Del VI – Spelartruppen
I den sjätte delen av årskrönikan tittar vi närmare på
spelartruppen.
Under tre korta perioder hade vi samma startelva i minst två
matcher i följd; Omgång 4–5 (Halmstad, borta och Göteborg, hemma), omgång 9–11
(Norrköping b, Mjällby h och Helsingborg b) samt omgång 17–18 (Elfsborg hemma
och Gefle hemma). Anmärkningsvärt var att vi inte lyckades speciellt bra trots
kontinuitet i dessa sju matcher, som endast gav sex poäng.
Under hösten drabbades vi av avstängningar i större
utsträckning, 9 stycken under de 11 sista omgångarna. Dessförinnan hade vi bara
3 avstängningar. Vi hade en del skador och sjukdom i backlinjen samt på
mittfältet. Under säsongen bytte vi också forwardspelare, då Viktor Prodell lämnade
och Ricardo Santos ersatte.
Målvakterna
Efter rätt så jämnt skägg 2012 var det spännande att se vem
av våra duktiga målvakter som skulle bli förstemålvakt 2013. Henrik Gustavsson
drog det längsta strået och svarade för en riktig kanonsäsong. Våra målvakter
höll flest allsvenska nollor av samtliga lag i Allsvenskan, 13 stycken.
Henrik Gustavsson
har varit vår förstemålvakt sedan 1998 och hade bara missat tio matcher innan
en magmuskelskada satte stopp under 2012. Fimpen var dock tillbaka under hösten
och kom tillbaka ännu starkare denna säsong, vilken är hans främsta.
Tillsammans med Göteborgs John Alvbåge höll 37-åringen nollan i flest
allsvenska matcher (12 stycken). Henrik hade en väldigt hög räddningsfrekvens
under våren (80 %) och höll nollan 8 gånger under de 15 första matcherna. Hösten
blev som bekant tyngre för hela laget och Fimpen missade två allsvenska matcher
på grund av en besvärande vad under sensommaren. Henrik nådde totalt en
räddningsfrekvens på 72 % att jämföra med 73 % i allsvenskan i fjol, 74 % i
Superettan 2011 och 72 % i Allsvenskan 2010. Henrik kom på delad 12:e plats,
sett efter räddningsprocent av de målvakter som vaktat målet minst tre matcher.
Fimpen är förmodligen Sveriges främste straffräddare och under säsongen i
allsvenskan knep han två av tre straffar. Därmed har han räddat varannan straff
som gått på mål i elitsammanhang. Fimpen är nu den spelare som spelat fest
matcher i alla kategorier för vår klubb, vilket innebär 610 A-lagsmatcher varav
441 i Allsvenskan. Fimpen har spelat 74 matcher i Allsvenskan och det är bara
två målvakter (Ulf Blomberg, 179 och Thomas Wernersson, 101) som spelat fler
allsvenska matcher för ÅFF.
Gustav Jansson,
som kom från Värmbol 2010 debuterade i seriespel 2012 med 15 matcher i
Allsvenskan. Denna säsong fick han finna sig i att vakta målet i
träningsmatcher och Svenska Cupen, men när Fimpen fick problem med en vad i
slutet av augusti klev 27-åringen in och höll nollan hemma mot Kalmar FF.
Räddningsfrekvensen stannade dock vid 25 %, eftersom han bara hade ett skott
mot sig mot Kalmar och tre på Gamla Ullevi. Göteborg gjorde nämligen mål på
samtliga av de tre registrerade skotten på mål. Gurra fick vid dessa tillfällen
väldigt dålig hjälp av våra utespelare. Med väldigt begränsad speltid i
Allsvenskan var inte Gustav lika vass i U21-laget som tidigare, men han har
verifierat sin stora potential tidigare med bra blick för spelet och sin stora
räckvidd så väl i luftrummet som med fina räddningar.
Kommentarer om
målvakterna
Det kändes mycket tryggt att vi hade två så pass bra
målvakter att tillgå under säsongen och det är mycket glädjande att båda
fortsätter även den kommande säsongen. Henrik Gustavsson har förstås mest rutin
och är fortfarande kvickare och bättre offensivt, men Gustav är bättre i
luftrummet och har potential att förbättra alla övriga egenskaper.
Försvaret
Vänsterbacken Jesper Arvidsson (29 startmatcher och 3 mål)
lämnade, men Andreas Dahlén tillkom istället. Dessutom var Erik Moberg tillbaka
efter att ha fått nästan hela 2012 spolierat av en långtidsskada. En redan
stark försvarsuppställning blev därmed ännu starkare.
Backlinjen förändrades en del under säsongen då en del
skador och sjukdom störde under våren och på höstkanten drabbade avstängningar
oss hårt i omgång 22–27 då en försvarsspelare var avstängd i varje match utom i
omgång 23.
Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström, Erik Moberg och
Andreas Dahlén utgjorde den vanligaste backlinjen under säsongen. Kvartetten
spelade tillsammans under 13 matcher (omgång 6, 9–11, 13, 12, 15–19, 23 och 25).
Daniel Hallingström och Erik Moberg bildade mittlås
tillsammans i 17 matcher (omgång: 3, 6–11, 13, 12, 15–19, 23, 25–26).
Daniel Hallingström och Tom Pettersson spelade mittbackar i
de två första matcherna.
Erik Moberg & Alberis da Silva utgjorde mittlås i 6
matcher (omgång: 4–5, 24, 28–30).
Daniel Hallingström & Alberis da Silva utgjorde mittlås
i 5 matcher (omgång: 14, 20–22, 27).
Daniel Hallingström spelade totalt 24 matcher som mittback,
Erik Moberg 23, Alberis da Silva 11 och Tom Pettersson 2.
Anton Tinnerholm spelade högerback i 28 startmatcher och
Allan Olesen i 2.
Andras Dahlén spelade vänsterback i 26 startmatcher, Allan
Olesen 2, Tom Pettersson 1 och Erik Moberg 1.
Summa summarum hade vi sju försvarsspelare av allsvensk
klass, varav sex fick gott om speltid. Backbesättningen tunnades ut då Tom
Pettersson lånades ut till OH Leuven under hösten, men det fanns spelare
därbakom som säkert inte hade gjort bort sig om de fått chansen; Hampus
Holmgren, Pontus Nordenberg, George Tanzi och Simon Esséus.
Anton Tinnerholm utvecklades
starkt i Superettan 2011 och tog ytterligare ett stort kliv 2012.
Förhoppningarna var högt ställda inför 2013 och 22-åringen höll sin
högerbacksplats säkert då konkurrensen från Allan Olesen inte var lika strak
som 2012. Kanske hade mer konkurrens behövts för det där riktiga lyftet kom
inte, därtill var insatserna för ojämna. Efter en tveksam inledning på säsongen
såg det mycket lovande ut under sommaren men under hösten blev det åter några
misstag för mycket för att man skulle vara helt nöjd och Anton kom inte heller
med lika mycket i offensiven som vi hoppats. Anton var inblandad i sju mål som
vi gjorde och prickade in matchens enda mål borta mot Öster. Två assist blev
det också. Totalt sett gjorde Anton trots allt en okej säsong och vi har
glädjande nog kontrakt med Anton även över säsongen 2014.
Daniel Hallingström
har fått spela in sig på sin favoritposition som mittback under de tre senaste
säsongerna och gjort det bra. Vår lagkaptens ledaregenskaper kommer väl till
pass från en central position och det märks att vi tappar styrningen när Danne
inte kan spela. Daniel var riktigt bra under vår framgångsrika period under
sommaren, men hade svårare att hålla ihop styrkorna på hösten. Under säsongen
missade 32-åringen sex matcher i Allsvenskan, varav de tre sista. En skada i
ljumsk/magtrakten besvärade Danne under hösten och tvingade honom till en
operation. Förhoppningsvis går rehabiliteringen enligt planen så att vi får
tillbaka vår fältherre till säsongen börjar igen. 494 matcher och 41 mål i
ÅFF-tröjan varav 350 seriematcher och 29 seriemål, vittnar om stor rutin och
respekt.
Erik Moberg har
varit vår främste försvarsspelare över tid sedan han kom till ÅFF 2008, men
under hösten 2011 råkade mittbacken ut för en mycket efterhängsen skada som
inte ville ge med sig. Det handlade om en skadad sena i sittbenet som spökade
och trots ett otal olika behandlingar skedde länge ingen bättring. Under slutet
av säsongen 2012 kom dock 27-åringen tillbaka, gjorde några inhopp och spelade
från start i epilogen mot Elfsborg. Det var en skön bekräftelse och Erik kom
tillbaka starkare än någonsin genom ett mycket resolut och stabilt spel under
vår goda period under sommaren. Han kändes då i det närmaste landslagsmässig,
men hösten blev betydligt tyngre, med många misstag som inte alls var likt honom.
Trots allt var det ett hårt slag i magen att han lämnade oss till förmån för
Örebro SK. Att gå som bosmanspelare trodde jag inte om Moberg, speciellt inte
med tanke på det tålamod som klubben visade i och med Eriks långa skadeperiod.
Totalt blev det 180 matcher och 10 mål i ÅFF-tröjan, varav 125 seriematcher och
6 seriemål.
Andreas Dahlén
tog över vänsterbacksplatsen från Jesper Arvidsson, som hade haft den utan
någon större konkurrens sedan 2007. Det var inte lätt att axla Jespers mantel.
Västgöten var en offensiv fläkt som låg bakom mycket av vår offensiv samtidigt
som vår defensiv blev lidande. Med Anderas Dahlén skulle vi täta till
defensiven bättre eftersom han inte var lika offensivt lagd. Men blev det så?
Ja, Jesper var inblandad på ett eller annat sätt i 18 av de 48 mål vi släppte
in 2012, medan Andreas var inblandad i 15 av de 37 mål som vi släppte in 2013. Offensivt
låg Jesper på ett eller annat sätt bakom 14 av de mål vi gjorde 2012, medan
Andreas låg bakom 2 mål som vi gjorde. Efter många misstag i början på säsongen
gjorde 31-åringen en klart bättre höst, vilket visar att han är på rätt spår.
Med ytterligare ett år att spela ihop sig med övriga spelare ska han kunna bli
tryggare och våga stöta fram på motståndarna i rätt ögonblick.
Alberis da Silva fick
stå tillbaka under säsongen då Erik Moberg kom tillbaka från sin långtidsskada,
men det blev ändå elva startmatcher som mittback, varav åtta under de tio sista
omgångarna. Läget var inte helt tacksamt då vi släppte in en hel del mål under
hösten, men Alberis karade sig relativt bra med sin styrka i luftrummet och
aggressiva spelstil. Det var också väldigt bra att 29-åringen fick mycket
speltid under slutet av säsongen eftersom Erik Moberg har lämnat oss. Därmed är
da Silva väl förberedd för nästa säsong.
Tom Pettersson spelade
mittback de två första matcherna i Allsvenskan men behövdes sedan på
innermittfältet eftersom Mohammed Abubakari var skadad. När Mommo kom tillbaka
fick Tom börja på bänken men han avslutade den här sejouren i ÅFF med två
matcher på innermittfältet. Tom lånades sedan ut till belgiska OH Leuven där
23-åringen gjorde succé och spelat 16 matcher (varav 14 från start) och gjort 1
mål i den högsta belgiska ligan. Lånet gäller till sommaren, men det mesta
tyder på att Leuven kommer att nyttja sin köpklausul, som går ut den 31
januari. Vi tappade en bra och allround spelare under hösten och det vore
naturligtvis kanon om han kommer tillbaka, men för att hålla den höga nivån vi
har nått måste vi sälja dem som vill ut i Europa om priset är rimligt.
Allan Olesen fick
betydligt mindre speltid under sitt andra år i vår förening. Sju matcher blev
det totalt varav tre från start, vänsterback hemma mot Djurgården och Syrianska
under våren samt högerback hemma mot Norrköping under hösten. Det såg det inte
speciellt bra ut fram till sommaren och det kändes tveksamt om 31-åringen
skulle få förlängt kontakt, men dansken tände till på hösten och såg betydligt
mer fokuserad ut. Därför kändes det bra att vi förlängde med honom. Allan har rutin
från bland annat 176 matcher i danska Superligaen och är han bara koncentrerad
så kompenserar han sitt inte allt för kvicka steg med sin rutin att förbereda
sig väl innan besvärlig situation uppstår. Även vid sidan av planen är Allan en
god lagspelare med sin ödmjukhet och sitt sinne för humor.
Pontus Nordenberg värvades
från Nyköpings BIS sommaren 2012 men lånades ut till bissarna under hösten. Denna
säsong spelade dock 18-åringen för oss under hela säsongen, men fick aldrig
chansen i Allsvenskan. I U18-landslaget spelade dock vänsterbacken sex
landskamper och gjorde tre mål. Under höstens VM-kval spelade Pontus samtliga
tre matcher utan att bli utbytt och gjorde två mål. I vårt U21-lag har Pontus
spelat både mittback och vänsterback. I och med hans storlek (styrka) och inte
allt för kvicka steg passar han bättre som mittback, men han måste bli mer
fokuserad och på så sätt slipa bort misstagen för att ta nästa kliv i
utvecklingen.
Hampus Holmgren
kom från Vasa IFK inför säsongen och debuterade på träningslägret i Turkiet mot
Beijing, men 18-åringen skadade sedan dessvärre foten och fick större delen av
säsongen spolierad. Hampus kom tillbaka under hösten men hann inte nå full
kapacitet men visade ändå prov på god speluppfattning, teknik, aggressivitet och
kvickhet i U21-matcherna där han också spelade på mittfältet. Hampus har
tidigare spelat i de finska U-landslagen och medverkade i två U19-landskamper
under hösten. Det ska bli mycket spännande att se Hampus utveckling under året.
Killen har den rätta inställningen för att lyckas och kan spela ytterback både
till höger och vänster samt på mittfältet.
George Tanzi
flyttades upp i A-truppen under sommaren. 19-åringen har potential att utvecklas
till en god mittback. Det har han visat i U21-laget vid ett antal tillfällen.
När George har fokus på rätt saker har han pondus och rätt aggressivitet för
att avväpna motståndarna, men det gäller att han når en mycket jämnare nivå och
biter ihop när det går tyngre för att ta nästa steg i utvecklingen.
Simon Esséus
flyttades också upp i A-truppen under hösten och har även tidigare spelat
flitigt i U21-laget som ytterback. Om alla hade den inställningen som Simon har
så skulle de ha nått mycket längre, men för att bli allsvensk spelare behövs
ytterligare spetsegenskaper i form av teknik och precist passningsspel och
18-åringen tar ny sats, som välutbildad fotbollspelare, när han nu återvänder
till Nyköpings BIS.
Kommentarer om
försvaret
Vi släppte in 37 mål under säsongen vilket bara var 11 färre
än 2012 och 6 fler än i Superettan 2011. Bara vid fyra tidigare säsonger i
Allsvenskan har vi släppt in färre mål per match; 1970 – 20 mål (0,91 mål per
match), 1972 – 22 mål (1,00), 1979 – 27 mål (1,04), 1973 – 32 mål (1,231). I år
släppte vi in 1,233 mål per match, vilket bara är en aning högre än guldåret
1973.
Facitet var förstås godkänt och vi höll nollan flest gånger
av de allsvenska lagen (13 matcher). Under perioder släppte vi dock in för
många enkla mål efter misstag från vår sida, som i början på säsongen och under
den tyngsta perioden under sommaren. Vi släppte också in många mål på bortaplan
mot topplagen, vilket visar att vi har en del att jobba på för att nå en ännu
stabilare och jämnare defensiv oavsett motstånd.
Tidigare år har våra försvarsspelare gjort en hel del mål (9
stycken både 2011 och 2012, samt 5 mål 2010), men i år var Anton Tinnerholms
fullträff borta mot Öster det enda målet. Mer återhållsamhet att ge sig ut på
offensiva räder är en del av förklaringen, men vi har också varit dåliga på
fasta situationer, där man ofta skickar upp backar för att nicka. Anton svarade
också för backarnas två assist, vilket också var klart mindre än tidigare: 2010
– 3 assist, 2011 – 8 assist och 2012 – 5 assist.
Precis som 2011 och 2012 behövde ingen mittfältare plockas
ned i backlinjen, vilket vittnade om en bra bredd.
Tom Pettersson lämnade oss redan i somras. Erik Moberg och
Simon Esséus har lämnat efter säsongen. En ny spelare är klar för den kommande
säsongen.
Månz Karlsson lämnade
moderklubben Växjö Norra IF tidigt för spel i Östers IF. Debuten i seriespel
skedde i division I 2008 och i Superettan 2010 blev 24-åringen ordinarie.
Mittbacken har visat sig hålla bra även i Allsvenskan under turbulenta och
tuffa tider i Öster. Det syntes att växjölaget led av hans frånvaro i matcherna
mot oss, eftersom Månz missade just våra möten men medverkade i samtliga av de
28 andra matcherna i Allsvenskan varav 27 från start. Nu när vi fått in en så
pass bra ersättare känns inte längre tappet av Erik Moberg så tungt. Månz är
dessutom längre än Erik 191 cm mot 186 och är riktigt bra på huvudet. Elake
Månz, som han kallas, är också en tuffare duellspelare än Erik, utan att vara
allt för ojuste. Månz var bara avstängd en match och vi behöver lite tuffare
spelare som gillar att gå in i rygg på motståndarna. Speciellt när vi mött
bättre motstånd har vi ofta blivit lite för passiva. Jag tror att Månz Karlsson
kan bli en riktigt fin förstärkning för oss, men vi måste givetvis ge honom
lite tid att spela in sig i gänget.
I övrigt ser det också bra ut i det bakersta ledet.
Rutinerade och trygge mittfältaren Petter Gustafsson från Djurgården är ju ett
alternativ på båda kanterna. Ytterbackarna Anton Tinnerholm och Andreas Dahlén
har haft för svag konkurrens under säsongen, men förhoppningsvis stimuleras de
av att det nu finns fler spelare som slåss för en plats i startelvan. Hampus
Holmgren vill säkert vara med och utmana om en ytterbacksplats, främst till
höger.
Vi startade säsongen med för många duktiga innerbackar, men
det fanns ju med i planen att Tom Pettersson kunde lämna efter sommaren vilket
också skedde, men när Erik Moberg lämnade var behovet starkt av en etablerad
kraft som ersättare. Vi har nu åter tre starka mittbackar, med Daniel
Hallingström som den trygge fältherren samt Alberis da Silva och Månz Karlsson
som aggressivare stötande mittback.
Allan Olesen kan gå in och spela på alla positionerna i
backlinjen men främst centralt och till höger. För Pontus Nordenberg gäller
istället centralt och till vänster. Med rätt inställning kan också George Tanzi
vara med och konkurrera.
Det känns som vi har en mer välbalanserad backuppsättning
till den kommande säsongen, vilket främjar konkurrensbilden och möjligheten
till olika konstellationer. Förhoppningsvis leder detta till ännu färre
insläppta mål.
Mittfältet
Vi tappade Tobias Nilsson och Amir Suljic, men värvade den
rutinerade spetsspelaren Daniel Sjölund, vilket var en fullträff. Sommaren 2012
införskaffade vi tre mittfältsförvärv i Mohammed Abubakari, Imad Zatara och
Martin Christensen, som nu alltså var med från början. Det såg därmed bra ut
inför säsongen.
Det största frågetecknet var vilken spelare som skulle lägga
beslag på platsen till höger på mittfältet. Under 2012 var det hela sju spelare
som startade till höger. Eftersom Imad Zatara flyttades upp i anfallet så
småningom, blev det Martin Christensen som spelade till höger flest matcher och
vi fick mycket större kontinuitet på mittfältet överhuvudtaget än under 2012 då
hela 13 spelare startade matcher på mittfältet i Allsvenskan. Denna säsong
startade 8 spelare på mittfältet.
Vi drabbades av få avstängningar på mittfältet (Mohammed
Abubarari två gånger och Daniel Sjölund en match). Mohammed Abubarari hade
skadeproblem i början på säsongen, men sedan var vi rätt förskonade från skador
på mittfältet.
Martin Christensen, Mohammed Abubakari, Daniel Sjölund och
Kristian Bergström utgjorde kvartetten på mittfältet i flest matcher, 13
stycken (omgång 8–11, 19, 12, 21–24 och 27–30). Det var en stark uppställning i
Allsvenskan.
Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund utgjorde mittfältsduon
i 18 matcher (omgång: 2, 8–11, 13, 16–19, 21–24, 27–30).
Övriga Innermittfältskombinationer
Emmanuel Dogbe och Daniel Sjölund 3 matcher (omgång: 1, 15
och 20).
Daniel Sjölund och Tom Pettersson 6 matcher (omgång: 3–7 och
12).
Mohammed Abubakari och Tom Pettersson 1 match (omgång: 14).
Daniel Sjölund och Kristian Bergström 1 matcher (omgång:
25).
Mohammed Abubakari och Kristian Bergström 1 matcher (omgång:
26).
Daniel Sjölund spelade 28 matcher som innermittfältare,
Mohammed Abubakari 20, Tom Pettersson startade 7 matcher som centralmittfältare,
Emmanuel Dogbe 3 och Kristian Bergström 2.
Martin Christensen startade 21 matcher på till höger på
mittfältet och Imad Zatara 9 (omgång 1–2, 13–14, 12 och 15–18).
Kristian Bergström startade 28 matcher till vänster på
mittfältet och Petrit Zhubi 2 (omgång: 25 och 26).
Summa summarum hade vi åtta mittfältsspelare av allsvensk
klass, varav sex fick gott om speltid. Mittfältsbesättningen tunnades ut då Tom
Pettersson lånades ut till OH Leuven under hösten och Christoffer Karlsson
lämnade för Grebo.
Martin Christensen kom
sist av 2012 års sommarförvärv (september) och spelade åtta matcher i
Allsvenskan varav fyra från start. Redan då visade dansken en hög högstanivå,
men sjönk ned i för djupa dalar. När 26-åringen nu fick vara med från början av
säsongen tog han chansen. Överstegsfinterna var fortfarande kvar men med
bibehållen respekt från motståndarna kom oftare Martin till inlägg. Fyra assist
blev det under året och sammantaget låg Christensen bakom elva av våra mål på
ett eller annat sätt. Förhoppningen är även att Martin lyckas göra egna mål
under den kommande säsongen och jag tror att målskyttet kommer att lossna
eftersom Martin är duktig på att komma i lägen. Martin har också förbättrat
sitt defensiva arbete, även om det kan utvecklas ytterligare. Under en period
på sju matcher under sommaren blev Martin utkonkurrerad av formstarke Imad
Zatara eftersom John Owoeri kom in på topp. Dansken kom dock tillbaka starkt
och startade de 12 sista matcherna och totalt 21 till höger på mittfältet. 4
assist och totalt inblandad i 11 av våra mål var ett gott facit.
Mohammed Abubakari
tillkom också under sommaren 2012, eftersom lagledningen ville ha en pålitlig
härförare och tvåvägsspelare på mittfältet. Det märktes direkt att det här var
ett mycket gott förvärv. Genom 105 matcher i högsta grekiska ligan fanns
förstås rutin och ghananen tog omgående plats på innermittfältet och missade
bara en match (på grund av avstängning). I början på denna säsong drogs Mommo
med en sträckning, vilket innebar att han bara spelade en knapp halvlek hemma
mot Malmö i omgång 2. Mohammed var tillbaka i omgång 8 mot Öster och var
riktigt bra under en period, tillförde massor av energi och kvalitet, som
bollvinnare och tempohöjande passningsspel. Sedan missade han bara fyra matcher
(sjuk vid två tillfällen och avstängd vid två matcher). 27-åringen var inte
riktigt i balans i samband med avstängningarna och drog på sig fem gula kort på
sex matcher under hösten. Hösten blev överhuvudtaget inte lika framgångsrik som
hösten, då Mommo överarbetade en del och tappade boll i farliga lägen. När vi
hade det rätta flytet så flöt samarbetet med Daniel Sjölund på av sig själv,
men när det blev mer motigt under sensommaren, hittade han inte riktig sin
roll. Både Sjölund och Abubakari är dominanta spelartyper som gärna vill vara
fältherre på mitten, genom att falla ned och hämta boll och styra spelet. Jag
är övertygad om att detta samarbete kommer att synka bättre när de här två
stjärnspelarna hittar sina roller bättre och synkar med varandra. Och detta
kommer att ske redan till den kommande säsongen.
Daniel Sjölund hade
spelat 205 allsvenska matcher för Djurgården under tio säsonger och även avverkat
36 A-landskamper för Finland. Det kändes nästan för bra för att vara sant att
vi kunde värva 30-åringen, men så blev det. Daniel kom dock relativt sent till
vår klubb, i februari, och var därför inte i toppform under våren, men visade
sedan sin klass som tvåvägsspelare. Tillsammans med Mohammed Abubakari
dominerade vi ofta på mittens rike och Dajjas med sin goda teknik,
speluppfattning och känsliga vänsterfot, hittade bra samarbete med Kristian
Bergström, Viktor Prodell och Imad Zatara. Totalt blev det 11 poäng från Dajjas
sida, 5 mål och 6 assist och ålänningen var totalt inblandad i 17 av våra mål.
Totalt sätt under säsongen var Daniel Sjölund vår främste spelare, han var den
som hade den högsta lägstanivån och toppade med storinsatser som den hemma mot
Helsingborg. Rättmätigt fick också Daniel priset som Östergötlands främste
fotbollspelare under säsongen. Jag skulle dock önska att Sjölund själv tog
avslut oftare för han har en vass vänster och det går inte alltid att spela in
bollen på mållinjen, risken för bolltapp och omställning bör också has i
åtanke.
Kristian Bergström
visade att han fortfarande håller en väldigt hög klass. Precis som i fjol
svarade han för 13 poäng, men nu med fördelningen 5 mål och 8 assist (femma i
Allsvenskans framspelningsliga). Totalt var Pligg inblandad i 20 av våra 37
mål, vilket ytterligare visar på hans betydelse för oss. 39-åringen hade en
svacka under vår tunga sensommarperiod och jag befarade att karriären kunde ta
slut, men Pligg kom strakt tillbaka, började ta de där extra löpmeterna för att
komma på rätt sida och hittade åter kvaliteten med sin vänsterfot. I och med
målskyttet är Kristian nu vår främste målskytt i serie- och kvalsammanhang
genom tiderna med 117 fullträffar. 414 serie- och kvalmatcher matchar bara Henrik
Gustavsson. Totalt sett har Kristian spelat 590 A-lagsmatcher för sin
moderklubb och gjort 168 mål. Självklart är vi mycket nöjda över att vårt
unikum fortsätter och på onsdag fyller han 40 år. Det är ingen ålder för Pligg,
utan vi kommer att få ut mycket av honom även den kommande säsongen.
Allsvenskans äldste målskytt genom tiderna är förnuvarande Gösta Löfgren som
den 13 oktober 1963 var 40 år, 1 månad och 16 dagar när han gjorde mål för
Norrköping mot Helsingborg.
Petrit Zhubi kom
precis som Tom Pettersson från FC Trollhättan inför säsongen 2012, men hade en
del sjukdoms- och skadebekymmer. Det blev ändå nio startmatcher som
högermittfältare under sommaren, men när han var skadefri denna säsong stannade
startmatcherna bara vid två stycken, som vänstermittfältare borta mot Mjällby
och hemma mot Norrköping. Det blev dock hela 19 inhopp. 25-åringen var inte
nöjd med speltiden och gnällde ut i media om detta, vilket inte ökade hans
chanser till spel utan det gäller att visa i träning och match att man ska
spela. Problemet var att Petrit endast såg till det offensiva spelet där han
ofta var en injektion med sin teknik och sitt kvicka steg. Det räcker tyvärr
inte utan man måste underkasta sig taktiska dispositioner och även ta ett
defensivt ansvar. Det är alltid trist med spelare som har enorm potential men
inte har fokus på rätt saker och inte är villiga att lära sig helheten inom
fotboll. Karriären fortsätter i GAIS för Petrits del.
Emmanuel Dogbe
hämtades direkt från Ghana och Medeama FC inför säsongen 2012 och värvningen
var en åtgärd på sikt. Det blev inget spel i Allsvenskan den första säsongen,
men under vintern skedde en stark utveckling. 21-åringen visade under
träningsmatcherna att han skulle bli att räkna med. I Svenska Cupen hemma mot
Jönköping gjorde Emmanuel sitt första tävlingsmål i vår tröja när han klippte
in 2–1-målet. I Allsvenskan spelade Dogbe från start borta mot Gefle. Det gick
så där men vid nästa startmatch borta mot Elfsborg gjorde han det riktigt bra,
då Emmanuel spelade lugnt och säkert och kunde avväpna motståndarna med sin
aggressivitet och kvicka följsamma steg. Dogbe hade en del skadebekymmer under
säsongen. Totalt blev det sju matcher varav tre från start i Allsvenskan.
Ghananen har utvecklat ett betydligt bättre positionsspel och höjt
passningskvaliteten, även om den kan bli ännu jämnare. Under hösten tappade
dock Dogbe en del fokus på grunderna i träning och match. Det gäller med andra
ord att bita ihop för ett den stora potentialen ska kunna utvecklas
ytterligare.
Christoffer Karlsson
var varit en viktig spelare för oss sedan han debuterade som 16-åring 2004, med
undantag för en säsong i Djurgården (2007). De två senaste säsongerna var dock
Stoffa långt ifrån startelvan. 2012, blev det bara två inhopp och han lånades
ut till Varbergs BoIS (12 matcher i Superettan) under hösten. 25-åringen kom
tillbaka men det blev ingen speltid alls i Allsvenskan och därmed var karriären
avslutad i moderklubben till sommaren. Totalt blev det 274 A-lagsmatcher och 6
mål, varav 172 seriematcher och 2 seriemål. Christoffer spelade i fyran för
Grebo IK under hösten men ska spela för FC Linköping City i division II under
2014.
Bruno Marinho
åkte på en korsbandsskada under hösten 2012 vilken spolierade hela denna
säsong. Eftersom komplikationer tillstötte stod det tidigt klart att det först
kunde bli speltid sent under hösten. Det var därmed inte värt att speeda på
rehabiliteringstiden, utan det fick ta den tid det tog. Bruno var dock tillbaka
i full träning innan juluppehållet och är rejält sugen på att spela fotboll
igen. Eftersom 29-åringen inte spelade en minut under denna säsong får han ses
som ett nyförvärv för oss, som kan konkurrera med Mohammed Abubakari och Daniel
Sjölund om en plats på det centrala mittfältet. Brassen är lite av ett unikum i
truppen med sin ettriga stil att sätta hög press som är väldigt viktigt i
Allsvenskan och när han får mycket boll och får det att stämma så är han också
en mycket tempostark och kvalitativ spelfördelare.
Kommentarer om
mittfältet
14 mål gjordes av mittfältare, vilket var bättre än de
tidigare tre förgående åren (2010 – 10 mål, 2011 – 12 mål och 2012 – 7 mål).
Daniel Sjölund svarade för 6 mål, Kristian Bergström 5, Mohammed Abubakari 1,
Tom Pettersson 1 och Petrit Zhubi 1.
Mittfältarna svarade också för 21 assists, vilket är
likvärdigt med de senaste säsongerna (2010 – 21 assist, 2011 – 22 assist och
2012 – 20 assist). Kristian Bergström svarade för 8 assist, Daniel Sjölund 5,
Martin Christensen 4, Petrit Zhubi 2, Tom Pettersson 1 och Imad Zatara 1 (totalt
3 men 2 som forward).
Tom Pettersson, Petrit Zhubi och Christoffer Karlsson har
lämnat föreningen, men vi har värvat Petter Gustafsson från Djurgården och
Bruno Marinho är tillbaka efter skada så jag tycker att vi står bättre rustade
inför den kommande säsongen.
Petter Gustafsson var
en stor målskytt i division II för Skellefteå FF säsongen 2008 med 13
fullträffar och sedan följde fem säsonger i Djurgården som ytterback- eller
yttermittfältare. 28-åringen har totalt spelat 114 matcher i allsvenskan och
gjort 5 mål. Det är alltså en rutinerad kraft vi har fått till oss. Petter är
ingen spektakulär spelare som förser media med stora rubriker, men det känns
mycket bra att vi kryddar truppen med en allround och trygg spelare. Defensivt
tar Petter alltid jobbet och även offensivt kommer vi få nytta av hans hjärta
att ge allt i löpningarna. Var kommer då Petter att ta plats i vårt lag? Ja,
det är en svårare fråga att svara på och det är upp till honom att visa var han
bidrar bäst. Jag skulle tro att han kommer att få speltid på båda
ytterbacksplatserna och till höger på mittfältet. Kontinuitet är naturligtvis
viktigt, men det är också viktigt med konkurrens.
Överhuvudtaget står vi oss väl rustade inför säsongen. Vår
oerhört starka centrala duo, Mohammed Abubakari och Daniel Sjölund, kommer nu
få konkurrens av Bruno Marinho och fokuserar också Emmanuel Doge på sin träning
kommer han också utvecklas.
Martin Christensen och Kristian Bergström måste upp i nivå,
för att hålla sina platser före Petter Gustafsson. Imad Zatara kan också flyttas
ned på mittfältet igen om övriga forwards lyckas på topp. Anton Tinnerholm och
Hampus Holmgren är också gångbara alternativ på mittfältet.
Anfallet
Våra forwards har gjort många mål de senaste säsongerna (35
stycken 2011 och 32 stycken 2012). Riktigt så många mål gjorde inte våra
anfallare denna säsong men 22 forwardsmål var ändå en ganska bra siffra. Imad
Zatara svarade för 9 mål, Viktor Prodell 7, John Owoeri 3, Oscar Möller 2 samt
Ricardo Santos 1.
Forwards svarade också för tre assist (Imad Zatara 2 och
Ricardo Santos 1), vilket var en klar försämring mot tidigare (2011 – 10 assist
och 2012 – 11 assist).
Vi hade sju olika
forwardskonstellationer under säsongen
Imad Zatara och Viktor Prodell 9 matcher (omgång: 3–11)
Oscar Möller och Viktor Prodell 2 (Omgång: 1–2)
John Owoeri och Viktor Prodell 5 (omgång: 13–14, 12, 15–16)
Ricardo Santos och John Owoeri 3 (omgång: 17–19)
Imad Zatara och Ricardo Santos 4 (omgång 20–22, 25)
Imad Zatara och Oscar Möller 5 (omgång 23–24, 26–27, 29)
Oscar Möller och John Owoeri 2 (omgång 28, 30)
Imad Zatara spelade 18 matcher på topp från start, Viktor
Prodell 16, John Owoeri 10, Oscar Möller 9 och Ricardo Santos 9.
Imad Zatara kom
precis som Mohammed Abubakari och Martin Christensen under sommaren 2012. Nio
matcher, varav sju från start, och ett mål gjorde då 29-åringen i Allsvenskan.
Borta mot Kalmar testades Imad på topp men det gick inget vidare. Under
träningsspelet och i Svenska Cupen var Zatara mållös, men spelade på topp mot
Djurgården. Efter att ha startat till höger på mittfältet i de två första
matcherna i Allsvenskan, flyttades han upp på topp hemma mot AIK och gjorde mål
direkt. Sedan flöt det på riktigt bra med två mål hemma mot Djurgården och
Mjällby. Under sommaren spelade Imad sju matcher till höger på mittfältet då
John Owoeri spelade på topp. Under den perioden var dock Imad mållös men
tillbaka på topp igen fortsatte Imad göra mål. Totalt blev poängskörden 9 mål
och 3 assist, vilket få förutspådde innan säsongen. Totalt sett var Zatara
inblandad i 17 mål. Imad Zatara hade, flest avslut i vårt lag, 62 stycken. 14,5
% av dem gick i mål. Av de målskyttar som gjorde minst nio mål i Allsvenskan,
var det bara Helsingborgs David Accam (14,1 %) och Halmstads Mikael Boman (11,3
%) som hade lägre effektivitet. Trots allt kunde alltså Zatara gjort ännu fler
mål och med ett års erfarenhet på topp har vi alltså förhoppningar om att han
höjer effektiviteten den kommande säsongen. Med sin fina teknik och kvicka steg
kan Zatara skapa lägen på egen hand och han har tagit en plats i Palestinas
landslag (22 A-kamper).
Viktor Prodell
gjorde succé som främste svenske målskytt i Allsvenskan 2012 med 15 fullträffar
och fick välförtjänt chansen i A-landslaget vid vinterns asienturné och mot
Finland hoppade han in. Det var första gången sedan 1981 (Glenn Martindahl),
som vi hade en representant från ÅFF i A-landslaget. Viktor fortsatte sitt
målskytte i Svenska Cupens gruppspel med tre fullträffar, men var mållös under
allsvenskans sex första omgångar, men sedan kom islossningen med sju mål på
åtta matcher. Försök gjorde att förlänga kontraktet, men Viktor begärde för
mycket och när belgiska Mechelen ville köpa honom så fanns det inget val. Vi
kunde helt enkelt inte låta honom spela ut kontraktet och tappa honom utan en
krona. Men självklart saknar vi vår starka tekniska bollhållare som fått upp
målsinnet rejält på senare år. Av de spelare som gjorde minst sju mål i
Allsvenskan var Viktor Prodell den effektivaste med 35 % av avsluten i mål. Totalt
sett var Prodell inblandad i 9 mål. I Mechelen har Viktor spelat 15 matcher i
den högsta belgiska ligan, varav sex från start, men han har ännu inte gjort
något ligamål.
Oscar Möller utgjorde
succépar med Magnus Eriksson i Superettan 2011 och gjorde 12 mål men sedan kom
Viktor Prodell igång på allvar. Magnus Eriksson lämnade under sommaren 2012,
men Oscar fick ändå inte det rätta lyftet under hösten och denna säsong klev
istället Imad Zatara fram som målskytt. Under hösten fick sedan Möller åter mer
speltid (startade 7 av de 8 sista matcherna) och var klart bättre i
avslutningen av serien, men lyfte ändå inte till den nivå han visat under
tidigare år. Man kan inte heller säga att 26-åringen inte fått chansen för han
har fått en del speltid och inte presterat tillräckligt bra i U21-laget. Precis
som i fjol blev det två fullträffar, hemma mot Göteborg och Norrköping. Totalt
sett var Möller inblandad i fyra mål. Sedan Möller kom till oss 2007 har han
spelat 260 A-lagsmatcher och gjort 63 mål. I seriespel har det blivit 186
matcher och 40 mål. Det mesta tyder på att Möller nu lämnar. Vi kommer förstås
sakna hans uppoffrande löpningar och fräna spelstil, men tyvärr har han visat
upp dessa egenskaper för sällan de senaste två åren.
John Owoeri blev
spelklar till bortamatchen mot Kalmar i omgång 6, men debuterade med ett inhopp
hemma mot Djurgården i matchen därefter. Efter förlusten av Magnus Eriksson var
forwardsförvärvet efterlängtat. John kände Mohammed Abubakari från tiden i
holländska Feyenoord, men 2006 hade 26-åringen spelat i Afrika och kom närmast
från NPA Warri Wolves från hemmalandet Nigeria. 2005 spelade Oweori final i
U20-VM mot Argentina men föll med 1–2. Argentinas båda mål gjordes av inte helt
okände Lionel Messi. Den kvicke Nigerianen visade på fina takter direkt, han
liknades vid stjärnorna Tokelo Rantie och David Accam i Malmö respektive
Helsingborg. Det kändes som alla ville se honom i startelvan direkt, men det
dröjde tills bortamatchen mot Häcken innan han startade. John gjorde det sedan riktigt
bra liksom hela laget, men under hösten blev det tyngre. Plötsligt ville horden
få det till att Owoeri var värdelös och ett misslyckat förvärv. Vinden vänder
som bekant snabbt i den här branschen. Riktigt så illa var det förstås inte,
men den rätta gnistan verkade saknas. Owe kom dock tillbaka i slutet av
säsongen vilket lovar gott. John gjorde tre mål i Allsvenskan och var inblandad
i nio. Har bara Owoeri rätt fokus finns potential att riva sår i motståndarnas
försvar med sin snabbhet. Kan han undvika offside och höja kvaliteten i
passningsspelet och avsluten så kommer det att bli en bra säsong. Kontraktet
gäller till sommaren 2015.
Ricardo Santos kom
tillbaka till oss efter 4,5 säsonger i Jönköpings Södra IF, Kalmar FF,
Djurgårdens IF och norska Sogndal IL. Brassen gjorde 12 mål för oss i Superettan
2008, 7 för J-Södra i Superettan våren 2009, samt 22 i Allsvenskan på 2,5
säsonger därefter i KFF. Sedan har han dock inte fått målskyttet att stämma.
Förhoppningen var att det skulle lossna när Ricardo kom tillbaka till oss, men
det blev bara ett mål och en assist, samt inblandning även i ytterligare två
mål. Santos var inblandad i lika många mål som vi släppte in, vilket inte är
godkänt för en forward. Ricardo visade sin kapacitet i debuten hemma mot
Elfsborg samt borta mot AIK, men måste upp i en betydligt högre nivå under den
kommande säsongen. Kraftfullheten finns i mottagningsmomentet och i luftrummet,
men han måste gå in för fullt i varje duell, samt bli mer aktiv i löpningarna.
En rejäl försäsongsträning gör förhoppningsvis susen för att Santos ska bli mer
aktiv och hitta målet igen. Kontraktet gäller till sommaren 2015.
Mattias Mete gjorde
fyra allsvenska mål för oss under 2012, trots endast två matcher från start.
Denna säsong blev det inga startmatcher alls, utan endast nio inhopp och Mete
var inte inblandat i något mål som vi gjorde. Man kan inte säga att han fick
chansen för han tog den inte. Insatserna i U21-laget var helt enkelt inte
tillräckligt bra för att kvala in i det större sammanhanget. Under hösten
lånades Mete ut till Syrianska där han gjorde 3 mål på 13 startmatcher. Tyvärr
gjorde vi generalmisstaget att inte skriva in en klausul i avtalet att han inte
fick spela mot oss. Det tackade han för genom att göra två mål och öppet visa
sin glädje över detta inför sina arbetsgivare som led alla helvetes kval. Någon
förlängning av kontraktet blev det inte och det mesta tyder på att Metes
karriär fortsätter i Turkiet (Sanliurfaspor).
Joel Rajalakso
kom från Enköpings SK inför säsongen och jag trodde mycket på honom, även om en
plats i startelvan inte var väntad. 20-åringen hade visat gott gry då han
testades i U21-laget hösten 2012 och visade även framfötterna under
försäsongens första träningsmatcher, men sedan blev det ingen speltid alls och
debuten i Allsvenskan skedde först i hemmamatchen mot Helsingborg och det blev
också ett inhopp i epilogen mot Häcken. Det såg ut som Joel hade problem med
självförtroendet i U21-matcherna, för han saknade det rätta bettet. Snabbheten
och löpviljan som är hans starka kort satt inte, mer än under perioder och
målskyttet klickade. Vid några tillfällen satte han dock ett par pytsar och
några fler inhopp hade han varit värd. Joel har helt klart potential men måste
prestera jämnare insatser i U21-laget för att få mer speltid i A-laget.
Kommentarer om
anfallet
Med två forwards som aspirerar på en A-landslagsplats
förlorade två år i rad har det naturligtvis varit tufft. Vi fick ytterligare en
verifikation på hur bra Magnus Eriksson är efter att han vunnit Allsvenskans
poängliga överlägset med 25 poäng (11 mål och 14 assist). Viktor Prodell har
ännu inte fått lyftet i Belgien men har fått mycket mer speltid än vad Mange
fick i belgiska ligan.
Precis som förra hösten gjorde vi sparsamt med mål (16
stycken) av dessa var fler forwardsmål under 2012 än denna säsong, då
mittfältarna i högre grad avlastade med målskyttet. Imad Zatara producerade på
en godkänd nivå, men efter att Viktor Prodell lämnat producerade övriga
forwardsspelare för svagt. Vi hade ändå sex forwardsspelare av allsvensk klass
under säsongen.
Alla tre förvärven från sommaren 2012 var nyckelspelare
denna säsong. Förhoppningarna är naturligtvis att John Owoeri och Ricardo
Santos går samma utveckling till mötes under den kommande säsongen. Det finns
också fog för att de kommer betydligt bättre förberedda inför den kommande
säsongen med en rejäl försäsongsträning och mer tid att spela ihop sig med
övriga lagkamrater. Jag tror också att Imad Zatara kan bli effektivare och Joel
Rajalakso kan mycket väl ta ett steg i utvecklingen efter ett tufft förstaår på
allsvensk nivå.
Victor Sköld har
vi förstås också en stark tro på. Förvärvet från Falkenberg svarade för
fantastiska 20 mål och 9 assist under säsongen i Superettan. 24-åringen visade
också under året att han är mycket mer än bara en målskytt. Sköld har visat på
stort självförtroende under året, mötte boll, rörde sig smart och visade fint
spelsinne genom att hitta sina lagkamrater när han kom rättvänd med fart.
Tekniken och farten är riktigt bra och trots att han inte är så lång, är han
ändå stark och tuff i nickduellerna. Han gör sig ”lång” genom att vara smart,
med bra tajming och tacklar motståndaren i rätt ögonblick. Viktor gör sina flesta
mål som en killer inne i boxen och det är just den extra ingrediensen vi
behöver, som har saknats under säsongen. Med en riktigt bra måltavla från våra
duktiga inläggsfötter ska vi kunna göra betydligt fler mål.
Det ser med andra ord spännande ut på forwardssidan inför
den kommande säsongen och tron är stark att vi åter får se fler forwardsmål!
Se spelarstatistik här
Fortsättning följer i del VII – Sammanfattning
Vad hände med David Gutiérrez-Arvidsson?
SvaraRadera