Årskrönika 2013 – Dags för nästa steg!

Del III – Vårsäsongen

”Vi har haft en bra försäsong med i stort sett alla spelarna med på de flesta träningspassen. Vi hade en tidigare tävlingssäsong än vanligt med cupspel, men det är skönt att komma igång med Allsvenskan nu. Vi kan inte förbereda oss mer”, försäkrade vår tränare Peter Swärdh, inför den allsvenska premiären.

Det olustiga datumet den 1 april började Allsvenskan för vår del med en färd till Gävle.

Omg: 1 Gefle IF – ÅFF 1–0

Det kändes lite oroligt att åka upp till Gästrikland. Var stod vi egentligen? Vi hade varit ojämna under försäsongen och misslyckades i cupspelet. Var vi färdiga för att gasa i Allsvenskan? Svaret var tyvärr nej, då vi gjorde en blek figur på Strömvallen.

I den hårda motvinden kunde hemmalaget koppla grepp genom att låsa fast långbollarna framför vårt mål, men vi höll undan i den första halvleken.

Dessvärre fick vi åter se ett skräckexempel på hur det kan gå efter spel med små marginaler, som under försäsongen, då Daniel Sjölund skulle slå en för snål och svår boll, istället för det öppnare alternativet till vänster där Kristian Bergström stormade fram. Istället för ett halvt friläge så åkte vi på en omställning. Det skulle vi förstås klara men det var alldeles för passivt agerande av samtliga spelare. Att strunta i att agera efter att det första inlägget från höger blev alldeles för långt får aldrig ske. Ändå stötte inte Anton Tinnerholm ut och Jens Portin kunde helt ohotad måtta in bollen som gick förbi Mikael Dahlgren men Jakob Orlov kunde spela in bollen förbi en passiv Andreas Dahlén och en helt omarkerad Alexander Falsetas kunde raka bollen i öppet mål. Daniel Hallingström och Tom Pettersson hade nämligen fastnat vid den vänstra stolpen och mittfältarna kom inte ner och hjälpte till.

Målskytten skulle överhuvudtaget inte ha varit på plan för han skulle ha blivit utvisad redan i den 23:e minuten. Imad Zatara stoppades bryskt av Alexander Falsetas, men domaren Martin Hansson lät spelet gå för att utdela det gula kortet senare, men i nästa moment gick Falsetas även hårt åt Kristian Bergström i excellent omställningsläge, men Alexander fick bara ett gult kort. Det var väldigt fegt av Hansson att inte plocka fram två gula kort. Detta gav helt fel signaler och Falsetas förstod att han redan ”kvalificerat” sig för det gula kortet och inte skulle få mer, därmed kunde han meja ner Pligg också för att förhindra en farlig målchans för oss utan erforderligt straff.

passningsspelet var generellt för långsamt, men vi skapade trots allt tillräckligt med målchanser för att kunna nå en rättvis kvittering.

Omg:2 ÅFF – Malmö FF

Efter förlusten i Gävle var pressen större för seger i hemmapremiären mot Malmö FF, men då var vi tvungna att komma upp på en betydligt högre nivå.

Endast 3 500 personer kom för att se vår hemmapremiär, vilket var en enorm besvikelse och man undrade om folk inte ville att vi skulle vara i Allsvenskan. Det var visserligen fredag, men vi spelade hemmapremiär och klassikermöte mot guldaspiranterna från Malmö.

Första halvan av första halvleken var kontrollerad men utan chanser för båda lagen. Den andra halvan blev mer chansrik. Försvarsmässigt gjorde vi det länge bra, men obeslutsamhet och passivitet vid några tillfällen drabbade oss hårt.

Efter ett långsamt anfall i den 38:e minuten fick Simon Thern fritt utrymme att vända in från vänsterkanten och slå ett (misslyckat) inlägg. Imad Zatara, Mohammed Abubakari, Daniel Hallingström och Anton Tinnerholm fanns alla med möjlighet att stänga till i ytan men de var alldeles för passiva. Kristian Bergström var däremot alert och höll Jiloan Hamad bakom sig, men bollen gick förbi dem och eftersom Andreas Dahlén helt tappade markeringen på Magnus Eriksson, så fick vår förre spelare Magnus Eriksson fritt utrymme att pricka in bollen. Dalle kunde dock ha gjort sig större för att täcka skottet men det gick förbi. Henrik Gustavsson var tvungen att förflytta sig snabbt för att inte lämna högersidan öppen och hann inte stanna upp, men var ändå nära att styra undan bollen. Mange höll igen sin glädje men firade betydligt mer än när han gjorde mål hemma mot AIK 2012.

Efter målet tappade vi direkt kvalitet i spelet och det var oerhört skönt att vi kunde kvittera innan paus. I slutminuten av halvleken tog sig Anton Tinnerholm fram på ett bra sätt och blev nerriven utanför straffområdet. Kristian Bergström tog hand om frisparken lite till höger om målet och slog ett lågt skott och studsen ställde Johan Dahlin i MFF-målet.

Det såg lovande ut inledningsvis på den andra akten och vi oroade framför MFF-målet några gånger utan att få riktig spets, men så i den 57:e minuten tog istället Malmö åter ledningen. Vi gick bort oss med tre spelare på högerkanten; Imad Zatara, Emmanuel Dogbe och Anton Tinnerholm, som alla var för passiva och tappade position. Ricardinho fick loss bollen, men Anton Tinnerholm hade alla möjligheter att täcka av inläggsvägen, men precis som vid baklängesmålet på Strömvallen så joggade han fram mot inläggaren. Inlägget gick mot Magnus Eriksson, som Tom Pettersson helt tappat markeringen på, och Mange kunde enkelt nicka tillbaka bollen bortom den vänstra stolpen, där Erik Friberg sprintade in och prickade in bollen invid den bortre stolpen. Naturligtvis skulle Emmanuel Dogbe följt med Friberg men han tappade bort honom helt. Daniel Sjölund hade också alla möjligheter att täcka av skottvinkeln och hade dessutom Jiloan Hamad att hålla ögonen på, men var alldeles för passiv.

Tio minuter senare var vi ett helt slaget lag. Daniel Sjölund slog en riktig indianare på egen planhalva som Jiloan Hamad snappade upp och tog fart in i straffområdet, där han alldeles för enkelt tilläts gå emellan passiva Andreas Dahlén och Daniel Sjölund. Emmanuel Dogbe hade återigen släppt Erik Friberg som helt fri inne i straffområdet kunde ta emot, vända om och pricka in bollen. Daniel Sjölund försökte täcka av men var alldeles för seg i vändningarna. Anton Tinnerholm joggade åter och Simon Thern kunde också lika gärna fått bollen i fritt läge.

Efter målet sjönk spelnivån till högst division I-klass och Malmö kunde enkelt rulla runt för att spela av matchen. Det var fruktansvärt att se att vi inte ens försökte avsluta matchen med hedern i behåll.

Efter två raka förluster var vi näst sist i tabellen, men det var enda gången under säsongen som vi låg under strecken i botten.

Förlösande seger

Omg: 3 ÅFF – AIK 1–0

Efter den usla starten med två raka förluster, var pressen ännu större på seger mot AIK, som också hade inlett svagt (med två kryss).

Genom att värmen äntligen kom kunde Kopparvallens matta få sin välbehövliga bevattning för att speeda upp spelet. Vi var ännu inte riktigt i form för att utnyttja kontgräsmattans fördelar till fullo men vi lyckades vända spelet och hitta luckor hos det försvarsstarka motståndarlaget i tillräckligt utsträckning för att göra mål i början på andra halvlek.

Efter en frispark i den 59:e minuten bröt det stora jublet ut. Kristian Bergström lyfte in bollen och Nils-Eric Johansson fick inte bort bollen bättre än att Martin Christensen på ett fint sätt bröstade med sig bollen och petade fram bollen till Imad Zatara som från snäv vinkel i straffområdet till höger fick på en fin träff och därmed gjorde 1–0 via den bortre stolpen. Ett fantastiskt underbart mål!

Stor glädje och lättnad efter årets första seger

Äntligen kunde vi jobba utifrån en ledning och det var klart att våra spelare var väldigt måna om att hålla den. Man hade hoppats på att vi kunde hålla i bollen lite bättre, komma till fler möjligheter och på så sätt få avslut på anfallen, men lite för enkelt kunde AIK komma till attacker. När det gällde att offra sig för varandra och freda i eget straffområde så ska alla våra spelare ha heder, för där fajtades det verkligen om varje boll. Positionsspelet och förmågan att täcka undan för inlägg var också betydligt bättre än vid tidigare matcher.

Det var en oerhört lättnad efter triumfen. Nu var vi med i matchen igen.

Omg: 4 Halmstads BK – ÅFF 0–0

På en dålig naturgräsplan spelade vi förvånansvärt fin fotboll i den första halvleken och skapade tillräckligt med målchanser för en 2–0-ledning i paus. Främste målsumpare var Kristian Bergström som trots fina lägen inte lyckades överlista Stojan Lukic i hemmamålet.

Besvikelsen var stor att vi inte lyckades spräcka målnollan och hemmalaget fick en andra chans genom att det fortfarande var mållöst efter 45 minuter. HBK kom ut som ett aggressivare lag i den andra akten och vårt passningsspel med för små marginaler blev väldigt farligt då vi tappade bollen. Kristian Bergström iklädde sig rollen som poängräddare i andra halvleken genom att han rensade undan på mållinjen efter två hörnor.

Sammantaget var oavgjort rättvist, men om vi hade haft ledningen i paus, så tror jag inte att vi hade tappat poäng.

Omg: 5 ÅFF – IFK Göteborg 1–2

I en halvtimmes spel var det en rätt dålig match hemma mot Göteborg med flera felpassningar och bolltapp av båda lagen. Både vi och Göteborg hade dock mycket folk på rätt sida om bollen och det blev därmed chansfattigt. Därefter tog vi tag i matchen och hade flera goda möjligheter att ta ledningen men kvaliteten och beslutsamheten var inte tillräckligt god.

Efter ett väldigt fint anfall på stopptid av den första halvleken blev Daniel Sjölund helt fri, men mottagningen blev lite för kort och istället för att vrida in bollen i det bortre hörnet gick skottet mitt på målvakten John Alvbåge som kunde rädda. Vi hade verkligen behövt det där målet mot den försvarsstarka serieledaren.

I den 55:e minuten slog Kristian Bergström ett för kort inlägg från vänster och Göteborg vann bollen precis utanför eget straffområde. Det ska vi så klart klara av, men det gjorde vi inte 2012 på Gamla Ullevi när Göteborg ställde om från eget straffområde och gjorde 1–0. Dessvärre upprepades eländet. Emmanuel Dogbe tittade bara på bollföraren Sam Larsson och släppte helt Philip Haglund. Förmodligen kände sig Dogbe tvungen att avlasta Anton Tinnerholm som också hade Tobias Hysén till höger att hålla reda på, men det gäller att säkra centralt i första hand och Emmanuel kom på mellanhand. Erik Moberg tittade också på boll vid främre stolpen där han inte hade någon uppgift och borde ha tagit en centralare position när han såg att Anton täckte av vinkeln mot målet för Hysén. Tom Pettersson därbakom hade Hannes Stiller att hålla ögonen på. Tobias Hysén slog inlägget mellan Erik och Tom och där dök en helt omarkerad Philip Haglund upp och knoppade in bollen bakom en chanslös Henrik Gustavsson.

Det första målet var inte helt lätt att försvara sig emot men det andra var egentligen helt ofattbart att vi släppte in. Första insläppta målet mot Gefle borde ha väckt tankarna att inte ta några risker då de våra trodde faran var över efter ett dåligt inlägg och Anton Tinnerholm joggade ut mot bollföraren. Nu hände det osannolikt igen då Philip Haglund lyfte en dålig boll på chans från höger. Hela vårt lag tycktes tro att bollen skulle gå ut över kortlinjen och Anton joggade på nytt, men Sam Larsson hann få fatt i bollen och för sent satsade Anton på att återvinna den och blev därmed bortspelad. Emmanuel Dogbe tappade markeringen på Hannes Stiller och när Sam spelade snett bakåt hade Stiller all tid att sikta in sig på det bortre hörnet.

Precis som på Gamla Ullevi 2012 tillät IFK oss att komma långt in på deras planhalva i slutet, men för lite rörelse, för mycket kladd och obeslutsamhet ledde att vi inte kom till många avslut. Det var först när Oscar Möller kom in som vi skapade hot i djupled.

Reduceringsmålet kom till slut i den 89:e minuten. Henrik Gustavsson kastade snabbt ut bollen till Petrit Zhubi som tog sats från egen planhalva och sprintade förbi flera motspelare. Han nådde nästan IFKs planhalva innan han släppte ut bollen till höger där Oscar Möller kom stormande och tryckte in 1–2.

Vi fick en hörna i den 94:e minuten där bollen dansade framför målet men tyvärr fick vi inte in bollen. Vi hade ett markant bollinnehav (57–43) men det hjälpte föga.

Omg:6 Kalmar FF – ÅFF 0–0

Inför matchen mot Kalmar blev John Owoeri spelklar även om debuten fick vänta ännu en match.

Vi startade illa på Guldfågeln Arena och när Andreas Dahlén åkte på ett horribel rött kort i den 20:e minuten, av domaren Markus Strömbergsson från Gävle, såg det allt annat än ljust ut. Våra grabbar på planen knöt dock näven i fickan och uppträdde mycket disciplinerat i försvarsspelet. Fajterhjärtat plockades verkligen fram och trots nära 75 minuter med en man mindre på planen höll vi nollan. Faktum var att vi till och med var närmast ett segermål, där Erik Moberg bland annat tvingade Etrit Berisha till en svettig räddning med en nick efter Kristian Bergströms frispark.

Totalt sett var vi mycket nöjda med poängen eftersom förutsättningarna ändrades radikalt efter utvisningen. Den starka moralen bådade gott inför framtiden.

Storseger på 600-årsdagen

Omg: 7 ÅFF – Djurgårdens IF 5–1  

Åtvidaberg som ort fyllde 600 år lördagen den 4 maj och mycket stod på spel när vi mötte det krisande jumbolaget Djurgården på Kopparvallen.

Efter en nervös inledning tog vi grepp om matchen och i den 19:e minuten stoppades Viktor Prodell bryskt av Mattias Östberg, strax utanför straffområdet. Djurgårdsspelaren fick en varning och Imad Zatara drämde in frisparken fram till 1–0, sedan Marc Pedersen försökt rädda men ställde istället Kenneth Höie i målet, när han misslyckades få bollen utanför målramen.

I den 36:e minuten gjorde vi det mycket viktiga 2–0-målet. Daniel Sjölund fångade upp bollen vid mittpunkten och spelade fram till Kristian Bergström i vänsterinnerläge. Pligg spelade på två tillslag vidare till Imad Zatara som använde tre snabba touch för att leverera bollen vidare till Viktor Prodell, som prickade in bollen via den högra stolpen.

Vi spelade egentligen inte någon strålande fotboll i den första halvleken, men hade full koll efter 2–0-målet.

I andra halvlek fick vi sedan en flygande start genom 3–0 i den 48:e minuten. Efter ett fint anfall på vänsterkanten där Daniel Sjölund spelade in bollen, fick Imad Zatra ett bra läge men målvakten gjorde en kanonräddning med sitt släpande ben. Bollen gick i en vid båge utanför straffområdet där Tom Pettersson fångade in den och klippte in bollen via en djurgårdsspelares hjässa som ställde Kenneth Höie i målet.

Imad Zatara laddar för 4-0-målet

Målet avgjorde matchen och vi kunde spela ut Djurgården därefter. I den 61:a minuten ökade vi på till 4–0. Kristian Bergström spelade fram bollen till Daniel Sjölund som avancerade in i banan och spelade bollen snett bakåt och Imad Zatara kunde skjuta in bollen i det vänstra hörnet.

Bara två minuter senare föll 5–0. Tom Pettersson spelade ut bollen till vänster och Viktor Prodell vinklade in bollen i det bortre hörnet.

5–0 redan i den 63:e minuten! Det kändes som det kunde rinna iväg till en riktig storseger, men det blir ofta svårt att fortsätta ösa på när matcherna är avgjorda. Alla vill fram och göra mål, men hemjobbet lämnades lite åt sidan.

Vi skapade flera heta lägen för att öka på ledningen men det blev istället Djurgården som reducerade. Efter passivitet i försvarsspelet kunde Simon Tibbling spela tillbaka i straffområdet till höger och Amandou Jawo prickade in bollen i det främre hörnet.

Hela 5–1 i den viktiga bottenmatchen var ett fantastiskt styrkebesked och vi avancerade till en tiondeplats i Allsvenskan.

Omg: 8 Östers IF – ÅFF 0–1

Med klart förbättrat självförtroende klev vi in och spelade skjortan av Öster på Myresjöhus Arenas dåliga naturgräsplan. Det var härligt se våra mannar kunna prestera så pass bra passningsfotboll på den undermåliga gräsplanen. Det var ett snäpp bättre än den första halvleken på Örjans Vall och det goda spelet varade under i stort sett hela matchen.

Men precis som mot Halmstad fick vi inte in bollen trots mängder av fina chanser. I den 72:a minuten var det dock äntligen dags. Anton Tinnerholm bröt bollen framför eget straffområde och spelade fram bollen till John Owoeri. Anton rusade sedan upp till höger i straffområdet och fick tillbaka bollen efter att Kristian Bergström och Viktor Prodell spelat vidare. Vilken underbar känsla det var att stå bakom målet när Anton klippte in 1–0-målet!

Vi hade flera fina chanser att öka på ledningen, men hemmalaget vaknade också till och skapade sina första målchanser i matchen och man hade hjärtat i halsgropen ett par gånger. Vi klarade oss från baklängesmål och kände lättnaden över ett visst avstamp nedåt i tabellen, fyra poäng till kval- och nedflyttningsplats till Gefle respektive Syrianska. Vi avancerade också till sjunde plats och skulle under resten av säsongen aldrig vara sämre än nia.

Omg: 9 IFK Norrköping – ÅFF 2–1

Vi visade på stigande form inför derbyt på Nya Parken och till stora delar gjorde vi en bra första halvlek, där vi dominerade matchbilden eftertryckligt och skapade flera kanonlägen. Det var bara två fel. Vi gjorde bara ett mål och släppte in ett skitmål efter hörna i den 19:e minuten.

Martin Christensens bästa sida är inte försvarsspelet och han täckte helt tokigt nere vid hörnflaggan och släppte sin motståndare längs kortlinjen istället för att styra honom ut i planen. Nödåtgärden stoppade dock misstaget, men en onödig hörna från vänster var inte bra med Martin Smedbergs högerfot.

IFK ställde fullt med folk in på mållinjen så att inte Henrik Gustavsson skulle komma ut, men Isaac Kiese Thelin löpte i en båge från sin utgångsposition vid den bortre stolpen och utan tillstymmelse till markering fick han gå upp och nicka in bollen i gröten framför mål. Siim Luts vinklade bollen mot mål och den rullade mellan benen på Mohammed Abubakari. Fimpen försökte sparka undan bollen men träffade Andreas Johanssons ben och in i mål.

Målet fick dock till effekt att vi tog över matchen fullständigt och radade upp fina lägen.

I den 29:e minuten kunde vi äntligen kvittera. Mohammed Abubakari vann tillbaka en boll som han själv tappat, avancerade och hittade ut till Martin Christensen till höger som slog ett fint inlägg som Imad Zatara skarvade vidare till Kristian Bergström. Pligg satte skottet lågt till höger om David Nilsson och in i mål.

Vi hade flera fina lägen även efter kvitteringsmålet men lyckades inte trycka dit någon mer boll innan paus, vilket var en stor besvikelse. Vi hade därmed bjudit in hemmalaget till en andra chans. Någon större förändring blev det dock inte i början på andra halvlek, då vi fortsatt dominerade stort, men sedan pulserade matchen några gånger där IFK visade större arbetsmoral samtidigt som vi blev passiva och släppte igenom dem.

Det kändes ändå som om vi skulle kunna mala ner hemmalaget men på nytt åkte vi på ett riktigt skitmål i den 74:e minuten. I långsamt gemak fick IFK:arna lalla runt bollen efter en hörna och utan någon som helst press (Daniel Sjölund borde stött upp bättre) kunde Andreas Johansson lyfta in en boll i straffområdet. Andreas Dahlén följde inte alls med Martin Smedberg när denne smög in från höger. Anton Tinnerholm och Daniel Hallingström försökte reparera skadan genom att täppa till därbakom, men Smedberg kunde ändå vända om och skjuta mellan dem varvid bollen retfullt smet förbi Henrik Gustavsson och in vid den bortre stolpen.

Vi förmådde sedan inte återta initiativet för att pressa för en kvittering, även om vi hade några bra chanser efter djupledsspel. Därmed var en svintung derbyförlust ett faktum och vi sjönk till en niondeplats i tabellen.

Stark återhämtning

Omg: 10 ÅFF – Mjällby AIF 3–0

Genom historien har vi ofta haft svårt att ladda om efter derbymatcher och nu var det dessutom kort med tid från söndag till torsdag. Trots detta kom vi tillbaka mycket starkt efter fadäsen i Norrköping mot ett Mjällby som överraskande nog låg trea innan drabbningen.

Vi spelade ingen strålande fotboll i första halvlek och det var två passiva lag inledningsvis. Lyckligtvis var det vi som bröt ställningskriget.

Viktor Prodell plockar ned bollen och gör 1-0 

I den 26:e minuten ställde vi om efter ett mjällbyanfall. Martin Christensen spelade in bollen till Viktor Prodell som förpassade bollen vidare till Mohammed Abubakari. Mommo slog en djup boll till Kristian Bergström som sprintat in från vänster och skickade in bollen framför mål. Viktor Prodell tog elegant ned bollen och tryckte in 1–0.

I den 42:a minuten hade Mjällby ett farligt anfall till höger där Haris Radetinac fick tillbaka bollen från Mahmut Özen men Henrik Gustavsson kunde rädda skottet från Haris. Istället tog vi sats framåt. Daniel Sjölund spelade vidare till Mohammed Abubakari i mittcirkeln. Mommo slog en fin boll till Martin Christensen. Anton Tinnerholm lappade över på högerkanten och fick bollen. Inlägget fram till Imad Zatara var sedan riktigt bra och Imad nickade in 2–0 invid den högra stolpen. 

Mjällby fick ett utmärkt reduceringsläge i den 50:e minuten efter att Tom slagit en slarvig passning. Kristian Haynes och Marcus Ekenberg spelade sig fram till ett bra högerinnerläge, men Haynes sköt utanför den bortre stolpen.

I den 57:e minuten kunde vi istället göra det förlösande 3–0-målet. Henrik Gustavsson slog en lång boll till höger. En mjällbyspelare nickade, Imad Zatara fångade upp bollen och vände ut och in på mjällbyförsvaret. Han såg ut att komma i för snäv vinkel, men satte ett riktigt klassavslut i det främre krysset. Ett helt fantastiskt mål med andra ord.

Vi var sedan betydligt närmare en större seger, på våra omställningar, än vad Mjällby var en reducering.

Det var mycket skönt att komma tillbaka så starkt efter derbyförlusten. Vi avancerade åter till sjunde plats och var sex poäng före bottenkvartetten – Halmstad, Öster, Syrianska och Djurgården.

Östgötacupen

Åttondelsfinal Tallboda IF – ÅFF 4–8

I regnet på en väldigt ojämn fotbollsplan var det inte lätt att prestera grannlåt mot division V-laget Tallboda IF. Hemmalaget hade sex bonusstraffar. Tack vare att Tallboda prickade in sina fyra första bonusstraffar var det länge match, men efter att Gustav Jansson knipit de två sista straffarna kunde vi gå ifrån till en till sist klar 8–4-seger.

Vi ställde upp med ett starkt lag med endast spelare ur A-truppen och toppade med flera starka kort i andra halvlek.

Våra målskyttar: Mattias Mete(2 st), Oscar Möller(2 st), John Owoeri, Viktor Prodell, Joel Rajalakso och Petrit Zhubi.

Samma trista visa på Olympia

Omg: 11 Helsingborgs IF – ÅFF 3–0

Helsingborg var suveräna serieledare efter en mycket stark vår, men vi hade inte släppt in ett enda mål på naturgräs och tron var stark att vi kunde rubba dem. Men tyvärr blev det samma gamla visa på Olympia – förlust med 0–3.

Vi började svagt, passivt och räddhågset. Redan efter en kvarts spel släppte vi in det första målet. Andreas Dahlén slog en passning rakt i famnen på Robin Simovic som senare hittade fram till Alejandro Bedoya. Daniel Hallingström hängde inte alls med i svängarna och amerikanen fick fritt utrymme för sitt skott. Henrik Gustavsson var på bollen men kunde inte hålla bollen utanför den högra stolpen.

Efter en riktigt risig period efter målet där de våra såg skrämda ut av det ”mäktiga” Helsingborg kom vi igen en aning och Imad Zatara nickade bra på Andreas Dahlens fina inlägg men målvakten Pär Hansson räddade bra enda gången han behövde ingripa. Hade Viktor Prodell varit på tårna så hade han satt returen.

HIF kom tillbaka och efter stor passivitet åkte vi på 0–2 i den 26:e minuten. Alejandro Bedoya fick alldeles för enkelt komma till skott i halvmånen utanför straffområdet. Henrik Gustavsson svarade för en bra räddning men Andreas Dahlén var sen på returen och slog bollen till inkast. Ardian Gashi fick sedan bollen i högerinnerposition och kunde nästan helt obehindrat vandra igenom och klippa in bollen vid det främre krysset. Imad Zatara försökte göra en ansats, men täckte på helt fel sida och fullföljde inte. Daniel Sjölund passerades också alldeles för enkelt och därbakom var både Andreas Dahlén och Erik Moberg passiva. Henrik Gustavsson kunde också ha varit mer på tå i målet.

Uppförsbacken var enorm men chansen fanns fortfarande, men eftersom vi inte nyttjade de fåtal lägena som dök upp var matchen förlorad. HIF hade flera feta lägen att öka på till en storseger, men det dröjde till den 86:e minuten innan helt avgörande 3–0 föll.

I den 86:e minuten sprintade Alejandro Bedoya igenom i högerinnerposition överlappade med Alvaro Santos. Amerikanen sprang ifrån en passiv Andreas Dahlén och skickade in bollen framför mål där Christoffer Andersson sprintade ifrån en passiv Anton Tinnerholm och rakade in bollen.

I och med förlusten hade vi hela tolv poäng efter Helsingborg i topp. Vi tappade också en placering till åttonde plats då AIK smet förbi. Vi hade fem poäng ned till kval- och nedflyttningsplats till Syrianska respektive Brommapojkarna.

Ett sommaruppehåll följde sedan.

Fortsättning följer i del IV – Sommaren