Del IV – Sommaren
Under sommaruppehållet
spelades en jubileumsmatch i Malexander, som fyllde 75 år och sedan följde en
fantastisk svit med fyra raka segrar, med höjdpunkterna på Rambergsvallen och
Borås Arena.
Malexanders IF – ÅFF
5–12
Precis som Tallboda, fick även division V-laget Malexander
sex bonusstraffar. Eftersom MIF prickade in fem av dem var det match en bit in
i andra halvlek, innan vi kunde dra ifrån till en komfortabel seger. Nära på
hela truppen luftades och på en bra naturgräsplan bjöds en del finlir och
dussinet fullt med mål.
Våra målskyttar: Kristian Bergström(2 st), John Owoeri (2
st), Andreas Dahlén, Daniel Hallingström, Mattias Mete, Tom Pettersson, Viktor
Prodell, Joel Rajalakso, Anton Tinnerholm och Imad Zatara.
Kort senare flyttades försvarsspelarna George Tanzi och
Simon Esséus upp i A-truppen från Tipselittruppen.
Den fasansfulla sviten äntligen bruten
Omg: 13 BK Häcken –
ÅFF 0–2
Rambergsvallen hade tidigare fått en att rysa av fasa, med
traumat från 2008 som värsta minnet. Vi var då på vippen att ta klivet upp i
Allsvenskan och hade säkert gjort det vid vinst på Rambergsvallen. Med knappa
tio minuter kvar ledde vi med 3–1, var en man mer på banan och skulle
definitivt avgöra på straff, men Ricardo Santos sköt över och hemmalaget kunde
vänta till seger med 4–3.
Efter 12 raka matcher utan seger borta mot Häcken fick vi
äntligen vår gruvliga revansch den 19 juni 2013.
Den första halvleken var inte av någon högre kvalitet. Av
försåtliga skäl prioriterade vi det defensiva spelet för att inte bli
underbemannade mot Häckens kvicka och tekniska spelare, men man hade hoppats på
mer resoluta ingripanden av våra forwards och Imad Zatara på högerkanten när vi
fick lägen att starta upp anfall.
Det kändes ändå bra att vi höll nollan in i paus. I andra
halvlek var det lite oroligt när Häcken kom igenom på djupet på kanterna några
gånger, men de skapade fortsatt inte många lägen och så i den 57:e minuten kom
så vårt underbara ledningsmål.
Ur central position strax utanför straffområdet spelade
Mohammed Abubakari bollen till vänster där Andreas Dahlén elegant dribblade sig
framåt och slog en magnifik genomskärare, perfekt avvägd till Kristian
Bergström i djupet. Pligg vände snabbt om och spelade in bollen snett bakåt vid
kortlinjen och där kunde Daniel Sjölund skicka in 1–0 vid den bortre stolpen.
Det var makalöst skönt. Häcken som hade haft det motigt med
målskyttet kände pressen medan vi växte av självförtroendet. Det behövdes
tydligen också en ny spelare för att lösa upp knutarna på Rambergsvallen i
Daniel Sjölund!
Ett mål var dock inte mycket till ledning på Rambergsvallen
och det var lite oroligt när Häcken fick allt mer bollinnehav och stormade fram
i några giftiga lägen, men de våra stod för ett stort försvarsarbete och gjorde
det besvärligt för Häckens framstormande spelare.
I den 77:e minuten var det istället vi som gjorde
ytterligare ett mål. Imad Zatara spelade in bollen från höger hörnflagga och
Daniel Sjölund stötte fram fint och spelade fram till Viktor Prodell, som fick
drömläge med vänstern. Bollen touchade Fredrik Björck och gick in vid den
västra stolpen. Underbart 2–0!!!!!!!
Jag jublade förstås i högan skyn, men. Men. Nu var vi där
igen! Ledning med två mål på Rambergsvallen. Domaren Tobias Mattson fick
känningar och fick vård. Det blev fler avbrott med en förväntad lång stopptid.
Avbrotten var dock tacknämliga för Häcken fick ingen rytm i sin jakt på mål.
Men det var oerhört jobbigt och nervöst och man fick jobba hårt för att arbeta
bort tankarna på hur underbart det kunde bli efter slutsignalen!
På stopptid fick Häcken Dominic Chatto utvisad, men som tur
var fick vi ingen straff… Under sju och en halv minuts stopptid höll vi bollen
mycket smart och hemmaspelarna gav mer eller mindre upp. Ruset steg genom hela
kroppen och upp i huvudet när vi sjöng för fulla halsar och i den 96:e minuten
började man släppa fram känslorna lite att det här kan faktiskt gå vägen!
När Mattson så blåste av matchen i den 98:e minuten släppte allt. Vi klarade
det, fullständigt ofattbart men samtidigt oerhört stort. Den här segern var
säsongens absoluta höjdpunkt! Flera år hade den traumatiska upplevelsen från
2008 gäckat mig men nu var förbannelsen äntligen bruten!
|
Stort jubel efter den efterlängtade triumfen på Rambergsvallen |
I och med segern avancerade vi upp till sjunde plats i
Allsvenskan förbi AIK, med häng på lagen framför. Till BP på kvalplatsen hade
vi sju poäng och till jumbolagen Halmstad och Syrianska hade vi åtta poäng.
Omg: 14 ÅFF –
Syrianska FC 1–0
Efter den fantastiska triumfen gällde det att ladda om för
att klara tre poäng i en match som alla krävde seger i – hemma mot Syrianska. I
den första halvleken hade vi ett alldeles för lågt passningstempo, men lyckades
ändå skapa lägen för att ta ledningen, men målet skulle dröja en bra bit in på
andra halvlek.
|
Viktor Prodell och Petrit Zhubi jublar efter straffmålet |
I den 70:e minuten jobbade John Owoeri för att få skottläge
i straffområdet men blev bryskt tagen av Suleyman Sleyman och då kunde inte
Kristoffer Karlsson från Helsingborg undgå att blåsa straff för oss. Det var
äntligen på tiden. Inte sedan den 13:e matchen 2012 hade vi fått någon straff i
Allsvenskan. Då gjorde Magnus Eriksson mål hemma mot Elfsborg och denna gång
var Viktor Prodell framgångsrik skarprättare. Viktor Prodell stegade fram och
satte straffen säkert, hårt och högt till vänster, helt otagbart för målvakten
trots att Dwayne Miller gick åt rätt håll.
Det var fantastiskt skönt att få det målet, men ledningen
var inte säker. Vi ville ha en lugn och trygg resa mot mål, men det blev ett
chansartat hawaiispel. Vi hade ett par bra lägen att döda matchen, men vare sig
Petrit Zhubi eller Mohammed Abubakari lyckades och det blev istället farligt åt
andra hållet, speciellt då Sharbel Touma sköt över i jätteläge och i slutminuten
då bortalaget oroade rejält framför vårt mål. Vi höll dock undan.
I och med segern tog vi steget förbi Mjällby upp till sjätte
plats i Allsvenskan. Vi hade därmed bra häng på de närmaste lagen framför oss
(en pinne till Kalmar och tre till Elfsborg), samtidigt som vi hade fått ett
bra avstamp till bottenlagen. Vi var hela elva poäng före Halmstad och Syrianska
på nedflyttningsplats samt tio poäng före BP på kvalplats.
Omg: 12 ÅFF – IF
Brommapojkarna 4–1
Om segern satt hårt åt mot Syrianska så gick det desto
enklare mot BP som slogs tillbaka med hela 4–1.
Vi började matchen förtroendeingivande med hög press och
tempo i passningsspelet. Även om BP hade bollen lika mycket som oss så var det
stor skillnad på lagens bollinnehav, medan gästerna rullade bollen i sidled
utan att skapa något framåt, så var vårt spel konstruktivt för att hitta
spelvägar framåt. Ofta kom vi fram i djupled och det resulterade också.
|
Victor Prodell prickar in 1-0 |
I den 30:e minuten var det dags för 1–0. Kristian Bergström
snappade upp en boll från Anton Tinnerholm, som rann igenom till vänsterkanten.
Pligg vände elegant in och trots täckning och kort ansats fick han till ett
perfekt inlägg som Viktor Prodell elegant nickade in vid den bortre stolpen.
I den andra halvleken fick vi direkt utdelning på bra
presspel där John Owoeri vann bollen och Daniel Sjölund slog ett perfekt inlägg
till djupledslöpande Viktor Prodell som lobbnickade 2–0 över målvakten Ivo
Vazgec och in i mål i den 49:e minuten.
I den 57:e minuten avgjordes matchen efter ett snyggt
omställningsmål. Kristian Bergström höll i bollen bra och spelade i djupet fram
till John Owoeri som ur vänsterinnerläge sprintade fram och lyfte elegant in
3–0 över målvakten.
4–0 kom i den 88:e minuten. Anton Tinnerholm slog en lång
svepande boll på högerkanten. Martin Christensen tog emot, gjorde ett ryck ned
mot kortlinjen och slog ett mycket väl avvägt inlägg som Petrit Zhubi dundrade
in på volley vid den bortre stolpen.
I den 93:e minuten reducerade BP. Bojan Djordjic slog in en
boll från höger som Joakim Lindner nickade ner till Tim Björkström som tryckte
in 4–1 framför passiva Erik Moberg och Andreas Dahlén.
Matchen var den sista för Tom Pettersson som sedan lånades
ut till belgiska OH Leuven.
Vi tog ett jätteavstamp från botten och hade hela 13 poäng
ned till BP på kvalplats. Vi fick också häng
på toppen och hade bara tre poäng upp till trean Elfsborg och fyran Malmö. I de
närmaste matcherna hade vi just Elfsborg och Malmö på bortaplan i två
hyperintressanta toppmatcher!
Guldvittring efter makalös insats
Omg: 15 IF Elfsborg –
ÅFF 0–1
Inför den tuffa toppmatchen i Borås kändes det verkligen som
vi hade en bra chans. Elfsborg hade respekt för oss genom att vi hade två
segrar och ett kryss mot dem i de tre senaste matcherna med en målskillnad på
8–3. Träningsmatchen mot dem under våren vann vi med 2–1 på självaste Borås
Arena där Elfsborg nästan aldrig förlorar, och vi var i bra form!
Den förmodade höga pressen från Elfsborg och dess anstormning
från början uteblev. När de inte lyckades stressa våra spelare fann de inte
mödan värt att pressa på så hårt. Vi kunde därmed trilla boll riktigt bra genom
backlinjen, på mittfältet och till forwards. De våra ville inte dra upp något
jättetempo, för det skulle vi inte tjänat på, men även mot riktigt kvalificerat
motstånd räcker det att vara bollsäker för att hålla dem från bollen.
|
Daniel Sjölund nickar in matchens enda mål |
I den 24:e minuten tog vi ledningen efter riktig grannlåt då
Daniel Sjölund jobbade sig fram centralt och spelade till John Owoeri, som
spelade vidare till Imad Zatara som slog inlägget tillbaka till Daniel Sjölund,
som nickade in bollen vid den bortre stolpen. Underbart, vilket glädje!
Vi hade fina chanser att öka på ledningen i början på andra
halvlek innan hemmalaget ens hade ett avslut på mål.
Erik Moberg nickade strax utanför på Kristian Bergströms
frispark i den 46:e minuten. I den 52:a minuten spelade Daniel Sjölund fram
till Viktor Prodell men Tom Söderberg gjorde en bra brytning. Två minuter
senare stegade Anton Tinnerholm fram i högerinnerläge och sköt klockrent i
stolproten. John Owoeri snappade upp returen och slog ett inlägg som Viktor
Prodell nickade utanför. I den 55:e minuten fick John Owoeri kalasläge ren
framför mål, efter fint inlägg av Daniel Sjölund, men nicken gick tyvärr rakt
på målvakten.
Efter en timmes spel borde vi ha fått straff, då John Owoeri
slog ett hårt inlägg från höger och Tom Söderberg sträckte ut handen och bollen
studsade precis utanför den främre stolpen, men vi fick bara en resultatlös
hörna.
Mot slutet av matchen sjönk vi allt länge ned i banan, då
Elfsborg satsade på långa bollar mot uppflyttade Tom Söderberg och hemmalaget
skapade några bra kvitteringschanser. Mohammed Bangura nickade dock över i den
82:a minuten. Två minuter senare nickade Bangura mot mål, men Henrik Gustavsson
svarade för en fin reflexräddning. På stopptid fick Tom Söderberg den främsta
chansen, men han nickade som tur var över.
När slutsignalen till sist ljöd kunde vi äntligen vråla ut
vår glädje över denna fantastiska skalp – vilken enorm stolthet man kände! Elfsborg
hade 25 raka hemmasegrar i Allsvenskan, men nu bröt vi alltså den sviten.
I och med den fjärde raka segern i Allsvenskan blandade vi
oss in i guldstriden på allvar och var bara tre poäng efter toppduon Göteborg
och Malmö. Upp till Helsingborg var det bara två pinnar, vilket innebar att vi
hade knaprat in tio poäng gentemot HIF på bara fyra matcher (men HIF hade en
match mindre spelad). Bara målskillnad skilde oss från Elfsborg och AIK, som
precis som vi hade spelat ihop 26 poäng efter halva serien.
Chansen att gå upp i topp sumpades
Omg: 16 Malmö FF –
ÅFF 4–0
När serien vände ställdes vi inför ett nytt mycket
inspirerande möte där vi kunde gå upp i allsvensk serieledning! För att vi
skulle gå upp i topp krävdes en tvåmålsseger mot MFF, samtidigt som AIK inte bortabesegrade
Syrianska, alternativt vi besegrade MFF med två mål mer än vad AIK vann över
SFC.
Vi var dock inte nära att nå topplaceringen. AIK vann med 2–1
över Syrianska och vi gjorde en riktig plattmatch och föll med 0–4 på Swedbank
Stadion.
Man vill ju gärna inte tro att det ska gå illa i någon
match, men inte kändes det bra när matchen mot Malmö startade. Den där extra
viljan och farten saknades. Efter en ganska intetsägande förstakvart började vi
komma fram ganska enkelt i banan. Med ett makligt tempo i passningsspelet kom
vi fram i möjligheter att kunna bryta igenom, men det var inget tryck i
djupledslöpningarna och ingen beslutsamhet att tränga igenom. Undantaget var i
den 16:e minuten. Imad Zatara slog en djup boll som Viktor Prodell vinklade in
framför mål. John Owoeri fick ett jätteläge men fick dessvärre inte träff på
bollen.
Fyra minuter senare kom vi fram i vänsterinnerposition. John
Owoeri spelade fram till Kristian Bergström, men var fanns påfyllnaden i
straffområdet? Ja, Viktor Prodell fanns inte där i varje fall. Om Proddan trott
på anfallet och löpt med så hade han fått en jättechans. Detta var just ett
stort problem att våra spelare inte tycktes tro på våra anfall. Det var nästan
lite av att be om ursäkt att det var så enkelt att komma till anfall, vilket
belystes extra då hemmalaget skrek efter en frispark och vi slutade spela fast
domaren Stefan Johannesson inte blåst av spelet.
Trots allt var inte Malmö ett dugg bättre i den första
halvleken och hemmalaget hade bara ett skott på mål under den första akten.
Dessvärre gick skottet i mål. I ett makligt tempo anföll MFF på högerkanten
genom Simon Thern, men vår vänstersida var inte alls lika på tå som mot
Elfsborg. Kristian Bergström kom på mellanhand, Daniel Sjölund kom för sent i
press och Andreas Dahlén tappade bort Jiloan Hamad. Centralt tittade alla på
bollen och tappade bort Magnus Eriksson. Framförallt skulle Mohammed Abubakari
tagit bevakningen. Nu kunde istället Mange pricka in 1–0 via den främre stolpen
och visade ingen respekt mot den klubb som gjort honom till något, utan han jublade
i högan skyn.
Uppförsbacken blev naturligtvis jobbig efter målet, men även
om vi inte spelade bra så kändes det som vi hade möjligheten att komma ifatt
och till och med vända matchen.
Andra halvlek började dock på ett fasansfullt sätt. Efter
passivt försvarsspel anföll MFF på högersidan. Daniel Sjölund tappade bollen
och Erik Moberg var passiv i duellspelet. Andreas Dahlén intog en position
alldeles för högt och Kristian Bergström var passiv. Pawel Cibicki fick fritt
utrymme att spela in bollen framför mål. Magnus Eriksson vände bort Daniel
Hallingström och skickade in 2–0 i det bortre hörnet. Svagt av Danne att inte
täcka Manges vänsterfot och svagt av Henrik Gustavsson att inte ens försöka
rädda det lösa skottet mot den bortre stolpen. Och Mange jublade åter i högan
skyn!
I den 56:e minuten
fick Imad Zatara på ett bra långskott som målvakten Johan Dahlin räddade men
Andreas Dahlén fick dock ett utmärkt läge på returen. Träffen blev dessvärre
helt misslyckad.
I den 62:a minuten avgjordes matchen, då Daniel Sjölund slog
en svår bakåtpassning och Henrik Gustavsson tog felbeslutet att spela sig ur
ett svårt läge. Magnus Eriksson sög in bollen och spelade fram till Erik
Friberg som tryckte in bollen.
Bara fyra minuter senare föll förnedrande 4–0. MFF spelade
ostört runt till höger. Jiloan Hamad tilläts vandra in från höger alldeles för
enkelt och slog en boll snett bakåt som Daniel Hallingström inte fick bort och
Emil Forsberg vräkte in bollen i det bortre hörnet.
Istället för serieledning föll vi tillbaka till sjunde plats
och hade sex poäng upp till nya serieledaren Malmö. Vi hade dock spelat nio
bortamatcher och bara sju hemmamatcher. Därmed fanns en god förhoppning att
hänga kvar i toppstriden.
Viktor Prodell kom inte upp i sin kapacitet i toppmatchen och
det var kanske inte så lustigt då hans agent Patrick Mörk uttalade sig med
förhoppning att Proddan skulle hålla igen! Efter matchen lämnade nämligen vår
framgångsrike forward för belgiska KV Mechelen. Mattias Mete lånades också ut
till Syrianska. I gengäld kom Ricardo Santos tillbaka, efter senaste
klubbadress norska Sogndal.
Efter matchen följde ett två veckors uppehåll från
allsvenskt spel.
Östgötacupen
Kvartsfinal Motala
AIF – ÅFF 3–1
Till skillnad från åttondelsfinalen mot Tallboda ställde vi
upp med ett ”förstärkt” U21-lag mot division II-laget Motala AIF, men det
ursäktade ändå inte den usla insatsen. Förnedringen var ett faktum då
hemmalaget bara använde sig av en av de tre bonusstraffarna och ändå vann
matchen på ett bekvämt sätt till slut.
Vi tog dock ledningen i den 20:e minuten då Allan Olesen
prickade in bollen efter hörna. Vår forne spelare, Robin Bornehav satte 1–1 på
bonusstraff i den 26:e minuten.
Den första halvleken var verkligen inte bra men den andra
blev ännu sämre, med få chanser att ta ledningen. Istället kunde MAIF rycka
ifrån till 3–1 efter mål i den 71:a och 74:e minuten av Ibrahim Alushaj.
Därefter var vi inte ens nära en reducering.
Matchen var ett fint tillfälle att marknadsföra klubben, men
den uppgiften tog verkligen inte våra spelare till sig. Inte var det heller
någon tröst att Motala till sist vann hela turneringen.
Nu vann vi inte ens på Kopparvallen
Omg: 17 ÅFF – IF
Elfsborg 1–1
Tillbaka på Kopparvallen igen hoppades vi och trodde vi på
en ny trepoängare mot de regerande mästarna. Vi hade fyra raka segrar på
Kopparvallen med den sammanlagda målskillnaden 13–2.
Vi började också förtroendeingivande. Efter den svaga
insatsen i Malmö och den usla mot Motala i Östgötacupen var det viktigt att
komma upp på banan igen och visa vilket bra lag vi var. I den första halvleken
mot Elfsborg visade vi också detta. Elfsborg försökte precis, som på Borås
Arena pressa högt, men de våra spelade sig relativt enkelt förbi förstapressen
och det är klart att självförtroendet lyftes efter det tidiga ledningsmålet i
den sjätte minuten.
Andreas Dahlén kastade ett inkast nere till vänster på
Elfsborgs planhalva. Kristian Bergström spelade tillbaka och Dahlén lyfte in
bollen i straffområdet. Ricardo Santos spelade elegant fram till en helt ren
John Owoeri, som inte gjorde något misstag, utan satte bollen högt bakom
målvakten Kevin Stuhr Ellegaard.
Även om vi inte hade något markant spelövertag så kändes det
som vi kontrollerade matchen i den första akten. Det fanns ett lugn i
försvarsspelet och vi hade ett övertag på det centrala mittfältet. Med
spelvändningar hotade vi framför allt på högerkanten och vi skapade även chanser
för ett andra mål. Dessvärre blåstes Ricardo Santos eleganta lobbmål av för
offside och Mohammed Abubakari sköt precis utanför stolpen efter ett
mönsteranfall.
Elfsborg fick ett jätteläge i den första akten. Fick var det
rätta ordet då domaren Andreas Ekberg från Lund gick på när Mohammed Bangura
slängde sig efter att han var emot Daniel Sjölunds ben. Det var naturligtvis
inte i närheten av straff men likväl fick Bangura chansen från elva meter.
Ansatsen var dock kort och Mohammed lyckades inte vänta ut Henrik Gustavsson.
Fimpen stod kvar och läste sedan straffen perfekt och klistrade bollen när han
gick till höger. Domaren Ekberg stod inte för någon bra insats även i övrigt om
jag utrycker mig väldigt milt! Anders Svensson borde exempelvis blivit utvisad
redan i den första halvleken efter fula påhopp.
|
Henrik Gustavsson limmade Mohammed Banguras straff |
Vi började även den andra halvleken bra med ett par fina
anfall där sista spetsen saknades, men efter bara fem minuter började gästerna
få allt mer att säga till om och tog sedermera över matchen. Vi verkade tappa
orken och blev passiva. Elfsborg verkade dock inte heller ha tillräckligt med
kraft för att få riktig spets i sina anfall och de heta målchanserna var därmed
få.
Dessvärre utnyttjade de ett till synes svårt läge redan i
den 57:e minuten. Henrik Gustavsson slog en lång utspark som Ricardo Santos
tappade för enkelt. Tre mittfältare fanns för återerövring. Mohammed Abubakari
var dock den ende som var aktiv av dem medan Daniel Sjölund och Kristian
Bergström var passiva. Stefan Ishizaki kunde därmed löpa igenom och passa till
vänster där Niklas Hult fanns. Vi såg ut att kunna avstyra faran med många
spelare samlade, men Kristian Bergström tappade bort sitt vänsteransvar och där
kom Johan Larsson farandes och fick fritt utrymme för sin erkänt giftiga
högerfot. Bollen satt stenhårt upp mot det högra krysset.
Vi hade trots allt ett par bra chanser att ta ledningen men
både Kristian Bergström och Imad Zatara sköt utanför. Bortalaget kunde dock
också mycket väl ha tagit ledningen. Efter slutsignalen var det förstås
besvikelse att vi inte närmade oss toppstriden ytterligare, men samtidigt en
lättnad att vi inte tappade alla poängen.
Eftersom Helsingborg vann hängmatchen borta mot Halmstad med
1–0, var det hela tio poäng upp till förstaplatsen. Hastigt och olustigt var
guldmedaljerna långt borta. Hoppet om europaspel levde dock i högsta grad – upp
till Malmö och AIK på andra och tredje plats var det fem poäng.
Efter matchen lämnade Christoffer Karlsson, som under hösten
spelade i Grebo.
Omg: 18 ÅFF – Gefle
IF 1–1
Trots att vi kvitterade i slutskedet av matchen hemma mot
Gefle var det en jättebesvikelse. Vi hade en jättechans mot ett Gefle som
flängt runt i Europa och spelat i Europa League.
Det var egentligen väldigt märkligt – alla vet att det
gäller att ha snurr på bollen för att låta tröttkörda spelare jaga för att därigenom
få en klar fördel i slutet av matchen. Istället för att sätta fart med
passningsspelet agerade vi emellertid väldigt långsamt och passningarna gick
ofta på felvänd spelare vilket gjorde att tempot ytterligare sänktes. Vi
skapade ändå en del goda lägen för att ta ledningen, men det blev istället
gästerna som tog kommandot efter ett riktigt skitmål i den 53:e minuten.
Vänsterbacken Jens Portin slog en lång boll på vänsterkanten
och Anton Tinnerholm fick fel riktning på nicken, in i banan. Mikael Dahlberg
tog emot, vände bort Erik Moberg som täckte alldeles för smalt och Mikael dundrade
in 0–1 upp i nättaket. Visserligen hade Dahlberg en hel del tur men det målet
skulle ha förhindrats.
|
Luften gick ur oss mot Gefle |
Målet fick de våra att vakna till lite och det blev lite
enklare och rappare spel. Det dröjde dock till den 86:e minuten innan vi kunde
kvittera. Petrit Zhubi sprintade in i straffområdet och blev fälld av David
Fällman nere vid kortlinjen. Daniel Sjölund höll sig lugn och satte straffen
säkert till höger när målvakten Emil Hedvall gick åt andra hållet.
Det blev spännande in i slutet, då Henrik Gustavsson gjorde
en jätteräddning på Jakob Orlovs nick och Petrit Zhubi överarbetade i jätteläge
på stopptid.
Eftersom både tvåan Malmö och trean AIK vann sina matcher
hade vi hela sju poäng upp till en Europa Leagueplats.
Största bollinnehavet räckte inte
Omg: 19 ÅFF –
Halmstads BK 0–1
I den tredje raka hemmamatchen hade vi en god chans till
upprättelse och revanschlustan borde ha varit enorm, men vi var inte med från
början och inom loppet av sex minuter släpptes det största hotet Mikael Bohman
vind för våg i två jättechanser direkt.
Det var tur att Henrik Gustavsson var med från början och
räddade två gånger om, men det hjälpte ju inte då Fimpen släppte in Mikael
Bohmans skott från långt håll i den 59:e minuten. Det är ytterst sällan man
sett Henrik göra en sådan tavla. Men det var inte bara Fimpens fel.
Ricardo Santos satsade inte fullt i någon höjdduell och
gjorde det inte heller när Erik Moberg skickade fram bollen. Halmstad kunde
därmed erövra bollen och när Antonio Rojas lyfte fram bollen till vänster
tycktes varken Erik Moberg eller Daniel Hallingström ta faran på allvar.
Katastrofen var ett faktum när Bohman enkelt kom emellan våra mittbackar och
kom till skott.
Detta var ett av de mest bedrövliga mål som jag sett oss
släppa in och det var förstås fasansfullt.
Vi såg annars ut att komma ut som ett nytt lag i den andra
halvleken och skapade två jättelägen för ett ledningsmål. I den 46:e minuten
anföll vi till höger och till sist fick Mohammed Abubakari ett upplagt läge
något till höger om målet i straffområdet. Avslutet var bra men det var
dessvärre också räddningen. I den 50:e minuten skickade Anton Tinnerholm in
bollen från höger och Ricardo Santos nickade bra nära mål, mot bortre stolpen
men Stojan Lukic gjorde en ännu svettigare räddning och vinkeln blev för snäv
för Kristian Bergström, vars avslut satt i gaveln på returen.
Chocken kom i stället i och med Halmstads mål. Vi fortsatte dock
att komma mycket djupare fram på Halmstads planhalva än i första halvleken och
vände spelet bra ut på kanterna men det var alldeles för få bollar som matades
in framför mål. Faktum var att vi inte lyckades skapa en enda riktigt het
målchans efter bortamålet. Med ett bollinnehav på 71–29 i andra halvlek var det
direkt svagt att inte skapa fler chanser. Totalt vann vi bollinnehavet med 67–33,
vilket är det störst bollinnehav vi haft i de 90 matcherna vi spelat i
Allsvenskan på 2010-talet.
AIK föll i toppmötet borta mot Malmö med 0–1 och vi hade
därmed fortfarande sju poäng upp till trean AIK.
Borta från medaljstriden efter svintung förlust
Omg: 20 AIK – ÅFF 3–2
Trots den skrala poängutdelningen i de senaste matcherna
fick vi ett gyllene tillfälle att få kontakt med toppstriden igen, via seger
över AIK skulle vi bara vara fyra poäng efter solnalaget. Vi hade dock inte
marginalerna med oss på Friends Arena och slarvade bort möjligheten.
Vi hade under en lång period klarat oss bra i
försvarsarbetet, med få insläppta mål, men under denna period såg det ut som i
början på säsongen med många alldeles för lättvindigt insläppta mål efter
fatala individuella misstag.
Mål nummer ett denna fasansfulla måndag uppkom efter en
slarvpassning från Martin Christensen. Visserligen halkade Martin i momentet
innan, men han hade ändå fått bra koll på läget när dansken slog bollen rakt
till Nabil Bahoui. Martin Christensen (som trots misstaget inte jobbade
tillbaka tillräckligt), Anton Tinnerholm, Daniel Hallingström och Alberis da
Silva agerade passivt när Bahoui väggspelade med Henok Goitom och kom fri in i
straffområdet. Henrik Gustavsson såg ut att rädda, men bollen studsade oturligt
på den förre brommapojken och in i mål.
Vi borde ha gått in med 1–1 i paus. Henrik Gustavsson slog
en lång utspark i den 36:e minuten som Ricardo Santos nickskarvade och Imad
Zatara sprintade sig fri. Dessvärre fick Imad bollen för långt ifrån sig och
fick stressa iväg avslutet. Det var ändå väldigt nära då bollen rullade i den
vänstra stolpen, men med en bättre touch hade Imad fått ett lugnare och bättre
avslutningsläge. Marginalerna var alltså emot oss från början.
Efter en rätt svag första halvlek från båda lagen, tog vi
kommandot i början på andra halvlek. Passningsspelet liknade mer det tidigare
under säsongen än det långsamma och med hög felprocent som hade präglat vårt
spel på sistone.
I den 60:e minuten kom så äntligen kvitteringen efter en fin
omställning. Imad Zatara spelade in bollen från vänster. Ricardo Santos tog
emot och spelade bakåt till Daniel Sjölund som på ett tillslag hittade Martin
Christensen till höger. Martin tog emot och skickade in ett fint inlägg mot
bortre stolpen och där språngnickade Imad Zatara in bollen. Målvakten Kyriakos
Stamatopoulos var på bollen men var ändå chanslös när det sköna 1–1-målet föll.
Glädjen var dock inte långvarig för bara åtta minuter senare
tog AIK åter ledningen. Celso Borges fick alldeles för lättvindigt avancera
centralt och klippte till Erik Moberg med handen. Men istället för en solklar
frispark till oss tilläts Borges fortsätta och han spelade ut bollen till
höger. Andreas Dahlén var inte med på noterna och Martin Mutumba kunde styra in
bollen framför målet. Daniel Hallingström såg ut att enkelt kunna styra undan
inspelet, men stannade oförklarligt upp. Eftersom Anton Tinnerholm samtidigt
hade tappat bort Nabil Bahoui, kunde den sistnämnde enkelt raka in det vidriga
1–2-målet.
Luften såg ut att gå ur oss, men ett nonchalant AIK, som
verkligen inte var bra denna dag, kunde vi ändå matcha. Efter ett par byten och
fler spelare i offensivare positioner kunde vi åter skapa ett visst tryck. I
den 85:e minuten lyckades vi äntligen kvittera igen. Daniel Sjölund slog en fin
boll i djupet till vänster som Petrit Zhubi tog emot och inlägget var utsökt.
Ricardo Santos mötte med huvudet och satte 2–2 snyggt mot det bortre krysset.
Det var sedan riktigt svagt att vi inte kunde hålla undan.
Vi hade ett jätteläge i den 91a minuten men straffades åter av en rent dålig
värdering. Varför gick inte John Owoeri på utsidan om sin trötte back? Istället
stannade han upp och slog en passning till höger som blev för hård. Men varför
sprang inte Petrit Zhubi för fullt efter bollen? Det var i slutsekunderna av en
viktig allsvensk match på bortaplan och vi var på väg att bryta en nedåtgående
trend. Det var alltså inte frågan om någon korpmatch! Det var då helt
oförsvarligt att bara jogga efter bollen bara för att passningen inte var bra
slagen. Detta kostade oss nu poängen.
AIK kunde hålla i bollen efter vårt misslyckade anfall.
Martin Mutumba vände väl enkelt bort John Owoeri till höger och spelade bollen
bakåt där en helt oattackerad Ibrahim Moro kunde serva in bollen. Erik Moberg
tappade helt bort markeringen på Henok Goitom som sopren kunde nickskarva
bollen via den bortre stolpen och retsamt längs med mållinjen och in i mål. Det
var samma stolpe som ställde oss ett spratt då Imad Zataras skott gick stolpe
ut. Det hjälpte alltså inte att byta arena. 2010 var det Oscar Möllers skott
som gick i insidan av stolpen och precis utanför mållinjen för att retsamt
rulla utanför den bortre stolpen.
Det var en fasansfull förlust på alla sätt och drömmen om
Europa via en framskjuten placering i Allsvenskan tycktes gå i kras, då vi hade
hela tio poäng upp till AIK på fjärde plats.
Årets pärs slutade lyckligt
Svenska Cupen
2013–2014
Omg: 3 IFK Uddevalla –
ÅFF 3–5 e str, 2–2 e ft och fng
I det tunga bakslaget från Friends Arena var vi tvungna att
ladda om för måstematchen i Svenska Cupen i Uddevalla.
Mot ett division II-lag ska vi vinna, så är det bara, men
rädslan inför den här matchen var ändå stor. Vi hade inte rosat marknaden i de
senaste matcherna. Den dåliga konstgräsplanen skulle sänka tempot i vårt spel
och mycket tydde på att Uddevalla skulle vara en svårare motståndare än många
trott.
De tre delarna sammantaget gjorde att det här blev en tuff
uppgift. Mycket tuff skulle det visa sig. Konstgräsmattan var av det gamla
slaget som vi känner igen från Tipshallen i Jönköping till exempel. En tunn
matta där allt gräs låg ner. Bollen rullade väldigt snabbt och vid minsta dålig
touch studsade bollen iväg. Det är klart att hemmalaget bemästrade detta
underlag bättre eftersom de tränar på det varje dag. Emellertid hade IFK
Uddevalla länge velat byta ut detta konstgräs.
De gånger de våra fick flyt i spelet med få tillslag och
löpningar i fria ytor, visade sig klasskillnaden, men då hemmalaget lyckades
stressa oss med sin höga press och vi gjorde tekniska misstag så var det jämna
steg.
Vi hamnade olyckligt i tidigt underläge, redan efter 14
minuter. Anton Tinnerholm blev hårt ansatt på högerkanten och fick inte
tillräcklig hjälp av Petrit Zhubi. Den misslyckade chansbrytningen av Anton
innan målet var inte bra och eftersom våra mittbackar agerade passivt fick
Samir Fehric drömyta att skära in från vänster. Gustav Jansson borde ha klarat
skottet vid sin främre stolpe men gjorde det tyvärr inte.
Vi hade sedan en riktigt svag period, men fick bättre fart
på både ben och boll i mitten på halvleken. Framåt var det dock fortfarande för
uddlöst. Den senare delen av första akten var tempot och kvaliteten för låg för
att tränga igenom.
Vi öppnade den andra halvleken piggare och kom på ett bättre
sätt runt på kanterna. Redan efter tre minuter fick vi straff sedan Petrit
Zhubi rivits ned till höger i straffområdet. Daniel Sjölund satte elvametaren
säkert till vänster om målvakten.
Vi fortsatte att skapa tryck mot hemmamålet och efter ett
bra anfall i den 62:a minuten spelade Kristian Bergström in bollen i
straffområdet. Ricardo Santos bröstade ned bollen och kunde peta in 2–1.
Underbart!
Vi kontrollerade sedan matchen och skapade några bra lägen för
ytterligare mål, men med tio minuter kvar blev det lite stressigt. Hemmalaget
kunde flytta upp positionerna efter att de fått ett inkast. I den 82:a minuten
fick Gustav Jansson en bakåtpassning från Erik Moberg och vår målvakt slog
bollen olyckligt på en motståndare. Gustav räddade skottet men fick ingen hjälp
på returen och Heidar Geir Juliusson kunde lyfta in 2–2.
Vi borde ändå ha avgjort tillställningen under full tid, men
Petrit Zhubis avslut rensades undan på mållinjen och förlängning följde.
Det var väldigt nära att vi tog ledningen direkt. Petrit
Zhubi spelade in bollen till vänster i straffområdet. Daniel Sjölund, lyfte
bollen i insidan av den främre stolpen och bollen gick retsamt längs med
mållinjen och förbi den andra stolpen.
I den andra förlängningskvarten sköt Daniel Sjölund ett bra
skott i vänsterinnerläge, men målvakten räddade och Ricardo Santos nickade i
stolpen.
Man var nära upplösningstillstånd, men det skulle alltså bli
ännu värre. Nu var det straffsparkar som skulle fälla avgörandet…
Det började illa då hemmalagets Jesper Andreasson satte 3–2
hårt till vänster. Men Oscar Möller höll nerverna i styr och var också säker
när han satte sin straff högt över den liggande målvakten fram till 3–3. Gustav
Jansson tog sedan stor revansch och gjorde en bra räddning när han fällde sig
säkert till vänster och motade Jeton Krasniqis skott. Dessvärre sköt Daniel
Sjölund sin straff utanför den högra stolpen efter att målvakten gått åt samma
håll. Glädjande nog brände Fredrik Brändén sin straff när han sköt högt över
och Anton Tinnerholm satte 4–3 till höger om målvakten. Christian Nyberg sköt
sin straff i ribbans ovansida och Kristian Bergström kunde sedan avgöra i den
fjärde ronden och det gjorde han! Pligg satte bollen högt och säkert fram till
5–3 och det var en enorm glädje och lättnad som strömmade ur den, med puls över
200, skakande kroppen.
Detta var säsongens värsta pärs, men tack vare triumfen
lever hoppet om spel i Europa League, när cupspelet fortsätter i mars.
Fortsättning följer i del V – Hösten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.