  

Domare: Stefan Johannesson, Stocksund

Publik: 2 537

Laget

Gustav Jansson –

Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 63), Tobias Nilsson (HM 63), Amir Suljic, Kristian Bergström (ut 81) –

Magnus Eriksson (ut 81), Oscar Möller (ut 72)

Inbytta ersättare: Bruno Marinho (in 63 MM), Viktor Prodell (in 72 F), Alain Junior Ollé Ollé (in 81 VM), Mattias Mete (in 81 F).

Ej inbytta ersättare: Henrik Gustavsson, Andreas Johansson, Christoffer Karlsson.

Fantastisk moral – igen!

Efter en stålande första halvlek hamnade vi på nytt i ett tvåmålsunderläge men kunde genom en enorm moral vända matchen mot GAIS till seger med 4–3.

En träningsmatch i februari väcker inte i närheten av de känslor som när allvaret har dragit igång. Trots detta är man förstås inte obemärkt under en match och denna tillställning var verkligen skiftande. Efter den första halvleken var jag mäkta nöjd.  Det såg nästan oförskämt bra ut. GAIS som lag tror jag får svårt att upprepa fjolårssuccén och det är helt klart ett lag som vi kan ha efter oss i tabellen. Atletarna har dock Wanderson som i sina bästa stunder är den bäste spelaren i Allsvenskan. Det faktum att bortalaget inte skapade mer än en målchans på hela den förta halvleken ger därför ett mycket gott betyg till vårt försvarsspel.

I den första halvleken spelade de våra årets bästa fotboll, där samtliga av våra aktörer agerade tillsammans både i försvar och anfall. Genom detta hölls laget tätt och våra spelare täckte upp för varandra på ett bra sätt. Genom samstämmigheten kunde de våra stöta med tryggheten av understöd över hela banan och Wanderson kom sällan rättvänd med bollen. Den enda riktiga chansen som GAIS skapade var efter ett inlägg från höger där Tobias Nilsson inte pressade inläggaren tillräckligt, men Kenneth Gustafssons nickmöjligheter täcktes av och bollen gick över.

Inledningen på matchen liknade den senaste A-lagsmatchen mot Eskilstuna City, där vi hade ett kraftigt spelövertag och visade upp ett välvårdat passningsspel i bra tempo, men där vi dessvärre inte lyckades utnyttja möjligheterna. Precis som mot City matades inlägg och hörnor in framför mål men det blev ingen riktig udd inne i straffområdet.

Det skulle istället till ett riktigt långskott för att vi skulle spräcka målnollan. Tobias Nilsson satte en frispark direkt mot Värnamo och nu slog han till med ett nytt vackert långskott från 25 meter, då han påpassligt såg att GAIS målvakt Henri Sillanpää stod långt ute.

Till den andra halvleken byttes Amir Suljic och Petrit Zhubi ut. In kom i stället Bruno Marinho och Alain Junior Ollé Ollé. Vårt femte nyförvärv debuterade alltså med början på högerkanten. Till en början tryckte vi på bra mot GAIS-målet och skapade chanser för en utökad ledning men sedan blev det mer hawaii-spel.

Vår tränare Andreas Thomsson har tidigare uttryckt att han inte gillar när vi byter chanser med motståndarna. Även om det är roligt att bevittna för neutrala åskådare så är det ju inte kul för oss inbitna som vill ha trygghet.

Vi har svårt att hantera hawaii-spel när motståndarna kontraslår direkt på våra attacker (det är något vi måste bli bättre på) och en extra fara denna gång var att vi hade en väldig kontroll på matchen och invaggades därmed i en falsk trygghet att vi var oslagbara.

I och med bytena fick vi ännu mer kraft i offensiven, men defensivt blev vi sårbara, då samtliga spelare ville dras med i Bruno Marinhos och Ollé Ollés offensivlusta. För Tobias Nilsson blev det också en stor skillnad att spela med Bruno, som stöter högt även när vi får ett utdraget lag i hawaii-spelet, gentemot att spela med Amir Suljic som har ett mer defensivt utgångsläge. Detta hålrum som bildades var mumma för en klasspelare som Wanderson.

Det var ändå för bedrövligt att se hur vi fullkomligt rasade samman i den försvarsmässiga organisationen och passningsspelet var under all kritik med mängder av bortslagna passningar i farliga lägen.

Tre mål gjorde GAIS på bara tolv minuter. I den 58:e minuten var det färdigt. Efter ett stolpskott passades bollen in framför mål och där slog Peter Ijeh till genom att skicka in 1–1.

I den 65:e minuten fick Wanderson komma rättvänd med fart och då kunde tyvärr ingen stoppa honom när han saxade sig igenom och satte 1–2 fri i straffområdet.

På en långboll i den 70:e minuten var Tom Pettersson före Peter Ijeh men nigerianen kunde pressa sig förbi och satte 1–3.

Vi såg ut att kollapsa fullständigt och åka på en riktig förnedring. Det var svårt att tränga undan tankarna på alla belackare som påstår sig vara ÅFF-are men som skulle såga vårt lag fullständigt och utrycka sig som så att vi skulle vara chanslösa i Allsvenskan. Vad sådana personer finner för mening med livet är svårt att förstå.

En träningsmatch är en träningsmatch men det är klart att åka på en storförlust efter att ha haft fullständigt kontroll hade satt sina spår.

Nu slapp vi dock förnedringen. Efter en frispark av Tobias Nilsson i den 75:e minuten gick bollen efterhand i en hög båge och vid bortre stolpen klippte Ollé Ollé till direkt och reducerade till 2–3 med en riktig stramare i nättaket.

Det kändes bra att vi åtminstone kunde snygga till siffrorna, men samtidigt ökades tron att vi kunde fixa oavgjort i varje fall.

I den 86:e minuten kom också kvitteringen. Magnus Eriksson var stark när han bröt fram till höger i straffområdet ner mot kortlinjen och fick iväg ett skott mot mål. Bollen gick i en hög både och Viktor Prodell hade bara att stöta in bollen i öppet mål.

Nu kände man sig mycket bättre till mods. Att ta upp ett tvåmålsunderläge är riktigt starkt gjort när allt såg så illa ut. Men tänk om vi till och med kunde vinna!

Vi hade flera chanser att avgöra matchen och det kändes verkligen som vi skulle lyckas.

I den 91:a minuten löpte Viktor Prodell in i straffområdet från höger och blev neddragen av Dime Jankulovski (som stod i andra halvlek) och vi fick därmed straff.

Magnus Eriksson studsade med bollen ett antal gånger och man började nu få en föraning om vad som komma skall, även om nervositeten bara når en procent av en straff i skarpt läge…

Tanken flög naturligtvis upp att Magnus gjorde sitt första mål förra året på straff i den sjätte matchen. Nu var det Manges femte match. Skulle han ta chansen att spräcka nollan på straff igen?

Vi hoppades alla det, men Dime Jankulovski kastade sig åt fel håll (höger) och kunde rädda. Mange var dock påpassligt framme på returen och kunde skicka in 4–3. 

Fantastiskt! Vilken vändning!

Den fick tankarna tillbaka till ett annat göteborgslag och Rambergsvallen 2008, då vi tappade 3–1 till förlust 3–4 mot Häcken, med det sista målet efter straff på stopptid. Nu visade vi att vi också kan göra mirakelvändningar.

Det är en fantastisk förmåga att plocka fram som vi tar med oss när allvaret börjar. Förra året dröjde det länge innan vi kunde vända en match, men efter att vi vänt hemma mot BP i den 15:e omgången lyckades vi också vända i Degerfors och den sanslösa vändningen i slutminuterna mot Jönköping på Kopparvallen glömmer vi aldrig.

Att aldrig ge upp utan oförtrutet jobba på är en av de viktigaste egenskaperna för att lyckas. Faktorer som hjälpte till för att vi lyckades vända denna gång var att lagledningen ingrep och gjorde åtgärder för att fixa till luckan på innermittfältet. Kristian Bergström som växt mycket i sitt defensiva arbete på senare år sattes in på innermittfältet och Tobias Nilsson tätade till höger. Anton Tinnerholm som varit sjuk en tid och nu var tillbaka orkade förstås inte fullt ut och Alberis da Silva kom in med nya krafter. Ollé Ollé bytte till vänsterkanten och genom att det blev stabilare bakåt blev vi åter giftigare framåt.

Det är verkligen små detaljer och marginaler som fäller avgörandet och mellan två skapligt spelskickliga lag som har spelare som kan utnyttja ett bra underlag blir det än mer förödande att tappa boll i farliga lägen. Det är svårt att hinna in i press när motståndarlaget väl etablerat tryck i och med att man inte kan ”räddas” av någon felstuds.

Så till spelargenomgången

Henrik Gustavsson hade det lugnt i första halvlek men fick desto mer hett om öronen i den andra akten och kan inte lastas för de tre insläppta målen då avslutarna kom i rappa avslut i fria lägen. Däremot gjorde Fimpen en fin matchavgörande räddning vid ställningen 2–3 på ett skott från nära håll.

Anton Tinnerholm hade ett fint samspel med Petrit Zhubi i den första halvleken som lovar gått, både i det defensiva och offensiva arbetet. Petrit måste dock vara lite mer rädd om bollen när han är felvänd och inte göra för svåra saker då en omställning kan vara förödande.

Alberis da Silva har gjort fina insatser på sistone, vilket är riktigt roligt. Bra också att han kan bredda sitt register genom att få chansen att prova på spelet som högerback.

Daniel Hallingström och Tom Pettersson utgjorde mittlåset. Båda var trygga i den första halvleken där Tom fullföljde sina framstötar på ett bra sätt med Danne som sammanhållande bakom. I den andra halvleken däremot blev det jobbigt då vi tappade på mitten och motståndarna med Wanderson i spetsen kom med fart. Tom såg ut att ha Ijeh under kontroll vid man-man-situationen vid det tredje målet men släppte tyvärr förbi honom. Det är dock viktiga läropengar att få nu för att vara bättre förberedd när allvaret börjar.

Jesper Arvidsson och Kristian Bergström firade stora triumfer på vänsterkanten i den första halvleken där de hittade varandra bra. I den andra akten hamnade Jesper lite för högt i banan och fick det blev besvärligt när vi tappade boll.

Amir Suljic gjorde en stabil insats på innermittfältet i första halvlek och växer som en trygg spelare. Tobias Nilsson verkar ha hittat ett allt bättre samarbete med Amir och gjorde sin hittills bästa halvlek i den första akten. Speltiden tillsammans med mer offensive Bruno har dock varit knapp, men de båda lär få mer speltid ihop för att förbereda sig för den allsvenska comebacken. Tobias måste våga kliva fram och slå passningar med mindre risk när det väl hettar till. Bollen fram till Prodell när vi fick straff var dock väldigt bra.

Bruno Marinho har sett pigg ut då han kommit in i de två senaste matcherna och är förhoppningsvis snart redo att spela från start.

Det var intressant att se Alain Junior Ollé Ollé för första gången. Kameruniern kommer helt klart vara en tillgång för oss. Med sin teknik och snabbhet är han väldigt giftig i djupled och han har förmågan att hålla tempot uppe. 24-åringen svarade för ett Imponerande volleyskott fram till 2–3 och låg bakom vändningen även i stort. Det defensiva arbetet kan arbetas upp men extra åtgärder bör vidtas för att täcka upp bakom. Det blev tufft för en tröttkörd Anton Tinnerholm och Jesper Arvidsson fick även han slita hårt när Ollé flyttades över på vänsterkanten.

Med Ollé Ollé till vänster måste Kristian Bergström åter få chansen centralt på mittfältet. Pligg har ju visat sig allt bättre i det defensiva arbetet men på pappret låter det för offensivt med honom och Bruno på mitten samtidigt men mot GAIS var det till fördel. Jag tror dock att Pligg kommer att spela en del matcher till vänster och får konkurrera med Bruno om den offensiva centrala platsen i vissa matcher.

Längst fram har ännu inte Magnus Eriksson och Oscar Möller fått till det fullt ut, vilket förstås är ett fint sparkapital. I den här matchen var det kul att se att båda jobbade hårt. Magnus gjorde ofta förtjänstfulla insatser när han tog jobb hem i defensiven, men måste bli lite mer vårdad. Tre varningar på fem spelade matcher är för mycket. Offensivt kom nu första målet för Mange även om det satt långt inne med straffreturen, men nu när det första kommit kommer fler. Spelet i övrigt ser också allt bättre ut med bland annat det fina förarbetet till kvitteringen.

Oscar Möller fick jobba mycket med svåra höjdbollar vilket han gjorde bra men i markspelet är Möller fortfarande en bit från toppformen.

Viktor Prodell är den forward som imponerat mest i träningsspelet hittills och han har också gjort flest mål, tre stycken på fem matcher (varav två från start). Man tycker kanske att Prodell skulle ha kommit in tidigare i den här matchen, men i träningsmatcherna ges vissa spelare speltid enligt en förutbestämd plan. Tio minuter var också tillräckligt för att skaka GAIS försvar. Ett mål och upphovet till den avgörande straffen talar sitt tydliga språk.

Medan GAIS byten blev till det sämre fick vi in en annan dimension med våra. Och detta trots att Erik Moberg, Christoffer Karlsson och Mattias Mete inte fanns tillgängliga denna gång. Vår trupp blir allt bredare och det finns olika spelartyper som verkligen kan förändra en matchbild tillskillnad för några år sedan. Konkurrenssituationen är också god. Att U21-laget dessutom besegrade IFK Norrköping med 2–0 i veckan, trots att IFK hade fler A-truppsspelare vittnar också om en fin återväxt bland juniorerna.

En anledning till skiftningar i träningsmatcher är olika uppställningar men i den här matchen ställde båda lagen upp med så när det bästa för dagen. En annan aspekt är att lagen i träningsspelet nästan helt fokuserar på sitt eget spel och bryr sig mindre om vilka spelare motståndarna ställer upp med.

Vi har nu slagit två allsvenska lag av tre men vi måste ha en större skärpa genom hela matcherna för att undvika de djupa dalarna vi har haft. Vi har visat att det går att hämta upp underlägen men med större koncentration ska vi inte behöva hamna i de situationerna.

Det var kul att 744 personerhade sökt sig till Kopparvallen i vårsolen. Det visar på att intresset trissas upp. Publiksiffran var för övrigt en vanlig siffra i division I på 1980- och 1990-talet, för att vi ska få lite perspektiv.

Matchfakta

ÅFF – GAIS 4–3 (1–0)

1–0 (28) Tobias Nilsson

1–1 (58) Peter Ijeh

1–2 (65) Wanderson

1–3 (70) Peter Ijeh

2–3 (75) Alain Junior Ollé Ollé

3–3 (86) Viktor Prodell

4–3 (91) Magnus Eriksson

Varning ÅFF: Magnus Eriksson  

Domare: Jim Petersson, Godegård

Publik: 744

Laget

Henrik Gustavsson –

Anton Tinnerholm (ut 74), Daniel Hallingström, Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 46), Tobias Nilsson (HM 75), Amir Suljic (ut 46), Kristian Bergström (MM 75) –

Magnus Eriksson, Oscar Möller (ut 80)

Inbytta ersättare: Alain Junior Ollé Ollé (in 46 HM, VM 75), Bruno Marinho (in 46 MM), Alberis da Silva (in 74 HB), Viktor Prodell (in 80).

Ej inbytta ersättare: Gustav Jansson,  Andreas Johansson, George Tanzi, Emmanuel Dogbe. 

Två matcher två segrar

Under veckan har dubbla matcher spelats på Kopparvallen och vi vann båda, 2–0 mot Motala och 3–2 mot Eskilstuna City.

Vad kan man vänta sig mot ett lag som åkt ur division I och ett annat som precis tagit steget upp i division I? Förhoppningarna från de flesta av oss var säkert att vi skulle få ordentlig fart på anfallsspelet och vinna klara och stabila segrar.

Motala AIF besegrades i fjolårets genrep med hela 5–0. En lika stor seger kan man naturligtvis inte förvänta sig, då vi i fjol låg mycket längre fram än Motala och att vi då ställde upp med ett mer ordinarie lag.

Vi vann i år med 2–0, vilket resultatmässigt är helt okej, men visst hade jag hoppats på lite mer fart och fläkt. De våra var sega efter en tuff träningsperiod mot Kalmar FF och likadant såg det ut nu. Det var inget tryck i passningarna och tillställningen var rätt slätstruken. Stundtals blixtrade de våra till men perioderna varade egentligen inte längre än enstaka anfall. Två mål blev det och Oscar Möller låg bakom båda. 1–0 nickades han in i den 25:e minuten efter att Christoffer Karlsson skickat in bollen efter hörna. Vid 2–0 spelade Magnus Eriksson fram till Oscar Möller som kom fri, men fick lite dålig vinkel och skottet (?) såg ut att gå utanför men provspelare Emmanuel Dogbe störtade fram och styrde in bollen i öppet mål.

Med tanke på att vi hade ett oerfaret mittfält med från höger Emmanuel Dogbe, Christoffer Karlsson, George Tanzi och Jesper Engstrand kunde man inte begära att vi skulle dominera fullständigt.

Provspelaren Emmanuel Dogbe visade inte mycket mot Kalmar FF, men hade nu betydligt mer spring i benen lite som en Bruno Marinho i juniorformat. Dogbe är liten och tunn men inte rädd att gå in i kampen. Även om han spelade större delen av matchen som högermittfältare var ghananen ofta centralt i banan. Spelsinne finns men han är inte mogen för Allsvenskan, inte ännu i varje fall. Men 19-åringen är en intressant spelare. Målet var frukten av att vara påpasslig i sin löpning även om det såg ut att vara offside.

Christoffer Karlsson fick ta ett stort ansvar på det unga mittfältet och Stoffa bidrog med mycket energi men passningskvaliteten var inte tillräckligt god.

George Tanzi har fått en hel del speltid i träningsmatcherna och drar lärdom av detta. Innermittfält var ovant, vilket syntes då han var lite vilsen stundtals, men när 17-åringen klev ner som mittback i den andra halvleken visar han att han har potential med lugnt och säkert agerande.

Jeper Engstrand fick möjligheter att kliva fram på vänsterkanten men vågade inte riktigt och tog ofta en säkrare väg. 18-åringen fick dock i väg ett bra skott tidigt i matchen som kunde ha resulterat.

Gustav Jansson hade inga större bekymmer att freda sitt mål och har på det stora gjort det bra under försäsongen hittills då han fått bra matchning.

I backlinjen fanns ytterligare en provspelare i form av Ásgeir Ásgeirsson. Islänningen visade prov på tuffhet i närkamperna och ville gärna gå framåt. Ett solklart gult kort och ett obefogat gult kort gjorde att han tyvärr blev utvisad i slutet av matchen. 24-åringen föll lite för tydligt i närkampen med en MAIF-spelare i straffområdet och men borde ändå ha fått straff. Tuffheten gillade jag, men det får inte gå överstyr. Passningskvaliteten måste upp ett snäpp och frågan är om han hänger med i allsvenskt tempo när han ibland var sent ute mot ett division II-lag?

I backlinjen överlag var det annars stabilt. Alberis da Silva kom tillbaka fint efter matchen mot Kalmar FF och agerade tryggt under hela matchen. Det var också en lagom match för Erik Moberg att spela 60 minuter, där han relativt enkelt kunde stoppa bortalagets anfallsintentioner.

Andreas Johansson spelade vänsterback och man hade hoppats på att han skulle ha kommit med mer i offensiven.

Mest förhoppningar hade vi på den starka anfallsduon Oscar Möller och Magnus Eriksson. Oscar infriade till viss del förhoppningarna genom ett mål och en assist. Stundtals dundrade Möller fram på sitt karakteristiska sätt, men det fattas fortfarande i bollbehandlingen. Men det kommer när allvaret kommer i gång. Det är jag övertygad om.

Magnus Eriksson blixtrade till och låg bakom en hel del mållägen men under långa perioder kom han bort och gick långt ned i banan för att få boll. Mange behöver spela lite enklare för att få fart på spelet och målskyttet kommer. Förra året gjorde Magnus mål först i den sjätte träningsmatchen hemma mot Jönköping, på straff.  Första spelmålet gjorde 21-åringen i genrepet mot Motala. Sedan blev det hela 15 mål i seriespelet!

Jag är inte ett dugg orolig för Oscar och Magnus kommer att göra stor nytta för oss när Allsvenskan drar igång, men konkurrensen är förstås hård.  

Förutom George Tanzi och Jesper Engstrand byttes ytterligare fyra tipselitspelare in.

Simon Esséus spelade vänstermittfältare under den andra halvleken och visade på fina kämpartakter men fick inte det rätta flytet i bollbehandlingen. Oskar Ajaxson kom också in på mittfältet men fick snart en smäll och tvingades utgå. Gustav Tinnerholm spelade högerback under några minuter och är väldigt lik sin storebror Anton både till utseendet och spelstil. William Nordenström fick också känna på seniorspel genom att komma in de sista minuterna.

Vid torsdagens match mot Eskilstuna City FK var startuppställningen en helt annan, så när som på en position. Alberis da Silva spelade nämligen båda matcherna från start. I sjuke Anton Tinnerholms frånvaro spelade Alberis högerback.

Med ett mer erfaret och starkare lag började vi betydligt bättre än mot Motala. Det var mycket bättre tryck i passningarna, som därmed drev upp tempot och gav oss ett kraftigt övertag de 35 första minuterna. Chanser radades upp men tyvärr gav det ingen utdelning och som så ofta när bollen inte vill gå in stagnerar spelet lite. Så skedde också nu och gästerna tilläts sticka upp när det blev för lojt och passivt.

Efter ett snabbt anfall kom Emil Fritzell helt ren och chippade över Henrik Gustavsson och forcerade sedan in 0–1 i den 43:e minuten. Två minuter senare skickade Eskilstuna in en hörna från höger. Henrik Gustavsson var inte helt lyckad i sin bollmotning och Jesper Arvidsson fick inte bort bollen ordentligt utan Markus Wahlström kunde trycka in 0–2 på volley invid det främre hörnet.

Det var alltså en rejäl uppförsbacke inför den andra halvleken men det väckte också en björn som slumrat till. Efter bombardemang mot bortamålet i den 68:e minuten kunde tillslut Tom Pettersson trycka bollen i mål. Bara sex minuter senare var det kvitterat då Jesper Arvidsson mycket elegant skruvade in 2–2 i det bortre krysset. Vändningen fullbordades i den 79:e minuten då Jesper Arvidsson med stor vilja tog sig in längsmed vänster kortlinje och slog bollen snett bakåt där Viktor Prodell satte upp 3–2 i nättaket.

Henrik Gustavsson var tillbaka i målet efter några matchers frånvaro och verkade lite ringrostig med ett par missar, men i det stora hela var det en rätt lugn afton för honom.

Alberis da Silva fick alltså mycket speltid under dagarna två och överraskade positivt som högerback. Kanske låg han lite väl offensivt men brassen tog sig fint fram på kanten flera gånger och var bolltrygg utan några större misstag.

Daniel Hallingström och Tom Pettersson blev inte så hårt ansatta, men Danne fick en smäll på foten i slutet av första halvlek vilket var olyckligt då bortalaget utnyttjade detta och gjorde två mål. Andreas Johansson ersatte men hann inte in till det första målet. I den andra halvleken bidrog också Ante till att hålla tätt bakåt.

Jesper Arvidsson var lite ojämn under matchens gång men när han visade sig från sin bästa sida i början på matchen och framför allt i andra halvlek, var han mycket bra. Förarbetet till segermålet var ett verk av teknik, beslutsamhet och en enorm vilja då han tog sig fram vid kortlinjen och serverade Prodell på silverfat.

Patrit Zhubi har haft ljumskproblem och det syntes att han inte var lika vass som mot Mjällby, men att trollhättanförvärvet är ett gott tillskott råder det inget tvivel om.

Tobias Nilsson och Amir Suljic spelade på innermittfältet. Amir är trygg med bollen och har mognat i sitt närkampspel, med bättre avvägning när det gäller att stöta fram eller att täcka av farligt område. Men för mer speltid måste Suljic våga spela mer framåt. Tobias har haft en lite tyngre period, men är en bra spelare i grunden vilket kommer visa sig framöver.

Kristian Bergström kom fram med många inlägg, men vi fick ingen utdelning på dem i den första halvleken men samarbetet med Jesper Arvidsson gav frukt i den andra halvleken.

Längt fram imponerade Viktor Prodell med sin karakteristiskt goda bollbehandling och som jag nämnt i tidigare inlägg är ser han kvickare ut i steget än förra året. Dessutom fick Prodell till sist göra mål och framtiden ser ljus ut för 23-åringen.

Mattias Mete är en kraftfull spelare som nu var bättre på språng än mot Kalmar och spelade lite rakare även om han kan släppa bollen ännu snabbare i vissa lägen. Ett riktigt friläge och ett ”nästanfriläge” fick 24-åringen men dessvärre blev det inga mål. Men målen kommer det är jag säker på.

Jag har nämnt det flera gånger tidigare och nu fick vi ytterligare en gång se hur viktig Bruno Marinho är för vårt spel. Brassens kvicka ettriga steg som ständig framstötare från sin centrala position på mittfältet ger vårt spel en ytterligare dimension. När Bruno kom in i den 63:e minuten dröjde det bara 16 minuter innan matchen var vänd. Naturligtvis var det inte bara Brunos bedrift, men vi vann bollar högre upp i plan och kunde etablera ett tryck som gav utdelning mot ett tröttkört motstånd.

Christoffer Karlsson kom in samtidigt som Bruno och bidrog också med energi från sin högerbacksplats, där Stoffa överraskade positivt.

Tipselitspelarna Simon Esséus och William Nordenström fick hoppa in även i denna match och den förstnämnde kom i ett fint målläge men fick ingen ordning på avslutet.

Summa summarum tycker jag att utfallet av dessa båda matcher var godkänt. Förhoppningen hade varit att vi uppträtt mer jämnt och säkert, men den starka vändningen mot Eskilstuna är bra att ha med sig. Individuellt sett finns det en hel del spelare som kan betydligt bättre, men detta är en tuff uppbyggnadsperiod och det är först om en och en halv månad som formen ska vara på topp. Efter några dagars vila tror jag på piggare ben överlag i tisdagens U21-match på Kopparvallen mot IFK Norrköping och lördagens A-lagsmatch hemma mot GAIS på lördag.

Matchfakta

ÅFF – Motala AIF 2–0 (1–0)

1–0 (25) Oscar Möller (Christoffer Karlsson)

2–0 (56) Emmanuel Dogbe (Oscar Möller)

Utvisning ÅFF: Ásgeir Ásgeirsson (80, efter två gula kort)

Varningar ÅFF: Magnus Eriksson

Domare: Patric Nyrenvall, Linköping

Publik: 150

Laget

Gustav Jansson –

Ásgeir Ásgeirsson (utv 80), Erik Moberg (ut 60), Alberis da Silva, Andreas Johansson –

Emmanuel Dogbe (MM 65), Christoffer Karlsson, George Tanzi (MB 60), Jesper Engstrand (ut 46) –

Magnus Eriksson, Oscar Möller.

Inbytta ersättare: Simon Esséus (in 46, VM), Oskar Ajaxson (in 60 MM, HM 65, ut 87), Gustav Tinnerholm (in 84 HB), William Nordenström (in 87).

Ej inbytt ersättare: Linus Oskarsson (mv)

Matchfakta

ÅFF – Eskilstuna City FK 3–2 (0–2)

0–1 (43) Emil Fritzell

0–2 (45) Markus Wahlström

1–2 (68) Tom Pettersson

2–2 (74) Jesper Arvidsson

3–2 (79) Viktor Prodell (Jesper Arvidsson)  

Domare: Magnus Ahlsén, Linköping

Publik: 240

Laget

Henrik Gustavsson –

Alberis da Silva (ut 63), Daniel Hallingström (ut 43), Tom Pettersson, Jesper Arvidsson –

Petrit Zhubi (ut 74), Tobias Nilsson, Amir Suljic (ut 63), Kristian Bergström –

Viktor Prodell (ut 91), Mattias Mete.

Inbytta ersättare: Andreas Johansson (in 43 MB), Christoffer Karlsson (in 63 HB), Bruno Marinho (in 63 MM), Simon Esséus (in 74 HM), William Nordenström (in 91 F).

Ej inbytt ersättare: Gustav Jansson